Jag tänker att det är bättre att jag skriver än att jag inte skriver och att jag behöver komma igång, få fart på det här igen, bli bekväm i kläderna igen och för att bli det så spelar det kanske ingen roll vad jag skriver om… eller? Göra det till en vana typ. Fast har man adhd så är det svårare med den så kallade automatiseringsprocessen, alltså den där förmågan vi har att skapa vanor och få saker att sätta sig i ryggraden. Minsta lilla avbrott dessutom så är man tillbaka på noll.
Men å andra sidan, borde jag inte pensionera mig? Stänga igen det här med lite värdighet eller ska jag fortsätta tjata om samma jävla saker i tio, elva år till? Jag vet inte om saker står still eller om det är jag som står still. Utvecklas samhället ens eller är det jag som inte utvecklas? Jag vet fan inte men den där krisen jag pratade om tidigare handlar ju mycket om den biten också. Vem är jag, vad gör jag, vad borde jag göra?
Jag är så trött på samtiden. Trött på feministiska influensers. Trött på att tjejers frigörelse mest av allt FORTFARANDE handlar om att se sexig ut på bild, pluta med läpparna, vara knullbara och formbara. Och om man säger nåt om det så skammar man men för i helvete ser ni inte att ni ser vanskapta ut? Ja ja ja jag vet att utseendet inte spelar roll och att lösningen på att komma från utseendehetsen inte är att jag sitter och pissar på hur kvinnor ser ut (dåligt Natashja aja baja) även fast det inte alls är så de egentligen ser ut men de har ju tydligen valt det själv fast det har de heller inte …. jag blir galen. Är det detta min dotter har att se fram emot? Varför blir det aldrig bättre?
Kejsaren är naken men fan ta dig om du påpekar det. Nej fan ta dig om du skammar nakenfisen. LÅT NA VA NAKEN.