• Tjock verklighet

    Hej du smal person som är här för att upplysa alla om att det är dåligt att vara tjock!

    Jag har lite saker jag vill berätta så lyssna noga nu!

    1. Du är inte den första som berättat för oss att det är dåligt att ha en tjock kropp och ingenting du säger är nyheter. Vi har hört det förr. Alla varianter. Att det är farligt med övervikt. Att det ökar risken för x y z (vissa sjukdomar eller för tidig död eller vad det nu är nu oroar er för). Att det pågår en fetmaepidemi. Bla bla bla. Du kommer inte med nån revolutionerande information (och du saknar adekvat utbildning och kunskap kring det, men visst nu ska vi inte snöa in på detaljer)

    2. Tjocka går inte ner i vikt och förändrar inte sina liv för att folk tjatar ner oss med ”fakta” och diskussioner kring våra kroppar. (oftast över våra huvuden också) För det första så VET vi redan allt de har att säga. Vi är inte dumma. Vi har antagligen bättre koll på det där än random smal person som aldrig behövt ta ställning till sin kropp eller vikt på samma sätt.

    3. Det enda som sker när du säger att det är dåligt att vara tjock är att den tjocka personen du sagt det till mår dåligt. Vi känner skam och ångest. Inget annat. Vi slutar inte äta. Vi börjar inte motionera. Vi mår bara dåligt. Och det är best case scenario. Har man otur så utvecklar den tjocka självhat och ätstörningar.

    Så, nästa gång du känner behovet av att upplysa tjocka om att det är dåligt att vara tjock så bör du gå ifrån datorn och meditera. Och om det inte funkar och du i fortsättningen fortsätter spy ur dig sånt här med vetskapen ovan som jag just upplyst dig om, så är du inget annat än en empatilös elak människa som struntar i om du gör skada. Och det hoppas jag att du inte vill vara.

  • Tjock verklighet

    Det är ok att vara tjock

    Varje gång jag skriver fina och peppiga saker om överviktiga eller bara nåt om att överviktiga också ska få finnas och tycka om sig själva så dräller det in folk som måste påpeka hur FARLIGT och ohälsosamt det är med övervikt. De kan liksom inte hålla sig. Till och med de som påstår sig vara för allas rätt att trivas och må bra i sina kroppar. Typ “Ja jag håller med om att man inte ska hata sig själv MEN ….” och så nåt om att man inte får glömma att övervikt är faaaaarligt, som om det nånsin var nåt nån glömt bort.

    Men jag vill klargöra nåt här som är skitviktigt och som ni måste komma ihåg, framförallt ni som hela tiden känner att ni måste ursäkta er vikt eller kropp. Lyssna noga: Min och din hälsa inte är någon annans jävla ensak

    När ska fatshamers och tjockisföraktare fatta att man till och med har rätt att sitta på röven och trycka i sig chips och glass och pizza, fet som en jävla sjöko tills man dör om man nu skulle vilja det? Utan kommentarer och missplacerad “välvilja”.

    Försök inte inte inbilla mig att det är tjockas hälsa de bryr sig om. För det gör de inte. De bryr sig inte om dig eller mig för om de gjorde det så skulle de inte uppmuntra vårt självhat och ångest på det sätt som de faktiskt gör. De bryr sig inte. Det handlar BARA om att trycka till, om att få spy ur sig frustrationen över tjocka kroppar eller för att få känna sig som bättre, smartare människor. (Detta vet ju ni, så ta inte åt er när jag skäller, jag behöver vara avreagera mig lite i ett tryggt rum.) 

    Det värsta är hur en del verkligen insisterar på att få säga vad de tycker på ett ganska så osunt och tvångsmässigt sätt. Trots att man undanber sig skiten. Folk är tamejfan helt jävla viktrabiata: “TITTA EN TJOCK TJEJ SOM INTE BER OM URSÄKT FÖR SIN VIKT! MUST. DESTROY. MUST. BREAK. DOWN.” Man kan nästan lukta sig till paniken i deras kommentarer. Man kan tydligt känna det egna självhatet de bär på, typ hallå kommer det en ful jävla tjockis och påstår att man får känna sig bra och fin ändå när jag som smal och värdig människa inte känner så??!1

    Och nej, jag förespråkar inte fetma genom att uppmana feta människor att tycka om sig själva – det funkar inte så, om nån återigen oroar sig över denna halmgubbe som aldrig resulterat i att nån bllir tjock. Men jag säger att det är ok att vara tjock för DET ÄR OK ATT VARA TJOCK!

  • Tjock verklighet

    Om bantning funkade, hur kommer det sig att de flesta som bantar alltid återfaller till just bantning?

    Ja alltså det är liksom så här bantning och kroppen funkar. Simon här på screenshottet är inget undantag. Roliga är att jag debatterat hetsigt och argt med honom tidigare om dessa frågor (och hans fettförakt) men nyfrälsta bantare som gått ner mycket i vikt är svåra att diskutera med. Men nu låter det lite annorlunda som sagt.

    “Man får dåligt självförtroende och dålig självkänsla” säger han som svar på sin viktuppgång. Ja Simon, det är ju trist att din självkänsla hänger på din vikt. Och det var ju just därför vi andra lyfte taggen #uppmuntrafetma som gick ut på att tjocka ska få vara tjocka utan skam och skuld men neeeeej det var ju vansinne tyckte du. Vafalls liksom?! Ska tjocka få tro att de duger?

    “När jag var överviktig hittade jag ursäkter till allting. Jag vägde 180 kilo och det var världens fel, jag tyckte synd om mig själv och fortsatte att äta. Man är bra på ursäkter när man är överviktig, så är det. Och när någon som man kanske ser upp till går ut med en hashtagg som heter uppmuntra fetma så blir det väldigt enkelt för personer som inte har så bra självförtroende som kanske är så överviktiga att det ur ett hälsoperspektiv blir farligt, så gömmer de sig bakom den här hashtaggen och känner att det är okej. Det är okej för mig att ha fetma och utsätta min hälsa för de här riskerna.”Simon Kachoa i tidigare intervju

    Jag kan inte låta bli att vara lite skadeglad faktiskt om jag ska vara ärlig. Inte för att han mår dåligt eller eventuella hälsa påverkas obs obs obs utan för att han får uppleva att det inte är så jävla enkelt som han försökt får det att låta som tidigare. Vi får se om hans nya erfarenhet också gett honom nya insikter. Tveksamt dock. Han har tydligen satt upp “nya mål” så jag gissar på en framtida karriär som jojo-bantare. Alla har vi den vägen vandrat. Vi som är tjocka alltså.

    skarmavbild-2016-09-23-kl-21-11-10

    Hoppas han slutar gaffla om sitt “kan jag så kan du” nu när han fått lite perspektiv för man råder inte över sin metabolism. Och metabolismen fuckas upp ordentligt av att man utsätter sig för den svält som krävs för att gå ner så här pass mycket.

    Mitt råd: banta aldrig. Då är du dömd till ett liv av konstant jojo-bantande sen för det är tyvärr så det oftast funkar. Tänk efter lite, hur många kvinnor känner ni som bantar i perioder? Eller som ”detoxar” eller ”ska komma i form” eller ”ta tag i kosten/träningen” iallafall minst en gång om året? Som kör en ”rivstart” (oftast med nån pulversoppa eller juicediet) för att ”komma i gång” då och då? Som taggar bilderna med #beach2000nånting. Som alltid tycks ha kroppen som ett projekt att ta tag i.

    Om bantning funkade, hur kommer det sig att de flesta som bantar alltid återfaller till just bantning? Jo för att de går upp allt igen och ofta lite till när de slutar. Inte för att de har dålig karaktär dock som de ofta inbillar sig (tack vare samhället som lärt dem detta) utan för att kroppen fungerar på så sätt. Och för varje gång du bantar blir det också svårare. Om det krävde att du åt 300 kalorier mindre för att gå ner första gången så kräver det kanske dubbla denna gång.

    Tänker för övrigt på just Viktväktarna när jag tänker på hur bantare alltid återfaller tillbaka till bantning och hur bantning inte funkar. Viktväktarnas framgång bygger nämligen helt och hållet på att deras kunder återkommer. (dvs INTE lyckas hålla vikten nere). Det är värt att tänka på.

  • Tjock verklighet

    När smala berättar hur det ligger till (thinsplaining)

    skarmavbild-2016-09-08-kl-07-25-02 skarmavbild-2016-09-08-kl-07-25-10

    VA GRÖNSAKER VAD ÄR DET FÖR NÅT DUUUUUUH?? Vatten?? Va ska man inte bälja tre liter läskeblask om dagen?

    Just nu så pågår en livlig diskussion på min instagram. Ibland tillåter jag tjockhatarna att komma in och bröla sina sanningar om att det bara är att ”äta rätt och röra på sig” och lika ofta så slutar det med att jag vill begå våld. Det är så frustrerande. Dels att folk är så pass okunniga fortfarande och tror att man liksom rasar i vikt om man bara gör små ändringar i vardagen. “man behöver inte banta!” hojtar nån klämkäck smal person och fortsätter med att öscha på om att det är LIVSSTILSFÖRÄNDRINGAR som krävs. Vilka dessa är är oklart men när man gräver lite så verkar dessa smala utgår från två saker:

    1. Tjocka är okunniga och dumma och vet inte att läsk och godis och skräpmat är onyttigt.
    2. Tjocka äter bara läsk och godis och skräpmat i jättestora mängder.

    Sen finns mellanskiktet, där vi bara väljer att äta normalt, väljer bra mat för att det är gott och gör gott, väljer bort skit och skräp för att det varken är gott eller gör gott, kan ta en kaka, kan äta chips, kan äta pizza – men som gör det ibland, väljer att röra på oss, träna och motionera för att det är roligt och gör gott, för att vi träffar andra roliga och trevliga människor när vi gör det. Vi offrar inget, vi vinner däremot massor av energi och livslust, vi gör ingen grej av ätandet, vi bara väljer att äta ett bättre alternativ, vi bara är, trivs, mår bra, har det fantastiskt och låter kroppen reglera energi in och energi ut på ett högst naturligt och enkelt och bra sätt.

    – från debatten på instagram

    JAHAAAAA man behöver bara ”äta normalt”. Alltså vi tjocka behöver bara sluta frossa som jävla svultna grisar så sköter sig allt automatiskt! HURRA! Typ så. Hear ye hear ye, den smala has arrived för att berätta hur det ligger till! (Thinsplaining) “Sluta häv i er fem limpor med choklad på till frukost så blir ni smala! ÄT NORMALT! Ta en promenad om dagen så blir du smal!” Ja möjligtvis om den promenaden pågår precis hela dagen och är i en hög hastighet. (Så jag inte hinner äta alls)

    skarmavbild-2016-09-08-kl-07-46-53

    Dagens lunch.

    Jag vet inte, jag får kanske skylla på TV-program som “Du är vad du äter” eller “Biggest loser” för denna myt kring tjockas kost? Men var och en blir ju salig på sin tro. Jag tror personligen att smala människor är för dumma och lata för att lyssna och lära om när de har fett jävla fel.

    Måste bara fråga en sista grej, rent generellt för att jag är nyfiken: överviktiga säger ofta 1: de vet redan allt om hur man går ner i vikt. 2. De kan mer än de flesta om kalorier och socker och allt annat kopplat till kosten. Varför säger då så många överviktiga att det inte GÅR att gå ned i vikt? Förutsatt att man verkligen vill – handen på hjärtat har man verkligen försökt? På RIKTIGT? Verkligen bestämt att nu jävlar vill jag ändra vanor, och då verkligen, återigen och med bägge händerna på hjärtat, gjort det och hållit i det i mer än ett år, (det tar minst tre månader att ändra en vana) inte bara några veckor efter nyårslöftet. Och det innefattar omläggning av kost och att träna sig svettig tre gånger i veckan? Har man det och det ändå inte funkar, men man verkligen vill, så skulle nog jag ta professionell hjälp, det finns människor som jobbar med att hjälpa andra till förändrad livsstil. Har man bara försökt halvhjärtat och inte på allvar och ger upp ganska lättvindigt och sedan slår fast att det inte går trots att man vet precis hur man gör och kan allt om kalorier och kost. Ja, då är det tyvärr inte så förvånande kanske att tjocka många gånger anses både lata och dumma. Vilket är tråkigt, så det är därför jag undrar. Jag får liksom inte ihop det.

    – från debatten på instagram

    Hen får inte ihop det. “Hallå har ni provat att svälta och späka i ett ÅR va va va? Har ni det? Hur kan ni säga att det inte funkar att gå ner i vikt om ni inte lidit tillräckligt länge?”. Ja kanske för att människan inte är en robot som kan stänga av kroppsfunktioner. För att det är helt orimligt att förvänta sig att en människa ska klara av att gå hungrig så länge. Jag är inte lat för att jag inte står ut då. Jag är mänsklig.

    OCH JO MAN GÅR HUNGRIG. För att en tjock person ska gå ner i vikt så måste hen äta mindre än vad kroppen kräver och behöver för att gå runt. Och det funkar så att när kroppen inte får den energi den vill ha och behöver så signalerar den hunger. Detta innebär att man är hungrig. Är jag tydlig nog?

    Tipsar återigen om inlägget “Hur många kalorier bränner hat?

    De flesta tjockisar har tappat vikt förut. Flera gånger om. De har lyckats gå ner 5, 10, 20, 30 kilo. De vet att det går, om man hatar sig själv och är besatt som en anorektiker av vad man äter. Det går. Men kroppen är ju en jävla fitta och har du en gång bantat och tappat vikt och gått upp och gått ner så är du, för att uttrycka det enkelt, fucked for life. Det som fungerar för människor som inte kämpat större delen av livet med vikten, det fungerar inte för tjockisar. Kroppen kommer ihåg och vill inte släppa ifrån sig en enda fettcell. Det är inte en bortförklaring eller ursäkt, det är rena fakta. ”Ät mindre och motionera mer” är så himla enkelt råd. Synd bara att det inte fungerar. (Läs mer här)

    Som sagt, det går. Det är inte fysiskt omöjligt, det är bara jävligt jävligt svårt. För säg att du har 30 kilo att gå ner. Många har mer än så, andra har mindre, men låt oss säga 30 kilo. Låt oss sedan säga att du går ner ett halvt kilo i veckan, vilket inte är varken mycket eller lite utan rätt realistiskt sett över ett längre perspektiv. Det är alltså 60 veckor. Lägg sedan till en platå som kan vara i flera månader, men vi kan vara snälla och säga… två. Vi är uppe i 68 veckor. Det är 17 månader, det vill säga nästan 1.5 år. Och då förutsätter vi att man under denna tid håller sig till sin diet, inte unnar sig en bit tårta på sin födelsedag, inte går på fest och dricker sprit, alltid tackar nej till kakan till kaffet på rasten, inte unnar sig en bakispizza och konstant hatar sig själv, föraktar sin kropp och räknar kalorier (vanligtvis runt 1300 om dagen) och väger maten. (Men motion då? Motion är bra, men all forskning visar rätt entydigt på att det är maten som är lösningen till viktnedgång, framförallt för kvinnor.)

    Låter det sunt? Nej.

    Aja men “man kan ju om man vill ju!” hojtas det vidare då, när jag ifrågasätter. Man behöver bara motivation! Aaaah ja den där motivationen ja. Kan jag köpa den på flaska? Odla den i min lilla ogräsbevuxna örtträdgård som är bakom huset och som jag försummat. (För att hinna äta trettio bullar innan lunch)?


    (Min örtträdgård)

    (mer om motivation)

    Om jag saknar motivation, var får jag den ifrån då? Alltså kan vi bara sluta tjata om motivation? Har man den så har man den och har man den inte så har man den inte och då blir det jävligt svårt att ägna sig åt de där tre fyra åren av självhat och bantning som skulle krävas för att nån med min övervikt ska gå ner allt.

    Och då har jag inte ens nämnt kommande år av att hålla den vikten när den väl är nere, för det är också ett heltidsjobb och faktum är att de flesta går upp allt de gått ner igen inom loppet av tre år. Tänk på det när ni saligt refererar till er granne eller morsa eller er själva som gått ner massvis. NI GÅR UPP IGEN. Ledsen att behöva säga det och bajsa på era prestationer men statistiken talar emot er. Och tillhör ni de där undantagen som inte gör det så får ni helt enkelt vara tacksamma för att era kroppar funkar så. Era kroppar FUNKAR SÅ. Och hur våra kroppar är ett lotteri helt enkelt och inget vi kan påverka på egen hand.

    (Jag skäller inte på er kära stammisar, bara på nån enstaka nyfräst bantare som råkat irra sig hit för att berätta för den korkade tjocka tjockisen hur man gör)

    Så för sista (det är inte sista) gången: Om det gick att gå ner i vikt så skulle ingen vara tjock. Titta ut? Ser du tjocka människor? Där är ditt bevis för att det inte funkar för lyssna jävligt noga nu: Ingen, iallafall nästan ingen, vill vara tjock i ett samhälle som hatar tjocka. Hade vi kunnat ändra på våra kroppar så hade vi gjort det för länge sen. Det handlar inte om att vi är lata eller korkade som inte förstår eller orkar utan om att alla kroppar är olika. En del kan äta hur mycket som helst och aldrig gå upp ett gram, medan andra får kämpa för att inte gå upp av vanlig jävla hemlagad husman och detta trots att de går till gymmet flera dagar i veckan.

  • Tjock verklighet

    Kräver en tjock kropp triggervarning? 

    Under inlägget där jag skriver om fetthat av alla ställen så fick jag en “välmenande” kommentar från nån som äcklas av min kropp och tycker jag antingen ska vara påklädd i kommande bilder eller iallafall triggervarna innan jag postar bilder på min nakna kropp. 

    (Snälla säg till mig att jag läst fel!) 

    Att tjocka tar skattepengar från genusforskningen var iallafall ett nytt argument.  

    PS. Håna inte stavningen! Finns många fina kloka människor som stavar som krattor! 


    Jag vet inte om personen trollar eller är allvarlig men det är ju å andra sidan inte första gången jag stött på sådana här kommentarer. 


    (Skrivet under en bild på mig) 

    Enda anledningen att triggervarna inför bilder på min kropp är för att ni inte ska bli överväldigade av min awesomeness. 

    Men den här bjuder jag på iallafall: 


    Puss Petra! Dra åt pipsvängen med dig! 

  • Tjock verklighet

    Jag är det finaste som finns i hans ögon

    Att får krypa ner bredvid denna pyttelilla person som tycker att jag är vackrast i världen. 


    Och som själv ännu inte förstått att han ska tycka illa om tjocka kroppar. Som ännu inte lärt sig tycka illa om sin egen. 

    Som de kommande åren dessutom kommer älska sin mammas kropp just för att den är tjock och mjuk och gosig och mysig. Som kommer borra ner huvudet i allt det mjuka helt utan kritiska ögon. 

    Sen kommer de andra dagarna också komma, där han ifrågasätter sig själv, där han kanske till och med skäms för sin tjocka mamma … men jag hoppas det dröjer iallafall lika länge som det hittills gjort för mina andra barn. (Och gärna några år till) 

    En gåva jag ger dem är att jag aldrig aldrig ALDRIG någonsin talar illa om min eller nån annans kropp. De ser mig aldrig granska andras kroppar och de ser mig aldrig betrakta min egen med kritiska ögon. Inga kläm på valkar med missnöjd min, inga suckar framför spegeln. 

    Och vi har ingen våg hemma och inga helkroppsspeglar. 

    De få gånger jag pratar om min kropp så pratar jag om att jag är stark, tjock, mjuk, stor, bra. Mig knuffar man inte omkull i första taget och jag struntar i hur jag ser ut för att jag har fullt upp med att vara en fin människa. Och jag säger att alla kroppar är bra kroppar och framförallt bra på olika saker. 

  • Tjock verklighet

    Jag är tjock på riktigt

    Det är ju verkligen frestande, när nån hånar eller kräks över ens tjocka kropp, att liksom ropa hallå jag är faktiskt gravid! Liksom för att… Vadå? Är det mer ok med elaka kommentarer om kvinnors kroppar om de bara är tjocka än om de är gravida? Lite som att man också vill försäkra betraktaren (som spyr) att nej jag är ju inte tjock på riktigt! Det är bara tillfälligt!

    Eller när man ursäktar sin vikt och kroppsform med sjukdom; hallå jag är ju inte tjock på riktigt! Jag är svullen pga [insert sjukdom], inte mitt fel! Så jag låter bli. Jag försöker aldrig få den kräkande hatarn att tänka till genom att använda min graviditet mot hen, jag vill nämligen bli behandlad med respekt trots att jag är tjock (eller ful) på egen hand.

     tjock

  • Tjock verklighet

    “Varför inte sluta vara tjock?”

      

      

     

    Att vara gravid var något av det värsta jag gått igenom. Konstant illamående, värk i fogar, svårt att andas och röra mig och framförallt svårt att äta rätt. Allt smakade skit och allt fick mig att vilja spy.

    Jag åt det som gick ner helt enkelt och när man är gravid så kan ju det vara allt från murbruk till snabba kolhydrater. Jag åt det senare (pasta och frukt mest) men jag hade fullt upp med att må bra, jag hade inte möjlighet att fundera på hur jag såg ut eller vad jag vägde.

    Men det här är allvarligt. Genom att gömma sig bakom fina ord om väldvilja och genom att använda hälsa som ett argument för att kritisera gravidas vikt så hetsas fler och fler gravida till att utveckla ätstörningar.

    Det blir vanligare att gravida går på dieter, drar in på maten och regelrätt bantar med bebisen i magen. Eller ”tänker på vad hon äter” som det heter nu för tiden när kvinnor göder sitt självhat och samtidigt späker sina kroppar för att passa in i det nya snäva smala idealet ”strong is the new skinny”.

    Om den gravida kvinnans hälsa är viktig så är det läge att sluta utsätta henne för stress då stress och psykisk ohälsa är en större riskfaktor än några extrakilon.

    Men in hoppar diverse vet-bäst-personer som gubben i lådan och spär på den här ångesten lite till. ”Hej alla kvinnor har ni tänkt på att ni kan bli TJOCKA och OHÄLSOSAMMA när ni blir gravida och att detta är jättedåligt?”

    Ja det har vi, det har vi alla tänkt på och mått dåligt över men tack för påminnelsen. ”Det finns risker med övervikt”. Jaha. Vad ska gravida göra med den informationen? Sluta vara tjock tydligen. Gå ner i vikt. Inte fan vet jag. 

    Om det var så enkelt att sluta vara tjock så skulle ingen, INGEN, vara tjock. Att äta rätt och hålla vikten är svårt ändå i vanliga fall, som gravid kan det vara nästintill omöjligt.

       

    Men herregud Natashja ditt fetto varför hårdbantar du inte då om det nu funkar???!1 

    1. För att hårdbantning bryter ner kroppen och förstör ämnesomsättning, muskler och hälsan. 

    2. För att det är nästintill omöjligt att hårdbanta. Ingen orkar vara konstant hungrig. Det är ej realistiskt. 

    3. Varför skulle jag?

     

  • Tjock verklighet

    Tjock är ingen känsla

     

    Här står jag med min tjocka mage som hänger ut och fram och över kanten på byxorna. Valkar på ryggen och bröst som går runt och om. Rakt in your face liksom. Tjock på riktigt. Ingen inbillning. Ingen upplevelse. Ingen känsla. (OBS, helt ok att se ut såhär så skippa “peppen” för den skadar bara.)

    Men jag tänker ofta på hur smala människor (På sin höjd normativa människor med lite mjukt på magen) antingen gör narr av sina tjocka magar eller så pratar de om hur tjocka de “känner sig”. Men tjock är ingen jävla känsla. Nej det är faktiskt inte det även om just du känner dig plufsig och stor i din kropp. (Hur ofta känner sig folk smala och små egentligen?) 

    Att vara tjock är ett fysiskt faktum som leder till att människor som är just tjocka hatas demoniseras och blir FÖRTRYCKTA. Vi får sämre sjukvård. Lägre löner. Väljs oftare bort vid arbetsintervjuer. Ses som dumma och lata och ohygieniska.

    Jag citerar Anna Kaagaard Kristensen igen, denna guldgruva av klokheter: 

    “De gnäller och boostar sin självkänsla på bekostnad av människor som är tjocka på riktigt. 

    För om det inte vore fel och hemskt att vara tjock så fanns där inget medlidande och pepp att hämta. Om det inte ansågs vara hemskt, äckligt och fult att vara tjock så fanns det inget att hämta alls, deras bekräftelse som de tigger om är beroende av att vi som är tjocka på riktigt blir betraktade på det sättet. 

    Och det utnyttjar de, förmodligen omedvetet, men ändå.”

    Tänk på det nästa gång du “känner dig tjock”. 

  • Tjock verklighet

    Det är inte dåligt att se tjock ut

    “Jag tycker inte att du är speciellt tjock!” Varje gång tjocka pratar om sin övervikt så ska alltid en eller flera försäkra en om att man inte är så tjock alls. Typ “oroa dig inte!”, “Det är inte så illa!”

    Jag fattar att folk “menar väl” men önskar att gemene dam kunde fundera lite på vad de egentligen säger. Dvs att tjock är dåligt. Inget annat. Annars hade inte behovet att försäkra tjocka att de ej är såååå tjocka funnits. Det hade inte varit nån poäng. Inte säger man till smala personer att “nej jag tycker inte du ser speciellt smal ut!” med peppande ton.  Alltså ni hör ju hur absurt det skulle låta. 

    Jag är jättetjock. Jag har typ 30, 40 kg övervikt. (Väger mig inte längre så svårt att veta exakt) Ser man inte det så har man en grav synskada. Erkänner man det inte så är man en förbannad lögnare och det säger samtidigt det mycket om ens syn på tjocka. “Nejnejnej du är inte tjock!!” 

    Jag är tjock. Och det är ok! Du behöver ej försäkra mig om att jag ej “ser tjock ut” för det är ok att se tjock ut. Det är inte negativt att se tjock ut alls. De tankarna vill jag göra mig av med de få gånger de uppstår. Och då hjälper inte den sortens kommentarer. Inte ett dugg.