• Tjock verklighet

    Tjocka går inte ner i vikt för att vi tjatas ner med “fakta” eller information om “riskerna med övervikt”.

    Ibland så får jag frågan: “om man är orolig för en överviktig anhörig/väns hälsa, hur ska man ta upp det utan att personen känner sig kränkt?” (Ofta med ett skuldbeläggande “jag vill inte att hen ska dööööö ifrån oss!!”)

    • Det främsta problemet med denna fråga är givetvis antagandet att man kan avgöra hur hälsosam någon är utifrån dens storlek.
    • Ett ytterligare problem är den arrogans och de fördomar som döljer sig i frågan: personen utgår från att denna tjocka människa inte förstår bättre och därför måste informeras om exempelvis “riskerna med övervikt”. (Så som de flesta smala resonerar om tjocka)

    Men jag svarar iallafall med en motfråga: (eller flera)

    • Kommer det göra nån skillnad?
    • Kommer denna tjocka människa sluta vara tjock för att du tjatar ner hen med en massa “fakta” och “information”?
    • Kommer hen sluta vara tjock för att du skuldbelägger hen?
    • Kommer du ens säga nåt som hen aldrig hört innan?
    • Kommer du bidra med något positivt?

    Svaret är NEJ.

    Så vad gör du?

    Du vet detta: Det kommer inte göra nån skillnad alls. Din anhörige/vän kommer inte bli smal, inte ta tag i sitt liv, inte göra nåt åt sin vikt. Hen vet precis allt du har att säga för hen har liksom hört det femhundrasjuttioelva gånger tidigare. Inga nyheter med andra ord. Alltså ska du inte säga nåt alls. (om det fortfarande är oklart alltså) Det enda du kommer bidra till är nämligen ångest, skam och dåligt mående och eftersom att du bryr dig om din anhörige/väns hälsa och välmående så är ju det jättedåligt. Enkelt va?!

    Idag ser ni iallafall dessa två tjocka gudinnor i TV4, jag vet inte riktigt vilken tid men nu på morgonen är det och jag lägger såklart upp videoklippet när det är klart!

    natta o apan

  • Tjock verklighet

    Det är skillnad på olika förtryck men vi behöver inte lyfta det i alla sammanhang eller på bekostnad av förtryckta

    Varje gång tjocka försöker synliggöra att det förtryck vi utsätt för är jämförbart (obs jämföra och likställa är två helt skilda ord med skilda betydelser) med andra förtryck – dvs tjocka får sämre sjukvård, lägre löner osv – så dyker det alltid upp en eller flera personer som vill förtydliga att ”nej vänta lite, hur vågar du jämföra fatshame (notera att det sällan benämns som ett förtryck ens, pga det ej ses som ett förtryck inom feministska kretsar) med rasism/transfobi/homofobi??!1” och så derailas hela diskussionen med förminskanden och avfärdandet av fettfobin.

    “Men vi måste ju prata om skillnader i förtryck!” menar nån och ja det måste vi prata om. T.ex så är cispasserande ickebinära inte lika förtryckta som tjocka eller transkvinnor. Och bisexuella är ju inte lika förtryckta som bögar och turkar är ju inte i närheten så förtryckta som svarta. Så. Ja vi måste prata om skillnader i förtryck, om att vissa grupper utsätts för mer akut förtryck och att vissa förtryck är globala medan vissa inte är det och att vissa kroppar alltid kommer bemötas olika och att förtryck går in i varandra. Att vara trans och rasifieras vs trans och vit och så vidare och så vidare.

    Men måste vi alltid prata om det på bekostnad av de förtryckta? I detta fall tjocka, eftersom att det nästan bara är just tjocka som måste göra avbön på sitt förtryck. Måste vi alltid prata om det i rum där förtryckta – i detta fall tjocka – försöker bli tagna på allvar? Måste vi alltid prata om det i alla rum och alla sammanhang? Måste vi alltid lyfta detta så fort en tjock vill prata om sitt förtryck? ”app app app kom ihåg nu att det är värre att vara svart/transkvinna/annat!”– det är liksom INGEN, inte en enda tjockis i denna debatt, som påstått motsatsen. Vi förstår och vi håller med men jag har en stor svart tung sten i bröstet. Den växer sig större och större för varje gång förtrycket mot tjocka ifrågasätts, förminskas eller derailas.

    Kan vi inte nån jävla gång få prata om det vi utsätts för och lever i utan att behöva ursäkta oss eller tillägga en förminskande disclaimer?

    tjock förtryck jämför

  • Tjock verklighet

    “Jämför du förtrycket mot [utsatt grupp] med förtrycket mot tjocka?” Ja det gör jag.

    Förtrycket mot tjocka är så normaliserat och socialt accepterat att till och med den mest (enligt egen utsago) “intersektionella” feminist fullkomligen spottar fradga åt alla håll om man försöker antyda att man som tjock tillhör en systematiskt förtryckt samhällsgrupp. 

    Om jag fått en krona för varje gång jag viftats bort av hånskrattande feminister och antirasister när jag lyft frågan eller synliggjort deras egna problematiska beteende så … Ja ni hajjar. “JÄMFÖRDE DU NYSS FÖRTRYCKET MOT RASIFIERADE/TRANSPERSONER/HOMOSEXUELLA/mfl MED “FÖRTRYCKET MOT TJOCKA?!11” Ja det kan du ge dig fan på att jag gjorde. Jag jämförde ett förtryck med ett annat.

    Men då ska det ställas mot varandra, mäta vems förtryck dom är värst (och alltid komma fram till att förtrycket mot tjocka knappt existerar för att nån annan grupp är mer utsatt) och gärna framhärda i hur respektlös jag är som vågar komma här och claima position som utsatt.

    Men så ser det ut, förtrycket mot tjocka. Så normaliserat och accepterat att det inte registreras av dessa skarpa sk “intersektionella feminister” med sin skarpa analys. Tänk om de skulle behöva rannsaka sina egna arslen istället? Fast det är det ju sällan speciellt noga med.

  • Tjock verklighet

    Vem är tjock? Att vara tjock är inte relativt

    Vanligt motargument när jag diskuterar tjocka kroppar, fatshaming och förtrycket mot tjocka är:

    Tänk om nån som är tjockare än dig tycker att du ska sluta ta tolkningsföreträde?! 

    Exempel: “Låt oss säga att person A väger 90 kilo och kallar sig tjock. Person B väger 110 kilo och säger “Du är inte tjock”. Person C kliver in i diskussionen och säger “Ingen av er är tjocka, jag väger 130 kilo”

    Jag har varit aktiv i HAES och bodypositivrörelsen i många år nu och kan tala om för er att jag ALDRIG någonsin träffat en person som är tjockare än mig som tagit illa upp för att jag pratar om min egen tjockhet. Inte heller har jag någonsin blivit upprörd för att nån som är mindre tjock än mig (fast fortfarande tjock) lyfter samma frågor.

    Detta är en halmgubbe som jag BARA sett smala människor dra till med när de försvarar sin rätt att få känna sig tjocka.

    Visst finns det skillnader i tjockhet och väger man exempelvis 200 kilo så kommer man förtryckas och diskrimineras i större utsträckning än vad jag till exempel gör. En del tjocka kan ha vissa smalhetsprivilegier. Precis som ljushyade svarta är privilegierade över mörkare svarta och ibland kan ha sk whitepassing privilegier, även fast båda grupper är just svarta och förtryckta i egenskap av det och därför har tolkningsföreträde samt rätt att prata om det.

    Att vara tjock är inte relativt. Du blir inte automatiskt tjock bara för att en skitmager människa ställer sig bredvid, precis som jag inte blir smal bara för att en människa som är dubbelt så tjock som jag ställer sig bredvid mig.

    hot babes tjocka

  • Ideal & skönhetskrav,  Tjock verklighet

    Att en person äter chirre till frukost kommer ej inspirera till ohälsosamt leverne

    Jaha in i debatten igen då, ingen tid att spilla. Hugo Rosas skrev nämligen ett ganska obehagligt inlägg där han visserligen inte nämner några namn men det är ganska uppenbart vem/vilka* det handlar om:

    Inlägget är dömande och skammande och jag blev både förvånad och förödmjukad när jag läste det.

    Hugo tjänar pengar på att driva bloggportaler där just träning, utseende, ingrepp, smala kroppar och dieter står i fokus. Jag klarar inte av att gå in där eftersom jag påminns om att jag borde ändra min kropp och om jag inte gör det så bör jag iallafall skämmas över samt hata den. 

    hetshets2 hets3

    (Ett screenshot från Hugos egen bloggportal) 

    Men han är ju inte ensam om detta. Tusentals bloggar, tv-program, tidningar, sajter, filmer hetsar fram ett ideal som kräver en smal, svältande och söndertränad kropp. Vi fullkomligen tvångsmatas med detta. Varje dag. I alla rum. Vi lär oss att hata våra kroppar och skämmas. Skämmas över vad vi äter, till och med för att vi äter. Skämmas för att vi ej tränar tillräckligt eller inte alls. Skämmas för att vi inte är tillräckligt smala. Osv. 

    Och så jag då. En, EN, person på Instagram  som har mage att försöka vara en motvikt till allt detta och han (och andra) reagerar med att skriva ett ganska utelämnade och kränkande inlägg om mig där jag anklagas för att hetsa folk att vara ohälsosamma?

    Alltså nej. En person som skriver nyanserat och positivt om kroppar som demoniseras, hatas och kränks i alla andra rum och som inte ber om ursäkt när hon äter chirre till frukost kommer inte bidra till nåt annat än ökad självkänsla, självacceptans och välmående. 

    Jag tänker dessutom att Hugo bör sopa rent framför sin egen dörr istället. Kanske tänka på vad han med sina sajter (och egna inlägg) reproducerar. Jag är faktiskt jävligt upprörd. 

    tjock njuter

    (Ät och njut och känn fan ingen skam eller skuld för det!)

    (*Inlägget Hugo skriver kan även handla om Babe Ebba, Stina Wollter, Karins konstgrepp m.fl. men sakfrågan kvarstår: inlägget är obehagligt, dömande och fettskammande. Vi som driver kroppspositiva plattformar är liksom en tiondels promille i det stora hav av smal- och träningshetsande plattformar, människor, konton osv.)

  • Tjock verklighet

    Ang. Överviktiga som kostar pengar

    “Men det är ju faktiskt ohälsosamt med övervikt” NÄ MEN DRA MIG BAKLÄNGES DET HAR JAG AAAAALDRIG HÖRT FÖRUT TACK FÖR ATT DU BERÄTTADE sa ingen tjock människa någonsin.

    tjock och snygg och kickass

    Hörrni, apropå argumentet att vi tjockisar kostar samhället en massa pengar som vissa drar till med, ja jag vet de är ju helt slut i huvudet, men tyvärr drar de sig inte för att visa upp sin bristande empati. Så därför ska jag berätta vad som kostar samhället pengar. Män. Män kostar samhället och vården miljarder kronor. Vad ska vi göra åt det? Vill vi skattebetalare verkligen betala för deras framfart?

    Andra som kostar pengar är gamla människor. De bryter lätt höfter och blir ofta sjuka. Barn kostar massvis. Elitidrottare. Ryttare… Bilförare! Vad ska vi göra åt dem? Ska de bara få kosta en massa pengar? Män som kör bil, bara där har vi ju massvis att spara in på om vi ger dem körförbud. Och alla som är med i olyckor pga larv med bilen kanske ska få börja bekosta sin vård själva? Vad säger ni? Är det fascist vi vill ha? En människosyn där ditt värde mäts i vad du kostar och inte kostar samhället? Vad gör vi med de som kostar mest? Är det avlivning eller kör vi bara iväg dem?

  • Tjock verklighet

    Om man tycker att övervikt är det värsta som kan drabba en så kommer man utgå från att alla känner lika

    Ok sure, skam, självhat och ångest kan säkert få nån att svälta sig själv till socialt acceptabel vikt. Men till vilket pris? För om det är hälsa man säger sig värna om (hahaha yeah right!) så är självhat, ångest och svält knappast svaret. Fast det vet vi ju redan. De som vill “upplysa om riskerna med övervikt” bryr sig ej om hälsa. De vill bara skamma tjocka. Få oss att känna oss dumma och värdelösa. Och vården liksom samhället är full av människor som föraktar tjocka. Tyvärr.

    Att prata om de här frågorna är som att stånga huvudet blodigt mot ett vägg av empatistörda tjurar. Jag skriver om och om igen om hur ”välvilliga” kommentarer om vikt och hälsa inte förändrar nåt annat än min självbild, fan världen är full av tjocka som konstant misslyckas med att gå ner i vikt – folk VET att det inte funkar att tjata ner tjocka med information och fakta men ändå: ”men men men men”, det där patologiska behovet att UPPLYSA går före allt annat, till och med medmänniskors rätt att slippa kränkas och skammas. ”Men men men men”. Men vadå?

    Om jag berättar att ingen blir hjälpt av att informeras om ”riskerna med övervikt” så är man en elak sadist om man ändå fortsätter insistera och driva på.

    viktfrälsareperson som inte kan hålla sig

    ”Men vi vill ju bara hjälpa…!” Har jag bett om nån jävla hjälp eller? Varför tror folk att tjocka går runt och behöver räddas från sig själva? Som om vi vore för dumma för vårt eget bästa, som att vi är förlorade själar som drunknar i våra kroppar, som om vi ens vill gå ner i vikt? Varför förutsätter folk alltid det?

    Jo det ska jag tala om: för att de själva hellre skulle dö än se ut som jag. För att de har ett sånt otroligt hat för tjocka kroppar även när de försöker övertyga oss (och sig själva) om att det absoluuuuuut inte är så det ligger till. Genom sig själv känner man andra. Om man tycker att en tjock kropp är det värsta som kan drabba en så kommer man automatiskt förutsätta att alla som är tjocka känner precis detsamma.

    tjock kvinna

  • Tjock verklighet

    Att informera gravida om riskerna med övervikt kommer inte göra nån skillnad alls

    Så hur ska barnmorskorna göra då, undrar ni? Ska de inte informera om riskerna med övervikt? Är det inte ansvarslöst om det låter bli? Asså så här tänker jag om vården: Den ska fylla en funktion. Om viss vård eller information inte fyller nån annan funktion än att det får patienten att må dåligt så tycker jag att det är bäst att låta bli att ge just den vården eller informationen. Håller ni inte med mig?

    Vad händer när barnmorskan berättar om ”riskerna för övervikt”? Vad händer när barnmorskan säger till den gravida att ”nu får du inte gå upp mer i vikt” eller ”du väger för mycket”? Tänk efter en stund. Vad tror ni?

    Tror ni att:

    – den gravida slutar äta?
    – den gravida börjar motionera
    – den gravida slutar lyssna på kroppen och börjar gå emot signalerna hen får?
    – den gravida håller vikten? (och till vilken kostnad)

    Eller tror ni kanske att det är jättejobbigt att vara just gravid och att man kanske har fullt upp med att klara dagen och illamåendet och värken? Det är nästan omöjligt att gå ner i vikt som icke-gravid. Föreställ er då hur otroligt mycket svårare det är när kroppen inte mår som den ska. Så vad ska den gravida göra med den informationen? Kan den förändra nåt? (Svar nej). Det kommer bara få hen att må dåligt. Inget annat.

    Så nej nej och åter nej, barnmorskor ska inte prata övervikt alls. Eller förhålla sig till det för som jag sagt miljoner gånger så VET redan alla om ”riskerna med övervikt”. Det finns inte en människa i moderna västvärlden som har tillgång till samhället som inte blivit fullkomligen tvångsmatad med information om ”riskerna med övervikt”. Det är ju bara att ta en titt i varje kommentarsfält under den här typen av diskussioner, alla som tror sig veta exakt hur farligt det är att vara tjock just för att de matats med denna gamla paradigm.

    Jag skrev ett svar på Olgas debattartikel. Läs gärna! 

    Det blir vanligare att gravida går på dieter, drar in på maten och regelrätt bantar med bebisen i magen. Eller ”tänker på vad hon äter” som det heter nu för tiden när kvinnor göder sitt självhat och samtidigt späker sina kroppar för att passa in i det nya snäva smala idealet ”strong is the new skinny”.

  • Tjock verklighet

    Ett problem idag är väl att unga människor svälter sig själva, super för mycket samt tränar sönder sina kroppar. Inte att de äter sig tjocka.

    lady dahmer är farlig

    Som ni vet vid det här laget så är det många som upprörs av att jag vägrar skriva negativt om fetma och övervikt. En gemensam faktor brukar vara att mina kritiker oroar sig för att folk får för sig att det är ok att vara tjock och då inte vilja göra nåt åt det för ni vet ju att det hemskaste som finns är just en tjockis som inte gör nåt åt sin kropp. En del går så långt i sin tankegång att de uttrycker rädsla för att fetma ska bli ett nytt dödligt och farligt ideal och att jag då förespråkar en farlig livsstil som kan komma att påverka många negativt. ”Kan förstärka hälsofarliga beteenden”. Ja ni hör ju hur foliehattarna prasslar.

    Jag undrar om dessa personer är inne hos alla smala modebloggare och gafflar om samma sak? Eller på fitness-instagramkonton. Eller hos folk som festar och dricker mycket. Ett problem idag är väl att unga människor svälter sig själva, super för mycket samt tränar sönder sina kroppar. Inte att de äter sig tjocka. Börja häxjakten där isåfall. (om en nu tycker att det behövs brännas på bål) En, EN, bloggare som skriver nyanserat och positivt om kroppar som demoniseras, hatas och kränks i alla andra rum kommer inte bidra till nåt annat än ökad självkänsla, självacceptans och välmående.

    Så jag planerar att fortsätta!

  • Tjock verklighet

    Nej H&M, vi vill inte handla era fula tältliknande kläder i skamvrån för tjockisar. Vi vill ha tillgång till övrigt sortiment.

    FeTT Magazine skriver om fenomenet plus size-kläder och hur sortimentet minskar och tas bort helt i H&M’s butiker. H&M vill inte ha tjocka kunder helt enkelt men hänvisar till försäljningssiffror och lönsamhet. Det finns ingen efterfrågan menar de. Efterfrågan för vad? Deras fula tältliknande kläder i skamvrån för tjockisar eller efterfrågan efter kläder för tjocka människor?

    Har de funderat nåt på varför deras försäljningssiffor ser så usla ut? Bryr de sig kanske inte? Är de verkligen så usla på marknadsföring att det inte ids ta tag i problemet och istället tror att det funkar bättre att skyffla problemet under mattan. Problemet här är då tjocka människor som vill ha kläder på kroppen men inte deras fula sortiment.

    För vet ni, och nu vet jag att detta kommer låta som science fiction och hittepå men….. [konstpaus]….. tjocka människor vill också ha snygga kläder. (!!!) [drar efter andan]

    Om problemet är att man säljer för dåligt av en vara så tar man inte bort den. Inte när det finns ett verkligt behov av den. Man ser istället till att målgruppen vill köpa den och jag och många tjocka med mig vill inget hellre än att kunna handla i H&M’s snygga sortiment, men då menar vi deras vanliga. Varför ökar de inte storlekarna där istället? Varför utgår de från att tjocka människor vill gömma sig i gråa svarta pösiga plagg för att sen förvånas över att försäljningen uteblir? Fan tänk om, tänk rätt!