Kategorier
Titta jag ammar!

Men hallå ska din unge amma tills hen blir femton??????

Vanligaste argumentet mot långtidsamning, om vi ändå ska älta detta en stund till, är att det skulle göra barnet osjälvständigt. Som att en tvååring eller treåring eller fyraåring ens är eller bör vara just detta. Självständig. Jag har en tioårig och en åttaåring och även om de är kompetenta och klarar mycket så är de ju knappast redo att flytta hemifrån liksom. Självständig. Det ordet alltså. Den förväntan. Fan finns det nån sund människa som är självständig ens? Vi är väl beroende av varandra inte bara för överlevnad men för att må bra? 
 
Men för att lugna eventuell oro så kan jag meddela att det inte finns några belägg för att ökad trygghet och närhet (som amning eller samsovning exempelvis, ett annat ämne som möter samma fördomar) skulle leda till otrygga osjälvständiga vuxna. Tvärtom faktiskt. 
 
Sen pratar man gärna om att mamman, med amningen, binder barnet till sig. I mitt kommentarsfält på instagram berättar en person om en mamma som ammar sin tvååring och som nu riskerar att förlora vårdnaden om barnen om hon inte slutar. Kvinnans egen advokat råder henne att sluta och pappan kör såklart med fulknep. Helt absurt egentligen.
 
Att amning sexualiserats till den milda grad att mammor som ammar ses som perversa och olämpliga som föräldrar. 
 
Man pratar inte helt sällan om mammor som ammar för sin egen skull. Jag får verkligen dålig magkänsla av den sortens antydningar. Det man försöker antyda är nämligen att mamman tänder på det. Vill att bebisen suger på hennes bröst för tillfredsställelse och att barnet då, indirekt, utsätts för incest och övergrepp.
 
Och antyder man inte att det handlar om sex så menas det att mamman har ett behov av att känna sig oumbärlig och viktig och därför ammar av den anledningen. 
 
Och det här med att binda barn till sig liksom, mina barn ÄR redan bundna till mig och jag ÄR oumbärlig och så jävla viktig för mina barn. Viktigast i världen liksom. Oavsett hur länge eller lite jag ammat. För att jag är deras mamma. Och nej jag vill inte ha det på annat sätt. Jag fattar inte att nån vill det. Att de som använder detta som argument tycker det är rimligt att deras barn lika gärna kan hänga med random vuxen än med mamma eller pappa.
 
Svensk kultur och tvåsamhet tror jag är boven. Vi tror att ensam är stark och fostrar ganska tidigt våra barn att klippa alla band med familj och nära. Inte för nära, inte för beroende av relationer. Jag tycker att det är skevt. Jag tror det skapar psykisk ohälsa och ensamhet. 
 
Sen är det alltid nån jävel som ”sett en dokumentär om en tolvåring som ammade” (nej det var en dokumentär om en sjuåring som gick på femman, en sjuåring som dessutom förlorat förmågan att amma och nu höll på att sluta) och som högljutt oroar sig över alla dessa tonåringar och vuxna (helst pojkar) som aldrig nånsin kommer att sluta suga på mammas tutte om hon inte sätter stopp. 
 
När nån drar detta argument så kan man vara säker på fyra saker:
 
1. personen saknar grundläggande kunskap om amning
2. personen saknar grundläggande kunskap om barns utveckling
3. personen saknar grundläggande kunskap om munnens anatomi
4. personen är dum i huvudet
 
Den naturliga/biologiska amningstiden för människor ligger mellan två och fyra år. Medelåldern i världen ligger på fyra ungefär. Får barnet själv välja (Jo det är barnet som väljer att amma, de som tror att man kan tvinga ett barn till amning har uppenbarligen INTE ammat själv) så ammar det mellan just två och fyra.  (Nu generaliserar jag) Men en del barn har behov av amningen längre än så men sällan över en ålder av sju. De stora primaterna (gorillor, schimpanser och orangutanger) ammar i fyra till sju år. (Djurargumentet brukar dras det med ”hallå kalvar ammar inte så länge!!!”) 
 
Att vi inte ammar tills vi dör beror dels på samma orsaker som att vi inte sitter i mammas knä eller blir burna tills vi är vuxna. Det finns nämligen nåt som kallas utveckling, bara för att man gör nåt som barn så innebär det inte att man vill fortsätta när man är vuxen eller tonåring. Barn frigör sig. Det är en process men den händer om barnet är utvecklat normalt mentalt. Jag samsov med min mamma som liten, jag tyckte om att sitta i hennes knä och att hon läste sagor för mig.
 
Det växte jag ifrån lagom till puberteten. (Sen är just sånt kulturellt betingat, i vissa kulturer sover man alltid ihop men ni fattar poängen). Den där självständigheten som det öschas om kommer naturligt. 

Men sen finns det en anatomisk och biologisk aspekt också som många saknar kunskap om och det är det faktum att barn inte suger för att få ut mjölken. De mjölkar. De använder tunga och käkrörelser för att liksom pressa ut mjölken och det kräver en mjukare gom och en käke som är outvecklad. 

 
 
 
När mjölktänderna börjar trilla ut och de permanenta tänderna kommer fram så förändras munhåla och käke och då förlorar vi också förmågan att mjölka. (Jag minns detta! Minns hur jävla frustrerande det var att inte kunna njuta och suga på nappen som jag brukade (jag ammades ej). Helt sjukt!)
 
Tolvåringar kan alltså inte amma även om de mot all förmodan skulle vilja. Och så är det med det. Jag skiter i om du sett nån dokumentär om detta (typ outsiders) eller läst om det på nån sajt för så här funkar det. 
 
Vill man ha mer information om amning så finns det massvis med grymma böcker, men man kan även gå in på Amningshjälpens hemsida och läsa det som finns där. Amningshjälpen är de rådande experter på amning vi har i Sverige. De är utbildade och kunniga och har massvis med erfarenhet. De hjälper också om man har problem. 
Kategorier
Titta jag ammar!

Stör du dig på äldre barn som ammar så är du sjuk i huvudet

J är två och ett halvt år. Han ber ofta om tutten.  ”Tutte!” vrålar han och gräver aggressivt i urrigningen. Han vill gärna liksom vräka fram mina pattar i tid och otid också. 
 
Och självklart får han suga. Jag nattar så. Och jag tröstar så. Tjoff in med den i munnen och så är ungen nöjd och ni som ammat ni vet ju hur de liksom rullar ögonen bak i huvudet och knådar med händerna. Finns fan inget mysigare. Jag kan tycka synd om de som missar den biten ibland. 
 
Shit vad jag har ammat egentligen. Jag ammade ju N tills hon var tre och ett halvt. Jag ammade T tills han var ett och ett halvt. Jag har ammat flera år. Stora barn som själv ber om patten. Stora barn som kan gå och stå och prata och äta mat som alla andra och som också dricker kalvarnas mjölk fast det ses ju som helt normalt och ok och sunt och rimligt, även fast korna lider och små kalvar dödas för att mjölken i våra barns glas ska komma till men mer om det nån annan gång. Komjölk = ok. Bröstmjölk = bara ok ibland. Gottcha! 
 
Fy fasiken vad mycket korkade kvinnohatare det finns egentligen, som får en massa utrymme att spy sitt förtryck. Som vill förpassa kvinnor till nåt slags femtiotal. Som vill skyla ammande tuttar men som inte har några problem överhuvudtaget att fläka ut och upp sina egna silikonstinna pattar för hela allmänheten. Gärna komplett med en liten rabattkod för konsultation för detsamma. Ni vet, influensers som värderar knullbarhet högst (fast de skulle de aldrig erkänna för ni vet de gör ju allt för sin egen skull) medan de ondgör sig, ja nästan chockas, av barn som ammar. Hej samtiden du är full! Nej sjuk i huvudet. 
 
Vafalls liksom, det är inte en vuxen karl som ligger och knådar och snuttar, då måste det ju vara nåt perverst med i ekvationen. Fast det enda perversa är ju alla de som drar sexuella kopplingar till amning. Snälla gör oss en tjänst och amma aldrig nånsin nåt barn, oavsett ålder.
 
Och det gäller dig också Johanna Toftby för jag kan garantera att du aldrig reagerat om mamman du hänger ut hade ammat en liten bebis. Dra åt helvete liksom, jag har exakt noll tålamod för kvinnor (eller män men män är ju dumma i huvudet på alla plan så förväntar mig inget av dem) som försöker begränsa andra kvinnor och som med sin godtyckliga moralism försöker förpassa kvinnor till hemmet. För det är precis det som händer när man ställer massa krav på hur amning ska gå tillväga. 
 
Och bara så ni vet, ifall det är nån okunnig som irrat sig hit, korttidsamningen som vi sysslar med i Sverige är bundet till vår tid och vår kultur. Det är faktiskt ganska nytt och modernt påfund. Att amma flera år däremot är både vanligt och normalt om man tittar mer övergripande på världens befolkning och förr i tiden (alltså hundra år sen typ) så ammade man ofta två tre fyra år även i sverige. Så att amning skulle vara förbehållet bebisar är en jäkligt märklig och historielös uppfattning. Vi kan nog gissa varför den uppkommit. Mäns sexualisering av kvinnokroppen har inga jävla gränser. 
 
 
 
Kategorier
Titta jag ammar!

Jag hatar att amma

Fan vad jag hatar att amma. Jag hatar det verkligen. Det är mysigt en väldigt kort period mellan helvetet första tiden och när tänderna kommer upp. Nu är det bara obehagligt, det gör ont och det kryper i mig. Men jag ammar ändå bara vid nattning och på vilan så jag står ut tills vidare. Mjölken är ju dessutom grymt nyttig, speciellt nu när sjukdomstiderna rullar in. 
 
J har heller inga planer på att sluta verkar det som. Jag försöker liksom lura honom om han vaknar på natten men det funkar inte alltid. Han drar och nyps i pattarna hela dagarna och rullar ögonen bak i huvudet när han äntligen får tutta. Då känner man att det är värt det ändå. Ett litet tag till iallafall. 
 
 
Kategorier
Titta jag ammar!

Sluta amma eller traggla på?

Apropå amning. Som jag skrev innan så pallar jag fan knappt. Jag längtar tills amningsavslutet like theres no tomorrow men är samtidigt ganska kluven. Jag vill ju amma länge eftersom att jag tror det är bra för barnet och för relationen och anknytningen och så vidare men jag vill också sluta typ nyss för det ÄR jobbigt, hans tänder skaver och jag vill bara göra min bröstreduktion snart.
 
N ammade jag i tre år. Hon fick all min energi på den fronten. T fick inte lika länge, ett och ett halvt år. Jag vill kunna ge J samma sak. Äh jag vet inte. 
 
Frågan i rubriken är för övrigt bara för mig själv, jag får alltid svaret att sluta amma oavsett vad jag skriver om typ. Och sånt är ju irriterande för oss som faktiskt egentligen vill amma. Vi vill ju peppas att fortsätta, inte uppmanas att ge upp och ge nåt annat istället. Ba så ni vet. 
 
 
Har dessutom gett upp mina principer att inte ge välling. Ni som hängt med ett tag vet om mitt passionerade hat för denna dryck, framförallt för barn som springer runt med flaska när de är typ tre, fyra bast. Obs är inte så seriös, dömer er bara i tystnad hehehe NEJ JAG SKOJAR LUGNA NER ER jag fattar att välling är sjukt smidigt men jag har nån slags aversion mot det som jag alltså nu gett upp pga vill bara att fjutten ska bli varm och gosig i magen så han sover tungt som en jävla sten iallafall halva natten. 
 
Ni får håna mig om ni vill. 
Kategorier
Titta jag ammar!

De flesta vill amma, få gör det

En annan grej om amning förresten.
Det finns absolut ett underliggande samhällskrav på att den Goda Modern bör amma med ett tydligt skuldbeläggande att man är lite sämre eller kanske inte vill sina barns bästa om man inte orkar, vill eller kan, (allra helst de som inte vill dvs ”inte ens försöker”, jävlar vad det provocerar många) och det suger röv, men verkligheten ser lite annorlunda ut än vad man kanske tror även för den som faktiskt försöker eller vill amma.
De flesta kvinnor vill faktiskt amma men få lyckas längre än en kort period. Hela 75% vill amma första halvåret enligt en studie men endast 15% gör det. Detta för att vi blir motarbetade av den vård som säger sig vilja värna om amningen men som gör allt för att sabotera den med ersättning direkt på BB, dåliga råd och fel kunskap.
Jag har inte träffat många mammor som ammar som inte redan på BB blev just påprackad ersättning. Det låter motsägelsefullt när man tänker på att just vården förespråkar amning. För det gör den.
Men ersättningen ses som ett självklart tillägg. Och just det, det kravet för det blir ett krav med den underliggande tonen att barnet kommer svälta eller bli skadad (pga lågt blodsocker) är så vanligt inom vården att jag inte är ett dugg förvånad att amningen failar för så många. De tror ju redan från början att deras mjölk inte räcker till. Att barnet svälter utan. Vad har man för val då?
Jag lät personalen ge Juno ersättning på BB. Detta gjordes cirka en kvart efter att han föddes. Trots att jag visste bättre, att det inte behövs, så vågade jag inte chansa. Det är lätt att ge andra råd, svårare när det gäller ens egen bebis och utbildad personal säger att man måste.
Efter det kom de in flera gånger om dagen och påminde om att ge honom ersättning vid varje mål. När de såg att jag ammade hela tiden så påpekade de det också om och om igen, förvånat ”vad du ammar?!”, ”ammar du hela tiden?” eller ”ammar du igen?” även om jag också fick pepp för det. ”Vad duktig du är!” Jag låg ju ändå på ett amningsvänligt sjukhus.
(Jag gav inte Juno så mycket ersättning som de ville. Han fick nån liten kopp på 20 ml om dagen, de ville att jag skulle ge minst 40 per måltid)
Utöver uppmaning att ge ersättning så får kvinnor som vill amma jävligt dålig information om hur de ska gå tillväga. Vi motarbetas totalt trots att vi förväntas amma. Det tycker jag är ett ganska stort problem, amningsnorm till trots.
”De allra flesta kvinnor vill amma. Att då rekommendera amning men inte berätta hur man ska göra är ett grymt svek mot kvinnorna. Då hamnar skulden för misslyckanden hos mammorna” skriver Marit Olanders i ett debattinlägg.
 
skarmavbild-2016-11-08-kl-10-47-25
Läs även: Bröstmjölken sinar när BB ger ersättning.
En till grej. Inom feministiska kretsar så ses man gärna som bakåtsträvande och ojämställd om man inte ger flaska. En del ser gärna ner på kvinnor som självmant ”fastnar i kvinnofällan”. Man får menande blickar och kommentarer om att man gör sig oumbärlig, att man utesluter pappa och att man liksom får skylla sig själv när man klagar över att det är tungt. Att man är dum som ”självuppoffrar”, att de inte fattar hur man kan utsätta sig för plågan att amma när det finns flaska. Och så vidare.
Och om man klagar så får man just rådet att ge flaska direkt, trots att man är tydlig med att man vill amma.
Vi är alla (här iallafall hoppas jag) eniga om att det inte är ok att ifrågasätta kvinnor som ger flaska eller/och ersättning. Oavsett anledning vill jag understryka. Men det är fortfarande helt rumsrent att ifrågasätta och kritisera och underminera de som ammar. Det gör mig väldigt frustrerad. Speciellt när jag inte får prata om samt synliggöra det.

Kategorier
barn & föräldraskap Titta jag ammar!

Ja jag tycker att vissa saker är bättre än andra

Nåt som är förjävligt är alla pekpinnar man får som föräldrar. Inte att man kanske läser om att viss forskning visar att det är dåligt att skrika på barnen eller att det är viktigt att de får i sig d-vitamin eller att nån enskild förälder tycker det är viktigt att sporta med barnen eller läsa ihop. Sånt kan jag få dåligt samvete kring såklart men jag känner mig inte påhoppad av forskning eller av andras föräldraskap.

Men pekpinnarna. Som kommer helt oombett från olika håll. Nån kanske tycker si eller så och kan liksom inte hålla det för sig själv eller på sin egna plattform utan har utsett sig till nån jävla föräldraskapsapostel som rider runt bland andra och påpekar att hallå det där är inte så bra va? Har du tänkt på att det här är bättre?

Typ som i Underbara Claras kommentarsfält häromdagen där detta haveri hände:

Helt oacceptabelt. Inte nog med att personen tror sig ha nån insikt och uppenbarligen drar på höga växlar men personen antyder att Clara inte bryr sig om sina barns välmående.

Men med det sagt – ordentlig brasklapp –  så kommer vi egentligen till vad jag ville skriva om.

Jag kan nämligen inte förstå hur man kan blir kränkt eller sur eller upprörd över att jag tycker att amning är bättre än ersättning. Alltså av åsikten i sig. Eller att jag tycker samsovning är bättre för barn än att sova ensam. Eller att jag tycker det är bättre att bära än att använda barnvagn. Ärligt. Jag förstår inte det. Jag hade definitivt förstått det om jag, likt föräldraaposteln, sökte upp andra och liksom prackade på dem dessa oombedda tankar. Typ när nån skriver om sin flaskmatning så skulle jag då glida in och ba ”men du vet väl att amning är bättre för barnet?!1”

Men det gör jag inte. För att jag är inte helt dum i huvudet till och börja med. Och jag skriver knappt om det här. Bara ibland. Som idag när jag ville ge mig en klapp på ryggen mellan alla jävla sparkar jag också ger mig själv.

Ja jag tycker att amning är bättre än ersättning. Vilken chock! Deal with it! Annars hade jag väl för fan inte slitit med den? Haft blödande sår. Svamp på bröstvårtorna som känns som knivar. Tagit med bebis till sjukhus trots ont ovh bökigt. Avstått göttig morfin för att ha ont istället och amma. Hanterat en arg bebis som skriker vid tutten men är nöjd med koppen. Sovit uselt pga amning under natten. Och så vidare.

Jag trodde alla fattade att jag ammar för att jag tror det är bäst? Är det en nyhet? Är nån förvånad? Kan jag få tycka det? Jag kan nämligen tycka sånt utan att tycka att andra är dumma eller dåliga.

Så. Punkt slut!

Och föräldraskapet står och faller ju inte med detaljerna. Nån annan kanske inte ammar men är jävligt bra på andra sätt eller gör sånt jag inte gör osv. Det finns ju massvis med saker jag tror är bra och bättre för barn liksom.

Jag tycker till exempel det är bättre att inkludera barnen i vardagen än att sätta dem framför en ipad. Bättre att spela uno tillsammans än att se på tv. Bättre med lite leksaker än många. Jag tycker det är bättre att baka eget bröd och göra egna puréer än att köpa färdigt. Och jag tycker det är viktigt att äta middag tillsammans vid köksbordet. Och jag tycker det är självklart att det är skärmförbud vid matbordet. Och att maten är gjord från grunden och inte helfabrikat. Jag tycker det är dåligt att föda upp barn på just det.

Jag tror det är skadligt för barn att man skriker eller skäller på dem och jag tror barn mår bäst av att få inkluderas i olika beslut. Jag tror time out och andra straffmetoder är dåligt. Jag tror SHN kan skada anknytningen. Jag tror att bakåtvänd barnvagn är bättre, framförallt för små barn, om man ska ha barnvagn.  Framåtvänd är stressigt. Jag tror sen förskolestart är bättre än tidig, jag tror barn under tre år mår bäst hemma med mamma eller pappa.

Och jag tycker det är bättre att vara genusmedveten än inte. Att det är bättre att klä barnen neutralare eller från båda sidor än könat och stereotypt.  Och jag tycker en massa andra saker också. Jag kan säkert skriva en bok. Vissa som jag själv lyckas implementera i mitt föräldraskap, vissa saker som jag kämpar och misslyckas med och vissa saker som jag inte riktigt orkar själv.

Men väldigt väldigt väldigt sällan tycker jag att föräldrar som gör annorlunda är sämre eller dåliga på nåt sätt. Jag dömer inte föräldrar som gör tvärtom. Jag fattar nämligen att föräldraskap handlar om så mycket mer än just detaljerna och att alla gör så gott de kan utifrån sina förutsättningar.

Kategorier
Titta jag ammar!

Alla pallar inte att amma men råden kan inte ta hänsyn till dem

Jag ska börja härja runt på nätet i diskussioner där rökningens risker påtalas med anekdoter om min gamla farfar som rökte från att han var 11 tills han dog 105 år gammal och var frisk hela livet. Jag ska protestera när folk säger att rökning dödar med ett ”nähä! Inte alla! En del blir faktiskt inte ens sjuka! Man KAN FAKTISKT RÖKA UTAN ATT NEGATIVA EFFEKTER”.
Skämt åsido, tröttnat ganska rejält på alla som måste flika in att ”nä jag gav faktiskt flaska och det funkade!” här och i bloggen när jag skriver om hur man bäst får en fungerande amning. Folk måste sluta vara så jävla kränkta. Ja jag vet att napp funkar för en del. Att flaska inte alltid gör bebisar förvirrande och att en del lyckas få en bra amning trots att de ammar på schema. 

Hellre skrämma än att ge råd som saboterar isåfall. Fast jag tror inte att nån blir rädd på så sätt. Kanske känner stt nej amning är inte för mig och det är väl ok? Eller kanske, ”jag provar amning men ger även flaska och funkar det så funkar det”.  Och blir nån verkligen rädd så nä, då är väl amning inte för dem helt enkelt. Alla pallar inte men man ska få ett information. Kunna göra välinformerade beslut. Inte mörka sanningen för att nån kanske kan bli rädd. Om man läser kommentarsfältet här eller på min insta eller går med i Amningshjälpen slutna grupp på FB så ser man att de få som KANSKE blir skrämda av fakta bleknar i jämförelse med det enorma antal kvinnor som tackar för dessa råd.

Och ska man ge råd så ska man för fasiken se till att råden INTE innebär risker. För vet ni? Ja flaska kan funka. Men det vet man inte förrän man provat. Och då kan det vara försent. 
Jag önskar ärligt att alla som inte vet vad de snackar om (på riktigt, alltså inte utifrån sin egna begränsade erfarenhet) bara kunde hålla snattran för det antal kvinnor jag pratat med som inte kunnat amma pga dessa råd är så många att jag hade kunnat fylla Noas ark. Båten alltså.

Kategorier
Titta jag ammar!

Att ammaär ingen dans på rosor

Ja resan gick ju bra! Jag ammade mig fram genom Sverige…

…och nu är vi på plats i Delsbo. Där jag ammar ännu mer. Och mer. Och mer än så. Jag ammar precis hela jävla tiden. 

För att få igång en stabil mjölkproduktion så krävs det oftast att man ammar precis hela tiden. Så fort lilla nyfödingen slår upp sina grumliga små så trattar du in bröstet i lilltruten. Bröstvårta och så mycket av vårdgården som du förmår. Vid varje vaken stund. När den halvsover. När den gråter. När den har ont. När den är trött. Pigg. Osv. Precis hela tiden. Ja det är jobbigt som satan och ja det gör ont för de ovana vårtorna blir ömma och ja bebisen kommer bråka böka och skrika. 
Men det går över. Det finns ett ljus i tunneln och det är en fungerande amning inom kort. 

För att sen bibehålla produktion samt försäkra dig om att bebis får i sig tillräckligt samt går upp i vikt så krävs sk ”fri amning” vilket innebär att du skippar napp, nappflaska och ammar så fort bebisen visar tecken. Dvs när de knorrar, bökar, smaskar och smackar. Inte bara vid hunger utan också vid snuttbehov. 

Och jag lovar att du har mjölk även om det ser ut så här cirka 50% av tiden. Bebisen är inte hungrig. (Eller jo men hen blir mätt av din mjölk) Hen svälter inte. Din mjölk har inte sinat. Det är inget fel på dig. Och går bebisen inte upp i vikt så beror det oftast på nåt annat än mjölken. För kort tungband. Dåligt tag. Allergi. Att den fått napp eller flaska eller nåt helt annat. Men det är väldigt sällsynt att mammas mjölk försvinner men trots det så är det väldigt vanligt att man felaktigt trott just det. (Om jag fått en krona för varje mamma jag stött på som tror detta…) 
Och en annan sak: Bebisen använder inte dig som napp förresten. Oavsett hur mycket hen snuttar och lite hen äter. Nappen är nämligen ett substitut för bröstet. Bebisen ska snutta mellan matningarna. Det har en viktig funktion. Men visst. Detta kan också vara krävande och man kan känna sig låst men belöningen kommer. Första två till tre månaderna brukar vara lite bökiga men sen funkar det smidigt och enkelt för de flesta. De flesta brukar känna att der var värt allt när det slutligen sätter sig. 

Kategorier
Titta jag ammar!

Att amma är ingen dans på rosor

Ja resan gick ju bra! Jag ammade mig fram genom Sverige…


…och nu är vi på plats i Delsbo. Där jag ammar ännu mer. Och mer. Och mer än så. Jag ammar precis hela jävla tiden. 


För att få igång en stabil mjölkproduktion så krävs det oftast att man ammar precis hela tiden. Så fort lilla nyfödingen slår upp sina grumliga små så trattar du in bröstet i lilltruten. Bröstvårta och så mycket av vårdgården som du förmår. Vid varje vaken stund. När den halvsover. När den gråter. När den har ont. När den är trött. Pigg. Osv. Precis hela tiden. Ja det är jobbigt som satan och ja det gör ont för de ovana vårtorna blir ömma och ja bebisen kommer bråka böka och skrika. 

Men det går över. Det finns ett ljus i tunneln och det är en fungerande amning inom kort. 


För att sen bibehålla produktion samt försäkra dig om att bebis får i sig tillräckligt samt går upp i vikt så krävs sk ”fri amning” vilket innebär att du skippar napp, nappflaska och ammar så fort bebisen visar tecken. Dvs när de knorrar, bökar, smaskar och smackar. Inte bara vid hunger utan också vid snuttbehov. 


Och jag lovar att du har mjölk även om det ser ut så här cirka 50% av tiden. Bebisen är inte hungrig. (Eller jo men hen blir mätt av din mjölk) Hen svälter inte. Din mjölk har inte sinat. Det är inget fel på dig. Och går bebisen inte upp i vikt så beror det oftast på nåt annat än mjölken. För kort tungband. Dåligt tag. Allergi. Att den fått napp eller flaska eller nåt helt annat. Men det är väldigt sällsynt att mammas mjölk försvinner men trots det så är det väldigt vanligt att man felaktigt trott just det. (Om jag fått en krona för varje mamma jag stött på som tror detta…) 

Och en annan sak: Bebisen använder inte dig som napp förresten. Oavsett hur mycket hen snuttar och lite hen äter. Nappen är nämligen ett substitut för bröstet. Bebisen ska snutta mellan matningarna. Det har en viktig funktion. Men visst. Detta kan också vara krävande och man kan känna sig låst men belöningen kommer. Första två till tre månaderna brukar vara lite bökiga men sen funkar det smidigt och enkelt för de flesta. De flesta brukar känna att der var värt allt när det slutligen sätter sig. 

Kategorier
Titta jag ammar!

När bebisen beter sig som en idiot vid bröstet

Beter sig din bebis som en idiot vid bröstet? Visar att hen vill ha mjölk men sen så ser det ut lite så här: Släpper, skriker, letar, provsmakar, slickar lite förvirrat, suger argt, släpper, skriker mer, verkar inte fatta hur man gör, suger nöjt en stund för att sen börja om proceduren?
Kanske tänker du att:
1. Du inte har tillräckligt med mjölk
2. Bebisen svälter
3. Bebisen blir inte nöjd. ??

Sluta tänk så mycket, detta är nämligen helt normalt. En annan vanlig grej som chockar många nyblivna mammor är att bebisar ammar precis hela jävla tiden. Ibland varje halvtimme. Ibland i två timmar i sträck. Dygnet runt. ”Det går inte att lägga ner hen!” Detta tolkar också många som att bebisen är missnöjd, att det inte finns tillräckligt med mjölk (och så ger man tillägg som i sin tur faktiskt påverkar produktionen negativt) eller att nåt annat är fel.
Jag och min bebis ägnar för övrigt mycket mycket mycket tid åt detta varje dag. Amningsmaraton samt amningsbråk och skrik vid tutten. Speciellt på kvällstid. (Bebisar kan bli oroliga på kvällstid och krångla extra mycket) (och ja jag blir GALEN! Och är mycket frestad att ge ersättning för att få tyst på honom men eftersom att jag vill helamma så kämpar jag på. Krånglet brukar gå över inom kort när bebisen lärt sig hantera bröstet och mjölken)
En annan viktig sak att komma ihåg är att bebisars magar är pyttesmå och bröstmjölk är lättsmält. Därför behöver bebisar äta ofta ofta. Många ger tillägg för att de tror att bebisen svälter eller är hungrig och så tolkar de bebisens mätthet som en bekräftelse på sina misstankar. Men ersättning mättar mer och längre för att det är mer hårdsmält än bröstmjölk. Inte för att du saknar mjölk.
Så hur vet du att bebisen mår bra och får i sig vad den behöver? Jo:
1. Den går upp i vikt. UPP. Och där räknas även lite uppgång även om BVC hetsar om annat. (Deras kurvor är baserade på en liten grupp ersättningsbebisar och tar noll hänsyn till individuella förutsättningar.)
2. Den orkar skrika. Bebisar som ej får i sig näring blir slöa.
OBS jag är ej nån expert så vid behov av hjälp och stöd så rekommenderar jag @amningshjalpen på Instagram eller webben , kolla gärna även upp FB-gruppen ”Amningshjälpens slutna forum”. (Skitbra grupp där du får svar och stöd du behöver!)
​​Så här ser det förresten ut när bebisar vill ha tutte i munnen:

 (Smackar, gör grimaser, sticker ut lilltungan) 
Då är det bara att tjoffa in patten i lilltruten innan stämningen blir dålig. Fri amning = större chans att det funkar. Skippa napp och flaska och pump.

Och apropå att jag skriver om amning. Jag kommer fortsätta skriva positivt om amning samt ge stöd och råd till de som liksom jag brinner för ämnet. Jag kommer inte förespråka flaskmatning och kommer radera alla kommentarer som ämnar att nedvärdera amning eller sprida falsk information om bröstmjölk.
Jag kommer inte heller skriva fler brasklappar heller om att man minsann får flaskmata och att alla är bra mammor hur de än gör för har man hängt med ett tag så vet man att jag har cirka noll intresse av att skamma föräldrar eller moralisera över olika val. Vill man amma så gör man det. Vill man inte så låter man bli. Här kommer man inte få skit för endera. Jag skriver till och för de som vill amma helt enkelt och jag gör det utan att positionera mig mot nån annan och det får räcka så. Att skriva positivt om en sak är inte synonymt med att andra alternativ är skit och kan man inte hantera detta så får man hoppa över de inlägg som jag lägger under denna kategori.