Kategorier
Vardagstrams

Sommarenär kort

 
När jag var liten så spenderade jag större delen av mina sommarlov här i Hälsingland. I Mellanfjär’n hade mammas fosterföräldrar en sommarstuga och där fick jag bo medan mamma jobbade bort sommaren som många ensamstående låginkomsttagare är tvungna att göra även fast de har barn som vill ha ledigt.
 
Ulla och Stig, som de heter, hade en veranda med tak på som Stig själv snickrat ihop och där åt vi alla måltider, frukost, lunch, middag och det obligatoriska fikat med mariekex, kanelbullar, saft och kärleksmums som Ulla bakat själv. Oavsett väder, för när man har ett tak på sin uteplats så funkar det alldeles utmärkt att sitta där i spöregnet och solskenet och i de flesta temperaturväxlingar som drabbar den svenska sommaren och jag minns det här med värme. Eller ja, den där förbannade strömmingen full av ben som jag hjälpte Stig att dra upp ur havet varje morgon vid sju minns jag med lite mindre värme men you get the picture va?
 
Så nu är jag helt besatt av samma tanke. VI SKA TAMEJFAN ÄTA UTE om det så blir min död, skrålar jag varje morgon och så får det bli. Maken är av vekare kaliber och vill dock gärna sitta inne när det blir blåsigt men det ska jag råda bot på. 
 
Mvh svensk som TAR TILLVARA PÅ SOMMARN som man ska. 
Kategorier
Vardagstrams

Att göra en hen av en fjäder

Jag är lite irriterad över hur jävla lättkränkta människor är nuförtiden. Typ ”Amen LD skrev att blått är så jävla fult och manschauvinistiskt så nu känner jag att hon har hånat hela mitt inre och allt jag står för och är BUUUUUHUUUUUUUUUUUU vad elak hon är!” (Cue en liten klick med medhållande kommentatorer: ”Ah jag vet, LD går alltid till personangrepp för hon är så himlans himlans ELAK! Men det är ju för att hon är allvarligt störd i huvudet typ ADHD, samt tjock och korkad och *diverse personagrepp* bla bla hata hata hata”)
 
Jag slits mellan att tycka synd om folk som är känsliga för jag vill ju bara vara VÄRLDENS SNÄLLASTE MÄNNISKA MOT ALLA (och grämer mig när jag misslyckas) och att bara tycka att folk får skärpa till sig och inte vara så förbannat lättstötta i alla lägen. I stundens hetta kan jag ångra när jag skrivit nåt ”osnällt” men i efterhand, när stormen lägger sig och jag kan se nyktert på situationen så tycker jag sällan att jag gjort nåt fel. Folk är så jävla känsliga. DET är problemet.
 
(Nu menar jag givetvis inte att det är ok att säga vad fan som helst till folk eller om folk. Ifall det var nån övertolkande jävel som trodde det. Och jag syftar INTE på det här med Amanda. Det var heller inte speciellt elakt heller om vi nu ska analysera det.)
Kategorier
Vardagstrams

12 minuter planka om dagenär bra för magen!

Dagens träningstips! Gör plankan med ett stycke korv på ryggen! Eller bara utmana dig själv med att FÖRSÖKA göra plankan när ett stycke korv klättrar på dig. 
 
 
Förresten. Jag och maken tänkte köra 12-minuter-planka-om-dagen-utmaning. Tolv minuter är tydligen vad som krävs för ett stadigt resultat och stadig vill man (jag) ju bli i rygg och bål och mage. Det bär liksom upp hela rasket.
 
Så tolv minuter. Tolv repetitioner à en minut åt gången. En minut per planka alltså. (valfri planka) Sen delar man upp tillfällena under dagen för att orka med. Kanske tre plankor per pass? Fyra tillfällen under dagen? (Eller fyra x tre?) Varje dag under hela semestern. 
 
Då har jag världens starkaste och stabilaste rygg/mage när hösten kommer! ÄR NI PÅ?!
Kategorier
Vardagstrams

Hur har ni det i solen då?

Jaha, här sitter man med pattarna framme och NJUUUUTER. Sommartid är nakentid. Jag trallar runt på tomten i alldeles för litet linne och trosor och man får väl hoppas att man inte tjockchockar svårfamiljen alldeles för mycket. Eller ja, ni vet ju att jag är en retsticka så jag hoppas inte så mycket egentligen. Höhöhö osv. 
 
 
Nä, okej. Jag är inte naken på bilden men ingen har tagit kort på mig i all min härlighet. Ni får helt enkelt nöja er med det här. Alternativt googla ”Lady Dahmer naken”. I dare you!
Kategorier
Vardagstrams

JAG HAR SPRUNGIT MIN FÖRSTA HALVMIL!

 
Igår sprang jag fem kilometer. FEM FUCKING KILOMETER! Flera uppförsbackar från helvetet inkluderade. Fattar ni? Fattar ni att jag lyckades släpa runt den här feta kroppen fem hela kilometer utan att dö? Det hade aldrig varit möjligt för ett halvår sen. Det var inte ens möjligt att springa en endaste kilometer och jag blev ju för fan andfådd på den korta promenaden till Ninjas förskola varje morgon. 
 
Sist vi var i Delsbo så sprang jag ju också och då klarade jag dryga 3 kilometer. Jag trodde aldrig jag skulle klå det men tänkte att what the hell… vi ser hur långt jag tar mig! Och det blev HELA STRÄCKAN! Fem kilometer! Det hade aldrig gått utan alla intervaller och uppförsbacksgång på löpbandet på Sats eller utan PT-Sanne som tvingade mig att kriga fast jag bara ville ge upp och dö. (Tips! När ni joggar/springer på bandet, ha en lutning på 2-3%. Det är riktigt effektivt för konditionen!)
 
Så.
 
Det jag gör är att jag har en förbestämd rutt på exakt fem kilometer. Jag använder mig av runkeeper som håller koll och mäter tid och hastighet osv. Och så stannar jag klockan varje gång jag stannar för att enbart mäta den sträcka jag faktiskt springer. Fast igår valde jag att tvärnita och stå still istället, varje gång jag blev för trött (fyra gånger) för att på så sätt faktiskt springa hela vägen oavsett hur lång tid det tog eller hur många stopp jag var tvungen att göra.
 
Imorgon ska vi se om jag kan minska på stoppen. Då springer jag igen. Idag har jag nämligen alldeles för ont för att röra på mig! HURRA!
Kategorier
Vardagstrams

Att tala förbi varandra

Amanda Schulman tyckte inte om mitt inlägg. Hon gav svar på tal. (Fest i kommentarsfältet. Alla älskar att hata LD, men det bjuder jag på!)

 

 

Det skulle aldrig falla mig in att diktera för kvinnor hur de får se ut eller hur de ska klä sig. Jag är stenhård på den fronten; kvinnor får se ut precis hur de vill. Oavsett.

 
Min inititala kommentar om Amandas stil var med glimten i ögat. Ni som läser min blogg vet ju nämligen att jag äger exakt samma tröja och sportar samma frisyr till vardags. Lite ”haha här ser amanda ut som jag och det är himla skoj”. Skoj. Glimt i ögat. Osv. Jamen ni fattar vad jag menar. Jag struntar fullständigt i hur hon ser ut och skulle aldrig drömma om att värdera eller moralisera över hennes (eller nån annans) personliga stil. Problematisera kanske, men ej fördöma.
 
Amanda är en fantastiskt bra feministisk föredöme på flera sätt. Hon är driven, ambitiös, kompetent osv. Det är jag med. Dock så aktar jag mig noga för att börja jämföra vem som är ”mest feministisk” eller ”mer feminist” eller ”vem som gör mest för jämställdheten”. Vi gör det vi kan. Medvetenhet är en bra start.
 
Och det är det jag skriver om: medvetenhet. Om de normel och ideal som dikterar våra föreställningar som i sin tur påverkar och styr våra val och möjligheter. Amanda talar om ”kvinnlighet” som ett konstant, men jag ser det som en konstruktion som behöver rannsakas och plockas isär. Jag har ett annat perspektiv och därifrån argumenterar jag.
 
Nej, jag trycker inte ner andra kvinnor. Inte för att de är kvinnor och inte för att de gör fel val. Jag uttalar mig väldigt sällan om enskilda kvinnor (ok, det händer), utan det jag gör är att jag problematiserar vissa FENOMEN. (= alltså ej samma sak som att trycka ner andra kvinnor) Jag skriver mycket om pressen att vara snygg och vår roll i att upprätthålla den pressen (och där kommer min kritik mot Amandas tidning in t.ex.) och jag skriver mycket om genus; hur vi bemöter varandra och hur detta i sin tur påverkar vår självbild och vår utveckling. osv.
 
Detta innebär givetvis att det kommer finnas folk som känner sig utpekade. Ömma tår osv. Det går inte att kritiskt granska samhället utan att människor tar det personligt. Som Amanda.
 
 
Kategorier
Vardagstrams

Jo iblandär det jävligt jobbigt att vara jag

Kategorier
Vardagstrams

Att vara på landet med barn som är livrädda för insekter

 
 
Jamen ni ser väl hur jävla idylliskt det är här?
 
Negativt: barnen har typ fobi mot alla sorters småkryp. Spindlar, myror, flugor, myggor. I morse så var de så hysteriska och skräckslagna att jag var tvungen att gå in i ett annat hus för att få sova.
 
Vi hoppas det ger sig snart. Flugsmällor är på inköpslistan.
Kategorier
Vardagstrams

Nej, jag känner INTE att vi behöver lyfta flerintressantaochroligamän

För er i gästrikland så dyker jag upp i senaste numret av Nöjesmix. Ja, jag vet…. har liksom inga bättre news än så. Det är nämligen sol här och jag vill njuta mens det går. 
 
 
Ibland dyker jag ju upp lite här och där; I Mama, Solo och andra tidningar och det tycker jag är himla kul. Inte så att det är värt att rapportera här, men som jag brukar säga så når jag ju den målgrupp som är viktigast genom de medier som jag kritiserar hårdast. In på fiendemark ba och kanske kanske kanske påverka tidningarnas utveckling mot något mer konstruktivt? Drömmen är ju att bli krönikör för en av dem. Jag skulle vara så mycket bättre, relevantare och roligare än exempelvis Calle Schulman och hans unkna värderingar och lyteskomiska utspel.
 
Och varför skriver han för en kvinnotidning egentligen? Allvarligt? Är det för att liksom ”Här kommer MANNEN och ställer lite skåp och vi kvinnor behöver ju en MAN som säger som det är liksom”? Ge mannen sista ordet. Han sätter punkt. DÄR.
 
Ah fuck that shit. Jag är trött på män som tar på sig nån jävla frälsarroll. Som tränger sig in och liksom ska rädda oss kvinnor från oss själva med sina jävla sanningar. ”Amen så här tänker ju vi killar liksom så chilla tjejer!”. 
 
Såg för övrigt att man kunde kolla sina retweets ur ett jämlikhetsperspektiv på twitter och det visade sig att jag retweetat större andel kvinnor än män och DET ÄR JAG JÄVLIGT NÖJD MED. Tjänsten föreslog att jag kanske skulle må bättre av tips om fler roliga och intressanta män men jag ba NEJ TACK, samhället och framförallt media är så jävla överfullt av ”roliga” och ”intressanta” män att jag kräks. Känner inte att jag behöver lyfta dem eller att de behöver synas mer. 
 
Kategorier
Titta jag ammar! Vardagstrams

Beror denna amningsaversion på vanlig hederlig svartsjuka?

Jag och maken diskuterade amning och amningsfobiker. Han läste blogginlägget och alla kommentarerna och hade en hel del att säga…. synd att han inte gav sig in i debatten.

Jag har lagt märke till att 99.9% typ (ok, jag erkänner; nu bara drar jag till med en siffra) av de som vrålar högst om amningens oförskämdhet är… wait for it… kvinnor. Japp. Jag har stött på EN karl under mina diskussioner. Ok, kanske två om jag verkligen tänker efter. Men nästintill alla är kvinnor.

Jag tror faktiskt  att det handlar om ren och slät svartsjuka. En annan kvinna visar upp en sexuell och åtråvärd kroppsdel. Ett naket kvinnobröst är hotfullt. Det konkurrerar och utmanar. Det kanske inte är medveten svartsjuka, man kanske inbillar sig att det handlar om annat, men jag är övertygad om att grundkänslan bottnar i sin egen osäkerhet som kvinna.

Japp. Det är min teori. Maken håller givetvis med.

(och NU kan ni börja ta illa upp ni som vill. Det är inte meningen med inlägget, men jag inser ju givetvis att den risken finns)