Kategorier
diskussion & debatt

Den kommunala skolanär en institution där man sitter av tiden och som dödar barnens individualitet

 
Jag gick kommunal skola, liksom alla mina kompisar och jag kan ärligt talat säga att jag inte känner någon som är nöjd med den erfarenheten. Inte helt nöjd iallafall och om de mot all förmodan skulle vara det så har de ändå berättelser som får håret att resa sig på kroppen.

Jag kan själv berätta om mobbing och våld, om livströtta lärare som skäller, skriker, slår och luggas (utan konsekvenser) om tafs och sexuella övergrepp och om lärare som raggar på högstadietjejerna. 

Jag kan berätta om skolk, dropouts och bristande undervisning, om elever som är deprimerade, som tappat lusten för lärandet och om elever som gått ut utan att kunna läsa, skriva eller räkna matte, om kreativitet som kvävts i sin linda (eftersom att det ”inte är nåt man kan jobba med”), om undermålig halvljummen mat… ja som ni märker så blir listan lång. 

Den kommunala skolan är en institution där man sitter av tiden och där man struntar i elevernas personliga behov. Där kraven är att alla elever ska vara lika bra på allt och ingen plats för individualitet tillåts. Det ska presteras så jävla mycket, det ska aktiveras och stimuleras och ungarna tappar till slut lusten. De flesta är skoltrötta innan de ens slutat högstadiet. 

 
Min man däremot, gick i Waldorfskola och hans berättelse är full av glädje. Han berättar om lektioner ute i skogen, om hur de gjorde sina egna böcker, sina egna instrument, sina egna leksaker och t.o.m sitt egna klassrum. 

Han berättar om hur förstaklassare lekte med niondeklassarna som om det var helt naturligt och hur speglar saknades och om hur alla fick se ut som de ville utan att någon reflekterade. 

Han berättar om den hemlagade ekologiska och vegetariska maten och om drakrollspelen de hade varje år. Han berättar om lugnet, om bristen på stress, om hur kunskap leks fram. 

Han berättar om glädje och om LUST att lära(något som följt honom hela livet, karln kan allt han provar på)

 
 
Häromdagen tog vi en promenad till Oskars gamla skola, till skogen och huset han hjälpt till att bygga och jag blev tamejfan alldeles gråtfärdig när jag tänkte på att Ninja och Tamlin ska gå miste om detsamma. Salarna är så fantastiskt vackra och rofyllda. Luften luktar trä och eld och miljöerna är lekfulla och kreativa. (Det sitter t.o.m gungor i taket på klassrummet!)
 
Jag får ångest av att tänka på att mina barn förmodligen kommer gå i en skola som sakta kommer döda deras små själar och att lusten för att lära kommer kvävas i läxor och tunga läroböcker. 
 
Waldorf får mycket kritik, en del av den är berättigad och waldorf är verkligen ingen utopi, men ofta kommer kritiken från fördomsfulla källor som gärna avskriver antroposofer som knasiga tokstollar och sektmedlemmar men jag ser hellre att mina barn undervisas av tokstollar som brinner för barnen än trötta uttråkade lärare som är helt blasé och hatar sitt jobb. Och jag ser hellre att barnen får utvecklas på personliga plan de första 9 åren i grundskolan för att sen inrikta sig på tyngre ämnen om de vill det då. Men det beror ju lite på vad man tror på och även om jag är ett stort fan av högre bildning så tror jag att var sak har sin plats och sin tid och att barn inte ska behöva nöta in en massa kunskap under de år som deras personligheter utvecklas.
 
Vissa menar på att eurytmi, flöjter och vått-i-vått kanske inte passar alla barn men då undrar jag om matematik, gymnastik eller kemi passar alla? En del av kärnan här är ju snarare att en viss typ av kunskap värderas högre och att man istället för att ta vara på barnens naturliga läggning (oavsett om den är en social konstruktion från början eller medfödd) försöker stöpa alla i samma mall. Sen är ju varje skola unik och varje elev har sitt perspektiv och mobbing och trötta elaka lärare finns överallt och waldorf är givetvis inte förskonad och bör liksom alla skolor granskas och utvärderas, men skalan som vi värderar från är snäv och otillåtande. 
 
Waldorf handlar inte om att flumma runt även om den avfärdas som flummig av människor med begränsat synsätt. Det handlar om att barn lär på ett annat sät än vad vi tidigare trott. Och att kreativitet faktiskt även den är nyckeln till kunskap, lärande, tankeverksamhet och problemlösning. De smartaste personer jag mött är just de som tänker utanför boxen. De vars kreativa sinnen är på högvarv och de som lärt sig att ingenting är omöjligt. Vem som helst kan googla sig till fakta men kreativt tänk är inget du kan köpa eller hitta på nätet.

Och vissa barn är ju mer ”teoretiskt” lagda medan andra är mer konstnärliga. Men ändå är det det första som värderas högst och det första som uppmuntras mest.  

 
 
En del av kritiken som riktas mot waldorf och undervisningen där handlar ibland om brist på leksaker eller för primitiva verktyg eller avsaknad av svarta kritor liksom Bu Huuuuuu vi fick inte rita med svart färg buuuuuu hu. Buu huuu vi fick jättedåliga penslar och vi fick samla löv och kottar. (= traumatisk skolgång)

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Den kommunala skolanär en institution där man sitter av tiden och som dödar barnens individualitet”

Jag vill inte heller att mitt barn ska gå på kommunal skola. Satte henne i kö till diverse skolor så fort hon föddes, så nu har jag åtminstonde valfrihet. Har hittat en riktigt bra skola, en riktig idyll i en vacker park, små klasser och montessoripedagogik. Tror hon ska gå där.

Vad har ni för skolplaner för era barn?

själv har jag massa fina minnen från den kommunala skolan jag gick i. man kan nog inte dra allt över en kam sådär. på min skola var lärarna glada och jag fick skriva berättelser och måla massor. idag är jag konstnär. men maten sög ju. det är sant!

Jag gick Waldorf. Jag kan lugnt säga att när en Waldorfskola fungerar är den fantastisk, men när den inte fungerar är det en otroligt giftig miljö som dessutom är mer isolerad än en kommunal skola.

Jag skrev lite om hur min erfarenhet av Waldorf var. Mycket var som sagt bra och jag hade verkligen velat sätta min son på en Waldorfskola om jag hade haft ett annat alternativ än just den Waldorfskolan jag gått på. På min Waldorfskola var det så att lärarna slog eleverna sönder och samman i vissa fall, de sket i att undervisa vissa ämnen eftersom det inte var viktigt, lärarna var inte behöriga på någon nivå alls utan var bara kompisar som togs in för att de behövde jobb, personal blev påkomna med att ligga med elever och så vidare. Sådant kan ju hända inom alla skolor, det som jag är upprörd över är att det tystades ner så enormt. Det är inte att sätta barnet i centrum om man skyddar läraren som slår barnet, säger åt de andra eleverna att inte skvallra för sina föräldrar eftersom barnet förtjänade det lite grann, osv.

http://mondolane.blogspot.se/2012/07/min-hemska-barndom.html

Jag håller med dig!

Jag hatade skolan från att jag var 7 år. Det blev inte bättre av att min klass var full av elaka killar som tryckte ner tjejerna hela tiden! De fick sitta och gapa på lektionerna utan att läraren tog det på allvar. Den kille som inte var elak riskerade att själv bli mobbad så alla nya killar drogs med i detta beteende också. Om en tjej räckte upp handen och sa något skrek ALLTID någon kille typ "håll käften din jävla idiot" Detta pågick hela låg-och mellanstadiet. De mobbade och slog mig och andra tjejer varje dag och förstörde mina grejer. Det pratades med mobbarna men den som mobbade mig mest var det ju "synd om" av olika anledningar så det gjordes inget åt honom heller.. Jag hade ingen lust att lära så även gymnasiet var en plåga. Har jättesvårt för matte men att måla är min talang. Personer i min gymnasieklass som gått på Björkö friskola med Waldorfpedagogik hade en helt annan lust att lära märkte jag. Sorgligt att det får gå till sådär i ett klassrum varje dag i 5 år.. Jag fick till slut lusten att lära när jag började på universitetet efter många års studieuppehåll. En jättehärlig känsla att kunna få pirr i magen av att läsa en lärobok hehe..

Jonna: Jag blev mobbad på Waldorf. Där hyrde dom in en tant som kom in och förklarade att det egentligen var synd om mobbarna, och att de behövde vårt stöd och att jag skulle sluta vara så jobbig så skulle alla sluta mobba mig.

Jag ogillar också (många) kommunala skolor.

Men kan ni inte sätta era barn i friskolor? Även om ni inte har tillgång till en bra Waldorfskola (om det är det ni vill) så finns det väl fler alternativ än kommunala skolan?

"Jag får ångest av att tänka på att mina barn förmodligen kommer gå i en skola som sakta kommer döda deras små själar och att lusten för att lära kommer kvävas i läxor och tunga läroböcker."

Det här förstår jag verkligen inte.. Vad menar du?

Jag har ingen aning om hur Waldorff är men min erfarenhet av att gå på friskola (närmare bestämt Vittra) är inte jättebra. Lärare som favoriserar vissa elever och ser ner på andra elever för att de har konstiga kläder vilket innebär att de kunde vara riktigt otrevliga mot oss som de fått för sig att de inte gillade. Extrema regler där vi får 20 min kvarsittning (ja detta var på 2000-talet) för en minuts försening, för att vi svor (när ingen annan än lärare var i rummet och svordomen inte var riktad till någon person) eller för något annat som läraren kände för att straffa för tillfället. Lärare som utnyttjade sin egen makt över elever för sitt personliga nöjes skull. Protesterade vi mot reglerna fick vi höra att vi kunde byta skola om det inte passade. Få och dåliga lektioner i musik och bild (tänk klippa och klistra samt klappa i takt, när du går i NIAN)eftersom lärarna inte tyckte det var så viktigt. Vissa betyg kunde en lärare sätta G på alla eftersom vi inte hade haft tillräckligt med lektioner i ämnet för att hon skulle kunna sätta ett ordentligt betyg, så en klasskompis som haft mvg i bild och form året innan (från en annan skola) blev sänkt till G utan någon riktig anledning.

Jag skulle inte påstå att min erfarenhet av den kommunala skolan är jättemycket bättre heller, men att påstå att "den kommunala skolan är skit" indikerar att friskolor per se är bättre och så är det inte.

Jag har precis gått ut en kommunal grundskola och ska börja på en kommunal gymnasieskola. Jag är skitnöjd med min kommunala grundskola. Jag har haft jätteengagerade lärare (en lärare erbjöd sig att träffa oss utanför skolan som en slags läxläsning), kurator/annan personal man kunnat prata med. Vi har haft antimobbningsgrupp, ett slags elevstödjarteam, dagar där man varit indelade med folk från hela skolan och pratat med folk från Friends och Fältassistenterna osv. När jag gick i sexan spelade jag pingis med nior och det var inte speciellt konstigt tyckte någon. Dessutom har jag mött jättemånga olika människor med olika religioner och etniciteter. Det tror jag är en stor fördel med kommunala skolor; det finns många olika typer av människor. Generellt när det gäller friskolor är det mer lika människor som söker sig. Barn vars föräldrar har liknande politiska åsikter eller tillhör samma "samhällsklass". (Nu är jag inte så insatt i hur Waldorfskolor funkar men om jag tänker på de friskolor jag känner till)

Alltså klart det finns problem med kommunala skolor men välj inte bort en skola bara för att den är kommunal, för det finns jättebra kommunala skolor.

Måste även skriva att du säger att man värderar teoretiska kunskaper högre än "konstnärliga" och jag fattar men varför reagerar ingen på Adolf Fredrik där man i trean (!!) ska göra ett prov för att se om man är tillräckligt duktig för att komma in? Är inte det fel? Kväver man inte små barns drömmar om att bli sångare/sångerskor där?

Upplever det lite trångsynt att dra alla kommunala skolor över en kam. Finns många jättebra och fantastiska kommunala skolor, likväl som det finns dåliga friskolor…

Problemet som kommunala skolor ofta har är att de varje år har väldigt lite resurser… Många kommuner använder sina skolor till att fixa till budgeten… Vilket gör att allt mindre pengar läggs på skolor/lärare, man måste avskeda lärare/kringpersonal, klasserna blir större osv… Och en annan skillnad från friskolor är att de kommunala skolorna aldrig kan säga nej till en elev… Alla har rätt att gå i en kommunal skola…

Jag har i hela mitt liv gått i kommunal skola, har två år kvar på gymnasiet och jag måste säga att min skoltid har varit underbar. Visst har jag väl inte alltid älskat skolan, men det beror snarare på att skolan har så dåligt med resurser att vi inte har/hade möjlighet att få göra grejer som vi borde få göra, men jag har till stor del haft bra lärare osv. Så det beror helt på. Jag har kompisar som går på friskolor nu på gymnasiet, och undervisningskvalitén verkar vara betydligt lägre på de skolorna än på min iaf.

oj, vad jag blev ledsen nu. alltså, skitledsen på allvar. jag är "fröken" och jag sliter banne mig arslet av mig VARJE dag för att uppmuntra, se, finnas där, utveckla alla barns naturliga fallenhet och stödja dem med det som är svårare. jag jobbar kommunalt och jag är stolt över vad jag gör och den relation jag har med alla mina elever. fan, jag älskar mitt jobb och detta inlägg kändes som ett slag mot mig och alla som ger allt vi bara kan. näe, det här var inte rättvist Lady D. den kommunala skolan är som allt annat – en del skolor är bättre och en del är absolut sämre. men vi är många livspigga, inspirerande och positiva där ute som absolut inte stödjer mobbning, tafsar eller fuskar med vårt uppdrag.

Jag tror inte att man kan dra alla över en kam. Det finns bra skolor och det finns dåliga skolor inom både kommunala skolor och olika friskolealternativ. Ditt inlägg visar bara era individuella erfarenheter, dock är det tråkigt att du har de erfarenheter du har.

Jag tror att det helt enkelt beror mycket på vilka som arbetar på skolan. Har du en bra lärare eller annan personal så gör det väldigt mycket.

Jag har dock valt att ha mina barn i en friskola, en montessoriskola som ägs av en föräldraförening. Dels tycker jag att montessoripedagogiken är bra med individanpassning osv, dels är jag väldigt nöjd med skolan som helhet – bra lärare, bra miljö, mobbningsplaner (som de följer), åldersöverskridande osv.

Jag gillade min kommunala skola 🙂 Inget tafs vad jag kan komma ihåg (och jag hade tidiga och stora tuttar), och mobbades någon var lärarna snabba! Även om någon bara var ensam så bad dom oss att inkludera henne/honom vilket vi gjorde.

Det kanske är skillnad på skola och skola, lärare och lärare?

Jag håller helt med dig Lady Dahmer.

Gick själv i waldorfskola i Stockholm 1:an till 9:an och sedan kommunalt gymnasium. Jättetrist att mina barn inte kan få det fina p.g.a att vi inte vill pendla varje morgon.

Det stör mig otroligt när man i media läser om någon som haft dålig erfarenhet av att gå i en skola med waldorfpedagogik och att man sedan drar alla waldorfskolor över en kam, eftersom waldorfskola inte är norm. Självklart finns det dåliga lärare och elever med dåliga upplevelser i waldorfskolor också. Logiken "jag kände en som var mobbad o waldorfskola= waldorf är skit" ger jag inget för.

Personligen blir jag sentimental när jag tänker på min gamla skola (waldorf) men får snudd på panikångest när jag tänker på mitt f.d. (kommunala) gymnasium.

De som hörs är ju de missnöjda. Vi i min gamla (waldorf)klass ( jag har fortfarande nån slags kontakt med de flesta, vi blev lite som syskon) blir helt sentimentala när vi tänker på vår gemensamma bullerbybarndom i skolan.

Jag tycker detta var ett lite väl hårt slag mot den kommunala skolan, i vilket en stor del av problemet ligger i att den är just kommunal och inte längre drivs statligt. (Typ det enda jag håller med Björklund om.)

Det viktiga är att ha förståelse för att alla elever lär på olika sätt. Det finns fin forskning som talar om detta, men det finns tyvärr för lite resurser för att implementera detta ordentligt i skolorna. Alla elever har olika lärstilar och för en del funkar Waldorfpedagogik, för andra Reggio Emilia osv.. Fördelen med den kommunala skolan är också att ingen stängs ute, vilket är fallet med privata skolor.

Jag måste hålla med många av de föregående talare att du är väldigt generaliserande i din text (vilket kanske gjordes med mening för att provocera – något du ju gillar?!) och kan tycka att det kanske inte är det allra bästa när det kommer till skolor och sätt all lära ut då – precis som du säger – alla är olika och har olika behov.

Nu har inte jag gått på en waldorfskola, men vi hade en i närheten av där jag bodde innan och det hördes väldigt mycket dåligt om den skolan, även från elever som hade gått eller fortfarande gick där.

Som några skrivit lite längre upp så fick man även här höra om lärare som låg med elever, mobbning, utfrysning, och att man inte tilläts att klä eller bete sig på ett annat sätt än vad normen på skolan sa (var väl mest hippie/bohemstilen som uppmuntrades. Dessutom kräver de flesta montessoriskolor/dagis ett stort förälderengagemang, vilket jag kan känna kan bli problematiskt i dagens samhälle, då det tyvärr är så att arbetet – som de flesta måste utöva – tar väldigt mycket kraft och tid.

Något annat är också att många (inte alla) montessori/friskolor kan kräva pengar av föräldrarna – detta gör såklart att enbart barn med föräldrar som har en trygg ekonomisk situation kan gå där – vilket i sin tur leder till att man skapar en "egen" värld som inte alltid stämmer överens med livet som barnen kastas ut i när de väl slutar i dessa skolor/dagis och kommer ut i samhället.

Nog att det finns för- och nackdelar med alla skolor, men i alla fall i din text här verkar det inte som att du ser alltför neutral på saken (vilket du kanske inte heller ville).

Den bilden du målar upp kan jag verkligen inte hålla med om! Jag har gått i kommunal skola och är väldigt nöjd med min skoltid. Var det problem togs de tag i och ingen har någonsin tafsat på/luggat/slagit mig.

Alla lär sig ju på olika sätt och då är det väl bra att det finns alternativ? Kanske var Waldorf egentligen rätt för dig? Av det jag vet om Waldorf känner jag att det inte passar mig och min inlärningsstil alls. För mig handlar Waldorf om just det du säger att det inte är- att flumma runt 🙂

Och du, inte behöver du väl få "ångest" av att dina barn ska gå i kommunal skola? Du bor ju i den kungliga hufudstaden- där finns flera Waldorfskolor. Placera barnen där så är det löst.

Håller med Lo om att Vittra är skit! Gick där under 2-3 månader när jag var yngre och vantrivdes från start. Jag känner också igen det där med den extrema kvarsittningen! Mot slutet hade jag nog flera timmars kvarsittning.

Du tycker inte att det är en smula härskarteknik att bemöta kritik mot Waldorf på det där sättet? Bu hu hu…

Jag är tex starkt kritisk till mycket av den estetiska och konstnärliga undervisningen inom Waldorf-pedagogiken eftersom den inte alls är fri utan har antroposofins ideal som utgångspunkt. De barn som anammar detta eller anpassar sig har inga problem men barn som ändå skapar efter eget huvud gör fel eftersom barnen problematiseras före pedagogiken. Vilken självbild ger det barnen som "är fel"?

Det handlar tex inte om att man inte får använda svart utan om att barn som vill göra det, och kanske hittar egna sätt att göra det, tillskrivs diverse negativa egenskaper.

I övrigt kommer vår unge att börja på en kommunal skola till hösten eftersom den verkar vara den bästa i vårt närområde. Med hemlagad mat, estetisk profil och i ett fint naturområde mitt i stan. Och pedagoger som brinner för sina jobb och "sina" ungar. En bra skola helt enkelt vilket det finns bland både kommunala och friskolor.

Jag gick på en kommunal skola, men med en lite annorlunda pedagogik, vet inte vad man ska kalla det. Vi jobbade i alla fall mycket kreativt med och fick lära oss genom att göra olika projekt med ett visst tema. I klassen var det blandade åldrar (på gott och ont..) Man fick ofta jobba i grupp och vi hade mycket tillsammans-tid i klassen. Vi åt i klassrummet och fick hjälpa till att lägga upp mat och städa undan. Inga läxor. Älskade skolan, även om det kanske inte var toppen jämt. Tycker konceptet var hur bra som helst, förutom att det blev en chock sen att börja högstadiet med läxor, stor matsal och ett helt annat sätt att jobba. Hade nog velat ha mer struktur (läxor) i bagaget, men tycker lek och lärande passar utmärkt i hop! Fick verkligen utrymme för att utveckla mina talanger på den skolan. (Fast gympan sög, som alltid i skolan.)

Lisa och andra jag förstår att man kan bli mobbad på en friskola också. Jättehemskt att den som mobbas inte får hjälp och den som mobbar har ju antagligen problem vilket lärarna ju förstår men av min erfarenhet så gjorde de inget för att hjälpa mobbaren heller. Jag vet inte så mycket om Waldorfpedagogik. Jag vet bara att mina klasskompisars erfarenheter var bra. Jag tror bara att många barn inte klarar av hela dagar i skolan där man läser typ 8 olika ämnen med prov varje vecka och läxor varje dag. Många tappar ju all lust att lära, i alla fall gjorde jag det. Jag hade magkatarr och orkade typ inte leva på grund av stressen kändes det som. Nu vill de ju börja ha betyg tidigare också, asdåligt tycker jag. Det känns som att budskapet då blir "du lär dig bara för att få bra betyg". Det jag tyckte verkade bra med Björkö var att de slapp betyg även på gymnasiet men fick istället personlig feedback ofta.

Det finns ju inte en lösning eftersom alla barn är olika 🙂

På min skola hade vi dessutom skönhetstävligar i högstadiet där man röstade på snyggast klädda, vackrast ögon, snyggast rumpa med mera.. heeelt sjuukt inser jag nu i efterhand och ingen lärare stoppade det. Jag antar att de var med på det? Vi fick på skoltid samlas i gympasalen när vinnarna ropades upp på scen och tjejen med snyggast rumpa böjde sig framåt och fick en klapp på den!!!! Mina kompisar hade en jämställdhetsgrupp men de kunde inte hindra detta ändå… Jag är 25 nu så detta var på 2000-talet…. (menar inte att det är typiskt för kommunal skola eller nåt, kom bara på hur sjukt detta var)

Jag har full respekt för att du har grymt dåliga erfarenheter från kommunala skolor, men som du säkert märkt i kommentarerna varierar det ju en hel del – både inom kommunala skolor och friskolor. Det hela beror ju så mycket på personalen: rätt person på rätt plats. Vissa människor ska helt enkelt inte vara lärare, medan andra verkligen är födda till det.

Nu har ju inte jag någon erfarenhet av friskolor själv, men vad gäller kommunala skolor så har lärarna så mycket de måste kämpa för att undervisningen tyvärr kan bli lidande ibland. Det är allt det här med ekonomi, nya regler att förhålla sig efter titt som tätt (mycket byråkratistrul som man måste lägga ner arbete på), dåliga resurser osv. Jag önskar att lärare kunde få ägna sig att just lära ut och att hinna se eleverna – inte behöva sitta och fylla i oändliga formulär eller känna att de inte räcker till. Att det ändå finns lärare som gör ett fantastiskt arbete är ju lite av ett under!

Sen kan man ju ha sina åsikter om själva pedagogiken eller betygssystemet eller skolmaten eller något annat, men att rakt av säga att alla kommunala skolor (eller friskolor) är skit håller inte tycker jag. Jag vill inte att min framtida unge ska behöva få betyg redan i mellanstadiet, äta dålig skolmat eller inte få utveckla sina starka – och svaga! – sidor, men då får jag se till att vara lite aktiv tror jag. Vilket parti röstar jag på? Vilken skola ska man välja? Kan jag påverka skolledningen? Går det att ha en vettig dialog med lärarna?

Jag förstår din inställning, men jag väljer att inte dela den. Det är helt enkelt inte så svart eller vitt.

Förresten, jag _älskade_ vår skolmat! Saknar den fortfarande. Mhh. Varierande och vegetariska alternativ, bra salladsbuffé och hur snäll matpersonal som helst! Och då var skolan ändå en av de största i området (1200 elever).

Med en mamma som arbetar med skolutredningar på bland annat Waldorfskolor har jag blivit fullt och fast övertygad om att jag aldrig skulle sätta min son i en skola som tillämpar Waldorfpedagogik. Personalen på många av dessa skolor gör sig skyldiga till ett flertal tjänstefel och elever som skulle behöva extra stöd ignoreras och hamnar efter mer och mer för varje årskurs. Det räcker numera med att jag läser ordet Waldorf så känner jag mig förbannad.

Jag har inga bra minnen från min skolgång, som var kommunal. Tråkig och oaptlig mat, massa läxor/prov (helst samtidigt), 10 olika lärare i samma ämne något år, stora klasser, mobbning m.m.

Gymnasiet blev mycket mycket bättre!

Jag tror att alla sorters skola kommer med gott och ont. Jag har alltid varit konstnärlig teoretiker vilket inte alltid varit en bra kombination då alla förutsätter att du är antingen eller, om du är skribent så kan du inte måla/fota och vice versa.

Jag tycker att skolor tjatar mycket om att se individen men många lärare gör inte det, på högstadiet fick jag precis godkänt i hemkunskap för min lärare inte såg skillnad på mig och en annan tjej. Hon hade oss också i gympa så hon utgick även från de betygen.

Sådant är fel. Man måste fixa skolorna på de rätta ställena inte göra unga återbetalningsskyldiga eller ta bort skolornas lokala styrelse där eleverna får en inblick och något att säga till om – tack utbildningsminister.

Jag är några år äldre än en släkting till mig. Hon var engagerad mot mobbning o strålande duktig. Hon blev medlem i antimobb styrelsen på skolan men uteslöts. Varför? Jo, hon mobbades av de andra i styrelsen. Så var det på min tid också, de värsta mobbarna satt i antimobb. Kommunal skola. Ni har kanske hört talas möten Johanna som stämde sin högstadieskola? Jättesten i grums kommun, helvetdt på jorden.

Jag håller med dig till fullo, kan känna igen mig helt i lärarnas brist på engagemang, skolket, mobbingen och det extrema grupptänket utan någon som helst hänsyn till den enskilda individens behov. Om jag ändå hade lagt manken till och försökt söka till ett bättre gymnasium när jag gick ur 9:an 🙁

Jag tyckte verkligen inte om högstadiet när jag gick i skolan, där var de flesta lärare otrevliga och krävde att alla skulle kunna lika mycket fast alla hade olika förutsättningar för saker och ting. Men sen fanns det ju såklart också de lärare som var jättebra, de som brann för sitt ämne och det var musikläraren, engelskaläraren, idrottläraren, bildläraren och en av NO-lärarna. Hade vi inte haft de fem lärarna hade jag aldrig klarat av högstadiet! Jag var skoltrött när jag började åttan och ville inte gå dit, men jag gick dit ändå, matten gick dåligt eftersom jag inte förstod, allt var skit och jag avskydde skolan. Mina föräldrar skrev brev och pratade med lärarna men ingenting hände. Allt var som förut, men som tur var hade jag ju dom där ljusglimtarna ett par gånger i veckan när vi hade dom bästa lektionerna och lärarna så jag klarade mig ändå. Och nu vill jag bli lärare, en såndär lärare jag aldrig riktigt hade förutom i de ämnen vi hade några enstaka gånger i veckan.

Jag har gått kommunal skola grundskola + gymnasium och är en stud. Studerar nu vidare. Trots en skola som var bättre än mycket annat man hör om tyckte jag att jag kunde för lite när jag började universitetet. Så den kommunala skolan är inte bra för de som vill satsa på teoretiska ämnen heller. Den är bara bra för medelmåttor.

Oj. Det var lite hårt va, att döma ut alla kommunala skolor på ett bräde. Om en skola är bra eller dålig tror jag har otroligt lite med om den är kommunal eller inte att göra. Det finns riktigt ruttna kommunala skolor & riktigt ruttna friskolor precis som det finns helt fantastiska skolor av båda sorterna. Har själv gått i kommunala skolor (två okej, en jättedålig) och har mina barn i friskola (montessori)& skulle inte generellt vilja hylla vare sig det ena eller det andra. Din mans skolgång låter ju idyllisk, men knappast typisk för friskolor i allmänhet.

Väljer man "specialpedagogik" till sina barn så bör man nog tänka efter några gånger först – både på om de värderingar & metoder som används verkligen är något man sympatiserar med & på om det är en pedagogik som verkligen passar ens egna barn (inte alltid dessa metoder passar tex barn med inlärningssvårigheter, överaktiva barn osv + att många friskolor har väldigt dåliga resurser för att ta hand om barn med särskilda behov).

Jag har gått i kommunal skola både i gymnasiet och i grundskolan. Hela grundskolan sög, speciellt högstadiet. Visst fanns det en del bra lärare som vägde upp, men överlag var det dåligt. Gymnasiet var bättre! Visst, kommunen hade dålig ekonomi och det gjordes alldeles för mycket nerskärningar, men lärarna var helt fantastiska och jag kände verkligen att den utbildningen jag fick var av hög kvalitet.

Jag förstår vad du menar LD. Har gått i 3 skolor (1 friskola, 2 kommunala skolor) och det är ingen individualitet ALLS. Men de var… bra ändå. Väldigt medelmåttigt tyvärr men man lärde sig i alla fall något och man blir ju van. Friskolan däremot (Kunskapsskolan) som jag började i 6:an och slutade året efter var bara dålig, för mig. De flesta (inklusive jag) var inte mogna nog att ha ansvaret att göra egna scheman, arbeta utan en lärares tillsyn etc.

När jag ser tillbaka så var ju lärarna i Kunskap BRA, det var eleverna som inte skötte sig och skapade en dålig miljö. Men ett väldigt stort hinder jag stötte på i Kunskap var att jag fick ALDRIG hjälp, lärarna var så upptagna hela tiden så jag hoppade över arbetsblad och jag skjöt upp läxor och jag, ja du fattar va’? Kommunala skolor kunde vara så mycket bättre och jag känner att de som älskar kommunala skolor och så är medelmåttor som har samma behov som alla andra, typ. Och det blir sån dålig stämning ibland, vem är bäst, vem har högst betyg, vem är smartast etc.

Och de som har högst betyg anses vara smartast! Bullshit. Tänk på alla elever som har det lite svårare i skolan för att hen inte trivs med arbetssystemet men som egentligen HAR NÅGOT i hjärnan men som inte få chansen att visa det.

Jag gick på en friskola, dock inte Waldorf och jag kände mig alltid sedd. Vi brukade leka med dom mindre barnen när jag gick högstadiet och en del lärare var med och spelade spel på rasterna! Det var när jag började gymnasiet på en kommunal skola som mina ätstörningsproblem började och min add slog igenom kraftigt

Håller med tidigare kommentator om att när Waldorf inte fungerar är det mycket nedbrytande.

Min 10-åring gick de första 3 åren i Waldorfskola (efter Waldorfförskola utomlands) och jag skäms fortfarande över att det tog mig så lång tid att byta.

I en Waldorfskola är det mycket viktigt att föräldrarna har koll på att allt är ok, och är beredda att agera snabbt och kraftfullt om det inte är det. Det tog inte två veckor innan jag förstått att någor var fel med läraren och drog igång föräldramöten. Vi stångade huvudena blodiga mot en vägg av oförstående lärare.

Klassläraren var helt nyutexaminerad och utan erfarenhet av barn, med huvudet i ett moln av teori.

Det gick från att hon beskrev dagar där barn sparkat andra till gråt som "idag har de kännt på varandra" via porslinskrossning vid luncherna till mobbning med (mat)knivhot. På en termin i ettan.

Ingen ville lyssna för att den oerfarna läraren själv inte bett om hjälp.

Och vi började ge upp, bli vana vid eländet, tröttna på kampen, det fanns ju annat man måste lägga tid på än skolan.

Det krävdes hot om anmälan för att få till en förändring.

Och då var vi föräldrar där så mycket, vissa varje dag.

I tvåan tog en mer erfaren lärare över, men jag tror nu efteråt att det skylle behövts någon sorts krishantering.

Och samtidigt ville man ju så gärna som förälder att det skulle funka, mitt i naturreservatet, de vackra byggnaderna, eldstäderna, utelektionerna, hantverket.

Men det är läraren det står eller faller med.

Bytte till kommunal skola efter mycket beslutsångest, och barnet stortrivs. Underbar lärare, lugn klass.

Men, det hade nog lika gärna kunna vara tvärtom.

Men, det fanns i alla fall ingen som helst fixering vid kläder eller utseende på den Waldorfskolan (i lågstadiet) Barnen var barn och lekte. Kunde inte bry sig mindre om vad klasskamraterna hade på sig.

Men en i en annan Waldorfskola på samma ort vad det viktigt med modekläder.

Så det gäller väl alltid att som förälder ha stenkoll och inte vara rädd för att byta om det inte funkar.

Jonna: Jag förstår så väl att du inte menade att mobbing inte finns inom waldorf. Jag ville bara säga att tyvärr finns inga enkla svar rörande mobbning eller annat. Det finns inget idiotsäkert recept på att undvika mobbning, utseendefixering eller hemska upplevelser, varken inom Waldorf eller annan skola. Jag tror att man som förälder har ett stort ansvar att vara involverad i sina barns skolgång oavsett vilken skola man väljer, och vara öppen för tanken att barnen som mobbar också har föräldrar. Alla oroar sig för att ens barn skall bli mobbat, men "ingen" kan tänka tanken att ens eget barn kan vara hemsk mobbare! Så hela min tanke var liksom bara att visa att visst, Waldorf kan vara skitbra, men det kan också vara skit, precis som kommunala skolor kan vara fantastiska eller bara ren skit, beroende på var man hamnar. Så, liksom, sätt inte ungarna på Waldorf och tro att där förekommer inte de problem som kommunala skolor slåss med.

Åh, waldorf! Jag blir varm i kroppen när jag tänker tillbaka… Jag gick förskola, grundskola och gymnasium på en waldorfskola norr om stockholm. Jag hamnade i världens bästa klass med världens bästa lärare och kan nu i efterhand inte annat än att vara otroligt tacksam över att mina kloka föräldrar lät mig gå på waldorf. Jag vet att jag aldrig hade kunnat fortsätta vara mig själv så mycket om jag inte hade fått den här möjligheten till att få vara just mig själv. För det är det som är waldorf, att ge barnen möjlighet att blomma ut oberoende om de är bra på matte eller på att dansa. Själv är jag bra på typ allt jag gör och jag ÄLSKAR att lära mig saker. Hade jag läst det här inlägget i 8:an, 9:an så hade jag nog sagt att jag var trött på waldorf och att det var töntigt eller så, men nu i efterhand så vill jag bara säga tack mamma och pappa för att jag fick gå i en waldorfskola!

Väldigt förenklat och en aning fördomsfullt att utifrån dina egna dåliga erfarenheter av kommunal skola döma ut alla kommunala skolor och hylla privata skolor i allmänhet och waldorfskolor i synnerhet. Det finns kassa lärare överallt och bra lärare överallt. Olika pedagogik passar för olika barn.

Jag tyckte bild och slöjd mm var skittrist i skolan (trots att vi hade bra och engagerade lärare i de ämnena) eftersom jag jämt gjorde sånt hemma med mina konstnärliga föräldrar. Jag älskade i stället de teoretiska ämnena.

Jag är mycket starkt emot privata skolor eftersom de flesta är vinstdrivande och alltså ska tjäna pengar på barns skolgång. Hur gör man det? Jo, genom att dra in på resurser som barnen skulle ha haft nytta av i sin utbildning. Jag ogillar även att det ofta är barn med samma ursprung och ur familjer med liknande förutsättningar som går på friskolorna. Mycket nyttigare för barnen med mångfald!

Amenåå. Gud vad bra du är på att provocera! Du vet mkt väl att man inte kan dra alla kommunala skolor över en kam, men det ger ju många intressanta kommentarer. Jag jobbade på olika kommunala förskolor, och tyvärr fanns det en del lärare som aldrig borde jobba med människor överhuvudtaget. Men det är vä inte skolornas fel? Det är väl yrket i sig som hamnat lååååågt ner på skalan? Alltså vi snackar lön och status. Det är väl väldigt få som vill jobba (slita) som lärare och ge av hela sig själv och det enda man får som tack är fler nerdragningar av diverse resuser. Det är väl politik det handlar om? Höj löner och höj lärartätheten så är jag ganska säker på att fler barn skulle bli sedda och inspirerade att läääära sig.

Som sagt, du är duktig på att provocera. Jag tycker om dig men inte alltid som dig 🙂

Jag har gått i kommunal skola och har både bra och dåliga erfarenheter. Övervägande bra, skulle jag nog ändå säga efter lite funderande. Jag upplevde mig alltid sedd och fick den bekräftelse och uppmuntran jag behövde. Hela högstadiet hade jag t. ex en helt underbar svenskalärare som stöttade mig i mitt skrivande 🙂

Jag är utbildad till lärare mot slutet av 90-talet och kan säga att utbildningen helt talade om individualisering och olika former av intelligens och den var grundad på forskning och alls inte om likformighet så som du beskriver. Det var ett tag sedan du gick i grundskolan och den förändras. Waldorf, ska man veta, vilar på antroposofins synsätt som är en livsåskådning, inte en vetenskap. Därmed inte sagt att Waldorf inte är bra. Man ska bara vara medveten om den biten när man väljer. Och kommunala skolor skiljer sig mycket från varandra. Till och med inom en och samma skola skiljer sig olika spår oerhört mycket åt beroende på vilket arbetslag det är som har ansvaret. Jag är mycket nöjd med min skolgång fast jag alls inte var glad i skolan som instutition. Vi hade massor av kreativa inslag och engagerade lärare.

Svar:
Som jag har förstått det, genom att tala med vänner vars barn går i skolan, så har det blivit sämre. Kraven är tuffare osv.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Jag tror att skolan är bra överlag, sen måste föräldrar engagera sig också och skapa en positiv inställning för krav och lärande och respekt. Skolan dödar inte själen inställningen till livet gör. Ju fler som tar ansvar för sina barns utbildning desto bättre.

Svar:
Jag tror också föräldrarnas engagemang är nyckeln
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Åh! Vad glad jag blir av din bild av Waldorf! Jag blev väldigt mobbad på kommunal, just för att jag inte ställde mig efter deras härskartekniker och statuspyramiden (fjortisar, sporttjejer osv osv.), och sen kom jag till Waldorf i 8onde klass. Och… Jag börjar nästan gråta när jag tänker på det. Jag visste inte hur det kändes när människor VILLE vara kompis med mig, det var så överväldigande! På Waldorf blev jag accepterad för den jag var, och så blev alla i min klass. Från hippie till sportfåne. Visst fanns det tonårsbråk osv, men det var en så HIMLA mycket bättre än den förra skolan jag gick på. Jag är så tacksam för mina två år på Waldorf! Jag kan fortsätta skriva om det i evigheter… Men det får bli i ett eget blogginlägg!

Problemet med att försöka diskutera skolan är att ALLA har gått i den och INGEN kan lyfta blicken och se det hela i ett större perspektiv utan egna upplevelser färgar hela tiden diskussionen och hindrar fördjupning. Exempel: vi hade en engelskläeare som…en gång fick vår klass inte vara med på…mitt betyg i matte var helt fel…osv. Att som du LD döma ut hela den kommunala skolan (Sveriges största arbetsplats! Hyser medborgare från 6-19 år!) med egna erfarenheter som enda referens är ytterligare ett exempel på detta. Läs på! Jag jobbar i skolan och delar gärna med mig av reflektioner från fronten. Här kommer en: Vet ni att det utkristalliserats en nationell, hirearkisk ordning genom det fria skolvalet? Såhär ser den ut: 1. den finaste skola man kan gå i är en välfungerande kommunal skola. 2. På andra plats kommer välfungerande friskolor utan vinstintresse med alternativ pedagogik, typ Waldorf eller Montessori 3. Lite längre ner kommer marginaliserade kommunala skolor. Skolor med liten budget i fattiga kommuner där eleverna drar stora resurser. 4. I botten slask-friskolor med noll intresse för pedagogik och all fokus på vinst, typ John Bauer, Jensen etc DETTA är något att diskutera – vilka elever återfinns var? Och detta trots att vi har ett ’fritt skolval’ och enligt Alliansen kan välja var vi vill att våra barn ska gå någonstans. Svenska skolan har delats upp i ett gigantiskt A och B-lag. Och en sak till: det finns massor av fantastiska lärare därute. Lärare som påverkar och förändrar ungas liv till det bättre. Som inspirerar, motiverar och leder på ett demokratiskt och jämställt sätt. Många av dessa återfinns i den kommunala skolan.

Jag gick på Waldorf från 4an till 6an. Det var en mysig tid. Varje morgon jonglerade vi och spelade flöjt med tända ljus omkring. Sedan hade vi diverse lektioner med mycket ritande och skapande. 🙂 Jag tyckte inte om idrotten så mycket, men ibland hade vi teman som t.ex cirkus. Då fick vi leka och öva med olika cirkusredskap och sedan göra en liten föreställning!

Det jag tyckte bäst om var all mytologi. Vi jobbade otroligt mycket med nordisk och grekisk mytologi.. Vår lärare målade teckningar på tavlan och berättade historier med inlevelse .. 🙂 Sen fick bra lagad vegetarisk mat i matsalen (där min mamma jobbade, jag har varit vegetarian hela mitt liv och mina föräldrar också). Lärarna var dock ganska gamla och tyckte inte alls om teknologi, vi fick t.ex inte ha mobil i skolan alls. Men men, ingen skola är perfekt. Det var ingen mobbning eller sådant och det är värt guld.

Jag gick Waldorf under senare delen av min skolgång, halva högstadiet och gymnasium. Det blev min räddning. Innan blev jag skickad från skola till skola (inom samma område), jag var ett "problem" Jag blev trakasserad, mobbad, slagen. Jag ansågs som udda och konstig. Jag var kreativ och lyssnade (tillslut)inte på vuxna eller rättade mig in i leden. Passade inte in. Och det gjordes klart för både mig och mina föräldrar att det var problemet, JAG som skulle ändra mig, inte mobbarna.

I min waldorfskola fick jag växa, bli en hel människa. Jag är idag i 20års åldern och pluggar textil på högskolenivå. MAN KAN VISST BLI NÅGOT, det finns framtidsutsikter för oss kreativa flum-esteter. Alla kan faktiskt inte bli revisorer och kontorsråttor.

Martinskolan ligger relativt nära Älvsjö? Värt 20 min på 173.an?

Själv älskade jag min kommunala grundskola! Jag skrev egna berättelser, målade om en hel skolvåning med mina klasskamrater i valfritt motiv, hade gymnastik i diverse parker och har t.o.m fått göra hembesök hos flera lärare med mina klasskamrater för att leka. När det dessutom blev tydligt att jag i mellanstadiet var mycket bättre än resten av klassen i både engelska och matematik så fick jag ha egna lektioner med en speciallärare som var till för att se till att jag utvecklades till min fulla potential.

Tvärtom har jag hört mycket dåligt från mina vänner som t.ex. gick i Montessoriskolor – om hur de inte alls var förberedda kunskapsmässigt inför gymnasiet och hur många lärare använde kreativitet som en ursäkt för att slappa och låta barnen leka istället för att lära ut det som var planerat.

Nej, nog är det säkert vackert på sina ställen, men det beror på så mycket annat oxå. Min äldsta gick på ett par olika kommunala skolor, sen bytte hon till friskola. I 8:an bytte hon tillbaka till sin gamla skola, och vilket lyft. Allt berodde på lärarna och bemötandet. Naturligtvis är ju inte varje lärare bäst för just mitt barn, en del inte för nån och en del för nästan alla, men skolan är vad rektor och lärare gör den till, det är min erfarenhet. Nu önskar jag att den yngre byter till just den skolan, istället för den friskola hon går på, men hon har så många fina kompisar på sin skola, och det är oxå viktigt. Det kan man dock ha på vilken skola som helst. Kommunalt är inte = dåligt.

Jag har två barn. Den äldsta går sedan i julas på Waldorfskolan i Västerås. Hon vantrivdes fruktansvärt i sin förra skola och uttryckte att hon inte fick utrymme för sin kreativitet och personlighet, att den dödade henne inifrån.. Vi hälsade på i Waldorfskolan och hon sade att det var som att hitta hem. Hon är på så rätt ställe för henne där hon känner att hennes kreativitet får utlopp och deras sätt att lära är det som väcker hennes nyfikenhet. Äntligen är hon glad varje dag hon ska till skolan och hon slipper ha ont i magen fyra av fem dagar i veckan.

Mitt andra barn kommer jag aldrig att flytta till Waldorfskolan. Hon skulle inte trivas alls och hennes kreativitet är av ett helt annat slag än den som stimuleras på Waldorf. Hon trivs bäst med sin kommunala skola och den kommer att utveckla henne bäst. Det finns inget som säger att det ena eller det andra passar bäst för alla eftersom vi är olika. Jag är så glad att vi kan välja efter vad som passar barnen!

Jag har erfarenhet av både kommunala och friskolor. Gillar inte de kommunala upplägg men har ingen vidare tilltro till nystartade friskolor med "eldsjälar" som vill mer än vad de har förmåga att ha fötterna på jorden. Funderar på montessori till mina barn då de redan nu i tidiga år visat sig ha väldigt skilda talanger och behov som skiljer sig från kommunala skolans medelväg. Men deras far är inte alls med på den biten och vi tjafsar redan u en del om det (det är en sak som jag kan tycka är lite knepigt med att vara gift med en invandrare – han jämför hemlandets skolor med svenska och då är ju basstandarden optimal och allt annat överflödigt) men jag tror inte jag kommer ge mig än på ett tag i all fall. Bitterheten sedan kommunala gymnasiets slapperi lär hänga kvar ett tag.

Jag kan hålla med om många delar av dina dåliga erfarenheter, men kan säga att skolorna i stockholm generellt verkar ha högre standard än så (vad jag vet av egen erfarenhet). Sen tycker jag att en ska stödja kommunala skolor av princip – och det finns kommunala som har egna specialinriktningar och liknande, det är inte bara friskolorna som har sånt.

Själv gick jag på Adolf Fredriks Musikklasser från fyran till nian och även om det var en rätt hård skola skulle jag aldrig velat gå någon annan stans, vi målade och lekte kanske inte så mycket men vi lärde oss självförtroende och att testa våra förmågor. Innan dess gick jag på björkhagens skola som hade en form av montessori-inriktning under de tidiga åren. Båda skolorna är kommunala.

Mina föräldrar flyttade ut på landet när jag var 10år. Efter att ha gått i klass 3D i stan hamnade jag i klass 3-4 på landet. Vi var 10 st barn i 3-4an. Hela skolan hade 3 klassrum med 3 lärare och så fanns matsal i källaren bredvid träslöjden och ett stort rum i mitten av skolan där det rymdes syslöjd och andra aktiviteter som inte gick att få in i klassrumet.

Detta var en kommunal skola. Alla barn lekte med varann på rasten. Lärarna satt ute med barnen och det är först nu när jag blivit stor och mamma själv som jag insett vilken skatt detta var. Ingen mobbing. Ingen märketshets. Ingen större uppdelning av tjejer och killar förrän man gick i 6.an och inte tyckte det var så så skoj att leka med "småbarnen"

Så om ni inte måste bo i storstan. Testa att flytta någonstans där de har en mindre skola. En skola som nästan ligger på gränsen till att bli nerlagt. Pedagogik dit och pedagogik hit. 😉 En liten byskola leker barn med barn och de flesta barn är syskon och grannar. <3

Jag får lite ont i magen när jag tänker på att jag kanske måste skicka mina barn till skolan. Jag litar inte på skolan ett skit. Litar inte på att de kan konsten att bemöta mina barn som individer. Litar inte på att de kan uppmuntra mina barn till att lära sig själva och att uppskatta det hela. Waldorf har många detaljer jag gillar. Men jag kan inte med helheten. Så det är också uteslutet.

Varför är hemundervisning olagligt i sverige? Och hur ska jag som ensamstående lyckas att flytta utomlands, hemundervisa och försörja mig och mina barn?

Självklart har vi alla olika erfarenheter av vår skolgång. Tror, som någon här ovan skrev, att en liten byskola kan vara bra, men andra byskolor är säkert också de sämre. Att generalisera och säga att ALL kommunal skola är så dålig som du tycker är lika onyanserat som du tycker att kritiken av waldorf är. Jobbar själv som lärare i kommunal (gymnasie)skola och kan självklart se att inte alla passar in i den mallen, men som lärare gör jag det jag kan, inom styrdokumentens gränser, för att uppmuntra både kreativitet och individualitet. Många av mina fina kolleger gör detsamma, och jag tycker att du är orättvis mot oss. Självklart finns det dåliga äpplen i alla yrkesgrupper och tyvärr satsas inte tillräckligt med resurser på skolan. Men vi kan väl bara konstatera att det finns två sidor av samma mynt, precis som kommentarerna här visar.

Svar:
Grejen är att jag inte tror på skolplanen. Jag tror inte på läxor, prov i lågstadieåldrar och de krav som ställs på eleverna.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Waldorfkolorna drivs av en religiös rörelse. De har väldigt speciella idéer om bland annat karma. Själv blev jag örfilad av min Waldorflärare i lågstadiet, det var helt vanligt i skolan som jag gick i (i Järna). Jag rekommenderar alla att läsa på lite vad Waldorf egentligen är. Tror man t.ex. inte att utvecklingsstörda har "valt det själva för att väcka kärlek hos andra", så är Waldorf kanske inte 100 % för dig. Av mina kompisar som fortsatte i Waldorfskola hela skoltiden (jag slutade rätt tidigt) kan många (som vuxna) fortfarande inte stava. En annan grej som var lite udda var att man var tvungen att delta i kristna böner samt i den där märkliga dansen, eurytmi. Mkt är bra inom Waldorf men långt ifrån allt. Och absolut inte för alla. Därmed inte sagt att det inte kan vara ett bra alternativ. Men läs på.

Jag tycker det är riktigt dåligt att du drar alla över en kam så här. Det finns bra kommunala skolor precis som det finns värdelösa skolor. Samma sak inom friskolorna. Det som gör skillnaden är lärarna och det finns stolpskott inom alla kategorier. Man kan inte göra som du gör nu bara för att du har dåliga erfarenheter.

Svar:
Jag gick själv i en bra kommunal skola. Den hade ungefär 70 elever och låg på landsbyggden. De andra fyra skolorna sög röv. Men mina erfarenheter är ganska irrelevanta. Det som är kärnan här är att jag inte tror på den kommunala skolplanen.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Vi skulle få en mycket bättre skola om skolplikten avskaffades, föräldramakten över sina barns skolgång och lärarnas auktoritet stärktes. Vilket politiskt parti är för detta? Varför ser vi inte en massiv proteströrelse när det är så uppenbart att barnen generellt mår dåligt i svensk skola? Som förälder måste man vara engagerad och delaktig på ett aktivt sätt i sina barns skolgång. Om man inte är det går det garanterat åt helvete för ungen. Om man är det har ungen en chans att komma ur skolskiten något sånär helskinnad. Det är min bedömning av svensk skola oavsett vilken regi den bedrivs i.

Tycker det är lite stötande hur du på ett härskarteknik-aktigt sätt beskriver människor som kritiserar Waldorf som töntiga gnällspikar som klagar på petitesser ("Bu Huuuuuu vi fick inte rita med svart färg buuuuuu hu. Buu huuu vi fick jättedåliga penslar och vi fick samla löv och kottar. (= traumatisk skolgång)"). Jag har aldrig träffat någon som varit kritisk mot pedagogiken, som påstått att största problemet är de dåliga kritorna. Tvärtom är kritiken mot waldorf ofta mycket tung och saklig. Det ÄR en väldigt kontroversiell pedagogik som verkligen inte passar alla och man ska nog verkligen läsa på innan man väljer den till sina barn (och hur det fungerar varierar ju väldigt från skola till skola). Själv skulle jag aldrig göra det.

Svar:
Om du läste hela inlägget så såg du kanske att jag skriver att mycket av kritiken är befogad. Och en del är det inte.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Hej!

Jag undervisar sedan 5 år på kommunal skola och kan säga att när man vill göra något utanför ramen – vilket vi gör väldigt ofta – får man ibland stånga sig totalt blodig mot strukturerna och organisationen, inklusive en del kollegor som hellre vill plocka ut en enkel lön på 35 timmars arbete istället för att göra en bra undervisning på de 45 timmar vi faktiskt SKA arbeta. Men ibland är det helt enkelt skitbra. Jag tycker sådana här provocerande inlägg behövs, framförallt om man ännu mer visar på vad det är som behöver komma till – för vi är otroligt bra på att diskutera vad som är fel och hur dåliga lärarna är och hur kassa eleverna har blivit senare åren och hur dåligt testerna går i Sverige – men vi (svenskarna dårå) är INTE ALLS lika bra på att konkret, utifrån forskning och erfarenhet (och inte utifrån "jag gick minsann själv i skolan för tretti år sen och DÅ…" förklara hur det borde vara och stötta de fantastiska lärare som nu letar andra jobb pga situationen.

Btw – helt orelaterat – lite kul: http://www.metro.us/newyork/sports/article/1148979–what-if-every-olympic-sport-was-photographed-like-beach-volleyball

Jag utgår ifrån att detta är en medveten provokation från dig. Hur skulle man annars förklara att du inte vill att man ska generalisera kring Waldorf, men gärna gör det angående kommunala skolan?

Kritiken kring Waldorf rör sig inte kring svarta kritor och erytmi. Inte från seriösa personer med pedagogisk kunskap alltså. Kritiken handlar dels om att Waldorf inte bygger på vetenskaplig grund och samtidigt inte riktigt erkänner sin andliga sida. Vänner som haft sina barn i Waldorfskolor har också känt att man i första hand kritiserar barnet, om något inte fungerar, eftersom pedagogiken är helig. Man bör också ha i åtanke att det kan vara riktigt svårt att byta från Waldorf till annan skola, om man tex flyttar, eftersom Waldorf har sina egna idéer om när ett barn kan lära sig vad. Som elev kan man vara hjälplöst efter de andra om man byter skola.

Själv har jag ingen erfarenhet av Waldorf, men jag har arbetat både kommunalt och på friskolor. Förutom att arbetsvillkoren för mig som lärare är långt myckwt sämre i friskolorna finns där också andra problem som kommer med undervisning i vinstsyfte. Man tackar nej till vissa elever och mångfalden är inte särskilt stor. Man kan bli ombedd att byta skola om man påpekar ett problem. Ett vinstdrivande företag vill inte ha dåligt rykte och erkänner inte mobbning. Tillgången till skolsköterskor och kuratorer prioriteras bort.

Jag arbetar på en kommunal självstyrande skola, som faktiskt har kö från elever utanför upptagningsområdet. Visst kändes det att bli så nedrackad på när man lägger ner sin själ till 210% och har en skrattretande lön. Men som lärare är man ändå ganska van. Allt är ju lärares fel.

Jag gillar ju dig, och dina provokationer, väldigt mycket, men det var lite sandlådenivå på det här inlägget. Men det spelar kanske inte så stor roll när diskussionen blev så bra. Du har väldigt värdiga läsare.

Svar:
Det som är synd är att vissa ämnen ska vara så förbannat heliga. Som skolan. Nåde den som vågar påstå att skolan är skit. Och så tar man det gärna personligt. Att kagtill exempel påpekar att många lärare är skoltrötta osv är inte detsamma som att säga att alla lärare suger.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Kom att tänka på en annan sak: Sex-och samlevnadsundervisning! Mina vänner som gått Waldorf från förskoleklass till studenten har aldrig fått en riktig sex-och samlevnadsundervisning. Det ansågs inte viktigt och i den mån det togs upp var den helt biologistiskt. Ingenting handlade om känslor, upplevelser, gränser, egenvärde osv. Kan vara värt att ställa frågan om hur de undervisar i sådant innan man sätter sitt barn i en friskola, av vilket slag den vara må.

Svar:
Låter tyvärr som i den kommunala.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Jag gick kommunal skola och alla satt alltid och gnällde över maten.. medans jag lastade på med mat och sallad och alla sa "Men hur kan det se så gott ut då du äter?" Jag ÄLSKADE maten.

Svar:
Älskade faktiskt också skolmaten! Men det betyder knte att den är bra. 😉
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Jag har en del ljusglimtar från den kommunala skolan. De byggde dock på att jag hade turen att få en exceptionellt bra mattelärare som klassföreståndare när vi var 12 år och skulle börja sexan. Hon var en sådan som synliggjorde sådant som "om ingen skrattar när den störiga killen som alla är rädda för drar ett sexistiskt invandrskämt så kommer han sluta efter två dagar" – vilket stämde. Vi hade heta stolen där vi fick diskutera moraliska problem, sociala strukturer, feminism, samt träffa (livs levande!) bögar som kom på besök och bemötte (framför allt killarnas) fördomar. Och det förutom att få oss nyfikna på matte. Men, det var ett exceptionellt undantag som lyckligtvis räddade just min vistelse i skolan. Tyvärr har läraryrket fått så låg status att engagerade och duktiga människor inte söker sig dit. I stället får man dedär; ja ja, jag kunde inte bli något inom mitt favoritområde, jag får väl bli lärare i stället då rå (trots att de saknar total social känsla och alla typer av engagemang).

Jag tänker lite som du, att den personliga utvecklingen måste få större utrymme och tror inte att den kommunala skolan är bäst i något avseende.

Jag jobbar på en waldorfförskola och är helt lullig av att bara få vistas i miljön. MILJÖN! Färgerna, tygerna, träsakerna, skapandet och MATEN ( som jag lagar).

Varje waldorfskolad person som jag möter besitter ett slags inre lugn som andra inte har, det är det inre lugnet som jag önskar mina barn.

Vi har inte bestämt huruvida barnen ska gå i waldorfskola eller inte – men kommunal skola är helt uteslutet för vår del.

Jag inser ju som de flesta andra här att du antagligen skriver detta för att få en intressant diskussion, men samtidigt tycker jag att det är ett riktigt billigt sätt att provocera på. Liksom, åh, basha den kommunala skolan, what else is new? ALLA bashar den kommunala skolan idag, och jag tycker att det är rätt så jävla oförtjänt. Att jämföra den kommunala skolan med en friskola, det är orättvist! För precis som Elin säger här några inlägg upp, så måste inte friskolorna ta emot alla elever. Det måste dock den kommunala skolan, och de är också skyldiga att se till att barn med problem får hjälp, medan friskolor kan neka elever. Och så är det ju så att skolan har extremt lite pengar, och när de pengar som finns går till specialpedagoger för barn med adhd och dylikt, så tycker de duktiga barnens föräldrar att deras barn inte får ut tillräckligt av skolan, och skickar dem till en friskola. Vilket gör att den kommunala skolan blir en jävla slasktratt, där avsaknaden av duktiga och motiverade elever sänker hela gruppen. Jag säger inte att två små duktiga barn i en klass ska behöva dra en hel grupp med medelmåttor, men forskning visar lik förbannat att i en grupp där det finns både medelmåttor och stjärnor, så hjälper stjärnorna upp de andra också. De starka eleverna drar de svaga och höjer hela nivån i klassrummet. Men tack vare alla friskolor, så försvinner de här lärmiljöerna i våra kommunala skolor. Och kvar blir problemen, underbetalda lärare med alltför höga krav på sig, och resursbristen. Och du ska bara veta hur många lärare som kämpar och sliter, trots detta! Som gör allt. Att jämföra friskolor med kommunala skolor, det är som att jämföra fattigvården med ett hotell. Och det beror fanemig inte på att alla lärare är kassa, utan på att skolan har så fruktansvärt lite pengar, och att friskolorna totalt sabbar hela marknaden.

Svar:
Jag vet vad det beror på. Helt klart. Men det spelar liksom ingen roll när det är mitt barn som får lida pga de dåliga förutsättningarna.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Waldorf är det absolut sista jag skulle sätta mina barn på, fyyyy! Kommunala skolor kan vara bra men hör mest skit, jag själv gick Montessori och det var också skit men bättre om jag jämförde med kamrater som gick kommunalt. Skolan suger vart f’n man än vänder sig.

Anna, tack för ditt inlägg. Jag är själv lärare i en kommunal skola och har suckat uppgivet över den här bloggposten. Mina två älsdsta barn gick 10 år i en Waldorfskola, de två yngre i kommunal skola och det är inte alls en dans på rosor att vara elev eller förälder i en Waldorfskola kan jag säga.

Alltså, det här med den kommunala skolans skolplan, vad menar du då? För alla skolor i Sverige måste följa den svenska läroplanen. Men sen görs detta på olika sätt, även inom den kommunala skolan.

Jag förstår verkligen att du inte vill att dina barn ska bli lidande, men jag vet inte om det är så enkelt som att bara sätta dem i Waldorfskola och sen är problemet löst. Om jag ska vara riktigt trist och konform så ska jag säga; men om alla gör så? Hur ska vi då kunna råda bot på problemen i den kommunala skolan? Och dessutom håller jag inte med om analysen att den kommunala skolan skulle vara så usel. Lärartätheten är högre, heterogeniteten större och den bygger på vetenskap, inte på livsåskådning. Det väger tungt i min bok. Och enligt vad jag har hört från folk som gått på Waldorf, så blir man rätt dåligt förberedd på verkligheten sen. I form av gymnasiet och universitetet.

Svar:
självklart är det inte så enkelt. Men jag vill inte använda mina barn som verktyg eller offra dem för att kommunala ska bli bättre. Nu kanske jag inte har något val, men om jag har det så väljer jag bort kommunal skola. Hade jag bott i Jättendal fortfarande så hade det varit annorlunda, men kommunala skolan i stockholm…? Nej tack.
gymnasiet är inte "verkligheten". Alla jag känner som gått waldorf har klarat sig ovanligt bra.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Det spelar ingen roll om det är friskola eller kommunal skola, det finns dåliga och bra skolor överallt. Men personal experience spelar ju också roll.

Jag gick i Montessori skola (1-4:an) och jag kommer inte att sätta mina barn i montessoriskola. Min erfarenhet säger mig att i montessoriskolor kan man bli väldigt duktig på det man är bra på/tycker är kul (matte för mig) men får ofta väldigt bristande kunskaper i det som man är dålig på (svenska för mig). Eftersom man gör det man tycker är kul såklart.

Det var ingen som hade förklarat en enda stavningsregel för mig (fastän de visste om min dåliga stavning) förrän jag bytte till kommunal skola och blev satt i en liten hjälp grupp för de som inte kunde stava bra (i 5:an). Kan säga att det tog mig ända upp till gymnasiet för att få en "okej" stavningsförmåga.

En vän från gymnasiet gick också i en montessoriskola och berättade att hon med hade bristande basic kunskaper i ämnen när hon började kommunal skola + att de inte fick prata när de åt lunch! (det fick dock vi göra)…. Detta är alltså mitt argument varför jag inte gillar Montessoris inlärningssätt 😛

Håller med dig! Många kommunala skolor men även andra skolor tar död på barns motivation, inspiration och lust att lära. Ändå jobbar jag på en kommunal skola. Jag ser att det är mycket upp till läraren hur läroplanen tolkas, för den är ju i slutet ändå densamma. Ett av mina mål med mitt yrkesverksamma liv som lärare är att bevisa motsatsen gentemot det du skriver 🙂 You go girl!! Tjaah!

har inte läst igenom alla kommentarer, men hur ser du på montessori? gick själv i både montessoridagis och -skola tills jag började högstadiet och är väldigt nöjd med det. kanske därför jag liksom inte känner igen mig alls i det du beskriver här.

Jag är väldigt mycket för att man ska se till barnens individualitet och lyfta fram olika egenskaper hos barn (inte bara höja upp de med bäst läshuvud), men jag tycker däremot att den kommunala skolan är jätteviktig! Det finns många bra kommunala skolor (exempelvis den jag gick på) och en kommunal skola är till för alla, vilket friskolor inte är. Problemet med friskolorna är att de utarmar den kommunala skolan, som då får mindre resurser eller helt tas bort. Detta medför att det inte blir lika för alla, alla får inte samma rätt till sin skolgång, eftersom att friskolorna kan välja att ta in ett visst maxantal elever. Det finaste vore ju om man kunde lägga mycket mer resurser på att bygga upp den kommunala skolan bättre och på utbildningen för de lärare som ska jobba där. På så sätt så skulle man kanske kunna ha en "friare"/mer individualiserad skolgång som var till för alla.

Jag försöker att inte ta saker personligt. Fast det kan bli ganska tröttsamt att alltid stå i någon form av skottlinje. När man alltid ska dra upp att lärare hatar både sitt jobb och barn, istället för att diskutera vad som gör att lärare tröttnar på sina yrken. Jag vet att jag personligen är en bra lärare. Men det kan ändå bli skitjobbigt när debatten är så onyanserad. Men alla har ju gått i skolan så alla vet precis hur det är. Jag förstår ju någonstans att föräldrars första prioritet är de egna barnen. Men om alla väljer bort den kommunala skolan, istället för att försöka påverka den, kommer den inte förbättras. Den kommer försvinna. Och då har vi bara skolor med vinstintresse kvar. Det känns inte helt rätt för mig.

Jag har ju bara arbetat i två kommuner så det är ju mycket möjligt att sex-och samlevnadsundervisningen är högst undermålig i de kommuner du har erfarenhet av. Men den finns iaf. Och det gör den säkert också på en och annan friskola. Men det kan vara värt att ställa frågan. Och ja…den går fint att ställa även till den kommunala skolan.

Nej det har du ju rätt i, att det betyder inte att maten är bra!

I övrigt håller jag bitvis med dig angående skolor.. Men det gör jag eftersom jag inte är ett dugg intresserad av sånt som har med skola att göra. Växte upp med en mamma som lärare (i kommunal skola så klart..) och det var MYCKET viktigt att ha bra betyg, duktig, snäll osv osv. Jag har alltid haft lätt för att lära MEN tyckte inte om det. Tyckte att det var oviktigt och förstod inte under hela min uppväxt varför det ska vara så mycket teori och lite praktik. Jag som är ett flummo hade mått så himla mycket bättre av en alternativ skola som såg till mina personliga egenskaper. Som att jag är konstnärlig, musikalisk, uppfinningsrik, kreativ och praktisk. Jag tycker det är viktigt att lära barn i tidig ålder att se möjligheter och det handlar nog inte något om vilken skola man går i utan nästan hela samhället är uppbyggt på att man ska vara snygg, ha en fint hem, ha ett jobb där man tjänar mycket pengar osv osv osv i all oändlighet.

Att jag inte förstod att en träkub kunde rymmas si och så många kvadratcentimetrar utan istället såg att om man bygger ihop flera så blir det…tusen olika bra saker. Det var det ingen som brydde sig om.

Och än idag finns det folk som säger att "ja, men livet är inte roligt jämt, man måste skaffa sig ett riktigt jobb". Men vad är ett riktigt jobb? Att kunna engelska C, räkna matte E? För vissa kanske, men absolut inte för alla!!

Mindre klasser, hälsosammare mat som barnen får vara med och göra själva, fler alternativa val för utveckling och mer kamratskap.

Men vafan LD – var inte så satans ignorant! Du skriver i ett kommentarsvar att ’nåde den som kritiserar den svenska skolan’ vilket får mig att undea var du hållit hus de senaste åren?! Det har rasat en skoldebatt i det här landet där ALLA som har velat vara med och sparka och slå har fått göra det utan minsta mothugg. Du slår in öppna dörrar med ditt snack och är dessutom pinsamt okunnig när du skriver om ’kommunala skolplaner’ (www.skolverket.se är en bra start om man vill förstå hur skolverksamheten organiseras) Du antyder vidare att du gillar det som föraktfullt brukar kallas flumskola, utveckla gärna vad du menar med det? Att du grundar dina åsikter på Waldorf på folk du ’känner’ och som det ’gått bra för’ är inte heller särskilt gångbara argument. Sorry om jag håller en barsk ton här men med ett stort engagemang i skolfrågor så gillar jag inte löst tyckande, särskilt inte med den genomslagskraft en stor blogg har.

Svar:
Exakt på vilket sätt är jag okunnig? Har jag postat några faktafel? Några fakta alls? Har du ens någon aning om hur mycket koll eller ej jag har? Att man ogillar kommunala skolans upplägg eller verksamhet innebär inte att man är okunnig.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

För det första kan du inte referera till kommunala skolplaner för det finns inget som heter så. Du menar förmodligen läroplaner, vilka utformas på nationell nivå med ambitionen att försöka skapa en någorlunda likvärdig skola och utbildning över hela landet (Märk väl: detta är en ambition. Skolor kan skilja sig i sin pedagogiska grundsyn och därför välja att utforma själva undervisningen på olika sätt, vilket brukar beskrivas i en lokal läroplan. Här sticker friskolor med alternativ pedagogik som Waldorf och Montessori ut och föräldrar är i sin fulla rätt att välja en sådan skola till sina barn om de anser denna att pedagogik vara den mest lämpliga för deras barn. Läroplaner och ämnesplaner – en för varje skolämne – har till uppgift att ringa in de baskunskaper som staten anser att alla elever bör få). Du har rätt i att jag inte har någon exakt ’koll’ på dina kunskaper om den kommunala skolan men nog kan man misstänka en och annan kunskapslucka då dina källor går att hänföra till hörsägen? Det finns tonvis av skolforskning och jag vågar påstå att av alla samhälleliga institutioner vi har så är skolan den som sedan några år tillbaka granskas och diskuteras allra mest. Jag tillhör dem som tycker att det är bra att skolan diskuteras – ju fler frågor som lyfts desto större möjlighet till positiv förändring. Vad jag vänder mig bestämt emot är däremot när du, utrustad med megafon i bloggvärlden, ger dig in i debatten utan mål eller riktning. Den svenska skolan är i ett skriande behov av vettiga debattörer med mediautrymme som vågar tänka bortom Jan Björklunds och Alliansens kunskapsföraktande ideer, och det är med besvikelse jag tvingas konstatera att du är inte en av dem.

Svar:
Jag har inget intresse av att debattera skolfrågor. Jag vädrade bara mina högst personliga känslor kring min egen skolgång och mina barns framtida. Jag tror inte på hur den kommunala skola ser ut eller på statens vision. Det krävs knte speciellt mycket kunskap om skolan för att ha någorlunda koll på vare sig läroplan eller upplägg. Såvida man inte bott under en sten hela livet.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Aha. Du har inget intresse av att debattera skolfrågor (även om inläggets rubriksättning nog fick fler än mig att tro motsatsen!). Då drar jag mig tillbaka och fortsätter med lite gästspelsläsning då och då på denna ofta underhållande och intressanta blogg. Och skulle du till trots någon gång vilja diskutera den svenska skolan ur ett klass-, etnicitets- eller genusperspektiv så har du min mejl 🙂

Jag tycker inte att man ska glömma bort föräldrarnas ansvar i det hela. Skolan är inte till för att vara skitkul hela tiden, skolan är delvis till för att lära sig saker man kanske inte hade lärt sig på egen hand. Om skolan "dödar" kreativiteten så är det föräldrarnas ansvar att hålla den levande hos barnen på fritiden. Jag har alltid varit enormt kreativ men även ett läshuvud och i hela grundskolan gick jag i en kommunal skola med mycket teori och sämre undervisning när det kom till det praktiska. När jag gick i fyran började jag i kommunal bild- och konstskola på fritiden och dit gick jag varje vecka de följande nio åren. Egentligen fick man bara gå grundskolan ut, men vi fick gå kvar gymnasiet igenom och denna kombination av teoretisk grundskola och praktisk, ibland "flummig" bildskola var helt fantastisk. Jag är oerhört glad att jag har fått chansen att göra det, och jag är tacksam mot min mamma som såg till att hitta detta "extraalternativ" till mig. På gymnasiet gick jag en mer praktisk linje där jag hade väldigt roligt och lärde mig massor i tre år. Fast engelskan och matten gick ju utför, förstås, och det tycker jag är väldigt synd nu i efterhand när jag ser hur ofta jag faktiskt har användning för det i verkliga livet. Personligen föredrar jag en skola med fler teoretiska ämnen. Om man går i en sådan skola kan man alltid stimulera sin kreativitet på fritiden. Men om man går en mer praktisk utbildning – vem går hem och lär sig om samhällskunskap eller liknande? Inte många. Men det är trots allt ämnen man många gånger kommer ha behövt läsa. Det är lätt att skylla allt på skolan, men det är inte så enkelt.

Natascha, du frågar dig vad flum är och om det är så dåligt. Att du inte tar en vecka och faktiskt sätter dig in i vad waldorf (som är en del av antroposofin) faktiskt står för.

Vet du att de börjar varje morgon med att be?

Vet du att de tror att människor har en eterkropp och en astralkropp? (bara där börjar man ju fundera…)

Vet du att de inte vill tillämpa demokrati bland barnen, och att barnen alltså är underordnade auktoriteten som läraren utgör?

Jag tycker allt som oftast att du är en resonabel person med bra underbyggda argument men här måste jag säga att jag blir förundrad. Ska du stödja ditt argument på att din man tyckte skolan var en glad tid? Jaha liksom? Är det värt det undrar jag.

Om det är indoktrinering du är rädd för, kan jag inte förstå hur du kan välja waldorf. Okej, det låter löjligt att de inte använder svart färg när de målar (under en viss ålder) men har du tagit reda på VARFÖR de inte gör det? Har du tagit reda på hur barnen placeras in i fack där de olika livscyklerna delas in efter typ tandömsning och diverse? (nu är hen redo för det för hen tappade ju tänderna igår!)

SNÄLLA, jag ber dig. Ta reda på mer om waldorf (antroposofin) och återkom med en utvärdering. Sen kan du tala om ifall du fortfarande vill sätta dina ungar i sån skola.

Svar:
– min man har aldrig bett. nio år i waldorf. – min man vet inte vad eterkropp eller astralkropp är, dock är jag benägen att vilja tro på det andliga och har inga problem med detta
– inget min man upplevde under sina år. där var det barnen som själva fick bestämma vd de ville göra (inom rimliga gränser såklart) och det är också ett ganska genomgående tema. (han gick i en av de mer kända waldorfskolorna)

Det är intressant att man, om man har en annan åsikt, antas inte veta nånting om waldorf. Jag har tillräckligt bra koll. Waldorfskolornas pedagogik bygger på antroposofiska läran men barnen indoktrineras inte i det på samma sätt som i exempelvis andra religiösa friskolor och det är inget som präglar skolan eller lektionerna på ett speciellt tydligt sätt. Som alla föräldrar får man dessutom vara lite engagerad i ungarnas skolgång.

LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Jag gick i Waldorfskola från 1:an till 9:an och tyckte väl som de flesta barn att skolan är ganske trist. Hade några riktiga rötägg till lärare på den skolan och några som var helt fantastiska. Sen bytte jag till kommunalt gymnasium och var då ganska skoltrött men hade ändå en väldigt bra upplevelse pga helt fantastiska lärare, utan dem hade jag nog inte gått ut med fullständiga betyg.

Såhär i efterhand så uppskattar jag waldorf väldigt mycket eftersom det fanns ett klart mål som alla jobbade mot och jag kommer antagligen att sätta mina egna barn i Waldorfskola.

Men jag tycker att du gör väldigt stora generaliseringar i den här texten och jag får lite hjärtknip för alla fantastiska lärare i de kommunala skolan som faktiskt kämpar för sina elever varje dag.

Det värsta med skolorna i Sverige idag, är väl att de har en del MYCKET olämpliga ägare tex riskkapitalister som inte ser längre än max 2 år framåt. Dåligt med lärare, begränsad kompetens och inga bibliotek. Snart är all välfärd utsåld. Förstatliga allt!!

Här i USA får man ju hemskola, vilket vi kommer att göra om vi fortfarande är ute på vägarna.

Det har också vuxit fram något som kallas "unschooling" vilket betyder att man inte följer någon som helst läroplan utan barnen lär sig genom att vara med samt utveckla det som intresserar dem. Vad tycker du om hemskolning och det faktum att det inte ens (utom i extremt sällsynta fall) är möjligt i. Sverige.

Mycket bättre med privata skolor? och precis som alla privata företag bara har ett syfte, att gå så mkt i vinst som möjligt. Då kommer det verkligen inte bli lika mkt grupperingar i samhället mellan olika klasser och människor.

Kommunala skolor, och allt annat i den offentliga sektorn som tex infrastruktur, sjukvård, omsorg osv ska inte säljas ut till skolor som ägnar sig så mkt åt marknadsföring som "lekar i skogen, bygg ditt klassrum" för att köpa till sig fler elever.

Visste inte du var så långt höger.

Mycket bättre med privata skolor? och precis som alla privata företag bara har ett syfte, att gå så mkt i vinst som möjligt. Då kommer det verkligen inte bli lika mkt grupperingar i samhället mellan olika klasser och människor.

Kommunala skolor, och allt annat i den offentliga sektorn som tex infrastruktur, sjukvård, omsorg osv ska inte säljas ut till skolor som ägnar sig så mkt åt marknadsföring som "lekar i skogen, bygg ditt klassrum" för att köpa till sig fler elever.

Visste inte du var så långt höger.

Svar:
jag är inte höger. jag är vänster. detta innebär dock inte att jag måste tycka att kommunala skolan är en bra plats för barn eller att jag är för privatisering.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Jag vill bara inflika att kommentaren "Det är intressant att man, om man har en annan åsikt, antas inte veta nånting om waldorf. Jag har tillräckligt bra koll. Waldorfskolornas pedagogik bygger på antroposofiska läran men barnen indoktrineras inte i det på samma sätt som i exempelvis andra religiösa friskolor och det är inget som präglar skolan eller lektionerna på ett speciellt tydligt sätt" på intet sätt stämmer med den skolgång jag haft. Som sagt, alla kommunala skolor är inte usla och Waldorf kan vara en fruktansvärd upplevelse som ingen skall behöva genomlida, där barnen blir misshandlade eller totalt förnekas en skolgång om det inte passar lärarna.

Jag har också många dåliga erfarenheter av kommunal skola. Blev mobbad bland annat, många skolor gör ingenting alls åt mobbningen, vilket är skitdåligt. Men en annan sak som jag tycker är märkligt är när jag gick i 9:an så blev vi betygsatta på sexualkunskapen. Är det någon annan som varit med om att ni blev betygsatta? Är det bara jag som tycker att det är konstigt och att sexualkunskap bara är en sån grej som skolan ska lära oss så vi inte är helt bakom flötet vad gäller blommor och bin?

Min sons farmor och farfar är lärare på Waldorfskola och vill såklart att min son ska gå där. Jag gick kommunal skola och trivdes rätt bra. Min sambo gick Waldorfskola tills högstadiet och har provat på bägge delar. Han säger att Waldorfskola inte var något för honom. Nu går min son på kommunalt dagis, men vi har ett Waldorfdagis i närheten av där vi bor. Jag ska boka ett möte med dem och komma och se hur det är där. Kluven är vad jag är, riktigt kluven. Hur fint du än pratar om Waldorf, och hur fina saker jag får höra hela tiden. Jag vet inte varför.

Jaja, ville bara säga det. Typ.

Jag gick både på waldorf lekskola och waldorf grundskola/gymnasium och jag har nästintil bara fina minnen från den tiden!
Men jag tror även att jag hade en väldig tur när det kom till lärare, våran klass hade en underbar kvinna som lärde ut otroligt bra, även hon som fick en lärare sparkad från skolan pga droganvändning (detta var dock innan min tid på skolan).
Det jag gillar mest med waldorf är att vi hade samma klass från ettan till nian, vilket skapar ett väldigt stabilt band mellan oss elever och lärare var vän med allihoppa i klassen.
I gymnasiet bytte jag till en kommunal skola som även va estetisk men den passade mig inte alls, lärarna hade ingen som helst koll,de kunde ingens namn och missade många lektioner och stämmningen var väldigt tryckt mellan eleverna så jag bytte tillbaka till waldorf.
Vilket jag nu känner var ett väldigt bra val, fick friheten jag behövde när det kom till mitt målande och skrivande och den nya klassläraren var väl utbildad och hur trevlig som helst!
De finaste minnena jag har är nog från våran italien resa sista året på gymnasiet, där vi åt mat och kollade arkitektur med lärarna och sammanhållningen var underbar.
Men självklart är det många waldorfskolor som är dåliga, men just i tidig ålder känner jag att waldorf passar perfekt mycket lekfull men samtidigt lärande och man vågar vara sig själv vilket för mig är viktigt.
(ursäkta för den smått dåligt skrivna texten,,hah)

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *