Kategorier
diskussion & debatt

När blir rätten till sin egen kropp sekundär?

 
 
 
På twitter diskuteras just nu vaccin och eventuella vaccintvångsåtgärder där vissa människor menar på att man kanske skulle införa obligatoriska vaccinationer. Alltså att man ska godkänna övergrepp på en liten del av befolkningen i folkhälsans intresse. (Hur detta ska gå till har jag ej fått svar på dock)
 
Men jag menar att övergrepp aldrig kan rättfärdigas och att varje människas kroppsliga integritet ska värnas om. Barn som vuxnas. 
 
Hur tänker ni kring det här? Vad är ok? Var går gränsen? Är det ok att ge barn vaccin mot deras vilja? Medicin? Är det ok att göra det mot vuxna? Tvingar ni in tandborsten i den lilla munnen? Borde kvinnor som röker eller dricker under graviditeten hållas inspärrade?
 
När blir rätten till sin egen kropp sekundär?

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”När blir rätten till sin egen kropp sekundär?”

För mig är det enorm skillnad på att se till att ett barn får i sig medicin, vaccin och att någon skulle våldföra sig på det! Mediciner och vaccinationer tar man för att bli frisk, hålla sig frisk. Rätt bra argument för mig. Sen tycker jag du flanerar lite väl mkt i resonerandet, jag ser inga samband mellan de scenarion du drar upp.

Svar:
för mig är det också en skillnad för att jag förstår skillnaden. men gör ett barn det? "ta det här för att bli frisk" – "stoppa snoppen i munnen så …. //random påhitt//" – Barn är lättmanipulerade, speciellt om de inte vet att de har rätt att säga nej i alla lägen.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Vem bestämmer vad som är bäst för folkhälsan?

Vad jag minns var det massor av barn som fick narkolepsi av svininfluensavaccinet.

Vem eller vilka har rätt att ta på sig ansvaret för folks liv?

Jag är i en situation där jag måste välja. Cell-gift eller inte. Jag känner en enorm press från samhället att cell-gift och strålning är det enda som botar cancer. Ändå finns det massa människor som frisk-förklarats utan att använda sig av denna metod.

Jag tycker såklart att alla ska själv ha rätten att bestämma över sin egna hälsa och kropp.

Jag får rysningar av tanken på det motsatta.

Bäst vore ju om alla kunde komma överrens om vad som är bäst för oss alla. En liten utopisk tanke..

Vi har gett sonen lugnande och sedan när han var "borta" gett honom narkos (inför hjärnscanning). Han kunde inte ens protestera eftersom han var så borta. Snart ska vi börja ge honom benzopreparat. Han kommer inte protestera med att svälja för han har inge problem med att ta tabletter han tycker till och med det är lite kul. Men bieffekterna av medecinen har han inte en chans att förstå.

Jag tycker att det handlar om atet få barnen att vilja. Jag skulle aldrig inför mina barn säga "du kan antingen vaccineera dig eller inte, valet är ditt". Att ta vaccin vs. att inte göra det är inte "likvärdiga" val för mig. Dessutom är det svårt för ett barn att förstå konsekvenserna i framför allt samhällseffekterna av vaccinering.

Jag som är vuxen och som vet varför man ska vaccinera sig bör göra mitt bästa för att få mitt barn att förstå varför hen borde vaccinera sig och ärligt talat tror jag inte ens att jag skulle presentera alternativet att "inte vaccinera sig". UTan "nu ska vi vaccinera oss, det gör nästan alla och det här är varför vi gör det". Om barnet sen inte vill får man ta ställning till det då. Förmodligen tvinga igenom det för den kroppsliga integriteten kan aldrig väga lika tungt som risken att mitt barn dör eller drabbas av komplikationer.

Tandborstning är en annan sak, som liten har man ju mjölktänder som ändå byts ut senare så hål är inte samma fara. Däremot samma princip, förklara för barnet varför tandborstning är en bra idé, och få barnet att vilja.

Jag tror att det är fullt möjligt att lära sitt barn att bestämma över sin kropp samtidigt som man vaccinerar dem. Jag själv har ju förstått skillnaden och kan därför förmedla den till mina barn så att de på bästa sätt förstår.

Svar:
jag säger inte heller till mitt barn att hon får välja, men om hon skriker och gör motstånd så slutar jag.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Det där med rätten att bestämma över sin egen kropp är inte alltid så enkelt. Tänk det här scenariot: En dement man har bajsat på sig. Han sitter i sin egen avföring och vägrar bli hjälpt, för han fattar nämligen inte vad som händer och förstår inte din avsikt när du ska dra av honom byxorna. Vad gör man? Låta honom sitta i avföringen, få sår, han blir mer förvirrad och ängslig etc? Det finns många etiska dilemman som har med autonomi att göra.

En vaccinspruta tar fem sekunder, kan kanske ge lite feber och sen är det bra. Man räddar miljontals och åter miljontals liv. Jag är nog villig att låta mitt barn "lida" (behöver ju inte ens kännas det minsta) i några sekunder för att förhindra att det åker på nån jävlig sjukdom som eventuellt leder till döden eller men för livet. Jag tycker inte att det går att jämföra med att få en kuk i munnen eller annat övergrepp. Där är inte viljan eller avsikten god samt att det knappast leder till nåt bra.

Bra diskussionsunderlag! Det här med rätten till sin kropp kan man diskutera i evigheter och det är intressant.

TVANG, FORBUD, PÅBUD….til evig diskussion. Så længe folk har så travlt med hvad andre gør eller ikke gør, travlt med hvad der er rigtigt for en, så det også må være rigtigt for andre, så længe folk ikke har plads til andre mennesker og andres meninger om dit og dat, så længe der er egocentrisk fanatisme, så længe begreberne rigtigt og forkert findes, så længe vil disse diskussioner være. Et eller andet sted er det jo fantastisk som man kan diskutere alt muligt idiotisk i det her land….Perfekt eksisterer ikke, så længe der er flere end én i denne verden.

Måste väl säga att jag nog tycker att man som förälder har ett visst ansvar att fatta beslut åt sina barn…och kanske ibland vara tvungen att "tvinga" även om man alltid önskar att man kunde förklara och få barnet att vilja det som ska ske. Jag måste tex tvinga min ettåring att inte klättra på balkongräcket, och längta efter den dagen jag kan få honom att förstå hur farligt det är. För mig är det även en milsvid (om inte mer) skillnad på att tandborstning och övergrepp, jag har svårt att ens formulera en kommentar kring den parallellen.

Svar:
att inte tillåta barn att klättra på balkonräcket är ej ett kroppsligt ingrepp eller kränkning. dessutom så dör barnet om hen ramlar ner.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Måste väl säga att jag nog tycker att man som förälder har ett visst ansvar att fatta beslut åt sina barn…och kanske ibland vara tvungen att "tvinga" även om man alltid önskar att man kunde förklara och få barnet att vilja det som ska ske. Jag måste tex tvinga min ettåring att inte klättra på balkongräcket, och längta efter den dagen jag kan få honom att förstå hur farligt det är. För mig är det även en milsvid (om inte mer) skillnad på att tandborstning och övergrepp, jag har svårt att ens formulera en kommentar kring den parallellen.

För en del är det en självklarhet att vaccinera sig, för andra är det en lika stor självklarhet att avstå. För mig låter det helt obegripligt med obligatoriska vaccinerar, det ska vara upp till vara och en om man ska spruta in något i kroppen eller inte.

Det är väldigt svårt att säga. Jag tycker till exempel det är sjukt korkat att röka/dricka alkohol när man är gravid pga skador på fostret osv. Förmodligen skulle jag kunna spy ut en sjuklig mängd galla över dem som gör det men jag skulle inte för mitt liv kunna gå fram till någon som gör det och faktiskt fysiskt hindra den här personen från att göra det. Ledsen tappade tråden ett tag. Det jag försökte säga är att det människor gör är deras eget ansvar. Jag kanske inte håller med mycket om vad dem gör, men om det inte påverkar mig negativt vad har jag för rätt att säga något om det?

Jag anser att det är ens ansvar som vuxen att kränka vissa av barns gränser, för att skydda eller ta hand om dem i situationer när de själva inte förmår göra det som är bäst för dem, eller inte förstår vad som är bäst för dem. Jag tycker att föräldern ska göra en egen bedömning av konsekvenserna av att inte kränka. Jag tvingar absolut mitt barn att borsta tänder, ta viktiga sprutor etcetera till exempel. Följden av utebliven tandborstning är trasiga tänder, mycket smärta för barnet oh oftast deformerade permanenta tänder.

När jag födde mitt barn så fick jag en komplikation och fyra barnorskor fick hålla fast mig för att de skulle kunna pressa blod ur min livmoder. Jag skrek och jag bet, svor på att döda allihopa och beordrade dem att sluta. Hade de lytt mig och "låtit bli att kränka min integritet" så hade jag dött! Jag är alltså jävligt glad att de "kränkte min integritet" i det läget.

Jag tycker att intentionen hos den som tvingar barnet eller den vuxna är det absolut avgörande. m jag har en god intention så kränker jag inte, fast barnet kan förstås uppleva sig kränkt ändå.

Jag är inne på Lottas linje, jag kan absolut inte se tandborstning som ett övergrepp om den sker med lugn, vänlig, varsam hand och mjuk röst.

Svar:
Om sköterskorna hade stannat upp och förklarat för dig hur viktigt detta var, hade du fortfarande vägrat? Isåfall gjorde de fel. De har nämligen ingen rätt att tvinga på en patient vård och du skulle kunna anmäla dem. –
när jag födde barn hände samma sak, de höll fast mig men inte för att jag vägrade utan för att jag inte kunde kontrollera mig. Jag fattade ju att blodet måste komma ut.

sen är det ju skillnad på att använda våld för att skydda någon mot död och att använda våld för att borsta tänder.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Just det glömde det värsta. Vi kommer påbörja en kost som innebär att han inte får äta när han vill utan bara på bestämda tider. Därmed måste vi neka honom mat när han är hungrig och vatten när han är törstig. Varje dag. Visst kan vi välja att avstå behandling och se till sonens rätt att bestämma över sin egen kropp men då riskerar vi att inom en snar framtid få ett retarderat barn eller inget barn alls. Han kan inte förstå och ska inte behöva ta ett val att antingen äter du denna kost eller så riskerar du att dö.

Svar:
Fast det är ingen kroppslig kränkning att han inte får äta när han vill. däremot om ni tvångsmatar honom.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Jag föddes med ett syndrom som gör att jag bl.a har ett hjärtfel. Alla mina sjukdomar och funktionsnedsättningar gjorde att jag ända från födseln blev tvingad till medicinering, smärtsamma och obehagliga undersökningar och flera operationer. I vissa fall har jag blivit tvångshållen för att en undersökning behövde göras och i andra fall har jag varit fastbunden i sjukhussängen för att inte riva loss slangar och sladdar efter operationer. Ja, det har påverkat mig negativt. Det dröjde länge innan jag förstod att min kropp är MIN och att jag har rätt att säga nej om det är något jag inte vill. Men vad skulle de göra? Hade de inte gjort allt de gjorde hade jag varit död idag. Däremot kan man göra det på ett mer eller mindre pedagogiskt sätt. (Det här var tidigt åttiotal och mycket har förändrats sedan dess.)

Svar:
i ditt fall så förstår jag föräldrarna även om de borde ha försökt vara mer pedagogiska, men samtidigt är har det ju haft väldigt negativa konsekvenser som du säger. Och jag är inte beredd att acceptera de konsekvenserna såvida det verkligen inte hänger på MINA barns liv och hälsa. Att tvinga dem till tandborstning är liksom inte värt det.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Förstår ett barn sammanhanget mellan att ha jävligt ont i tänderna och att inte borsta dem? Enligt den logiken borde en förälder alltså inte kunna "tvinga" ett barn i säng på kvällen?

Om ditt barn inte ser skillnaden på en tandbroste och "Lisas" pappas kuk, hur ska ditt barn se skillnaden på olika handlingar och inte sparka sina jämnåriga kamrater mellan benen på lekplatsen? (Du vet, det där du säger att du ska lära henne…)

Du kränker väl dagligen dina barns integritet genom att kasta upp bilder på nätet? Vart går gränsen?

Inom lagen, bestämmer inte föräldrar över barnens väl och ve tills de blir 18?

Ja, en mamma som dricker/röker under graviditeten borde få någon sorts påföljd. Om nu abort blir olagligt efter en viss tid in i graviditeten borde det vara olagligt att medvetet skada fostret efter den tiden också.

Svar:
det här inlägget handlar om kroppslig integritet. Om rätten till sin egen kropp. Om man inte får lära sig att man har rätten att säga nej och styra över sin egen kropp redan från start, hur ska man då förstå när man väl har "rätt" att göra det?
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Frågan om rätten att bestämma över sin egen kropp, är å ena sidan självklar men å andra sidan mycket mer komplicerad än vad man tänker i början. Många anser ju att man får göra vad som helst med sin egen kropp så länge man inte skadar någon annan, men att dra gränsen för när man skadar någon annan med sina handlingar är svår att dra enligt mig. Och i hur stor skala ska man egentligen tänka?

Här är förresten ett tips på en video som handlar om kvinnors rätt till sina egna kroppar: http://vimeo.com/jasonstefaniak/thisismybody

Stor kram

Det finns fler skäl att barn bor med sina föräldrar när de är små än att de inte kan försörja sej.

Det är för att de behöver mitt beskydd, kunskap, vägledning, kärlek och fostran.

För mej är det vitt skilda ting att barn inte skall behöva krama farmor de ser en gång om året för att farmor vill… eller för all del få en snopp i munnen än att man måste ta vaccin och medicin för att vara frisk.

Att tvätta hår och borsta tänder går alldeles utmärkt att lära barn, precis som man får lära hundar att finna sej i att bli badade och få klor klippta. Man får använda lite lugn auktoritet, lite humor, kanske nån muta.

Barn förstår inte alltid sitt eget bästa, det måste vi LÄRA dom. / Asta

Svar:
Jag uppmuntrar ungarna att borsta tänder, ta medicin osv. Jag använder alla slags knep för att göra det lustfyllt (utan att manipulera dem till nåt de inte vill, för jag vill inte att de ska låta sig övertalas) och hittills så har vi inte haft några större problem. Jag avstod en spruta med Ninja helt enkelt för att hon vägrade. Jag väger riskerna och tar ett beslut utifrån det och oftast så kommer jag fram till att det inte är värt det. För OSS är det en stor skillnad mellan att tvinga barn till sex och att tvinga dem till andra saker, men är det verkligen en skillnad? Hur förstår barnen det? Jag tror ju att det är skitviktigt att barn lär sig att de har rätt att säga nej, oavsett vad det gäller. (alltså kroppsliga saker, inte nej till skola osv) Annars håller jag ju med dig om att barn inte ska behöva ansvara för sitt eget skydd och vägledning.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

WTF Vaccintvång! Hur ska de göra med oss vuxna människor (mig) som inte alltid vill vaccinera sig? (ser mig själv fly från polis a la amerikansk action hero)

Så länge det är ok för föräldrarna/förmyndarna, det är för barnens bästa och inte kan resoneras fram ser jag inget problem med att tvinga barn att göra eller inte göra vissa saker, vilket kan kränka den kroppsliga integriteten. Samma sak med omyndighetsförklarade personer, folk med nedsatt förstånd pga sjukdom, droger, etc eller brottslingar som flyr rättssystemet.

Men inte med "friska", hyfsat laglydiga och myndiga personer. 😛

Hur tänker ni kring det här? Vad är ok? Var går gränsen? Är det ok att ge barn vaccin mot deras vilja? Medicin? Är det ok att göra det mot vuxna? Tvingar ni in tandborsten i den lilla munnen? Borde kvinnor som röker eller dricker under graviditeten hållas inspärrade? När blir rätten till sin egen kropp sekundär?

Vilken intressant frågeställning LD! Verkligen. Försöker tänka tillbaka på min barndom och jag vet att vi alltid slapp borsta tänderna om vi varit borta hela dagen och kom hem sent 🙂 haha. Undrar om det var för att det skulle bli för mycket gnäll annars. Jag tror för min egen sinnesros skull att jag vill sluta med nikotin innan jag planerar in barnagörandet.. sen om det GÅR är ju en annan femma. Hört att det är bättre att fortsätta röka om man redan är gravid och röker för att barnet kan få abstinens annars?

Svar:
det är aldrig bättre att fortsätta röka, oavsett vad en liberal barnmorska kan tänkas påstå för att lugna en gravid. Barnet utsätts för mer stress av din rökning än av att du slutar. alla gånger.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Fast jag menade inte att han inte får äta när han vill som är problemet utan att han inte får äta när han är hungrig (alltså hungrig inte sugen). Hans kost kommer bestå av 80% fett och i kombination med biverkningar på medicinen så mår han illa av för mycket fett. Han har även ont i magen ibland och kan därför inte äta sig mätt. Genom att vägra honom mat när han är hungrig lär jag honom att han inte har rätt att bestämma över sin egen kropp. Kan inte se att det är någon skillnad på det och tvångsmatning

Svar:
njae.. jag håller nog inte riktigt med. Det han inte får bestämma över är ju när maten serveras. Vilket kan vara jobbigt när man är hungrig, men du kränker inte hans integritet. Eller?
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Jag anser nog att man får göra nästan precis vad man vill, så länge man inte skadar andra eller sig själv, fysiskt eller mentalt.

om man ger någon en spruta där läkemedlets innehåll inte forskats tillräckligt i så tycker inte jag att man ska ge den, för då finns risken att du skadar någon annan. Kanske blir den personen sjuk för livet.

är man spruträdd så skadas också personen.

Caroline: Det bästa är såklart att sluta röka innan du blir gravid. 1. Du har svårare att bli gravid som rökare. 2. Du har som ickegravid möjlighet att använda valfria hjälpmedel som typ nikotinplåster etc. om du skulle vilja. Angående det här du hört om att det är lika bra att fortsätta röka om man rökt i början av graviditeten så stämmer det absolut inte. Kändes bara viktigt att säga det. Hoppas du kommer på att du verkligen VILL sluta och hittar motivationen. Lycka till 🙂

Jo ibland måste man tvinga även om man kränker barnets integritet. Sitter med en tio-åring som säger att du kan inte tvinga mig att göra något jag inte vill… Jo säger jag, jag kan tvinga dig och jag kommer att göra det om jag måste. Ibland måste man göra saker som man inte vill oavsett om det kränker ett barn eller inte. Tandborstning är en spdan sak som bör bli en vana i tidig ålder, men bör ej heller läras in med våld…

Nu är jag ju inte förälder än men… Dels tycker jag det är skillnad att som förälder sätta en gräns, som t.ex. att man inte får klättra på balkongräcket. Eller att man inte slår folk. Sedan ska detta alltid försöka följas upp med en förklaring, men ibland måste man bara bryta och förklara sen.

Sedan finns det just den här biten med att kränka/inte kränka. Att istället för att gränssätta beteenden som är utåt, börja mana gränsen "inåt". Do I make sense? I alla fall (jag listar ut vad jag tycker medans jag skriver)…

Alltså, jag tycker de finns få tillfällen när jag upplevt att jag måste tvinga barn att borsta tänderna, äta, dricka, ge mig en kram eller något anant som har med deras kropp att göra. Då har jag arbetat med fullt friska, äldre än 8-åriga barn där det "jobbigaste" varit lite adhd/damp och dyl. men där kan man få dem till att borsta tänderna genom att göra det till en tävling 😉

Ska bli spänannde att se hur jag agerar i mitt föräldraskap men generellt sett vill jag ha så lite konflikter som möjligt. Att jag vågar fråga mig själv om det i det långa loppet är så viktigt med just den här striden. Att det kanske är viktigare att vinna hela kriget och ha en nöjd 18-åring som respekterar sig själv och andra, kan betala hyran och laga någotsånär vettig mat. Då kanske en kväll utan tandborstning inte spelar större roll och att jag till nästa gång när det håller på att bli sent/ungen är lite hyper och okoncentrerad/ är inne i en "vill inte"-fas så har jag lärt mig hur jag ska hantera det redan innan vi står i badrummet, så att det aldrig blir en konflikt.

Dock är det en svår fråga, för jag tycker till exempel att vaccinering är viktigt. Jag hoppas ju kunna få mitt barn att hålla med, eller att känna sig trygg i situationen eftersom att jag finns där och stöttar. Svårt, men viktigt at reflektera över.

Jag tycker att det låter hemskt att tvångsvaccinera vuxna människor som inte vill. Det är hemskt för barn också. Har själv varit med om det men är ändå glad att de "tvingade" mig, men menar inte att det är rätt för det. Men i mitt fall känns det som att det var rätt. När det gäller vuxna gravida kvinnor som dricker alkohol eller missbrukar narkotika så tycker jag nog att samhället på "snällast" möjliga vis borde få omhänderta dem och ge dem hjälp och stöd. Det är ett övergrepp på kvinnan men jag ser det som att skadan som barnet i magen kan få antagligen är större än den kvinnan upplever vid frihetsberövandet då barnet kan få en livslång utvecklingstörning på grund av drickandet. Att straffa dessa kvinnor som de gör i USA är en annan sak än att "hjälpa" dem och barnet anser jag. Jag försöker alltid tänka konsekvensetiskt men det finns ju inga enkla (eller rätta?) svar känns det som då varje situation är unik..

Jag tror inte på skillnaden mellan olika integriteter såsom kroppslig och annan. Jag tror att vi kränker våra barn lite då och då, både genom vaccintvång, att ta tag i dem, bestämma över dem, etc.. Frågan är hur allvarlig kränkningen är.

Jag tror att om vi lär barnen att i vissa situationer (som vaccin) så får man inte välja så lär vi dem även om de situationer där man kan välja. Vi lär dem skillnaden och lär dem identifiera vad som är vad. Även för vuxna finns ju dessa situationer där man inte kan välja (som t.ex. sjukvård) så jag ser ingen anledning till att inte lära barn att dessa dituationer finns och hur man hanterar dem.

Rätten till sin kropp blir sekundär när det gäller barnets hälsa och till viss del hygien, anser jag. Ett barn kan inte ta beslut i alla frågor, det vore orimligt att ett barn skulle bestämma om det ska ha medicin, vaccin, tvätta sig osv eftersom de omöjligt kan ha tillräcklig kunskap för att förstå konsekvenserna av beslutet.

Kanske kan barnet inte förstå skillnaden på att bli tvingad till sexuell handling eller att borsta tänderna och det förstår säkert inte varför de får godis hemma men inte ta emot när trevliga mannen från granngården vill bjuda. Vissa saker är bara så med att barnen får finna sig i att vuxna bestämmer, tycker jag.

Men det är väl en enorm skillnad på att faktiskt tvinga barn att göra något de tycker är obehagligt men som är direkt skadligt för hälsan att avstå ifrån (t.ex. tandborstning och medicin) och att tvinga dem till intimt umgänge som framför allt har en sexuell innebörd.

Självklart har jag tvingat i mitt barn medicin när det handlar om liv eller död. Självklart. Och lika självklart är det att ingen kramar eller klappar på henne när hon säger att hon inte vill. Den som tror att barn inte förstår skillnaden mellan dessa två situationer har sannolikt underskattat sitt barns intelligens och lyhördhet ordentligt.

Att respektera sitt barns integritet så in absurdum att man inte ens borstar dess tänder om det gör motstånd, det är inte att göra barnet en tjänst. Jag – och helt säkert många med mig – har sett flera exempel på hur det blir när föräldrar helst vill undvika konflikter för att de förväxlar ansvarstagande med misshandel. Barnen blir _inte_ nödvändigtvis harmoniska och integritetsstarka av det.

Jag kan inte tänka mig att den här diskussionen på allvar handlar om att det inte finns någon egentlig skillnad mellan att tvinga ett barn till oralsex och att tvinga det att borsta tänderna, men det låter onekligen så. Formuleringar som "tvinga upp den lilla munnen …" är ett lätt sätt att ta en billig poäng och ge vilken förälder som helst panikångest över sitt agerande.

Senast jag verkligen tvingade min son till nagot var att när han fick bedövning och bakhuvudet ihophäftat. Det var helt rätt tycker jag.

Nu har jag lite problem. Vill att han ska ta vaccin mot hepatit b och angrar att jag inte har gett det tidigare. Tyvärr är han för liten för att första, men för stor för att man bara ska kunna ge det. Förstar inte hur ett barn ska kunna bestämma över vaccinering när sa manga vuxna inte förstar det.

Vaccinering handlar om solidaritet! Se vad som sker i Järna. Att ha bidragit till att smitta någon med t.ex. röda hund skulle jag inte vilja ha på mitt samvete. Influensavaccinet var oprövat, det är inte MPR-vaccinet.

Jag instämmer med dig. Jag anser att det är viktigt att som förälder lära sina barn om vad som är viktigt och konsekvenserna av om man inte gör det, men det gör man genom att använda ord. Visst kan man säga att "Du måste det eftersom…..", men jag skulle aldrig hålla fast och med våld försöka tvinga in en tandborste i min sons mun eller liknande. Att respektera barns kroppsliga integritet är enormt viktigt. Träffat många vuxna som bär på trauman efter att deras föräldrar när de var små t.ex. tryckte in mat i munnen på dem, våldsamt, för att få dem att äta.

Svar:
Jag har också träffat många som traumatiserats. Antingen genom att de har svårt för kroppskontakt eller genom andra fobier som t.ex cellskräck osv. Själv visste jag tidigt att jag fick säga nej, men efter ett tag så lyckades det kväsas av vuxna som inte tog mina nej på allvar. Idag klarar jag inte av kroppskontakt, kramar, närgånghet eller trängsel. Jag fryser direkt. (enkelt offer också)
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Tog inte svininfluensavaccinet och det är jag glad för. I min familj är alla väldigt anti vaccineringar över huvud taget. Jag fick inte vaccinationsprogrammet (röda hund, mässling och påssjuka…) som bebis för att min mamma vägrade, då forskarna sett ett samband mellan autism och vaccinationer. Stelkrampsvaccin och vaccin mot polio fick jag dock. När jag blev äldre valde jag själv att vaccineras mot röda hund och det. Jag har aldrig känt mig kroppsligt kränkt, men införs obligatoriska vaccinationer kommer jag att få spel.

Svar:
Jag är väldigt glad att jag inte tog svinvaccinet. men oj vad skit jag fick för det. Minns vilket liv det blev i bloggen, jag anklagades för att riskera barns liv osv. Den retoriken ger jag verkligen inte mycket för. Jag förstår solidariteten att ta vaccin, men att börja kasta den typen av anklagelser kring sig är inte konstruktiv men visar tydligt på hur hysteriska människor blir och på vilken blind tillförlit de har på staten.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Jag vet inte men han har ju en rättighet att få äta sig mätt, kan han då inte göra detta när maten serveras pga att han klyks om han äter när han mår illa/ har ont i magen måste han ju få äta sen när han kan. Nu innan kosten tillkommit i dieten har han både hemma och på förskolan fått lov att äta nåt om han är hungrig. Skulle vi vägra honom mat i detta läge tycker jag helt klart att vi använder vår vuxenmakt för att bestämma över barnets rättighet till att inte behöva gå hungrig. Det är lite som om vi inte lät honom ta på sig kläder bara för att han inte var kall när vi gick ut, det är obehagligt att vara kall men man blir inte sjuk.

Jag blev utsatt för övergrepp när jag var liten av en vuxen och jag har suttit här och funderat lite. Jag känner spontant att det nog inte handlar om att veta rätten till sin egen kropp eller inte eller om gränserna här avgörs vid exempelvis tandborstning. Oavsett om man vet rätten till sin egen kropp så är det ju denna förövare ändå tar sig rätten till. Jag förstår att det du menar är att vuxna har en stor makt över barn, och att de kan ha svårt att veta vad som görs för deras eget bästa. Men i en övergreppssituation så har man ingen makt alls, ingen känsla av rätt till sin egen kropp. Övergrepp händer ändå. Förövare manipulerar på alla sätt och i kombination med en omvärld som skuldbelägger är det sällan barn berättar ändå. Däremot så känner jag igen att efter övergrepp kan såna saker som andra vuxna vill tvinga barn till bli känsligare. Jag tror att man ska vara försiktig med barn som gör extremt mycket motstånd vid tex. tandborstning, för redan kränkta barn kan återtraumatiseras såna gånger. Jag tycker det är en intressant diskussion men svår.

Svar:
jag visste tidigt att jag var okränkbar och undvek ett riktigt övergrepp genom att skrika i högan skyn. (många barn är tysta eftersom att vuxnas aktoritet präntats in i dem som något viktigt) Jag visste att ingen fick ta på mig om jag inte ville. Jag visste detta tidigt och jag vågade säga ifrån. (detta förändrades dock i takt med att jag blev äldre och pga en vuxenvärld som totalt ignorerade mina nej)
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Sara, jag håller med dug. LD, du kan endast vägra vård vid dina sinnes fulla bruk, alltså inte vid t.ex födsel. Vad skulle du göra när din dotter kommer hem och säger "Lisas pappa tog på min snippa" jaså när då frågar du, på toaletten när jag kissat. Det är ju en situation som sker dagligen om barnet har kompisar som det leker hemma hos. Personligen tror jag på samtal kring vaccinationer av barn men inte att dom får säga nej. När det gäller vuxna så varsågod, tacka nej till vård och vaccin om du önskar men kom inte och ändra dig när det blir värre då har du förbrukat din chans. När det gäller narkomaner och alkolister och ett barn som måste fråntas sina föräldrar eller riskeras skadas av missbruket borde inte få föda/skaffa barn alls.

Svar:
skulle min dotter berätta att lisas pappa torkat hennes snippa så skulle jag knappast bry mig. Barn säger suspekta saker ibland, inte för att de utsatts för övergrepp, utan för att VI tolkar in en massa i situationer som är harmlösa. Jag är inte dum. Men min dotter vet att hon kan tacka nej till att lisas pappa torkar snippan. Hon vet att hon får vägra. och det är viktigt för mig.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Alltså. Jag tycker faktiskt man ska spara lite på ord som "kränkning" och "övergrepp". Om man låter bli att vaccinera/medicinera eller borsta tänderna på sitt barn därför att hen inte vill & man inte vill "kränka" barnet genom att tvinga, så tycker jag snarast man brustit i sitt föräldraansvar. Det är saker som barnet inte själv kan fatta beslut kring & saker som är för viktiga för att strunta i. I de allra flesta situationer går det hela ju också att lösa långt innan det kommer till reell fasthållning. Som någon annan skrev om ovanför, så blir det ju sällan problem om man presenterar något som ett faktum istället för en valsituation. Generellt skulle jag säga att föräldrar frågar sina barn alldeles för mycket idag. Redan väldigt små barn blir tillfrågade om precis allting & får själva välja, trots att de är i en ålder då de inte har en rimlig chans att fatta egna beslut.

Svar:
jag har aldrig sagt att man behöver presentera saker som ett val. Bara att man ska respektera ett nej eller ett motstånd. Jag har inga problem att få mina barn att borsta tänderna heller. Vissa dagar går det inte, men för det mesta funkar det bra genom att prata om saken.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Anette H: Jättebra inlägg! Jag tänkte precis som du.

LD: Menar du att övergrepp händer barn som har blivit tvingade av sina föräldrar (tex fasthållna för att ta medicin) & som därför inte förstår att de får/kan säga nej till en förövare? Jag tror snarare att i en övergreppssituation betyder inte barnets känsla för sin kroppsliga integritet ett skit, eftersom det är ett läge när hen är fullständigt maktlös. Tror man snarare riskerar att lämpa över massa skam & skuld på barn genom att trycka för hårt på att de alltid bestämmer själva över sina egna kroppar osv, för barn är helt enkelt chanslösa mot vuxna som vill dem illa & kan inte förväntas förstå eller "säga ifrån" i sådana situationer. Egen erfarenhet.

Svar:
nej det menar jag verkligen inte. Dock så är det viktigt för barn att veta att de har rätten att säga nej. Det är ett skydd. De barn som utsätts för upprepade övergrepp är ofta de som aldrig vågar säga ifrån eller berätta för nån annan. När man jobbar med barn så är en viktig del att man hjälper dem lära sig att säga just NEJ inför kroppskontakt som ej känns bra.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

jag tvingar hellre mina barn att borsta tänderna ibland än att det ska tvingas in en borr/tång i deras lilla mun hos tandläkaren.. tror det går att lära dem att ingen får ta på dem ändå trots lite "tvångsborstning".

Jag tycker att det är helt befängt att ha vaccination som tvång, både för vuxna och för barn. Jag har aldrig vaccinerat mig. Mina föräldrar tyckte det var onödigt när jag var liten och när jag fick bestämma själv så tyckte jag också att det var onödigt och jag är frisk som en nötkärna.

Folk kommer inte sluta att vaccinera sig bara för att det inte är ett tvång. Är också nyfiken på exakt hur själva vaccineringen ska gå till. Hålla fast personen medans man sprutar in det?

Det finns många barn och vuxna där ute som har fobi för sprutor, tvångsvaccinering verkar inte direkt vara ett bra sätt att avdramatisera det på. Tänk er att man har spindelfobi och någon håller fast en (hur ska det annars gå till om ett barn verkligen inte vill?) medans de kommer med en fågelspindel och lägger den på armen. Folk ska självklart få vaccinera sig, det behövs inte ett tvång. Personligen skulle jag känna mig väldigt kränkt om det skulle hända då jag inte vill ta vaccin. Ner med tvånget!

Jag tror att man någonstans måste försöka förklara, i den mån det går, varför det är bra att borsta tänderna och ta vaccin och så. Barn är mycket smartare än vad många vuxna ger dem cred för. Barn ska aldrig behöva bli tvingade till sprutor, undersökningar o dyl. om inte konsekvenserna kan vara livshotande.

Gravida människor som röker, snusar o dyl. förpestar en annan levande varelses kropp och den lilla har ingen valmöjlighet, vilket är förjävligt. Det är för mig obegripligt hur någon kan veta att exempelvis rökning är farligt, och sedan som förälder utsätta sitt barn för det oavsett om barnet ligger i magen eller redan har landat i världen. I min stad ser jag hur många människor som helst med barn i famnen som blossar som om det inte fanns någon morgondag. En annan trodde ju att folk ville deras barn sitt bästa.

Jag ser vad du säger och förstår din tankegång och det är en väldigt intressant diskussion det här.

Var går gränsen liksom.

Det där med tandborstning är också känsligt, jag försöker och har försökt med alla ungarna att göra det så lugnt och pedagogiskt som möjligt. Jag borstar först, sedan får de lattja lite med tandborsten.

Men jag har borstat även om mitt barn har protesterat vilt. Jag anser att det är så viktigt att det här måste göras.

Jag har en vuxen i min närhet som växte upp med slappa förhållningar angående just tandborstning och han har problem fortfarande, i vuxen ålder.

Handling och konsekvens är ju inte det lättaste att förklara för ett barn. Men jag väljer mina strider.

De får klä sig hur de vill, vill de inte borsta håret, orka liksom. Men tänderna ska borstas.Inte bara för att ha en bra tandstatus, men också för att om inte tänderna hålls rena, kan bakterier färdas vidare i kroppen och ge infektioner.

Likaså anser jag att vaccinationer är av godo. Däremot stod jag och vacklade länge angående just svininfluensavaccination (långt ord det där) eftersom det hela är så nytt och verkningarna av detta vaccination har vi inte sett ännu. Det slutade med att jag och familjen valde vaccinering. Hade vi tur som inte fick problemen vi läst om? Vet inte.

Men hela dagen går ut på att vägleda barnen, att stå tillbaka och låta dem prova sina vingar, att vara där när de behöver mig, att se till att de mår bra och växer upp med hyfsade åsikter och värderingar.

Jag gillar dina diskussioner!

Min man står och tvingar tvååringen till tandborstning just nu. Jag tvingade henne till dusch och tvätt av rumpa efter bajs i blöjan igår. Övergrepp?

Hon är två år. Hon vill ingenting. Inte äta, inte sova, inte tvätta sig, inte kamma sig, inte borsta tänderna.

Skulle jag få reda på att mina föräldrar lät mig gå runt med matrester i mun, smutsig blöja osv som barn skulle jag känna mig rejält kränkt iefterhand.

Svar:
kan det inte vara så att hon inte vill nåt för att hon aldrig får känna att hon har ett val? Barn som inte har något att trotsa brukar generellt inte vara speciellt trotsiga. Sen så får man tänka på vad som är viktigt och vad som är farligt och vad man kan göra för att undkomma konflikter. 1. vill inte sova? hon somnar när hon blir trött. dra in vilan. 2. inte tvätta sig? Torka av med en tvättlapp. gillar hon att bada? barn behöver inte tvättas ofta. Inte kamma sig? klipp av håret. osv
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Amanda, jag håller med dig om vaccinationer. Jag ser det inte som någon nödvändighet att vaccinera sig. Ta det senaste exemplet med svininfluensan; behövdes verkligen denna massvaccination? Verkligen? Och detsamma gäller alla vaccinationer. Vi vaccinerar våra barn för att vi alltid gjort det och för att man ska göra det. Skulle någon tveka så får de genast en drös med motargument så att de tillslut inte törs göra någonting annat än att vaccinera.

EN självklarhet att barnet ska lära sig/veta att borsta tänderna är ett måste. MEN jag som har många barn måste välja mina strider. Jag kan tycka att det är minst lika viktigt att barnen får lära sig att handlingar ger konsekvenser, dvs att man får ta ett ansvar över de val man gör. Jag kan rycka på axlarna och säga "fine, det är dina tänder. Borstar du dom inte så blir det hål, det gör ont och vi får gå till tandläkaren..". De brukar få skruv, ibland gör det de inte och då struntar vi i de. Tycker inte man behöver göra vardagen så förbannat komplicerad.

Jag eller min sambo brukar huka oss ner i ögonhöjd med vår 3-åring. Vi tittar henne i ögonen och FÖRKLARAR vad vi gör, varför vi gör det och hur detta kommer gynna henne (vid tandborstning, tvätt/hårtvätt, medicin, plocka bort stickor ja vad fan som helst). Det har fungerat YPPERLIGT att behandla henne som en MÄNNISKA och inte kränka hennes integritet genom att tvinga oss på henne. Sen har det förkommit mutor naturligtvis när man inte orkat ta fighten. Men jag skulle aldrig tvinga henne till någonting när hon skriker och har sig.

Men du hade ju ett inlägg med bild på Tamlin som skrek sittandes i barnvagnen för att han ville gå själv. Tror till och med att det stod i texten att du tvingat ner honom i vagnen. På vilket sätt är det annorlunda mot att tvinga att borsta tänderna? Nu tvingar jag helst inte mina barn heller och försöker självklart att undvika att kränka mina barn.

Svar:
nu minns jag ej situationen, men t.ex vid bilvägar får han ej gå själv. Av säkerhetsskäl.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Intressant diskussion. Jag tänkte på det att bara för att något måste göras behöver man inte låtaas som att det inte är skadligt. Om man tex tror att när man håller fast och tvingar barn så är det skadligt så betyder det inte att man aldrig kommer att tvingas göra det. Det är ok att säga: jag var tvungen att göra något som skadade mitt barn, det var nödvändigt för hens hälsa. Som du med det sjuka barnet tex. Det är möjligt att du måste kränka ditt barn och det kanske blir konsekvenser av det. Men du var tvungen och det är ok. Man kan inte få ett perfekt liv och det ena måste vägas mot det andra ibland. Man måste inte låtsas som om det inte gör någon skada.

Fast Emma så gör väl alla. Det är när det inte fungerar som det blir ett problem. Visst en spruta kan man ta en annan dag men att få tid till en ny datortomografi där väntetiden är minst ett halvår (om man inte prioriteras upp) då är det inte lika lätt. Vissa barn har inte samma förmåga till abstrakttänkande och konsekvenstänkande heller som "vanliga" barn då hjälper det inte att förklara. Vår son förstår varför han måste ta medicinen och tycker det är kul och spännande att visa när han svalt tabletterna men när det tillkommer nya tabletter och högen växer så kan även den mest positiva tröttna. Vi vill inte berätta för honom vad som kan hända om han inte tar medicinen jag tror det skapar mer oro än att bli tvingad till att ta den.

Påtvingad tandborstning från min pappa gjorde att jag i vuxen ålder först började använda tandkräm vid 26 års ålder. Plus att jag fortfarande får ångest hos tandläkaren…

Svar:
jag känner folk som kräks av tandkräm pga tvång som små
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Anonymitet: Men det är ju självklart att det finns undantagsfall (som ditt) där barnets liv och hälsa står på spel.

Jag menade mer vardagliga ting som tandborstning och hårtvätt där det inte är lönt att ge sig in i ett skrikinferno.Om det inte blir ordentligt gjort EN GÅNG so what liksom. Jag tror inte att "påtvingande" leder till goda vanor.

Om man tar tandborstning som exempel så tror jag att det beror lite på också. Barn är ju som bekant olika och om man inte borstar tänderna någon gång då och då gör nog varken till eller från. Men har man ett barn som verlligen vägrar all form av tandborstning så kanske man faktiskt måste ta till en viss form av tvång för att görebygga senare problem, smärta och obehag gör barnet. Barn kan ju inte hållas ansvariga och förstå konsekvenserna av att helt strunta i munhygien. Dottern till en kvinna dom min pappa tidigare var gift med fick dra ut 10 stycken mjölktänder när hon var fem år gammal. Att tvingas till obehag hos tandläkare i unga år tror jag kan ge värre men än ett visst tandborsttvång hemma av personer som barnet litar på.

Svar:
att hon fick dra så många tänder berodde knappast på utebliven tandborstning utan något annat. kanske sjukdom, extremt dålig kost eller nåt annat.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Kanske lite off-topic, men herregud vad förbannad jag blir på alla som tycker att det är ok att slarva med barnens tandborstningen bara för att "man ändå tappar mjölktänderna sen". En treåring med hål i tänderna som måste borras och lagas kommer inte tycka att det inte spelar någon roll. Jag var tvungen att borra i mina tänder när jag var 7 år och jag kan lova att det är mycket jobbigare att ligga i en tandläkarstol, bli stucken, känna den där hemska borren och spotta blod, än att ens pappa tvingar en att borsta tänderna. Min moster är tandläkare och hon mötter små små barn med hål i tänderna varje dag, och ofta måste de sövas ner för de får sådan panik när de ska borras.

Jag tycker det är rent ut sagt skitsnack att påstå att tandborstning mot ungens vilja är ett övergrepp (såvida det inte görs med våld såklart). Hur man ska kunna lära barnet att det är skillnad på tandborstning och kuk i munnen? Ja, kanske genom att förklara VARFÖR tänderna borstas och på samma sätt lära barnen att snoppen och snippan är deras egna som ingen annan ska ta på. Man heller aldrig ska ta på någon annans snopp och snippa, och om någon säger att man måste så har den fel och man ska springa iväg och skrika allt man kan. Typ.

Svar:
hur borstar man tänderna på ett barn mot dess vilja UTAN våld? Poängen med mitt inlägg är ju att tvång är tvång och när ett barn känner att hen inte kan säga nej så är det något som faktiskt påverkar i andra situationer där barnet normalt gör motstånd. Om någon skulle tvinga in en tandborste i munnen på mig mot min vilja så skulle jag uppleva det som ett övergrepp. Varför skulle det vara annorlunda för ett barn?
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Jag tycker att det här ämnet är så svårt. Jag försöker att inte tvinga mitt barn till någonting han uppenbart visar att han inte vill. Men just tandborstning och även bada/duscha är så svårt. Som jag har förstått det så kan barnets permanenta tänder ta skada om man inte sköter mjölktänderna. Därför tvingar jag in tandborsten en runda i munnen på honom även om han klagar. Men det känns så himla fel av just den anledningen som LD nämner, hur ska barnet veta skillnad på ett tvång och ett annat?

Svar:
kan han inte få borsta själv? köp nån god tandkräm. låt honom välja tandborste på affären. osv. jag har aldrig behövt tvinga mina ungar till tandborstning.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

@Lady Dahmer- Ack om det var så enkelt och aldrig blev konsekvenser ( dom somnar vid fel tilfällen, blir hungriga mitt i natten, osv).

Fast mina barn är rätt dryga också. Hehe.

Svar:
hungrig mitt i natten? tough shit. vänta till frullen. osv.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Men LD, hur tänker du när du påstår att utebliven tandborstning inte ger hål i tänderna?! Vi är överrösta med information som talar emot ditt påstående. Hur ser Ninjas tänder ut förresten, har du inte skrivit en hel del om att de är bruna och trasiga?

Svar:
va sa jag det? Hur ninjas tänder ser ut har absolut INGENTING med hennes tandborstning eller tandhygien eller tandhälsa att göra. Det är en skada sen tiden i magen.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Rådet "kan han inte få borsta själv? köp nån god tandkräm. låt honom välja tandborste på affären. " låter ju helknasigt, barn har alldeles för dålig motorik för att kunna borsta rent själva. De vanliga tandkrämerna innehåller för mycket fluor för att det ska vara hälsosamt att svälja (och jo, barn sväljer tandkrämen), så att använda dem som nåt slags muta är ju vidrigt. Och om nu tandborstning ändå int skyddar mot hål, varför inte bara strunta i den helt då?

Som svar på din tidigare fråga: Jag har ingen aning om jag fick nån förklaring vid förlossning. Jag var i panik av smärta, kräktes och skakade okontrollerat av mediciner jag fått och skrek så högt att det knappast hördes vad någon sa. Jag kände mig iallafall oerhört övergripen, men det gick över. De övergrepp som jag utsatts för som barn är helt och fundamentalt olika det jag "utsattes för" på sjukhuset.

Svar:
det måste inte bli helt rent från början. det huvudsakliga är att barnet lär känna tandborsten och får in vanan och får en behaglig erfarenhet. sen kan man börja hjälpa till osv. Det finns även tandkrämer utan flour.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

"Om någon skulle tvinga in en tandborste i munnen på mig mot min vilja så skulle jag uppleva det som ett övergrepp. Varför skulle det vara annorlunda för ett barn? "

För att barn är funtade annorlunda än vuxna. De kan inte ta hand om sig själva. De VET att de inte kan ta hand om sig själva. Det är därför som hot om att lämna barn, typ "Nu går mamma för duklär på dig så söligt, hejdå!" klassas som barnmisshandel. Det är därför som omsorgsbrist också klassas som barnmisshandel. De behöver någon som tar hand om dem och gör mogna avvägningar kring deras psykiska, fysiska, kortsiktiga och långsiktiga hälsa.

Dessutom gör barn mycket stor skillnad på det anknytningspersoner "utsätter dem" för och det som andra vuxna vill göra med dem.

Svar:
jag tror faktiskt inte att barn upplever det annorlunda än vuxna att få sin kropp utsatt för sådant de upplever obehagligt.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Oj, nu blev det mycket men jag skrev ett långt tidigare, nu lyckades jag inte få in alla sakerna i ett och samma >.<

Du har ett inlägg som heter "Bananbarn" tror jag där du beskriver att du tvingar ner ungarna i vagnen, som någon undrade över tidigare.

Svar:
klart det händer att jag tvingar ungarna emellanåt. dels för att jag tappar tålamodet (= ej ok) men också för att deras säkerhet hänger på det.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Jag tyckte också att det var obehagligt att tvinga in tandborsten i munnen på min son så jag googlade "rotten teeth" och sa att det var vad han hade att vänta sig om han inte borstade. Sen sa jag att det inte känns bra för mig att använda våld och att han därför får vänlja själv om han vill borsta eller få tänderna på bilden. Då var han ca 3. Kändes också lite taskigt men det funkade. Sen tror jag också att det inte är nödvändigt med två gånger om dagen med fluortandkräm om man har bra mat- och dryckesvanor så det började jag med när de nya tänderna kom och det har gått bra med alla tre.

@Lady Dahmer – Jag menade mer att de somnar utan middag, och vaknar sedan osv. Funkar liksom inte att låta en tvååring styra helt, även om vi vill att hon inte ska tvingas äta mat hon säger att inte tycker om, hon ska få välja kläder själv osv.

Men vissa beslut tycker jag ändå att vi som vuxna måste fatta. Även om hon vägrar duscha kanske hon måste eftersom tvättlapp inte räcker. Även om hon inte är trött mitt inne i sin lek ( vem är föressten trött när man fastnar i något man tycker är kul? vips ärklockan 00:30 framför datorn…)så funkar det inte att hon leker tills klockan 22. Eller leker hela eftermiddagen, blir trött tills middagen, somnar 18, vaknar 23 och tror att det är morgon…

Orkar man med sådant som förälder, visst, men jag skulle bli galen a v inte kunna planera något eftersom det kränker min tvååring.

Svar:
jag låter absolut inte mina barn styra. inte nåt. äter de inte sin mat så får de vara hungriga, de får inget annat och de får inte vid alternativa tidpunkter. Vill de inte sova så får de vara vakna tills de somnar, men de får inte sova på dagen eller innan läggdags. (jag håller dem vakna med alla medel) osv. På kvällarna kan man varva ner barnet, undvika lek osv för att få dem avslappnade.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Jag är inte för ett allmänt vaccintvång. Jag tror också att man ska undvika påtvingad tandborstning, jag mutar hellre ihjäl ungarna även om inte det heller är en långsiktig lösning. Men jag tror utan problem att barn förstår skillnaden på att mamma/pappa borstar tänderna fast de säger nej, jämfört med sexuella övergrepp från utomstående (är det en förälder som är förövare blir det svårare, och det vet man ju redan sen innan). Ett barn vet från tidig ålder att det är olika gränser som gäller för olika människor eller i olika miljöer, i alla fall har inte mina egna (och de jag arbetat med) haft svårt att förstå det. De vet att de får säga nej till fysiska närmanden trots att de inte får säga nej till penicillin från mamma/pappa. Jag tror att man som uppfostrande förälder ibland måste gå över barnets gränser, om man inte har en väldig tur, så därför tänker jag att det är väldigt viktigt att tidigt lära barn VEM det är som får gå över gränsen. Det är INGEN utomstående som ska tillåtas göra det! Barn gör skillnad på sina anknytningspersoner och andra.

Svar:
men vet barnet att denne får säga nej om förövaren kanske säger att hen måste tvätta barnets snippa eller undersöka eller ge medicin i stjärten osv?
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Jag tror det ja. Säker kan jag givetvis inte vara, men jag har aldrig sett tendenser till att barn som får lära sig sätta gränser inte samtidigt kan förstå att det finns vissa som ibland kan vara tvungna att korsa dem. Jag menar inte att man ska göra en vana av tvång, jag tror som sagt hellre på att muta ihjäl ungarna, men när det handlar om deras direkta hälsa så tar jag inga risker. Mina barn får inte säga nej till medicin, så länge det är jag eller deras pappa som ger den. Utomstående är något helt annat och det har vi varit tydliga med mot barnen. De får inte säga nej till en operation. De få gånger det har uppstått en sådan situation att gränsen korsats har vi pratat om det efteråt (oftast mycket lättare då än under tiden). De har dock aldrig haft problem att säga nej till en kram eller andra fysiska närmanden, eller att sluta försöka krama någon som säger nej. Sen har jag arbetat med barn i över tio år nu och sett mängder med exempel på fullständigt gränslösa barn som inte varken respekterar eller kan säga nej, men jag tror sällan det är tandborsten som orsakat det.

Svar:
men om det är mamma eller pappa som utför övergreppet? Eller en nära vän eller släkting? Som säger att hen bara ska ge medicin i rumpan? Om barnet inte får säga nej ena gången hen ska få medicin, varför får hen plötsligt säga nej vid nästa tillfälle?
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Men visst kan man känna sig tvingad utan våld. Med hot eller mutor. Eller kanske bara genom att bli galet arg. Ett litet barn kan välja att säga ja om man blir arg för den blir rädd för att mamma kanske ska göra likadant som när hon tappar tålamodet för att man springer åt fel håll dvs. tvinga ner en i vagnen. Man kan tvinga genom att få barn att känna skam/skuld med.

Svar:
Detta är sant och givetvis också nåt man bör undvika.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Men vad gör du om ditt barn konsekvent vägrar att borsta tänderna. Tycker du att det är okej att strunta i att göra det då?

Det kommer ju i slutändan bara leda till smärta, tvång och obehagliga upplevelser hos tandläkaren istället.

Svar:
Jag har aldrig varit med om en situation som inte går att lösa på andra sätt. Kanske floursköljningar? Definitivt indraget godis och frukt (med förklaring varför). Ändrad kost i övrigt. osv.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

LD, du har TVÅ barn, TVÅ. Det är inte så konstigt om DU inte har varit med om situationer som inte går att lösa på andra sätt. Alla barn är inte som dina, och att barn inte går att muta/övertala/skrämma till lydig tandborstning kan bero på tusentals saker. Du menar att bara man är nog duktig på att manipulera så kan man "få" barnet att frivilligt låta sina tänder borstas, men där tror jag att du har fel. Jag tror inte att alla barn låter sig manipuleras på det sättet eller förstår de förklaringar som ges. Du låter så himla säker. Att varva ner på kvällen för att barnet ska somna på kvällen funkar inte heller med alla barn eftersom vissa barn, till exempel mitt, hatar att bli trött och motar bort tröttheten genom att leka intensivare och intensivare tills han slocknar av utmattning. Vi har haft lugna kvällar sen han föddes, för både jag och hans pappa trivs med det. Vi yogar, mediterar och gör chi gong regelbundet och har den minst stressiga livsstilen av alla jag känner. Vi är ute minst två timmar och tokleker på dagen så han får absolut utlopp för fysisk energi. Vad jag vill ha sagt med det här är att jag tycker du ska vara jävligt försiktig med att uttala dig om hur man får barn att göra ditt och datt – för alla funkar verkligen inte som ninja och tamlin eller andra barn i ditt kompisgäng.

"jag låter absolut inte mina barn styra. inte nåt. äter de inte sin mat så får de vara hungriga, de får inget annat och de får inte vid alternativa tidpunkter. Vill de inte sova så får de vara vakna tills de somnar, men de får inte sova på dagen eller innan läggdags. (jag håller dem vakna med alla medel) osv. På kvällarna kan man varva ner barnet, undvika lek osv för att få dem avslappnade.

LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta"

Mycket där tycker jag låter mycket grymmare än att borsta tänderna mot barnets vilja med tvång faktiskt. Att hålla dem vakna tycker jag är att undanhålla dem en mänsklig rättighet att följa naturliga behov av att sova och helt horribelt. Att hindra ett hungrigt barn från att äta faller liksom in i samma kategori, vafan, alla har ju inte samma biologiska mattider!

Tycker du verkligen att det är okej att undanhålla sånt rimligtvis borde kunna betraktas som typ mänskliga rättigheter och naturliga beteenden, det vill säga att sova när vi är trötta och äta när vi är hungriga? Men inte borsta tänderna med tvång när ett barn själv inte förstår varför det är viktigt?!

Jag misslyckas helt med att förstå din morlaiska logik den här gången.

Svar:
barn far inte illa av att gå hungriga ett par timmar, de varken svälter ihjäl eller mår speciellt dåligt av det och deras mänskliga behov kränks inte av att de hålls vakna en stund extra. (såvida de inte har sovit alls såklart, men att t.ex korta av vilan en timme kan göra massvis för sovtider men gör ingen skada på barnets välmående.)
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

LD: Jäklar vad säker du låter i allt du skiver nu, är du under tidspress eller har du läst en hel utbildning i psykologi och barnuppfostran så att du känner dig sjukt säker?

Hur vet du att de inte tar skada av förkortad sovstund? Jag ser det som ganska troligt – och Jesper Juul också – att barnen då lär sig att inte lita på sin egen känsla och bedömning för vad de behöver och när utan blir alltför utifrånstyrda. Om de inte uppmuntras att sova på sin egen kropps signal utan lär sig att den ska förtryckas för att sova när det passar någon annan bättre, hur ska de då lära sig att till exempel säga ja till sex när det passar deras egen kropp och inte när yttre omständigheter talar för att de "borde" eller när det passar någon annan bättre?

Att säga nej och ja till sina egna signaler tycker jag hör ihop, det är därför jag tar upp det, det kanske verkar långsökt i en diskussion om att respektera kroppslig integritet annars.

Svar:
vet och vet. jag tror inte att de blir det. Jag håller med jesper juul om att man inte ska styra barn för mycket, och det gör jag inte heller vilket jag trodde framkom av det här inlägget. Men ibland behöver barn hjälp. Att tvinga barn att äta och sova är precis lika mycket styra som att hålla dem vakna eller låta dem gå hungriga en stund, eller nej, det är MER styrning tycker jag. Eller föreslår du att barn ska få styra allt själva nu? (förutom de saker du tycker är obekväma då alltså)
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Hur kan man inte må dåligt av att gå hungrig? Har dina barn ens varit hungriga i de situationer du nämner? Hunger gör ont i magen och självklart påverkar det om en vuxen kommer att neka en mat när det gör ont i magen av hunger.

Svar:
det är en obehaglig upplevelse men inget som lämnar men hos barnet.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Ja jag nämnde ju i mitt första inlägg att det blir en mycket svårare problematik kring övergrepp när det är föräldrar som utför övergrepp eftersom det då finns ett annat förtroende från barnet. Andra utomstående, släktingar etc., har dock inte fått ge mina barn medicin när de är så små att tvång kan riskera att bli inblandat. Aldrig. Och det har barnen vetat, enligt min uppfattning. De har vetat, och vet, att ingen annan fått göra så. Jag kan inte riskera mina barns hälsa.

Johan: " LD, du kan endast vägra vård vid dina sinnes fulla bruk, alltså inte vid t.ex födsel." Så kvinnor är inte vid sina sinnes fulla bruk när de föder barn?? Kanske inte om de andats lustgas för mycket, men annars är nog kvinnor precis lika kompetenta som andra patienter att avgöra vilka ingrepp de vill och inte vill ha – i samråd med vårdpersonal, givetvis. Tyvärr ges många inte den chansen, utan blir överkörda av vårdpersonal som har samma inställning som du. Själv var jag absolut vid mina sinnes fulla bruk och vägrade bland annat sprutan med livmodersammandragande medel som sköterskan stod och viftade med när jag fött min dotter (trots att jag skrivit in redan i förlossningsbrevet att jag inte önskar varken smärtstillande eller andra medicinska interventioner om de inte är absolut nödvändiga försökte de pracka på mig än det ena och det andra), hon fnös och sa att det är på mitt eget ansvar om jag förblöder då! Vilket jag givetvis inte gjorde. Genom att själv vara aktiv och ta kontroll över födseln kan faktiskt de flesta kvinnor föda barn utan några som helst ingrepp och kroppen producerar ett eget oxytocinpåslag strax efter födseln och vid första amningen som gör att livmodern dras ihop, det behövs ingen spruta för det. Många av ingreppen under en förlossning görs på rutin snarare än för att de är medicinskt nödvändiga och det är viktigt för kvinnor att veta att vi kan och får visst vägra dessa ingrepp! Visst kan det uppstå situationer där fostrets och mammans liv är i fara och ingrepp måste göras, med eller utan mammans samtycke, men egentligen väldigt sällan. Tyvärr är det vanligt att sjukhuspersonal begår övergrepp i förlossningssituationer genom att inte ens ta sig tid att förklara eller fråga mamman – för hon är ju inte vid sina sinnes fulla bruk, eller hur? – utan gör ingrepp på rutin och med hänvisning till fostrets välmående. Övergrepp som kan traumatisera och orsaka förlossningsskräck vid nästa graviditet. http://www.thefword.org.uk/features/2008/03/not_a_happy_bir

Mina föräldrar lyssnade TYVÄRR på mina högljudda protester kring att borsta tänderna & gå till tandläkaren – vilket lett till väldigt mycket problem med tänder, dyra tandläkarräkningar nu i vuxen ålder och en extrem tandläkarskräck. Hade tusen gånger hellre velat att de tvingade mig. Hade de varit lika "lyhörda" när det gällde vaccinationer et.c. hade jag garanterat inte fått ett enda vaccin efter tre års ålder. Väldigt glad att de inte lyssnade på mina protester där.

Tandborstning, vaccination et.c. av barn är något helt annat än det du jämför med. I min mening är det misshandel och vanvård av sina barn att INTE tvinga dem till dessa saker. Självklart är det bästa att få dem att själva förstå att det är bäst att vaccinera sig, gå till tandläkaren, borsta tänderna – men om de inte gör det tycker jag man måste tvinga dem. Annars ska man inte få ha vårdnaden om sina barn, punkt.

Jag förstår frågeställningen och dilemmat, men i det här fallet finns det kanske ingen bra lösning – för att låta barnet bestämma är en väldigt, väldigt dålig sådan. Ibland är det ju helt enkelt pest eller kolera. Man kanske ska vara mer noga med att mamma och pappa ska man alltid lyssna på, men att man inte måste lyssna blint på alla vuxna och låta sig tvingas av dem? Har ingen lösning men som sagt, att låta bli dessa saker är extremt elakt mot barnen.

LD: Jag tycker inte att barn ska styra allt själva 🙂

Jag anser att vuxna ska fatta beslut åt barn om sådant de anser vara riktigt viktigt, vilket är olika från familj till familj. Jag räknar tandborstning dit, men det gör inte du. Jag räknar inte att äta dit. Hunger är en basal kroppsfunktion så jag behöver inte försöka få mitt barn att äta – det sköter han själv. Att vilja borsta tänderna är inte det, så jag styr mitt til att göra det, tvingar honom till det om det behövs, om han till exempel fått mycket socker hos släktingarna. Han sover och äter precis som han vill, men vissa kvällar är jag och han i sovrummet så att hans pappa kan jobba ifred i köket – han är såklart förbannad över att han får begränsad lekyta, men jag är noga med att han inte behöver sova förrän han själv tycker det är lämpligt.

Det jag reagerar på i ditt inlägg och i dina svar på kommentarer är i alla fall att du framstår som inkonsekvent i etiken – borsta tänderna mot barnens vilja "får" man absolut inte göra, men hindra dem från att sova är okej. Välja tandborstning tycker inte jag att barn verkar ha kapacitet nog att göra, det är tråkigt att vara stilla så länge och kanske obehagligt för vissa med en tandborste i munnen. Min unge babblar hela tiden så han hatar ju att borsta tänderna för då kan han inte bubbla ur sig alla sina reflektioner om världen. Äta och sova finns däremot ett behov i kroppen som han känner, så det är ju liksom en annan sak kan jag tycka. Det kan han sköta själv.

Svar:
det är ju inte svart eller vitt det här. Jag efterlyser snarare lite eftertänksamhet och fantasi. Det handlar heller inte om att man inte får bestämma åt sina barn. Absolut inte. Det jag är tveksam emot är ju INTRÅNG i personers kroppar. Som att sticka in kanyler mot personens vilja. Eller tandborstar. Inte att man hindrar personen från att kliva ut i gatan eller somna vid olämpligt tillfälle.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *