Kategorier
diskussion & debatt

Abortär det bästa jag gjort

Jag brukar säga att jag är aborträttens största fan och att fler borde göra abort. För det är inte aborterna som behöver minskas i sverige utan antal oönskade graviditeter, men så länge folk är som folk är mest så kommer folk göra dumma, klantiga, impulsiva, ogenomtänkta, slarviga val och således råka ut för just oönskade graviditeter och då är jag så innerligt tacksam att möjligheten att avsluta finns.
 
Men något som skaver är att den gamla synen på abort som nånting fel fortfarande dröjer kvar. Den går igen i tanken att kvinnor mår dåligt av att göra abort och att aborten i sig alltid är ett svårt val.
 
Jag har gjort tre aborter och de var definitivt lätta val. In, ut, klar. SKÖNT och tack att det är avklarat.
 
Eller nja, sista aborten var lite svårare än de första två kan jag väl medge, antagligen för att jag har två barn och vet vad ett litet foster kan bli om det får stanna kvar därinne. Ni vet vemodet osv. Men svårt var det inte. Inte heller mådde jag dåligt över det.
 
Jag är så trött på den här synen att abort måste vara nåt hemskt och jobbigt (med antydan att man inte är normal i huvudet annars och att abort alltid är fel) när det helt beror på vad för slags värderingar man har, huruvida man skuldbeläggs och hur abort (och graviditet) framställs.

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Abortär det bästa jag gjort”

Instämmer! man måste ju säga att antalet aborter i sverige är troligen precis så många som det ska vara. för då har varje kvinna valt att göra det. således är det ju jävligt okonstruktivt att diskutera "våra höga abortsiffror" – i sann KD anda.

Ja tack för aborträtten!

Jag mår så dåligt när jag hör om tjejer i länder som t ex har blivit våldtagna och sedan gravida och som sedan inte får göra abort för att deras lag (läs: religion) inte tillåter det. Usch!

Och som du säger, ibland är vi dumma och slarviga och ibland fungerar inte preventivmedlet som det ska och vi blir gravida. Tack för valfriheten!

Min kropp, jag bestämmer.

Lite dålig rubik bara enligt mig.. "Abort är det bästa jag gjort..

Svar:
nästan iallafall. hade jag inte gjort min första abort så hade mkt varit väldigt dåligt idag. kan inte ens tänka tanken utan ångest
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Håller med helt och hållet (som vanligt).

På något sätt irriterar det mig att mänskligt liv ska vara så otroligt värdefullt och hållas kvar till varje pris (till exempel foster och gamla människor som nekas dödshjälp), när man avlivar friska djur till höger och vänster utan att blinka.

För en månad sen blev min mens nästan en vecka sen efter att annars alltid vara punktlig och jag började svettas. Tanken på att kanske behöva göra medicinsk abort och konvalescensen efteråt gav mig enorm ångest. Men valet hade ändå varit självklart om jag hade behövt göra det. Nu slapp jag välja den här gången också.

Jag måste förresten tillägga att jag tycker att det är helt sjukt att det inte är gratis att göra abort! Hade inte fattat att det inte var gratis förrän jag för några månader sedan läste en konversation du hade på Twitter(?) om vad det kostar. Absurt!

Jag fattar inte vad någon skulle tjäna på att förbjuda abort. Nej alltså, jag kan inte komma på en enda bra anledning till att abort inte ska få finnas.

Sen hatar jag argumentet "kvinnor får skylla sig själva om de blir med barn". Jaha? Skylla sig själva och föda ett barn de inte vill ha eller inte kan ta hand om? Det är barnet som blir mest lidande av att "kvinnan ska skylla sig själv".

Jag försvarar självklart vår abortlagstiftning till fullo även om jag anser att man behöver se över när sista veckorna för abort är tillåtet.

Jag vill inte skuldbelägga dej el någon kvinna men måste säga att tre aborter känns… slarvigt.

Trots allt är det ett liv som man väljer bort och det finns utmärkta skydd idag. Abort får inte ses som ett preventivmedel vilket som helst. / Asta

Svar:
en abort, tre aborter, tio aborter. vad är skillnaden? Blir liven mer värdefulla i takt med antal? Antingen så kommer vi överrens om att det inte är liv på samma sätt som en levande människa och då är ingreppet inte mindre ok en en rotfyllning eller så kommer vi överrens om att det är ett liv på samma sätt som en människa och då är en abort lika fel som tio. Slarvigt? Kanske. En del slarvar med tänderna också och får göra ganska omfattande ingrepp i munnen.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Aborträtten är fantastisk men man borde sänka abortgränsen. V 22 med särskilt tillstånd känns som mord. V 18 känns inte heller ok om man tittar på vad det lilla livet i magen har utvecklat. Jag är med på ditt resonemang men sänk abortgränsen för när en kvinna blir gravid och fostret utvecklas och får ett liv i hennes kropp så är kroppen inte bara hennes utan det gäller att se om fostrets, livets rättigheter. Jag skulle må oerhört dåligt om jag gjorde en abort och det är inget som man ska använda som preventivmedel. Har man tabbat sig så är dagen efter piller ett bra alternativ.

Jag är också ett väldigt stort fan av aborträtten även om jag aldrig har behövt använda mig av den. Jag har haft turen (eller ibland oturen) att inte bli gravid så lätt.

Men för mig är innebär rätten till legal abort att framför allt kvinnor har rätten att bestämma över sin kropp och sina liv själva.

För ett tag sedan lyssnade jag på P3 Dokumentärs program om legaliseringen av aborter i Sverige och jag blev inte mindre för aborträtten efter det.

Jag tror dock att det kan skilja sig en hel del från person till person, beroende på livssituation. Jag skulle inte klara av att göra abort om jag blir gravid av misstag – jag vill så djävla gärna få bli mamma att jag faktiskt skulle må dåligt om jag tog bort ett liv som hade kunnat få bli mitt barn.

Jag är däremot fullständigt FÖR abort. Jag tror inte att det är ett väldigt lättvindigt beslut och därför anser jag att folk som bestämt sig för abort har gjort detta med eftertanke. Sedan huruvida det stämmer eller ej är väl en annan sak, men folk måste själva få bestämma över sina kroppar.

Jag vet bara var jag står om det skulle gälla en abort för mig personligen, om inte min livssituation skulle se avsevärt annorlunda ut.

Självklart ska abort finnas men INTE istället för att folk använder preventivmedel.

Alla kan skydda sig och bör göra det OM de inte vill ha barn

Svar:
men om man nu använder det som preventivmedel (hahahahaha knappast va. SÅ kul är det inte att blöda i en månad) varför spelar det egentligen nån roll? Skulle du säga till nån som missköter sina tänder att de använder rotfyllningarna som tandborste? typ.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

JAG VEEET! gjorde en abort för typ ett år sedan och jag var liksom öppen med det för alla jag kände. de flesta var lugna med min öppenhet och de tyckte det var nice att jag kunde prata om det "som ingenting". men sen var det ju ett par stycken som tyckte det var jävligt konstigt att jag "tog så lätt på det". vadå för att jag inte låg och hade ångest och typ "åååååh vilket svååårt jobbigt val" då eller. klart det var jobbigt att vara gravid men blir väl inte bättre av att man mår dåligt över själva aborten heller. det gör ju bara att man upprätthåller aborten som något skamligt osv.

Svar:
AMen fan, skitskönt ju att du tog lätt på det!
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Är helt på din sida. Har genomgått två stycken och jag upplevde bara lättnad. Om det var MÄN som kunde bli gravida och inte kvinnor, hade det inte varit något snack om saken. Abort hade varit självklart.

Jorden är redan överbefolkad, och att ta till religiösa argument är bara tramsigt och människoföraktande. I själva verket är abortfrågan inget annat än en fråga om kvinnohälsa. Den som är emot abort är helt enkelt emot kvinnors rätt till att bestämma över sin egen kropp.

Jag försvarar också aborträtten med näbbar och klor, något annat är helt otänkbart. Ändå tycker jag att det du skriver här är betydligt mer provocerande än hen-diskussioner och mensbindor och annat som folk upprörs över. Att du gjort tre aborter som beskrivs som in-ut-klart och inget att orda om, det är för mig väldigt sorgligt och ett väldigt känsligt ämne. Jag skulle ALDRIG vilja begränsa dina (eller någon kvinnas) val på något sätt, men samtidigt tycker jag det är oerhört slarvigt och nonchalant att inte skydda sig mot oönskade graviditeter bättre än så.

Svar:
Jag har skyddat mig. Jag har ätit p-piller två tillfällen och det tredje hade jag ej fått mens än. (alltså direkt efter graviditet). Ja en aningen slarvigt men jag har varit sexuellt aktiv i drygt 23 år så det är ganska bra ändå.
Eftersom att abort faktiskt finns så har jag tyckte de skydd jag haft har varit tillräckligt. Abort är inte sorgligt nånstans tycker jag.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Abort är något man ska använda om man verkligen inte kan se någon annan utväg. Jag själv är fruktansvärt tacksam för aborträtten, gjorde abort ett år innan barn nr 2 kom till världen. Mådde så uselt inombords då jag fortfarande led av förlossningsdepression. Hade jag fött det barnet, hade jag fallit in en psykos med allra största säkerhet! I Borås är det enda som kostar, är läkarundersökningen, som vid precis allt annat som har med doktorer å göra!

Matilda Flodin: Det är ju inga stora summor det handlar om. Åtminstone var det inte det på den tiden jag gjorde det. Skulle tro att det kostar som ett vanligt läkarbesök. Om jag är helt ute och cyklar får någon gärna rätta mig.

Och som någon annan skrev: Varför skulle det vara gratis?

Svar:
problemet är att det är FLERA läkarbesök. Inte bara ett. Och du betalar för varje. Nu minns jag inte siffrorna, men det blev mkt pengar i slutänden. (först undersökning 1. Sen aborten. sen undersökning 2.)
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

inte* heller

Ett viktigt argument FÖR abort (även om man skulle vara motståndare i övrigt) – kvinnor hittar alltid vägar för att göra abort, antingen lagligt, reser till länder där det är lagligt, ELLER… kvacksalvarslajsande som kan orska både infertilitet & i värsta fall DÖDEN!

Jag vet inte om jag håller med dig om detta. Kan ju bero på att jag aldrig har behövt göra abort. Men visst är abortlagen bra om man nu har blivit gravid av en oönskat samlag, t.ex.

Fast jag tycker lite att det är dåligt att några använder abort som ett preventivmedel. Bara för att de har slarvat med kondom/p-piller/annat preventivmedel. Fast vad vet jag egentligen? Alla tycker olika och de personer som har erfarenheter av abort har nog en annan syn än vad jag har nu.

Håller med dig om en sak att det skrivs att aborterna ska minskas. Abortlagen finns väl för att kunna göra just abort? Det där som förekommer innan man bestämt sig för att göra abort bör minskas istället, nu tänker jag på våldtäckter, fattigdom m.m.

Svar:
men spelar det roll varför man blivit gravid? om man slarvat, blivit våldtagen eller vad det nu må vara. Är det ok så är det ju ok. Oavsett hur eller hur många eller varför. Vill man inte ha barn så ska man inte skaffa nåt liksom.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Anonym 12:38:52

Men de senaste aborterna (som också kräver särskilt tillstånd) handlar i princip uteslutande om svårt skadade/missbildade/sjuka foster, svårt sjuka kvinnor och kvinnor med mycket svår social situation (vet tex ett fall med en utvecklingsstörs flicka som blev sexuellt utnyttjad av sin far & inte förstod att hon var gravid). Knappast fall då någon vettig människa vill gå in med pekpinnar och förbjuda abort.

Samma här. Jag vill inte ens tänka på hur mitt liv hade sett ut om jag inte hade gjort abort. Antagligen fast i ett väldigt ohälsosamt förhållande, utan utbildning eller jobb, eftersom jag blev gravid mitt under mina studier. Det hade inte varit bra för varken mig, honom eller barnet. Tack Gud för aborten säger jag (och jag är kristen, så det uttrycket betyder faktiskt något 😉 ).

Abort ska absolut få finnas. Om man skulle må dåligt av att göra en abort, då gör man inte en abort. Det är väl så? Jag skulle aldrig klara av en abort, för sån är jag. Men alla är olika och jag kommer alltid vara för rätten till abort och vara en av abortens förespråkare.

Jag är så innerligt trött på folk som säger att det inte ska användas istället för preventivmedel. Det spelar ingen roll om någon gör det, helt ärligt, det spelar inte någon som helst roll för oss andra människor vad den kvinnan gör med sin kropp. Men jag tror knappast det är hälsosamt för henne och jag tvivlar på att någon använder abort istället för preventivmedel. Om vissa gör det så är dom extremt få, och behöver inte tas upp varje gång som abort diskuteras.

Åh vad jag håller med om detta inlägg! Jag gjorde en abort när jag var 20. Jag har aldrig ångrat det och aldrig tänkt att jag "dödat ett barn" eller annat trams abortmotståndare påstår ibland.

Någon skrev längre upp att när man blir gravid är det inte bara kvinnans kropp utan även fostrets. I sak kan jag förstå det tankesättet men nej – min kropp är min och kommer alltid vara bara min, oavsett hur många ofödda eller födda barn den producerat.

Och ni som skrivit att "abort är ok, men inte att användas som preventivmedel". Jag vågar nog påstå att det är ett försvinnande litet antal kvinnor som använder abort som preventivmedel! Abort är ändå ett ingrepp som kräver sjukhusvistelse, blod och smärta.

Abort är inget preventivmedel så det kan väl läggas ner som "argument"? Och så har jag lite högre tankar om människor (kvinnor) än att de hellre gör en abort om de blir gravida än använder skydd.

Min man är av åsikten att det borde vara svårare att göra en abort, han tycker att det är för lätt(?). Vet inte hur många gånger vi har diskuterat det och ändå verkar han inte förstå att det inte är aborterna som ska "hanteras" utan själva vägen dit. Att ha en bra kunskap om sex, skydd, sjukdomar och graviditet är bättre än att försöka göra det svårt för en person som inte vill fullfölja en graviditet.

Svar:
hur menar han då? varför ska det vara svårt? Jag tycker det ska vara LÄTTARE
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Jag gjorde en abort för två år sen, och jag mådde otroligt dåligt över det… Idag blir jag glad igen när jag ser barn, men just då ville jag egentligen inget hellre än att behålla det där barnet… Och min pappa sa "Jag tycker du ska ta bort DET." Usch…

Jag har aldrig behövt göra abort, men rätten till fri abort är någonting jag värdesätter högt och som jag är innerligt glad för att vi har i Sverige. Är inte meningen "Man ångrar aldrig de barn man får, bara de man inte får" vedervärdig (typ samma klass som "Mår mamman bra så mår barnet bra")!?

Ja, kostnaden varierar nog beroende typ av abort. Jag gjorde en medicinsk, så jag skulle tro att det blev tre besök. Fastställande av graviditetens längd med ultraljud, besök för att ta tabletterna som stryper näringstillförseln till fostret och besök för själva aborten. Jag hade otur dock och fick fyra veckor senare genomgå en kirurgisk abort då delar av fosterhinnan fanns kvar i livmodern och gjorde att jag inte slutade blöda. Jag kan dock inte minnas om jag betalade för vart och ett besök eller om det kom i en klumpsumma efteråt.

Så ja, det kan ju bli några besök. Å andra sidan skulle jag tro (men vet icke) att det går att stämpla på högkostnadskort numera.

LD: Jag tror inte han själv vet riktigt hur han menar för han blir lite upprörd och tar sig liksom inte vidare i argumenten. Han tycker att det inte ska vara så lätt att göra abort så att folk ska bli bättre på att skydda sig. Typ.

Och nej han ser inte missen i den tanken även om jag försökt påpeka det och förklarar att det inte funkar så hehe

Jag håller med dig i sakfrågan, men jag tycker det är problematiskt att lyfta fram själva aborten som något lättvindigt.

Risken om man bygger upp en "abort är så enkelt-jargong" är att folk i mindre utsträckning skyddar sig mot oönskade graviditeter, och det är inte en bra utveckling, tycker jag.

Jag har inte själv gjort en abort, men jag har många gånger funderat på om jag skulle bli ledsen/tycka det var jobbigt/osv. Men förutom det rent fysiska så tror jag verkligen inte det. Och varje gång jag läser om hur vissa kvinnor som ska göra abort blir bemötta (t.ex. du MÅSTE prata om det, det här ÄR jobbigt du har bara inte förstått det än osv) så blir jag bara förbannad. Tanken på att föda ett oönskat barn känns tusen gånger värre än en abort, alla gånger.

Alla som å ena sidan gapar om hur oansvarigt det är att bli gravid utan att planera det, och å andra sidan säger att då ska man banne mig skylla sig själv och ta sitt ansvar… hur tänker ni?

En person om är så oansvarig att hon (om vi nu ska lägga all skuld på kvinnorna…) slarvar sig till en graviditet, hur ska hon klara att ta hand om ett barn? Det innebär väldigt mycket mer ansvar än preventivmedel. Ska barnet liksom straffas med en eventuellt dålig uppväxt med oengagerade föräldrar bara för att föräldrarna slarvade med skydd?

Nu menar jag verkligen inte att det är så som jag skrivit ovan, utan tycker det är minst lika ansvarsfullt att avbryta en graviditet som är oönskad, av vilket skäl det vara månde, men jag tycker det är väldigt märkligt att tjata om att dessa tydligen oansvariga personerna förtjänar en situation som kräver mer ansvar just på grund av deras oansvarighet. Extremt ologiskt i mina ögon.

Svar:
att göra abort är ju dessutom att ta ansvar
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Jag gjorde en abort för ett år sedan och det kostade totalt runt 500 kronor. Jag blev faktiskt förvånad över att det kostade så mycket.

Skönt för dig att det var ett enkelt val! För mig var det inte det, jag ville inte göra abort, men min sambo ville det och det blev så att de ekonomiska argumenten övervägde och jag gjorde en medicinsk abort. Det var så pass tidigt att jag knappt blödde efteråt men hade en stark mensvärksliknande värk i ett dygn ungefär.

Att man ska ha rätt till abort ser jag som en självklarhet. Men för mig känns det hemskt att som samhället ser ut nu så kände jag mig tvingad att göra det eftersom jag var arbetslös, min sambo hade bara en otrygg timanställning på deltid och jag hade ingen sgi. Men det är en annan diskussion.

jättebra inlägg, jag tycker också att vi behöver förändra vår syn på abort som något dåligt. dock tycker jag att det är viktigt att respektera att det faktisk kan vara enormt jobbigt med abort för vissa kvinnor. En vän till mig blev gravid förra året (hon var sexton) och gjorde en abort, och mådde jättedåligt över det, särskilt eftersom det är så skamligt.

Detta rör inte inlägget, men jag måste fråga dig, kemikalieexperten! Jag vill börja med balsammetoden och har läst om silikoner och mineraloljor i oändlighet. Men nu undrar jag om du bara kan kasta ett öga på detta och säga om detta skulle funka som sista shampoo:

Aqua – Sodium Laureth Sulfate – Disodium Cocoamphodiacetate – Sodium Chloride – Citric Acid – Parfum – Sodium Benzoate – Salicylic Acid – Phanteol -Polyquaternium 10 – Glycerin – Benzyl Salicylate -Hydrolyzed Keratin – Propylene Glycerol – Mentha Piperita Leaf Extract – Linalool

Det där var riktigt jobbigt att skriva, så snällasnälla stora förebild och guru i mitt liv – vad tror du? Fungerar det som sista shampoo?

Svar:
ser bra ut
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Det är tur att du tänker så. Många struntar i att göra abort och får deras liv förstörda. Lite kärlek fixar ju allt? Klantar!

Får man fråga när du gjorde dem?

Ofta är man väldigt ung och omogen. Ingen sextonåring är kapabel att vara en god mamma.

Dags att man slopar den myten.

Svar:
min första när jag var kanske 25, andra när jag var 28 och tredje när Tamlin var ett år drygt.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Abort är awsom! Håller verkligen med dig! abort ska vara gratis och inte en klassfråga, jag har gjort en abort för 6 år sen och jag skulle göra det igen om det var idag! Så himla skönt att jag slapp blev gravid typ. Jag o mitt ex, dåvarande ligg, brukar fira INTE-mor eller fars dag på datumet 🙂 Det enda som var lite jobbigt var alla komplikationer jag fick, som jag fortfarande lider av emellanåt. Vilket egentligen inte var själva abortens fel utan att barnmorskan vart slarvig och allt kom inte ut och infekterade osv.

Om det var män som blev gravida hade det fan varit en drive through abortklinik och diskussionen hade inte ens existerat.

Bra skrivet! Hamnar jag någon gång i situationen att jag måste göra abort ska leta fram detta inlägg för att avdramatisera och lindra eventuella ångestfyllda tankar.

Lady Dahmer, jag önskar att jag någon gång får träffa dig i verkliga livet. Antagligen skulle jag dock bli helt starstrucked och bara stå och gapa. Jag har aldrig tidigare haft en förebild, men det har du förändrat på. DU har gjort min vardag så otroligt mindre ångestladdad. Jag har fått tillbaka min självrespekt och integritet. Och det är du som har inspirerat mig till att förändra mitt liv till det bättre. Folk i min omgivning har t.o.m. sett min förvandling! Din blogg har verkligen förändrat mitt liv till det bättre. Aaah, måste sluta skriva nu så du inte blir skrämd av min överdrivna tacksamhet!! Hur som helst, tack för att du finns.

Svar:
Åh tack, vad fint skrivet
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Det här tycker jag är ett fantastiskt inlägg. Ofta funderat på om det är något fel på mig som inte tycker att tanken på abort är jobbig (har inte gjort någon). Andra säger "Ja, jag skulle nog göra en abort, men det skulle inte vara lätt!" och jag undrar "Varför inte?".

Du har rätt. Du är min nya husgud, du säger så mycket klokt och som behöver sägas. Klart abort får vara enkelt liksom!

Du kan ju inte uppmuntra unga tjejer att använda abort som ett preventivmedel. Visst ska det vara fri abort i NÖDFALL men att påstå att det är "det bästa som hänt dig" är lite sjukt. Dessutom tycker jag att OM man har möjlighet att behålla barnet ska man göra det. Är man ung och dum får man lära sig av sina misstag men att göra abort på löpande band är helt fel.

Du kan ju inte uppmuntra unga tjejer att använda abort som ett preventivmedel. Visst ska det vara fri abort i NÖDFALL men att påstå att det är "det bästa som hänt dig" är lite sjukt. Dessutom tycker jag att OM man har möjlighet att behålla barnet ska man göra det. Är man ung och dum får man lära sig av sina misstag men att göra abort på löpande band är helt fel.

Svar:
jag tycker man ska göra så många aborter som behövs oavsett om det är 0 eller 100. att kvinnor skulle börja använda abort istället för preventivmedel är ju så dumt att jag storknar.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Det var inte det bästa jag har gjort men det var ett tufft beslut som jag är stolt över att jag vågade ta. Jag hade inte kunnat vara en bra mamma till något av barnen om jag hade behållt det så tidigt efter att jag fick mitt första barn. Men visst maler det tankar om att jag inte kan få fler nu och beslutet jag tog för ett och ett halvt år sedan kommer jag vara lika nöjd med det i framtiden om jag inte blir gravid igen?! Men det var mitt val och vi måste värna om fri abort!!!

WORD! Jag blir mest galen på att abortvalet ska problematiseras och förvärras som det gör på film idag! Alla kvinnor/män blir alltid så förskräckligt ledsna över valet de tvingas göra. Kan inte vara nån hjälp till de som för första gången ska gå igenom en abort.Lite förvirrande då kanske de inte tar så hårt på det själv och upplever den känslan som att det vore nåt fel på dom för att de inte "bryr sig"! Hoppas att du fattar vad jag menar hehe!

Håller med till fullo. Att peka med moralpinnar som att "du slarvade med preventivmedlet nu får du stå ditt kast" är ju som att säga till en knarkare "ja men du visste ju att knark var farligt, och nu är du fast men vill läggas in på rehab och få hjälp – I don’t think so nu får du faktiskt stå ditt kast och vara knarkare"

Lite extremt kanske men vad fan, man ska väl alltid i alla lägen kunna få rätsida på sitt liv oavsett va det handlar om och andra ska väl definitivt inte lägga sig i som om de visste allt. Alla är ju dessutom olika med olika förutsättningar.

Som du skrev någonstans så borde det dessutom vara LÄTTARE och faktiskt billigare att göra abort med, så att unga tjejer inte ska känna sig avskräckta att göra abort om de nu vill det.

Och tillbaka till det här med att man har "slarvat med preventivmedel", man är ju alltid två som skapar ett barn men just den meningen lägger så mycket skuld på kvinnan. Männen slipper alltid förbi liksom, no shame there …

Jag ser att fler här verkar tycka att abort ska vara gratis, för att förhindra att det blir en klassfråga. Själv tror jag inte att det är rätt lösning att låta aborter vara billigare än preventivmedel, eftersom det kommer felanvändas (aborter istället för preventivmedel). Av mina tidigare kommentarer att döma är det ju givetvis inte på grund av något moraliskt tankesätt jag säger det, men aborter är inte helt nyttigt för kroppen och kan få konsekvenser om man har otur. Preventivmedel är därför alltid att föredra om möjligt, såklart. Däremot kan jag motsätta mig kostnaden för varje besök och i stället tycka att man sätter en fast kostnad (säg trehundra kronor) för aborten oavsett antal besök.

Alltså tillåt mig skratta: hahahahahhahaha! Vart är kvinnofolket på väg? Att det finns dem som faktiskt tror att kvinnor använder aborter som preventivmedel? Ja jisses. Anonym där uppe skrev att det är mord vid en viss vecka och det inte bara är kvinnans kropp… jag har den något kontroversiella åsikten att man borde få göra abort i vilken vecka som helst. Det är kvinnans kropp och kvinnans val. Inte barnets kropp.

Sedan tycker jag det är lustigt att du, Lady Dahmer, får skit för tre aborter medan Johan här uppe i kommentatorsfältet har gjort 6 st med 4 olika kvinnor (jag lägger ingen värdering i det, aborträtten är fantastisk!) men han får inget skit? Så egentligen tycker vi att det är kvinnorna som får skylla sig själva och sluta vara så oansvariga?

Svar:
det handlar ju om just det, sexualmoral. dåliga kvinnor osv.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

(A)borta med vinden! Det är så otroligt viktigt att aborträtten finns, det skulle definitivt kunna göras bättre genom att det blir kostnadsfritt. Mer sexualundervisnig i skolan behövs också inte bara som eget ämne utan att det går in i samhällesämnena.

Jag tycker det är märkligt att kvinnor alltid tros vara så himla fästa vid våra ägg, som att vi skulle gråta vid varje mens för att ett går till spillo. Att man måste känna "ett stort svart hål" inom sig tror jag mer är en social konstruktion än något "naturligt". Det är ju likadant med äggdonation. Att man förväntas vara så himla fäst vid sin ägg och ha moderliga känslor för de för att de ev kan bli ett barn. Hur många samtal förs med spermdonatorer om deras potentiella framtida barn? Måste de ha blivit pappa innan de kan donera? Trams.

Linnea – Det som är problemet med sena aborter är ju att fostret lever när det kommer ut och sjuksköterskorna får lägga ett barn att självdö. Vi kan rädda livet på barn från 23 veckan, det är därför det blir mord om man får göra abort senare eftersom det finns sjukvård som kan rädda barnet, som sjukvårdarna inte får sätta in på barnet utan behöver lägga ifrån sig ett levande barn och vänta på att det dör. Då är det inte längre kvinnans kropp det handlar om, då är det barnets kropp och liv.

Varför är det okej för människor att säga att deras barn är det bästa som hänt dem, om det inte är okej att säga motsatsen?

Och argumentet "Man får lära av sina misstag" kommer inte bara från kvinnohatare utan faktiskt människor som måste hata barn.

Jag bor i Tyskland och här kostar det 5000 kr! Så jag tycker att det är mer än okej att den svenska sjukvården faktiskt står för den faktiska kostnaden och det enda man måste betala är besöksavgiften vilket man ju alltid gör annars också. Men 5000 kronor gör abort till en klassfråga här, och det är ju bara helt galet på alla plan.

Jag är för abort, och jag ska inte ha barn, och om ja blir gravid så ska ja göra abort direkt. blir less på att folk ens ska ifrågasätta mitt val – eller " de kan du inte veta fören du är där" osv. bara ja som inte har ett känslomässigt modersrelation till barn"ännu" – ja kanske ba inte vill ha barn någonsin och de ska inte behöva vara något fel i det heller. De skaffas så mycket barn i världen, och de är så många som inte borde vara föräldrar överhuvudtaget.

tror ja hatar barn, just för ja själv hatade vara barn och ja skulle inte vilja utsätta mina barn för det. haha.. nä, ja är inte redo för fem öre.

Är du för dödsstraff också? Eutanasi?

Jag har alltid vilja få svar av abortförespråkare på dessa frågor: När räknar ni fostret i magen som ett barn? Är det okej att abortera barn i nionde månaden? Om svaret är nej, varför är det inte okej?

Jag är en sådan människa som värderar LIVET något oerhört. Visst, kvinnor har rätt till sina kroppar blabla de får göra vad de vill blabla, men VARFÖR värderar man kvinnans rätt till sin kropp högre än barnets rätt till ett liv? Jag tycker att dagens abortdiskussion fokuserar allt för mycket på kvinnan och inte på själva barnet, och för att inte tala om pappans rätt till åsikter om abort, det är ju hans barn också.

En annan fråga också; finns det föräldrar som ångrar sina barn? Finns det föräldrar som någon gång i sitt liv tänker; Jag önskar att vi skulle ha abortera dethär barnet. ?

Trots att jag är mycket tveksam mot abort, är det viktigt att abort existerar. Ett samhälle där abort var förbjudet skulle vara alldeles fruktansvärt

Svar:
nej jag är inte för dödstraff. Att kvinnans rätt kommer först är för att det är hennes kropp det handlar om. Hennes kropp som bär fostret och det eventuella barnet.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Uppriktigt sagt tycker jag att det är rätt sjukt att ta lätt på att göra en abort. Någonstans börjar ju ändå livet om man säger så. Att rätten till abort ska finnas, absolut, men att ens jämföra med att gå och göra en rotfyllning gör mig spyfärdig.

Jag instämmer helt. Sen är det ju också så att vissa människor är mindre lämpade som föräldrar. Typ som jag, som det är nu vill jag inte ha barn och mitt liv är inte stabilt nog för det även om det skulle finnas en pappa med i bilden. Jag är 23 och har hitils aldrig varit gravid och jag är också glad att möjligheten till abort finns om jag skulle bli gravid.

Jag gjorde en abort för två år sen, och fick hela tiden höra "det är ok att må dåligt. Det kommer komma latent. Det är många som gråter på uppvaket." Jag hade inte skuldkänslor så mycket över själva aborten som faktumet att jag inte mådde så dåligt som jag blev inmatad att jag borde göra. Otroligt skönt att läsa din syn på det här!

Ellinor: Jag är för aktiv dödshjälp och starkt tveksam till dödsstraff, men tycker att det är ett ganska löjligt (men typiskt) argument att använda mot kvinnor som är för abort.

Att man värderar kvinnans kropp före barnet är väl för att kvinnans liv redan är fullt existerande, medan barnets inte är det. Det är väl inte så konstigt, eller?

Ja, det finns föräldrar som ångrar och som tänker så. Det finns hundratusentals barn som lämnas för att dö eller överges för att de inte var önskade. Det finns barn som lever i misär för att de inte var önskade. Givetvis finns det barn som lyckligtvis blir älskade också, men det är inte ett argument mot abort.

Luxxie: Naturligtvis vet jag allt det där. Jag sa ju ändå att det var en kontroversiell åsikt ;-)Kontentan av vad jag tycker är att det rör mig inte ett skvatt i ryggen när kvinnor väljer att göra abort, jag lägger mig inte i och bryr mig inte ett dugg om det är vecka 6 eller 21. Vi måste värna om vår aborträtt, se bara vad som hände på Irland för ngn vecka sedan eller två.

Vi pratade faktiskt om det efter idag i skolan… det är så mycket "det är en gåva att bli med barn" och "tänk om du inte kan få fler barn" o.s.v. Abort är inte nödvändigtvis så enkelt- många gör det inte som den "enkla vägen" utan tvärtom kanske otroligt känslomässigt men ett väl övervägt och logiskt val. Man värderar sitt eget liv, som utan tvekan är ett liv, högre än det liv som kanske kan komma att bli. Och ingen ska någonsin ha rätt att lägga sig? Vilka tror folk att de är?

Så glad att det börjar pratas om det här! Vore jätteintressant att höra, om du vill/orkar skriva om det, varför du valde det (den senaste)? Var det orken, känslorna, pengarna, eller något annat som inte räckte till eller hade du bara "ingen lust" men förstår om du inte vill. Starkt att säga det hursomhelst!

Jag haller med till 100% MEN blir det inte anda en fraga mellan olika lander om man ska se det globalt? T.ex. i Kina ar det ju jattevanligt att man gor flera aborter for att det ar ett flickfoster osv.. men annars haller jag med fullt ut!

Blir helt galen när folk börjar whina om att "men papporna har inget att säga till om!". Vet inte hur många otaliga kvinnor jag känner som tvingats göra en abort pga deras partner. Män har mer att säga till om än folk tror. Det är få kvinnor som vågar föda ett barn när du har en person som försöker tvinga på dig något annat.

Aborträtten är livsviktig! Jag tycker också att det skall vara gratis, men jag förstår att eftersom det är sjukvård som allt annat så betalar man för det också. Själv har jag gjort två aborter, och jag betalade nog aldrig mer än 200 spänn. Högkostnadskort är en bra grej.

Jag önskar att jag kunde vara glad över mina aborter, och det hade jag nog varit om det var så att JAG fick ta beslutet. När jag var i tonåren stirrade mina föräldrar på mig över köksbordet och sa "Ta hand om det. Nu." Sen pratades det aldrig om igen, om vi bortser från hot både ifrån dem och min dåvarande partner.

Min andra abort var i vuxen ålder, men inte heller där frivilligt, utan efter påtryckningar ifrån en partner.

Om kvinnor får bestämma själva utan folk som skall moralisera om hur fel abort är eller bli påtvingade aborter så är det säkerligen otroligt befriande! Jag avskyr att män tog kontroll över mitt liv och tog bort mitt fria liv. Hade ingen sagt något, hotat mig och påtvingat hade jag nog varit alldeles ypperligt glad över att få göra abort.

Jag har genomfört två kemiska aborter, och det är beslut som jag verkligen är nöjd med! Aldrig har jag känt ett uns tvivel, självförakt eller ångest över det, snarare stolthet att jag vågade stå på mig och genomföra!

Var mycket förbannad över hur jag bemöttes av vården, där kuratorsamtal ägnades åt att försöka övertala mig (då 16 år gammal) att behålla barnet, och stor vikt lades vid att få mig att inse hur tungt det skulle bli att resten av livet tänka på sitt ofödda barn. Min partner däremot, som tog det hela väldigt tungt, fick ingen som helst hjälp.

Våga välja abort! Barn skall vara efterlängtade och önskade, inte ett nödvändigt ont.

Ellinor: Jag tänker mer på barnet än föräldrarna i frågan om abort. Det finns ju alltid en eller flera anledningar till att folk gör abort, att de absolut inte vill ha barn, inte kan ta hand om barnet, barnet kan vara svårt sjukt eller missbildat och inte kommer att överleva längre än några månader osv.

Jag tror inte att det finns människor som önskar att de aborterat sina barn. Men det finns de som är otroligt glada att de gjort abort för de vet att de inte skulle ha klarat av ett barn. Det tycker jag är det bästa, att människor som vet själva att de inte klarar av ett barn får välja att ta bort barnet innan det fötts.

Tycker det är mycket lätt att se psykologin bakom att många, de flesta, kvinnor känner sorg över en abort. Resultatet av ett misslyckande. Att bli gravid fanns liksom inte. Och nu måste fostret bort för jag vill inte, kan inte, orkar inte eller hur nu beslutet väljs att motiveras. För ett beslut är det som åtminstone för en själv måste motiveras på ett hjälpligt sätt. Väldigt få kvinnor singlar krona eller klave när hon blir överaskad av en graviditet gissar jag.

Det är därför inte bara bra utan även önskvärt att samhället, sjukvård, barnmorskor, psykologer och alla andra sekundära aktörer kring den gravida problematiserar och skapar ett konsekvenstänk kring aborten. Det tycker jag.

Jag älskar att abort finns! Jag har själv gjort en abort (sen att det var skitjobbigt för mig är en annan sak). Men jag hatar att abortmöjligheten har blivit en sorts preventivmetod för dagens ungdomar (inte alla! men vissa). De skiter i skydd, för de menar på att "det finns ju abort".

Jag har träffat flera av dessa personer som tycker så, och jag är helt förfärad.

Jag håller absolut med dig om att abort borde vara en självklar rättighet för alla kvinnor. Befinner mig just nu på Irland och här DOG (!!!!!) en kvinna för någon månad sedan för att hon inte fick göra abort. Fy, jag blev så fruktansvärt ledsen och upprörd, helt sjukt alltså…

MEN jag måste faktiskt också hålla med de som har skrivit här som inte tycker att man ska ta för lätt på abort. Du skrev själv att det var jobbigare när du fått barn och insåg vad ett foster kan utvecklas till, och det är så det ska vara tycker jag. Att avsluta ett liv är inget man ska rycka på axlarna åt. Men hur som helst ska det ALLTID vara kvinnans val, no matter what.

Jag kan tycka att det är lite sorgligt bara, när unga tjejer pressas att göra abort, eller när folk tänker att de måste göra abort pga ekonomiska orsaker, eller folk som typ väntar på det perfekta livet med en lämplig man, bra jobb osv… Alla som vill göra abort ska få det, men dom som egentligen vill behålla ska kunna göra det också.

Linnea – Ja, det är en kontroversiell åsikt. Jag värnar absolut om aborträtten, men jag tycker att ha 18 veckor på sig att upptäcka och bestämma sig för vad man ska göra är tillräckligt det är ändå lång tid.

Jag bryr mig om barnmorskan som behöver lägga ett barn att dö, hon eller han som kommer behöva må mycket dåligt över det. Har läst om barnmorskor som tycker det är vidrigt. När ett barn börjar kunna leva utanför magen (men sjukvårdshjälp) ska det heller inte få aborteras tycker jag.

Elin: Det är väl inte så konstigt om det är det bästa LD gjort? Det kanske inte är själva ingreppet hon menar utan resultatet av aborten. Att hon valt att inte sätta ett oönskat barn till världen, liksom!

Sedan håller jag faktiskt med om att abort inte ska vara ett preventivmedel. Det finns så himla många andra metoder, abort både kostar "i onödan" i så fall, och det är något som kunde blivit ett liv. Dock likställer jag INTE ett foster med en människa som har ett känsloliv, tankar, minnen, relationer osv.

Rätten till abort borde vara en mänsklig rättighet! Sedan så finns det kvinnor som faktiskt går igenom en depression pga aborten, mår väldigt dåligt och börjar se barnvagnar överallt typ men de är knappast normen.

Skammen skulle jag tro ligger mer på den oönskade graviditeten än på själva aborten då det praktiskt taget förväntas att man som ung kvinna/tonåring ska göra abort om man blir gravid. På en "äldre" kvinna (typ 23+) kan jag dock tänka mig att skammen ligger mer i själva aborten. Problemet är att folk vill lägga sig i andras livsbeslut som faktiskt inte angår dem eller för de inte tycker fostret "tillhör" modern….

Luxxie – Ja det brukar ju vara det största argumentet att barnmorskorna mår dåligt av det. Fast det är deras jobb, kallt nog. Ge dem en psykolog eller byt jobb. Sedan så råkar jag ha inte mindre än 3 st kvinnor i min bekantskapskrets som inte märkt/fått reda på att de är gravida förrän i 5 månaden. De är väl så klart (antar jag) överlyckliga över sina barn idag, men det kanske inte var jättekul att få reda på att man är gravid som 18-åring och inte har ngt val.

(Jag tycker väl kanske inte att man ska kunna abortera i vecka 30, men folk brukar bli en aningen provocerade av att jag säger att jag tycker att man kan få abortera när som helst. Det är kul med diskussion helt enkelt.)

Caroline: Men en kropp är väl en kropp, oavsett i vilket utvecklingsstadium det befinner sig i? Varför skulle kvinnans kropp vara mer värd än barnets kropp, bara för att barnets kropp inte är lika utvecklat som kvinnans kropp? Och fastän barnets kropp inte är lika utvecklat som kvinnans, så KOMMER barnets kropp att bli lika fullt existerande som kvinnans.

Och ja, du har rätt i att många barn lämnas för att dö och överges. Men händer sådant i Sverige? Finland? Norden?

Mupp: Ja, det är bra att abort existerar. Jag tycker det är skönt för kvinnor att de får göra abort om de känner att de inte kan ta hand om sitt barn. Men trots det känner jag en viss sorg för alla de barn som berövas sitt liv. Det är ändå ett barn. Ett litet, försvarslöst barn.

Svar:
det finns tumörer som är mer utvecklade än små foster som aborterats. Kropp? nja. En klump celler är inte en kropp.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Jag har aldrig varit gravid och vet inte alls vad jag skulle välja men:

Abort som preventivmedel? Folk skojar hoppas jag. "Hmm ska jag köpa kondomer eller ska jag kanske ta och göra en abort?" Såå himla smidigt är det ju inte med abort.

Jag förstår inte alls argumentationen kring att abort bara ska göras i nödfall, tex vid våldtäkt. Vem bestämmer vad som är ett nödfall för mig? Och vem säger att man nödvändigtvis vill göra abort efter en våldtäkt för den delen?

Och som jag ser det: fostret är inte ett liv och då spelar det ju ingen roll om det aborteras pga en våldtäkt, dålig ekonomi, social situation, förhållande, att man inte vill ha (fler) barn eller vad det nu kan vara.

Jag tycker att "abort som preventivmedel" är världens roligaste kommentar, hur fan kan det vara preventivt när olyckan redan har skett? Jag tror att det är en stor fet jävla myt, alla känner ju någon oansvarig jävel som har gjort 74 aborter och tycker att det är ett prima preventivmedel, det är en jäkla vandringssägen och inget annat.

Sen förstår jag inte att man skulle få göra abort om det var våldtäkt men inte ett misstag, livets värde varierar beroende på hur det uppstod eller hur fungerar det egentligen?

Jag tycker att vår aborträtt är prima, det är fel att prioritera ett ofött foster över en människa.

Ellinor: Jo, det är synd att dessa barn inte får leva. Men samtidigt tycker jag det är bättre att de tas bort innan de kommit till världen. Jag känner sorg för barn som fötts trots att deras föräldrar inte velat ha dem eller kunnat ta hand om dem, och därför fått lida. I vissa fall lida tills döds.

Jag har, liksom du genomgått 3 aborter och det är de bästa besluten jag tagit i mitt liv näst efter steriliseringen.

Sen till er som pratar om att använda abort som preventivmedel: Är ni typ lätt efterblivna eller? Jag menar, ingen normalbegåvad människa skulle ens kunna komma på den tanken för det är verkligen inte roligt rent fysiskt att genomgå en abort, jag har råkat ut för komplikationer varje gång och jag steriliserade mig delvis för att jag tillslut gick med ständig ångest över att kanske vara gravid.

Jag gjorde en abort när jag var nitton år. För ungefär ett år sedan slutade jag vänta på att den stora ångesten skulle infinna sig. Nu för tiden blir jag så jävla provocerad så fort jag hör någon annan prata om hur traumatiskt det är för kvinnor att göra abort. För vissa är det förstås det, och för andra inte. För mig var det det enklaste valet jag någonsin gjort, och av den anledningen gick jag och trodde att jag hade en empatisk störning. Detta ständiga skuldbeläggande av kvinnor alltså, fan vad trött jag blir!

Jag är för fri abort, men menar du på allvar att du jämför en abort med en rotfyllning?

Svar:
ja jag menar allvar. ingrepp som ingrepp. givetvis är en abort mer omfattande för kroppen, men etiskt så ser jag det som samma sak.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Anna Kaagaard Kristensen: Kunde inte hålla med dig mer!

Töntiga vandringssägner, bara för att man läst en anonym kommentar på nån YouTubevideo/blogginlägg utan bifogad källa så behöver den inte vara sann, aborter är en hobby, invandrare får 17000 i månaden plus betald lägenhet & körkort utan att lyfta ett finger, feminister hatar män & är egentligen undercover marxister, tiggare på stan är egentligen rika & trollar folket som ger dom pengar, osv osv. Alla känner NÅN. Eller har hört att någons fasters kompis moster läst något i tidningen på insändarsidan. Typ.

Jag tycker vissa är inne e så fruktansvärt irriterande, man kan inte sitta me sitt lilla jävla perspektiv o tro att sina egna uppfattningar och val är de ideala utan att ens försöka tänka sig in i andra personers situationer. E ni dumma i huvudet? " abort får inte bli ett preventiv medel" vafan menar ni? Tror ni d e kul tt göra en abort? Det gör ont som fan! Och dessutom om det ni skulle vara det. Whats the fucking deal? Kan nån förklara för mig vad ni menar? " när anser ni att fostret är ett barn" tja när dom är 2 år ungefär? Nä men kom igen, det är en definitions fråga som modern själv bestämmer! Om hon är gravid och vill ha det kanske det är ett barn i vka 3? Om hon inte vill ha det o gör abort e d aldrig ett barn.

Jag är helt för abort, och tycker alla kvinnor har rätt att bestämma över sina kroppar. Men jag har själv genomgått en abort och det var det värsta jag någonsin gjort. Det är någonting som ger mig ångest varje gång jag tänker på det. Jag vet att det var det rätta valet, men det är ingenting jag önskar någon. Därför tar jag det väldigt hårt när du beskriver abort som världens lättaste grej. IN UT SKÖNT. Som om alla som tycker annorlunda har en dum gammaldags syn.

Svar:
fast nu tolkar du in en massa jag inte skrivit. Jag försöker bara belysa nåt som konstant tystas ned. kvinnor förväntas må dåligt över aborten. Varför mådde du själv dåligt t.ex? Kan samhällets normer och syn på abort ha nåt med det att göra? osv
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Som någon som faktiskt har jobbat länge med bla. aborter, även väldigt sena. Tro mig, att använda abort som preventivmedel är EXTREMT sällsynt. Som någon tidigare skrev så görs de flesta aborter pga en svår misssbildning hos barnet som om man valde att föda det endast skulle orsaka omfattande smärta och lidande.

Sen är större delen av de resterande väldigt unga flickor som är socialt utsatta på ett eller annat sätt. Nästan alla jag har mött har mått väldigt dåligt över att behöva göra en abort, men det är väldigt ofta ett väl genomtänkt beslut som ser främst till barnets bästa och sedan till kvinnans bästa. Rätten till abort är en självklarhet för mig.

Asså jag tycker att ett ofött barn är ett liv (fast inte lika värdefullt som en född människa) så därför skulle jag ha svårt att göra abort.

Fast jag tycker ändå att det är viktigare att kvinnor har rätt till sina kroppar och får bestämma själva hur dom vill göra.

Visst ere väl lite tråkigt att det behövs göras aborter men det är liksom inte mitt beslut att ta, jag har ingen rätt att bestämma över nån annans kropp och liv på det sättet. Jag är inte så dryg att jag tror att jag vet vad som är rätt eller fel för alla liksom.

Hanna: barnets bästa? Haha, som om barnet hellre skulle vilja dö än leva i skitförhållanden men ändå med ett visst antal happy moments & funny happenins.

Nu är jag absolut inte av åsikten att foster på 10 veckor är ett BARN, men vafan, att hänmvisa till "barnets bästa" är ett riktigt kasst argument FÖR abort.

För en gångs skull håller jag med helt och fullt.

Jag har också gjort en abort för elva år sedan. Det var för mig helt otraumatiskt och det läget kunde vi verkligen inte ta hand om en bebis (fan knappt om oss själva 😛 ) och såg inga alternativ. Jag tvekade inte en sekund.

Så här i efterhand är jag fortfarande lika glad över mitt beslut även om jag ibland tänker tanken på att jag kunde haft en unge i mellanstadieåldern nu.

Åh tack för att du säger det!

Jag hade inga jobbiga känslor kring min abort mer än att det fanns något i mig som jag inte ville ha där. Det var en enorm lättnad när det var över.

Abort är något av det bästa jag gjort med! Jag mådde alldeles för dåligt för att orka ta hand om ett barn då. Och nu när jag vet hur jobbigt det verkligen är att ha barn så är jag bara ännu mer säker på att jag gjorde rätt.

Jag är för rätten till abort även om jag hoppas det är en rättighet jag aldrig kommer behöva använda. För mig existerar inte oönskade barn, jag välkomnar de barn jag får men jag skulle kunna tänka mig att abortera om jag hade ett barn i magen som omöjligen kan överleva födseln eller om mitt liv var i fara. Jag skulle inte se det som ett lätt val men jag skulle göra det i det första fallet för att jag tror att en sådan abort skulle vara lättare än att föda ett barn som inte kan överleva och i det senare fallet för att jag anser att det i så fall faller under självförsvar och att då kan man göra det som är nödvändigt. Jag har ganska starka känslor kring abort dock vill jag inte utgå från att andra kvinnor känner samma.

Jag är absolut för abortvänlig lagstiftelse. Rätten till abort är en fråga om jämställdhet och om kvinnors rätt att ta beslut om sina egna kroppar. Däremot förstår jag dem som inte kan göra abort. Jag skulle inte kunna göra det (iaf inte nu när jag har ett stabilt förhållande), för jag skulle bara tänka på att det skulle kunna bli vårt barn och börja föreställa mig detta och "fastna" i det. Tänka tankar som att det kanske är min första och sista chans osv. Och jag tror inte att det är fel att känna så, däremot blir det fel när man dömer andras beslut utifrån sin egna "referensram"

mupp: Du missförstår mig, men jag uttrycker ofta mig flummigt, så no blame on you – jag respondade till en person vars åsikt löd att många gjorde aborter för att se till "barnets (det eventuella barnet alltså, det som än bara var ett foster aka "ingenting") bästa".

Jag menade att om fostret fått bli kvar & växt från ingenting till ett actual kid så är ju "barnets bästa" alltid att leva. Det finns ju alltid en utväg, liksom. Om man finns kan man välja att fortsätta finnas eller dra exit. Finns man inte har man inget val. (inte för att man kan bry sig ett skit om det då, men att hänvisa till "barnets bästa" är enligt mig ett märkligt argument.

Sandra: Fast nu dömde jag ju inte dig, jag påpekade bara att om du inte har egen erfarenhet av att vara oönskad så bör du inte heller uttala dig i frågan, simple as that. Sedan tänker jag också att ett foster väl saknar möjlighet, rent intellektuellt, att göra det valet, så jag tycker att det du argumenterar för är en ickefråga, då ett foster, precis som "mupp" skriver, inte vill någonting.

mupp:

Du missförstår, men jag uttrycker mig ofta flummigt, så no blame on you. Jag respondade till en kommentator som menade att många kvinnor tog abort med hänvisning till "barnets bästa". "Barnet" som i sammanhanget betyder ett foster alltså – ett ingenting – men som i full utveckling blir ett barn, så både fostret & barnversionen av fostret har ju inget "bästa" eller "sämsta", men om man argumenterar FÖR "barnets" "bästa" så ser man ju automatiskt till att valet finns för barnet. & om man finns kan man välja att fortsätta finnas eller att enda det hela. Om man inte finns (alltså, varken barn elelr foster) så har man inget. Äh, haha, flummigt formulerat. Det jag ville ha bort från debatten för att främja rätten till abort är att lägga argumentet "för barnets bästa", för det går alltid att vända mot oss "för abort-kämpar". Från abortmotståndare motargument av typen "meh hallå, vadå barnets bästa, nu erkänner du ju att det finns ett barn"

Du som jämförde ett foster med ägg och sperma…haha! Hallå eller, nån hemma?

Jag är absolut inte glad över min abort, men väldigt "tacksam" över att jag idag inte har ett litet barn och lever på soc och är outbildad (antagligen vad som skulle ha hänt). Dock tycker jag ibland att det är jobbigt med gravidmagar och spädbarn. I ett annat läge hade jag behållit barnet.

Jag gjorde en abort när jag var 17år och jo, det var så jäkla rätt beslut av mig då och det har jag aldrig ångrat. Visst kan jag ibland tänka tanken att om jag behållt barnet hade jag idag haft ett barn på 9 år. Det är en konstig tanke. Men jag kan inte ens hålla en krukväxt vid liv och trivs inte runt barn heller så..

Däremot så tycker jag att det är bra att det pratas om känslorna kring en abort. Som Lady D säger så måste det inte bli ett djupt svart hål och må psykiskt kasst i månader bara för att man aborterade. Det tycker jag är så skönt att höra för jag har ibland haft just den känslan, det måste vara fel på mig som aldrig upplevde aborten som något jobbigt.

Ellinore: Nej, det är inget barn. Och jag vet skillnaden, tro mig.

Nej, små nyfödda barn lämnas inte i soptunnor i någon stor utsträckning i Sverige. ( har personligen aldrig hört att det hänt, men det kanske det gör i enstaka fall, vad vet jag). Och vad kan det bero på, frågar vi oss då…DEN FRIA ABORTEN, kanske…

Jag håller med om att abort inte ska behöva vara något man mår dåligt över, ibland passar det helt enkelt inte och varför ska man bli en dålig förälder (kan ju bli en bra förälder till slut men ah ni fattar vad jag menar) till ett oönskat barn vid en olämplig tid? Tror inte fostret är så pass medvetet (oavsett hur sen abort) att det tänker "fan vad dåligt morsan!" och det är väl det viktiga? Att ingen människa kommer till skada?

Dock när det gäll kostnaden, där håller jag inte alls med. Ska abort vara gratis borde väl alla preventivmedel också vara gratis? Annars är ju även det en klassfråga. Abort är inte mer en klassfråga än vad resten sjukvården är. Allting som inte husläkaren klarar av själv kostar minst som två besök (hus + specialist), och behöver man göra någon form av ingrepp så minst som tre besök, d.v.s. ca 450 kronor (beroende på landsting, men tror inte det är billigare än så någonstans). Och att det är så pass BILLIGT som det faktiskt är (och jag är inte höginkomsttagare någonstans, utan student med väldigt tight budget) beror ju på att det inte ska bero på vad man har för inkomst om man har råd att gå till läkaren. Att just abort skulle vara gratis låter därför i mina öron helt sjukt. Oavsett om man har otur med att p-pillren inte funkar eller om man har otur med att man får en sjukdom som kräver flera läkarbesök (många sjukdomar MÅSTE man ju faktiskt behandla, oavsett hur rik eller fattig man är) så borde man i mina ögon behandlas på samma sätt. Till och med cellprov och förebyggand borttagning av cellförändringar kostar ju i en del landsting, vilket också innebär flera besök.

Kan jämföra med att jag har oturen att ofta få urinvägsinfektioner. D.v.s. måste gå till husläkaren flera gånger per år för att få pencillin. Kommer nog upp i kostnaden för en abort per år på det, men kan liksom någon som är gravid och behöver göra abort inte välja att låta bli för att det är dyrt.

Först vill jag vara väldigt tydlig med att jag är FÖR aborträtten. Massor av skäl. Men sedan vill jag ändå opponera mig mot din formulering att det görs precis lagom många aborter.

Med bättre sexualupplysning och billiga preventivmedel minskar antalet oönskade graviditeter och därpå följande aborter. Det tycker jag är en bra sak. Mer sånt!

Hörde resultatet av en undersökning för ett par veckor sedan där man konstaterade att Gotland har högst antal ungdomsaborter och att det hänger samman med att man valt att dra in på ungdomsmottagningar och ha mycket låga subventioner på preventivmedel. Därför blev fler unga gravida med abort som följd. Det är varken samhällsekonomiskt lönsamt eller det bästa för individerna.

Att vara för rätten till abort står inte på minsta sätt i strid med att vara för att vilja arbeta för att minska antalet aborter.

Att det ska bli lättare att göra abort kan jag knappast hålla med om.

Jag tänker inte döma någon som gjort abort (hur ska jag veta i vilka omständigheter en abort gjorts?)

Men jag har flera kompisar som ångrat deras aborter, och dem har gjort abort bara för att dem känt sig så pressade av samhället att göra abort.

Många har även gjort det för att dem känt sig tvingade utav killen.

Det är vid sådana tillfällen som det faktiskt blir fel att det är så lätt att göra abort.

Sen kan man ju gå in på massa ditaljer om att forskning länge påvisat att fostret visst har känsel i tredje månaden o.s.v, finns hur mycket äcklig "skrämsel tacktik" som helst för att få folk att inte vilja göra abort.

Vad jag önskar är att jag som inte vill göra abort ska bli påhoppad för det….många killar slänger ur sig som om det vore inget "vad då? det är ju bara att göra abort!"

Det känns som att ju lättare det blir att göra abort, ju fler kommer kommer göra abort som egentligen inte ville det.

Däremot om det är en lite svårare process så kommer förhoppningsvis bara dem som verkligen vill göra/ måste göra abort att utföra det.

Vad tror du om det?

Svar:
att göra det enklare att göra abort är väl ändå inte synonymt med att tvinga folk till det? Det är ju två helt skilda sakfrågor. Skrämselpropagande och skuldbeläggning ska inte blandas in i beslutet, däremot ordentlig information. Jag upplever snarare tvärtom att väldigt få verkar förstå vad ett barn verkligen innebär.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Utan fri abort skulle många göra illegala aborter eller tvingas åka utomlands. Men jag, som inte kan få barn efter fem års försök, sju behandlingar, adoptionskurs och adoptionsutredning skulle antagligen ha mått ännu sämre nu om jag gjort en abort som ung.

Det moraliseras en massa kring kvinnor och mammarollen, inte bara när det handlar om abort. Jag, som är i LD:s ålder och inte har två barn, blir konstigt nog ofta ifrågasatt för att jag och min man inte lever i en normativ barnfamilj.

Vad en än tycker om abort så är det viktigt att komma ihåg att det faktiskt inte är självklart att barnen kommer när vi önskar eller ens att de kommer över huvud taget. (Och nej, alla har inte hälsan, pengarna, tillräckligt långt äktenskap med en partner av motsatt kön eller rätt ålder, BMI och religion för att adoptera.)

Vad jag är tacksam att du tar upp, både i kommentarssvar här och på andra ställen, är det ologiska i åsikten att aborter är ok under vissa omständigheter. Jag skulle gärna vilja se någon som är av den åsikten förklara tydligt hur hen resonerar. Även de som anser att det är för många aborter. Tycker man att abort är mord på en liten bäbis så borde det aldrig vara OK, även om mamman blivit våldtagen, och allt över noll borde vara för många. Jag har lätt att se logiken i att fostret är ett barn och därför ska få leva eller i att fostret är en del av kvinnans kropp och därför hennes rätt att bestämma över, men, som sagt, mellantinget förvirrar. Det skulle även vara intressant att diskutera det där med om det är bäst att inte ha funnits eller att ha ett plågsamt liv. Själv tycker jag att det är oerhört svårt att formulera mig kring detta. Vi vet ju inte vad jaget egentligen är. Kanske är det själen, och kanske får den själen ett nytt liv i en annan kropp. Eller blir det kanske gräddfil till himmelriket? Det skulle jag själv inte haft något emot. Tror man inte på själen så borde det väl vara, som skrevs ovan, en ickefråga, personen finns inte än. Fascinerande fråga, det här med abort, eftersom den tangerar så många stora och intressanta frågor.

Hur dåligt man mår efter abort beror nog på två saker:

1. Hur man ser på abort i allmänhet, är det ett liv som tas eller är det ett ofullständigt foster som tas bort.

2. Hur mycket vill man ha barn, vill man inte alls ha barn eller är det bara dålig timeing just då.

Personligen har jag alltid varit pro-aborträtten och aldrig sett det som något mord, men min önskan att få barn har varierat. Om jag blivit gravid när jag var 20-21 hade abort varit ett enkelt val, jag ville inte ha barn då, punkt. Jag såg barn som något väldigt fjärran som det skulle dröja ett bra tag till innan jag ens tänkte tanken på. Idag hade det dock varit annorlunda och ett svårare val, hade jag valt abort hade det också varit jobbigare efteråt. Jag är 24 och känner ett sug efter att skaffa barn men vet att det inte är lägligt just nu, vill ha jobb + ha jobbat ett tag. Vill inte bo i en etta och vara student som aldrig nånsin haft heltidsjobb och min sambo är också student än så länge. Dessutom vill min sambo absolut inte ha barn just nu, så det hade antagligen blivit en abort men jobbigare och kanske hade jag känt mig ledsen med tanke på barnet som inte blev.

I övrigt tycker jag att det är absurt med folk som tycker att fostrets (potentiella) liv är viktigare än att kvinnan ska få bestämma över sin egen kropp. En graviditet tar på kroppen och ingen kvinna ska behöva gå igenom det för ett oönskat barns skull eller för att pappan vill det. Att det sedan är mamman som förväntas vara hemma och ta hand om ungen mestadels av första tiden och lägga eventuella drömmar och tid åt sidan för att pappan kanske ville ha ett barn gör det ännu mer absurt.

Jag var på praktik på ett socialkontor vilket gjorde det ännu mer uppenbart för mig att vi inte föder för få barn utan för många, eller snarare att fel människor skaffar barn som sedan får lida för att föräldrarna inte klarar av att ta hand om dem. Bättre att göra abort om man inte känner att man kommer att klara att ta hand om ungarna än att fler barn föds som varken är önskade eller blir ordentligt omhändertagna.

Problemet är inte aborterna i sig, problemet är att folk blir oönskat gravida. Lösningen är att folk blir bättre på att skydda sig. I de bästa av världar är abort sedan sista utvägen om det ändå skiter sig, men det måste finnas där som alternativ, att fler oönskade barn kommer till gör nämligen inte något bättre.

Det var någon som skrev ovan att vid sena aborter måste barnmorskan sitta och vänta medan fostret dör. Det kan väl ändå inte stämma?! Det låter helt sjukt att man skulle plåga fostret så, helt i onödan.

Är det inte så att fostret får dö i magen och sedan föds dött?

Är för abort, hade det blivit till en hoppsan nu hade det blivit en abort. Men det jag tycker är vrickat är hur länge man kan vänta med en abort. Det är inte bara en cellklump i slutet !

Sen borde det vara gratis, tror inte en 18åring alltid kan betala den själv..

Det är nog inte ofta abort används som preventivmedel men jag tror många(speciellt tonåringar) har tänkt tanken att "i värsta fall gör jag/hon väl abort". Det tycker jag självklart de ska få göra också. Även äldre kvinnor såklart. Jag är absolut för abort.

Något jag tänkt på senare tid är dock att jag tror att väldigt få tjejer och ännu färre killar vet hur en abort går till och hur hemskt det kan vara fysiskt, kroppsligt, alltså själva ingreppet. Jag visste inte det förens en kompis gjorde det och berätta om hur ont det gjort på henne. Min kille som är 32 trodde att det var som att gå på en vanlig gyn-undersökning sedan var det bra. Jag menar absolut inte att man ska skämma ungdomar (det fungerar ju inte) eller på något sätt göra abort till något skamligt och farligt men det skulle väl inte skada att informera om hur det går till i skolorna? Kunskap är väl alltid bra? Det gjordes inte för 10 år sedan i alla fall. Det kanske även kunde finnas en automat med graviditetstest inne på skoltoaletter? Bara några tankar jag har, inte menat som några värderingar…..

Theresa – Det kan hända vid sena aborter, alltså efter vecka 18-20, vi kirurgiska aborter. Det kan hända att fostret kommer ut och lever fortfarande, och måste då ligga och självdö. Det har jag läst om på någon nättidning för länge sen och sett på nån dokumentär. Minns inte exakt var efter som det var länge sen.

"Fri" abort är något fantastiskt.

För några veckor sedan såg jag ett program på SVT: "världens tuffaste jobb". En brittisk barnmorska åkte till Uganda (kan ha varit ett annat land) för att jobba. En kvinna födde på förlossningen sitt femte barn, och bönade och bad den brittiska kvinnan att ta med sig barnet till SB eftersom hon egentligen inte kunde ta hand om det…….. en annan kvinna avled efter att själv ha försökt göra abort (fostret dog men stöttes inte ut, mamman dog av likförgiftning). Jag blev oerhört illa berörd.

Jag har själv ingen personlig erfarenhet och jag hoppas innerligt att jag slipper. Men jag har, som de allra flesta, människor runtomkring mig som har den här erfarenheten. På grund av dålig "timing" av olika skäl – dåliga relationer, för ung, för gammal (!!!!) och annat ….

Egentligen vet man ju inte att det var rätt beslut. För man har ju bara ett facit. Men mår man bra efteråt så säger ju det en hel del om det var rätt eller inte.

En gravidet är ju något som kan vara ett stort glädjebesked. Det kanske inte är något man vill dela med sig av om man inte tänker, kan eller ska slutföra. Jag upplever inte att abort ses som något skamligt eller tabubelagt. Men det är från min smala horisont det.

Däremot kan jag tycka att gränsen för sista abortvecka är obehagligt nära tidpunkten för när ett foster faktiskt har goda överlevnadschanser utanför livmodern … Det är läskigt tycker jag.

Intressant inlägg och bra läsning, även jag är självklart för fri abort. Jag har själv haft turen att slippa göra det även om det kanske har slarvats lite med skydden. Är intresserad över frågan om abort ska vara gratis eller ej. För mig är det en självklarhet att det ska kosta, precis som alla annan sjukvård gör, men jag undrar hur du tänker. Du skriver att det inte ska bli en klassfråga. Men om man inte har råd att göra en abort, har man då råd att skaffa barn?

Svar:
problemet är att man inte tänker så. Är man fattig så är man. Då kan man inte punga upp med 500+ spänn som kan behövas oavsett hur dyrt ett barn blir sen. Man skjuter upp problemet.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Håller med dig att det MÅSTE avdramatiseras, att göra en abort ska inte göra att kvinnan behöver terapi efteråt. Båda mina äldre systrar har gjort 3 resp 2 aborter och de har varit olika jobbiga. Mycket för att vi i familjen sett abort som något, hemskt. Typ spolar ner ett barn i toaletten mentalitet, vilket idag är sjukt.

Och någon skrev längre upp att en 16 årig tjej inte kan bli en bra mamma. TACK för den! var 17 när jag fick min unge, utan partner och med en otroligt verbal, klok, omtänksam och trygg 4 åring som resultat trotsar jag jante och säger att jag är en kickass morsa! Stället upp och har tre av mina syskonbarn varannan helg med för att underlätta för mina ensamstående systrar. Inget är svart och vitt..

Förstår de som mår dåligt av att göra abort, vi får inkört i skallen att kvinnor ska vara moderliga och omvårdande, att då göra abort går emot det.

LD, du är en jävla förebild, älskar hur du på senare tid vågat visa dina mindre bra sidor(ger mig mindre ångest då) Du ger mig nya sätt att se på saker och får mig att ifrågasätta.

"…Slarvigt? Kanske. En del slarvar med tänderna också och får göra ganska omfattande ingrepp i munnen."

HAHA är du dum i huvudet? Jämför du abort med ett tandläkarbesök? ok du och jag befinner oss i heelt olika universum märker jag

bara för att man inte tycker att abort är en skitsak betyder inte att man är kvinnohatande eller kanske är det så att man har lite respekt för livet??

Svar:
har jag sagt att man är en kvinnohatare? Säger du att man inte har respekt för livet om man är för abort? Dum i huvudet? Är det på den nivån vi ska diskutera tycker du?
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Saramari: Berätta gärna för mig hur det inte är ett barn, om jag nu ska tro dig. Enligt mig är det precis samma barn, från vecka 1 till samma dag som barnet föds. Det är bara mindre utvecklat.

LadyDahmer; tumörer mera utvecklade än foster? Har du någon källa? Men att jämföra tumörer och embryon fungerar ju inte riktigt, fostret/embryot kommer ju att utvecklas till ett litet barn!

Jag tycker att ett barn är ett barn, oavsett om det är en liten klump celler i första veckan eller om det är 30veckor gammalt. Grejen är att den där lilla klumpen celler kommer att utvecklas till en lika fullvärdig människa som du är. Ni som är abortförespråkare; när går gränsen då? När är det ett barn? Är det okej att göra abort vid nionde månaden? Eller är det fortfarande bara en "cellklump" då? När går gränsen för om det bara är celler elr ett litet barn.

och Saramari; Jo du har rätt, vi har den fria aborten att tacka för mycket! Jag skulle aldrig vilja bo i ett land där abort är förbjudet. Men jag tycker ändå att det är ett barn som är i magen, och att det genom abort dödas…

"men om man nu använder det som preventivmedel (hahahahaha knappast va. SÅ kul är det inte att blöda i en månad) varför spelar det egentligen nån roll? Skulle du säga till nån som missköter sina tänder att de använder rotfyllningarna som tandborste? typ."

omg driver du? jämför inte mord med gula tänder eller vafan du snackar om -.-

Svar:
mord? nåja. Nu är det inte mord vi talar om här, utan ett ingrepp.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

TACK för att du skrev det här inlägget!

Vi planerade syskon till familjen, men under ett tidigt VUL visade det sig att det var två små foster. Direkt känd jag att det här inte är något som jag vill, varken för graviditen med två bebisar, inte heller för oss som familj men allra minst för min dotter som inte ens skulle hunnit fylla två år innan tvillingarna beräknades födas. ALLT blev bara så fel. Ett önskat syskon blev till två oönskade och beslutet om abort var aldrig svårt, bara självklart.

Men för allt det där har jag fått så mycket skit av "kompisar" som tyckt att man ska "nöja sig med det man får" och "tänk på de som inte får några egna barn, de skulle göra vad som helst för att få två" etc etc etc. Så jävla TRÖTT på att få en massa skit och behöva känna skam över ett beslut jag (och min sambo) tagit i VÅRA liv. För att det är vi som ska leva med beslutet sedan. Det är som att säga till barn som inte äter upp sin mat, att de ska tänka på barnen i Afrika… så korkat, oigenomtänkt och DUMT!

Från och med nu tänker i alla fall jag sluta känns skam över att jag – typ för första gången i mitt 25åriga liv – valde utifrån mig själv och för att jag valde det som var bäst för mig just då.

Nu är det flera stycken som har skrivit: varför skulle det inte kosta? Sjukvård är inte gratis osv.

Då har jag en fråga, hur kommer det sig att det kostar en massa pengar att göra en abort och alla undersökningar men när man är gravid och väljer att behålla så kostar inte undersökningarna en krona, att föda barn kostar inte en spänn, det enda man betalar för är antal nätter på bb!

Vad hände där??

Är definitivt och absolut för aborträtt!

men.. jag tycker illa om när folk gång efter gpng använder det som ett sorts preventivmedel, istället för kondom & p-piller.

och när det gäller att göra abort är det något högst individuellt ifall det känns lätt eller är jobbigt.

Svar:
men finns det folk som på riktigt gör det, som på allvar tänker att *nä, jag skiter i kondom o gör abort istället’. tror inte det.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Alla som kommenterar att ett foster har ett liv som andra människor och att dom är barn från vecka 1. Hur tänker ni runt missfall? Som är vanligt innan vecka 12, är det också någon som dör då? Skulle ni se det som att ni hade ett dött barn, eller som att det aldrig blev något barn?

Jag har själv gått igenom ett missfall, det var hårt, tufft och hemskt. Drömmarna om vad som kunde blivit raserades, men jag ser det inte som att jag har ett dött barn. Jag tänker ibland på vad som kunde ha blivit, men jag anser inte att mitt barn dog. Jag anser att det aldrig blev något barn av cellerna som började klumpas samman. Liknande tänker jag kring abort. Också varför jag tycker det är fel med sena aborter eftersom det då har blivit ett barn som kan klara sig.

Åå, du är ju så bra som skriver om det! För övrigt har jag själv gjort en abort.. Och jag är otroligt tacksam för att möjligheten fanns, att jag fick välja själv hur jag ville fortsätta leva mitt liv.men det berodde faktiskt på lathet och slarv från min sida. Och hur tacksam jag än är för att abort är legalt så ångrar jag ändå mitt slarv. Jag hade hellre använt kondom/ätit p-piller än åkt in och ut på sjukhuset. Jag gjorde en tidig sbort typ v. 6 men trots det fick jag åka in flera gånger pga att fosterhinnor och dylikt inte kom ut naturligt av sig själv. Fick genomgå sk "skrapning", man blir sövd och grejer. Även om jag är för abort så är jag ännu mer för preventivmedel och att tänka efter före. Kanske lätt att vara efter klok men jag tyckte att det var förbannat jävla jobbigt att göra abort.

Maud Eduards skriver i sin Kroppspolitik att den bästa abortlagstiftningen vore att inte ha någon lagstiftning alls, och det håller jag verkligen med om. Att det ens ska BEHÖVAS en LAG som säger att kvinnor får bestämma över sina egna kroppar är absurt.

Johanna: jag håller med. anledningen till att mödravård, förlossning, BB och senare BVC och barnsjukvård, är gratis är ju för att föräldrar aldrig ska kunna sätta sin egen ekonomi framför barnets hälsa. Och med det argumentet så borde ju även aborter vara gratis…

I många fall är det ju barnen som under uppväxten får betala ett högt pris när föräldrarna inte kan göra abort…

Luxxie – inte för att jag misstror dig, men det låter verkligen för sjukt för att vara sant! Kollar de inte med ultraljud att hjärtat slutat slå innan de sätter igång förlossningen?

Jag kan bara inte tro att det får gå till på det sättet!

Jag undrar om de som är emot abort och förklarar det genom att de är "för liv" äter kött? För i sådana fall är det ju dubbelmoral så det står härliga till…

Svar:
eller hur
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Vad bra att detta tas upp. Jag har tack och lov aldrig behövt göra en abort men det är helt uteslutet att vi skulle kunna ha någonting annat än fri abort! Kvinnor i alla tider har på olika sätt försökt avsluta en graviditet, mer eller mindre riskfyllt så det är en fråga om kvinnohälsa att ha fri abort. Kvinnor bestämmer. Punkt. Slut. Men det är också en fråga om barnets rätt. Alla barn har rätt att få komma till ett hem där det finns någon som kan ta emot dem, älska dem och ge dem det de behöver! Så tolkar jag din text "fler borde göra abort" och i där håller jag med. Hellre abort än motsatsen dvs komma till missförhållanden och vara oönskad. Problemet är ju bara att det är svårt (i mitt fall) att jämföra helt till rotfyllning eftersom det för mig handlar om just liv.En död tand är en död tand. Detta är ingenting dött. Jag har precis som du sett vad det kan bli…och för mig blir det då komplicerat. Eftersom jag försvarar aborträtten med mitt liv måste jag också försvara alla de skäl som en kvinna har att göra abort. Tex för att barnet visar sig ha gomspalt. (Det är sant). Men vi får inte införa skäl som det var förr. Att någon ska sitta som Gud och bedöma vem som har rätt til abort och inte. Jag kan inte säga annat än att jag blir provocerad och det är ju hela poängen med att lyfta denna diskussion. Att vi får prata om det och skippa skiten med skam och skuld för en abort. Om vi slutar prata om "sänka aborttalen" och som du säger, pratar om "sänka antalet oönskade graviditeter" så lyfter vi också bort ansvaret från bara kvinnan och inkluderar mannen också. Det är ju liksom inte bara kvinnor som gör barn. Tack för att du tar diskussionen. Behövs i fler forum. Låt oss avtäcka förlåten!!

Jag tror att mycket av den skuld och skam kvinnor känner inför abort även kan vara indoktrinerat av samhället (eller bara de närmaste), i mångt och mycket lär vi ju oss hur vi bör känna inför vissa handlingar och situationer.

Läste häromdagen en intressant artikel (önskar att jag kunde hitta den!) att statistiskt sätt görs minst aborter i länder där det är lagligt. Detta förmodligen p.g.a. tillgång till preventivmedel och sexualkunskap. Så till de som tycker abort är moraliskt och etiskt fel; lösningen är inte att förbjuda abort eller göra det svårtillgängligt, utan erbjuda människor kunskap om sexuell hälsa och preventivmedel (automater med kondomer på offentliga platser t.ex? Eller gratis t.o.m.)

Som sagt ovan, tycker snarare det är mer chockerande hur lätt vissa tar på att skaffa barn, än på aborter! Barn är ett enormt ansvar vilket bara de som känner att de klarar av och är redo för ska ta på sig.

Svar:
Jag tror precis som du. Hade samhället haft en annan syn på abort så hade antagligen kvinnor mått mycket bättre.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Att säga att jag förstår dig vore en lögn men förstår din tanke! Tror och tycker att det är mycket bättre att ta bort ett foster redan i magen än att skaffa ett barn som man egentligen inte vill ha. Jag tror att det är bättre att ta bort det redan innan det fått ett medvetande och verkligen blivit en människa, än att det ska behöva komma till en förälder som egentligen inte vill ha hen.

Satt faktiskt och pratade om aborter med min flickvän förra veckan, det var pga demonstrationerna utanför Irlands ambassad angående abortlagarna de har. Min tjej är från Nordirland. Hon anser att det ska finnas gränser för hur många man får göra och bla bla.. Har även fått höra det här med att det minsann inte ska användas istället för preventivmedel. Åh.

Jag tror jag når fram dock med mitt tjat om att antalet aborter någon gör inte ska ha någon betydelse, och att det inte kommer bli någon slags abortfest i Irland om lagarna ändras.. det fungerar ju inte så!

Tyckte det var skönt att läsa ditt inlägg, känner mig stärkt i mina argument. Jag är glad att du inte mår/mådde dåligt över dina aborter 🙂

Ellinore:

Jag har fått ett missfall ( typ V 6-7 nånting enligt läkarens bedömning ) och jag har även misst två barn i magen ( v 38 resp v 36 ) INTE SAMMA SAK.

Ett embryo är ett liv, med potential att bli ett barn. Även ägg och spermier är liv med potential att bli barn…

Men jag håller med dig om att det är svårt att sätta en exakt gräns. Har haft duskutioner om detta ( i helt andra sammanhang som i te hade med abort att göra…) med gränser och det finns inget exakt svar.

Och jag håller till fullo med Matilda ovan, folk som tycker abort är moraliskt fel (p.g.a. allt liv är heligt) men inte ser några problem med att levande djur slaktas på rullande band är sjukt provocerande!

Jag tycker hela den här diskutionen känns väldigt olustig. Att jämföra att avsluta ett barns liv med rotfyllning..

Att abort inte används som preventivmedel är inte heller sant, vet då flera av mina vänner som gjort 6st aborter innan de fyllt 21år, om det inte är att använda abort som preventivmedel så vet jag inte vad.

Svar:
skulle jag se abort som att ’avsluta ett barns liv’ så skulle jag aldrig göra abort. det är det som är kärnan här: samhälletsd värderingar. Ser man på abort som mord så är det galet att överväga, oavsett hur det används eller hur många gånger eller varför….?
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Matilda – de flesta som är "pro-life" är inte det alls, skulle de vara det skulle de väl t.ex. göra något för att forskare och läkare ska kunna rädda alla de miljontals naturliga missfall som sker varje dag? Var är kampanjerna för att rädda alla de små fostren som naturen stöter bort? Vem donerar pengar till forskning kring det? Och för den delen skulle väl de som är "pro-life" se till att ALLA kvinnor skulle få GRATIS p-piller: det är ju bästa sättet att rädda de små embryona, kvinnors kroppar stöter ju bort fler embryon (med andra ord fertiliserade ägg, små början till människoliv!) med mensen när kvinnan inte tar p-piller, jämfört med när kvinnan tar p-piller är det fler ofertiliserade ägg än embryon som stöts bort… Men männsikor som säger sig vara "pro-life" vill ofta begränsa kvinnors tillgång inte bara till abort utan till preventivmedel också – hur hänger det ihop? Läs och begrunda hur en amerikansk "pro-life" anhängare ändrade sin åsikt: http://www.rhrealitycheck.org/article/2012/10/30/how-i-lost-faith-in-"pro-life"-movement-1

ja, vi måste prata om abort. Och vi måste sluta skuldbelägga kvinnorna och osynliggöra männen. Och även jag ställer mig frågande till det här med att vissa aborter skulle vara mer ok än andra. Självklart ska ingen tvingas till abort, det handlar ju om att kunna göra ett val. Och det valet är kvinnans val. Jag har gjort abort, och tyckte det var jobbigt innan men efteråt var jag bara lättad över att inte vara gravid längre. Jag har även gått på highschool i USA på en katolsk skola och vet precis hur den extrema anti-abortrörelsen argumenterar. Abort jämförs tex med förintelsen, visste ni det? Väldigt obehagligt. Vill man minska antalet aborter är det utbildning, tillgång till preventivmedel och jämställdhet man ska satsa på.

Tina Wedin "If abortion is murder, then a blowjob is cannibalism" kan ha varit det roligaste jag läst på länge! Är helt för aborträtt och fick mig verkligen en tankeställare av både inlägget och alla kloka kommentarer. Älskar verkligen din blogg LD!!

Någon här har ställt frågan om när du tycker att gränsen bör gå för att få göra abort?

Det undrar jag också.

Jag är för rätten till abort, den är viktig. Samtidigt tycker jag att det är obehagligt, att bestämma att om vi tar bort fostret när det befinner sig inuti kroppen är det okej, men så fort barnet existerar utanför kroppen är det en människa med rätt till liv. Då undrar jag var du tycker att gränsen går. Blev dina barn människor med rätt till liv den sekund de kom ut ur din kropp? Eller hade du kunnat tänka dig abort en vecka innan beräknad födsel för att de då var foster (cellklumpar) inuti din kropp? Jag hänger inte riktigt med. Som sagt så är jag för abort, det är en extremt viktig rättighet. Och jag tycker att det är svårt att tänka sig att avsluta livet för någon som just börjat sin resa. Jag tycker att det är en komplex fråga som varken har några rätt eller fel. Jag är mest nyfiken på när människor anser att barn/foster har rätt till ett liv.

Jag är för fri abort, men tycker ändå man ska respektera dom som tycker det är en jobbig grej. Alla kan inte se lätt på det och det måste man respektera.

Svar:
givetvis. jag har inte sagt nåt annat.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Jag ser det som att man inte har respekt för liv om man tar så lätt på abort.

Svar:
då ser du väldigt svartvitt. får jag fråga: är du vegan?
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Många tycker att det är det svåraste valet som de någonsin behövt ta, och även om man inte ångrar sig direkt så är det nog lätt hänt att tanken finns där. Hur skulle hen varit? Hur skulle livet ha varit? Valde jag rätt verkligen? Fanns det inget annat val, osv.

Givetvis behöver man inte skuldbelägga de som är lyckliga nog att se det som en liten grej, men jag tycker att det är bra att man fokuserar mycket på abort som något jobbigt så att de som faktiskt tycker att det är svårt får ordentligt med hjälp och får det bekräftat att jo, det är helt normalt trots att det är ologiskt.

För kanske två veckor sedan dog en ung kvinna i Galway på Irland därför att hon nekades en abort. Hon blev intagen på sjukhus i vecka 17 och var mitt i ett missfall där cervixen var öppen och fostervattnet läckte ut, men fostret levde fortfarande och de kunde inte göra något innan fostret självdött eftersom Irland är ett katolskt land.

2,5 dagar senare dog fostret och kvinnan kunde skrapas. Efter ytterligare ett par dagar dog hon av blodförgiftning som hon inte skulle fått om fostret tagits bort när hon blev intagen. Det är år 2012 och kvinnor dör på sjukhus i västerländska länder därför att katolska kyrkan säger nej. Helt sjukt.

Om inte min kära mor hade gjort abort när hon var 17 hade hon nog dels blivit kvar i Boden, istället för att flytta ner till Stockholm, och hon hade aldrig träffat min käre far, och jag och mina två syskon skulle aldrig ha blivit till. Så visst, man kanske tar bort ett liv, men samtidigt gör man möjligt för andra liv.

Jag måste bara flika in att abort borde vara gratis. Det kostar visserligen "bara" 100 kr varje gång man går till landstingets sjukvård (till tusenlappen för då får man frikort) men har man uselt trångt om pengar har man.

Å andra sidan verkar folk vara rätt duktiga på att skuldsätta sig för betydligt roligare saker än abort ………… :-/

Men det är ju lite sjukt. Mödravråden är ju gratis. Jag fick en faktura på nån hundring efter förlossningen för att jag legat på BB och ätit en middag. I övrigt kostar det ju inte nåt, så varför ska då inte en abort vara fri vård?

Tack för att du skriver det här! Har själv gjort två aborter i mitt liv, och egentligen har jag inte känt att det varit fel eller mått dåligt över aborterna i sig utan över hur hemskt "alla andra" verkar tycka att det är. Jag har fått höra från så många håll om att man med abort dödar en oskyldig "människa" pga av slarv och lathet och yada yada. Därför har jag istället skämts och undrat över vad det är för fel på mig som kan döda ett stackars barn utan att bry mig. Men jag är inte hemsk, jag ser det bara inte som som små oskyldiga människor jag ondskefullt dödar och det gör mig inte till en sämre människa. Jag är inte en hemsk ursäkt till människa och du hjälper mig att förstå det genom att skriva detta och mycket annat!

Svar:
den här skammen tycker jag att vi begraver. Jag är så trött på den.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Det är ju just vemodigt för att man vet att det är något som kan bli till små liv, om man behåller. Det måste ju få vara okej att känna vemod just därför. Lika okej som att man kanske samtidigt känner en befrielse till att göra abort. Men man borde inte känna att det är fel pga vad andra tycker. Ens egen kropp – ens egna känslor och val – det som är rätt.

Rätten till abort borde aldrig någonsin ifrågasättas. Något som däremot borde ifrågasättas är varför så många unga kvinnor idag blir oönskat gravida. Varför slarvas det så med preventivmedel? Vad är det med min generation (född -83) och de yngre. Fan, klamydia sprids vind för våg och många kompisar har gjort flera aborter. Det är inte aborter vi borde prata om utan varför vi inte är mer rädda om våra kroppar och våra liv.

Jag trodde att jag var gravid för några år sen. Det värsta var inte att jag började ställa in mig på att "döda ett barn" utan just skammen som skulle drabba mig. Jag visste inte vem jag skulle våga berätta för men jag visste att jag skulle ljuga för min mamma. Inte för att hon är ett dömande konservativmonster utan för att skammen fanns i mig.

Jag önskar att jag hade fått läsa detta inlägg då.

Jag vill bara betona det faktum att det inte alltid är slarv som är orsaken till ofrivilliga graviditeter. Dagens preventivmedel är bra men inte hundraprocentiga. Jag har alltid varit jättenoga med att skydda mig och trodde aldrig att jag skulle behöva ställas inför ett sådant beslut. Istället fick jag världens chock i somras när mensen var sen och graviditetstestet visade positivt, trots skydd! (hade till och med tagit ett dagen efter piller för säkerhets skull!)

Beslutet var oerhört svårt för mig och min partner då vi varit tillsammans länge och så småningom vill ha barn. Vi är inte heller några "ungdomar" som inte skulle kunna ta hand om ett barn. Men vi ville inte, inte nu. Man lever (förmodligen) bara en gång, och jag vill längta efter ett barn innan jag sätter det till världen. Det känns inte rättvist att sätta ett oönskat barn till denna värld, vi skulle älskat det till döds och gjort allt för detta barn, men för mig kändes inte våra reaktioner rätt. Den dagen vi väntar barn vill jag att det ska vara något positivt, inte "Jaha, hur löser vi detta nu då?".

Själva aborten var fysiskt mer smärtsam än vad jag trodde den skulle vara, det var däremot mindre smärtsamt psykiskt än vad jag trodde det skulle vara. Min sambo mådde nog nästan sämre psykiskt än mig, då han blev totalignorerad på kliniken. Han vek inte en sekund från min sida, men blev ändå behandlad som luft av samtliga läkare, barnmorskor och sjuksköterskor. Förutom när jag talade om att jag har panikångest och bad om lugnande, då läkaren sa att "Du har ju en stor stark karl till stöd, du behöver inte lugnande". Så bemötandet var vi mindre nöjda med. Jag känner att vi fattade rätt beslut, samtidigt som att jag aldrig kommer glömma detta, det kommer alltid finnas med mig. Det dåliga samvetet och "What if"-tankarna får jag helt enkelt lära mig att leva med. En av mina närmsta vänner är några veckor före mig i sin graviditet, och jag kommer förmodligen tänka mycket på "vårt barn" när jag är med hennes barn. Dessutom arbetar jag på förskola och kommer så småningom ha barn födda våren 2013. Men som sagt, det är något jag får lära mig att leva med. Samtidigt är jag som sagt helt säkert på att jag gjort rätt. Vi övervägde beslutet noga och länge, och det skönaste var att det var ett gemensamt beslut!

Nu längtar jag dock desto mer tills den dagen då vi är redo för en liten, för det var en fantastiskt häftig känsla att vara gravid! Jag hoppas verkligen att jag får möjligheten att uppleva det igen.

Jag har själv aldrig genomgått en abort så vet inte hur jag skulle reagera. Bra dock att möjligheten finns. Tillsammans med en bättre utbildning i skolan kring sex och samlevnad så skulle det dessutom fungera riktigt bra. Som det är nu tror jag det blir en del "onödiga" aborter på grund av dålig kunskap, osäkra personer (vet t.ex. tjejer som gått med på sex utan kondom för att killen pressat på att det är skönare så) och ett skuldbeläggande kring sex (vilket kan leda till att unga som har sex inte vågar ställa frågor, kontakta vårdcentral o.s.v.).

Hamnade här genom länkkärlek från UnderbaraClara och snacka om att hamna i en annan tankevärld. Fick en smärre chock av detta inlägg. Har aldrig hört någon uttrycka sig såsom du gör om abort. Håller inte med dig överhuvudtaget och känner verklig förtvivlan över att du uttrycker det du gör, och på det sätt som du gör. Men jag förstår det bättre när jag läser din respons på flera av kommentarerna där du beskriver hur du ser på ett forster.

Du ska ha en eloge för att du är så konsekvent i ditt tänkande i alla fall.

Svar:
nej, det är få som vågar berätta att de känt lättnad och att aborten inte varit speciellt svår för dem, men det är ganska vanligt. Varför blir du förtvivlad?
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

"Du får skylla sig själv om du börjar röka. Då ska du inte komma och kräva vård om du får cancer. Eller ja, ett par gånger är det väl okej, men inte om cancern kommer tillbaka för många gånger. Då är det slarvigt av dig att du rökt så mycket!"

Hej lady och tack för svar!

Jag blir förtvivlad eftersom jag ser på fostret som ett barn och då blir abort en omöjlighet nästintill. Som du själv skriver. Ingen annan gång tar vi slut på ett liv så lätt som när det gäller det ofödda livet. Jag tror att vi som samhälle behöver ta hand om de minsta och svagaste och i det här fallet är det barnet och inte kvinnan eller mannen.

Det finns mycket mer att skriva men nej..inte här och inte nu, måste sova också.

Tack för frågan, allt gott till dig och de dina.

Mia

Svar:
jag tycker vi tar slut på liv ganska frekvent och bekymmerslöst i vårt samhälle tyvärr. (djur)Problemet är ju att barn föds oönskade och oälskade hela tiden. Abort förhindrar iallafall det till liten del.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Ellinor: Det är klart att det finns föräldrar som ångrar att de skaffat barn. Min bästis när jag var liten fick höra hela tiden att hennes mamma ångrade henne, och jag är rätt så säker på att hon inte är den enda som upplevt det.

Sedan undrar jag om du, eftersom du värderar livet så högt, är vegetarian?

I ett perspektiv då livet i sig är det som värderas högst borde frågan om frivilligt avslutade graviditeter hos människor blekna i jämförelse med vad som händer i djurindustrin. Där planerar och fullföljer vi graviditeter åt djur för att de "bebisar" som föds ska kunna dödas och bli mat.

Mia Runeson: Antar att du menar att vi aldrig tar slut på ett MÄNSKLIGT liv så lätt.

Jag tycker att det är fel att ta genvägar till lösningar. Att förbjuda abort till exempel gör inte att samhället ser efter oönskade barn.

Verkligt tråkigt att du inte svarat på min kommentar för jag är genuint nyfiken på vad du tycker.

Svar:
ta den igen. som du ser så är det många som kommenterar.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Instämmer helt.

Jag blev gravid TROTS att jag använde preventivmedel och jag var så tacksam att jag kunde få göra en abort. Vi hade inga jobb, inga akademiska utbildningar, ingen fast inkomst (med undantag för mitt studielån), ingen lämplig bostad, inga pengar på sparkontot och vi hade dessutom bara varit ett par i ett halvår. Det var helt fel på alla plan.

Vissa må tycka att jag är dum i huvudet, men jag anser att man inte ska sätta barn till världen enkom för att man vill och sen förlita sig på välfärdssamhället och "det löser sig" tänket. Lite framförhållning har aldrig skadat.

Med det sagt kan jag tillägga att jag själv växt upp hos en ensamstående mamma som har slitit häcken av sig för att vi ska få ett stabilt och bra liv, medan min pappa spenderade pengarna på annat. Så mitt tänk grundar sig på mina erfarenheter samt vad jag har sett av par i min bekantskapskrets som skaffat barn utan minsta tanke på framtiden – inte ens ett år framåt.

FY FAN vad skönt att det trots allt finns fri abort här! Känns sjukt jävla befriande att människor som är emot abort inte har ett jota att säga till om när det väl kommer till kritan. Gör vad ni vill med ER kropp, men andras har ni ingen rätt att bestämma över!

Jag har också gjort abort och mådde inte dåligt över det alls. Det var ett enkelt beslut. Däremot så skämdes jag just för att jag inte tog det så hårt som jag kanske borde (enligt andra). Men det är jag förbi för längesedan nu.

Och jag måste tillägga att jag inte känner en enda person som använder abort som preventivmedel och det är verkligen avskyvärt att läsa att vissa tycker att man helt enkelt ska skylla sig själv och föda ett barn för att lära sig av sina misstag. Ett sådant samhälle skulle jag inte vilja leva i.

Jag tycker att sexualundervisningen borde bli mycket bättre och ser gärna att preventivmedel är gratis! Och fortsatt fri abort!

Känslan efter en abort är individuell, och detta är något jag inte ser något konstigt med. Jag tycker dock inte att abort ska vara gratis att göra. I såfall borde preventivmedel också vara det. Personer som har svåra sjukdomar som kräver många mediciner borde då också få dessa grati. Personer som ofta måste ligga på sjukhus borde också då få slippa att betala de antal 100-kr som en natt på sjukhus kostar.

Det vill säga, kostnaden för sjukvård är låg för enskilda patienter i Sverige, men jag tror inte på kostnadsfri vård för den grupp av kvinnor som gör abort.

Tack för ett väldigt nödvändigt inlägg. Jag gjorde abort för tio år sedan. Det enda jobbiga var att när plusset på stickan kom fanns det liksom ingen möjlighet att bara strunta i det, jag var tvungen att agera. Och det tog x antal dagar och telefonsamtal innan man kom till rätt ställe. Sedan fick de mig att känna mig som världens kallaste människa som INTE ville ha kurator eller psykologkontakt pga aborten…

Svar:
Precis,. DET är jobbigt. Många påstår att man inte tar sitt ansvar när man gör abort men det är ju precis det man gör.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Jag tycker det är så sorgligt att läsa att ni kvinnor ska ha så mycket åsikter om varandra och vad den och den borde göra eller ha gjort. Vem faan bryr sig om någon tjej här och där använder abort som preventivmedel? Vem är DU att säga rätt eller fel, skärp dig för faan.

Som någon sa tidigare, om det vore vi män så är jag övertygad om att reaktionen hade varit, – faan blev du på tjocken nu igen? Ja ja, bara bita i det sura äpplet, ta ett par tabletter, må dåligt som faan, ta en whisky och sen är man fit for fight igen, typ.

Nej, som i så många andra sammanhang, t.ex. Jämställdhetsdebatten, ni är era västra fiender och vi män behöver bara stå vid sidan och se er förgöra varandra.

Svar:
Vill dock påpeka att de flesta abortmotståndare är män. Men annars har du rätt.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Men hallå för det första ska man väl inte bestraffas för att man gör ett mänskligt misstag och glömmer att ta sitt piller en gång?

Dessutom tror jag inte att folk skippar preventivmedel för att man kan ju trots allt göra abort. Bristen på empati är påtaglig.

Tack Lady Dhamer, du lyfte så mycket ångest från mina axlar. Med det här inlägget. Imorgon ska jag ringa och boka min tredje abort. Fram tills jag läste ditt inlägg har jag haft ångest för det. Alla i min närhet skaffar barn och jag är själv i den åldern när dom börjar tjata på mig att jag borde skaffa. Men jag är helt enkelt inte redo. Samtidigt känns det som att man inte "får" göra abort när man är tjugofyra, speciellt inte när man redan gjort två. Men du visa att jag inte är ensam om att klanta till det ibland:) tack!

Svar:
Gör så många du behöver och välkomna ett barn när du är redo! Du kanske kan höra om du, trots att du ej fått barn än, kan få sätta in en spiral? Då slipper du hormoner och slipper bli gravid igen! Lycka till!!
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Jag gjorde själv en abort i somras och mådde faktiskt inte alls så dåligt som det "förväntades" av mig. Ett tag trodde jag att jag var sjuk i huvudet som inte tog hårdare på det, men jag ville ju verkligen inte ha barn nu.

Ett foster är en spermie som nått lite längre. I mitt fall fick den spermien gå samma öde till mötes som de övriga miljontals spermier som varit i mig gjort- ner i toaletteeeen.

Du är förbannat bra!!!

Det här med att abort bara bör användas i nödfall, t ex vid en våldtäkt som några anser: hur lång tid tar det för samhället att fastställa om en verkligen blivit våldtagen? Vilken vecka hamnar vi i då? Att anmäla en våldtäkt, vilket i sig innebär ett skuldbeläggande av kvinnan, och gå igenom en rättegång är ju inte direkt a walk in the park. Och om gärningsmannen blir friad så ska man tvingas föda barnet? Så någon annan ska besluta åt kvinnan ifall det verkligen är ett nödfall eller inte? Det är inte så långt ifrån "det går inte att bli gravid genom en våldtäkt" tycker jag.

Svar:
och varför är det ok att ”döda barn” om det blivit till genom våld? blir ”barnet” mindre värt då?
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Fan vad befriande att du skrev det här. Jag har aldrig behövt göra en abort, men jag kan faktiskt ibland får ångest över konceptet "Tänk om jag skulle behöva göra en"….inte över det emotionella beslutet utan över "jag kommer ses som smutsig, dum och elak, vidrig etc" för att man inte SKA göra aborter enligt normen. Jag är enbart påverkad av samhället här, för jag ser det inte som att jag skulle ha några känslomässiga problem att genomföra en abort.

Vad gäller det här som skrivits tidigare i tråden om att barnmorskor behöver titta på döende foster. Ja, jag har också hört det, jag har för mig att det var något uppdrag-granskning-liknande program. Och det gjorde mig skitsur. För det är inte något som är en extremt vanlig sak, men de belyste det ur barnmorskornas perspektiv. De mådde jättedåligt av det och det förstår jag, vem kan vara oberörd av att se ett foster ligga och självdö liksom. MEN det blir så fel. Så skevt. Åh ena sidan: belysa barnmorskor som har en hemsk arbetsuppgift stundtals, kontra; skrämseltaktik för att få kvinnor att beläggas med att de gör hemska val, ergo mord på små bäbisar.

Hela programmet äcklade mig för att det blev mer en propaganda för att kvinnor skall skuldbeläggas för att de gör abort.

Det känns liksom instinktivt som att det borde gå att lösa det problemet, när det uppstår bättre än det görs idag. Men det forskas inte nämnvärt mycket inom saker som kan lätta kvinnoproblem. Skevt, skevt, skevt.

Jag kan säga att min abort var det bästa jag gjort! Men samtidigt det absolut SVÅRASTE o jobbigaste jag vart med om i hela mitt liv!

Jag har sagt att jag kommer ALDRIG göra det igen, MEN som sagt det var det bästa jag någonsin gjort, hur jobbigt det än va!

Men folk i vårt samhälle motarbetar o ser ner på de som gör abort. Utan att ens tänka sig in i situationen, o hur stort beslutet faktiskt är. För de är väll ingen som ser det som ett lättsamt beslut? Även om man e säker på vad man vill?

Såg en kille på stan inte långt efter min abort, med en t-shirt där det stod:

Nej till abort, Ja till att abortera alla slampor.

Fan jag hade lust o hyvla honom med en jävla osthyvel..

Abort är svårt för mig och jag kan inte hjälpa att jag blir ledsen när jag läser om det.

För mig börjar livet känslomässigt redan när hjärtat slår (v 6) och att döda det känns fruktansvärt. Kan vara för att jag har gått igenom upprepade missfall med väldigt efterlängtade foster som jag kände en koppling till redan när jag såg de på en dataskärm som små små embryon.

Men att tvinga kvinnor att bära på ett barn de inte vill ha och låta barn födas som inte är önskade är inte heller ett alternativ så abort måste givetvis vara tillåtet.

Men att ens ta upp att eftersom vi dödar djur så det är ok att döda foster, då mår jag lite illa. Kan vi döda födda barn också om vi inte vill ha dem längre? Vi dödar ju födda djur så det kan ju inte vara så farligt, eller? Jävla trams!

Svar:
jag tycker inte att det är ok att döda djur. Så nej.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Jag är för fri abort, det är viktigt både för kvinnor och för de barn som annars föds i en situation som kanske är värre än att tidigt blivit aborterade.

Dock anser jag att även om jag förespråkar rätten för fri abort att jag även har rätten att tycka till lite om omständigheter kring det hela.

Så jag är motsägelsefull och dessutom så ser jag inte allt helt svartvitt, men ser även en hel del sånt här..både i inlägget och kommentarerna.

Först och främst,det måste tryckas på mer om preventivmedel!! det finns människor som, förvisso inte använder abort som preventivmedel, men som menar på att blir det något så är det ju "bara" att göra en abort..och det är inte säkert att det är så bara..det går inte lika lätt för alla, både fysiska och psykiska komplikationer kan tillkomma.

Sen är det ju lätt att säga att detta är bra för kvinnor att denna lag finns (och det tycker ju jag också, i stora drag, de flesta har gjort det bästa valet i en ohållbar situation) men tänker ni någonsin på de som utsätts för press av andra att göra abort trots att de egentligen inte vill?

Jag vet tyvärr om två såna fall och det finns säkert fler även om det kanske inte är det vanligaste scenariot..och vad möter vården upp med då..knappt ett samtal med någon vettig kurator, eller med någon som fortsätter den övertalning tjejen/kvinnan redan är under..

Kostnadsfritt tycker jag dock att det ska vara, men det ska iaf finnas möjlighet till neutrala samtal både före och efter ingreppet.

Dessutom ska det också vara en ordentlig genomgång av preventivmedel.

Jag umgicks med en tjej för många år sedan..hon var bombsäker på att "säkra metoden" fungerade..både efter första och tredje aborten. (detta var inte den medicinska varianten utan sövning och skrapning)

4:e vändan höll det på att sluta illa pga komplikationer under själva ingreppet samt infektioner efter och helt plötsligt stod hon inför att kanske inte kunna bli gravid ist.

Så även om jag är för fri abort så kan jag inte låta bli att ha tankar om att något är galet om samma tjej återkommer gång på gång på gång..

Det behöver inte handla om att skuldbelägga utan om att upplysa, stötta och förebygga!

För det är verkligen inte som en rotfyllning på något sätt.

Ett litet tillägg:

Får vissa betala för abort? Jag fick det då inte. Jag trodde dock det o stod redo att betala men de sa: Neeej neeej det är gratis o alla sådanahär angelägenheter är kostnadsfria. Det vill säga även fria kuratormöten(jag pratade med en kurator 2 ggr i veckan).

Fick fantastisk hjälp o de var underbara o förstående!

alltså…bra att du tog upp frågan, håller med i mycket men som så många andra kommenterat här; inte ska vi jämföra det med rotfyllningar? Låter vidrigt och ja, jag vet inte.. Vet inte om du svarat på detta men i vilken vecka tycker du att det är ok/mindre ok att göra abort? Efter v18? hur långt efter? Det är ju mest en klump celler i början men skulle vilja veta hur du resonerar? Jämför du det fortfarande med en rotfyllning efter v18?

Svar:
jag tycker absolut att vi kan jämföra det med andra ingrepp. Börjar man påstå att det är värre på nåt sätt (etiskt) så är man ute på farligt vatten tycker jag. Var gränsen går är svår att veta dock.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Jag gjorde en abort för ca 5 år sedan. Fram till för typ ett år sedan har jag liksom mått dåligt över att jag inte mådde dåligt över aborten. Man har fått lära sig att det är fel och hemskt att göra abort och om man väl ska göra det måste det vara förenat med massa ångest och olidliga samvetskval, men för mig var det som sagt lätt som en plätt. Så jag trodde att jag var en kall och hemsk människa för att jag var så lättad och glad över aborten. Fattade till slut att så inte är fallet och att jag är OK ändå. Och när jag läste ditt blogginlägg kändes det ännu bättre 🙂 Du är grym!

Finns en studie som heter repeat abortion: a comparative study som av M. Törnblom Sahlgrenska sjukhuset gbg, Det var ca 400 kvinnor som var med i studien. Studien visar på att kvinnor som har gjort upprepade aborter oftare har psykiska problem,haft en jobbigare uppväxt, Lider oftare än "normal" befolkningen av oro och deprission, är låg utbildade, har oftare sjukpenning eller socialbidrag som inkomst, har ofta en dålig relation till man.

Svar:
snarare är det att kvinnor som har psykiska problem oftare gör fler aborter.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

en tumör utvecklas inte till ett barn om du låter den stanna i din kropp. det gör ett foster. att jämföra de två känns synnerligen osmakligt.

och att det skulle vara okej med abort för att det anses okej att döda djur är väl en lite märklig parallell att dra? de flesta människor värderar människoarten högre än andra arter (även jag som av etiska skäl är vegan värderar killen i kassan på Ica högre än vad jag värderar en get) och utifrån den premissen borde det väl anses felaktigt i högre grad att avsluta ett människoliv utan dess samtycke än att göra det samma med ett djurliv? dessutom kräver man av folk (som inte tycker som man själv gör, vill säga) att dessa ska vara 100% konsekventa i sina åsiktsyttringar. ska man då kräva av alla köttätare att de ska vara för mord av människor om det tillfredställer ens smaklökar? för att allt annat vore ju oerhört motsägelsefullt och skamligt inkonsekvent..? eller så är det så att en dålig handling inte berättigar andra dåliga handlingar.

nu är det visserligen så att jag personligen är för abort ur ett juridiskt och politiskt perspektiv. dels för att abortförbud har visat sig vara kontraproduktivt (legalisering har historist sett minskat antalet aborter och fler aborter genomförs i länder där det fortfarande är förbjudet, vilket säkert också beror på att dessa länder ofta saknar tillgång till preventivmedel i önskvärd utsträckning, inte har sexualkunskap i skolorna osv, men ändå, abortsiffrorna är högre och ingreppet i sig en betydligt mer riskfylld process när det sker på olaglig väg, dels för att planeten inte långsiktigt skulle kunna hantera de 40-50 miljoner barn om året som idag aborteras (om man då skulle förutsätta att barnen uppnår rådande medellivslängd och u-länderna går i västvärldens fotspår gällande miljöpåverkan), och dels för att det i fattigare länder skulle gynna den ekonomiska och sociala utvecklingen om rätten till säker abort fanns tillgänglig. vilket i sin tur skulle vara fördelaktigt för de barn som faktiskt föds där. så självklart vill jag att aborträtten värnas om, och önskar att den snarast möjligast tillämpas i resten av världen.

men det jag ville ha sagt var att man för det första inte behöver vara emot dödshjälp (eller ens dödsstraff och slakt, hur vidrigt jag än tycker att de är) eller vad det nu kan tänkas vara för att man är emot abort, och för det andra inte behöver grunda sin ställning som abortmotståndare i någon skuldbeläggande puritansk syn på kvinnanas reproduktiva organ och sexliv. man kan helt enkelt vara emot abort för att man värderar fostrets rätt till fortsatt utveckling och liv högre än kvinnans rätt att sätta stopp för det.

förresten, källa (älskar klassikern "källa på det tack". take my word for it liksom ;)) på det där om att abortförbud inte fungerar för att minska aborter:

http://www.economist.com/node/9989951?story_id=9989951

Svar:
grejen är att är man pro-life så torde man vara för liv. på alla sätt. varför är ett ofött embryo mer värd än en levande gris?
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Detta inlägg skapade sannerligen motstridiga känslor inom mig!

En del av mig vill skrika åt dig att inte vara så respektlös för ett liv, för DIN EGEN avkomma!

En annan del av mig tycker genuint och uppriktigt "vad SKÖNT för dig att du känner så och slipper gå och må dåligt" och jag är givetvis FÖR fri abort.

Jag har själv gjort två aborter. En kirurgisk (innan jag fick barn) och en tidig medicinsk (då jag hamnade i samma sits som du, blev gravid snabbt efter andra förlossningen).

Till skillnad från dig har jag, tyvärr, mått fruktansvärt dåligt efter mina aborter. Jag kan fortfarande NU, snart åtta år senare, ångra min första abort, TROTS att jag vet att jag inte hade varit där jag är idag, meed utbildning och fast anställning m.m. om jag hade fullföljt den graviditeten. DEssutom hade mina underbara söner troligtvis inte funnits då.

Några år efter aborten blev vi planerat gravida, och det slutade i missfall i vecka 14. Jag rasade ner i totalt mörker och fick för mig att jag straffades. För att jag hade dödat det som skulle bli mitt första barn. Då förtjänade jag inte att få ett levande barn heller.

Sen föddes ju vår son, och sen en son till, och sedan kom graviditeten då vår yngsta var 5 månader. Jag ville behålla (känslomässigt i alla fall, inte förnuftsmässigt), men mannen ville inte alls. I många fall tror jag att det är som det var för mig: jag har älskat mina små barn/foster/embryon från det att jag fick reda på deras existens. Jag har älskat dem, trots att jag ibland (som vid min andra abort) inte egentligen ville föda dem eller ha dem.

LD: personligen anser jag inte att ett embryo har högre värde än en levande gris. det tyckte jag framkom tydligt när jag skrev att jag 1. är vegan och 2. är för abort.

Men att alla inte har exakt samma etiska riktlinjer att följa i den här frågan är inte för mig ofattbart, just för att de flesta värderar mänskligt liv högre än andra arter. jag tar iaf för givet att de allra flesta människor värderar ett människobarn högre än en kalv. och om man då anser att den mänskliga livet har samma okränkbara värde i vilket utvecklingsstadie det än befinner sig i så är det en rimlig åsikt att vara emot abort men ändå äta kött.

att kräva konsekvens i allt och inget fungerar bara om man utgår från att alla delar ens egna uppfattning om vad som är moraliskt riktigt.

jag är emot slakt av djur för nöjes (smakens) skull, men för dödshjälp. för abort, men emot dödsstraff. det är inte detsamma som dubbelmoral.

att vara emot abort för att man anser att det är ett barn från stunden spermien når ägget, fast göra undantag för våldtäkt t.ex, det är dubbelmoral.

Svar:
Det är ju lite det som är poängen här. Att etik och moral är subjektiva värderingar. När folk säger till mig att jag inte har respekt för liv, när de i själva verket projicerar sina egna värderingar på mig.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

i de alla flesta fall är moral och etik inte helt subjektiva, att mord och stöld är fel är liksom rådande konsensus. men däremot finns det nyansskillnader, som syns väldigt tydligt i just frågan kring abort.

"när är ett foster ett barn?" är väl frågan som det kretsar kring egentligen? för anser man att fostret är ett ofött barn från och med samlaget (heh. typ) torde det under inga omständigheter vara rätt att ta dess liv. men anser man att fostret är ett barn från och med hjärtslagen, från stunden då det har förmågan att känna smärta, eller först när det klarar sig utanför livmodern, så är abort en rimlig åtgärd vid oönskad graviditet.

att folk projicerar sina värderingar på dina handlingar är väl ganska naturligt? jag gör det hela tiden när folk i min omgivning påstår att de äter kött för att kroppen behöver det (ett under att jag har klarat mig finfint utan kött år in och år ut?) eller att det är rätt att äta kött för att djur känner ingen smärta (briljant argument…).

projicerar inte du dina värderingar på folk som t.ex våldtar, mobbar, förgriper sig på barn eller liknande? eller är det live and let live i alla sammanhang? att ha en åsikt kring andras handlingar om de handlingarna påverkar någon annan, om det så handlar om djur, barn (ofödda som födda), kvinnor eller män tycker jag är sunt. och abortmotståndare anser ju att en abort inte bara rör kvinnan, utan även det ofödda barnet (embryot eller fostret i mina ögon).

grejen är att är man pro-life så torde man vara för liv. på alla sätt. varför är ett ofött embryo mer värd än en levande gris?

Jag är pro-life på alla sätt, för kvinnors ovillkorliga aborträtt samt skulle kunna döda och käka opp vilken gris som helst om jag blev tillräckligt motiverad göra så. Finns liksom ingen motsättning alls i det. Pro-life i första fallet eftersom jag vet vad många kvinnor skulle göra med sig själva om den rätten inte fanns och i andra fallet för att gris är gott samt ett icke utrotningshotat djur.

En sak jag inte fattar är varför vissa tycker att abort är mord men dagen efter-piller är inte det. Och de som anser att abort är mord på ett barn men de som fått missfall ska inte sörja sitt förlorade barn eftersom ett foster i typ vecka 13 inte är ett barn.

"Mödrar måste nämligen låtsas älska och omhulda allt liv, hur groddartat eller hypotetiskt det än är. De bör-anser vi än i denna dag-vara beredda att ge och ge och ge tills det helt enkelt tar slut. Den bästa modern, den klanderfira modern, skulle föda fram vartenda barn som avlades i henne, hur olägligt eller ödeläggandet det än är, ty hennes kärlek skulle räcka till för allt och alla"

”Jag kan inte förstå antiabortargument som kretsar kring livets okränkbarhet. Som art har ju vi människor tämligen eftertryckligt visat att vi inte alls håller i livets helgd. Vårt uppgivna accepterande av krig, svält, epidemier, smärta och livslång, tärande fattigdom visar tydligt att oavsett vad vi intalar oss, så har vi bara gjort halvhjärtade försök att på allvar behandla människolivet som okränkbart.

Mot bakgrund av detta kan jag inte för mitt liv begripa varför gravida kvinnor – kvinnor som försöker fatta förnuftiga beslut om sin egen, ja som regel hela familjens framtid- ska utsättas för större påtryckningar om att värna livet än till exempel Vladimir Putin, Världsbanken eller katolska kyrkan”

Ur Caitlin Morans bok ”Konsten att vara kvinna”

Ok, här kommer min fråga igen:

Någon här har ställt frågan om när du tycker att gränsen bör gå för att få göra abort?

Det undrar jag också.

Jag är för rätten till abort, den är viktig. Samtidigt tycker jag att det är obehagligt, att bestämma att om vi tar bort fostret när det befinner sig inuti kroppen är det okej, men så fort barnet existerar utanför kroppen är det en människa med rätt till liv. Då undrar jag var du tycker att gränsen går. Blev dina barn människor med rätt till liv den sekund de kom ut ur din kropp? Eller hade du kunnat tänka dig abort en vecka innan beräknad födsel för att de då var foster (cellklumpar) inuti din kropp? Jag hänger inte riktigt med. Som sagt så är jag för abort, det är en extremt viktig rättighet. Och jag tycker att det är svårt att tänka sig att avsluta livet för någon som just börjat sin resa. Jag tycker att det är en komplex fråga som varken har några rätt eller fel. Jag är mest nyfiken på när människor anser att barn/foster har rätt till ett liv.

Svar:
Jag vet inte var gränsen ska gå. Jag har för lite kunskap om fostrets utveckling. Jag tycker gränsen vi har nu är ok. Och nej, ett foster är inte ’cellklumpar” en vecka innan förlossning. Det är skillnad på embryo, foster och barn.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Alla vet hur barn blir till, efter 2 aborten borde man ju tänka till lite. Jag köper inte jag åt piller och blev gravid ändå, man har ju med 100% slarvat eller varit sjuk. Ev borde man ju gå till läkaren och man tror sig vara p-piller resistent. Tycker det är en nonchalant inställning att det är gratis och det är bara att göra en abort eller 5. Sin egna hälsa? Att göra massa ingrepp är ju inte heller nyttigt!

Svar:
Men spelar det nån roll? Spelar det nån roll om man slarvat eller varit supernoga? Spelar det nån roll om man skiter i preventivmedel helt eller om man bara hade maximal otur?
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Apropå var gränsen går för när ett foster blir ett barn känner jag spontant att det blir det när det är önskat. Jag är gravid nu och har aldrig sett mitt ofödda barn som ett foster, just för att det var planerat och önskat. Hade jag blivit oplanerat gravid och inte velat behålla det hade det aldrig blivit mer än ett foster för mig.

Jag insåg för några veckor sen att jag har om möjligt blivit MER för abort sen jag blev gravid. Har hört flera som har barn att de skulle inte kunna göra abort för att nu vet de vad som kommer av det. Nu har jag ju inte fött mitt barn än, men oavsett så "vet" en inte vad som kommer av en graviditet, för känslan för ett oönskat barn och ett önskat (antar jag) är så olika. Och vad är alternativet till fri abort? Att kvinnor gör abort själva eller låter nån göra det åt dem och sen stryker med på kuppen? Eller adopterar bort det? Kom igen, så en ska gå i 40 veckor och utsätta sin kropp för den påfrestning det ändå innebär att vara gravid, med alla risker för andra sjukdomar som följer med, känna rörelser, gå igenom en förlossning med alla risker det innebär för att sen bara "hiva" iväg barnet? Mår en bättre av det än av en abort? Skulle inte tro det.

Och ni som menar att vissa använder det som preventivmedel, kan vi få se källa på det tack? Annat än "jag har en kompis kompis som…"

Det är väl inget fel med att göra abort, men allt snack om att att det är kvinnans kropp och hennes rätt stämmer också. Men det skall ju inte missbrukas, det är därför det finns preventivmedel. Vill man inte bli gravid så är ju avhållsamhet alternativt preventivmedel det bästa. Det vill säga förebyggande underhåll, att göra en abort kan ju liknas vid akut underhåll eller en akut åtgärd. Problemet är ju att det inte är helt riskfritt för kvinnan även om det går bra i så gått som alla fall. Det kan gå snett och för de flesta går det bra.

Sjukvården gör ju någon form av balansgång/avvägning av det hela. Jag tror inte att kroppen mår bra om man har gjort 20 aborter.

Men herregud människor. Missbrukas? Som vadå, att göra abort när man egentligen vill ha barn, bara för att det är så sjukt jäkla roligt?

ANVÄND KONDOM DÅ, KILLAR, om ni tycker att det är dålig stil att kvinnor gör abort eller om ni är bekymrade att aborter tär på den stackars kvinnokroppen. Min egna post-gravida kropp tjuter förresten ilsket över idiotin att man antyder att kvinnor skall genomgå graviditeter eftersom aborter kan ge men och vara jobbiga.

Det är väl en jäkla tur att man kan göra abort! Det är ju bättre att tabort "barnet" innan det är fött, än att de ska få lida när barnet väl kommit till världen.

Jag hade sex innan jag var byxmyndig (innan 15) men använde inget preventinmedel, för om jag hade gått till ungdomsmottagningen och sagt att jag ville ha p-piller eller något annat preventinmedel hade dem kontaktat socialen som i sin tur gjort ett polisärende av detta (vilket precis var det som hände) så till ungdomsmottagningen var jag inte igen. Så istället för att hjälps mig att få preventinmedel ville jag inte dit igen vilket gjorde att jag blev gravid när jag precis fyllt 15 år. Och som vilken naiv 15åring som helst så ville jag ha det här barnet och det var så pluttinutti och det skulle vara så roligt, tack och lov satte mamma ner foten och jag gjorde abort.

Idag fem år senare är jag så glad och tacksam att mamma tog det beslutet. Jag var långt ifrån mogen att få barn och det hade med all säkerhet blivit mamma som fått tagit allt ansvar för detta barn då jag bodde hemma, osv. Och barnet hade heller inte haft någon pappa som brytt sig.

Idag är jag dock mamma till en go liten kille på 10 månader men under helt andra omständigheter. Vi bor i hus, jag är tillsammans med barnets pappa och jag har helt andra värderingar idag än för 5 år sedan. Så jag är sååå tacksam över att jag fick "skona" det andra barnets liv genom att göra abort, för jag hade inte kunnat ge "hen" allt det

Det är jättebra att man kan göra abort men att göra massa aborter tycker jag är märkligt? Att försätta sig själv i sån situation och man borde väl tagit lärdom av första gången.. Men när vi snackar 3,4,5 gången, kom igen, ganska så oansvarigt.. Mot sig själv framförallt.

Svar:
Det hör inte till sakfrågan. Oavsett hur oansvarig man är så ska abort vara lika självklart för den som vill ha den.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Någon här har ställt frågan om när du tycker att gränsen bör gå för att få göra abort?

Det undrar jag också.

Jag är för rätten till abort, den är viktig. Samtidigt tycker jag att det är obehagligt, att bestämma att om vi tar bort fostret när det befinner sig inuti kroppen är det okej, men så fort barnet existerar utanför kroppen är det en människa med rätt till liv. Då undrar jag var du tycker att gränsen går. Blev dina barn människor med rätt till liv den sekund de kom ut ur din kropp? Eller hade du kunnat tänka dig abort en vecka innan beräknad födsel för att de då var foster (cellklumpar) inuti din kropp? Jag hänger inte riktigt med. Som sagt så är jag för abort, det är en extremt viktig rättighet. Och jag tycker att det är svårt att tänka sig att avsluta livet för någon som just börjat sin resa. Jag tycker att det är en komplex fråga som varken har några rätt eller fel. Jag är mest nyfiken på när människor anser att barn/foster har rätt till ett liv.

Svar:
innan födseln är barnet ett fullt utvecklat barn. ATt fråga om man kan tänka sig att abortera en vecka innan förlossning är ett sånt himla dumt argument.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Tack! Jag känner precis lika. Har som tur är bara behövt göra det en gång, men hade bokat en gång innan (då var jag 16 år…), men fick missfall dagen innan.

Det är sjukt att rätten till abort inte är självklar. Jag känner ingen ånger, ingen ångest, bara lättnad över att de cellkumparna som hade börjat formas till barn i min kropp fick stanna vid att vara små cellklumpar. Jag ville inte ha de barnen.

Jag älskar mina barn, de tre jag har valt att skaffa. Och några andra än dem fungerade inte i mitt liv. Trots att jag är slarvig och dålig på det här med preventivmedel. Skönt att en liten unge slapp lida för mitt slarv liksom.

Hej!

Vilket härligt inlägg! Jag gjorde en abort för 5 år sen när jag var 16, och det är det värsta och bästa beslut jag tagit! (Ja, bästa bortsett från mina två barn då). Hade jag inte gjort den aborten (som vad apjobbig och jag grinade bokstavligen varje dag i 1,5 år) så hade min och sambons relation inte haft en chans att kunna utvecklas till att bli nånting bra. Jag hade heller inte gått färdigt gymnasiet, och vi hade definitivt inte haft våra två fantastiska barn vi har idag. När jag blev gravid med första var vi 18 och då var det faktiskt rätt. Vi var båda två glada och förväntansfulla, men jävlar vad jag fick höra, vi förstörde våra liv osv, men jag som var öppen med aborten vid 16 (mitt sätt att hantera det tror jag) fick så mycket skit för det även då. Inte klokt vad folk bryr sig om andra! Och aldrig gör man rätt eller tycker och tänker rätt. Finns alltid någon som har andra åsikter.

Vad rörigt det blev. Abort är i varje fall skit bra. Är såå tacksam för att jag fick göra det, och det kostade mig inte mer än 200 spänn (sthlm), men det var kanske för att jag inte var myndig. Fler borde våga prata om det. Och alla känslor efteråt är okej! Mår man skit bra, grattis! Mår man apdåligt, ja då gör man det och då får man bearbeta det på det sätt som känns bäst för en själv. Utan en jävla massa åsikter.

Jag tycker snarare att det tas alldeles för lättvindigt på abort. Väldigt många tar för givet att det bara är att göra, hur lättvindigt som helst.

Det är skitbra att möjligheten finns och jag anser att den ska finnas för ALLA kvinnor.

Men bara för att det är lätt och rätt för en person är det inte samma sak för andra.

Jag skulle inte klara av det. Jag skulle vara en av alla som sitter och grubblar och tänker på hur det skulle ha varit. Jag skulle må dåligt av att genomföra en abort.

Få människor verkar ha förståelse för det och jag har svårt att fatta hur någon kan vara så trångsynt och ta för givet att det ens är ett alternativ för alla. Man behöver inte vara motståndare för att ställa sig kritisk till ingreppet när det gäller en själv.

Hur vore det om alla bara kunde ha en neutral syn på aborter? "Ja, alternativet finns men det är inget jag behöver gnugga i ansiktet på någon genom att föreslå det"

Allt för många prackar på andra sina personliga värderingar och upplevelser när det gäller abort.

Svar:
frågan är ju VARFÖR du skulle känna så. Är det pga samhällets syn på abort? Skulle du känna likadant om synen såg annorlunda ut?
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Någon här har ställt frågan om när du tycker att gränsen bör gå för att få göra abort?

Det undrar jag också.

Jag är för rätten till abort, den är viktig. Samtidigt tycker jag att det är obehagligt, att bestämma att om vi tar bort fostret när det befinner sig inuti kroppen är det okej, men så fort barnet existerar utanför kroppen är det en människa med rätt till liv. Då undrar jag var du tycker att gränsen går. Blev dina barn människor med rätt till liv den sekund de kom ut ur din kropp? Eller hade du kunnat tänka dig abort en vecka innan beräknad födsel för att de då var foster (cellklumpar) inuti din kropp? Jag hänger inte riktigt med. Som sagt så är jag för abort, det är en extremt viktig rättighet. Och jag tycker att det är svårt att tänka sig att avsluta livet för någon som just börjat sin resa. Jag tycker att det är en komplex fråga som varken har några rätt eller fel. Jag är mest nyfiken på när människor anser att barn/foster har rätt till ett liv.

LD: innan födseln är barnet ett fullt utvecklat barn. ATt fråga om man kan tänka sig att abortera en vecka innan förlossning är ett sånt himla dumt argument.

Det var inget argument, det var en fråga. Jag håller ju med du.

Det var inget svar på min fråga dock.

NÄR blir fostret ett fullt utvecklad barn med rätt till ett liv? Det var det jag ville veta, jag ville inte bli förlöjligad.

Svar:
Kände du dig förlöjligad? Det var inte min mening. SOm jag sa tidigare; det är svårt att veta var den exakta gränsen går. Men det är en enorm skillnad på ett tio veckors foster och på ett 30 veckors barn.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

curly: tycker du att ett foster som vid en så långt gången graviditet kan klara sig utanför mammans kropp ska kunna aborteras om kvinnan så önskar? att ha en övre gräns för fri abort då barn har kunnat räddas så tidigt som i 21:a veckan, oavsett om de är önskade eller ej, är väl ändå rimligt? innan dess anser jag att var och en får göra som de vill och av vilka anledningar som helst, precis som det ser ut idag.

att kvinnor använder abort som alternativt preventivmedel här i väst kan väl kanske ha förekommit i sällsynta fall, men har man den märkliga attityden kring ett ingrepp som kan ge svåra komplikationer för att man föredrar att skippa kondom eller p-piller vet jag inte om jag tycker att man är särdeles lämpad som förälder heller. däremot kan jag tänka mig att det sker i större omfattning i länder där det råder brist på preventivmedel och framförallt kunskap. men det är fortfarande ett uselt (och uttjatat) argument mot abort.

undrande: när åsikter som baseras på vetenskaplig fakta framför personliga känslor och värderingar är så gott som icke-existerande och allmän enighet inte finns anser jag att människors (och andra djurs) frihet inte får inskränkas för att ett antal av dessa känner och tycker att si och så är moraliskt fel eller riktigt.

det finns de som tycker att stamcellsforskning är detsamma som mord (med samma bakomliggande värderingar som abortmotstånd) men det är ingenting lagen bör rätta sig efter (även om den tyvärr ofta gör det).

det finns säkert de som tycker att en avsugning är folkmord by magsyra, men det ger ingen rätten att kriminalisera oralsex.

personligt tyckande och kännande får gärna avgöra ens egna handlingar, men det betyder inte att de ska gälla för allmänheten. ett foster som däremot kan klara sig utanför livmodern är när det kommer ut tekniskt sett ett barn och inte ett foster, därav gällande veckogränser för fri abort, som jag tycker är helt och hållet rimliga.

Undrande: Embryot/fostret kan väl ses som en parasit som livnär sig på sin värd sålänge det inte klarar sig på egen hand, med spädbarnsmått, utanför livmodern. Och sålänge som embryot/fostret kan betraktas som en parasit så måste det väl ändå vara den det parasiterar på som måste få bestämma dess öde. Vad jag förstått är den omtvistade gränsen idag satt till 22:a veckan.

Håller definitivt med om att alla ska ha rätt att göra abort. Själv är jag 19 år gammal, studerar första året på universitet och hoppas på att i framtiden bli en framgångsrik karriärkvinna. Ett barn nu skulle förstöra mitt liv. När jag diskuterade med mina vänner vad man skulle göra om man blev gravid nu kunde ingen förstå min åsikt om att jag inte ens skulle överväga att behålla barnet. Jag är tydligen känslokall etc. Dock tycker jag inte att abort är ett preventivmedel, sjukvården är mycket dyr för samhället.

sarah: Nej, jag tycker inte att det ska gå att abortera i vecka 21 bara för att kvinnan "så önskar", var har jag skrivit det? Det jag menade var att det verkar inte finnas någon absolut gräns för när ett foster övergår till att bli barn, och enligt min mening handlar det mer om hur kvinnan känner inför fostret/barnet. Mitt ofödda barn har alltid varit ett barn för mig, från att jag fick reda på det i vecka 5, just för att det var önskat och planerat. Hade jag däremot blivit oönskat gravid hade jag antagligen sett det som ett foster och sett till att ta bort det så fort som möjligt. Det jag framför allt tänkte på när jag skrev min kommentar om foster vs barn är att många abortmotståndare anser att det är ett barn så fort ett ägg och en spermie har smält samman.

Sen är det ju inte så att aborter nära de övre gränserna är nåt som kvinnan bara känner för hux flux, det ska finnas tungt vägande skäl, ofta är de medicinska, vilket jag tycker är helt rätt. Jag tror inte det är många som i vecka 20 plötsligt känner att "Nej förresten, jag vill nog inte ha barn, bäst att ta bort det".

Wow! Så bra inlägg!!

Jag har gjort tre aborter och har ett barn. Då jag varit ensam hela livet, så när som på ett par kortare relationer, så hade det varit skitfel att ha fyra barn. Ingen vettig framtid förutom socialen, eftersom jag var outbildad och arbetslös. Hur hade det gått för de barnen? Bara en tanke. Nu har jag en son, fantastisk vuxen man och min stolthet. OCH som sagt, man är TVÅ om att bli gravid, inte en!!

Att vi ska lära oss och stå för våra misstag skrev någon, snälla du, skärp dig… Det stackars barnet hade fått stå för det mesta av det misstaget, inte jag eller barnets far..

Allt är inte svart eller vitt och som Lady Dahmer skriver, spelar orsaken någon roll? Nej. Såklart INTE.

Har man, jag, dessutom suttit bredvid en ung flicka som ska göra abort och varit med henne under resans gång, så tar man fan inte lätt på det. INGEN använder det som preventivmedel. Punkt!

Nej anledningar till abort spelar ingen roll, men jag tycker attityden är så fel, så divig på något sätt, så västländsk, kvinnas frigörande och feminismen handlar knappast om att springa och göra 5 aborter för att det är vår fulla rätt! För att man är lat och inte orkar skydda sig eller slarvar?!? Jag tycker vården har full rätt att ifrågasätta vad fan man sysslar med när man kommer in som par och ska göra sin 12356 abort! Sen drar du jämförelse med djur, du äter fisk och LCHF?

Svar:
fast jag är ju inte ”pro-life”.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Ellinor: "Men en kropp är väl en kropp, oavsett i vilket utvecklingsstadium det befinner sig i? Varför skulle kvinnans kropp vara mer värd än barnets kropp, bara för att barnets kropp inte är lika utvecklat som kvinnans kropp? Och fastän barnets kropp inte är lika utvecklat som kvinnans, så KOMMER barnets kropp att bli lika fullt existerande som kvinnans."

Det där resonemanget går att dras hur långt som helst, t ex är ju en spermie därmed ett halvt barn eftersom när/om den möter ett ägg KOMMER ATT bli lika fullt existrande som du och jag. Eller om du och en manlig kollega blir lite tända – har ni då rätt att INTE genast ha oskyddat sex eftersom det rent presumtivt skulle kunna komma att bli ett barn om ni följde naturens vilja?

Forts.

Och, för att fortsätta dra ditt resonemang till sin spets: om det går så fel att fostret i en gravid kvinna kommer att ta livet av henne om det får fortsätta utvecklas – dvs om det står mellan att rädda t ex din bästa väninna eller hennes ofödda barn, du skulle alltså inte tycka att det var ett självklart val att abryta graviditeten för att rädda din väninnas liv?

Det är inte så enkelt som att ett liv har ett, specifikt värde bara för att det är just ett liv. Inte ens om vi hade en helt odiskutabel tidpunkt då vi kunde börja kalla något ett liv (vilket vi inte har), skulle det vara så enkelt. Sörjer du varje gång en fästing fått sätta livet till, eller en mygga? Inte? En krabba då? En groda? En fågel? En gnagare? En katt? En ko? En näsapa? En chimpans? Ett mänskligt foster som blir ett missfall eftersom det utvecklats fel och inte skulle fått ett värdigt liv? Ett mänskligt, underutvecklat foster som inte blir ett missfall men kommer bli ett vårdpaket hela sitt liv? Ett full friskt foster som plågas hela sitt liv av en dysfuktionell familj (slutar i självmord vid 22 års ålder)? En foster som skulle blivit en blivit en massmördare och sadist?

Ett liv är inte ett liv och därmed basta. Du kan inte ha den utgångspunkten om du vill resonera konsekvent och logiskt.

Vissa har sagt att abort efter vecka 22 inte är ok. En bekant till mig drabbades av havandeskapsförgiftning i vecka 23 och abort var enda sättet att rädda hennes liv på. Det var otroligt tragiskt, barnet var efterlängtat och de hade försökt få barn i flera år. Men hade hon inte gjort aborten skulle hon förmodligen inte överlevt.

Nu har jag inte läst alla kommentarer och svar och kan ha missat något men reagerade på att du/ni tycker det borde vara gratis att göra abort. Varför det, undrar jag. Om vi ska klassa det som "otur" för att man råkat bli våldtagen eller blivit gravid fastän man använt skydd – vad är det för skillnad på den oturen och oturen vissa har att bli sjuka? Annat än att just detta skulle leda till ett barn om man inte gjorde det… Men jag har varit på en hel massa läkarbesök den senaste tiden pga en inflammerad tarm, och det börjar också bli en nätt summa vid det här laget. Så varför ska just abort vara gratis när ingen annan sjukvård är det?

Ellinor: Kvinnor har inte rätt att göra abort därför att deras kroppar är värda mer, utan därför att det är deras kroppar som påverkas eftersom fostret är i hennes kropp. Hon bär fostret, ger fostret näring, fostret är inuti henne. Om fostren föds och växer upp och blir gravida har de samma rätt att bestämma huruvida de vill genomgå graviditeten.

Jag har också gjort abort en gång och det var fan skitjobbigt. Inte innan, jag var säker på min sak. Men efteråt. Fy fan. Och fel blev det så det var skitjobbigt i 3 månader och det gjorde ju givetvis så jag tänkte mycket på det. Jag hade ont, var skakig, trött matt, konstig, hade mycket hormoner i kroppen som svämmade över när jag drack alkohol. (tills jag fattade felet) Men trots att det var förjävligt så var det absolut det bästa jag gjort. Hade det inte varit för den aborten så hade jag inte haft de 2 barnen jag har idag. Jag jag tror inte att jag hade varit lika lycklig. Jag tror att de som som är emot antingen inte fattar grejen, eller förnekar den. Klart att man ska ha rätt till abort!

curly: jag håller med dig från ett personligt perspektiv, men du skrev att ett foster blir ett barn först när det är önskat, fast tekniskt sett blir det ju ett barn när det klarar sig utanför livmodern. är kvinnans känslomässiga koppling till fostret så starkt att hon betraktar det som ett barn från sekunden grav.testet visar positivt så är det ju självklart det som räknas för just den kvinnan och detsamma för de som känner motsatsen. upp till en viss vecka åtminstone. därefter ska det till mycket för att bli berättigad en abort. precis så som lagen i dag ser ut. och nej, det tillhör väl knappast vanligheterna att kvinnor kommer in i vecka 20 och vill ha en abort för att ungen kommer lite olämpligt till charterresan, men sena aborter genomförs även i fall där mammans eller barnets liv eller hälsa inte är i fara. enligt en guttmacher-studie (kan tänkas något partisk dock) visade sig det enbart handla om direkt livsfara eller svår missbildning i 2% av aborter efter 16 veckor. och då är det väl bra att man har regler som bör följas för att undvika den typen av sena aborter i så stor utsträckning som möjligt.

Aborträtten är oerhört viktig. Det spelar ingen roll varför man gör abort. SÅ jättekul är det inte att kvinnor i allmänhet gör det istället för preventivmedel. Jag och de jag känner som gjort abort har gjort det av massor med olika anledningar: övergrepp, trasiga kondomer, glömt ta p-piller, dagen efter-piller som inte fungerat, sjukdom, taskig livssituation, osv. Jag känner INGEN som gjort femtioelva aborter bara för att det är jobbigt att använda kondom (även om det såklart också är ett skäl att få göra abort).

Om man värnar om barns liv, varför inte ägna sig åt att rädda de barn som redan finns? Barn dör eller far illa varje dag pga. näringsbrist, sjukdomar, misshandel, krig. Jag har aldrig sett en pro-life-rörelse som erbjudit sig att ta hand om barn som föds oönskade och ge dem ekonomisk och känslomässig trygghet (eller som ger ekonomiskt och socialt stöd till ofrivilliga mammor och pappor). Eller har jag missat dessa hjälpprojekt?

Aborträtten är oerhört viktig. Det spelar ingen roll varför man gör abort. SÅ jättekul är det inte att kvinnor i allmänhet gör det istället för preventivmedel. Jag och de jag känner som gjort abort har gjort det av massor med olika anledningar: övergrepp, trasiga kondomer, glömt ta p-piller, dagen efter-piller som inte fungerat, sjukdom, taskig livssituation, osv. Jag känner INGEN som gjort femtioelva aborter bara för att det är jobbigt att använda kondom (även om det såklart också är ett skäl att få göra abort).

Om man värnar om barns liv, varför inte ägna sig åt att rädda de barn som redan finns? Barn dör eller far illa varje dag pga. näringsbrist, sjukdomar, misshandel, krig. Jag har aldrig sett en pro-life-rörelse som erbjudit sig att ta hand om barn som föds oönskade och ge dem ekonomisk och känslomässig trygghet (eller som ger ekonomiskt och socialt stöd till ofrivilliga mammor och pappor). Eller har jag missat dessa hjälpprojekt?

Jag är 18 år nu och jag gjorde en abort när jag var 16 för att jag hade blivit gravid med min pojkvän (bådas fel, ingen hade koll på skydd och ba körde på som tonåringar gör). Jag smög in på vårdcentralen köpte ett test åkte hem, fick reda på att jag var gravid, grät hysteriskt och ringde mamma samtidigt. Dagen efter åkte vi in till sjukhuset och jag fick mina abortpiller. Min mamma beskyllde mig ALDRIG, indikerade inte för EN SEKUND att det skulle vara mitt fel på något sätt. Hon frågade till och med om jag ville ha aborten eller barnet. Världens bästa mamma som fick mig att förstå att det inte behöver vara TRAUMATISERANDE som i alla jävla såpor. Jag var inte ledsen över det, jag var jävligt stolt över mig själv. Ett problem uppstod och trots att jag bara var 16 hanterade jag det snabbt och effektivt. Sen att det gjorde ont när själva kladdet skulle ut ur kroppen var det värsta, och pappa fattade inte grejen när jag spydde för att det gjorde ont, men högst 4 dagar senare var hela grejen över och jag slutade spy efter en timma första dagen. Sen: klart! Aldrig något mer jag behöver tänka på. Kommer inte ens ihåg exakt vilken månad det var. Easy peasy.

Jag är otroligt tacksam över att abort är ett möjligt alternativ, samtidigt som jag (som många andra) tycker att det ibland används på fel sätt.

Själv har jag dock väldigt svårt att se mig själv genomföra en abort. Alla mina barn har kommit till pga oansvariga föräldrar, och för att abort aldrig har aldrig varit ett alternativ för min del. Och ja, ibland dömer jag vissa som gjort abort. Speciellt om de har mage att gnälla om det efteråt.

Curly "Apropå var gränsen går för när ett foster blir ett barn känner jag spontant att det blir det när det är önskat."

Tänker du likadant om människor/barn utanför mammans mage som inte är önskade? Har de inget värde? Ens värde sitter väl ändå inte i hur önskad man är av andra människor???

jag gjorde abort i april och kände att det var det rätta valet. efteråt har jag mått lite (ibland väldigt) dåligt och kunde börja gråta om jag såg bebisar osv. men nu, efter att jag läst det här inlägget och väldigt många kommentarer, känner jag att jag inte behöver ha dåligt samvete eller må dåligt för något som var så rätt för mig. tack.

Jag har ångrat min abort varje dag i fyra år nu, om det inte hade varit så enkelt så hade jag aldrig gjort den, om jag hade fått träffa en ordentlig kurator som faktiskt tog sig tid att prata med mig mer än: Här har du pillret, är du säker förresten? Så hade jag nog ..äh whatever shouldawouldacoulda..

Bara för att man inte måste må dåligt över sin abort så betyder det inte att bara för att man gör det så är det bara för att det är så det ska vara..

Det var för lätt att göra abort, det borde vara lite svårare, så man faktiskt tänker efter, för man hamnar i chock, jag gjorde det iallafall.. och då är det lätt att bli påverkad åt det håll som samhället vill putta en, jag gjorde abort för att alla andra ville det, och den kuratorn jag fick träffa faktiskt haft ett samtal med mig skulle jag haft mitt barn nu.

Svar:
problemet ligger ju inte i hur enkelt det är utan att man ska få det stöd som behövs för att ta ett beslut. Många skaffar barn idag trots att de varken borde eller vill. Varför ångrar du din? Har du pratat med nån om detta? Det kan vara bra.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Ser inga problem med att kvinnor gör abort och folk ska sluta lägga sig i så jävligt varför folk gör det!

Håller med dig i allt du skriver LD!

Jag som du anser inte att ett embryo är mer värt än ett levande djur och jag tycker också att det är enormt löjligt att folk påstår att kvinnor använder det som preventivmedel!!!!

För det första är man två om att skydda sig, för det andra finns det väl inte en enda kvinna i världen som aldrig skyddar sig och genomgår en abort efter varje knull?

Hur många aborter ska man göra för att det ska räknas som att man använder det som preventivmedel då undrar jag?

Till sist, ni vill ha era åsikter ifred – men låt då LD tycka att det var det bästa hon gjort – det kan hon väl för fan få tycka utan att ni som upplevde era aborter som jobbiga ska bli arga över det? Vad är problemet? Skitbra att LD gjorde abort och mår bra över det – tycker ni inte?

sarah: (Ursäkta sent svar, vet inte ens om du kommer se detta).

"är kvinnans känslomässiga koppling till fostret så starkt att hon betraktar det som ett barn från sekunden grav.testet visar positivt så är det ju självklart det som räknas för just den kvinnan och detsamma för de som känner motsatsen. upp till en viss vecka åtminstone. därefter ska det till mycket för att bli berättigad en abort. precis så som lagen i dag ser ut."

Men då håller vi ju med varandra!

Hittade lite statistik på http://www.socialstyrelsen.se/Statistik/statistikdatabas/ och de sena aborterna är ju inte direkt överrepresenterade, utan det är vanligast i vecka 6-8.

Anonym m fl: Varför skulle Sveriges abortgräns på 18 sänkas? Varför skulle abort i 22 veckan vara "mord"? I Storbritannien är aborter som görs på grundval av sociala skäl (att man inte vill ha barn, inte har råd, inte har en familjesituation som gör att man känner att man kan ta han om ett barn, etc) t o m 24 veckan. Om fostret lider av ett allvarligt handikapp etc kan en lagligt göra abort när som helst under hela graviditeten, dvs vecka 39. Om det är något vi ska propagera för här i Sverige så är det väl att abortgränsen höjs. Storbritanniens lagstiftning är mycket mer evidensbaserad än Sveriges. Visst, en kan ibland rädda foster som från vecka 22-23 vistas utanför kvinnans kropp på en pediatrikintensivvårdsavdelning, men med nuvarande läkekonst kommer alla som föds före vecka 24 att lida av men av olika slag, TROTS att enorma belopp läggs på den intensivvård de får. Att säga att den här typen av extremt prematura neonates "kan överleva" utanför kvinnans kropp från vecka 22-23 är extremt missvisande.

Och att kvinnans kropp skulle "bli fostrets" när fostret nått en viss utvecklingsnivå är absurt. Kolla upp t ex Judith Jarvis Thomson’s "Violinist" (googla).

LD, det är så bra att du finns!

Ni är hemska människor, allavrligt ni gör aborter lika ofta som någon annan ligger överhuvetaget? Allvarligt är ni helt jävla dumma i huvudet? abort typ 6gången antingen så ska du inte knulla eller så kan du väl sterialisera dig idioter. Fattar ni inte att fostrerna skulle ha blivit människor! Med egna tankar och idéer och jag pratar om det som om de vore lika vanligt som att gå och duscha typ. Fyfan. Jag var för abort innan jag såg er sjuka kommentarer och skit. Samvete, äger ni något såndant?

NI ÄR HEMSKA.

Nu är det exakt ett år sedan jag gjorde min första (och förhoppningsvis sista) abort. Just då var det väldigt tungt och rent fysiskt var det de värsta två dygnen jag upplevt. Låg och grät och hade rent ut sagt helvetes jävla ont ensam på mitt sjukhusrum i två dagar. Nu kom känslan tillbaka lite och kände mig deppig över något som jag egentligen inte vet vad? Googlade runt lite för att mest se vad andra hade känt också hittade jag hit. Vill bara säga TACK. För dina ord gjorde att jag sträckte på ryggen, ruskade av mig allt obehag och blev faktiskt jävligt nöjd med mitt beslut. Det här kommer jag bära med mig istället! Tack igen!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *