Kategorier
diskussion & debatt

Finns det ett värde i att vara vårdad?

Underbara Clara berättar att hon gärna svär för att det rullar så härligt i munnen. Några av hennes läsare menar att det låter ovårdat att svära och här blir jag lite fundersam. För vad betyder ”ovårdat” egentligen? Är det människor som jag? Som är lite oborstade, ofina? (jag gissar på ja)
 
Jag förstår ju hur hen menar, men kan ändå inte undra vilka slags värderingar vi lägger i uttrycket och vad det egenligen innebär för en viss grupp av människor. (generellt arbetarklass). 
 
Och varför ska man vara ”vårdad”? Och vad händer om man inte är det?
 
 
Jag räknas nog in i den kategorin: White trash. (?) Obildad. Underklass. (arbetarklass). Och tatuerad. Så är det ju. Vissa av oss kommer från lite ”sämre” förhållanden men är det något vi ska skämmas för? Är det dåligt att vara s.k WT?

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Finns det ett värde i att vara vårdad?”

Intressant!

Det ligger ju i betraktarens öron. Om man ska generalisera lite kan det ju finnas drag i överklassen/medelklassen som människor från arbetarklassen inte anser är attraktivt. T.ex. att vara klädd som en snobb (hur det nu än är) kan ju en människa från arbetarklassen tycka är löjligt. Alla måste ju få tycka vad dom vill. Problemet är väl att i dagens samhälle känns det som om en människa från överklassen har tolkningsföreträdare. Och på det sättet hen har skrivit kommentaren så låter det ju som om INGEN vill ju vara "obildad underklass" och att det är eftersträvningsbart att bli överklass. Genom att inte svära och kanske använda sig av fina ord så kanske folk börjar tro att man tillhör en annan klass, men vem är hen att säga vilken klass man bör tillhöra. Eller själva problemet är väl att det finns klasskillnader över huvudtaget och som det ser ut idag så kommer dom ju bara öka.

jag svär hela tiden och älskar det, uttrycker mig rätt grovt och vulgärt, självklart skulle jag kunna prata "finare" men varför skulle jag vilja göra det? tycker att språket blir roligare och mer levande när det får vara lite "fult". älskar förövrigt whitetrash, tatueringar FTW!

Jag håller helt med dig! Tycker nästan det är komiskt att folk i Claras kommentarsfält tycker det är "fult" att svära men drar sig inte för att kalla andra människor för "trash". Hellre svordomar än klassförakt och unken människosyn säger jag!

Jag blev uppfostrad med att en inte svär, för det

1. låter ovårdat och

2. Det visar dåligt ordförråd.

Nu har jag jävligt (hah) föräldrar i övrigt så jag sket i deras förmaningar och när jag med en svordomsharrang dessutom förklarade att jag inte var verbalt underlägsen bara för att jag svär, så tyckte de att jag var rätt ball. Sen efter det har jag svurit på. Ibland ger det eftertryck och framförallt så är det mindre accepterat att kvinnor svär (på riktigt-svär alltså) och det gör att jag vill ta bort den stämpeln. Jag är väl inte mindre kvinna eller sämre vetande bara för att jag slänger in förstärkningsord?

Nä en ska INTE skämmas för att vara såkallat WT. ALLS.

Jag tycker också det rullar skönt på tungan att svära men jag väljer ju mina tillfällen. Hänger jag med kompisar kan jag svära en del och vara rätt ful i mun men är jag på te.x arbetsplats eller umgås med familj/släkt (eller om det är små barn i omgivningen) så vårdar jag ju språket. Jag är ju inge wt bara för att jag svär en hel del. Jag har lärt mig vad som är önskat beteende och hur man är artig och ordentlig. Men jag har också kommit till insikten att man behöver inte vara formell och artig precis hela tiden utan man kan slappna av och sen "skärpa till sig" när det är läge för det.

Jag svär. De enda som verkar ha problem med det är min mamma (ibland) och en före detta kollega (född -35). Har tatueringar (ex-pojkvän och mamma som hade och har problem med det) och tja… är väl att räkna som en sån där "okvinnlig" typ. En lärare i högstadiet sa en gång att jag var den okvinnligaste tjej hon någonsin träffat. Jag gav henne fingret hehe!

enda gången jag tycker det låter illa är när barn under ~12 svär. en 6årig kusin till mig har t.ex. kallat mormor "jävla fittkärring" när han inte fått som han vill. så fel på så många plan.

känner mig f’resten jävulskt kluven till WT som uttryck.

Caroline: jag undrar varför du tycker att kommentaren får det att låta som att ingen vill tillhöra "obildad underklass"?

Mycket tydligare kan man väl knappast bli med att det är ens personliga åsikt det handlar om…? "i mina öron", "Nån enstaka ibland reagerar jag inte på", "inte attraktivt i MINA öron", "Men så är vi olika", "…har jag alltid haft svårt för och förknippar jag med…".

Jag svär så att det står härligt till, det är definitivt en av mina talanger, men jag kan ju ärligt medge att jag är en sån där person som har white trash fördomar. Det där är ju ganska svårt egentligen eftersom att det förmodligen finns lika många definitioner på white trash som det finns människor. Jag tänker mig liksom de där oputsade jäklarna på gatan som har skitiga barn som är sjukt ouppfostrade och slåss, spottar och jävlas med halva kvarterets barn, folk som har dålig smak, ingen finess och ja, folk som är obildade (inte outbildade, obildade, det är skillnad). Jag hade kunnat ge en väldigt målande bild med allt från klädstil till möblemang och livsstil.

Jag vet att det är fördomsfullt och jävligt men jag kan till och med finna det lite underhållande, som att utforska en främmande kultur med skräckblandad förtjusning. Det är en pestsmitta jag fick med mig från mina dagar på familjeliv där typ ALLT var white trash.

Ja jag tycker också att white trash är ett fruktansvärt, dehumaniserande begrepp. Att däremot associera vissa företeelser och beteenden med en specifik demografisk grupp vet jag inte om jag kan säga så värst mycket om på rak arm.

jag blir hellre kallad för white trash och ovårdad istället för att följa ett beteende som förväntas av mig. icket att svordomar ofta förknippas som något män har för sig. fina flickor svär inte osv. tänker svära som in i jävla helvete.

Intressant det där Caroline skrev om att arbetarklassen har fördomar mot över/medelklassen.

Så är det verkligen. Eller kan vara.

Jag är själv sk "lågstatus akademiker" i och med min sjuksköterskeutbildning men kommer från en gedigen arbetarklass och hela dess kultur. Jag får erkänna att jag lätt ser ner på olika statusmarkörer som dyra märkeskläder, viss inredning, politiska åsikter osv.

Det där med klass är jävligt djupt rotat i de flesta människor och svårt att bryta sej loss ifrån om man nu skulle vilja det.

Jag bor tex i ett "medelklassområde" och kan fortf efter 20 år känna ett främlingskap, att inte tillhöra som jag aldrig gör i Gbg och i förorterna.

Det går aldrig ur.

Eller hur känner ni andra?

Det får kanske bli ett inlägg om det senare.

Om jag svär? Jo vars men inte så mkt och inte särskilt grovt.

WT begreppet har jag svårt för. Inte för vad det omfattar utan att det sägs ovanifrån.

Nedlåtande.

Så tycker jag.

Kram på er

Carina: Vet inte riktigt hur jag ska förklara, hon är ju tydlig med att det är HON som förknippar det med "obildad underklass". Men någonstans låter det ju som om hon argumenterar för att man inte ska svära eftersom det KAN uppfattas som om man tillhör "obildad underklass" av t.ex. henne själv. Inte att alla människor uppfattar en som obildad men att det kan finnas människor som gör det och det vill man inte förknippas med. Sedan finns det väl lite dubbelmoral i kommentaren då hon börjar med att skriva "jag märker inte andras språk och fördömer" och avslutar med att skriva att hon förknippar människor som svär mycket med white trash och någon slags obildad underklass. Eller jag vet inte heller, kanske jag som läser alldeles för mycket mellan raderna.

Jag är troende (aktivt religiös), otatuerad och utbildar mig på universitet och svär väldigt mycket. Jag kan tala utan att svära, men ser svordomar som ett enkelt sätt att förstärka det jag vill förmedla. jag använder dock aldrig ordet satan och har svårt när andra gör det, men det är bara för att jag tycker att ordet är så läskigt. Hahhaha!

men varför inte förstärka sina känslor med kraftfulla ord? Och varför vara wt bara för att vi talar olika?

Jag vet inte om jag håller med om att white trash främst förknippas med de från "sämre förhållanden". Idag finns CSN för att alla skall kunna utbilda sig, tatueringar är ett aktivt val man gör, liksom att svära är lätt att låta bli med om man bara lägger manken till. Utan att värdera, white trash är en livsstil, och har man valt den så får man väl stå för den, liksom de som väljer att leva på andra sätt.

//Emma Hå

att svära på svenska är som att säga helsike på mitt hemspråk. i vår kultur är svordomar en del av det vardagliga språket, sällan att någon reagerar när en vuxen person svär smått även i formella sammanhang. och i nära vänskapskretsar hälsar vi även på varandra med fula ord. inge fel där. och i mitt hemland tillhörde vi ändå det man skulle kunna kalla för någon form av överklass. i sverige är jag medelsvensonbosnien som lägger till "jebote" istället för fan för att fan är så mjukt och milt att ingen tar det på allvar. jag är väluppfostrad, kan äta med alla möjliga bestick och svär ändå. och är tatuerad. white trash är det inte utan dessa nybakade medelkass villaområde fisförnäma som ska vara så "fina fina" orka liksom. att vara ovårdad i sitt språk kan man vara utan att ta till "fula" ord. vi har sett så många exempel på det.

Jag svär nästan aldrig för det har bara inte blivit så. Mina föräldrar och syskon svär aldrig och det känns bara konstigt att börja svära.. Jag kan säga jävla, fan, helvete eller liknande men det är sällan. Något jag däremot tycker är riktigt töntigt är att se ner på andra för att de svär eftersom det skulle betyda att de är obildade, typ. Snälla, vem tror på allvar det?

Och uttrycket "wt" hatar jag också. Jag erkänner att jag precis som de flesta har lite fördomar om vissa människor, men att kalla alla som svär, är tatuerade och har ett lågavlönat jobb för white trash är bara så jävla dumt och ärligt talat barnsligt beteende.

Caroline: Jag håller med dig – kommentaren är väldigt försiktigt skriven, men tack vare den sista sammanfattande meningen känns det som hon skjuter sig lite i foten. Begreppet White trash som så behöver enligt mig inte alls vara samma sak som arbetarklass, även om båda grupperna har en del gemensamt. Bland annat då en stolthet över att tillhöra en gemenskap och en känsla av att vara i underläge i samhället. WT är däremot en livsstil som man kanske väljer eller ärver, klasstillhörighet tror jag kan hänga i i generationer och är svårt att bli av med om man vill. Därför har jag väldigt svårt för att använda "arbetar- eller underklass" som en förolämpning..

Jag svär när jag behöver. Det finns ingenting som lyfter upp den där onda tån man precis sparkat i bordet som en riktig harang. Jag tycker att det blir jobbigt att lyssna på människor som svär för mycket när de pratar, men det är jämförtbart med människor som säger "ba" för mycket, "liksom", "ehhhhh" eller andra uttryck som man börjar slänga sig med och sen sitter det i ryggraden och är jättesvåra att bli av med. Så inget särskilt om svordomarna i sig. Ett försvenskat "Fuck" är min favorit tror jag. Och "KUKEN!" när jag blir överraskad av något, typ att tappa grejer haha.

Anser att svordomar är styrkeord och borde användas mer. Dock gillar jag inte att fitta, kuk, hora, bög osv används som skällsord. Skulle aldrig få för mig att säga så, mest för att det är ju fan inget fel i att ha en fitta osv?:P

Alltså, att man skulle vara outbildad WT (vilket för övrigt är ett rätt otrevligt uttryck) för att svära och vara tatuerad kan jag bara skratta åt! Om jag ska kategorisera mig själv är jag medelklass, med många år på universitetet bakom mig, och jag har flera tatueringar och kan svära så det räcker och blir över. Jag har däremot svårt att svära i text, av någon anledning upplever jag själv att svordomarna känns mycket grövre när jag skriver ner dem.

Hmmm.. Jag är kluven i det där. Själv är jag uppvuxen i en familj där det är "fult" att svära, eller egentligen är det ingenting mina föräldrar har sagt till mig, men ingen i min familj gör det bara. Jag reagerar inte när någon annan svär och jag själv gör det ibland med för att förstärka liksom. Folk som svär i var och varannan mening tycker jag visar på ett bristande ordförråd och det kan jag faktiskt störa mig på.. Man ska inte missbruka det, bara använda det när det verkligen gäller… Typ om man äter en asgod glass; "vilken jäääävla god glass, nice".

"Svordomar och tatueringar har jag alltid haft svårt för och förknippar jag med White Trash, någon slags obildad underklass."

Har inget emot att folk liksom, inte gillar svordomar, deras grej liksom & visst gillar man inte det så är det okej. Men vaddå att föra ihop de här tre sakerna och så får du White Trash och obildad? Vet knappt vad White Trash räknas som så kan ju inte ta illa upp för det men vaddå obildad? Tar åt mig något av det här, förstår inte alls hur man kan få ihop att en person är korkad för att hen har tatuering och svär.

/ Tatuerad, svärande, blond Universitetsstudent.

Jag skulle inte tycka någon som svär är ovårdad, för om jag säger att någon är ovårdad betyder det att hen är smutsig, luktar illa, har trasiga kläder osv. Inte det som alla andra verkar referera ordet ovårdad till, haha 🙂 Förövrigt svär jag själv väldigt mycket, eller det beror på vart jag är någonstans, hemma hos mina föräldrar svär jag som värst och bland mina frireligösa släktingar får jag lägga band på tungan för att inte få en utskällning 🙂

Jag svär, även om inte fullt så hysteriskt som förr om åren. Jag har ett enormt brett ordförråd, har inga problem att uttrycka mig. Men mitt svärande ger lite schvung till mitt språk. Jag är en dynamisk donna och har märkt att folk gärna hajar till när man klämmer ur sig ett litet kraftord då och då. Det är inte bara dåligt, utan ofta positivt för folk lyssnar, mest för att de inte alltid förväntar sig det.

Tycker inte att det är fult, lågt eller ovårdat så sett. Allt har sin plats och funktion, även svordomar och kraftuttryck.

Blir trött på folk som bah: White trash, usch, dåligt, låg utbildning osv osv.

Sorry, jag läser på universitetet, har en utmärkt hög IQ, har massor av förmågor och talanger, men jag gillar att svära.

Och inte fan är jag en sämre människa, ofinare kvinna eller något annat bara för det.

Låt folk vara som de vill. Med eller utan tatueringar, "dåligt" språk, oavsett klädstil, utbildningsnivå och fettprocent.

Lev och låt leva!

Jag svär ofta men tycker inte det är fult. Svenska svordomar är ju rätt tama egentligen, om man tänker på vad de betyder. De flesta har ju att göra med kristendom och är man inte kristen… vari ligger det fula i att svära då, egentligen? Hur fult är fan, satan, helvete och jävlar, EGENTLIGEN? Helt vanliga ord som bara är laddade på grund av att de en gång då folk var kristna symboliserade ondska. Jag går ju inte och utgår ifrån att alla är kristna och tar illa upp av mitt språk och ifall någon gör det, big deal. Det går inte att vara alla till lags.

Någonting i MINA öron som låter bra mycket värre än att säga "fan" och "fitta" i varannan mening är att slänga sig med uttryck så som Wite Trash då detta tyder på människoförakt och okunskap om vårt klassamhälle.

Och finns det ett värde i att vara vårdad? Tja, hur hotfullt låter det egentligen med en välvårdad kvinna?

Jag svär nästan aldrig. Det kan bli en-två gånger på ett år och då är det bara när nåt gått riktigt fel eller om jag har fruktansvärt ont. Annars tycker jag inte att det finns någon mening med att använda ett kraftuttryck. Använder man det hela tiden så mister det sin styrka tycker jag och blir som vilket annat ord som helst. Men jag tycker det är okej med personer som svär. Men om varje mening består av en svordom då tycker jag det börjar bli lite irriterande. Annars tänker jag inte så mycket på det.

På tal om det där med WT. Väldigt många kända sportutövare och skådespelare har ju tatueringar. Dom svär förmodligen en del också kan man gissa. Men dom har miljoner och kanske till och med miljarder på banken. Kan man kalla dom white trash då? Visst, ofta har dom kanske inte någon hög utbildning men dom bor i fina hus i fina områden, har fina kläder och umgås med liknande människor. Det är inte nåt folk vanligtvis förknippar med white trash väl?

Så man kanske bör släppa lite fördomar och se att man inte kan kategorisera människor. Ingen är likadan som den andra och då blir det svårt att sätta in folk i fack.

Men det här med svordomar, alltså pratar inte Clara någon slags norrländska? Det är oerhört förlåtande att svära på en sån dialekt kan jag tycka, låter inte hälften så illa som när en Ståckhålmare gört. Jag lägger nog ingen värdering i människor som svär, jag gör det helst inte själv dock. Kanske för att jag är uppvuxen med människor som bara svär när de är väldigt arga. Kopplar samman svordomar med ilska och jag tycker det är jobbigt när människor är arga på varandra.

Det beror väl på hur man svär och varför. Svär man i brist på ett bättre språk så är det ju en brist i min mening, en oförmåga att uttrycka sig nyanserat och dessutom sjukt störande. Svordomar är laddade ord och det blir uttjatat om allt förstärks med "jävligt", "helvete" och "satan" och sen tre "jävligt" till. Då har man ett kasst ordförråd eller en dålig vana.

Och man måste inte ha ett rikt ordförråd för att ha ett rikt språk. Barn och invandrare, med uppenbara språkliga begränsningar, kan ha ett fantastiskt fantasifullt språk. Knackligt och med massa nöd-lösningar, men ack så mer målande än "jävligt" hit och dit.

Jag svär ofta och har inga problem med folk sin för det, det förstärker ofta. Dock i rätt tillfällen. Gillar inte könsord sim svordomar, mest för att det är s nedvärderande.

Tatuerad är jag också, för mig är tatueringar estetik och ett uttryckssätt. Visst finns det meningslösa WTtatueringar eller prettotatueringar också, men jag älskar tatueringar som konstform.

Hade någon kallat mig White trash sådär hade jag blivit sårad och förolämpad, WT är så jävla nedvärderande och jag är fan värd mer. Visst, jag har väl fördomar. Växte upp i en liten by med många som blev klassade som WT, jag vill aldrig bli som dem..

Gillar också att svära, men väljer mina tillfällen till mer privata sammanhang. Men hade föredragit att svärande var helt avstigmatiserat, det är ju berikande för språket. Men jag menar alltså förstärkningsord som fan och helvete, inte tillmälen som hora eller fitta där man riktar sig till någon person.

Jag vill inte på nåt sätt synas här, försöker göra mig så omärkvärdig som möjligt, vill inte ha nån skit för min kommentar, men vill bara säga vad jag tycker:

JA, det är dåligt att vara White Trash. Det är hemskt. Jag vet inte varför jag tycker det, jo, förresten, kanske för att själva ordet signalerar något som är negativt? Självklart är det sämre att vara obildad än att vara bildad osv osv…

MEN du är inte White Trash. Du är obildad men uppenbart intelligent (även om jag personligen aldrig skulle vilja förknippas med dina åsikter). Vidare är du inte etnisk svensk (vet att det inte är ett "krav" men för mig hänger det ihop på nåt sätt), du bor i ett fint hus osv osv. Du är absolut inte White Trash. Även om jag i stort sett hatar dina åsikter måste jag påstå att du är en rätt respektabel människa. (RÄTT respektabel.)

Jag är lite ledsen över att jag inte kan svära. Min mamma blev alltid tokarg varje gång jag provade svordomsvingarna lite när jag var barn, och det sitter i än idag. Är så försiktig och försynt att jag tror att lite svordomar i språket skulle göra mig gott. Men det går bara inte!

WT och WT… Tror att oavsett klass man kommer ifrån så snackar man olika beroende på miljön. Man anpassar sig på nåt vis. Enda gången jag egentligen tycker man ska hålla på svordomarna är när man talar med äldre som inte förstår det språket på samma sätt, för att respektera dem.

Bor i USA (NYC) och uttycket White Trash är oerhört laddat och otroligt nedsättande här, tycker det används alldeles för lättvindigt och obetänksamt i Sverige. Uttrycket har även rasistiska undertoner då det faktum att det är viktigt att påpeka att det rör sig om just vita människor även antyder att alla PoC’s (people of color) redan är "trash".

Att benämna människor som "white trash" osar klassförakt.

Om man är bildad och har tatueringar då?? Vilket fack ska jag snällt hoppa in i??? Blir så jävla trött på att sitta i någon jävla kategori och låta människor sortera in mig, kan jag inte bara få vara människa? Lika mkt värd som alla andra? Med eller utan tatueringar,utbildning,hår på benen osv,osv….

Jag tror att problemet med svordomar är att det är en väldigt stor skillnad på att välja att krydda sitt tal med dem, än att faktiskt ha en outvecklad verbal förmåga.

Jag tror att ett av skälen till att vissa människor ser ner på personer som svär, är just på grund av fördomen:

"Hen svär för att hen inte har något bättre ord att använda." Och det är ju såklart ett problem, om det är på det sättet. Förmågan att välja vilka ord man använder, i olika typer av situationer är ju inte något som alla får lära sig, beroende på uppväxt/utbildning/social klass. Så det är väl viktigt att komma ihåg att alla som svär inte är "härliga öppna människor som väljer att använda språket hur de vill."

Sedan kan jag också bli lite irriterad på hur svenskar använder ordet "White Trash". WT är en samhällsklass, som präglas av mycketlåg inkomst, brist på utbildning samt ett ointresse för samhälls/kulturfrågor. Sedan att detta KAN gå hand i hand med en viss stil, är en sak. Men bara för att du ser ut på ett visst sätt, så blir du inte WT. Som det står om man läser vidare om begreppet:

"Personer med ordnade ekonomiska och sociala förhållanden, men med en folklig och osofistikerad framtoning, är dock inte white trash i ordets egentliga bemärkelse."

"white trash är en livsstil, och har man valt den så får man väl stå för den"

HAHAHAHAHAHAHAHAH!!!!!!

människor som slänger sig med det där grovt förolämpande nedsättande ordet är för mig väldigt obildad OCH outbildad.

varje gång jag hör någon använda WT för att beskriva en människa känner jag mig otroligt obehaglig till mods för det vittnar om en väldigt osympatisk och osolidarisk människosyn som jag helst inte vill befatta mig med.

varför skall man sparka på människor som redan är utsatta i samhället?!

och vem bestämmer vad som är god och dålig smak?

för övrigt är klass en väldigt intressant diskussion. något säger mig att klassföraktet odlas bäst hos uppkomlingar som inte vill kännas vid sina rötter.

Intressant det här med svordomar, Själv svär jag väldigt sällan (i alla fall jämfört med många andra), eftersom jag inte tycker om hur det låter, det passar inte med den person jag ser mig som, och i de sammanhang som jag ofta rör mig i.

Däremot har min familj (min mamma och styvpappa) fosterbarn boende hos sig. De svär väldigt mycket. Vi försöker träna bort det, och jag tror att det till stor del är till deras fördel, kanske särskilt just för att de är fosterbarn. Det finns många fördomar som fosterbarn, särskilt lite äldre, får stå ut med. Att man är bråkig, farlig, kriminell, obildad och "problembarn", särskilt om man som våra barn redan har diagnoser som gör att man kan uppfattas så. Det är skillnad tyvärr. Ett "vanligt" barn som svär tycker många låter ofint och ovårdat, men barnet blir inte dömt direkt. Ett fosterbarn som svär får omedelbart en stämpel på sig som hopplös och "ja, et var väll det vi trodde". Något som tillslut blir lite av en självuppfyllande profetia, lite som med flickor i rosa klänningar, eller pojkar i mörka kläder.

det där lät ju råpantat… att man inte ska svära för att då är man white trash.. som att det skulle vara nåt fel med det osv. det som dock kan vara en anledning till att inte svära är att man inte har några "fula" ord att använda när man blir förbannad, så att man istället använder diskriminerande och kränkande ord för att få en reaktion, om du fattar vad jag menar 🙂

Jag är uppvuxen i USA, och där är uttrycket "white trash" väldigt laddat. Där är det lika nedsättande att kalla en vit människa för wt som det är att kalla en svart för "nigger". Ordet är rasistiskt! I Sverige används ordet wt om alla som är tjocka och tjänar mindre än 20 000 i månaden, typ. Därför tycker jag att ordet har blivit så töntigt och barnsligt. Typ "jag tjänar mer än dig och har finare kläder och är smartare än dig, nananananana du är white trash!".

Jo, visst kan jag svära men ganska sällan. Min pappa ogillade svordomar och var väl mer av "den gamla skolan" då han föddes 1932. Visst kunde han svära men ytterst sällan, och där tog jag väl efter. Mamma min svor nog med ibland men mest av "misstag", men överlag kommer jag från en ganska "svärfri" familj.

Jag har gjort en sk klassresa men jag känner, som de flesta andra tror jag, en djup tillhörighet till min ursprungsklass som jag varken vill eller kanske ens kan "tvätta bort".

Mycket av "livet i förorten" finns kvar inom mig. En tydlig sak är språket. Svordomar är en naturlig del av mitt språk, likaså dialekt och att man kommunicerar enklare. Man kommunicerar helt enkelt på olika sätt beroende på vilken klass man tillhör. Trots flertalet år på universitet och flera år i ett avancerat yrke så har jag så jävla svårt för hur medelklassen kommunicerar. Jag hatar skitnödiga formuleringar och onödigt krångliga ord. Inte för att jag inte förstår dem, vilket en del säkert tror (det finns nämligen gott om klassförakt på universitet- önskade att jag hade förstått det innan jag gav mig in på den akademiska banan) utan för att jag tycker det låter "snobbigt" och pretentiöst.

Jäkligt trist med folk som vill dela in människor i snäva fack på det där viset! Jag: ung kvinna, jurist, svär ofta och gärna, är tatuerad, är från akademikerfamilj i huvudstaden. Den som hör mig prata eller ser mina tatueringar är givetvis fri att dra sina egna slutsatser om att jag är si eller så, men det säger mer om den personen än om mig. Få människor, om några, är stereotyper. Det ska en ha klart för sig. 🙂 Sedan tycker jag att det är en sak om en själv anser sig känna samhörighet med en särskild grupp i samhället, t ex "arbetarklass", men att så att säga dela in andra människor i grupper en anser dem tillhöra tycker jag känns fel och onödigt. Särskilt att kalla andra något som "white trash" eftersom det används som ett skällsord och bygger på rena fördomar. Och nej, ingen ska skämmas över sin bakgrund. En ska vara sig själv och behöver inte vara så jäkla "fin" hela tiden, på det gamla, konservativa, traditionella sättet. Tiderna förändras! 😉

jag har blivit van sedan barnsben att inte svära. dessutom tycker jag att svordomar medför en obekväm stämning i jämförelse med ställen umgängen där det knappt svärs alls. kanske bara är jag som tänker så men det får mina åsikter stå för 😉

Jag svär en hel del. Min far brukar alltid säga "inte ska väl du svära, du som är jurist och allt". Han är den generationen som tror att svordomar är något som en tar till för att en har bristfälligt ordförråd. Jag ser det som en styrka att variera sitt språk, och att kunna använda såväl svordomar som kanslisvenska. Huvudsaken är väl att en är medveten om _hur_ en använder språket?

(När jag var yngre brukade min far säga "inte ska väl du svära, du som är flicka". Det var en av anledningarna till att jag blev feminist.)

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *