Kategorier
diskussion & debatt

Hur blir man våldsam?

Inatt satt jag uppe alldeles för länge framför livesändningarna från Boston. ”This is the face of evil’’ sa man dramatiskt om och om igen och jag fick lika dålig smak i munnen varje gång. När ska folk sluta kategorisera människor i onda och goda? Med det svartvita tänket så bortser man från naturliga förklaringar som kan hjälpa till att förstå ANDRA potentiella brottslingar och förhindrandet av eventuella brott. Förstår man att våldsamhet görs genom trauman, huvud- och hjärnskador eller genom att man drabbas av psykisk sjukdom så kan man förebygga det hos barn som t.ex varit med om våldsamma saker eller barn som på andra sätt är i riskzonen. Att avfärda förövare som onda monster är inte bara verklighetsfrånvänt utan även väldigt kontraproduktivt.
 
 
Men det är lätt av avhumanisera brottslingar. Det blir lättare att hantera skiten som händer i världen då. Att inse att Breivik, Dahmer, bostonbombarna eller t.o.m Hitler är precis som du och jag är alldeles för plågsamt. Man vill distansiera sig, skapa en gräns mellan vi och dem. För om de är som oss.. vad betyder det då?
 
Men om de inte är människor vad är de då? Kaniner? Hästar? Eller är de omänskliga? Att vara människa gör en mänsklig per automatik. Att vara våldsam är mänskligt, att reagera våldsamt är mänskligt, att formas av en våldsam kultur är mänskligt och förståeligt. Det är viktigt att minnas att våldsbrottslingar skapas, de föds inte våldsamma såvida de inte föds med en sjukdom. Så länge man avfärdar människor som gör hemska saker som omänskliga kan man aldrig komma åt kärnan. 
 
 
Och är det bara jag som tycker så jävla synd om den yngre bombaren? Hur fan hamnade han här liksom? Nitton bast med hela livet framför sig. Hans vänner och familj vittnar om en social, sorglös och glad person som pluggade, sportade och verkade trivas med sin tillvaro. Vad hände? 
 
Det här är så jävla sorgligt på alla sätt och vis. 

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Hur blir man våldsam?”

Ja de som väljer att ta livet på oskyldiga människor är omänskliga och dumma i huvudet. Ser inget gott i dom överhuvudtaget. Jag tycker att man har val i livet och dom väljer du själv. Det är endast DU själv som kan göra det du gör. Om någon tvingar dig så kan du välja att lyssna eller inte.. De väljer att ta ifrån en vän, pappa, mamma, dotter, son, släkting till kanske flera… de förstör inte för en…Nä tycker inte det minsta synd om han… Eller pappas mördare!!

Svar:
det behöver inte handlar om tvång (och vågar man verkligen stå emot tvång? Kan vi applicera det tänket på kvinnor som inte vågar säga ifrån när de våldtas?) utan om att man formats av en våldsam barndom eller påverkats på annat håll. Fri vilja tror jag inte på. Vi är våra erfarenheter.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Jag struntar faktiskt i vad som ligger bakom deras agerande och varför de gör som de gör.

När de tar sig rätten att leka gud och avgöra andra människors livsöden går de beyond vad som är mänskligt. Då ska man inte bemötas som människa. De mänskliga rättigheterna borde upphöra pronto och de borde istället betraktas som ohyra. Skadedjur som elimineras så effektivt och billigt som möjligt.

Precis som med flera andra som gör såna här saker så har de på senare tid blivit allt mer intresserade av religion. Hans familj och vänner säger ju att han var en helt "normal" och glad människa men sen började intressera sig mer och mer för islam. Han blev väl hjärntvättad.

Svar:
Det var väl storebrorsan som var intresserad av Islam som jag förstod det… inte lillbrorsan? Men jo det kan ju vara en förklaring. Inte helt ovanligt.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Precis som du skrev, människor föds inte onda och våldsamma, men jag måste påpeka att även de som föds sjuka föds inte våldsamma. Jag antar att då du skrev om de sjuka syftade du på de med psykiska sjukdomar, vilket inte riktigt är sant. Vi påverkas ofta av media när det gäller våra tankar om psykiska sjukdommar oh tror att de springer omkring med knivar och dödar eftersom det är så media ofta beskriver dem. Sanningen är att de är ovanligt att personer med t.ex. skitzofreni, paranoid psykos osv är våldsamma. Det är oftare att de kan vara farliga för sig själv då de kan bli deprimerade och försöka ta sitt liv. Bilden av t.ex. skitzofrena som är farliga är väldigt skadande för de sjuka, eftersom människor kan bli skrämda och de kan ha svårt att hitta vänner, jobb osv. Det är kanske bara personer med psykopati som har större tendens att vara våldsamma, men faktum är att bara en del av psykopater är kriminella. Psykopater kan ofta maskera deras "riktiga ansikte" och låtsas vara normala.

Du skriver också att man föds sjuk, vilket inte heller är sant när det gäller psykoser, personlighetsstörningar osv. Man kan ha ADHD eller autism från födelse, men när det gäller t.ex skitzofreni föds man benägen till att få den. Det är alltså ingen som är skitzofren från början. Det är olika faktorer som utlöser sjukdommen, som t.ex. trauma eller kriser. Men man också alldrig utveckla den.

Du har helt rätt i att ofta försöker man avhumanisera brottslingar. Detgör man ofta genom att t.ex. säga de var psykiskt sjuka för då tenderar ofta att tro att de psykiskt sjuka är en annan, omd människoart. Men de som har nån psykisk sjukdom är samma människor som vi "normala".

Svar:
självklart blir man inte våldsam bara för att man är sjuk, det menade jag ju inte. Däremot kan våldsamhet bero på psykisk sjukdom.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Håller med dig till typ tusen procent. *trött*

Jag undrar hur det skulle se ut i media om man skrev om katastrofer i proportion till deras omfattning? Alla som dör i krig och svält, alla som "försvinner" i diktaturer världen över, alla barn som går igenom fruktansvärda trauman varje dag

UTAN ATT DET SKRIVS EN RAD OM DET I MAINSTREAM-MEDIA.

En blir litet ledsen.

Svar:
Det är förjävligt att det värderas olika så, men samtidigt tycker jag inte att det är så konstigt. Boston/USA är ju ett land i fred. Chocken blir större då tror jag. ”kan det hända där så kan det hända här” liksom. Man blir rädd. Att det händer våldsamheter i krigszoner är ju tyvärr förväntat även om det givetvis är fruktansvärt sorgligt.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Ja det är faktiskt så att förövare är människor. Att förebygga (precis som du är inne på) våldsbeteenden eller andra destruktiva beteenden är för mig den enda rimliga vägen. Jag blir rädd och ledsen när jag läser kommentarer liknande anonyms ovan (om att vissa människor är ohyra som bör utrotas etc).

Samhället måste byggas på andra grunder än hat, dehumanisering och "öga för öga". Våld in- våld ut är ett välkänt faktum, men nu har vi kunskap som gör att vi kan jobba för att bryta våldsspiralen. Det gör vi inte genom att omänskligförklara individer som begått fruktansvärda handlingar.

Jag håller helt med, men samtidigt är jag nog en av dem som gärna vill se det som att våldsbrottslingar inte är som jag. Trots att jag vet innerst inne att de är det och att det alltid finns en bakomliggande orsak. Jag kan tänka mig att om man hela tiden blir sviken av människor runt om en och inte får den hjälp man behöver, så kan det sluta med våld. Det är inte konstigt om det leder till frustration. Om många som behövde hjälp skulle bli sedda tidigt och få den hjälp de behöver i tid kanske världen skulle se annorlunda ut?

Håller med dig till fullo!

En av Breiviks försvarsadvokater var och föreläste på universitetet förra året och framförde vikten av att inte se människor som Brevik som monster, omänskliga och så vidare av just de anledningar som du skriver. Advokaten protesterade mot att han kallats för "djävulens advokat" för Breivik är lika mycket människa som vem som helst. Först när advokaten började prata om detta så var jag lite tveksam, "klart Breivik är omänsklig, är man mänsklig kan man inte begå sådana fruktansvärda handlingar" tänkte jag i oförstånd. Men sen gick det liksom in att Breivik är människa och att det är viktigt att se honom som just människa för att kunna förebygga och förstå.

Min hobbyanalys/tolkning är att mänsklig förknippas med empatisk och snäll och det är där problemet ligger. Som du säger kommer man aldrig åt kärnan med en sådan utgångspunkt.

Håller helt med dig, förståelse och kunskap är det viktigaste för att kunna motverka att liknande saker händer igen, och det får vi inte genom att bara sätta "ondska" som titel. Det är onda handlingar, verkligen, men det behövs en djupare förklaring än så till varför de gjorde detta. Inte för att rättfärdiga utan för att motverka.

Att få förståelse handlar ju inte om att börja sympatisera med vad de gjorde och tänka "de gjorde rätt, jag förstår dem", men det är så jag tror många uppfattar det när man säger att vi måste "förstå".

Exakt så. Det är samma tankar som dyker upp i mig, vid olika tillfällen. Som när jag såg klippet där Saddam Hussein avrättas, eller när britter ordnar fester för att fira Margeret Tatchers död.

"Det är förjävligt att det värderas olika så, men samtidigt tycker jag inte att det är så konstigt. Boston/USA är ju ett land i fred. Chocken blir större då tror jag. ”kan det hända där så kan det hända här” liksom. Man blir rädd. Att det händer våldsamheter i krigszoner är ju tyvärr förväntat även om det givetvis är fruktansvärt sorgligt."

Det är just där problemet ligger, tycker jag. För det första i det faktum att krig normaliseras. Vi är fruktansvärt avtrubbade. Det vore bättre, enligt min mening, om vi tvingades att konfronteras med det som faktiskt händer i hela världen _i proportion till dess omfattning_.

För det andra är USA verkligen _inte_ ett land i fred. Tvärtom är USA involverade, både direkt och indirekt, i ett stort antal väpnade konflikter världen över. Det finns en klar anledning till att det som händer där inte händer här. Samtidigt kan jag undra vad som hade hänt om självmordsbombaren i Stockholm hade lyckats döda någon mer än sig själv.

För det tredje visar retoriken du pekar på i inlägget en stor del av USA:s problematik; nämligen detta tvångsmässiga indelande av människor i "goda" respektive "onda".

Så tror jag.

Svar:
jo, jag uttryckte mig fel. Det är fredligt (nåja) I usa. Alltså, bombningar hör ej till vardagen och folk tror att de är trygga. Men ja det är inte ens slump att de utsätts för våld, verkligen inte.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

@NinjaKossan, jag tänkte precis samma sak, fast ännu mer i stil med frågeställning kring, varför är vissa brott okej att bara säga "gärningsmannen är vidrig" (typ våldtäkt) men när det kommer till andra brott då är det på grund av massor med andra faktorer.

Jag tror inte att någon föds elak eller ond och jag tror heller inte att varken våldtäktsmän eller den här typen av brottslingar egentligen ÄR onda,antingen är de skadade av en biologisk anledning, dvs att de har en hjärnkemi som inte är som alla andras. Eller så är det omständigheter som gjort dem så. Men att dela upp att vissa brott är "okej att tycka synd om förövaren" och i andra inte, det tycker jag är konstigt.

Svar:
jag tycker alltid det är ok att känna empati med förövare. Dock så är det förståeligt när man inte gör det. jag gör det ibland,ibland inte. Vet inte vad som skiljer.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Det vandrar nog många bomber omkring i världen, som tur är stannar de vid vandring hos det flesta.Vi gillar ju inte männsikor är dumma mot oss i privata livet i stort och smått och kallar de för det ena eller andra. Så när någon mördar då vaknar mördaren till hos oss..De är mer kärlek som världen behöver, och vi måste börja hos oss själva:)

Men nej givetvis så är det ju så vi fungerar. Jag menade inte att jag ifrågasätter DIG negativt LD 🙂 Jag tycker bara att det är konstigt i samhället att det ser ut så. För givetvis så är det så att vi alla har personliga erfarenheter och läggningar som gör att vi har lättare för att känna empati/avsky för olika brott. Det är bara mänskligt liksom.

Men om det beror på psykisk sjukdom, fel på hjärnan eller trauma så är ju förövarna inte alls som oss andra?

Jag tror visst det finns elaka människor. Som gör elaka saker, och det behöver inte alltid handla om psykiska sjukdomar osv.

Oavsett så känner jag ingen sympati för förövarna psykisk sjukdom eller ej.

Jag önskar bara att de får tillbaka allt lidande de själva bidragit med och lite till.

synd om den yngre bombaren eftersom att han hade hela livet framför sig? Nja håller inte med. Låter läskigt likt Steubenville våldtäkten när fokusen riktades mot hur synd de var om våldtäktsmännen.

Jag och en vän diskuterade (i samband med din frågeställning om man hellre räddar Breivik eller grannens hund) ganska mycket det här med människans värde.

Vi kom fram till att det finns ett mer subjektivt värde och ett mer objektivt. Det subjektiva värdet är det att man kanske värdesätter sin syster mer än mannen på gatan, och mannen på gatan mer än t.ex. än massmördare. Alltså beroende på hur väl man känner personer och vad man tycker om dem. På det viset kan man ju också känna olika inför olika gärningsmän. T.ex. ser man kanske en som begått ett brott mot barn som värre än nån som begått ett brott mot en vuxen, speciellt om man själv har barn.

Sen kom vi överens om att ändå alla har ett "objektivt värde"; att alla har samma värde i grunden och ska behandlas utifrån det.

Jag tänker att dessa två olika typer av "värden" ofta blandas. Det subjektiva kommer lätt in, i det här fallet speciellt för folk som bor i USA och kanske känner offer eller anhöriga. Då är det lätt att tycka att det handlar om ondska, och man kan tycka att gärningsmännen förtjänar att dö o.s.v. Däremot, för oss som bor långt borta och inte har nån personlig kontakt till det som hänt är det lättare att se det objektiva värdet hos gärningsmännen. Vi kan se det på en objektiv nivå, och vi känner inte samma personliga ilska.

Min åsikt är nog att man i officiella sammanhang borde hålla det på en objektiv nivå, och dit hör då kanske att fundera på orsaker och strukturer som gör att människor blir våldsamma. Men samtidigt förstår jag ju att det är svårt att hålla känslorna borta i en sån här situation.

Men LD, menar du att du inte tror på fri vija alls eller?

Förstår inte riktigt. Jag tycker inte heller att vi ska dela upp människor i goda eller onda, för det finns gott och ont inom oss alla. Trauman, uppväxt i våldsam miljö etc. kan ju få dessa onda sidor att utvecklas inom oss och ta överhand. Men det är ju inte så att alla som varit med om trauman genast börjar utföra en massa onda handlingar. Det måste väl finnas något slags val vi gör, eller?

Sedan tänker jag att visst, vi kan sitta här och förundras över vad som gick fel i hans huvud. Eller så kan vi tycka att det är jävligt orättvist vilka konsekvenser det fick för omgivningen att något gick fel med honom. Är det inte också ganska vanligt att läsa sånt där, att anhöriga till mördare vittnar om att denne var "social och sorglös, aldrig skulle kunnat ha skada någon" t.ex. Detta behöver ju inte alls stämma, människor kan ju visa en frisk sida utåt.

På Aktuellt igår visade de bilder från gisslandraman i Ryssland, bl.a visade de bilder från gisslandramat i Breslan. Där intogs en skola av tjejtenska terrorister, och det slutade med att 338 dödades, varas 158 barn. Tjetjenien behandlas ju fruktansvärt dåligt av Ryssland, men liksom, vad ursäktar det egentligen i ett sånt fall? Det var barn de dödade. Då blir det väldigt svårt att tänka "ondska utvedcklas ur erfarenheter"´. Att denna ondska finns inom mig också. Förstår du vad jag menar? Inte bara för att det är jobbigt att tänka så, men för att det helt enkelt inte verkar logiskt. Fast det är ju väldigt enkelt för mig att sitta här och säga, som aldrig levt i ett sådant förtryck. Jag vet inte vad jag ska tro.

Svar:
Jag tror definitivt inte på fri vilja, det trodde jag stod klart med tanke på alla mina inlägg om strukturer, socialisering osv. Nej alla som utsätts för trauman blir inte våldsamma, men alla som är våldsamma har utsatts för trauma (eller sjukdom, droger osv). Förstår du hur jag menar?
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Visst är det viktigt att ständigt påminna sig om människors komplexitet, förmågan att handla både ont och gott. Att, som du säger, försöka komma ihåg att bakom varje "monster" finns en människa. Och på samma sätt är det viktigt att vara medveten om sin egen mänsklighet, att man själv är kapabel till både gott och ont.

På olika forum brukar jag ha en profilbild föreställande en målning som kallas Stalingrad-Madonnan. Det är en bild målad under andra världskriget, på baksidan av en karta. Den målades kring jul, och föreställer en kvinna som skyddar sitt lilla barn tätt intill sig (Maria och Jesusbarnet, får man förmoda). Konstnären var en tysk soldat (en av the bad guys alltså) i Stalingrad, helvetet på jorden.

För mig har den bilden blivit en symbol för just detta, människans förmåga till såväl gott som ont, och jag tänker ofta på den när jag hör om saker som detta, hur man avhumaniserar "de andra".

Jag tycker det är intressant att det är lättare att empatisera med mördare än våldtäktsmän, när det första ändå är ett brott där man totalt avslutar någon eller någras liv, utan återvändo. En våldtagen människa har kvar sitt liv och har möjligheter att leva ett gott sådant. Kanske för att mord ändå är något de flesta på någon nivå kan relatera till, de flesta har säkert önskat livet ur någon, även om det bara är under en kort ogenomtänkt sekund. Jag vet inte hur många som känner så om våldtäkt, jag har då inte gjort det. Man vet också att mord kan ske i självförsvar, eller för att förhindra att någon skadar andra, man våldtar inte i självförsvar eller i förebyggande syfte. Det kanske har bidragit till att den generella synen på de olika brotten är olika tänker jag.

Jag har väldigt svårt att lyckas uppbåda någon slags empati för någon som våldtagit, medan jag definitivt kan känna det inför mördare (självklart inte alla). Våldtäkt finns det inte så mycket anledning att begå annat än för sin egen skull, en maktdemonstration eller liknande. Mord kan ses som ett nödvändigt ont i en större strid, terrorbrott begås för att man är övertygad om att man har den rätta ideologin, då är sådana brott är ett medel som helgas av målet. Det behöver inte vara något man vill göra, men man känner att man måste. Det är svårt att säga nåt liknande om våldtäkt, även om det förstås också används mycket i krigszoner som terrormedel.

Att sätta en bomb på en plats som man sedan lämnar, eller skjuta ett vapen på håll är också annorlunda, mer distanserat, från att hålla ner någon under en mer eller mindre längre tid och tvinga sig på dom, och göra något som för de flesta är förknippat med njutning.

Svar:
Jag håller med dig
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Förtydling: Det är lättare att se att någon kan bli indragen i att placera ut en bomb, och kunna skjuta ifrån sig tanken på vad det innebär, än att någon skulle ha sitt offer framför sig, under sig och medvetet plåga dom.

Svar:
JA!
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Intressant, jag resonerar ungefär likadant då det gäller ofödda barn. Folk vill gärna se dem som icke-mänskliga, de vill sätta en kraftig gräns mellan fostret och en människa…trots att ett foster ÄR en människa. Man avhumaniserar fostret och kallar hen för "parasit" eller "cellklump" för att kunna klara av att göra abort. Nu har vi fri abort i Sverige och jag förstår varför många kvinnor väljer att ta bort sina barn. Det jag däremot ogillar är avhumaniseringen av foster och vägran att se dem som människor.

"Att avfärda förövare som onda monster är inte bara verklighetsfrånvänt utan även väldigt kontraproduktivt."

Jag håller inte fullt med. Kontraproduktivt är det säkert men verklighetsfrånvänt är det inte.

Jag är övertygad om att många som generellt sätt är onda (oavsett om det t.ex. bombat eller vill bomba någon)inte behöver ha haft en dålig uppväxt.

Kolla bara på Breivik, växer upp i ett samhälle mycket likt vårt, och verkade till synes normal (förutom aktiviteterna på nätet dock). Han blev tvungen att stoppa i sig en massa piller för att klara av att döda människorna på Utöya. Det skulle man kunna tolka som att han hade ett "gott" samvete, han visste att det han skulle göra var fruktansvärt och han visste att i sitt eget normala tillstånd skulle han inte klara av att döda men tog till hjälpmedel.

Vad säger det om honom? Min tolkning är att han valde att vara ond, han valde att döda trots att han visste att det var fel. Otroligt mindfuckande för min del. Det är ju en helt annan sak med en självmordsbombare i Irak, dessa är ju som alla vet på eller annat sätt indoktrinerade med att det är rätt.

Så det är inte alls verklighetsfrånvänt att anta att vissa människor är onda, utan att behövt gå igenom en massa trauman när det var små. Och i övrigt tror jag alla är med om jobbiga saker i sina liv, och jag tror att i de allra flesta fall väljer man själv om man vill vara ett monster eller inte. Man väljer själv om man vill våldta en person, döda ett barn, eller bomba Boston.

Däremot är det alltid svårt att avgöra om en människa är god eller ond när denne t.ex. dödat någon som trakasserat än eller hotat än på något sätt.

Nu kanske är jag jobbigt som hela tiden tar upp det där med psykiska sjukdommar, men jag tycker sånt är viktigt. Du skrev att ”våldsamheten kan bero på en psykisk sjukdom”. Och jag förstår hur du tänker, för att ja, man kan bli våldsam av sjukdommen, men det är inte vanligt och det där att jag hackar upp mig på det, är att det kan handla om någon enstaka fall, men uppmärksamheten är extremt stort och det borde inte vara så. Det nämns ALLTID i media då någon som gjorde något brottsligt var psykisk sjuk ( trots att oftast är det också något annat som gör att man begick brottet, t.ex. att man var full) och detta bidrar till en helt förvriden bild på de psykiskt sjuka, som pga de fördommar får det svårare i livet. Att skriva att ”våldsamhet kan bero på psykisk sjukdom” är ungäfär samma som att skriva att ”de som har en kniv hemma kan vara våldsamma”. Och visst är det folk som har en kniv hemma och är våldsamma. Men de allra flesta är helt ofarliga.

Svar:
men om man pratar om orsaker till våldsamhet så kan man inte ignorera vissa faktorer bara för att nån inte ska ta illa vid sig. Man blir inte våldsam av knivar så det ÄR inte samma sak.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Japp, nu tror jag att jag förstår. Tack.

Jag tror definitivt på socialisering och strukturer jag med, och hur stor "makt" dessa har över vårt beteende. Dock tror jag att vi också har en fri vilja, att vi i vissa avseenden kan välja att stå emot grupptryck, normer osv såklart. Jag tror också på en fri vilja när det kommer till att välja att utföra ett bombdåd, att ta steget på något sätt. Jag tror att jag tror det åtminstone, men jag börjar tveka. Det går väl att tro på ett mellanting, eller? Sedan kan de ha varit psykiskt sjuka eller så, jag är inte helt säker på att den fria viljan gällde i det här fallet.

Så tänker jag alltid också; Vad hände? Vad har den här personen varit med om egentligen? När sådana här saker händer beror det säkert ofta på att personen bär på en stor mängd ilska som denne inte vet hur den ska hantera längre. Bägaren rinner över och det slår slint liksom.

Däremot tror jag knappast att alla som gör hemska saker är psykiskt sjuka. Det finns till exempel kriminella organisationer, tex maffia, där flera medlemmar säkert går med för att passa in i den där specifika gruppen. De kanske aldrig känt tillhörighet innan, och då blir den där tillhörigheten så viktig att de är beredda att döda för den. Eller så blir de tvingade in på olika vis. Många soldater är också massmördare, men eftersom de dödar "enligt planen" så ses det inte som ett problem. En soldat behöver inte vara psykiskt sjuk för att döda. Etc etc.

Jag tar inte illa vid mig att du pratar om psykiska sjukdommar som en orsak till våldsamhet, för ja, de kan vara en utlösande faktor. Det jag menar är att psykiska sjukdommar är orsaken till våldsamhet i en så liten skala gämfört med t.ex. alkohol och droger att det borde pratas om det mycket mindre i de sammanhang. Jag kanske uttryckte mig fel tidigare, men det jag tycker är fel är att psykiska sjukdommar får en sån onödig stor uppmärksamhet i den typer av debatter, då den uppmärksamheten borde vara mindre och gämförbar med det hur många brott faktistk begås av personer med psykiska sjukdommar. Du nämner t.ex. aldrig alkohol, som är mycket större orsak till att folk blir våldsamma än psykiska störningar.

Fint inlagg. Tack for det. Som svensk Boston-bo sa har just dem har tankarna snurrat mycket. Att det kanns sa javla ledsamt. Och att fokuset borde ligga pa att forsta vad som hant med den har killen. Men generellt sa ar faktiskt dem flesta har valdigt svartvita i sitt tank, och hamndlystna. Kandes inte bra i magen igar nar folk gick ut och firade hogljutt pa gatorna. Och poppis blev jag inte av att kanna empati med med honom…"he’s an animnal!" Le sigh.

Nu tror jag personligen faktiskt på en viss fri vilja i sådana här sammanhang. Det finns människor som aldrig skulle skada andra, hur pressade, hjärntvättade eller till och med hotade de än blev.

Alltså, det handlar ju inte om att ursäkta hemska brott. Man kan inte ursäkta våldsdåd eller mord, däremot kan man acceptera att ingen människa är ond, och hemska handlingar innebär inte att man inte är människa. Att vägra acceptera att människor är kapabla till fruktansvärda handlingar, utan att man isåfall förklarar dem som monster eller omänskliga. Vi måste ju acceptera att människor som bombar fortfarande är människor och inte ondskefulla demoner, annars välkomnar man bara situationer i stil med "Men min bror kan inte ha våldtagit/dödat någon – han är en jättefin kille, inte alls något monster!" Trasiga människor är också människor.

Jag vet inte om jag bör hålla med eller inte. Men föräldrarna beskrev honom som du sa: sorglös, sportade o.s.v, dock så bodde han ju själv. Så föräldrarna kanske inte just visste varenda sak han höll på med. Men han kunde ha valt ett annat spår än just att göra detta och sedan spendera säkert hela sitt liv i en fängelsehåla.

Tack för att du skriver om detta! Tänker också att jag borde, men har inte orkat/hunnit följa rapporteringen det minsta.

Det är förstås på ett vis "enklare" för oss att slå ifrån oss allt med förklaringen att "de är monster/onda"! Men samtidigt blir det ännu värre och otäckare – för som du skriver så var detta två till synes sorglösa tonåringar. Hur ska vi då alls kunna veta vem som plötsligt smäller en bomb? Det Är naturligtvis inte så enkelt egentligen och mycket känns det som medias önskan att skapa bra storys och samtidigt sätta skräck i folk – "ondskan finns mitt ibland oss!"

Nä jag vet inte. Obehagligt är det. Och förbannat sorgligt.

Jag kan tycka att det är sorgligt att en ung människas liv plötsligt är förstört, men jag har svårt att tycka synd om honom. Har man ett fysiskt hjärnfel eller en psykiskt sjukdom som gör att man blir våldsam så kanske han inte har en fri vilja (och vi vet ju inte något om hans fysiska/psykiska hälsa). Men om så inte är fallet så finns det inga "ursäkter" för det som skett. Många har varit med om fruktansvärda upplevelser under sin uppväxt och genomför ändå inte våldsamma handlingar. Jag håller med om att vi till stor del är våra erfarenheter, men jag håller inte med om att vi inte har en egen vilja att bestämma över om vi ska skada en annan människa eller inte.

Jag är trött på primitiva kasta-bajs-på-"ETTÖGAFÖRETTÖGA"-fasoner folk drar med.

Behöver väl inte sitta och tycka synd om en seriemördare eller skit, men det gör alla gott om folk kunde lägga undan sina strikt emotionella hämndskänslor och gråt och istället fokusera på orsak/verkan. Oavsett hur obekvämt det är. Detta innebär inte att vi inte kan straffa förövare (jag vet att folk är så kåta i att straffa nämligen), utan för att det är KUNSKAP och ökad förståelse och medvetenhet och allt detta bidrar till att utveckla samhället framåt.

Jag skulle inte säga att individen inte har något ansvar för vad hen gör. Men det innebär inte att jag vill bortse från faktorer som i allra högsta grad påverkat denna individ, för att kanske göra något åt det. I förebyggande syfte. För samhället i stort. Osv.

Blabla tycker helt ärligt det är enkelspårigt att inte ha förståelse. Förståelse innebär inte förlåtelse eller att OK:eja skitbeteenden.

Azze: Jag skulle vilja göra en liten jämförelse utifrån hur jag tolkar din kommentar.

Du har inte förståelse för människor som tycker att det inte finns några ursäkter för att döda oskyldiga människor.

Men att inte ha förståelse för varför en mördare dödade andra människor är fasoner och enkelspårigt?

Givetvis kan det finnas många bakomliggande faktorer och tidigare erfarenheter som påverkar en människa negativt, vi är alla påverkade av vårt förflutna. Men jag kan inte förstå hur en "frisk" person kan lägga undan all sin empati och impulskontroll och döda någon annan, sen får du kalla mig enkelspårig om du vill.

Jag håller verkligen inte med dig i allt du skriver, men det här är verkligen något viktigt du tar upp! Genom att utmåla den här typen av personer som monster så avhumaniserar man dem, vilket innebär att man i lugn och ro kan glömma bort att många av oss skulle kunna begå hemska gärningar om förutsättningarna vore fel. Jag rekommenderar alla att läsa "Kommendant i Auschwitz" av Rudolf Höss. Höss var definitivt ingen god människa och han gjorde hemska saker som inte kan ursäktas – men han var en människa, inget monster.

Hur tänker du kring rattonykterhet?

Personer dör pga. att onyktra kör bil. En del av dessa lider av alkoholism. Sjukdomen kan ha utlösts/förvärrats av sociala faktorer. Tycker du lika synd om offets familj som du tycker om gärningsmannen?

Fri vilja är en stor fråga. Vore intressant om du skrev ett inlägg om vad du tror styr människans val.

Att inte avhumanisera kan jag gå med på, men det här "nämen stackarn han var så ung han kunde blitt nåt istället"..nej. Låter precis som Steubenville.

Hade du tyckt synd om honom om någon du kände blivit mördad?

Vet inte om du på riktigt kan göra skillnad mellan mördare och våldtäktsmän eller om det var en provokation.

Svar:
nej jag hade inte tyckt synd om honom om han mördat nån jag kände. Vilken konstig fråga.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Jag känner ingen sympati för mördare. Desto mer sympati för offrens anhöriga, och självklart för offren. Det är vidrigt att dessa två killar lät spränga oskyldiga i luften. Jag känner stor sorg för den åttaåriga pojken som dog, som verkligen hade hela livet framför sig. Han om någon var väl verkligen oskyldig. Jag har jätte svårt att förstå sympatier för kallblodiga mördare. Jag skiter fullkomligen vad som drev dessa två killar att mörda, men religiös fanatism verkar varit en sporre-alltså hatet mot de sk otrogna. Vedervärdigt på alla sätt.

Hejhej,

Intressant inlägg! Som några andra sagt så tror jag inte att det är så lätt att dela människor i gott och ont. Därimot så tror jag att det finns vissa människor som är födda lite mer känsliga och blir lättare "förförda" av ondska.. Alltså, genetiskt/biologiskt sätt är man lite mer belagd att bli elak helt enkelt. Det som avgör om dessa människor går vidare och mördar och begår våldsbrott är händelser i deras liv, typ att dom haft en jobbig uppväxt, det kan vara en jobbig händelse som triggar detta inom dem. Exempel, Ted Bundy, har for mig att han mördade alla dessa kvinnor utav ilska for att kvinnan han älskade inte ville ha honom (kvinnorna han mördade ska ha liknat henne). Detta är ju självklart ingen ursäkt men det ger iaf lite hopp till eventuell behandling och i förebyggande syfte.

Det man egentligen säger om man uppdelar folk i gott och ont är att det finns inget att göra åt saken. Är man född ond kan man knappast ändra deras DNA och göra den människan god igen.

Och mad betyder absolut inte alltid bad och bad betyder inte alltid heller mad. Att resonera hur kan en "normal" människa begå ett sånt hemskt brott?? är ju en typ av försvarsmekanism, man är rädd för det man inte förstår sig på (tror jag). Det ar lättare att klassa dom som galna så slipper man konstant oroa sig att grannen ska attackera dig, för honom känner du ju, han är ju knappast galen eller hur?

Men ja, det är otroligt svårt det där, jag vill inte tro att det är så svart och vitt (ganska otäck tanke) och jag tror att både nature och nurture har betydelse på hur man blir som människa.

Jag är väldigt nyfiken på vad han tänkte och hur han hamnade där. Influerade hans bror honom? Blev han ofrivilligt indragen eller var han bara en riktig jävel på att sätta upp en fasad?

Frågan är då om USA kommer ha en öppen och direktsänd rättegång, precis som Norge hade med Breivik-rättegången. För till skillnad från Breivik spenderade den här killen inte år i ensamhet och konspirerade, hur hann han bli så förstörd på så kort tid? Kommer han känna sig ångerfull? Kommer han känna sorg?

USA är dock inte så fria och så öppna som dom tror att dom är, kan väl inte hoppas på för mycket.

En märklig sak med det hela, har följt några amerikanska neutrala medier, de har kommenterat hur HEMSKA och VIDRIGA alla tjejer är som har påpekat att den yngre brodern ser bra ut(på twitter). Men jag kommer mycket väl ihåg hur medier porträtterade Breivik som en snygg och stilig man, det var ingen som sa att det var fel att tycka så. Konstigt.

"I absolut mening finns inga horor. Det finns människor som är i prostitution, för längre eller kortare tid. De är inga "typer", inga karaktärer. De är människor som hamnat i en viss situation. (…) Man tar in en annan människa i kroppen och inser att den andre, den är inget annat än jag i en annan situation, under andra livsvillkor." Så skriver Kajsa Ekman i Varan och varat, om synen på prostitution.

Vår bakgrund och bagage sätter sina spår i oss, och människor är formbara. Självklart ställs vi inför val i livet och har ofta möjlighet att välja, men VAD är det egentligen som påverkar våra val om inte våra livserfarenheter och vår situation?

"Förstår man att våldsamhet görs genom trauman, huvud- och hjärnskador eller genom att man drabbas av psykisk sjukdom…"

Precis! och det är just därför jag ogillar definitionen "mäns våld mot kvinnor" istf traumatiserade, störda, socialt marginaliserade mäns (kvinnors, hbtq-personers) våld mot sin partner t ex. Iaf i Sverige, idag.

Tack för att någon skrev det, har samma jävla diskussion i min klass varje gång något liknande händer. "han förtjänade att dö" säger de om den äldre brodern. Vilka är vi att bestämma vem som ska leva och dö?

Tack Lady Dahmer. Någon med förnuft

FAITH IN HUMANITY RESTORED

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *