Kategorier
diskussion & debatt

Tänk att vara förälder och så står du utan bostad och skydd helt plötsligt en dag

En bekant berättade att hon sett en familj som packade ihop sina grejer en tidig tidig morgon i höstas utanför Älvsjös bibliotek. En familj. Som sovit där. Sen snackar en del om organiserat tiggeri, om att man ska gå vidare och strunta i människor i nöd.
 
En familj alltså. Med barn. De har tydligen förlorat sitt hem (packningen ser ni på bilden) och i Sverige så är det ju meningen att man alltid ska ha tak över huvudet men vi gör ju vårt bästa för att sälja ut välfärden och riva folkhemmet ner till grunden så därför finns det människor som inte har nånstans att ta vägen.
 
 
Jag kan inte ens föreställa mig ångesten man som förälder skulle känna i samma situation. (Kort taget av My Dearest second hand som aktivt jobbar för att hemlösa ska få det drägligt och som erbjöd att hjälpa den här familjen.)
 
Läs gärna Anja // Anaiah // Glammuttan’s inlägg om tiggeri.

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Tänk att vara förälder och så står du utan bostad och skydd helt plötsligt en dag”

Det är inte alltid man tänker på det, men man känner sig fruktansvärt bortskämd när man ser sånt här och inser att man inte tar tillvara på att ha tak över huvudet och en mjuk, varm säng att sova i, för en dag kanske man står där själv… Usch, kan inte ens föreställa mig att sova på gatan.

Organiserat tiggeri ÄR ju dock ett väldigt stort problem. Vi har många rumänska tiggare i min stad, främst kvinnor. Mat vill de inte ta emot om någon försöker ge dem det, bara pengar. Kolla gärna den här dokumentären för att få en lite större inblick i det organiserade tiggeriet: http://www.youtube.com/watch?v=YNOlt4fG7Pg. (Med det inte sagt att just denna familj inte var i nöd, men att förneka att organiserat tiggeri existerar verkar ju dumt).

Jag tycker att man kan ifrågasätta vad folk menar när de pratar om "organiserat tiggeri". Menar man att det är fel att personer som bor i fattiga länder där de har få möjligheter att få ett lönearbete åker till Sverige och samarbetar för att få ihop pengar? Jag tycker inte det är fel, det är väl klart att det är bättre att hålla samman än att vara ensam. Sedan så har jag svårt att tänka mig att tiggeri skulle vara så lönsamt att någon liga skulle kunna tjäna storkovan på det. Möjligen att personer som tigger kan vara utnyttjade av kriminella ligor men inte enbart för att tigga pengar.

Vi måste kunna se båda, hela den komplexa bilden. Det finns hitresande tiggare. Att det ger mer att tigga på Sverige gator än att vara kvar i sitt land tyder på en mycket svår situation. Och så finns det utsatta i Sverige, barnfamiljer som inte kan ge sina barn ens det grundläggande. Djupt sorgligt.

Frivilliginsatser blir allt vanligare. Jag är kluven. Det är så upplyftande att se mänskligt engagemang, men det ska väl ändå inte behövas, vi skall väl ha et samhälle som tar hand om våra svaga?

Som handikappad är jag mycket obekväm i rollen som allmosetagare, det är skillnaden mellan att ha rätt att finnas och få lov att finnas. Jag vill ha rättigheter snarare än gåvor, jag vill kunna stå rak och stolt och känna människovärde. Och jag vill inte vara hänvisad till religiösa organisationer!

Jag förstår helt och fullt de tiggare som inte vill ta emot mat. Människor behöver mer än bara mat. De behöver pengar till kläder, medeciner, skola (om de kommer från andra länder), hus/bostad, sjukvård osv osv i all oändlighet.

Och som nån sa. Att folk som inte kan få pengar i sitt eget land åker hit för att tigga för att kunna fortsätta få sjukvård till en familjemedlem eller bara kunna betala sin bostad, är det fel?

och kom inte och säg att de ska ta ett jobb då. Det räcker med att svenskar har brytning för att de ska bli nekade ett jobb så kan du knappt svenska alls så kan man glömma det…

Det gör så ONT i hjärtat.

Vad kan man göra? vilka organisationer törs man lita på att de faktiskt hjälper? hur kan kan skänka pengar, hjälpa.. på rätt sätt? (missförstå mig rätt nu!)

Innan den här idiotiska saker kom (minns inte en vad den heter) att man måste registrera sig nånstans med mobilen för att skänka pengar iaf.. innan den kom, så skänkte jag ofta. Mest till cancerfonden, barn och djurskydd.

Nu är det krångligare.

Det är lättare än vad många inser att hamna i den situationen också. Jag, min partner och vår tvååring blev bostadslösa i somras. Hyresvärden bestämde sig nämligen för att renovera huset vi bodde i, och vi flyttade ut tre dagar medan de skulle fixa badrummet. Tre dagar blev veckor, som blev fyra månader. Vi tvingades flytta runt mellan vandrarhem och vänner. Vi hade ingen bil men blev tvugna att hyra en sådan oräkneliga gånger i panik, för att kunna handla och ta oss till kunder och öppna förskolan så att vårt barn skulle få lite vettig lekmiljö.

Kostnaderna skenade, även om hyresvärden stod för vandrarhemskostnaden. Till slut ringde han och meddelade att han inte kunde betala mer vandrarhem. Vi hade inget hyreskontrakt – trots mycket tjat från vår sida så hade han aldrig tid att komma förbi och ordna något! – så vi vågade liksom inte kräva något. Våra kreditkort blev tungt belastade under perioden och vi kunde inte arbeta så som vi hade behövt (egenföretagare). Vi fakturerade ungefär hälften av vad vi hade planerat för perioden och har nu skulder hos kronofogden på grund av detta.

Vi lyckades få tag i en mindre och billigare lägenhet hos en annan hyresvärd, men blev tvugna att anlita en flyttfirma – på kredit! – för att kunna flytta dit. Ekonomin är fortfarande hårt ansträngd tack vare denna jävla sommar och vi har haft svårt att få ihop pengar till hyran några gånger, så jag inser ju att avståndet till en ny bostadslöshet inte är långt. Socialen har en handläggningstid på minst två veckor här, så om någon av våra kunder inte betalar sin faktura i tid (vilket händer, eftersom de är stora och vana vid att vara "hårda" mot sina leverantörer) så hinner de inte hjälpa oss.

Det är skrämmande, hur dåliga skyddsnät vi har.

Piko: Varför flyttar man in i en hyresbostad utan att ha skrivit på ett giltigt hyreskontrakt först? Det är ju som att be om problem.

Svar:
många gånger har man inget val. I STHLM så är det svårt att få tag i lägenheter osv. Här hyr många i andra hand.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

LD: Ja, då skriver man såklart på ett andrahandskontrakt istället.

Svar:
ibland är det också svårt. Vi hyrde lägenhet av en person som inte fick hyra ut i andra hand när vi var nya i sthlm. Hen fick inte ens ha inneboende.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Jag är väldigt kluven till detta.

Nej jag är inte kluven till vad jag tycker om att se en barnfamilj på gatan men jag är ändå av den åsikten att jag vill att vårt samhälle, att staten, ska se till att vi inte har tiggeri och hemlöshet i vårt land. Men sen är jag ju också av åsikten att våra skattepengar ska gå till vård, omsorg och skola snarare än bidrag till rika familjer att få hemstädning.. Alla vill ju inte ha en solidarisk fördelning av tillgångar utan en del vill se om sitt eget hus.

Jag vill inte förbjuda folk att tigga eller att eldsjälar ska bry sig om folk som sitter på gatan, men jag känner så starkt att det är fel väg att gå.

Jag är rädd för att hemlöshet snart kommer ses som en uppgift för privatpersoner att ta hand om när det inte borde vara så. Jag tycker det är förjävligt att vi bara ska acceptera att samhället inte gör något åt det och att vi ska tiga still och sticka till den hemlöse en femtilapp och tro att det kommer bidra till något positivt? Är någon hungrig eller fryser skulle jag inte tveka att hjälpa till, men inte genom att ge pengar.

Ja det är skrämmande vad dåligt skyddsnätet fungerar ibland.

Men.. det skulle inte hänt om man sett till att ha hyreskontrakt. I pikos fall.

Jag hoppas dock innerligt att det löser sig för er.

Magknip. Jag vet bara hur mina föräldrar känner att de ibland är otillräckliga för att hjälpa mig, och då är jag vuxen och får MASSOR av hjälp av dem.

Att inte kunna som förälder ge sitt barn ens tak över huvudet när de är bar, måste vara ungefär det värsta man kan uppleva som förälder.

Fan Sverige, vi MÅSTE få en humanare politik igen. MÅSTE. Det här dödar själar hos folk

Nej, sånt här gör mig arg. Vi har ett välfärdssystem i Sverige som ska fånga upp dom människor som hamnar i nöd. Sen att det kommer människor till Sverige och utnyttjar systemet, får oss att skänka pengar till folk som åker flyg hit för att tjäna pengar på tiggeri för att sen flyga hem igen… Det vill jag inte stödja nånstans. Jag betalar skatt för att det här inte ska finnas. Om det sen dyker upp människor som vill utnyttja mig och vårt system till fördel för att dom inte ska ta tag i såna liv… Det är fantastiskt att vi i Sverige vill göra allt för att fånga upp människor som hamnat i nöd… Men andra länder får faktiskt ta sitt ansvar för sin befolkning. Det är klart att det är enkelt att bli arg på dom som gör såhär för att slå undan sitt medmänskliga ansvar… Men det är inte dom som gör det som jag blir arg på. Jag blir arg på att ANDRA människor och länder inte tar sitt ansvar. Det där borde inte kunna finnas i dagens Sverige. Visst, för 200 år sen, men inte år 2013…

Om ett par veckor hamnar jag, min sambo och våra katter också på gatan. Lyckas inte få andrahandskontrakt, har inte stått i bostadskön tillräckligt länge för förstahandskontrakt och tjänar inte tillräckligt mycket för att ta ett lån som räcker till att köpa bostadsrätt. Ibland hatar jag Stockholm. Och mina livsval. Kan soc hjälpa en?

Caroline: Vi bodde i en jättefin tvårummare centralt i en mindre stad men verkligen supercentralt utan lekmöjligheter för tvååringen i närheten av där vi bodde (vi brukade sitta och skotta grus på Eons parkering i brist på annat). Min syster hade en jättemysig tvårummare i ett barnvänligt område. Hyresvärden var en mycket god vän till henne och hon hade därför inget kontrakt hos honom – ingen av dem vill slösa tid på pappersarbete. Syrran drog utomlands, kollade med hyresvärden om vi fick ta över lägenheten, vilket vi fick. Två månader senare hade vi flyttat in och hyresvärden skulle komma förbi med papper – allt var färdigt att skriva på sa han – men helt plötsligt gick hyresvärden inte att nå längre och han kom aldrig förbi. Syrran kunde inte få tag i sin vän från landet där hon var. Ett par veckor senare visade det sig att han sålt fastigheten och det var där problemen började, kan man säga. Den nya hyresvärden satte igång ett renoveringsprojekt utan dess like och det gick inte att bo i lägenheten.

Caroline: Det gjorde jag såklart. Jag ringde honom väldigt många gånger för att få till kontraktet, pratade med honom när han kom förbi huset, ringde kvällar, helger och allt möjligt till slut – helt desperat. Han lovade mycket men det hände aldrig. Han var _jävligt_ snabb på att avsluta samtalen innan de ens hann börja. Hal som en ål, verkligen. Jag ringde honom och grät, när lägenheten aldrig blev klar och vi inte hade någonstans att bo. Jag vädjade om att han skulle ordna något annat, för barnets skull – han har tre egna dessutom så jag väntade mig liksom förståelse.

Det är klart att jag såhär i efterhand kan tänka att det var ett dåligt beslut att flytta INNAN kontraktet var ordnat. Människor fattar dåliga beslut ibland. Det blev lite extra enkelt att fatta ett dåligt beslut eftersom min partner var deprimerad, min mamma hade dött nyligt och vi kände en så oerhört stor längtan efter att få tillgång till en bit trädgård där vårt barn kunde leka och vi sitta och dricka kaffe om morgnarna och liksom, bara läka. Det var min syrras kompis som ägde huset, de hade känt varandra länge och umgicks en hel del. Jag hade träffat honom ett par gånger och han verkade sympatisk. Sannolikheten för att det skulle bli strul verkade verkligen vara mycket låg i mina ögon.

Caroline, är du seriös? Jag blir så jävla rädd av att läsa dina inlägg! Tvi, för noll förståelse att alla inte glider på räkmacka i livet.

Jag har inte kunnat få ett enda riktigt kontrakt på 7 år (fel av mig, fick ett andrahandskontrakt under sex månader för 3 år sen)! Bodde i en mindre stad och ställde mig i bostadskö på min 18-årsdag.

Jag gjorde "alla rätt", men har flera gånger bott på gatan. Soc kunde inte hjälpa till, så länge jag inte var missbrukare eller hade barn. Funderade både på att börja knarka och att bli på tjocken bara för att få boende. Tyvärr verkar ju inte ens det vara en garanti för att få boende…….

H: Jag gick själv på socialbidrag under en halvårsperiod och har varken barn eller är missbrukare, så något annat måste det vara som gjorde att du inte uppfyllde deras kriterier för att få försörjningsstöd. Jag gick dit och bad om att få hjälp fram tills att att jag hittat ett jobb, eftersom jag blivit tvungen att droppa mina studier pga att jag klampat in i väggen. Det var aldrig fråga om att jag inte skulle få bidrag, så jag undrar vad alla dessa människor som får avslag egentligen säger eller gör för att inte få någon hjälp.

Jag tror inte heller att alla glider på en räkmacka genom livet. Jag vet att jag INTE har gjort det. Men får man en lägenhet så ser man till att skriva ett kontrakt, för det finns inte en myndighet i världen som kommer bry sig ett skit om att det var din farsas gamla lumparpolare som hyrde ut till dig när du står där på gatan utan någonstans att bo. Det enda de bryr sig om är om det har begåtts ett kontraktsbrott eller inte. Alltså, påskrivet kontrakt + medlemskap i hyresgästföreningen = en god försäkring.

Svar:
Det går inte att generalisera så kring socialbidrag. DEt finns alla slags anledningar till varför man inte får och ibland får man fast man egentligen inte fyller alla kriterier. Det beror helt på vilken kommun du tillhör, din tidigare historia och vilken sida av sängen socialsekreteraren vaknade på just den morgonen. Jag har varit i systemet många år och sett väldigt många motsatser. När det gäller kontrakt så kan det också vara omöjligt emellanåt. Alla vill inte hyra ut vitt och då står man där med ett val: hyra svart eller bo på gatan. I sthlm har du inte råd att vara petig.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Jag uppmanar ALLA att ögonaböj gå till närmaste socialkontor alt. kyrka och informera dem om läget, om något liknande skulle ske där igen eller på annan ort i Sverige, för den delen. För det här får banne mig inte ske, framförallt barn skall alltid få hjälp!

Bliver man af en eller anden grund boligløs, og uheldigvis står registreret hos Kronofogedmyndigheden, så kan det være svært at få en bolig. Får man endelig en mulighed hos en privat udlejer, så er man vel næsten nødt til at finde sig i hvad som helst; ingen kontrakt, ingen ordentlig varme, kold vand i hanerne, utætte vinduer osv osv… og dermed ingen rettigheder – er der ikke mange som lever under sådanne vilkår? Det har jeg i hvert fald både set og hørt!

Det skærer en i hjertet at se en familie leve på den måde i vores del af verden. Det burde ALDRIG forekomme!!!

hm.. jag tycker att de som aldrig sökt socialbidrag helst ska hålla tyst, för det kan finnas tusen anledningar till att just du inte ska få något. Du kanske kan få pengar av din familj? Jaså du söker inte mer än fem jobb i veckan, nä då blir det inget. Din förmedlare på Arbetsförnedringen kanske struntar i dej? Rätt kontakt, rätt stad, rätt region.. allt spelar roll. Det är fan inte lätt..

Caroline: Jag gissar att du hade stabilt boende under det halvåret? Det är en enorm trygghet och gör återhämtningen lite lättare än att vara psykiskt utmattad utan någon trygghet. Pengar kunde jag få emellanåt, men boende, nej. Vad ska man göra med dom pengarna? Äta sig mätt på gatan?

Under en period hade jag en fantastisk läkare som ringde och skrev brev till både soc och bostadsföreningen med vädjan om att hjälpa mig få boende. Hen sa att t o m hen fick ångest över min situation. Det hjälpte inte boendesituationen, men jag fick lite hopp om mänskligheten när hen kämpade för mig.

Förresten.. Tycker du att man ska säga nej till boende om man inte får skriva kontrakt?

Min morfar var under många år alkoholist han hade ett boende, men hade så klart många vänner som var bostadslösa. Jag mött ofta min morfar på en bängk med sina vänner. Satt ofta med dom och pratade kramade om han och skaka hand med hans kamrater. Då var min son liten. Dessa blickar som "normala" människor gav mig när jag satt med dom och min son är ganska skrämmande. Kan lova att ingen vet hur dessa människor livssituvationer har sett ut inan deras liv blev ett helvete som uteliggare/ hemlös… Min morfar hade de ända ganska bra. Min mamma kämpade otroligt mycket för han. Min morfars bästa kompis Egon hade ingen bostad han Bode i ett industriområde, kallt blött, den dagen min morfar dog så fick Egon morfars kläder, skor ja allt som han behövde, han kom på morfars begravning. Vi fick hjälp av frälsnings armen att hitta honom. Den kärlek som Egon fick av oss den har han nog inte kännet på många år. Det sista jag vet från Egon är att han tillslut fick en bostad,, då var han närmre 65 år.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *