Kategorier
diskussion & debatt

Att lajva enönskvärd personlighet

Whats up med den här förbannade åsikts- och personlighetsposeringen egentligen? När man rör sig i offentliga och sociala medier så kryllar det av det. Folk som säger att de tycker en sak offentligt när de egentligen tycker nåt helt annat privat. Samt agerar motsatt det de påstår sig stå för eller enträget försöker övertyga omgivningen om att de egentligen är på ett visst sätt fast de uppträder tvärtom. Typ som en polare jag hade förr som alltid talade om för alla hur snäll hon var fast hon egentligen var en elak skitstövel.

Typ man SKA ju tycka att det är viktigt med kroppsacceptans men kan ändå inte sluta fatshame’a eller kommentera kroppar. Eller att man SKA vara emot konsumtion fast man ändå inte kan sluta shoppa eller produktplacera eller påstå sig vara mot rasism samtidigt som man tycker det är dags att stänga gränserna. Att vara mot hälsohets  men ändå tycka att tjocka ”kan ta tag i sin vikt om de vill” eller vara för jämställdhet men samtidigt tycka att killen ska betala eller vara feminist samtidigt som man konstant skuldbelägger andra kvinnor.

Man vet att vissa saker är rätt att tycka och stå för, men har inte riktigt greppat vad det egentligen handlar om. Analysen uteblir.

Det nya ordet är väl ”åsiktsappropriation”. Man antar en åsikt/värdering man trivs med utan att egentligen stå bakom den helhjärtat. Man liksom lajvar. Lajvar feminism. Lajvar vänster. Lajvar socialismen. Lajvar lämpliga åsikter och personligheter, låtsas vara så som man ”borde”. Lite som Birro som skriver spaltmeter om att vara accepterande och ödmjuk, något han aldrig klarar av att utöva själv.

(Obs, självklart kan det vara svårt att leva upp till sina värderingar alla gånger men jag syftar inte på folk som failar lite ibland utan på de som inte ens försöker utan bara tror att det de säger sig stå för räcker hela vägen.)

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Att lajva enönskvärd personlighet”

Vissa saker är väl så djupt rotade i en? Som det med kroppsacceptans… jag vill så gärna inte bry mig om hur min kropp ser ut, men oroar mig ändå för att se FÖR tjock ut.
Samma sak med jämställdhet. Tanken är där, och viljan, men jag själv har inte riktigt hunnit med.
Gör så gott jag kan! 🙂

Precis så är det. Men det är ganska enkelt att ”se” vilka som lajvar åsikter på sociala medier när det gäller offentliga personer på t.ex bloggar och instagram.
Det är endel vända kappan efter vinden och dubbelmoral. Ena dagen tycker man si och nästa bortförklarar man sig och tycker så.
Det blir ganska fånigt och själv har jag svårt att ta såna människor på allvar.
Själv försöker jag så gott jag kan, att ”leva som jag lär”, men det är inte lätt alla gånger 🙂

Tänker att det är lajvar vi gör allihopa mer eller mindre. Och mer eller mindre medvetet. Man har massa åsikter, tex om feminism, konsumtionssamhället eller miljön, men kan/vill/orkar inte alltid vara konsekvent eller dra varje åsikt till sin spets. Ofta för att man inte är en ensam ö, utan lever i ett samhälle som många gånger står för helt andra saker och det kostar en hel del kraft att alltid vara emot.
Men det är förstås stor skillnad på att åtminstone försöka (och vara medveten om, och jobba med, sina brister) och att bara hålla sig med massa ädla åsikter utan att på något sätt ta konsekvenserna av dem.

Jag kan förstå att det är svårt ibland att faktiskt göra och orka göra hela analysen och se hela strukturen, men nog skaver det ibland när det folk säger att de tycker sedan visar sig gå helt emot det de visar med sina handlingar och säger när man skrapar lite på ytan.
För jag tycker nog att man ser skillnad på människor som verkligen tagit till sig en åsikt eller ett tankesätt, men inte lyckats applicera det helt på allt man säger och tänker (det är ju jättesvårt att ändra saker som präntats in i en hela livet, t.ex. att det är så bra att vara smal) och människor som bara säger något för att de vet att det är vad man borde säga.

Jag har nog inte märkt av detta så tydligt, att man beter sig helt motsatt. Åtminstone inte medvetet, eller med vilje.
Dock finns det många personer som verkar sakna analys. T.ex. när man tycker att homofobi och rasism såklart är fel, men man ser överhuvudtaget inte sin egen del i det. Eller när man ser våldtäktsmän som enskilda monster (dvs. ingen våldtäktskultur eller liknande). Eller när man är för jämlikhet men tar avstånd från ”alla manshatande feminister”. Ibland handlar det ju dock inte om brist på analys utan snarare en analys som utmynnat i ett annat resultat än vad min analys har gjort.
Men jo, det är ganska irriterande. Speciellt när det ofta (nu har jag ingen statistik eller så, egna observationer) är dessa person, som kan spotta ut sig en massa stora ord utan längre eftertanke, som hörs och syns mest.

Ja ibland är det svårt att leva i enlighet med sina värderingar. Jag själv är uppväxt i en förort med många sociala problem. Jag skulle aldrig snacka skit om området och försvarar det ofta. Men skulle jag nånsin vilja bo där igen? Öh nej. Jag skulle aldrig vilja att mina barn gick i den skolan där 90 % kommer från andra länder. Sist jag besökte mina gamla kvarter blev jag mer el mindre påhoppad av ett ungdomsgäng som snabbt konstaterade att jag inte hörde hemma där. Ändå talar jag mig varm om förorten?! Fast jag själv knappt törs vistas där längre. Jo, jag lajvar nog ibland..

Jag tror vi alla gör det, för att vi är mänskliga. För att vi försöker, vi ”tycker” något men orkar inte riktigt leva upp till det. Har själv många onda samveten.
Å du gör det med Lady Dahmer. Kring feminism, kring god ton och mkt annat.
Vi gör alla så gott vi kan. Eller nja, de flesta av oss
/ Asta

På tal om detta så säger ju du dig vara emot att kvinnor ska behöva göra sig fina och sminka sig, och sen ibland gör du det för att du vill känna dig ”normal” eller ”fin”. Som ditt svar till mig på det: En behöver ju inte kanske ta varje strid och sen skuldbeläggas när en ibland gör ”fel”. Det egna bedömandet borde få räcka… Oftast. 😛 Men jag tycker för det mesta faktiskt inte att det är fel att ifrågasätta om någon vänder kappan efter vinden!

Men alla lajvar ju inte en önskvärd personlighet utan är precis likadana i verkliga livet som på sin blogg. Jag känner ett par stycken bloggare som inte har minsta skillnad på sin officiella och privata person. Så man ska inte dra alla över en kam.

jag pallar inte stå för mina egentliga åsikter offentligt pga känner inte att dom är socialt accepterade.
vilket väl iofs är skillnad från att gå runt och låtsas-tycka saker. jag brukar mest undvika att ta ställning.
det offentliga debattklimatet är så aggressivt.

Åh, jag är så trött på mig själv! Jag känner ibland att jag lajvar missnöjd kvinna bara för att det känns passande. Varje dag tittar jag mig själv i spegeln och FÖRSÖKER vara missnöjd. Jag har ett BMI strax över 25, så tekniskt sett är jag överviktig. Stör det mig? Inte det minsta. Stör det mig att det inte stör mig? Oerhört! Jag känner att det är något fel på mig som inte har insett hur viktigt det är att jag är smal, som att jag har missat någon stor universell sanning som alla andra kvinnor har insett. Jag står där och petar på fettet på magen och känner mig nöjd. Sjukt okvinnligt. Jag försöker få dåligt samvete när jag svullar choklad, jag försöker få ångest när jag inte går till gymmet. Men det är som att jag saknar den där lilla djävulen på axeln som säger att det är fel att jag är tjock. Jag ÄR ju tjock. Varför stör det mig så att jag inte skäms över det?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *