Kategorier
diskussion & debatt

Att som feminist hänga på antifeministbloggar och snacka skit om andra feminister är fan motsatsen till systerskap.

Systerskap har inget med enighet att göra. Det har inget att göra med att man aldrig får ge kritik till andra kvinnor eller tycka att en annan feminist har eller gör fel. Man måste inte tycka lika eller ens tycka om varandra för att vara solidariskt. Många verkar tror att det är så men det är inte det systerskap handlar om alls.

Systerskap innebär dock att man INTE deltar i antifeministers smutskastning av andra feminister, inte ens om man håller med om det som sägs. Precis som man inte som uttalad antirasist sitter inne på SD-bloggar och deltar i skitsnack om invandrare eller andra antirasister. Det är unket och billigt och gör mig både uppgiven och ledsen att det förekommer.

Men här ska ni få ett tips ni som debatterar flitigt: när ni bloggar/twittrar/debatterar så har ni ett ansvar. När man t.ex bloggar om enskilda individer och det gör man ju ibland, speciellt när man bemöter kritik eller diskuterar med andra offentliga personer, så har man ett ansvar gör vad som sägs om dessa och hur diskussionen utvecklas. Efterlyser man till exempel ett gott debattklimat eller den sk Goda Tonen men skriver inlägg där ens läsare uppmuntras samt tillåts uttala sig elakt och negativt om den man skriver om så skapar det allt annat än ett schysst klimat. Faktum är att det snarare blir en jävligt destruktiv och trist stämning.

Det här har jag också bidragit till tidigare dock men har fått upp ögonen för hur onödigt och dumt det egentligen är (mycket tack vare er)  och det försöker jag att undvika i dagsläget oavsett hur frestande det kan vara. För det är lätt hänt, speciellt när egot blir sårat och man vill ha lite stöd och medhåll från omgivningen eller få bekräftat hur bra man minsann är och hur rätt man har.

Och då handlar det inte längre om att kritisera varandra utan om att man använder andra för att lyfta sig själv och det är alltid problematiskt.

schmenus

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Att som feminist hänga på antifeministbloggar och snacka skit om andra feminister är fan motsatsen till systerskap.”

Jag har väldigt ofta vänt mig emot alla påtvingade gemenskapsfeminismer och hävdat min rätt att vara den jag är och göra som jag vill utan att känna några slags skyldigheter att be om ursäkt för min utseendefixering eller tvingas gulla med feminister jag tycker är dumma i huvet bara för att jag anser mig vara feminist. Jag anser att feminismen mår bra av ifrågasättande och kritik och jag tycker inte att man på något vis ska använda sig av silkesvantar bara för en delar ideologi osv.
Men att hålla med antifeminister, ge dem rätt i sin retorik, liksom legitimera deras syften. Det är väl i sin ordning antar jag. Men kan man inte bara liksom sluta kalla sig feminist då? Då är man ju faktiskt inte det.

Nej det är verkligen tråkigt att som feminist alliera sig med folk som tycker att ”jämställdheten gått för långt”. Ofta försöker ju manliga anti-feminister (och även män i allmänhet) få en att hugga andra kvinnor i ryggen. Jag tänker på kommentarer jag fått som låtit typ så här:
”Men Du kanske är något så ovanligt som en VETTIG feminist, som inte tycker… [bla bla bla valfritt tema som rör feminism]
Sådana kommentarer är faktiskt mer vidriga än att bara rakt ut stå för sina åsikter och stå för att de hatar allt jag står för. Jag skulle hellre hugga en kniv i ryggen på mig själv än att någonsin ge dem ännu en anledning att tro på sina vedervärdiga idéer och åsikter.
Måste också få tipsa alla feminister om en gammal klassiker som är väl värd att läsa igen och påminna oss alla om varför vi kämpar för jämställdhet och varför vi är feminister:
”Det kallas manshat : en bok om feminism” av Carin Holmberg.
Vi lever i ett samhälle där mannen är norm och kvinnan undantaget. Det får vi aldrig glömma.

Jag känner inte till fallet som ligger bakom detta inlägg, men generellt sätt håller jag med.
Att lära sig genom (konstruktiv) kritik, argumentation och diskussion är superviktigt för ens utveckling, men det går att vara en del av en gemenskap ändå.
Oliktänkande betyder inte att man är fiender, att därför bekräfta antifeministers beteende och argument är väldigt tråkigt gjort.
Fanny har många gånger kritiserats för att vara arg och hatisk. Personligen tycker jag att det är skönt att läsa texter av någon som är arg, för att jag orkar inte vara det själv, orkar inte kämpa. Att hämta den energin hos Fanny är viktigt för att orka med.

Vill bara säga att jag läst inläggen och kommentarerna nu som du först länkade till och det här verkar handla om hur man anser att förolämpningar ska delas ut.
A: Men när du säger att Pia-Lotta skriver löjeväckande korkat så handlar det inte om att bemöta sakfrågan respektfullt utan är bara en förolämpning.
B: Nej, inte så länge jag säger att det är det hon skriver som är löjeväckande korkat. Då är det ingen förolämpning.
A: Fast det handlar ju ändå inte om sakfrågan utan om något personligt och inte är det respektfullt heller.
B: Joho, så länge man inte skriver att DU är löjeväckande korkad kan det inte vara en personlig förolämpning. Det är både god ton och respektfullt.
Det finns något väldigt oärligt att framställa sig själv som den respektfulla som alltid bara bemöter vad folk säger med en god ton. Det finns nämligen inga såna människor. Det enda man gör är att möjligtvis lura vissa att tro att man är det där undantaget från hur resten av mänskligheten fungerar.
Sen finns det ju absolut vinster med att sätta på sig glorian. Personer som förolämpar på det här sättet får ofta beröm av män och anti-feminister. ”Tur att det finns feminister som du. Du är en av de få vettiga feministerna”. Och det här kommer från folk (män) som själva inte har några problem med att hoppa runt på folks bloggar och vara otrevliga och hur fula i mun som helst. Alltså hela den här soppan är ett hyckleri från början till slut och handlar om att människor inte kommer överens och blir förbannade på varann. Sen väljer de sida och och hjälps åt att chickanera sina fiender i kommentarsfälten, för det är där man ser hur folk pratar när de glömmer bort att det är de som värnar om den respektfulla tonen. För det är fan inget respektfullt nånstans i det här. det är ett skitkastande hit och dit och vissa gör det öppet medan andra gömmer det bakom sin goda ton.

Ytterligare en sak jag skrattade länge och gott åt:
”Jag känner inte Pia-Lotta personligen alltså kan jag inte skriva negativt om hennes person.”
För att citera bloggaren: ja det var sannerligen ”löjendeväckande korkat” sagt.

Nu har jag läst alla inlägg som har gjorts på den antifeministiska bloggen och jag förstår inte problemet. Jag kan förstå att det måste kännas jobbigt att bli så granskad och få varje inlägg recenserat men smutskastning? Personen bakom är påläst och ger relevanta argument för sina påstående. Ingenstans hittar jag personangrepp eller kränkningar utan, tvärtom, sakliga synvinklar och adekvata frågeställningar. Man är inte antifeminist bara för att man inte köper just era argument utan reflektion.
Jag vet många som ser Tenebrism som en frisk fläkt. Äntligen någon som orkar titta på varje påstående och sätta det i ett sammanhang. Eftersom detta inte kan ske i kommentatorsfälten hos vare sig dig, Fanny eller Jaylazkar så skapar det en efterfråga hos publiken. Det finns många som vill fundera, vända och vrida på argument, lyssna, fundera lite till och ta till sig andras åsikter. Den skolgårdsmentalitet som finns i kommentatorsfältet ibland är obehaglig och exkluderande. Jag har förståelse för att läsare välja att diskutera inläggen på andra platser. Jag gör själv på samma sätt när jag vill bolla ideér och söker nya infallsvinklar.

låter som hur man bortförklarade pär ströms hatblogg. ”nä men pär skriver inget otrevligt”, nä det gjorde han inte men han upplät ett helt kommentarsfält till antifeminister och kvinnohatare som tillsammans kunde håna och hata på kvinnorna pär skrev om.

Har inte hängt med i svängarna alls. Denna tenebrism hävdar att burgschki och maria trashar s*** i kommentarerna här. Ehm, kanske är det så om man är invigd och fattar men jag gör det inte. Jag ser väl inte direkt att någon specifik blir trashad här?
Det uppstår viss problematik när människor inte kan skilja på person och sakfråga. Och inte fan är det lätt. Tror att många någon gång blivit lite förnärmade när deras argument ifrågasätts trots att det är på bra grunder. Det är en kritik vi alla borde ta med oss och sluta ropa att det inte är systerskap eller att någon inte är en riktig feminist.
Men framförallt är det oerhört spännande att någon påstår sig ha en nyanserad och saklig blogg när den verkar gå ut på att underminera och dumförklara? Ja, personen använder citat och länkar men väljer att dra det in absurdum så att personen som skrev först verkar helt bananas. Eller så missar den en poäng och driver med en person dom gjort ett försök till att inkludera alla genom att totalt exkludera en hel grupp?
Jag vet inte riktigt var jag skulle kategorisera bloggen. Som en skvallerblogg som i ett försök att framställa andra som skit hävda sig själv?
Jag tror inte att vi ska tala om god ton eller systerskap. För det är inte relevant. Feminister måste inte hålla med varandra. Jag håller inte med alla, varför skulle jag? Kritisera dem! Kritisera dem öppet och mycket och med suveräna argument! Men gör det med en vilja att föra debatten vidare istället för att peka finger och framställa någon som dum i huvudet för att själv verka bättre.

Jag ser att du har censurerat min kommentar lite. Jag ber om ursäkt, det var inte min mening att hänga ut någon utan mer sammanfatta läget från en blogg jag upplevde som rörig och nedsättande. Men det var trots allt dumt av mig. 🙁

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *