Kategorier
diskussion & debatt

Hur mycket får era barn spela?

Anna // Apan Satt i Granen undrar hur ofta och mycket era barn får spela spel på mobil, konsoll, dator och ipad. Själv har hon fått nog av barnens fixering och jag skriver under på det. Mina barn älskar ipaden, eller tockabocka som de kallar den av uppenbara skäl (har man lyckats med sitt varumärke då?) och de har nog vartenda Toca Boca-spel som gjorts. (bra genustips förresten!)
 
Mina ungar spelar inte så ofta egentligen, i perioder då jag har mycket att göra så är det lätt att muta dem med ipaden men för det mesta så vill jag att ungarna ska leka med varandra och det säger jag till dem (under protest). En period märkte jag nämligen att det blev tårar och skrik när ipaden plockades undan och då insåg jag att det är dags att sätta en ganska tydlig gräns.
 
De får spela, kanske, efter middag och innan det är dags för nattning. (Inte varje dag dock) De får spela när vi åker tåg eller sällsynta morgnar då jag vill få en extra stund på soffan med slutna ögon. (De är tysta då nämligen. Eller ja, tills de börjar slåss iallafall)
 
Spel är ju en del av vår kultur, eller snarare datorer och ipadar och mobiler och jag tror jag gör barnen en otjänst om jag inte hjälper dem att hantera dessa verktyg så tidigt som möjligt. Det får dock aldrig ta överhanden och leken är alltid viktigast.
 
Hur tänker ni?
 

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Hur mycket får era barn spela?”

Han får spela så mycket han vill nästan. Tröttnar på det efter ett tag, precis som med andra leksaker. Jag älskar själv datorer, kameror och andra gears. Men vi har ofta lika kul med pyssel gjort av typ toarullar så det jämnar ut sig tycker jag!

Här hemma har vi diktatur ;). Ungarna (alla i skolåldern) får spela tv/datorspel en timme på eftermiddagen när de gjort läxor etc. Inte så att jag står med stoppur, men typ en timme. Särskilt mellanbarnet skulle aldrig stänga av om vi inte hade begränsad tid. Jag vill undvika det där att de tar till spel varje gång de får tråkigt, utan vill hellre att de utvecklar sin kreativitet genom att hitta på egna saker att göra.

Vi har en padda också, men den används inte till spel.

Här hemma spelas det vid datorn kanske en gång var tredje månad (?) och på iphonen har det väl hänt totalt två gånger tror jag. Ser på film/tv gör de nog i snitt 20 minuter/vecka. Små barn och skärmar går inte riktigt ihop i min värld (inte för att jag tror att det är farligt, eller dåligt. Men inte så kreativt som jag önskar).

Storebror är snart fem, lillebror snart tre.

När vi är ute och reser undviker vi det. Det är perfekt tid för att stimulera barnen med annat. Rita, läsa eller bara sitta och hinna prata med dem i lugn och ro.

Låter som väldigt rimliga begränsningar! En timme om dagen kan jag tycka låter lite kort, jag skulle mest bli frustrerad om jag hade samma begränsning. Hellre två timmar varannan dag då, så man hinner komma någon vart. Beror förstås på vad man spelar också!

Min stora är i röjaråldern 3 och den lilla 9 månader så ännu kan de inte underhålla varandra. Jag försöker begränsa både Iphonen och film så mycket som möjligt. Iphonen åker fram när 3-åringen inte ska somna i bilen och ibland hemma om vi haft en jobbig dag och vi alla behöver lugn och ro. Film har vi alltid på fredag och lördag kväll och ibland på veckorna när 3-åringen vägrar lyssna och "behärska" sig och jag behöver laga mat t.ex.

På vår förskola har de infört IPad(tiden vid den är dock väldigt begränsad) och jag är en av de föräldrar som uppmuntrar det, det finns förmodligen inget sätt vår generations barn kommer kunna undvika dagens it-tekniska kultur och då ser jag ingen anledning till att inte introducera dem tidigt. Det finns jättemånga pedagogiska spel idag.

Teknik är fantastiskt på många sätt! Det finns otroligt mycket bra saker för de små på iPaden. Lärorika, nyttiga och underhållande. Här hemma använder Lennon främst den när han (eller vi) är småtrött och inte riktigt orkar leka. Funkar även utmärkt som ett verktyg för att varva ner. Däremot får den inte ta överhand. Jag tycker att den traditionella leken och teknikleken utvecklar olika förmågor och därför kompletterar varandra bra!

Tycker det finns lite en övertro på hur fantastiskt kreativa och pedagogiska spel är. Visst är många spel – särskilt för små barn – kreativa och pedagogiska. Men tittar man på vad de egentligen innehåller så är det ofta ganska enkla saker som man lika gärna hade kunnat göra i verkligheten (tex memory, bygga, sortera saker osv). Och att göra saker i verkligheten, kanske tillsammans med en vuxen, är garanterat ca tusen gånger mer kreativt och pedagogiskt än att göra det på en skärm (man använder fler sinnen, får själv skapa förutsättningarna osv). Känns som mycket med det där att spelaen är så himla bra för barn handlar mer om att de är bra barnvakter.

Menar förstås inte att spel är dåligt eller skadligt, men kanske inte heller riktigt så fantastiskt som vi vill låtsas.

Och visst är det bra att barn får skärmvana, men det får de ganska snabbt och naturligt i dagens samhälle (det är ärligt talat inte så svårt att lära sig sköta en surfplatta). Knappast något man aktivt måste träna dem på i förskoleåldern.

Mina ungar skulle gärna spela hela eftermiddagarna och de blir så arga om de inte får så jag brukar ta den fega utvägen och stänga av paddorna när de inte tittar och Å NEJ NU ÄR BATTERIERNA SLUT VILKEN OTUR VA?

Det accepterar de utan att klaga och de har aldrig fått veta att vi skulle kunna plugga in en sladd och spela i evigheters evighet. Jag tänker inte informera dem om det heller.

Mina (2.5 åring och 5.5 åring) spelar lite dagligen.

På 5.5 åringens avdelning har de en padda till kidsen, personalen där såg att ungarna började leka mer med "BRIO-tåget" när de skaffat ett tågspel på paddan, kul upptäckt!

Tycker de är skillnad på spel och spel. Om min treåring ex spelar tabelplay där man lägger memory, pussel osv ser jag ingen skillnad på om han gör de på ipaden eller på gamla traditionella sättet med kort på golvet 😉 Men de blir väl i snitt en timme / dag, ibland mer och vissa dagar inget. Uppmuntrar hellre lek med ipaden än film netflix :). Aldrig något problem om jag föreslår att vi ex ska göra något annat som att bygga med klossar, rita eller bjuda hem en kompis. och så länge de är så, är det inget problem för mig.

Oj, tänker inte alls på det eftersom mitt barn (som är 6 år) inte spelar alls. Har bara aldrig kommit på tal. Äger ingen konsol och har vare sig surfplatta eller smartphone. Min dator får hon icke röra. Inte så att jag har något emot spel, men spel är inte ett naturligt inslag i vårt hem så det har bara inte blivit av.

Min 4,5-åring spelar en del Wii, främst Donkey Kong och Mario Cart. Vi måste vara benhårda med honom, för han kan väldigt lätt fastna och bara bli sittande och spela hur länge som helst. Vi brukar ha som regel att han får spela när lillebrorsan sover middag, vilket blir ca 1,5 timme per dag. Ser det som en win-win: han får spela, och vi får lugn tid eftersom den ena ungen sover och den andra är uppslukad av tv-spelet…

Jag tänker hur jag skulle göra idag om jag hade barn. Jag är ju spelfanatiker själv, så jag skulle se det som kvalitetstid tillsammans med barnen. Alltså spel där man kan samarbeta, eller spel där barnen kan engagera sig trots att det är mammapappasyskon som spelar just då. För mig när jag var liten som Ninja så var det bästa jag visste att sitta och se på när syskonen spelade spel. Bättre än tv-program då man kunde heja på!

Vad jag skulle introducera tidigt däremot är tekniken bakom det. Hur programmerar man? Hur kommer ett spel till? Allrahelst tjejer är sällan förunnade den här kunskapen i tidig ålder och jag tycker det är fruktansvärt viktigt.

Det här med tidsbegränsning är jag personligen inte mycket för, men det kan säkert ändras om jag blir förälder en dag. Jag ser det som att har läxor gjorts så kan dator-/tv-spel vara en likvärdig aktivitet i några timmar som något annat. En fantasivärld som man i andra lekar kan leva sig in i.

Mvh Lekte MegaMan med slalompjäxor på händerna.

När det gäller mig, så spelar jag helst om jag har inget annat att göra eller om jag är sugen på att spela. 🙂

Men när jag & mina syskon var små, så var vi mest ute. Ibland spelade vi tv-spel men det klart, föräldrarna var ju där & sa till om när det var middag, så fick vi gå ifrån spelandet! 🙂

Fast när det gäller min lillsyrra & mig, så lekte vi mer tillsammans än att spela tv-spel.

Mina barn har speldagar, en eftermiddag i veckan och en dag på helgen då de får spela hur mycket de vill. Första gången satt de hela dagen, men nu för tiden sitter de inte en hel dag bara för att det är "speldag". Det betyder mer att det är den dagen man får spela, om man vill.

Jag har satt tvärstopp för mobiler, iPads, datorer mm för min unge som snart är 1.5 år.

Det gick överstyr och han hamnar i affekt när man tar bort sådana saker för honom. Fortfarande är han enormt fixerad vid elektroniska prylar, men det går åt rätt håll i och med att det är totalförbud.

Servera en alkis lite vin någon gång ibland och låt hen bara se men inte röra emellanåt… Här fungerar det inte med ibland, vid särskilda tillfällen osv.

Mina barn 5.5 år och 7 år får spela efter skolan på onsdagar. Sedan en stund på fredagen, en hel del på lördagen och en stund på söndagen.

Nu är det sportlov här och då händer det att de får spela lite extra, om de har en kompis över till exempel. Eftersom de är rätt vana med rutinen går det också att diskutera hur man frångår den ibland. Uppskattar extratid och brukar då heller inte tjafsa när jag säger att det räcker.

Mina spelar mycket, mest minecraft och pettson och Findus. 9-åringen har dysleximisstanke och har nu börjat skriva dagbok i minecraft av egen vilja. Så använder vi spelet.

Dock har vi helt spelfritt på onsdag och lördag. Nu r det mycket filmtittande på netflix också.

Jag tänkte däremot införa spelrestriktioner med en äggklocka vid datorn, på 30 min.

Mina kids får spela ganska ofta, eller det har blivit så nu när de varit sjuka. De kallar min iPad för "bonka-bonka" från Toca Boca-spelen. Även jag gillar de spelen, så det är kul att sitta med och spela ibland.

Nu när de är friska ska vi försöka att inte spela så ofta eftersom det ofta slutar i bråk om vems tur det är…Men att spela när vi lagar middag brukar funka bra, då har man ett tydligt avslut i och med att middagen är klar.

Jag kommer nog ha en komplicerat relation till allt det där. Vi tittar på mycket TV i det här hemmet (dokumentärer mest, vi hoppas på att få dinosaurieälskande barn 😉 och arbetar framför datorerna rätt mycket av olika anledningar, för att det är roligt och för att lära oss saker. Ska vi bara helt lägga ner det som varit vår livsstil när vi skaffar barn? Bara börja läsa böcker? Svårt när sambon sysslar med IT och jag med foto. Har ingen aning om hur det kommer bli när/om vi väl får barn, faktiskt.

Jag tror inte att barn "lär sig hantera teknik" för att de får lov att spela spel på dator, mobiler osv. Ofta har ju spelen en väldigt tydlig struktur och saker man ska göra eller klara av, vilket helt stänger av förmågan att tänka själv. Då tror jag de lär sig mer av att faktiskt få göra riktiga saker. Bygga kojor tillsammans med förälder till exempel, hjälpa till och lag mat. Ja jag vet det låter skittråkigt men jag talar nog för mig själv och all världens sexåringar när jag säger att KOJOR ÄGER!!! Eller låt dem leka med bildredigeringsprogram om man nu vill lära dem teknik. Där kan saker inte gå så jävla fel. Men att trycka på knappar..? Njae. Jag tror faktiskt inte på den, ledsen. Dock vet jag ju själv sedan au pair-tiden att tv och dator kan vara världens bästa barnvakt om man känner sig slö och hängig. Men jag tror på mer hands-on och mindre virtuellt faktiskt. Ser man tillbaka på barndomen är det ju inte timmarna framför TV eller dator jag minns, utan alla de saker man hittade på med föräldrarna som involverade lek och ofta lärande med kroppen. Och jo, jag använde dator en hel del när jag var liten eftersom vi hade en stationär och mamma var datalärare. När Ninja blir lite äldre kan du ju skola in hur word funkar och så där, det har man faktiskt nytta av i framtiden och kan göras kul! 🙂

Vi kör med en timmes spel- och TV-tid totalt/dag, så får sonen (6,5 år) disponera den som han vill. Ibland ser han på TV en halvtimme och spelar Wii en halvtimme, men just nu väljer han nästan alltid en timmes Skylanders. Vi har inga surfplattor eller moderna mobiler, så vi har ingen teknik att använda som "muta" vid resor eller så. För vår familj fungerar det jättebra och jag tycker att det känns lagom.

SpelLinnea: Det där har jag också tänkt på, för att programmera är ju lite som en lek eller ett pyssel. Min brorsa började koda som 5-6åring vilket var ovanligt så så klart, även hemmadator var ju ovanligt. Finns det programmeringsspel för små barn? Läroböcker? Jag är skeptisk till roliga spel för en del, typ min man, blir helt kemiskt beroende och vill gärna sitta jämt jämt eller inte alls… Med måtta är ju allt bra.

Här hemma är det inte en aktuell diskussion än i och med att vår lilla bara är 6 månader, men det kommer nog bli spel i lagom dos sen så småningom. Vi kommer säkert börja ganska tidigt med pedagogiska spel som man lär sig saker av. Bägge hans föräldrar älskar spel och vi hoppas väl på att han ska bli en spelnörd någon gång i framtiden. 😉 Men det får ju inte gå överstyr så att han blir beroende av det, och eftersom att vi är spelnördar själva så har vi lite koll på vilka spel som är mest beroendeframkallande, t.ex. WoW.

Oj, jag hade nog inte begripit att det var så vanligt att så pass små barn spelade så mycket. Min dotter som fyller 4 om två dagar spelar i princip inte alls. Vi har iof sig ingen iPad och min iPhone får hon inte leka med. Jag har själv aldrig spelat särskilt mycket och har inte spel på min macbook. Tv-spel, typ wii, har jag inga planer på att köpa än på ett tag. Dottern har äldre halvsyskon och när dom är här så sitter hon med dem framför deras datorer och spelar ibland. Hon verkar inte bli besatt dock och det är inget tjat annan tid om att spela spel. Jag tror som någon skrev tidigare att barn inte behöver spela spel för att lära sig hantera teknik. Tror å andra sidan inte dom tar skada av att spela bra pedagogiska spel heller. Antar att vi bara är ett par mossiga föräldrar som inte spelar och ja det är helt enkelt inte en issue här!

Alla mina vänners barn är totalt fixerade vid smartphones osv. Det tjatas och skriks osv. i all oändlighet. Jag skulle bli helt galen, det är som något slags barnknark. När jag hör detta bubblar det upp en obehaglig tant inom mig som bara vill låta barn leka med kottkor.

Jag köper inte det här med att det e denna tekniska värld vi lever i idag så dem måste "slussas" in i tid diskussionen, vi behärskar ju tekniken utan att vi satt med en surfplatta eller spelkonsol hela dagarna, säg som det e bara det e världens bästa barnvakt, sluta skyll på att dem måste hänga med i tekniken dem kommer ifatt det med råge, sluta säga att spelen e så himla kreativa, det e super Mario oxå på sitt sätt, tror nog alla kan försvara sina barns spelval med att det e kreativt på nått sätt. Och jag blir mörkrädd när jag läser kommentarerna att deras småbarn redan e beroende, nä kalla mig bakåtsträvande men en klar begränsning behövs tycker jag, och jag ser inte vad surfplattor har på förskolor att göra.

Håller inte med om att de måste hänga med tekniken, jag hade ingenting när jag var liten nu är jag tekniknörd finns ingen koppling där.

När jag ser 3-4 åringar sitta med mobiler eller ipads och spela spel blir jag nästan ledsen. Jag tycker det är sjukt och inget att uppmuntra.

Förstår inte riktigt det där när ni skriver att barnet tränar på samma saker på paddan som när ni tex spelar riktigt memory. När man spelar med korten så tränar man ju även på att plocka upp, vrida och vända på korten (=finmotorik).

Paddan är väl jättebra för vissa saker, men den borde inte ersätta vanliga spel, byggnationer och lekar. 🙂

Svar:
man tränar absolut finmotorik på paddan och fånen.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Jag har inga egna barn, men just nu läser jag till förskollärare. Just användandet av ipads eller andra digitala verktyg diskuteras vilt på många av våra föreläsningar. Hur man som förälder lägger upp användandet av digitala verktyg i hemmet bryr jag mig inte om, men inom förskola/skola behövs det en bättre struktur. På många ställen finns det bra struktur, och hjälpmedlen används som just hjälpmedel. Tyvärr finns det dock många förskolor och skolor som använder verktygen som barnpassning och där har det blivit fel. Läroplanen för förskolan slår fast vid att barnen ska lära sig använda digitala verktyg men det står ingenstans hur de ska användas. Där anser jag att man måste gå in och först utbilda pedagogerna hur de faktiskt ska ta hjälp av en ipad, smartboard eller vad det nu kan vara! Vi på utbildningen får mycket bra tips och idéer men vi är inte verksamma i förskolor än på 3 år (för min del).

Jag vet inte hur jag kommer att göra när vi får barn. Det är ju lite svårt det där.

Vi är inte emot spel då vi spelar ganska mycket själva och jag kan tycka att det också är bra för barnen att spela då det inte bara finns "fördummande" spel som man kan spela.

TV kan man också lära sig mycket ifrån tycker jag.

Men det som jag inte vill är att barnen flyr in i en annan värld och inte längre kommunicerar med omvärlden och bara lever för att spela.

Jag har själv alltid älskar tv/dataspel och tycker att ungar ska få njuta av detta de med. MEN, nu har jag sett mina äldsta 4 syskonbarn hålla på med Nintendo DS, Wii och surfplattor i några år. Och dessa ungar blir nästan alltid riktiga KRÄK när dessa kommer fram (särskilt 6 och 8åringen). Allt handlar om spel, de planerar in hur de ska hinna spela på dagarna. Om deras förälder säger att de inte får så blir det skrik. När de väl spelar blir de både lite döva och lite stumma. Åh, vad jobbiga skitspelen är då.

Samtidigt är det en skitbra muta. Och samtidigt så vet jag ju själv hur fantastiskt roligt det är att spela.

Så jag tror att du har jävligt rätt i att sätta gränser när det gäller spelandet utan att ta bort dem. 🙂

Jag fick panik när jag hörde att dom hade köpt 2 ipads till dagis. Självklart vill jag inte att mina barn ska bli dom som inte "hänger med" men jag själv satt vid en dator första gången när jag var 12 och jag har inga problem med teknik. Min äldsta är 2,5 och han får inte spela. Jag tänker att jag inte kommer kunna hindra honom så många år till men fram tills dess är det bättre att han leker med vanliga saker, målar, pusslar. På julafton var det 6 barn där vi var och min son var den enda som inte satt med nyllet i en telefon. Tragiskt!

Jag ser noll poäng i att lära barn hantera sådant här så tidigt som möjligt. att det är kul betvivlar jag inte, men det är knappast så att scrollandet på en touchpad är något man inte kan lära sig eller ta igen när man är äldre. Jag har vänner med barn i lågstadieåldern som berättat om hur barnen numera står på rasterna i något hörn och fingrar på sina mobiler och att det endast är "töntarna" som aktivt leker. Ofta är det nog föräldrarna som applicerar sin fascination för tekniken på barnen.

Tycker det låter väldigt klokt! Vi kollade nästan aldrig på tv – i vårt hus var det böcker och andra leksaker som gällde. Kände heller aldrig någon press att jag skulle leka med dockor eller bara ha rosa saker. Sådant är bra! Själv tyckte jag mest om de väl gjorda och fint illustrerade böckerna. Många så kallade ’barnprogram’ som går på lådan i dag är rent ut sagt skräp. När jag blir stor ska mina ungar läsa mycket och leka med det de tycker är kul. (Liksom, att bygga bilbanor var minst lika kreativt som att pyssla med pärlplattor).

För något år sedan hörde jag en tioåring skrika på sin mor för att hon inte hade xbox, däremot hade hon ju egen iphone, dator och playstation… hoho.

Det finns väl studier som visar att cellerna i kroppen blir stressade av för mycket spelande och pillande med elektronik, och av den anledningen tror jag inte det är bra att låta barnen spela för mycket. Jag känner själv att kroppen blir orolig och att jag blir okoncentrerad och får svårt att fokusera och varva ner när jag haft för mycket skärmtid.

Min son är snart tre och han får inte spela han får titta på tv på kvällen innan nattning eller om jag måste laga mat och han trött. Men spela på telefon, dator eller liknande inte okej här hemma hos oss. Men mkt pga av mitt ex som jag hade innan barnen och maken fanns i mitt liv. Hade ett grovt spelberoende och slutade sköta hygien, ljuga och pengar osv. Ja inte något jag främjar alls.

Min nuvarande man och min son älskar tv, dom fastnar så lätt de går inte att nå igenom när dom väl sätter sig. Min man är likadan vid datorn innan vi träffades spelade han lite men han var medveten om att han fastnade. Eftersom tendenser finns hos min son så tycker jag inte att det är ett bra alternativ bättre att man hittar andra saker att roa sig på så kan man spela sedan. Snacka om att man går miste om en hel del framför att spela.

Barn hinner lära sig spela även när dom går i skolan de blir inte svårare att lära sig hantera en dator eller en telefon.

Vi är jätte hårda med sonens spelande eftersom det för ett tag sedan blev alltför stort fokus. Då tjatade han konstant om att få spela och fick värsta utbrotten när han inte fick. Nu får han spela på helgen och då en halvtimme per dag, ibland sträcker vi dock på tiden till en timme. Under den tiden får han välja om han vill spela på dator, tv eller ipad. Sen finns det klart undantag om vi exempelvis åker långt med bilen eller någon annan anledning. Detta innebär idag att han fortfarande frågar ibland på vardagarna men verkkar förstå att det är på helgen det gäller och har slutat tjata om det.

Hej! Jag heter Paulina och är community manager hos Toca Boca. Jag ska börja med att säga att det så klart är jättekul att våra appar är så omtyckta av dina barn och att du valt att skriva om det. Det är också vansinnigt intressant att läsa alla kommentarer.

Jag har själv två barn under 3 år som båda älskar att hålla på med ipad:en så jag känner igen problematiken med att behöva begränsa användandet.

När det gäller våra appar (eller digitala leksaker som vi kallar dem) har vi designat dem för att vara just digitala leksaker: precis som IRL-lekar som att leka med dockhus, leka tebjudning, leka med bilar, klä dockor, leka kök vill vi att våra appar ska inbjuda till bl a fritt utforskande, rollspelande, skoj och kreativitet. Vi har velat visa att det även inom den digital världen finns en arena för just detta. Och precis som med IRL-lek ser vi mer än gärna att man spelar/leker tillsammans med sina barn. Pratar om det som händer på skärmen; utforskar tillsammans. (Även om även jag vet att man inte alltid orkar/har tid för det :). Appen Toca Tea Party är till och med designad för flera användare och erbjuder därmed ett perfekt tillfälle för lek tillsammans.

Liksom många IRL-lekar bygger dessutom de flesta av våra appar på vardagssysslor som alla kan känna igen – sådant som vuxna gör och barn älskar att "härma". Vår förhoppning är därför att vi även på det viset kan få barn och vuxna att mötas i den digitala leken. Eller åtminstone att föräldrar kan relatera till och uppskatta det barnet gör på iPaden när de leker med våra appar.

Hoppas det låter vettigt?

Ha det gott!

/Paulina

Men alla gifter barnen utsätts för då? Igår på tv-nyheterna pratades det om att det är kemikalier som ligger bakom cancer, fetma och andra sjukdomar. Barn är naturligtvis särskilt känsliga för giftiga ämnen i miljön. En av de saker som den intervjuade experten i programmet varnade för var faktiskt att utsätta barn för elektroniska apparater.(De innehåller bl a mjukmedel.)

Mina barn använder tv-spel och andriodspel lite för mycket. Jag tillåter dom spela på grund av att dom är riktigt duktiga. Äldsta barnet fyller snart 6 och yngsta fyller snart 4.

På datorn blir det att rita med paint eller se på youtube på tex my little pony, mario, sonic eller nått annat kul.

Tv-spel är det Mario, Sonic, Rayman mm. Den älsta har blivit riktigt duktig och på grund av att jag själv älskar spel så blir jag lite glad och stolt.

På mobilen är det oftast andra program som tränar finmotorik och andra förmågor.

Som jag sa kan det bli lite för mycket framför tekniken, men fram tills för nått år sen var dom nästan aldrig framför dator eller tv. Deras fantasi är utbredd och kretiviteten och skickligheten i att skapa har inte tagit skada.

Mitt barn spelar inte än. 2,5 år gammal nu. Vi har ingen surfplatta och har inga planer på att skaffa någon heller, men när han blir äldre ska han få lära sig tv-spel och dator 🙂 Min pärla, min 8-bits NES, ska han också få testa för att se om han gillar. När jag var liten så var jag väldigt intresserad av även äldre tv-spel och äldre film, likaväl som nytt, så jag hoppas kunna stimulera ett litet intresse så jag inte får ett av de där barnen som vägrar se nåt som är äldre än 2 år typ :-b

Min tvååring skulle kunna sitta en hel dag om hon fick. Det här är mitt absolut dåligaste samvete, men just nu sitter hon lätt en timme/dag med paddan och 1 timme/dag film. Jag är högravid, vi har inget dagis och hon sover inte på dagen. Paddan får hon på morgonen så jag kan vila lite, sedan blir det ngn aktivitet på fm och sen är min energi slut. Då blir det ofta film så att jag får vila lite innan det är dags för middagsbestyr. Så ser vårt liv ut nu och ibland handlar småbarnsåren bara om att överleva.

Jag har ett sorts barn (fem år) som inte kan sluta spela/titta på tv (jorå vi har testat). Så därför har vi skärmförbud hemma hos oss på vardagarna. Detta gäller även vuxna så länge barnet är vaket. (Ja vi får svara i telefonen om den ringer, men inte leka med den/fejsboka). På helgerna är det däremot tv-frukost med barnkanalen. och ofta en stunds spelande av olika slag på eftermiddagen, hela familjen ihop eller var och en för sig.

När man är sjuk eller på långa 70-mils bilresor till mormor får man göra vad man vill. Så i baksätet sitter ofta en femåring med sin iPod eller iPad och en 41-åring med sin bok och därfram sitter en annan 41-åring och lyssnar på P1.

…och när barnet och mamman är ensamma hemma äter vi skräpmat framför tv:n men det berättar vi inte för pappan för han har principer om grönsaker och sitta vid bord… 🙂

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *