Kategorier
diskussion & debatt

Om jag vill gnugga klittan och tänka på Jeffrey Dahmer under tiden så ska jag fan få göra det utan skam.

Och jag funderar vidare på kritiken jag ofta får (av andra, ofta antifeminister) kring att jag skulle ”tända på”, vurma för samt är förälskad i mördare och jag tänker inte lägga energi på att förneka det som jag brukar för nånstans tänker jag att, ja men om det är så då? Äger jag inte min sexualitet? Mina fetisher, fantasier, drömmar och tankar? Om jag nu har en sexuell preferens som sträcker sig över gränserna, bör jag skämmas?
 
Jag, liksom de flesta kvinnor, kan ju ändå skilja på verklighet och fantasi och i fantasins värld så är allt tillåtet. Att kvinnor tänder på våld, våldtäkter, farliga män, onda män, dominans och t.o.m död är ingen ovanlighet och betyder inte att man är våldsbenägen i vanliga fall. 
 
Seriemord i sig är sexuellt och seriemördare är generellt ”farliga män” och inom film och media så skildras dessa som superhjältar, rockstjärnor och sexsymboler, inte konstigt att man präglas. Att fascineras och t.o.m ”tända” på den biten är ej konstigt men det vi ägnar oss åt i tankarna är inte synonymt med vad vi eftertraktar i verkliga livet.
 
Fantasi och verklighet. Lär er att skilja på dessa och sluta skambelägga kvinnor för att de tänder på fel saker. Puritana sexmoralister kan köra upp sitt förakt och sin trångsynthet i röven.
 
 

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Om jag vill gnugga klittan och tänka på Jeffrey Dahmer under tiden så ska jag fan få göra det utan skam.”

Du har så rätt så. Det är ju fantasier som sagt, och bara för att man fantiserar om det behöver det inte betyda att man vill uppleva det i verkligheten, som du säger.

Vad jag förstått så är det ganska vanligt att man fantiserar om tex sexuellt tvång/att bli dominerad men att man aldrig någonsin skulle vilja göra det på riktigt

Det är ju bara fantasier och skadar ju ingen.

Fast med det resonemanget borde väl pedofiliska fantasier vara lika tillåtna? Då har vi väl ändå fått höra hur förbannad du blivit på flashback-trådar som just diskuterar sånt?

Svar:
Har aldrig opponerat mig mot pedofila fantasier. Att man fantiserar om det betyder ingenting. Inte ens att man är pedofil.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Jag "gillar" såna där "udda saker", är nog mest fascinerad kanske, hur människor tänker och fungerar. Inte direkt ur sexuell synpunkt dock för min del.

Tänker mig nu tex Hannibal filmerna, dom gillar jag. Visserligen fiktiv men ändå. Jag letade upp Luca Magnottas hemgjorda video förut, den är ju inte fiktiv men lite sjuk nog. Ja men jag är nog "övernyfiken" ibland och som sagt intresserad av folks psykologiska natur. (Om man kan vara övernyfiken- kanske bara ha ett större intresse än vad man borde ha för vissa ting)

Däremot tar det mig mycket emot att läsa om pedofiler och barnporr och sånt som rör barn och vuxna, eller innehåller barn som kommer till skada eller utnyttjas sexuellt. Sånt har jag svårt att "ta in" något positivt av.

Jag har inte läst vad LD tycker om pedofiliska fantasier men måste hålla med dig här. Om det är "tillåtet" att fantisera om våld (våldtäkt, mördare osv.) så bör det väl vara tillåtet även med pedofiliska fantasier. Trots att pedofili är fel, motbjudande, olagligt osv. så kommer trots allt ingen till skada. Det är väl huvudsaken. Om pedofiler låter det stannar vid fantasier så är det ju ofarligt. Samma gäller att illustrera (teckna/rita) barnpornografi, ingen skadas, ändå är det förbjudet. Kan tycka det är för mycket moral och krut på ingenting. Försök stoppa riktig barnpornografi istället.

Jag hade över huvud taget inte reflekterat över att någon skulle ställas tills svars för vad den tänker inuti sitt eget huvud innan jag en dag läste ett blogginlägg från en lesbisk kvinna som skämdes för att hon fantiserade om konventionellt snygga kvinnor, fastän hon förespråkade Fat Acceptance.

Det startade en massa tankar hos mig, men jag håller mig kvar vid att samhällssyn och privata fantasier är och måste vara åtskilda. Precis som det skrivs här vi ju redan präglade och jag prioriterar min orgasm och sexuella hälsa när det ändå bara handlar om mina privata fantasier och mitt privata sexliv.

Håller med!

Och jag tycker att om nu en människa tänder på något som inte ligger inom ramarna för vad som anses vara "okej", t. ex barnporr, djursex eller vad det nu kan vara, så är det väl 10000 gånger bättre att personen ifråga FANTISERAR om det istället för att utöva det?!

Om nu en fantasi kan räcka för att tillfredsställa ens behov är det ju fantastiskt. Ingen kommer till skada.

Helt med, vad man tänker och känner och gör i sin sängkammare har, så länge det inte skadar någon, ingen annan med att göra. Det är när ens preferenser riskerar att påverka andra (eller en själv) på ett negativt sätt som det personliga ansvaret kickar in.

Samtidigt tycker jag det i ditt resonemang finns en direkt parallell till t.ex. könsroller och etniska fördomar. Om man är inser att man är präglad av samhällsnormer eller kulturella trender som är mer eller mindre destruktiva tycker jag man har ett ansvar för att tampas med sin prägling. Var skulle vi vara idag om inte en massa människor hade valt att tampats med sina tidigare oreflekterade t.ex. könsroller och fördomar mot invandrare och homosexuella? Samtliga dessa har ju distinkta inslag av sexualitet.

Det oerhört massiva inslaget av våld, tortyr, mord, våldtäkt och förtryck som lättsam underhållningsform (kolla TV-tablån) som "väl inte är hela världen om man gillar" är för mig ett rätt tydligt exempel på en destruktiv kulturell trend som det är värt att tampas med sig själv (och ta debatten utåt) kring. Normalisering och bagatellisering av grovt (och sexualiserat) underhållningsvåld är något vi i stor utsträckning fått från USAs mediafabriker, och för mig ett av kapitalismens obehagligare och destruktivare uttryck. Både själva våldsnivån och bagatelliseringen av det i mainstreamunderhållning har mångdubblats sedan jag var barn. Den huvudsakligen drivande kraften i detta är mediabolagens vinstintressen. Och att det säljer är inte för att "det är det folk egentligen vill ha och mår bra av" utan för att det med rätt metoder går att utnyttja och förvrida folks naturliga instinkter på samma sätt som t.ex. läsk och narkotika gör.

Svar:
Jag spenderade 25 år till att tampas med mitt inre, full av skam och skuld över min "dålighet". Sen slutade jag med det och mår mkt bättre. Så länge ens preferenser o fantasier inte skadar andra så ser jag ingen anledning att man ska "jobba" med dem. Och funkar det verkligen? Kan man även bota eller "jobba" på sin homosexualitet??
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Ja, pedofiliska tankar kan inte förbjudas människor! Det skulle vara omöjligt och omänskligt att förbjuda folk från att vara pedofiler för de rår de inte för, men vi kan där emot förbjuda att pedofiler lever ut sin sexualitet då vi anser att de skadar barnen. Lika så med våldtäkts fantasier, förbjud akten men fantasin som är det mest personliga vi har och som tur är så kan inte andra bestämma vad just ni fantiserar om.

"Samtidigt tycker jag det i ditt resonemang finns en direkt parallell till t.ex. könsroller och etniska fördomar. Om man är inser att man är präglad av samhällsnormer eller kulturella trender som är mer eller mindre destruktiva tycker jag man har ett ansvar för att tampas med sin prägling. Var skulle vi vara idag om inte en massa människor hade valt att tampats med sina tidigare oreflekterade t.ex. könsroller och fördomar mot invandrare och homosexuella? Samtliga dessa har ju distinkta inslag av sexualitet."

Huvudet på spiken.

Sen undrar jag, LD, skulle du tycka det var ok för folk som fantiserar om barn att brevväxla med pedofiler? Att ha ett alias uppkallat efter pedofiler eller folk som mördat barn? (Kanske är en viss skillnad men jag kan faktiskt inte se den.)

Svar:
Jag ser ingen som helst anledning att jag eller andra skulle jobba med (mot) våra eventuella sexuella fantasier såvida dessa inte på nåt sätt skadar folk. Och ja varför skulle det knte vara ok att brevväxla med pedofiler?
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

fast är det inte där det börjar? jag tänker på pedofiler, att man känner en lust och en innombordes attraktion till typ barn eller underordnade kvinnor, denna kan lätt bli verklighet, att du tänder på män som är mördare skulle väl ändå inte hindra dig från att bli kåt av en sådan man i verkligheten, samma sak gäller även mig, jag är lesbisk, har alltid älskat andra kvinnor sen jag var ett litet kiddo liksom, vilket gör mig attraherad av dem i verkligheten, jag menar, ens fantasier skapar någonstans ens uppfattning och senare handling, fantasier och kåthet är ju liksom ingenting som man kan låtsas om i en fantasi och sen "agera" helt tvärt om i verkligheten, kanske att man vill det men en lust är förfan en lust, det är ju en känsla man inte kan styra, det känner man och det utövar man tillslut, det är inte mer än normalt, så jag kan inte mer än bli lite rädd och tycka att det är en aning scary att tända på tex. våldtäkter. för det måste någonstans vara något som mycket väl, i verkligheten kan stödja en sån fantasi, nu tänker jag exempelvis, köp av någon tidning med en förtryckt kvinna eller dylikt.

Svar:
Nej jag tror inte att det är så enkelt alls. Jag kan fantisera kring våld, gruppvåldtäkt eller andra tabuer men i verkliga livet är jag mer vanilj.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

jag blir lite rädd när du tycker att det är ok att brevväxla med pedofiler, känns väldigt omoraliskt enligt mig, man får absolut ha sina fantasier, och kvinnors kåthet är någonting väldigt underskattat och tabu i samhället, det är ett faktum, men kanske att vissa borde tänka på varför de tänder på pedofiler, våldtäkter, kvinnor i kedjor, osv. nu tänker jag rent moraliskt, att tända på saker har med en lust och preferenser att göra lika väl som att ha en tröja med 2 pac, det handlar också om val som blir handling som att köpa en tidning med fiskporr i danmark (om man nu känner kåthet till kvinnor med fisk) exempelvis.

Svar:
Det är ju en enorm skillnad på tanke och handling.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

jag tycker därmed att denna debatt blir lite felvinklad, det är en sak att prata om kvinnors kåthet och att inte känna skam, och det är en sak att faktiskt bli kåt och känna lust av saker som handlar om förtryck, mord, undergivenhet, maktlöshet och på det sättet bidra till den industrin, jag är dock akademiker, är kanske mer saklig än vad detta populärvetenskapliga forum ska syfta till, kanske att detta inlägg var något slags smaskigt sätt att få läsare med en provokativ rubrik, i sådana fall få det stå för sig, inget illa talat om det, men det är synd om fokus läggs på fel saker, som sagt, att bidra till omoraliska verksamheter känns inte helt legitimt.

Man rår inte för vad man blir kåt av. Och det är okej att fantisera om barn, djur, mördare, släktingar eller vad det nu är man går igång på. Man får till och med fantisera om att mörda sitt ex och pissa på hens grav. Ingen tar skada av fantasier.

Jag var fylld av skam över min sexualitet i stort sett hela mitt liv. Fick höra att kvinnor som gillar att bli dominerade har skulden till att män behandlar kvinnor dåligt. Att RIKTIGA kvinnor minsann inte alls vill bli bundna och sprutade i ansiktet, bara äckliga slampor som blivit utsatta för trauma kan gilla sånt. Att jag hade blivit utsatt för övergrepp som barn och ville uppleva det igen för att bearbeta det hemska som jag förträngt och en massa psuedointellektuell idiotisk dynga. Fan, ingen annan har med min sexualitet att göra! Numera skiter jag fullständigt i vad folk har för teorier om vad sexuella preferenser beror på, jag mår bra av att ha sex på det sätt jag vill! Jag mår bara dåligt av att skämmas över det.

" Jag spenderade 25 år till att tampas med mitt inre, full av skam och skuld över min "dålighet". Sen slutade jag med det och mår mkt bättre. Så länge ens preferenser o fantasier inte skadar andra så ser jag ingen anledning att man ska "jobba" med dem. Och funkar det verkligen? Kan man även bota eller "jobba" på sin homosexualitet??"

För mig är det en jätteskillnad mellan att jobba med sig själv för att man känner skam och skuld utifrån omgivningens värderingar, och att utifrån sina egna värderingar vilja förändra sig själv. Det senare har betydligt bättre förutsättningar att ge bra utdelning.

Så vitt jag utifrån forskning och annat kan bedöma så är bl.a. homosexualitet, heterosexualitet och upplevelsen av att vara född i "felkönad" kropp för det allra, allra mesta medfödda saker som inte är det minsta tillgängliga för förändring. Dessutom kan jag inte inse varför något av det vore önskvärt att förändra. Fetisher och liknande brukar som jag förstår det vara något som man förvärvar under barndomen eller puberteten, och därför inte riktigt lika omöjligt att förändra. Så vitt jag vet går det t.ex. genom samtalsbehandling åtminstone att rätt tydligt förskjuta de relativa proportionerna i de olika preferenserna hos personer som är sexuellt attraherade av både barn och vuxna. Om det sedan finns något värde i att försöka förändra tycker jag beror på vilken fetish det är frågan om. Fotfetishism t.ex, heja!, finns likasinnade att göra det med. Men pedofili t.ex. skapar nästan alltid ett lidande, i normalfallet hos pedofilen själv, eftersom hen väljer att inte utsätta barn för sina drifter. Jag skulle tro att en överväldigande majoritet av alla pedofiler, även utifrån sina alldeles egna värderingar, skulle jubla om de kunde få en "normal" sexualitet i stället. Eller en fotfetish eller något liknande, som gjorde det möjligt för dem att ge utlopp för sin sexualitet utan att skada någon.

Att det oftast är bekvämare och trevligare att ge upp ett krävande förändringsarbete än att fortsätta med det innebär inte nödvändigtvis att det är rätt beslut. Det hade t.ex. totalt sett varit extremt mycket enklare och bekvämare för mig att inte tampas med mina egna fördomar och under barndomen inpräglade könsroller. Rätt många rabiata radikalmaskulinister har gjort precis det valet, för att det är enklare.

Men en annan del av valet handlar inte om att försöka förändra hur man är inuti, det kan vara omöjligt, eller alldeles för svårt, eller kosta för mycket. Eller kanske inte ens det minsta önskvärt. Utan om att välja att utåt agera utifrån sina genomtänkta värderingar och hur man bedömer de sannolika konsekvenserna av sina handlingar, snarare än utifrån t.ex. sina impulser, fetisher eller seglivade könsrollsvanor.

Att t.ex. utifrån en fascination inför våldet/brottet brevväxla med en våldsbrottsling medför ganska stor risk för att personen ifråga (nästan oavsett hur man formulerar sig i text) på ett känslomässigt plan upplever det som en belöning och uppmuntran för sitt beteende. Och därigenom ökar risken för att personen begår fler våldsbrott, i eller utanför fängelset.

Jag är egentligen extremt lite brydd i vad du tänder på, och är glad att du har ett sexliv som du (som jag förstår det) är rätt nöjd med. Men jag upplever att du genom hur du agerar utåt inte bara bidrar till att normalisera fetisher (vilket jag tycker är bra), utan även, fast det absolut inte är din avsikt, bidrar till att normalisera våld. Ja, jag vet att du mycket aktivt propagerar mot åtminstone vissa sorters våld. Men det ena utesluter inte det andra.

Att du tycker det är helt ok att brevväxla med pedofiler förstår jag inte, det låter som du tycker att det är oskyldigt och att man "bara brevväxlar för att det är spännande" men grejen är ju den att du gör ju så mycket av "din mörka sida" så det blir ju inte lika oskyldigt längre. Det stannar ju inte vid att du "gnuggar klittan och tänker på Jeffrey Dahmer".

Som andra redan skrivit så tycker jag också att man får fantisera om vad man vill och man rår inte för det, nej. Jag kan jämföra det med fördommar, jag erkänner att jag ibland tänker/tror att mörkhyade personer är mer brottsbenägna än vita personer, men jag skulle aldrig uttrycka det öppet/visa det/vara öppen med det, för att det skulle dra utveckligen bakåt. Vi har ett ansvar att tampas med vår prägling av rådande destruktiva normer som sagt. Och det handlar inte om att begränsa kvinnors kåthet och fantasier.

Svar:
Fördomar påverkar hur vi bemöter folk o agerar. Det gör ej sexuella fantasier. Du kan ej jämföra dessa.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Frida L: Det är en stor skillnad mellan fantasi och verklighet. Vissa saker som de flesta fantiserar om stannar vid just fantasier och det finns till och det bör lyftas en skamfilt bort från just kvinnors sexfantasier som blir så fruktansvärt skamliga fort.

Kvinnans sexualitet uppmuntras konstant till att följa Starlet-mall. Vi ska liksom inte fantisera kring annat än det kärleksfulla relationssexet vekrar det som. Har varit i kontakt med väldigt många inom bland annat BDSM-världen som säger att efter de att de bejakade sina fantasier och lärde sig sina egna gränser har deras liv förenklats och förbättrats. Dessutom är det sällan så att de som på ett respektfullt sätt "leker rollspel" i sängkammaren under ordnade former och därför bejakar sina fantasier är de som våldtar och liknande. En sexualförbrytar ägnar sig knappast åt säkerhetsord och "civiliserad bdsm"…typ.

Var har jag hamnat. Nej man kanske inte kan rå för vad man fantiserar om men man kan ju inse att det inte riktigt är ok. Att fantisera om att skada barn är INTE ok även om man gör det. Att fantisera om personer som har torterat, våldtagit och mördat andra människor är INTE ok. Ni får tycka vad ni vill om mina åsikter men det finns något som heter moral. Om man fantiserar om saker som gör illa oskyldiga människor så kanske man borde arbeta med sig själv och anledningen till varför man tänder på sånt. Jag ser mig som feminist och öppen för andras tankar men jag ser mig också som någon med hög moral.

Svar:
Moral hör inte hemma i fantasin. Det du skriver här luktar unket, är skuldbeläggande o är inte speciellt feministiskt alls.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Polly 17.02:

En väldigt stor del av svenskarna tycker i dagsläget att våld, våldtäkt, mord m.m. är kul underhållning. Kolla biograferna, TV-tablåerna, bokdiskarna m.m. Morden i Midsomer t.ex. tycker väldigt många kvinnor har en högst tilltalande och lite kittlande kombination av människoslakt, attraktiva karlar och vackra trädgårdar. Vi lever i en våldsfrossarkultur och våldshyllarkultur. Du har inte hamnat på ett ställe som skiljer sig så där jättemycket från de flestas vardag.

Svar:
Fast det där är ju inget nytt. Människan har ju i alla tider älskat våld som underhållning.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Hur går det resonemanget ihop med kritiken mot HMs tröja med Tupac då? Hänger inte riktigt med i skillnaden där?

Svar:
Läs föregående inlägg.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Jag håller helt med LD. Sexuella preferenser har väldigt lite att göra med ens ideal i övrigt. Jag är t.ex. en fullt övertygad feminist som blir röd i ansiktet av ilska när jag hör och läser om våldtäkt, slut-shaming och victim-blaming IRL.

Samtidigt går jag igång otroligt på rape play, dominans och att bli kallad diverse misogyna, nedlåtande tillmälen i sängkammaren. Jag brukade skämmas för det, och kände att jag gick emot vad jag annars står för och att jag svek feminismen och kvinnor utsatta för sexuellt våld.

Men för att jag personligen går igång på det tycker jag inte att det är ok i verkliga livet. Det är bara en lek för mig och min partner (som jag litar helt och fullt på)i sängkammaren. Sen jag har lärt att skilja på de två kan jag njuta utan att skämmas, och fortfarande brinna för att bekämpa all typ av riktig kvinnohat och kvinnovåld som förekommer.

Att prata nedlåtande om kvinnor som går igång på dominans är också en typ av slut-shaming, och ett berövande av deras sexualitet; "om du inte blir kåt av ’rätt’ saker ska du SKÄMMAS din äckliga slyna"

Och självklart kommer kommentarerna om att det är lika fel att fantisera som att göra det i verkligheten. Alltså NEJ!

Det är inte farligt alls att fantisera! De flesta pedofiler t ex begår aldrig övergepp mot barn. De nöjer sig med att fantisera. Fattar ni inte skillnaden?

Och tro mig, jag har försökt jobba med mig själv pga mina fantasier om att bli dominerad. Jag tänkte att det måste ju vara något fel på mig eftersom jag känner så här. Men det jag har kommit fram till är att det inte är mig det är fel på. Jag råkar bara känna så här och JAG mår ju inte dåligt av det så varför ska jag låta andra få mig att känna skam inför min sexualitet?

@ Polly, du kan inte slänga in moral i fantasier och att skuldbelägga som du gör med sådana där resonemang är snarare det som skapar mer problem ledda av just dåligt samvete och kval.

En person som har ett friskt inre liv, kan fantisera om allt möjligt "moraliskt korrekt eller inte" och ändå vara världens mest moraliska människa i sina handlingar.

De som däremot skapar att folk beter sig illa är just när skuldbeläggning kommer in. Det är ganska grundläggande psykologi. Så ditt tankesätt leder bara till mer skuld och DET är ganska skrämmande.

Fantasin är ju ett väldigt säkert sätt att utforska olika saker på, eftersom ingen kommer till skada, så jag förstår inte varför fantasier som stannar vid just fantasier skulle vara ett problem? I fantasin behöver man inte bry sig om moral och rätt och fel av den enkla anledningen att det inte är på riktigt.

"Fast det där är ju inget nytt. Människan har ju i alla tider älskat våld som underhållning."

Ja. Men beroende på hur kulturen ifråga mår så kan det vara gigantisk skillnad på hur stor plats våldet har och hur grovt det är. I en riktigt harmonisk kultur är vardagsnivån ungefär armbrytning, brottningsmatcher eller på sin höjd knytnävsslagsmål. I vår kultur är det med några hundra procents marginal för mycket av det "goda". Människor blir sjuka av en sjuk kultur. Med det inte nödvändigtvis sagt att individer som tilltalas av tankar på våld behöver vara sjuka, människor ska vara olika. Fast rent allmänt är min erfarenhet att "vanligt folk" som snöar in lite extra på vålds-/aggressions-/maktfascination ofta gör det som en spontan reaktion på överdrivna snällhets-/godhetskrav under uppväxten (i förhållande till vilka temperament de föddes med). Lagom är bäst. Men den kollektiva summan av underhållningsvåld i vår kultur är definitivt sjuklig. Och skadlig.

Hej!

Fantasier ar tillatna. Daremot har du ju inte lamnat det vid endast en fantasi, du har agerat pa dina fantasier och kontaktat man som gjort fruktansvarda handlingar, dessutom har du uppkallat dig efter en av de varsta brottslingarna i varldshistorien.

Vem papekade att du inte far fantisera? Jag fick uppfattningen av att det handlade om att du skulle byta namn och ta lite samhallsansvar?

Svar:
Om du läser om inlägget så ser du kanske att det inte handlar om mitt användarnamn överhuvudtaget. För att svara på din kommentar: Ja, jag har tagit en del av mina fantasier utanför tanken men mina handlingar har inga negativa konsekvenser på min omgivning. Alltså helt ok.
och ”samhällsansvar”? men va? lol.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Jag tycker att alla får fantasiera om vad de vill. Men kanske de ska just förbli hemliga fantasier? Det är ju trots allt ganska så privata saker? För mig är det motbjudande att veta vad folk tänker på när de runkar. Men kör på.

Hej igen!

svar pa: Svar: Om du läser om inlägget så ser du kanske att det inte handlar om mitt användarnamn överhuvudtaget. För att svara på din kommentar: Ja, jag har tagit en del av mina fantasier utanför tanken men mina handlingar har inga negativa konsekvenser på min omgivning. Alltså helt ok.

och ”samhällsansvar”? men va? lol.

Svar pa svar:

Det ar exakt det dina handlingar gor. Av samma anledning som du argumenterar for manniskor inte ska mala sin dottrars rum rosa sa far ditt namn samma konsekvenser. Tank lite storre.

Svar:
Vilka konsekvenser då? Utveckla.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Du sänker dig själv, det är så synd. Att bara avfärda alla som inte applåderar allt du tänker, gör och säger som trångsynta …. Eller att de inte fattar, inte läst eller vad det nu handlar om. Det låter otroligt naivt och undergräver liksom allt annat du gör som är bra. Trist…

Och jaa, "en får väl fantisera om va en vill"- men …

Svar:
Det som är trist är att du avfärdar mig som nån som avfärdar ALLA som inte "applåderar mig". Förstår du hur otroligt förlöjligande det är? Nej jag avfärdar inte alla som inte applåderar mig. Jag avfärdar inte ens alla som inte tycker som jag. Jag kan avfärda VISSA åsikter och VISSA personer och jag är kanske framförallt säker på vad jag själv tycker om saker. (detta är ej synonymt med att avfärda folk) människor som resonerar som du, alltså applicerar detta osanna kränkande personlighetsdrag på mig, brukar snarare vara precis så; sura för att jag inte smeker dem medhårs.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Jag förstår vad du menar och håller med. Men vad händer med män som fantiserar om att ha sex med barn. Är det ok så längr det bara är fantasier? Uppmuntrar vi det för att det är viktigt att äga sina fantasier? Var går gränsen?

Hanna

Svar:
Gränsen går vid handling. Sen är det individuellt. Känner man att man rör sig i gränslandet så kanske man behöver hjälp att hantera men så länge men kan separera fantasi från verklighet och det kan normala människor så finnsdet ingen anledning att oroa sig.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Angående kommentarerna på min tidigare kommentar, jo jag vet att samhället är på det sättet men det betyder inte att jag håller med det. Jag tycker inte om våld, kommer aldrig att göra. Och på påståendet att det inte låter som att jag är speciellt feministisk så är det inte en person som bestämmer vad som är feministiskt. Betyder feminist utan gränser? Det gör det inte för mig.

Svar:
Att skuld- och skambelägga kvinnor är antifeministiskt. Oavsett vad du säger eller tycker. Det går nämligen emot hela tanken med feminism.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Du skrev ett svar ovan att "bara för man fantiserar om barn betyder det inte nödvändigtvis att man är pedofil". Kan du utveckla?

Svar:
Jag fantiserar om att bli gruppvåldtagen ibland. Ej IRL. Jag fantiserar om sex med kvinna ibland. Ej bi eller homo. Alls.
Jag kan fantisera om sjuka saker som i verkligheten aldrig skulle funka utan tvärtom äckla mig. Osv.

Osv.

LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Jag måste förtydliga en sak, jag har ett aktivt sexliv, tycker att kvinnor ska gå göra vad de vill med vem eller hur många de vill. Jag gillar bdsm, rollspel m.m. Skillnaden för mig är att tända på tanken att någon ska göra något mot mig mot att tända på män som har våldtagit och mördat på riktigt eller att tända på barn som verkligen inte har något med sexualitet att göra och som inte vill ha något med det att göra.

Angående skuldbeläggning, jag har samma åsikter om moral oavsett om det gäller män eller kvinnor. Jag arbetar inte för att skuldbelägga kvinnor. Jag pratade med en kille som hade fantasier om att se en hund knulla en kvinna det äcklade mig enormt.

Svar:
Sexuell skuldbeläggning hör inte hemma i feminismen oavsett. Det är unket. Du har rätt att bli äcklad av andras preferenser/fantasier men du har inte rätt att moralisera över fantasier bara för att du inte förstår eller kan relatera. Och du har definitivt ingen rätt att applicera din verklighet på andra.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Här kommer en enkel KBT-övning för alla som är oroliga:

Säg högt för dig själv, eller skriv ner på en bit papper "Jag hatar mina barn och önskar att de ska bli överkörda av en långtradare." eller "Jag vill döda min katt med en semla och bära dess päls som en mössa."

Det är en helt normal spärr att ha om det här bär emot att göra. Men vad vi lär oss är att bara för att du tänker något, så betyder inte det att det är sant.

Jag står för det jag står för oavsett andras åsikter. Sättet mina åsikter blir bemött på är också att skuldbelägga och trycka ner. Feminism och anarki är inte samma sak och bara för att man är kvinna har man inte rätt till vad som helst. Jag har barn och jag vill då fasiken inte ha någon som fantiserar om hen. Och jag tror nog de flesta föräldrar känner likadant.

Känns lite sorgligt att så många kommentarer handlar om att man inte ska få fantisera om vad som helst eller att man borde ha "moral" i sina sexuella fantasier. Jag tror man mår mycket bättre som människa om man tillåter sig fantisera fritt och accepterar vad man själv tänder på.

Finns ju för många människor ett stort gap mellan vad man tänder på i fantasin och vad man tänder på i verkligheten. Tex fantiserar många kvinnor om våld, men vill i verkligheten ha snällaste vaniljsex. Handlar väl antagligen om ett sätt att bearbeta och hantera något man är rädd för.

Men det är skillnad mellan att fantisera om vad som helst och att berätta om sina fantasier tycker jag. I alla fall när det handlar om "extrema", förbjudna saker. När man berättar bidrar man till att normalisera. Å ena sidan är det väl bra att normalisera att "vanliga" människor också kan ha destruktiva fantasier, men å andra sidan blir det lätt ett normaliserande av själva fantasin – att människor som har svårt för gränser och som inte bara fantiserar om dessa förbjudna saker, utan drömmer om att verkligen göra dem får känslan av att de är lite "okej".

Jag tycker att utgångspunkten för den här diskussionen är bra. Det är enligt mig en vanlig missuppfattning att man, bara för att man sexuellt tänder på att koppla ihop manlighet med att vara dominant och att vilja bli "tagen" av en "riktig man", skulle ha diskvalificerat sig som feminist. Jag tycker också att det är bra att LD poängterar att det är oproblematiskt att fantisera om saker man inte skulle vilja göra i verkligheten.. Jag undrar dock om det är helt oproblematiskt att göra likhetstecken mellan att det är harmlöst att fantisera om att själv bli dominerad eller testa att vara bisexuell i fantasin, och att fantisera om att vilja skada andra eller att utnyttja barn. Jag är själv inte insatt i frågan, men jag tycker att det är onödigt att förutsätta det när man själv inte har erfarenhet av det.

Det var även någon som drog tanken vidare till att tecknad barnporr skulle vara lika ok som en fantasi, men där vill jag påpeka att när den fantasin är nedtecknad finns der flera möjliga problem som kan uppstå. Får ingen någonsin se bilden är nog ingen skada skedd, men om barn som bor med en pedofil ser bilderna är det traumatiskt i sig. Vidare så kan bilderna användas vid grooming och för att misskreditera barns vittnesmål i rätten. En förövare kan hävda att anledningen till att barnet känner till sexuellt avancerade situationer är att hen har sett det i seriealbum eller liknande. Man kan också kamouflera fotograferade övergrepp genom att "tecknifiera" dem digitalt.

För övrigt tycker jag att vi ska satsa mycket mycket mer resurser på att jobba mot övergrepp på barn så att polisen inte behöver välja mellan att jobba mot fotograferad eller tecknad barnporr, apropå argumentet "jobba mot riktig barnporr i stället" ovan.

Jag fantiserar också om saker jag aldrig skulle vilja vara med om i verkligheten – att jag blir våldtagen eller att jag är otroligt promiskuös med mera.

Jag sitter nu här och funderar på det här med personer som har sexuella fantasier om barn och tänker att många av de som har denna typ av fantasier säkerligen är fyllda med skuld och skam över dessa. Många kanske tänker att de är sjuka i huvudet som ens tänker tanken. Och att det finns en hel del människor som förgriper sig på barn det vet vi ju. Nu spånar jag bara, men om de istället kände att det är 100% OK att fantisera om detta i tankarna så kanske det skulle bli lättare för en del att hantera fantasierna.

Jag tänker så här. Om man tillhör den lilla promille av befolkningen som man skulle kunna kalla debatteliten, vill sina medmänniskor väl, och dessutom är rätt smart (du uppfyller så vitt jag kan bedöma alla tre kriterierna med marginal), så har man, i den rollen, ett ansvar för att noga tänka igenom sannolikheten för olika möjliga konsekvenser av ens handlingar i allra minst två led, helst tre eller fler, och väga konsekvensernas sannolikheter och karaktärer mot varandra innan man beslutar sig för hur man ska agera.

Det finns saker jag är jättestolt över hos mig själv, som jag väljer att ligga lågt med utåt utifrån en sån konsekvensanalys. Jag har en del mycket starka övertygelser som jag är extremt försiktig med när, var, hur jag uttrycker utåt utifrån en sån konsekvensanalys. Det finns saker jag skäms för, som jag försöker vara rätt öppen med utåt utifrån en sådan konsekvensanalys. I en maktposition tycker jag det är det konsekvenserna av ens handlingar man ska bedöma, inte vad man själv spontant känner inför dem. Som jag ser det är inte alternativet för dig att gå tillbaka till att skämmas för dina fantasier, att det vore väldigt destruktivt är vi nog överens om. Utan att fortsätta njuta och glädjas, men samtidigt vara grundligare i val av beteende utåt utifrån gedigen riskanalys och eventuella skadeverkningar. Om man slänger en studsboll hårt rakt mot en skrovlig vägg, i syfte att den ska studsa tillbaka till en själv så man kan fånga den, eller att den ska studsa rakt i huvudet på någon man tycker är värd det, så har den ändå en rätt kraftig tendens att direkt eller via sekundärstudsar studsa åt håll som inte stämmer med ens avsikt. Rakt i huvudet på någon man tycker om till exempel, och göra den personen illa. Min uppfattning är att du inom just området med ditt intresse för seriemördare, och hur du väljer att agera eller inte agera utåt när det gäller det, är mycket sämre på både analys av konsekvenser och på empati med andra människor än vad du verkar vara i övrigt. Om du skulle välja att jobba med de sidorna hos dig själv tror jag det skulle få positiva konsekvenser både för dig och för de saker du kämpar för. Jag kan ju ha 180 grader fel naturligtvis, men det är så jag ser det just nu.

Svar:
Du skriver mycket bra och kloka saker, men jag känner inte riktigt att det passar in på mig just nu. Vad för ”beteende” och ”sidor hos mig själv” är det jag behöver jobba med egentligen? Jag håller nämligen inte med om att mitt intresse för seriemördare skulle vara nåt problem eller ha några negativa konsekvenser, oavsett om jag skriver om det eller ej.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Mycket intressant diskussion måste jag säga! Jag själv (kvinna) gillar att vara dominant i sängen, och det är synd att det saknas böcker som i samma anda som 50 shades of grey skulle falla dominanta kvinnor i smaken!

Tror definitivt det handlar om slutshaming. När jag tänker efter så har jag känt sån oerhörd skam inför mina fetisher och det är väldigt sällan jag hör om killar som känner skam inför sina kinks, min pojkvän t ex gillar att vara dominant, rollspel, ageplay, bdsm etc och han har aldrig känt skam inför det. Han har om något varit stolt och bara sagt att det är ju många killar som gillar sånt här så varför ska jag skämmas? Och jag har vetat att det finns massor av tjejer med samma fetisher som jag men ändå har jag känt skam.

Och visst, man får äcklas av andras fantasier. Det rår man väl inte för. Men man kan inte blanda in moral i det hela. Visst är det olagligt att ha sex med t ex djur, barn och döda människor för att barn och djur tar skada av det och att skända lik är brott mot griftefriden. Men så länge det bara är fantasier och man inte gör det till verklighet kan väl ingen säga att man gör fel?

Liksom, jag har fantiserat om att strypa en person jag var arg på. Det är väl precis lika moraliskt fel som att fantisera om att bli våldtagen? Ändå har jag aldrig hört att det förstnämnda skulle vara moraliskt fel.

Tycker att det är en jävla skillnad på att ha sexuella fantasier om whatever (helt ok för mig) och att grotta ner sig mördare och mord som ett intresse. Tycker det är ganska osmakligt och respektlöst mot offren. Över huvud taget är ju mord och våld mycket stor del av underhållningen i västerländsk media och så fort någon mördats så ska man liksom pressa ut varenda liten detalj ur händelsen. "Här, läs vart offret låg, hur det gick till, vad hen hade på sig, hur mördaren är, vad mördaren åt till frukost precis innan det hände". Nä, fy. Tycker det är jävligt osmakligt som underhållning och intresse. Folk kan gott hitta något annat att intressera sig för. Jag skulle då sannerligen inte vilja att folk använde min död som underhållning.

Jag har alltid skämts lite för att jag gillar våldsamma (fiktionella) män. Några exempel skulle då kunna vara Patrick Bateman i American Psycho och Sylar i Heroes. Men det betyder ju INTE att jag skulle vilja vara med dem om de var på riktigt då de är riktiga svin ju?!

Det känns bra att det finns fler som förstår mig!

Fantastisk läsning. Du skriver ofta precis vad jag tänker (och säkerligen många fler), vilket gör att vi kan dra oss en lättnandets suck. SKÖNT! Kan förstå hur du tröttnar på detta, då jag tom får skit för att jag fashineras utav Dexter, som trots allt bara är en karaktär. Vet inte varför jag ska behöva försvara mina tankar och funderingar.

Hursom, jag håller inte med i allt du skriver, men samtidigt inspirerar du mig något oerhört.

Jag verkligen älskar att luta mig tillbaka, läsa din blogg och pilla mig i naveln. Tar lite kaffe till det också =)

TACK Lady>>DAHMER<<

Det där är verkligen helt fruktansvärt. Kalla mig moralist så mycket du vill, men jag kallar all form av bdsm sjukligt och internaliserat kvinnoförtryck. För att citera rättspsykiatrikern Clara Gumpert:
Hur ser du på begreppet ondska?
– Att det finns människor som kan göra ont. I de flesta fall kan vi hitta förklaringar till deras beteende, i andra fall går det inte att finna några svar. Ett sätt att försöka definiera ondska är när någon upplever en njutning av att plåga eller skada en annan människa.
Och ja. Våra tankar påverkar oss. Tro inget annat. Det är inte bara naivt, utan direkt felaktigt. Ta ansvar för vad du sprider. Du påverkar många människor, speciellt unga människor. Detta är nog det värsta du har skrivit. Att tända på en seriemördare är obeskrivligt. Helt obeskrivligt. Det finns naturligtvis förklaringar till diverse sexuella störningar, varpå jag inte tycker att skuld och skam är särskilt effektivt, men fenomenen i sig, sadism, det bör skambeläggas på en samhällelig nivå som det oacceptabla problem det är. Tack på förhand. Missförstå mig rätt.

Lite mysko hur det är okej att fantisera om mord och mördare. Fascinationen är for real.
Jag förstår till 100%.
Jag har själv lite av en besatthet till mördare.
Dock så är det ju väldigt okej för dig att göra narr av,och attackera Mr Cool? Han gör ju bara musik där han jävlas med folk. Skriver om samma saker som tex, Ramirez, Dahmer, B.T.K, Bundy gjorde på riktigt.
okej att fantisera om och tända på som kvinna men inte som man kanske?
Lite hyckligt är det ju. 😛
Eller är jag bara dum i huvudet nu?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *