Kategorier
diskussion & debatt

// Efter Tio med Malou idag // Ju mer jag lämnar ut mig desto lättare blir livet att hantera

Runt 11.15 så kan ni slå på TV4 för då sitter jag och Cissi i TV-soffan hos Malou och pratar om ångest och lycka i bloggar. 
 
En del bloggare får ju ofta kritik för att de bara bloggar om det fina i sina liv, det perfekta, sockersöta, vackra och fluffiga och kritikerna menar då att detta ökar pressen på övrig befolkning (kvinnor) att vilja leva upp till samma ideal.  Många efterlyser bloggare som är mer ”på riktigt”. Som bloggar om livets baksida. Men är alla verkligen beredda att lägga upp sitt liv till granskning? Kan det vara så att ju mer man lämnar ut, desto större måltavla för andras dömande blir man?
 
Jag upplever det personligen tvärtom för det mesta; ju mer jag lämnar ut mig själv, ju mer jag delar med mig av mina dåliga sidor, mina svagheter och min mänsklighet desto mer positiv respons får jag av er som läser min blogg. Människor känner igen sig tror jag och de känner sig inte ensamma och konstiga och fel då.

För mig är det viktigt att fläka ut mig. Det har jag ju berättat förr. Men det handlar inte om att få uppmärksamhet, utan för mig handlar det mest om att kunna släppa taget. Om händelser, rädslor men också om mig själv. Lära mig att ta mig själv på mindre allvar.

 
Vissa inlägg är skitsvåra för mig att skriva än mindre publicera, men jag kör på. Jag utmanar mig själv. Tillåter mig inte att tänka efter en smula för då fegar jag ur. 

Allt som är pinsamt vill jag tala om. Allt det som tidigare varit förknippat med skam (för mig). För då slutar det vara just pinsamt och jobbigt. Om man talar om trollen så försvinner de. 

 
 
 
Vilka slags bloggar föredrar ni?

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”// Efter Tio med Malou idag // Ju mer jag lämnar ut mig desto lättare blir livet att hantera”

jag gillar när bloggare skriver om "vanliga" saker som sker i deras liv. Man kan känna igen sig i en del och framförallt se att man inte är själv om vissa problem/egenheter/pinsamheter etc.

Underbart att läsa om sånt. De som bara skriver om ryschpysch och lullull blir lite tråkiga, för jag tror inte många har det riktigt så ljuvligt hela tiden!

Jag föredrar roliga eller intressanta bloggar. En blogg där allt är perfekt är sällan speciellt intressant, och en blogg där allt är ångest och misär blir ju inte så rolig.

Jag tror absolut att ju mer man lämnar ut sig desto större måltavla blir man. De flesta har ju inte en hel armé av beundrande fans som kan springa in och skriva peppigheter, och sen står man där, i värsta fall med Alex Schulman som bussar hundarna på en för att man hatar sina barn.

Verklighetsbaserade bloggar alla gånger.

Jag har ett par av de där andra bloggarna jag kikar in till emellanåt, men jag får nästan ångest för att jag inte är så där smal, blond, snygg,att min lägenhet ser ut som fan i jämförelse, att jag äter fel mat, att jag inte har tillräckligt med pengar, att mina barn är värsta ligisterna i jämförelse etc etc.

Det ger en fadd smak i munnen men så kommer jag tillbaka hit eller till Meekatt och läser er båda, som har båda fötterna på jorden och med sunda värderingar, så mår jag genast bättre igen.

Jeg foretrækker helt klart de bloggs som fortæller om det virkelige liv – det jeg også lever. Det er befriende at se og ikke mindst vide, at andre har det som jeg. Når jeg selv blogger, er jeg hele tiden opmærksom på, at jeg ikke, med det jeg skriver, udleverer nogen – nogen i min omgangskreds, mine børn eller min kæreste, og dermed kan det så også være svært at være ærlig. Eller fortælle virkeligheden, som den er. Altid.

Jeg kigger med kl. 11:15 😀

De bloggar jag återkommer till är bloggar som handlar om något – som har en röd tråd, människor som med personlig touch skriver om något de kan och brinner för, som ger nya tankar och inbjuder till diskussion. Trivs med andra ord bra här 🙂

Vet inget mer ointressant än folk som bloggar om vad de har på sig, vad de köpte på senaste loppisen eller vad de åt till middag.

Jag tycker att det finns alldeles för många bloggar med gnäll över vardagligheter. Himmel så tråkigt!

För egen del vill jag skriva en positiv blogg. Mest av den anledning att jag tycker att man inte ska ge negativitet mer energi än nödvändigt. Då menar jag negativt mer som i sånt där gnällande som inte fyller nån annan funktion än att skribenten vill spy galla.

Det handlar om varför jag vill blogga: i mitt fall för att jag vill få människor att växa, att våga och lämna rädslorna bakom.

Däremot har jag inga problem att prata om det svarta och blytunga.

Sen är det nog så att andras lycka provocerar. Tråkigt som bara den. Men i bloggar känns lyckan kanske inte alltid äkta. Jag tror att det vi är trötta på är glättiga fasader.

Jag gör precis som du bloggar om livets baksida, den fula verkligheten kallar jag det.

Ju mer jag skriver , ju mer utlämnad blir jag oxå.

Och iom att min blogg är skrivet från djupet av mig själv så väljer jag att inte lägga ut en miljon bilder på mig själv för jag vill inte bli en måltavla.

Har varit med om det tidigare nämligen.

<och skulle jag lägga ut allla dessa bilder på mig själv så skulle jag inte kunna skriva om det som verkligen berör mig iallafall av rädsla för att det ska komma ikapp mig.

Tack för en bra blogg, ska kolla på dig hos Malou om en stund.

kram

Föredrar oftast bloggar som är lite mer verkliga 🙂 Inte bara perfekt hela tiden utan andra saker också. Som man känner att man kan identifiera sig med nu eller någon gång i framtiden kanske.

Jag tycker att de flesta storbloggar är urtråkiga. Bloggar som bara handlar om livet som bloggare och där människan inte "gör något" alltså jobbar, tar hand om barn eller dylikt. Gör man inte det kan man åtminstone fylla bloggen med mer åsikter och tankar men bara rapporter om shopping och fika blir så intetsägande i längden.

Jag tycker om bloggar som skriver om vanliga saker i livet, typ "jag brände fiskpinnarna i stekpannan"för vissa skriver så bra att bloggen ändå blir intressant.

Jag kan faktiskt känna lite ångest när jag läser bloggar som är som rosaskimrande små bubblor men även när jag läser såna bloggar som din. Typ "oj, jag kan ju inte använda schampo" eller "åh nej, behandlade jag verkligen det där barnet könsneutralt nu?"

Men det är ju mest för att jag tycker att din livsstil är något att sträva efter.

Gillar inte att läsa såna där bloggar där allt är glass å pannkaka bara, det ska vara lite "dratta på arslet mitt i livet och sucka över idioter i trafiken"-drama tycker jag. Så man kan känna igen och garva. Det tycker jag är viktigt, jag läser gärna bloggar som har ett skriftspråk eller ämne/röd tråd som intresserar mig.

Personligen blir jag ganska deppig av att läsa om deppigheter, men samtidigt behövs även lite av den varan för att göra en blogg levande. Jag vill antingen läsa en supernischad blogg, exempelvis några av de nagellacksbloggar jag följer, eller en där personen involverar sitt eget liv i nästan varenda inlägg. Det sista jag vill läsa är om någon som alltid mår toppen eller någon som alltid är jättedeprimerad.

//Emma Hå

Jag föredrar nog inte nödvändigtvis en specifik typ av blogg, men har otroligt svårt för nyblivna mammor med kritvita hem, som köper färska blommor varje fredag, vardagslyxar med svindyra praliner, använder ord som "krispigt" och bäddar i vaggan med sängkläder från Lexington. Usch. Det må låta som att jag syftar på en sepcifik person nu, men ni anar inte hur många sådana som finns…

När jag var yngre lämnade jag ut hela mitt privatliv på internet. Idag lämnar jag inte ut särskilt mycket av mitt privatliv eftersom allt i mitt liv inte angår alla. Nu är ju inte min blogg bara fylld av underbara fantastiska saker för det. Jag kan skriva om små vardagsmissöden eller om hur vintern gör mig lite låg men det riktigt djupa, det riktigt privata, det hamnar aldrig på internet för de sakerna angår inte vilt främmande människor.

Jag följer typ två superglättiga bloggar (där de bygger saker själva), annars tycker jag att bloggar där människor -skriver- är mer viktigt än att de lämnar ut sig själva och mörkret. Det är svårt att hitta bloggar som man riktigt fäster sig vid, även om jag följer en HIMLA massa bloggar. Vardagslivet beskrivet på ett humoristiskt sätt är favvon. "Idag gick vi, sen gjorde vi, sen nattade vi" går nästan inte att följa om man inte känner skribenten personligen.

Jag gillar ärliga bloggar. Kan inte med att läsa blondinbella, kissie osv när man inte vet vad som är sant och inte och det hela tiden förekommer produktplacering. Inte heller ytliga bloggar såsom kenzas, som aldrig någonsin har yttrat en åsikt eller ett problem.

Jag håller med dig precis!! När man talar om trollen försvinner de, mitt liv blev lättare när jag kunde börja prata med mina vänner om det jag tyckte var jobbigt både om mig själv och händelser! Tack för att du delar med dig på bloggen!!

Kom på mig själv med att le stort genom hela din och Cissis del av programmet 🙂 Det säger en del om hur mycket jag gillar dig och det du gör med den här bloggen. Kan faktiskt säga att sen jag började läsaren blogg för ett par år sen har du förändrat mitt liv något enormt, till det bättre! Tack för att du pratar om allt som är pinsamt!

Tycker det är rätt trist med "happy go lucky allting är så himla fint jämt"-bloggar än med de som beskriver ärligt hur de mår och saker de funderar på etc. Fortsätt gärna utmana dig själv i bloggen, du gör det jättebra 🙂

jag personligen skulle aldrig fläka ut mig i min blogg eller någon annanstans. Kanske lite på twitter om jag haft en dålig dag. Just för att jag försöker själv fokusera på det bra i livet, det som är positivt. Och helt enkelt skaka av mig det ledsna och tråkiga. Och då väljer jag ju att läsa bloggar som det. Känner inget nöje av att läsa om folk jag inte känner och hur tragiskt deras liv är. En sak är vänner som skriver sådant. Men däremot får man ju gärna bjuda på sig själv, berätta om att det vart en jobbig dag. Men vem bryr sig egentligen i detalj , när det oftast är sådant som händer alla?

Helst LÄSER jag bloggar som har ett syfte, ett mål eller budskap. Annars kan jag TITTA i bloggar vara för skojs skull också och då kan det bli precis vad som helst! Allt mellan himmel jord, men då tittar jag som sagt bara och lägger inte ner mycket tid alls på texten utan det är bilder jag tycker är intressanta då.

Jag föredrar en blandning av tragiska historier, solskenshistorier, fula bilder och vackra bilder, kritik och pepp. För mig handlar det alltid om att bli inspirerad då jag läser bloggar, och då känns variation viktigast. Jag föredrar de mest nischade bloggarna också för då vet jag vad jag får och kan välja efter humör och behov vad jag läser och tar in.

Jag gillar att läsa bloggar som får mig att tänka efter och/eller får mig att skratta. Ibland behöver man djup och ibland behöver man allvar. Som andra har sagt är det där upprapandet av "idag gjorde jag det här, det här och det här" inte så intressant i mina ögon.

Som nybliven bloggare känner jag lätt ångest över vad eventuella läsare kan tänkas vilja ha. Man vill ju gärna ha några trogna följare, men hur tusan ska man veta om man hittat rätt ton och tilltal…? Jag jobbar på den saken.

Jag gillar bloggar skrivna av vanliga människor. Som har bra dagar, dåliga dagar, gärna tänker till lite. Jag läser i stort sett bara bloggar skrivna av andra mammor. Enda undantaget är nog Happy Happy fatgirl.

Det absolut tråkigaste jag vet är bloggar (o det finns miljontals sådana verkar det som) där mammorna har chill norway kläder, barnen Ralph Lauren o mössor med gigantiska pälsbollar

Läser mest inredningsbloggar och matlagningsbloggar. Men är även en daglig besökare hos underbaraClara, matildasalmen, Ebba von Sydow, hormonerhemorrojder.com, beyond-sizes.com, fatshionistas.se och krutrut.com (favorit!)

Känner igen mig i Kakans kommentar ovanför, jag läser helst bloggar som handlar om lite större saker och helheter (genus, miljö, social och global rättvisa osv) men tittar gärna i bloggar där det finns kort på finaoch trevliga miljöer och texter som beskriver härliga stämningar och sånt. Vardagsgnäll á la "jag trivs inte med min nya ansiktscreme" eller "nej, nu regnar det igen och stackars mig som har semester precis den här veckan" blir jag tokig på och försöker undvika att läsa. Inte för att jag aldrig tänker på det själv men tycker verkligen inte varken jag själv eller andra behöver utsättas för mer i-landsgnäll än nödvändigt, vi får så det räcker.

Jag läser helst bloggar skrivna av vanliga människor med bra dagar o dåliga dagar, intressanta åsikter o förmåga att tänka till lite. Jag läser nästan bara bloggar skrivna av andra mammor, enda undantaget är nog Happy Happy fatgirl.

Det tråkigaste som finns är bloggar fulla med perfekta foton på leende barn i poser. Där mammorna är klädda i Chill norway, barnen i Ralph Lauren o mössor med stora pälsbollar, hemmen är vita o man publicerar outfitbilder som ser i princip likadan ut vassarna dag. Finns hundratusentals sådana bloggar känns det som.

Min egen blogg är jag kluven inför. Jag har så mkt jag skulle vilka skriva men orkar inte. Innan dagen är slut är ämnet sönderdiskuterat i mitt huvud el med vänner o då blir det bara ett vanligt livsinlägg ändå. 🙂

Jag som skulle ha mys stund för en stund sen framför datorn och samtidigt äta mat, för det känns lite mysigt när man inte följer de vanliga "reglerna" att äta vid bordet liksom.. men hur som helst, då genom att titta på efter tio. Men jag hittar inte er… :((((

Det finns ju jättemånga bloggar om folk som mår dåligt; kämpar med sjukdomar av olika slag oftast. Men det kanske inte är det som efterlyses utan mer bloggar om den tråkiga vardagen; bråk med sambon; tvätt och städning; skolstress? Frågan är ju snarare om någon skulle läsa dessa bloggar öht?

De här "lyckliga" bloggarna har ju något som lockar, människor kan drömma sig bort och tro på att verkligheten kan vara sådär perfekt hela tiden. Sen om det är ett ideal att söka efter öht. är ju en annan fråga.

De mer negativa livsbloggarna handlar ju dock ofta om psykisk sjukdom, depression och självskadebeteende. Dessa ideal finns ju också där för unga människor att ta till sig och jag skulle inte säga att det är bättre för det.

Önskar ju dock att människor tänkte efter för vad för signaler de sänder ut oavsett om de bloggar om ditt eller datt. Skriver du om dina ätstörningar tänk efter om det du skriver kan inspirera/trigga andra, skriver du om självskadning kan det glorifieras, hur uppfattas det osv? Samma sak om du skriver om shopping och hur fantastiskt ditt liv är för att du injekterat botox i läpparna eller vad som.

Vissa personer kan skriva om precis vad som helst och få det att låta roligt eller intressant, för att de helt enkelt kan skriva.

Jag är ibland fascinerad av människor som skriver massvis med små korta inlägg om att det är dåligt väder och de hade tänkt åka till stranden, de gjorde en fiskgratäng igår kväll och den var god, partnerns föräldrar kommer på besök och det är så jobbigt, osv.

Detta för att jag själv använder mig av "Vem i hela helvete bryr sig?"-filtret när jag bloggar (och facebookar) och därmed inte får ur mig särskilt många inlägg på min blogg.

Jag tror man behöver blanda upp. Om en modeblogg bara är full av bilder på outfits och inget personligt kan jag lika gärna googla kläder och titta där, och om en djupt personlig blogg bara är full av utlämnande text läser jag hellre en bok.

Jag föredrar att läsa bloggar med lite blandat. Det ska finnas lite personligt och lite med statements. Typ som din, eller varför inte underbara Clara. Dock så föredrar jag din då jag är HELT ointresserad av recept, kläder, pyssel och sånt som Clara har väldigt mycket av. Jag själv har valt att vara väldigt opersonlig i min blogg, men har funderingar på att börja släppa lite på det, då jag tror att min personliga historia kanske kan hjälpa någon annan.

Jag gillar din blogg för att den känns ärlig. Och jag gillar till motsats vad "blogg experter" säger bloggar som är breda och varierade än ämnes nischade.

Sedan tycker jag att det finns fruktansvärt många bloggare som skriver negativit om andra människors val och livsstilar och sedan finns det massor av bloggare som bara skriver om hur jobbigt och jävligt deras psykiska ohälsa är. Och till viss del tycker jag att det är positivt att man kan vara öppen och ärlig med sitt psykiska välbefinnande, jag är själv bipolär och skriver ibland om det i min blogg men jag låter det aldrig dominera åter igen handlar det om bredd för livet är inte ämnes nischat.

Jag läser mest bloggar som berör ämnen som feminism och politik, jag är inte så intresserad av livsstilsbloggar. Dels för att jag tycker mode, inredning m.m. är ointressant att läsa om, men också just för att jag bara känner press att jag måste leva upp till en massa för att duga som människa.

Men ibland tycker jag om inlägg som handlar om vardagen och livet, men då vill jag gärna ha det mer realistiskt så som du skriver. Katta Kvack är också en favorit. Ibland kan jag tycka om att se fina bilder och läsa lättsamma och uppmuntrande saker som inspiration, men då ska det vara saker som faktiskt får en att må bra, inte åt andra hållet.

Jag tycker det är viktigt att känna verklighetsförankring i en blogg, just eftersom de är så personliga. Det känns halvt att ha en blogg med bara allt de fina och glammiga. Det känner i alla fall jag när jag läser bloggar. Själv bloggar jag om både det som är bottenlöst jobbigt, min förlust av min son. Men jag försöker göra det på ett sätt som gör ämnet tillåtet att tala pm, ta bort tabun och få folk mer bekväma med sorg. Men det är viktigt att hålla balansen mellan personligt och privat. Privat känns jobbigt som läsare.

I min egen värld bloggar jag om det som känns relevant där och då. Därför kan periodvis inläggen vara bara supermysiga eller periodvis filosofiska. Men så vill jag ha det på bloggarna jag läser också. Nära författaren.

Jag kan tycka att det också är modigt av exempelvis Amanda Schulman att VÅGA lägga ut "perfekta" bilder och saker hon köper/vill ha som kostar mycket. Jag menar, hon vet redan förmodligen att många kommer kritisera henne för det och tycka att hon bara drar på en fasad (vi vet ju alla att livet inte alltid är perfekt). Vi ska inte heller döma (bara ett exempel på bloggare) Amanda med tanke på att vi lever i ett samhälle där saker och pengar är något vi alla tycker är viktigt, oavsett om vi säger det högt eller inte. Vilket Amanda vågar. Förstår du hur jag menar? På Efter Tio visade Cissi en bild på Amanda och hennes barn hos frisören där barnet var lugn och Amanda såg glad ut. Det kanske inte var någon fasad, kanske var det just där och då en stund som Amanda uppskattade och ville ta kort på för sig själv. För att bli påmind om den fina stunden senare. Självklart kan det också bli att många känner "åh!! jag vill också ha ett perfekt liv!" men då måste vi alla påminna oss själva om att en blogg är bara en blogg. Det är inlägg och bilder som du SJÄLV väljer att publicera, därför kan en blogg vara exakt hur som helst fast livet som bloggaren lever behöver inte exakt vara som inläggen visar.

Sedan så tycker jag att det är fantastiskt att läsa bloggar som vågar skriva om problem och erkänna ens brister. Som du, LD, som menar att du bara kör. Det är ett sånt bra stöd, eftersom en känner sig mindre ensam när någon annan vågar vara öppen med allt det där jobbiga.

De uppriktiga och ärliga. Där det är både fluffiga moln och djup avgrund, sorg och lycka, glädje, irritation och allt annat som är en del av livet.

Inte de utvalda delar man visar upp för att få alla andra att tro att livet alltid är perfekt, ungarna aldrig snoriga och trotsiga, där man alltid får sitta ifredag på toaletten och aldrig blir väckt mitt i natten av att någon spytt.

Jag gillar bloggar där man slipper dela bloggarens vardagliga trivialiteter, såvida det inte hänt något speciellt, bloggar som inte är sockersöta, bloggar där man får tänka till lite och där det liksom HÄNDER något.

Som den här 🙂

Jag kan förstå kritiken om att det verkar som att mångas liv är alldeles perfekta och att det kan sätta press på människor men samtidigt är det helt absurt att förvänta sig att folk ska fläka upp allt de inte känner sig bekväma att prata om inför massor av människor.

Vi tycker det är hemskt hur journalister jagar kända personer angående deras privatliv men en bloggare förväntas ge allt av sig själv bara av den anledningen att de har en blogg. Märkligt.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *