Kategorier
diskussion & debatt

Din yta säger inget om ditt djup

Ni vet när jag sa att ytliga människor sällan var brainy?
Ja, det var jävligt ointelligent (ha!) sagt men jag vill förtydliga att jag INTE menade att ”snygga kvinnor saknar hjärna” som jag med skämskudden redo upptäckt att en del uppfattat det som. Men jag använder nätet som virtuell spyhink ofta. Är otydlig emellanåt. Då får jag räkna med missförstånd.

20130624-121139.jpg
Men det var alltså inte det jag sa. (*ropar gällt och smått hysterisk*)
Jag sa:

20130624-121934.jpg
Och ytlig är ju INTE synonym med snygg. Ytliga människor kan vara fula, snygga eller mittemellan. Gemensamt för dessa är dock att de värderar samt bedömer människor utifrån deras yttre förutsättningar. Gemensamt är alltså att de värderar samt bedömer utifrån yta. (Förenklat)
20130624-122037.jpg
Men! Att gilla smink, fina kläder, plastikkirurgi, botox, rakade ben, dyra skor eller allt sånt som har med just yta att göra gör dig inte ytlig. Din yta säger inget om ditt djup. Och ett intresse är bara ett intresse, inte hela din person.
Så! Jag har alltså aldrig påstått att snygga kvinnor saknar hjärna. Jag har aldrig påstått nåt om snygga kvinnor överhuvudtaget. Tanken vore vansinnig.
Hur tänker ni?
(Och alla är väl ytliga mer eller mindre i vissa sammanhang när jag tänker efter.)

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Din yta säger inget om ditt djup”

Jag är snygg och gillar yta i form av smink, hår, kläder och så vidare. Men jag är långt ifrån ytlig. Min yta säger verkligen inget om mitt djup. Om man nu kan mäta ytlighet och djup, så är jag djupare (som i filosofisk, tänkande, smart, intellektuell, konstnärlig osv) än många av mina vänner som inte alls bryr sig om sin yta.
Jag döms däremot ofta av människor jag inte känner som tar för givet att jag är osmart och ytlig på grund av hur jag ser ut och är piffad. Jag vill inte behöva välja bort en sak jag gillar (yta) för att bli tagen på allvar eller sedd som en smart människa. Och jag vill slippa kommentarer eller förvåning när det visar sig att jag är påläst och kan diskutera. Jag är både snygg och gillar yta och brainy.
Ytlighet har alltså ingen med skönhet att göra.
Och djup har inget med brist på skönhet att göra.
Man kan vara jäkligt mån om sitt yttre och ändå djup som få.
Något som inte går lika lätt att kombinera är att vara ytlig och brainy. Bryr man sig bara om ytliga, lättuggade ting så är man inte så smart. Och då spelar det ingen roll om man är snygg eller inte.

Jag håller nog med dig LD. Ju mer ytlig desto mindre brainy, där ytlig betyder just att personen värderar utseende högt (högre än andra egenskaper) både hos sig själv och hos andra. När utseende blir viktigast för en individ så verkar annan tankegång gå ned, säger jag med erfarenhet ifrån hur mina klasskamrater under högstadiet betedde sig.

Man blir ju galen på vissa människor. Skulle ytlig automatiskt betyda vacker, snygg, fin etc? Jag känner massor av människor som är jävligt ytliga och inte ser särskilt bra ut alls.
Jag blir också förbannad när folk kallar mig ytlig för att jag är intresserad av mode, smink, hår, naglar och annat. ”Men du är ju så smart, varför bryr du dig om sånt?”. Som om ”smart” betyder att man inte alls kan vara intresserad av sitt utseende.

Jo, jag håller med, och för vissa är det bara ett intresse bland många, men när det intresset tar så mycket tid så tänker jag ofta att det gränsar till dumhet. Jag känner folk som lägger ner SÅ mycket tid på att shoppa, sminka sig, gå till frisören, fixa naglarna, kolla i modetidningar etc, att de aldrig har tid att sätta sig in i något annat.

Det finns säkert många såna personer men å andra sidan finns det människor som lägger all sin tid på att meka med bilar eller scrapbooka eller påta i trädgården eller spela angry birds osv. Bland dessa kommer det förmodligen att finnas en ungefär lika stor andel som aldrig har tid att sätta sig in i något annat.
Det är alltså inte ett fenomen exklusivt för intressen som har med utseende att göra att ju mer du nördar in dig på ett enda intresse, ju mindre tid får du över för andra frågor. Så, det känns ju onödigt att skuldbelägga just skönhetsintresset bara för att det ibland är lättare att se att någon har det intresset.
Som LD säger, ytligheten sitter inte i skönhetsintresset utan i människors sätt att värdera insidan baserat på utsidan.

För att det ska finnas ett djup krävs att det någonstans finns en yta för djupet att finnas under. Ytan ser olika ut hos oss alla och är olika viktig för oss. Jag är väldigt mån om hur min yta ser ut eftersom jag trivs med det, ett intresse, och mitt djup finns där under för den som vågar och vill se djupare än bara glittret på ytan. Mitt djup ligger tryggt under ytan och jag är lugn i den vetskapen.
För att en yta ska finnas krävs inget djup, en yta kan vara en tunn hinna utan något djupare under. Jag kan aldrig veta om ytan döljer ett djup eller inte förrän jag vågat och velat se efter djupare…

Men brainy och djup är inte heller samma sak tycker jag. Brainy tolkar jag som intelligent och/eller intellektuell, alltså hjärnkapacitet medan djup för mig syftar på ett emotionellt djup alltså själslig kapacitet.
Sedan kan jag inte låta bli att sticka ut hakan lite och påstå att förhållandevis många människor med brist på både intelligens och djup försöker kompensera det med en snygg yta, vilket dessvärre bara resulterar i just ytlighet. Men självklart finns det kvinnor (och män) som är både brainy och djupa och snygga och piffade. Likaväl som det finns de som inte är något av det.
/Charlotta

Ytlighet har såklart inte så mycket med utseende att göra. För mig är det mer att döma andra efter hur de ser ut. Tror att mycket hade blivit bättre om vi inte hade fokuserat på något som är bland det mest föränderliga vi har. Har hört många både oroa sig och beklaga för hur fula de tycker att vi blir när vi blir äldre. Tycker den synen är tråkig. För mig är utseende mer en känsla, tycker jag om personen så blir personen genast väldigt vacker.

Jag måste säga att jag inte heeelt håller med dig, trots att jag förstår vad du menar. Utseendefixering är självklart något dåligt som jag tycker att alla borde försöka träna bort så gott det går eftersom det bara är destruktivt, in my opinion.
Men eftersom vi har fått lära oss hela våra liv att utseende är så enormt viktigt så är dessa tankebanor väldigt svåra att bryta sig loss ur. (Jag själv har jobbat jävligt hårt det senaste året på att inte bedöma mig själv eller andra efter utseende, och det har inte varit enkelt.)
Ja, som du skriver så är alla mer eller mindre ytliga men utseendefixeringen är något som är väldigt svårt och tar tid att träna bort eftersom det sitter så hårt inrotat, så att säga att det handlar om intelligens tycker jag är att förenkla problemet väldigt mycket.
(Förlåt om det är väldigt osammanhängande, är sjukt trött.)

Fast utseendefixering och skönhetsintresse är inte samma sak. Jag vill att min lägenhet ska vara inredd med vackra saker och jag vill att min garderob ska innehålla vackra kläder – det handlar inte om att jag är utseendefixerad utan om att jag uppskattar skönhet. Precis som att jag hellre tittar ut på över en vacker park än en soptipp.
Det största problemet tycker jag uppstår när folk tror att deras uppfattning om skönhet måste tvingas på andra, vilket till slut leder till en likriktad idé om vad som är vackert. Som att det finns en enda skönhet. Detta blir ju snabbt destruktivt eftersom vi är så olika.
Personligen vill jag hellre se flera olika ”skönheter” i världen och jag skulle önska att de som är intresserade av skönhet skulle ha större möjligheter att frossa i en större bredd av intryck. Just nu känns det lite som att tala om för folk som älskar glass att det egentligen bara är vaniljglass som är ok att gilla; alla de andra smakerna är faktiskt äckliga och borde helst inte ens finnas.

Tycker inte att ”ytlig = ju mindre brainy” stämmer. Hade en kompis som var väldigt ytlig som lade överdrivet mycket vikt vid utseende och materiella grejer. Men hon var ändå smart och kändes mest som att hon ville vara någon annan än den hon var genom att visa en viss yta, men egentligen inte accepterade sig själv. Visst de flesta tyckte att hon var ytlig, för det var bara det de såg. Men att säga att ytliga människor är mindre djupa eller smarta än andra är väl att själv vara ytlig?

Jag tycker att det du skrev var väldigt tydligt. Att folk inte kan skilja på ”snygg” och ”ytlig”. Stor skillnad tycker jag. Finns en hel del ”snygga” personer som inte är ytliga.

jag har gjort mina tuttar. något som inte speglar mina ideal idag och jag skulle inte gjort det valet idag om jag hade stått inför samma val. men fortfarande, även när jag var i den vevan att jag gjorde dem, var jag fortfarande ingen ”dum bimbo” jag var bildad, hade avslutat gymnasiet med goda betyg, smart om än lite osäker på mig själv. Jag tycker detta var ett fantastiskt inlägg! Tack för det. Som du skrivit om innan, gällande att ex. raka benen. det är ju att gå emot normen och vi vet ju alla hur otroligt svårt det kan vara att gå emot normen. det är inte bara ”att göra”, i mina ögon. Man vaknar inte en dag och slänger bh, rakhyvel och ”suga in trosor” åt helvete. även om det borde vara så. och inte är man sämre feminist för det.

Det jag reagerar på är att du använder dig av begreppet ”snygga kvinnor” (underförstått: skönhet är en konstant). Genom att gradera människor i snygga, fula och mittemellan inte bara accepterar du utan bidrar till att cementera normer. Jag graderar också, men är noga med att understryka att här snackar vi min personliga smak och inte nån allmängiltig mall. Dagligen och från alla tänkbara håll matas vi med smörja och att skilja personlig smak från hjärntvätt är inte alltid lätt. Jag klandrar inte den som misslyckas men jag klandrar den som inte försöker. Som accepterar utan att ifrågasätta. Stor skillnad på att svälja betet och att få det nedtryckt i halsen, så att säga. Att skönhet till 100% ligger i betraktarens öga är för mig en självklarhet. Det borde det vara för alla, tycker jag, i synnerhet den normkritiska.
Big fan av din blogg. DAMN vad glad jag blev när jag hittade den. Ser fram emot nya spännande diskussioner att hålla med och inte hålla med i.

Fast det där att ”skönhet sitter i betraktarens ögon” stämmer ju inte, utan är mer av en efterhandskonstruktion skapad av folk som inte använder sig av sin analytiska förmåga. Vad vi finner fint och tilltalande handlar främst om biologi, hur primitivt det än må låta. Det handlar om symmetri och proportioner. Till viss del även associationer, skulle jag säga. Så nej, vad som är vackert är inte så subjektivt som många vill få det att verka som.

Ok jag måste säga att jag är förvånad över att detta inte kommit förut. Jag är extremt ytlig. Så ytlig att jag skäms. Jag dömer folk direkt på utseende, tror att tjocka personer är dumma och fula personer har dålig personlighet. Om en person vars yta jag inte gillar försöker få kontakt med mig blir jag nästan förolämpad (visar såklart ingenting utan är trevlig), SÅ ILLA ÄR DET.
Jag vet att jag är sjukt ytlig, och dum i huvudet för den delen, men jag kan bara inte låta bli att tänka så. Själv tycker jag att jag är omväxlande jätteful eller assnygg (dålig självkänsla somewhat om jag får diagnotisera mig själv + en släng av bekräftelsebehov).
DOCK är jag galet brainy på alla sätt. Introvert och djup utav bara den, konstnärlig, kan sitta dagar och filosofera om saker jag inte kan prata med någon av mina vänner om för de förstår helt enkelt inte min nivå av logik. Enligt mensa har jag högre IQ än 98% av befolkningen. Jag älskar att plugga och läser faktaböcker for fun, jag är insatt i ALLT (allmänbildad deluxe) och jag är väldigt engagerad just i normer, genus osv.
Något som jag är extra engagerad i är utseendehets och vikthets. Dubbelmoral? Ja. Något enormt. Men det är just för att jag reagerar såhär som jag känner att det är så viktigt att motarbeta. Jag är dum i huvudet men jag skyller på samhället (och alla fiiiin-kommentarer jag fick som vackert barn) helt enkelt. Och jag har blivit bättre men jag har långt kvar.

Men man kan ha högt iq och vara dum i huvudet. Snälla, sluta ursäkta dig med ”jag har högt iq”. Uppenbarligen är du ytlig och behöver jobba med det. Det är inte så kul att vara på andra sidan och bli recenserad och dömd.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *