Kategorier
diskussion & debatt

My smartphone makes me stupid!

Apropå ytlighet i förhållande till brainy så undrar jag om inte smartphones kraftigt fördummar, eller kanske förslöar snarare, svenska folket.
Med näsan i telefonen i tid och otid så är det ett under om man får utrymme för att fundera på livet, världen, viktiga frågor eller bara till att sväva med tankarna. Jag känner inte att jag får det iallafall och måste nog börja införa mobilfri tid.

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”My smartphone makes me stupid!”

Håller med.
Jag är säker på att det är så, precis som du säger.
Och just det här med att det ska pillas i tid och otid hela jävla tiden det tycks liksom inte längre finnas något tillfälle där det inte platsar heller utan det är helt okej att vid frukost, fika, lektionen, middagen, julaftonen sitta och pilla frenetiskt med näsan djupt ner i skärmen.
Tur att jag håller fast vid min knappmobil!

För att inte tala om hur smartphones får folk att helt tappa all tillstymmelse till social kompetens. Det är precis som Kakan skriver ovan. Helt plötsligt är det okej att sitta och pilla med sin telefon överallt och i alla sammanhang istället för att faktiskt prata med folk.

Jag försöker låta bli att pilla på mobilen i tid och otid. Tycker det är rejält ohyfsat att hålla på och greja med sin telefon när man ska umgås. Respektlöst faktiskt. Att bli bortvald för en mobiltelefon under en middag eller liknande, det känns rätt ruttet.

Dessa telefoner är döden alltså, snuttefiltarna är med överallt närsomhelst och få har vett att låta bli dem i sällskap. Har ingen sån själv och vill absolut inte ha. Tro mig, det är en lyx att få slippa det beroendet. Klarar mig helt utmärkt utan och sparar hundratals kronor i månaden på det.

Håller med! Jag tror att smartphonen är det som liksom får bägaren att rinna över, är man stressad med massa ungar och jobb etc är det telefonen som tar den där droppen av tid som blir över, som skulle behövas för att bara låta tankarna gå.
dessutom, tänk vad mycket tid det skulle finnas över om man införde mobilfri tid till att göra det där man faktiskt egentligen vill göra. skriva, måla, vara kreativ.

Jag är så sjukt databeroende så i mitt fall hjälper faktiskt telefonen mig att låta datorn stå avstängd medan ungen är vaken. På telefonen kollar jag liksom det jag hade tänkt kolla (facebook, mail, instagram) och sedan är jag färdig. På datorn så ska jag ”bara” kolla det där också, och spela lite, och… Osv.

Det är en av anledningarna till att jag älskar min gamla stenåldersmobil och vårdar den ömt. Minsta lilla hostning från min hopfällbara SonyEricsson från 2008 gör mig förskräckt och orolig. ”Inte ska du väl lägga av nu? Vi som funkar så bra ihop! Vad ska jag göra om du lämnar mig nu?” Med min mobil kan jag ringa, sms:a och se vad klockan är. Perfekt! 🙂
Som bonus går den ner i mobilfacket på alla mina olika handväskor, bara en sån sak!
/Charlotta

Häromdagen stod jag med telefonen och besvarade makens status på Facebook … när han satt 3 dm ifrån mig. Till mitt försvar kan sägas att jag insåg exakt hur sjukt det var.

Jag bytte ut min smartphone mot en ny sten, 180 spänn för att kunna smsa och ringa. Täckningen är dålig och minnet sämre, men jag slipper att oroa mig för hur många likes jag har. Och batteriet räcker en kortare vecka! Det var egentligen meningen att jag skulle byta tillbaka efter Hultsfred, men jag ville inte!

Förslöar, ja!
Jag drar inte fram telefonen när jag umgås med folk men min sambo gör det, jag förstår inte det där med att umgås med någon och peta på telefonen hela tiden. Det är en sak att ta fram för att visa någon bild men att sjunka ner helt är otrevligt och skittråkigt för de andra. Om inte de är likadana så alla sitter tillsammans och petar på deras telefoner..
(Skrivet från min iPhone inne i klassrummet. Jag är dock ensam och tar bara en liten paus 🙂 )

När vi är i stugan så blir det en rejäl paus från allt vad telefoner heter. Då har vi halvdålig täckning så att surfa på mobilen har varit lite jobbigt (tills nu när vi skaffat en 4G mobilt bredband). Men vi lämnar den oftast inne när vi går ut.
Det tråkiga med den dåliga täckningen är att jag inte kan ringa maken när han är med barnen hos barnens kompisar utan måste springa runt hela området om vi inte har sagt en tid de ska komma hem.
Jag blir lite antimobiler eftersom jag måste bära på min hela tiden på jobbet. Vi har våra anknytningar kopplade till dem och mina kollegor förväntar sig att jag svarar.
I vissa lägen är det dock bra att ha en smart mobil, jag slipper ta upp datorn (vilket leder till att barnen vill spela, titta på youtube mm) om jag väntar ngt viktigt mail. Men jag försöker låta den ligga så mycket som möjligt. Speciellt när vi ska umgås med varandra eller andra människor.

Bästa Natashja,
Jag har gått igenom några av dina inlägg under ”barn och föräldraskap” (kan ju inte läsa för mycket på en gång för då blir jag ju en frånvarande förälder!!!) och jag vill tacka dig för att du bjuder på egna (ofta mindre bra) erfarenheter som förälder och bidrar till ett tänk hur man kan göra annorlunda och framförallt VARFÖR. Att säga ”tvinga inte barnet” låter såklart självklart, men du skriver VARFÖR det är viktigt att lära barn att säga ifrån och få sin vilja igenom emellanåt. Det har fått mig att öppna ögonen och jag skall härmed OMEDELBUMS börja lära ut det till min treåring, vilket jag inte ens haft i tanken att göra förut. Det är bara ett exempel på alla de viktiga saker du fått mig att inse och oj, här kommer alla dåliga samveten på en och samma gång… Och det är förstås inte det du vill uppnå, men kanske är det viktigt att få dåligt samvete för att påriktigt förändra sin roll som förälder?
Dessutom är du inblandad i mina tankar kring exempelvis en banal grej som att raka benen. Jag har den senaste tiden börjat fråga mig själv för vem jag rakar benen, och jag kan på riktigt inte svara på det. Först drog jag till med klassikern ”Jag gör det för att jag vill känna mig fin”. Men fuck, inför vem? Jag rakar aldrig benen på vintern så kanske den enda person jag bryr mig om ifall hen tycker jag är fin eller inte (min sambo) får alltså utstå håriga ben. VARFÖR ska jag då raka på sommaren, bara för att jag då möjligen exponerar dem för omgivningen? Min dotter stod dessutom vid badkarskanten och noga studerade mig när jag rakade mina ben för ett par månader sedan. Hon sa: ”Oj, vilket skum!” och när jag rakade med hyveln sa hon ”Är det sköönt?” som att jag tvålade in mig eller nåt. Asså jag mår fortfarande dåligt över det scenariot och det ska vara den sista gången jag rakade mina ben, någonsin.
KÄRLEK OCH FÖRSTÅELSE!!!

Definitivt. Avskyr dem framför allt på jobbet där eleverna väljer att fota av tavlan istället för att skriva själva och passar på att i tid och otid spela skitspel istället för att göra vad de ska. Och nej, vi har inget mobilförbud där jag jobbar. Eleverna får till och med använda mobilerna för skolarbete = too bad for you som har föräldrar som inte har råd att köpa dig en ”riktig” mobil. Mmmm.

Åh, vad skönt att det finns fler än jag som tycker samma sak om smartphones!
Jag kan tycka det är rent skrämmande att se hur dessa faktiskt tagit över våra liv totalt, och gör att vi missar så mycket annat runt omkring oss.
Någon skrev om social kompetens, och det är precis det jag också tänkt på! Om det fortsätter i den här takten, kommer framtida generationer ens att veta hur man kommunicerar öga mot öga med andra människor?
Och vad händer med våra hjärnor i långa loppet när vi så totalt förlitar oss på de tekniska prylarna runt omkring oss?
Jag kan tycka det är ganska intressant att observera hur det ser ut i fikarum på dagens arbetsplatser… Det kan sitta tio personer runt ett bord, men INGEN pratar med varann, utan alla sitter med näsan i sina mobiler…
Intressant, men skrämmande som sagt.
Bland det bästa med att åka ut till sommarstugan är att vi inte har någon mottagning där ute. Det går inte att använda internet och det går knappt att använda mobilerna till att ringa/SMS:a, så det är en nästan helt mobilfri zon. Och jag känner mig inte så fri någonstans som just där!

Har blivit vittne till hur smartphones verkligen får folk att gå miste om grejer. De sitter med den när de är med barnen i lekparken, de sitter med den på bio, de sitter med den på fikat, de sitter med den på middagen… Folk har blivit beroende och besatta. Jag har ingen smartphone och klarar mig utmärkt 🙂

Herregud vad jag håller med dig! Jag hatar att jag har smartphone men vill aldrig vara utan den tyvärr.
Jag har helt enkelt börjat lämna telefonen hemma när jag t.ex. är med barnen i lekparken. Har också som regel att aldrig ha den framme vid måltider. Det är det enda som funkar för mig och mitt hysteriska smartphone användande.

Jag håller såklart med ovanstående, sitta på middagar med vänner som kollar på telefonen -det gör mig galen!
Däremot har min iphone fått mig att läsa grymt mycket mer bloggar än vad jag skulle ha gjort annars, på väg till/från jobbet osv. Det tycker jag verkligen inte är fördummande (sålänge bloggarna väljs med omsorg ;)) Jag skulle antagligen inte kika in här och läsa alla inlägg om det inte var för telefonen. Älskad och hatad, men mest älskad är den där lilla manicken 🙂

Jag har en, som många människor gillar att påpeka, stenåldersmobil. Vilken jag älskar!
Det är en gammal Samsung som är tåligare än en oxe + vattentålig. Inget internet, inga apps. Ingen konstant uppkoppling.
Jag kan inte annat än hålla med dig LD. Folk skulle må bättre av att lägga ifrån sig (smart)phonen en stund och titta på annat istället.

Jag tycker det är rätt gött att ha både verklighetsflykt och socialt liv på en sån liten pryl. Internetliv är ju också IRL. Jag började använda smartphone förra året och hittills har det bara underlättat mitt liv, socialt, med studier och planering.
Såg aldrig någon göra nåt ”vettigt” under dumbphone-tiden heller om jag ska vara ärlig, är telefoner värre än en bok? Naturligtvis ska inget tas till överdrift, men tycker ändå att mina vänner (20-årsåldern) aldrig har några problem att filosofera, konversera eller uppleva saker utanför Internet.
Däremot är det plågsamt uppenbart att telefoner ska förbjudas när man kör bil. Att Sverige är så tröga med detta är jättehemskt.

Har inte ens en smartphone, tycker det är viktigt för mig att inte alltid vara uppkopplad. Livet består ju av så mycket mer än internet och att alltid vara nåbar. Att kunna sitta vid matbordet t.ex. utan att ständigt ha denna följeslagare med som hindrar kontakten mellan människor irl. När jag hade mitt barn litet så fanns inte mobiler och tänk så många guldkorn jag har fått som många av dagens föräldrar missar pga. att dom sitter med näsan i mobilen för jämnan. Tror dom kommer ångra sig längre fram.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *