Kategorier
diskussion & debatt

Är allt liv värdefullt?

Nej, jag förlöjligar absolut inte djurrätt, då var jag otydlig. Djurrätt ligger mig varmt om hjärtat, det vet ni som har hängd med ett tag. Mitt inlägg handlade om min syn på djur. Oavsett hur värdefulla de är så ser jag fortfarande människan som mer. Jag. Jag talar bara för mig själv vettni.
 
Om jag förlöjligade någon, (och jag kan ha en raljant ton här i bloggen, det brukar uppskattas och lättar upp stämningen) så är det de få som ofta och gärna slänger ur sig ogenomtänkta påståenden att djur ska ha samma rätt till samma platser och ting som människor. De där som behandlar sina djur som små människobarn. Inte människor som intresserar sig för djurrätt. Det är nämligen inte synonymt alls. Djurrättsmänniskor brukar tvärtom ofta tala sig varma om djurens rätt att vara DJUR. Leva på det sätt som är naturligt för dem osv. 
 
Ja jag drog en del löjliga exempel, men avslutade med poängen: FRIHET. Rätten till sina kroppar, rätt till liv och till frihet. För jag tror alla kan komma överrens om att djur inte ska ha rösträtt, (Det tror jag inte att nån tycker) men hur mycket rättigheter tycker vi egentligen att de ska ha? Det är faktiskt en legitim fråga. Vi kastrerar, avlivar, utnyttjar, avlar på, äger. Om vi ska se dem som likvärdiga oss, varför behandlar vi dem som lägre stående? Hade det varit ok med mänskliga slavar så länge de hade det bra?
 
Djur hör inte hemma i vårt samhälle men vi envisas med att förslava dem. Det kan vi prata om. För vissa av oss är detta ok. (Vi som har husdjur, gärna rider eller äter animaliska produkter exempelvis) Men det betyder såklart inte att vi tycker det är ok att tortera eller missköta dem. Att dra sådana paralleller är orättvist och ett oärligt sätt att debattera på. För andra är denna förslavning vansinne och den uppfattningen både förstår och respekterar jag. 
 
Så hur värderar ni djur då? Gör ni ens det? Dödar ni mygg? Eller är allt liv värdefullt?
 
Jag fattar att det finns en etisk högre värdering som säger att alla är lika mycket värda, alla människor, alla djur, människor och djur osv. Men jag kan ärligt säga att jag gör skillnad, inte bara på djur och människor utan på människor och människor och djur och djur. Jag värderar t.ex produktiva snälla människor högre än människor som knullar barn t.ex och jag värderar hästar och hundar högre än fiskar och kryp och jag har inga problem att göra flera aborter trots att jag i ofta  värderar ofödda barn högre än vissa individer. 
 
Jag säger inte att det är en absolut sanning. Jag säger bara att det är så jag tänker.
 
Hur tänker ni?
 
 
slavarna

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Är allt liv värdefullt?”

Intressant, men känsligt, ämne. Det var intressant när Cissi Wallin pratade om det i radio1 också. Jag håller med dig. Jag värderar människors liv högre än djurs liv. Och jag har ändå en katt som husdjur. Törs dock inte prata så högt om det, det känns som att det är så många som tycker man är känslokall om man anser att djurs liv är mindre värda än människor. Det kanske de inte är, egentligen, men jag kan ändå inte låta bli att tycka som du, att ett människoliv får gå före ett djurs liv om man måste välja.

Svar:
Men det är lite det där som är problemet. Jag ÄLSKAR djur och jag har älskat mina egna som om de vore mina bebisar, men jag värdesätter människor mer ändå. Då blir det så fel att man avfärdas som känslokall, oempatisk osv.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Problemet tror jag är hur du uttryckte dig, det är det som förlöjligar pga. den nivå debatten som skapas då hamnar på och hur de upplevs av mottagaren (vi som läser din blogg). Det betyder inte att det var din avsikt men det är vad som hände liksom. :/

Ang. mygg så gör jag det. Precis som om en hund skulle attackera mig. Visst kan jag försöka avvärja dem om jag ville, men DE GER ALDRIG UPP so what’s the point.

Svar:
Fan, jag har fullt upp här hemma och turboskriver inlägg. De blir inte alltid genomtänkta. 😉
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

De flesta gör ju skillnad mellan djur och djur. Inte alla, men de flesta. Många hade räddat sin hund framför någon annans förälder, barn eller vän eftersom "människor egentligen är ganska värdelösa och inte tillför något till mänskligheten", vilket påminner ganska starkt om Breiviks egna tankesätt och är, hm, lite kyligt. Däremot tror jag inte att många anser att kvalster har rätt att leva lika mycket som sin älskade katt.

Cred till arga veganer som åtminstone är konsekventa i sin åsikt om djurs slaveri, även om jag inte håller med kan jag inte håller med (ännu, iallafall).

Jag tycker det där med husdjur kan vara svårt. För jag tycker inte att människor och djur inte ska beblandas, utan vi ska kunna leva i mutualism. Så att ha husdjur kan vara ett sådant sätt. Att ha ett husdjur är inte det samma som att ha ett olyckligt husdjur. Ofta tvärt om hoppas jag. Men vet man inte vad man sysslar med eller behandlar det dåligt, då ska man inte heller ha något.

Men det är ju också svårt att säga så eftersom djuret inte kan bestämma från början om det vill bli någons husdjur eller ej.

Jag tycker det där med husdjur kan vara svårt. För jag tycker inte att människor och djur inte ska beblandas, utan vi ska kunna leva i mutualism. Så att ha husdjur kan vara ett sådant sätt. Att ha ett husdjur är inte det samma som att ha ett olyckligt husdjur. Ofta tvärt om hoppas jag. Men vet man inte vad man sysslar med eller behandlar det dåligt, då ska man inte heller ha något.

Men det är ju också svårt att säga så eftersom djuret inte kan bestämma från början om det vill bli någons husdjur eller ej.

Har en släkting som värderar djur högre än människor. Jag åkte till Mocambique och var volontär på ett barnhem för gatupojkar. Fick höra via omvägar att hon aldrig skulle gjort det. Hon åkte sen till Sydamerika och var volontär för djur på något ställe. Visst är det väl fint att rädda djur också, säger inte det, men jag tycker ändå att människor borde prioriteras. Skulle vara intressant att ta diskussionen med henne någon gång, om varför hon "aldrig i livet skulle hjälpa gatubarn", men gärna elefantungar.

Svar:
jag tycker det blir så fel när man MÅSTE välja sådär. Jag skulle lätt kunna åka till nåt land och hjälpa djur, men avstå från att hjälpa barn. Eller tvärtom. Det ena utesluter ju inte det andra och man kan inte hjälpa ALLA. 🙂
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

intressant… Jag har hört många säga att de värderar djur högre eftersom människor så ofta är onda, giriga och utnyttjar både varandra och djuren.. och det kan man ju ha olika åsikt om men frågan i så fall är väl om en människas värde kommer ifrån att den beter sig etiskt eller inte ? För mig är en människa alltid mer värdefull oavsett vilket svin den människan är. Sen om människan borde låsas in eller inte är en annan fråga 🙂

Jag kan nog ärligt talat säga att jag värderar djurens liv lite mer än människor MEN detta är pga att jag inte har knytit an och lärt mig att lita på människor. Jag växte upp utan den tryggheten ett barn behöver för att må bra. JAg blev misshandlad, fysiskt och psykiskt och lärde mig snabbt att människor gör en illa. Samtidigt som detta pågick så hade jag djur. Djur som kände att jag mådde dåligt. Som tröstade mig utan att göra illa mig.

Så ja, jag "utvecklades" lite fel och djuren tog människornas plats i mitt liv.

Nej djur ska inte ha samma rättigheter som oss för dom har ingen nytta av det. Dom förstår inte det. Men dom har rätt till ett bra liv. Att överhuvudtaget få leva. Och vi har inte rätten att döda, tortera och plåga djur.

Ironiskt nog kastrerade jag min honkatt igår och läste sedan ditt inlägg. Och så tänkte jag att ja det är ju lite hemskt av mig som gör så fast å andra sidan tror jag också att hon i längden mår bättre eftersom hon gärna vill bli påsatt och inte får gå ut.

Det är en svår balansgång egentligen. Jag dödar gärna mygg, flugor och getingar när om flyger in i lägenheten men jag skulle ju aldrig döda en av mina katter för att dom får för sig att leka mitt i natten och på så vis stör min sömn.

Så nä, alla liv är inte värdefulla. Det är väl i var och ens tycke som avgör vilket. Sen går jag inte direkt runt ute och kollar på människor och tycker att dom är värdelösa heller.

Nu blev min kommentar lite svamlig känner jag men jag håller nog ändå med om att människor är värda, rent objektivt mer än djur.

Jag tycker att varelsers värde står i direkt relation till deras medvetande. Större medventande, högre värde. Människor är dom djur som har störst medvetande, så vi är värda mest, och jag tycker det är helt ok att använda djur, på ett bra sätt, för att vi ska må bättre.

Jag tycker också alla människor är lika mycket värda.

Har man skaffat sig djur måste man ta ansvar och eftersom de då lever under andra förhållanden än i det vilda så kan ansvaret innebära avlivning, kastrering, koppel osv. Vilda djur far också illa men då kan ju vi människor (för det mesta) ignorera det. Och dessutom utnyttjar vi människor varandra på olika sätt. Skillnaden är inte så stor som vi kanske vill låtsas. Vem man skulle rädda, människa eller djur, är egentligen en ganska dum fråga. Om jag har en hund jag älskar och som är en familjemedlem så är det troligt att jag skulle försöka rädda den före en galen massmördare jag inte har någon relation till. Andra resonerar annorlunda. Ja, men vad är rätt och vad är fel? Finns det ens nåt rätt och fel? Vi människor skapar en massa regler och vi har vårt samvete och våra känslor som gör att vi lägger in en massa värderingar i allt. Men betyder det att vi har rätt?

Djuren ska fan bara halla kaften, tycker jag.

Dom hade inte ens levat om vi inte odlat dom. Precis som att oss manniskor inte frodas om nagon gav oss naring. Vi far ta det har med dom som ager allt och alla.

Jag ser det som så att ett husdjur inte skulle klara av att leva fritt i dagens samhälle, det är långt ifrån anpassat till våra husdjur (och vilda djur med för den delen).

Husdjuren har anpassat sig till att leva med människan under så lång tid, och det skulle nog ta väldans många år innan de skulle kunna återanpassa sig till ett liv i total frihet. Visst skulle jag gärna se att alla djur får leva fritt, men eftersom att husdjuren redan är domesticerade sen så långt tillbaka får människan helt enkelt göra det bästa av situationen – dvs hålla dem som husdjur och göra livet så bra som möjligt för dem. Det innebär ju att även människan måste anpassa sig till djurets behov och i den mån det går även återskapa en naturlig livsstil för dem (till exempel ge katter möjlighet att klösa). Husdjuren ska liksom inte behandlas som en detalj i inredningen.

Att sen värdera alla människor och djur lika högt är nog hemskt svårt att göra. Jag gör det i alla fall inte.

Svar:
husdjur är domestikerade ja och klarar sig inte utan oss. Lösningen på det är ju inte att släppa dem fria utan att helt enkelt sluta föda upp dem. (och i detta ingår då att sluta köpa dem.)
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Som dotter till pälsdjursuppfödare håller jag med LD iom att jag värderar människor högre än djur. Jag värderar mina föräldrars rätt till utkomst och ett drägligt liv högre än rävars (jag är från finland) och minkars rätt till ett liv i frihet. Även om jag ideologiskt är emot att djur ska hållas i små burar, är jag ideologiskt för att landsbygden ska hållas levande och att människor ska ha möjlighet att idka näringsverksamhet och försörja sig själva.

Jag kommer från ett ställe där pälsnäringen har långa traditioner, och att, som vissa djurrättsaktivister vill, förbjuda en näringsverksamhet som genererar arbetsplatser, betydande inkomster för både kommun och stat- utan att öht ägna en tanke på varifrån de 400 miljoner € som pälsnäringen inbringar åt staten varje år istället ska tas är mer än lovligt naivt.

För att inte tala om var pälsdjursuppfödare annars ska hitta en inkomstkälla i glesbygdskommuner med inte allför många lediga arbetsplatser från förr.

Ville bara uppmärksamma ämnet från en "djurplågares" perspektiv.

Är ju lite svår balansgång hur mycket man bestämmer över djuren,och när man har husdjur,så helt fria är dom ju inte.

Men jag tror iallafall att mina djur mår väldigt bra.

Jag värderar djur högre än människor,har alltid gjort och kommer alltid att göra.

Dödar självklart inte mygg,dödar inget djur alls,då jag tycker att alla har rätt till sitt eget liv.

Väldigt känsligt ämne, men intressant. Jag värderar människor högre än djur, men jag förstår folk som tycker att djur är viktigt/are. När min syster dog för 8 år sedan så försökte en vän trösta mig genom att säga "Jag vet vad du går igenom, det var så hemskt när min hund dog" och jag var så nära att bara SKRIKA på hen för det ÄR INTE SAMMA SAK. Det ena var en människa, MIN SYSTER, och det andra är ett DJUR. Därmed inte sagt att jag inte förstår att folk sörjer när deras djur dör. Jag mådde väldigt dåligt när min kanin dog, det var fruktansvärt jobbigt och jag fick stanna hemma från skolan en dag för att försöka komma tillbaka till mig själv. Men jag tänker aldrig i livet påstå att min kanins död och känslorna där omkring ens kommer I NÄRHETEN av min systers död.

Är min kanin mindre värd än min väns hund? Är min syster lika värd som min väns hund?

Jag vet var jag står.

Problemet är att många tänker som du: slaveri och mord är okej när det kommer till ickemänskliga djur, däremot är tortyr och misskötande det inte – samtidigt som de konsumerar animalier. Oavsett vad man egentligen tycker, finansierar man missvård av djur genom sin konsumtion och det är att säga att det är okej. Det är bra att åtminstone vilja begränsa djurs lidande men det faller när det är ens egna pengar som betalar för att det ska finnas.

Tänker ungefär som du, men mitt idealsmhälle skulle vara veganskt, och djuren skulle vara i naturen. Orkar dock inte vara vegan. Ett tag slog jag inte ihjäl mygg, men så kom jag på att jag faktiskt inte tycker synd om insekter, känner att de är mer besläktade med typ plankton och bakterier. Framför allt gillar jag inte hyckleri och att folk bryr sig mer om vissa sorters djur, eller att vegetarianer inte känns vid att de också bidrar till att djur far illa och dör. (Inte lika många förstås så bättre är det ju.)

Jag är jätteintresserad av djur. Deras naturliga betéende VS människan. Särskilt hundar och hundpsykologi som det så fint kallas. Jag kallar det naturligt betéende i en flock. Jag kan bli riktigt irriterad på människor som behandlar dom som små människobarn. Resultatet blir en ostabil hund som inte vet hur den ska vara "en hund". För många är djur ett sätt att förlänga sin mänskliga saknad: omsorg, skämma bort, ?tuffhet?

Det blir bara fel.

Hur tänker du kring "sluta föda upp dem"? Jag menar, de blir väl mer eller mindre utrotade då (om man inte räknar med ev. hemlösa/förvildade djur av samma art). Eller blev det helt knas för mig nu?

Svar:
frågan är väl för vems skull djuren existerar. Är det dåligt att djurarter försvinner naturligt? Ska man hålla dem i fångenskap för att de ska fortsätta finnas? Skulle vi resonera lika om människor.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Lite utanför ämnet kanske, men djur som tvingas bo på zoo och bli utstirrade varje dag, är inte det bara det mest onödiga som finns? Visst, vissa arter som är utrotningshotade som tigrar t.ex. är ju skyddade där men de är ju inte fria tigrar med samma kunskaper, möjligheter och betéenden som vilda tigrar. De är människoanpassade tigrar. Och varför? För att VI människor bestämt att vi ska hämta tigrar från indien och sätta dem i bur här i Sverige. Snacka om skevt samhälle.

Men det är fortfarande oförståeligt för mig att säga sig vara på djurens rätts sida och uppmuntra deras och djurrättsaktivisters arbete och sen äta djur och animaliska produkter och därmed bidra till lidande/tortyr, osv.

Visst, du får göra precis vad du vill, lite är alltid bättre än ingenting. Men det stör mig ändå för i mina ögon är det dubbelmoral utan ursäkter.

Bara det att människan funderar på andra arters välmående är väl ett sorts bevis på att vi är mer värda?

En hund kan bry sig om sin ägare, men skulle samma hund bry sig i en människa den inte känner?

Jag tror att om man var tvungen att själv gå ut och avliva ett djur för att kunna äta upp det så skulle det vara få människor som inte var vegeterianer.

Jag tycker att det är mycket konstigt att en människa kan bli förfärad och äcklad av att det finns hästkött i vissa produkter när de gladeligen äter gris och ko. Det var alla levande varelser med förmåga att känna både rädsla och smärta. Frågan kanske är, vad ger oss rätt att avla fram dem för att sedan ta deras liv ifrån dem? att vi är intelligentare? att vi är högre stående varelser?

Jag blir framför allt trött på människor som tar enskilda formuleringar så himla bokstavligt, som inte kan se till HELHETEN i ett inlägg, utan går in och petar och menar att "ja men i DEN meningen säger du SÅ och du har du redan visat vad du står EGENTLIGEN!" Blä. Och visst, jag förstår att vissa människor är bokstavligare än andra, det kan vara ett personlighetsdrag eller en del av en diagnos, men ändå. Det försvårar ofta debatten och gör att den hamnar fel, eftersom det inte spelar någon roll vad man säger "när man redan har sagt DET DÄR enskilda ordet".

Okej.

Jag är ingen djurmänniska, jag tycker inte om djur, jag är rädd för djur – och jag äter INTE djur. Jag har därför svårt att säga något riktigt klokt och vettigt i frågan. Djur som behandlas illa blir jag ledsen av, men jag blir också ledsen när folk likställer djur med barn och menar att djurfria platser är samma sak som barnfria platser, för det är det alltså INTE. (Varför? Läs gammal kommentar från gårdagens diskussion… det orkar nog alla :-D)

Mycket bra inlägg. Jag håller med dig.

Det är egoistiskt att ha husdjur, vad än folk säger. Jag har husdjur för att jag mår bra av det. Då är det även min plikt att se till att de mår så bra som möjligt. Men om det stod mellan ett barns liv och min hunds, skulle jag valt barnet.

Många har blivit arga på mig när jag debatterar om att jag stället människor före djur & jag respekterar deras åsikt, men ärligt talat har jag lite svårt för rabiata djurrättsmänniskor som absolut inte kan respektera att man har någon annan åsikt utan bara babblar om hur hemsk & vidrig man är. Vilken tur att jag har underbara vänner som är djurrättsmänniskor & kan påminna mig om att det inte är så. Dessutom lär jag ju mig spännande maträtter… 😀

Nej nu rullade jag iväg helt haha, hur som helst håller jag med dig.

@Staffan:

Skulle du värdera en hypotetisk AI mer än en människa ifall hen hade mer medvetande? Det känns ju inte som en omöjlig framtid då de skulle uppstå. Rent instinktivt skulle jag vilja värdera människorna mer men frågan är om man inte borde ge AI’s rättigheter också.

Daaahmer jag tänkte att jag skulle försöka skriva en nyanserad kommentar och den blev typ 2 A4. Hur gör jag nu?

Svar:
kortar ner den. alt. postar flera korta. Folk ska orka läsa och svara. 🙂
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Jag tycker att allt liv är värdefullt. Ja, jag har ett husdjur, ja, jag är vegetarian (alltså inte vegan, därmed bidrar jag ju ändå till köttindustrin), men det viktiga här är att djurrätt inte är något svartvitt ställningstagande.

Alla kan vi försöka värna om djurens liv genom att se till att äta mindre animaliska produkter, välja ut de animaliska produkterna vi äter med omsorg, verkligen försöka ta hand om de husdjur vi har, och allmänt visa respekt och vördnad för de djur vi omger oss med. Jag tycker att det är enormt viktigt. Själv tänker jag inte ens ge mig in på att försöka särskilja på en människas och ett djurs värde, för jag tycker sådant är irrelevant. Om alla bara gör sitt bästa för andra levande varelser, är jag nöjd. Det är min tanke, åtminstone.

Jag själv gör också skillnad på människor och människor, men kan inte säga samma sak om djur. Vi har högre "intelligens" än djur och gör många fler medvetna val på områden där ickemänskliga djur inte kan skilja på det ena eller andra. Precis som att människor inte bett om att födas så har inte heller något annat djur valt att vi på den här planeten med oss människor som skövlar, mördar, förslavar, förorenar och trakasserar till höger och vänster. På samma sätt som att det är moraliskt fel att göra dessa saker mot en människa så borde det vara samma standard för djur. De hatar oss inte, försöker inte utplåna oss eller förslava oss till sin fördel, så varför tycker vi det är okej att göra det mot dem? Människor klarar sig utan att förtrycka djur på något sätt, man behöver inte äta dem för att överleva eller bära deras kroppar som kläder, lika lite som att man klarar sig utan att gå på cirkus med djur i "showen". Djur har minst lika mycket rätt att leva fritt utan att någon människa ska bestämma över deras liv som en människa har.

BQ: Tanken är nog att det är underligt att kräva lika rättigheter för människor och djur och ändå vara för rätten att äga djur, äta djurprodukter, utnyttja djur osv. Detsamma gäller talet om att allt liv är lika mycket värt – ändå dödar vi parasiter, insekter, kvalster och annat smått med stor tillfredsställelse, och räknar endast söta, stora djur till de djur som förtjänar samma rätt att leva som vi människor. Nu tycker ju givetvis inte alla så, men det stör iallafall mig.

Lisa – MondoCane:

"Tanken är nog att det är underligt att kräva lika rättigheter för människor och djur och ändå vara för rätten att äga djur, äta djurprodukter, utnyttja djur osv." Men om man tycker att man kräver lika rättigheter för djur som för människor så går ju ditt påstående emot sig självt? Jag tycker att påståendet "lika rättigheter" också är en smula förvirrande, då vi ju alla förstår att djur nog inte ens vore intresserade av föräldrapenning eller rösträtt, det jag helt enkelt menar är att man kan anse att djur har ett lika stor värde som människor, och försöka agera därefter i så stor mån som möjligt. Vårt samhälle är tyvärr utformat som så, att vi förslavar djuren för vår nöjes och födas skull, och därmed förstår jag också att det är ett svårt mönster att bryta. Så länge man är medveten om problemet och faktiskt försöker att förändra det här, då tycker jag att man kan vara både för människors och djurs lika värde, och t.ex husdjursägare. Man behöver inte vara en renodlad vegan som är ordförande för PETA för att anse att djur och människor har lika värde, bara man kämpar aktivt och gör sitt bästa! Bättre det än att alla drar sig ifrån att göra något alls för att man är t.ex köttätare och därmed inte tycker att man har "rätten" att säga till om dessa saker.

BQ: Exakt! Exakt min poäng.

Givetvis är det alldeles okej att kämpa för djurens rättigheter och fortfarande äga en hund. Däremot är det idiotiskt att kräva att djur och människor skall behandlas lika och fortfarande äga en hund.

Svar:
ja hurra precis
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Jag tycker djur hör hemma i samhället, då¨många personer som gillar djur mår bra av att umgås med djur. Polishundar hjälper också polisen i sitt arbete. Räddningshundar letar rädd på försvunna människor, etc. Sedan håller jag med om att husdjuren finns för att vi människor vill det, men så är det ju generellt med människor, vi ser till att skaffa det vi vill ha. Och så länge djuren behandlas på ett bra sätt ser jag inget problem i att ha djur.

Jag förstår att allt har olika värde i olika personers ögon. Det är ungefär som att ett guldsmycke kan ha mindre värde än ett plastsmycke för en viss person beroende på dess bakgrund, men det betyder inte att det är sanning. Så självklart får du känna så, dock är det skillnad på att känna något och verkligen tycka det. Jag har svårt att känna att spindlar är lika mycket värda som katter, men jag vet ändå att de är det. För i slutändan är det inte min personliga åsikt som bestämmer en hel ras värde.

Jag skrev en kommentar på det förra inlägget och jag är fortfarande nyfiken på ditt svar. Varför är det inte okej när kvinnor anses ha ett lägre värde, men det är okej att du tycker att djur har ett lägre värde? Vad är det för skillnad?

Dessutom. Varför har du rätt att kräva att män ska ge ifrån sig en del av sin makt till kvinnor, när du själv inte är villig att ge ifrån dig en del av din makt som människa till djuren?

Svar:
Svar på din fråga: för att det är skillnad på människor och djur.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

När det gäller katter och hundar så har de sedan en många herrans år levt i symbios med människan. De har inte "förslavats" mot sin vilja.

I människans gryning började katter och hundar (vargar) hänga i närheten av människornas boningar. Förmodligen för att kunna stjäla matrester.

Katterna höll lägren rena från ohyra och uppskattades därför… man slängde till dem matrester.

Hundarna å sin sida höll vakt… och fick sina matrester.

Detta var/är en ömsesidig överenskommelse och därför blir jag så ledsen när folk avlivar katter till höger och vänster (medan hundar uppenbarligen har högre status och får lov att leva även efter människobarnen kommit).

Högre upp svarade du på en kommentar om huruvida djur utrotas. Om det är dåligt att de försvinner naturligt kontra hållas i fångenskap för att överleva. Reagerade på detta då jag känner att det är människans uppgift att skydda djurvärlden i viss utsträckning då det är vår påverkan som ofta får dom att utrotas. T.ex tiger som hotas, elefanter som minskar i antal och hotas, noshörningar osv. I dessa fall har det ingenting med evolutionen att göra förutom att människan är så girig och har ihjäl dessa för egen vinning. Eller dronten t.ex som dog ut för att den typ var rolig att döda.

Nu var diskussionen om husdjur men ville ändå säga detta.

Svar:
jag tycker också att det är bra att vi bevarar djuren. Men det finns inget egenvärde i det. Djur dör ut och nya tillkommer. evolutionen.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Alltså, en miss du gör är att likställa egenvärde med "lika värde". Knappast samma sak.

Annars tycker jag det är märkligt att värdera människor högre än andra varelser. Jag är visserligen väldigt misantropisk och avskyr inte bara mänskligheten och allt den orsakat/skapat – utan även mig själv för jag är en del av det. Jag tycker det är viktigt att värdera djuren och naturen högre än vi gör, då det är det enda orörda som finns i dagsläget. Där finns varken ondska eller godhet. Det gör det hos människor.

Det är skillnad på djurarter som dör ut pga deras miljö förändras av naturliga skäl. T ex det meteroitnedslag som antas ha gjort så att dinosaurierna dog ut och skillnad när djurarter dör ut pga att människan förstört djurens miljö. När detta sker så störs också balansen i naturen.

Jag håller med dig!

Jag värdesätter manniskors liv mer än ett djurs (fast Anders breivik vettefan, han är inte mycket värd, hade nog valt grannhunden ändå)och hur kan jag säga något annat? Jag äter ju kött, dödar myggor o.s.v.

Fast det här med husdjur vet jag inte om jag håller med om, att vi tar bort deras frihet för att vi har "valt" att ha ett husdjur. Vår katt är 8 år och kommer från ett statligt djurhem här i Frankrike, vi köpte henne för 100 €; steriliserad och tatuerad för 2 år sen. Någon hade övergivit henne och hon hade förmodligen dött om vi inte hade tagit henne och då tycker jag inte att vi har berövat hennes frihet eller tvingar henne att vara bo med oss. Jag tror nog att om vi skulle låta henne välja, att bo med oss eller få flytta ut i naturen så skulle hon med all säkerhet att välja att bo hos oss.

Har lite svårt att förstå vegetarianer/veganer som har husdjur, dessa äter ju andra djur?

För övrigt tycker jag att hundägare verkar ha en tendens till att älska att straffa och skälla – tar ut det på hunden. Ja det är klart att man måste det om den ska bli lydig men hundar är våp som inte har ett skit att säga till om, dom kan inte ens gå ut och skita när dom vill utan att någon släpper ut/går ut.

Så skillnaden gör det rätt att ge dem ett lägre värde? Om vi ska använda det argumentet så är det ju alldeles rätt av antifeminister att dra till med skillnaden mellan män och kvinnor också. Det kanske inte är en lika stor skillnad, men den finns, så då bör den ju också räknas?

Du tror inte att det bara ligger i att du är självisk? Det passar att kämpa för lika värde och rättigheter när det gynnar dig, men inte så länge du måste offra något? Att det är skillnad på människor och djur svarar inte heller på varför du har rätt att kräva något åt dig själv på någon annans bekostnad, medan du inte är villig att uppoffra dina bekvämligheter för någon annan.

Svar:
visst är det enkelt att avfärda mig som självisk bara för att jag har en annan syn? Inte speciellt kontruktivt dock.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Jag dödar faktiskt inte mygg. Och jag skulle rädda grannens hund före Breivik om den var närmast och hade störst chans att överleva. Båda, om jag kunde, förstås. Inte för att det är essensen av diskussionen, men det tas ofta som exempel. När jag var som mest djurrättslig så fick jag ofta höra: HYCKLARE DÄR, jag lovar att du har duntäcke och skinnskor och smäller myggor! Och jag svarade: eeh, nej…

Det är en komplex fråga om vad som är djurrätt, vad som är frihet, vad som är rätt och vad som är oempatiskt. Det är viktigt att diskussionen tas, jag önskar bara att det togs ställning på regeringsnivå redan.

"jag tycker också att det är bra att vi bevarar djuren. Men det finns inget egenvärde i det. Djur dör ut och nya tillkommer. evolutionen"

Fast det är skillnad när djur dör ut PÅGRUND av mänsklig aktivitet/konsumtion/idioti. Jag har svårt att se det som evolution. Snarare misstag. Det är ju bara jävligt sorgligt. Lite off topic kanske.

Svar:
fast jo. jag håller med om att det är onödigt och dumt, men människan står inte utanför naturen. Vi är en del av den. Om vi skövlar så är det naturligt. Precis som när en art försvinner pga brist på föda eller för att den inte anpassar sig till miljöskillnader. osv.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Nej, jag tycker inte allt liv ar vardefullt. Jag tycker daremot att manniskan star over djur. Men det ger oss anda inte ratten att behandla djur hur som helst. Jag ar emot djurplageri, jag ar emot industrin som leverar mat/klader till ett vidrigt pris osv osv osv.

Jag har inga problem att kott, inga alls. Jag fick daremot problem for en hel del ar sedan att stodja industrin och valde da att kopa kott och agg fran en lokal bonde dar jag vet att kor & grisar har ett bra liv och dar avlivingen skots "humant".

Hundar har jag haft, men ar nu agare till en herrelos liten kattflicka som flyttade in forra aret. Det jag slas av i skillnad mellan hund/katt ar val det faktumet att denna lilla dam kommer och gar som hon vill. Vill hon ga ut och jaga moss sa gor hon det, vill hon ligga i soffan och slappa sa gor hon det. Detta ar faktiskt en kansla som for mig kanns valdigt bra. Att hon kan valja, och jag ar overtygad om att hon skulle strosa harifran till ett nytt hem om hon inte var nojd 🙂

Men vad ska jag tro då? Du svarar ju knappt på mina frågor, så något måste jag ju tro om varför du tänker som du gör. Jag har varit konstruktiv. Att säga att något är annorlunda är aldrig ett svar på att ge denne ett lägre värde, och du svarar fortfarande inte på varför andra ska ge upp något för dig när du inte är villig att göra det själv och då känns det mest självklart att tänka att du är bekväm och att du gör det för din egen skull. Det är inte konstigare än så.

Svar:
Vissa frågor är svåra att svara på och jag blir inte mer tillmötesgående när du har en sådan aggressiv och otrevlig attityd. Du kommer dessutom med påståenden som inte är sanna och jag känner inte för att försvara mig mot dina antaganden. Du har avfärdat mig som bekväm, självisk och en person som ”inte gör nåt för andra”.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Nåt jag tycker är intressant är att många verkar bli upprörda över att LD inte gör mer för djuren, när hon gör så mycket bra annat. man kan väl inte vara engagerad i allt till hundra procent. varför verkar många förvänta sig att folk som är engagerade inom ett visst område ska vara det inom fler områden?

LD, du uttryckte dig fruktansvärt klumpigt om djurrätt och veganism och hade dessutom skrivit felaktigt om vad det är för någonting. Då blir man som djurrättare och vegan jävligt irriterad för det vi möter VARJE DAG är oförstående och felinformerade människor som vägrar fatta.

"visst är det enkelt att avfärda mig som självisk bara för att jag har en annan syn? Inte speciellt kontruktivt dock."

Fast om man dödar och utnyttjar någon annan med argumentet "dem är inte människor" då är man självisk. Så U skrev ju inte bara det för att avfärda dig utan för att.. tja, det är sant.

Svar:
Fast jag skrev väl inget om vad djurrätt eller veganism var?Och jag håller inte med dig.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Tänkte också bara förklara varför jag anser att kampen mot djurfötrycket är det absolut viktigaste. Alla förtryck är hemska givetvis. Jag är engagerad i feminism också för jag tycker helt enkelt det är fel när varelsers värde ligger i någonting som dem inte kan göra något åt (hudfärg, arttillhörighet, kön). De två anledningarna till att djurrätt är det som enligt mig alltid ska prioriteras är:

1 – Att det som sker mot djur världen över är mycket värre än vad som idag sker mot t.ex. svarta eller kvinnor. Tänk liksom "sätt dig längst bak på bussen" vs att bli flådd levande.

2 – Att problemet med speciesism rör så otroligt många fler – fast dem det rör syns inte och hörs inte utan stängs in och ignoreras (och företagen ljuger om vart dem är och hur dem har det för att få sna produkter sålda). Hur många människor blir förtryckta på ett år? I världen bor det 7 miljarder människor. Så alltså absolut inte mer än så. Hur många djur blir förtryckta på ett år? Det slaktas årligen 50 miljarder djur, och då är inte vattendjur inräknade.

Om man istället tar siffrorna ifrån Sverige:

10 miljoner människor (ca), så max 10 miljoner som förtrycks

19 miljarder vattendjur + 80 miljoner landdjur, som definitivts förtrycks (på värsta tänkbara sätt).

Det är jävligt stor skillnad i hur många det är som lider av respektive förtryck.

Svar:
Jag håller med om att något behövs göras, men jag ser fortfarande djur som underordnade. Inte för att de är dumma eller fula eller inte kan tänka abstrakt (det finns människor som kvalar in där) utan för att vi är köttätare. Detta inkluderar såklart inte att tortera djur, bära deras skinn på kroppen (i vår kultur) eller på andra sätt döda för nöje. Jag ser det som beundransvärt att avstå från animalier, kan man inte det helt så är halva vägen bra ändå (och hade en dröm om att själv bli vegan), men jag tror också att det är ok att inte göra det (förutsatt att djuren har det bra och det har de ju inte idag, detta är en viktig fråga). Jag ser inte människan som separerad från naturen, vi är en del av den och en del av det är att – som andra omnivorer – äta av andra arter. (eller deras produkter). Det är inte moraliskt fel även om det är fint att avstå.
Att avfärda mig som störd, självisk, oempatisk, icke förtroendeingivande är enkelspårigt och löjligt. Diskussionen är inte svartvit och mitt perspektiv är inte detsamma som ditt men vem har rätt? Du är övertygad om att du har det och dömer utifrån de premisserna. Orättvist och oärligt.

Jag har sagt vad jag står. Om det gör dig besviken so be it, jag är inte här för att stryka folk medhårs.

Själv blir jag besviken över hur lätt mina långtidläsare avfärdar mig vid en obekväm åsikt.

LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Råkade trycka på enter X) Anyway:

"Fast jag skrev väl inget om vad djurrätt eller veganism var?Och jag håller inte med dig."

Du skrev om rätt till a-kassa och rösträtt, vilket givetvis bara är löjligt.

Tycker du att en pedofil som våldtar barn – för sin egen njutnings skull – är självisk? Om ja, varför är då inte en person som äter djur (och sakerna som kommer ur dem) inte självisk? Samma sak ju?

Svar:
du jämför alltså köttätare med pedofiler?
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Jag tror att många tänker som du.

Men jag undrar vem ligger i soffan?

Bilden säger faktiskt mer än 1000 ord. Alltså, den bilden sammanfattar ju allt du skrev. Ett huvud och en arm av någon ligger där och skräpar, men fokus i bild är på att rasta den älskade hunden. 🙂

"Jag håller med om att något behövs göras, men jag ser fortfarande djur som underordnade. Inte för att de är dumma eller fula eller inte kan tänka abstrakt (det finns människor som kvalar in där) utan för att vi är köttätare. Detta inkluderar såklart inte att tortera djur, bära deras skinn på kroppen (i vår kultur) eller på andra sätt döda för nöje."

Då är du djurskyddare. Ganska markant skillnad gentemot djurrätt, men ändå lite samma spår. Djurindustrierna är extrema och de allra flesta som vet hur det ser ut inuti förstår ju att någonting inte står rätt till. Frågan är bara hur långt man vill gå. Jag vill att alla varelser ska ha samma grundläggande rättigheter som att slippa bli plågade och mördade och utnyttjade på ett eller annat sätt. Djurskyddare anser att djur ska mördas och utnyttjas, men sättet detta sker på ska vara "så smärtfritt som möjligt".

Jag förstår att det är svårt att se längre än till djurskydd, eftersom hela samhället är så inbakat och beroende av speciesismen. Alla är så vana vid att den ska finnas där att de kan inte ens föreställa sig ett liv utan den. De flesta utför speciesistiska handlingar ett tiotal gånger varje dag. Om inte ännu mer. Klart att det är svårt att ändra sig.

"Djur hör inte hemma i vårt samhälle men vi envisas med att förslava dem." Jag förstår inte den här meningen överhuvudtaget. Jag tycker inte det är att förslava djur om man äger dem. Om man tvingar dem arbeta under ohygienska, elaka förhållande så ja. ..då kanske. Jag har hund och vuxit upp med hundar. Varför? Ja, först för sällskapets skull. Man är aldrig ensam, så många gånger jag kramat min hund när jag är förbannad eller ledsen i livet. Min hund skiter i om jag är rik, fattig, smal, tjock, etc etc….hunden visar tillgivenhet och kärlek oavsett. Jag får motion tack vare hunden, vi går ut så ofta som möjligt. Jag känner mig trygg ensam hemma, min hund skulle direkt markera om någon försökte ta sig in. Just ordet "förslava" förstår jag inte, låter dramatiskt och ungefär som man tvingar dem att arbeta för vatten och bröd. Stänger in dem, inte sköter deras päls eller klor. Att du sen postar en bild där du skriver "slavarna" gör mig ännu förvirrad, vad hade du katterna till eftersom de var "slavar"?

Anledningen till att den här debatten blir så fel är för att du/andra blandar ihop så många olika saker på olika nivåer i den här debatten.

1. Levande varelsers rätt till liv, frihet osv. (både djur och människor)

2. Hur vi djur (inkl människor) är beroende av varandra för att kunna existera

3. Husdjur, förslavning av djur

4. Att äta djur och utnyttja djur i ex. forskning

5. Om insekter/djur/husdjur är lika mycket värda som människor

6. Om människor är mer värda än husdjur om de ex. är massmördare (svar ja, enligt dig – helt sjukt enligt mig)

7. Om djur ska ha samma rättigheter som människor ex. a-kassa (alltså, sämsta argumentet ever, vem som helst fattar ju att en hund inte fattar vad a-kassa är, så vart är det relevant någonstans?)

8. osv osv osv (finns säkert fler dimensioner i den här debatten)

Håller med Laks men vill tillägga en sak. Vi måste inte äta kött eller något annat animaliskt, det går finfint att vara veganer.

Jag mår bättre än när jag var lakto-ovo, både fysiskt och psykiskt. Tyvärr finns det många som sprider och för vidare missuppfattningar och rena myter om det ämnet. Det är väl bekvämt att tro att animaliska produkter är nödvändiga, så behöver en inte göra ett etiskt ställningstagande. Så var det för mig för ett par år sedan.

Är det slaveri att adoptera ett barn? Jag har inte köpt mina katter och jag tänker inte på dem som saker som jag äger.

Svar:
För mig går det inte finfint att vara vegan. Jag mår dåligt av för mycket kolhydrater och vegankosten består till stor del av just det. Jag är inte bekväm. Många år på vegetarisk kost har fått mig att förstå detta.
Ett adopterat barn har man väl inte i koppel, rider ej på, kastrerar och avlar ej på. osv.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Sedan – du reagerar på att dina läsare som varit dig trogna överger dig pga en "obekväm åsikt". Har du reflekterat kring hur feminism och debatten om människors och djur lika värde hänger ihop?

Kan ditt uttalande om Anders påverka hur människor ser dig? Jag tycker personligen att det var en helt sjuk sak att skriva. Jag skulle ALDRIG ha gjort det för att få igång en diskussion.

Du är en förebild för många och representerar för mig den radikala feminismen. När du blandar in Anders i den här debatten, som är en terrorist och barnmassmördare, och säger att du hellre räddar honom än en hund… då måste du väl själv fatta att man tappar respekten för dig? Den feministiska rörelsen är ju redan skör som den är, det lär ju inte bli bättre av att du skriver sån skit. Jag skäms faktiskt.

Sedan, att du tycker att människor är mer värda än djur, är väl i sig inget onormalt, jag stör mig bara så ofantligt mycket på hur du resonerar.

Svar:
jag tycker att alla människor har rätt till liv – även de som gör hemska saker. Det är inte sjukt. Det är empatiskt. För mig är det helt otänkbart att låta en människa dö om jag kan göra nåt för att förhindra detta och jag tycker snarare att de som resonerar tvärtom är störda. Hur fan tänker man då liksom?
Tappar man respekten för en människa som resonerar som jag så var den respekten inget att hänga i julgranen. Imo. Detta inlägg har för övrigt inget med feminism att göra.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Har du provat att vara vegan?

Jag vet att du gillar lchf och det är tyvärr precis från det hållet som myterna kommer. Personligen tror jag inte ett smack på att klumpa ihop en stor grupp väldigt olika livsmedel och säga att man inte mår bra av den. Det är din upplevelse som stämmer för dig, men jag tror att förklaringsmodellen är förenklad. Det kan tex vara gluten man inte tål.

Visst, kanske förslavade jag katterna när jag fick dem kastrerade. Men jag utgår från att du har koll på problemen med massor av oönskade kattungar som orsakas av människor som tycker att det känns fel att kastrera sina katter.

Svar:
det finns massvis med oönskade barn som sätts till världen. ska vi kastrera de som inte är lämpade att ha barn? Varför är det ok att kastrera djur, oavsett anledning? När det gäller kost så har jag inte gått på några ”myter”.Jag är väl påläst.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Har också funderat på detta.

Jag vill att alla djur ska ha det bra liksom. MEN jag älskar ju ex. hundar eller grisar (Nej jag är inte vegetarian, ännu. Får väl vänta tills jag blir 18 antagligen. Får inte vara vegetarian för föräldrarna… men jag äter inte griskött och undviker helst rött kött överhuvudtaget. Dels för jag vet ju att köttindustrin behandlar djur hemskt rent ut sagt, men jag blev/blir äcklad av tanken om vi typ ska äta korv med bröd, och andra säger ”MM NU SKA VI ÄTA GRIS”, för att reta mig. Då blir jag distraherad av tanken att "nu äter jag ett lik…" och så kan jag se framför mig att e gång var det här en levande varelse… som knappast hade ett bra liv. Och för att jag tycker det är äckligt, som att jag tycker mjölk är äckligt, så dricker inte det… haha. Jag vet inte varför men känner inte likadant när jag äter fisk eller kyckling? Underligt! Men som sagt har tänkt bli vegetarian! Detta kanske inte hör till just det här ämnet i och för sig… hursomhelst:) samtidigt hatar jag ju spindlar, getingar, fästingar (åh ja, definitivt fästingar! STORT HAT EMOT DEM!) och det är ju liksom hyckleri.

Jag dödar ju knappt insekter… myggor och småflugor blir det väl då. Och det är ju inte rätt. EGENTLIGEN. De stör mig. Myggor (och fästingar) "stör" alla. Genom att bara vara till för egen vinning. Att suga blod från djur och människor. "De tjänar ingenting till."

Men varför finns människor då? De där avskyvärda små krypen (kan man säga "parasiterna"?) kan ju inte hjälpa att de blev just de där arterna?

Då börjar man fundera… det är deras rätt att leva trots allt. Även om det absolut enda de gör är att "skada" (eller hur man ska säga).

Är människor, hundar och katter bättre än fiskar? Det är som någon gång för två år sedan, då var min (dåvarande) (”bästa”) kompis hemma från skolan. Jag trodde ju givetvis att hon var sjuk. Halva klassen var ju sjuk. Nästa dag kommer hon till skolan och säger att hon inte var sjuk. Hon var ledsen. Hennes marsvin hade dött.

Då blev jag lite skeptisk. ”MARSVIN? Stanna hemma för ett djur! Det är väl samma som att skolka! Dessutom det var ju inte som en hund.” tänkte jag då. Mina föräldrar skulle aldrig låtit mig vara hemma för att jag var ledsen. Kanske var det därför jag tyckte det var jääättekonstigt också. Men nu har jag tänkt på att, varför är hundar mer värda än marsvin? För att de är större, lever längre? Är intelligentare? De ”tillför” inte lika mycket som hundar? Sen insåg jag, det är väl ingen skillnad egentligen… eller? Husdjur som husdjur, vän som vän liksom.

Så går man (jag i alla fall) runt och tänker. Det är väl nästan i samma klass som "Universum kan inte sluta någonstans. Men det kan inte bara inte sluta."

Men ja… detta är liksom en rejäl tankenöt!

Har också funderat på detta.

Jag vill att alla djur ska ha det bra liksom. MEN jag älskar ju ex. hundar eller grisar (Nej jag är inte vegetarian, ännu. Får väl vänta tills jag blir 18 antagligen. Får inte vara vegetarian för föräldrarna… men jag äter inte griskött och undviker helst rött kött överhuvudtaget. Dels för jag vet ju att köttindustrin behandlar djur hemskt rent ut sagt, men jag blev/blir äcklad av tanken om vi typ ska äta korv med bröd, och andra säger ”MM NU SKA VI ÄTA GRIS”, för att reta mig. Då blir jag distraherad av tanken att "nu äter jag ett lik…" och så kan jag se framför mig att en gång var det här en levande varelse… som knappast hade ett bra liv. Och för att jag tycker det är äckligt, som att jag tycker mjölk är äckligt, så dricker inte det… haha. Jag vet inte varför men känner inte likadant när jag äter fisk eller kyckling? Underligt! Men som sagt har tänkt bli vegetarian! Detta kanske inte hör till just det här ämnet i och för sig… hursomhelst:) samtidigt hatar jag ju spindlar, getingar, fästingar (åh ja, definitivt fästingar! STORT HAT EMOT DEM!) och det är ju liksom hyckleri.

Jag dödar ju knappt insekter… myggor och småflugor blir det väl då. Och det är ju inte rätt. EGENTLIGEN. De stör mig. Myggor (och fästingar) "stör" alla. Genom att bara vara till för egen vinning. Att suga blod från djur och människor. "De tjänar ingenting till."

Men varför finns människor då? De där avskyvärda små krypen (kan man säga "parasiterna"?) kan ju inte hjälpa att de blev just de där arterna?

Då börjar man fundera… det är deras rätt att leva trots allt. Även om det absolut enda de gör är att "skada" (eller hur man ska säga).

Är människor, hundar och katter bättre än fiskar? Det är som någon gång för två år sedan, då var min (dåvarande) (”bästa”) kompis hemma från skolan. Jag trodde ju givetvis att hon var sjuk. Halva klassen var ju sjuk. Nästa dag kommer hon till skolan och säger att hon inte var sjuk. Hon var ledsen. Hennes marsvin hade dött.

Då blev jag lite skeptisk. ”MARSVIN? Stanna hemma för ett djur! Det är väl samma som att skolka! Dessutom det var ju inte som en hund.” tänkte jag då. Mina föräldrar skulle aldrig låtit mig vara hemma för att jag var ledsen. Kanske var det därför jag tyckte det var jääättekonstigt också. Men nu har jag tänkt på att, varför är hundar mer värda än marsvin? För att de är större, lever längre? Är intelligentare? De ”tillför” inte lika mycket som hundar? Sen insåg jag, det är väl ingen skillnad egentligen… eller? Husdjur som husdjur, vän som vän liksom.

Så går man (jag i alla fall) runt och tänker. Det är väl nästan i samma klass som "Universum kan inte sluta någonstans. Men det kan inte bara inte sluta."

Men ja detta är liksom en rejäl tankenöt!

Svar:
Jag dödar bara mygg. Inga andra insekter. Om jag inte måste då. (typ arg geting nära barnen)
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Annika, du skriver "Jag förstår inte den här meningen överhuvudtaget. Jag tycker inte det är att förslava djur om man äger dem. Om man tvingar dem arbeta under ohygienska, elaka förhållande så ja. ..då kanske. Jag har hund och vuxit upp med hundar. Varför? Ja, först för sällskapets skull."

Det uttalandet visar ju tydligt att du HAR din hund som slav. Den har några uppgifter som den fyller för dig, däribland sällskap. Många slavar användes just som "sällskapsslavar" och den rollen fyller våra husdjur idag. De är slavar eftersom vi har dem för VÅR skull, för VÅRA syften: sällskap, säkerhet, som hjälp att få motion, för att fylla behovet av att ta hand om någon som är beroende av oss, etcetera. De är inte fria att gå vart de vill, ha egna saker som vi respekterar äganderätten för, bestämma över sina egna kroppar, och så vidare.

LD: Riktigt bra skrivet och jag blir SÅ glad över att du skriver att du ser människan som en del av naturen och det vi gör som naturligt. Jag har inte träffat så många med den attityden men har den själv. Tänk vad myror skulle "förstöra naturen" om de var lika stora som vi!

Ville bara passa på att nämna att det visst finns ett egenvärde i att bevara mångfalden i naturen. Genom att fler och fler arter dör ut får vi mindre variation av genetiskt material, vilket vi kan använda till olika ändamål, t.ex. mediciner och andra preparat. Vem vet vad för genetiska egenskaper vi kommer att behöva i framtiden t.ex. när många av de preparat vi använder idag till slut blir resistenta?

Så människan tjänar definitivt i längden på att ha större variation i naturen, vi förlorar på att arter dör ut och få nya tillkommer. Och det är ju så det ser ut idag, evolutionen är en långsam process och för många arter hinner dö ut p.g.a. människan innan den kan utveckla nya arter som kan överleva i den förändrade miljön människan skapar.

Apropå ämnet i fråga beror det på väldigt mycket för mig. Jag kan ibland tycka det är lika smärtsamt att se ett djur plågas och dö som en människa. Iaf däggdjur antar jag. Hur jag känner kan allmänt variera, ett barns "värde" ligger kanske lite närmare hjärtat än en medelålders t.ex. Barn är ju så hjälplösa och oskyldiga.

Det blir ju ändå skillnad på djur och djur här också. Beroende på vad de utvecklats till idag finns det ju både tjänster och otjänster med att "förslava" dom. Skulle man hålla rävar, älgar eller koalor som husdjur skulle det gå emot deras behov och natur, men djur som katter och hundar lever idag beroende av oss. De som hamnar på gatan klarar sig ofta inte, magrar, är ensamma och olyckliga. Det blir ett utbyte av kärlek och behov däremellan när människor tar hand om/äger dom. Skulle dom lida av denna förslavning hade de inte återvänt för att ligga i ens famn efter att ha varit ute och jagat.

Och all denna förslavning ligger ju inte bakom allt. Något av det främsta i djurens natur är ju att föröka sig, hur ska detta kunna stoppas (om vi utgår från att ingen avel utförs) utan att varken kastrera eller bura in djuren?

Svar:
Varför tycker vi att vi har rätt att bestämma över djurens förökande då?
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

En grej med just mygg-frågan är ju att om man slår t.ex. en mygga eller geting som sitter på ens arm och precis ska sticka en så är det självförsvar. Det är det inte inom någon djurindustri som existerar idag, vi avlivar inte hundar på fulla djurhem i självförsvar, vi massmördar inte grisar, kor och höns för att de ska hamna på vår tallrik i självförsvar osv.

Svar:
haha nåja. Självförsvar är väl att ta i. Du dör knappast av att en mygga suger på dig. Är det verkligen rätt att döda insekter?
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Varför är det fel att kastrera djur?

Kastrering av utekatter bidrar till att antalet oönskade katter minskar. Det är vanligt att hingstar inte får dela hage med andra hästar, som vallacker kan de få göra det.

Det finns sjukdomar hos hundar där behandlingen är kastrering. Har haft 2 hundar med sådana sjukdomar. Jag tror inte att min hane, om han kunnat, valt bort kastrering när han fick problem med prostatan, då han blev fri ifrån sina besvär efter kastreringen. Min tik, som blev dålig efter löp, blev tom inlagd vid ett tillfälle, skulle nog också valt kastrering om hon kunnat ta detta beslut, då hon blev piggare efter den.

Pga att djuren inte kan fatta sådana här och liknande beslut måste man som djurägare fatta det åt dem. Även om man som hundägare styr mycket över sin hund så är den ingen slav, enligt mig. T e jag tävlar med mina hundar och om något blir fel under en tävling märker jag det hos mina hundar. Min ena hund visar tydligt när hon vill ha mat, dvs hon försöker påverka sin situation, vilket slavar generelt försöker göra. Hundar som behöver gå ut brukar visa detta tydligt. Så min uppfattning är att även om man köper ett djur så betyder inte att djuret finner sig i allt vad man gör med den.

Svar:
Jag ställer en motfråga: varför är det fel att kastrera människor?
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Eh? Ja, det klart jag äger min hund, i den mening att jag är den som får se till att hon sina behov uppfyllda. Dvs blir motionerade, får mat, får trygghet etc. Därmed är inte sagt att jag ser henne som en del av mig själv, som någon slags _sak_. Ett ting, nej det är hon inte. Krasst sagt äger ni era barn också, ni föder, uppfostrar dem, ger dem mat, skillnaden är att era barn en dag kommer ta kommandot helt själva över sina liv. De flyttar hemifrån, bildar egna bon, egna liv. Men så länge de är små så äger ni ju dem också, på sätt och vis. Eller vems barn är era barn? Vilken konstig diskussion..

För mig betyder slav att man tvingar någon att leva under riktigt usla förhållanden. Att man inte ger denne någon mat, att inte tillgodoser individens behov i olika former. Vad är alternativet? Släppa min stackars slav fri? ut genom dörren, så hon blir överkörd, svälter hjäl och/eller skadar sig? Ni verkar ha missat totalt att även hunden ser på sin ägare som rätt viktig. Det är genom ägaren som hunden får bekräftelse, kärlek, mat, motion. På vissa här låter det som om man skaffar hund bara för att man ett stort ego, knappast. Man söker sällskap, någon att ta hand om, någon att lägga tid och kärlek på. Konstigt då att ettikera det som slaveri…

Det är verkligen svårt att mötas i en diskussion när deltagarna har diametralt olika grundläggande värderingar.

Den enorma svårigheten i att försöka påverka en annan människas grundsyn gör att jag oftast inte ger mig in i sådana här diskussioner.

En reflektion bara: På ett sätt hänger djurrätt och feminism ihop. Jag har ytterst svårt att tänka mig att någon som verkligen anser att alla varelser på jorden är lika mycket värda skulle kunna förtrycka kvinnor.

Jag säger inte att jag själv är sådan. Jag tycker i grunden inte att det är skillnad mellan olika arters rätt att leva på det sätt som den arten vill, men samtidigt lever jag på ett sätt som innebär att många djur far illa.

Tror inte heller att det går att helt och hållet undvika det även för en supermedveten vegan, inte i dagens samhälle.

Min åsikt är att mycket av jordens problem i dag beror på att människan leker gud. Vi tar oss rätten att förbruka resurser, djur och även andra människor.

Att människan är kapabel att äta kött tycker inte jag gör människan mer värd eller högre stående än andra djur. Om det vore kriteriet för vem som är högst i näringskedjan, då kan väl inte människor platsa, för vi är ju inte enbart rovdjur utan allätare. Då bör väl rena predatorer vara överställda människan?

Samtidigt som jag tycker att människan har hybris i mångt och mycket så är det ändå för mig självklart att man värnar om sin egen art. Och framför allt dem som står en närmast, i första hand den egna familjen, sedan släkt och vänner, därefter i fallande ordning folk i samhället, landsmän, folk från samma område i världen, folk från andra områden i världen och så vidare. Även andra djur värnar om släktets fortlevnad.

Svar:
Jag har mött väldigt många veganer och vegetarianer och djurrättare som har en fruktansvärt unken syn på kvinnor. PETA är ett bra exempel på en sådan organisation: en sexistisk sådan alltså.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

"Människor och djur".

Människan är ett djur. Vi är bara ännu en art bland alla andra miljarder arter. Varför är vi speciella tycker du? Varför är vi viktigast? Varför är vi bäst? Kanske för att DU råkar vara människa? Alla värderar sin art högst (oftast). Råttor bryr sig om andra råttor mer än dem bryr sig om hästar, apor, människor. Grisar bryr sig mer om andra grisar än om råttor, fladdermöss, människor. Se det från ett helhetsperspektiv.

Sluta se allting ur DIN synvinkel – ur MÄNNISKANS synvinkel.

Vem är till för vem? Är kossor till för oss? För att vi ska kunna dricka deras bröstmjölk? Är vi människor till för kossorna? För att de ska kunna dricka våran bröstmjölk? Är bakterier och virus till för oss? Är vi till för bakterier och virus? Finns vi här för att de ska kunna frodas i våra kroppar? Överleva? Reproducera och utvecklas?

Eller så kanske, KANSKE, är alla arter bara ett resultat av en miljoner år lång process som kallas evolutionen. Det har blivit som det har blivit för att det har blivit så. Inga om, inga men. Så är det bara. Och så står vi här idag, med all makt över alla de andra arterna för att vi fått övertag över de andra, och vad väljer vi att göra? Att bry oss om varandra? Att respektera varandra? Eller att brutalt massmörda varandra? Vi finns till för grisar, kossor, höns och får lika lite som dem finns till för oss.

Acceptera och gå vidare.

Svar:
vi är speciellt för att vi tänker och resonerar på ett sätt som djur inte gör. Vi har en analytisk förmåga, vi uppfinner, skapar, tänker abstrakt, vi vet att vi ska dö och vi har historia, vetenskap… ja du hajjar. Att påstå att vi är en art bland många tycker jag är en befängd tanke. Vem är till för vem? Är antilopen till för lejonet? Musen till för björnen? Vi är djur säger du. Varför får vi inte delta i djurens värld på samma villkor då?
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Alltså, jag hade gärna skickat ut mina katter med kondomer i fickan och förmaningar om säkert sex, men nu är de ju faktiskt inte människor. 😉

Vad gäller matfrågan: vad jag är ute efter är att det alltid är ett val att konsumera djurprodukter, åtminstone om en lever i ett rikt land där en har möjlighet att välja. Ett undantag skulle vara om en person har svåra allergier mot de flesta vegetabilier.

Jag är också påläst i näringslära – säg den vegan som inte är det – men jag har antagligen läst andra böcker och andra bloggar än du.

Svar:
fast katter ska inte gå ut utan koppel och sällskap alls. Först och främst så är de inga vilddjur och dessutom förstör de floran och ekosystemet i sin närmiljö.
När det gäller kostfrågan så vet du ju inget om vad jag läst. Jag har varit hängiven vegetarian sen många många år tillbaka och gillar information. (alltså att läsa på).
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

"Varför får vi inte delta i djurens värld på samma villkor då?"

För att vi inte BEHÖVER djurens kroppar för att överleva. Lejon behöver kött. Inte vi. Om du tycker att vi ska delta i världen med djungelns lagar, då faller väl feminism och alla rättigheter och lagar bort bara så där, eller hur?

"Vi har en analytisk förmåga, vi uppfinner, skapar, tänker abstrakt, vi vet att vi ska dö och vi har historia, vetenskap… ja du hajjar."

Så de människodjur som saknar denna förmåga, låt säga förståndhandikappade, förtjänar att bli plågade, utnyttjade, ja – till och med mördade?

Och Hannah – ser du mönstret? Du behandlade precis mig som anitfeminister behandlar feminister. "Du är rabiat! Dig går det inte att prata med!". Allt för att slippa ifrågasätta sina egna tankar och värderingar.

Svar:
Nej, vi behöver inte djurens kroppar. Men ur ”människan är ett djur”-perspektivet så är det inte oetiskt att äta djur. (Och nej, JAG tycker inte att vi ska leva efter djungelns lagar, men det är heller inte jag som hävdar att vi bara är en art bland andra)
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Är det här verkligen din argumentationsteknik? Du kan inte svara på min fråga så istället anklagar du mig för att vara aggressiv som en anledning till att inte svara. Om du inte kan svara så säger du det med en gång, hoppa inte på mig. Om mina kommentarer varit aggressiva så är även en hel del av dina texter och svar till andra aggressiva. Att inte tycka likadant är inte att vara aggressiv. Du behöver dessutom inte försvara dig mot några antaganden. Jag ville endast ha svar på en fråga som jag undrat över väldigt länge. Att du lägger ord i mun på mig och försöker få mig att verka värre än jag är, var dock det värsta. Varför påstår du att jag säger att du inte gör något för andra? Du har till och med satt citationstecken runt det som om du citerat mig. Jag har aldrig påstått något sådant. Det enda jag frågade var varför du tycker att du har rätten att kräva att andra ska ge upp sina bekvämligheter för din skull, när du inte gör det själv, för andras. Varför ska männen sluta leva bekvämt för din skull, när du inte tänker sluta leva bekvämt för djurens skull. Och det är inget antagande att du lever bekvämt på djurens bekostnad. Det är sanning, och jag är varken aggressiv eller otrevlig som påpekar det. Om du inte har något svar på mina frågor så drar jag mig ur diskussionen. Det var inte meningen att få dig att känna dig påhoppad, men jag känner mig ganska påhoppad själv just nu, eftersom du väljer att påstå att jag är otrevligt och spela dum istället för att delta i diskussionen, som du själv har startat. Jag skulle önska att du kunde argumentera ärligare än så.

Svar:
Du är aggressiv och kommer med personangrepp. Sluta med det istället för att ställa dig i försvarsposition. Läs igenom dina tidigare poster.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Förresten Hannah, menar du att du är helt fine med att bli mördad och uppäten, men inte att bli våldtagen? Varför är köttätande okej men inte våldtäkt? Mord, men inte våldtäkt? Kanske för att du ligger i riskzonen för det ena men är helt safe för det andra?

Tänk dig in i offrets situation. Det ser helt annorlunda ut därifrån.

Angående att sluta köpa husdjur – hur ställer du dig till att adoptera djur från djurhem? Det är ju ett köp, men man köper ett djur som annars kanske skulle ha fått avlivas, eller dött utomhus om de inte lämnats in på djurhemmet.

Svar:
Jag tycker ju personligen att det är ok med husdjur. Jag pratar bara om att de, ur det perspektivet, inte värnas om sina rättigheter.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Varför det är fel att kastrera människor

Varför ska man kastrera människor, med undantag om någon form av kastrering görs för att bota sjukdomar hos människan.

Människor kan reflektera över vad en kastrering innebär, det kan inte djuren. Det innebär om min tik varit människa och lidit av en liknande åkomma, som skulle botas genom någon form av kastrering, så hade hon kunnat göra ett val, vänta med det tills hon fick de barn hon ville ha, eller göra det på en gång. Men för tikar spelar det egentligen inte roll om de får valpar eller inte, vid löptider vill de föröka sig genom den instinkt som kommer fram då, men hundar kan inte tänka i banor som att de av emotionella skäl vill ha valpar.

Sedan tycker jag detta handlar om att djurägare måste ta de beslut över sina djurs huvuden, som är nödvändiga för dem. Det är till en stor del samma sak med barn. Upp till en viss ålder har de inte så mycket att säga till om när det gäller de medicinska ingrepp som måste göras på dem, föräldrarna kan genom mer eller mindre tvång få barnen att genomgå dessa. Just för att barn under en viss ålder saknar den mognad som krävs för att inse att om man vägrar en viss typ av behandling kan det bli stora konsekvenser.

Svar:
Utvecklinsstörda kan inte reflektera över det. Bör de steriliseras? Drogmissbrukare? Våldsbrottslingar?
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Jag ställer mig säkert i försvarsposition, men jag ser inte så mycket fel med det eftersom detta är en fråga jag brinner för och du viftar bort mina argument som ingenting. Sluta skriva inlägg om ofantligt stora ämnen om du inte kan ta debatten som följer. Jag har faktiskt läst igenom allt jag skrivit flera gånger för att se om jag varit aggressiv, och även för att dubbelkolla att du felciterat mig. Om jag inte minns helt fel så har du själv blivit anklagad för att vara aggressiv när du argumenterar, men du brukar inte hålla med. Jag håller inte med om att jag är aggressiv och vi verkar ha helt olika syn på det, och då får det vara så.

Jag har svårt att förstå vad du vill att jag ska skriva. Du undviker ämnet och skriver endast om hur jag beter mig och ändå får jag inte svara på det för då ställer jag mig i försvarsposition. Och återigen att fråga om du bara bryr dig om frågor som gynnar dig och på så vis är självisk är inget personangrepp.

Svar:
Jag kan ta debatten. Det ser du om du tar ock kollar igenom diskussionen. jag har inga problem att förklara och diskutera med andra. Men jag orkar inte bemöta en massa antaganden och anklagelser. Du uttalar dig tvärsäkert om min person och det uppskattas inte.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

"Nej, vi behöver inte djurens kroppar. Men ur ”människan är ett djur”-perspektivet så är det inte oetiskt att äta djur. (Och nej, JAG tycker inte att vi ska leva efter djungelns lagar, men det är heller inte jag som hävdar att vi bara är en art bland andra)"

Det jag menade med mitt inlägg var att vi borde sluta se oss själva som gudar. Vi är inte det. Vi är alla släkt, kommer ur samma individ. Vi är inte speciella när det kommer till att känna smärta, lycka, rädsla osv. Visst har vi vissa egenskaper som andra arter saknar men på vilket sätt ger det oss rätten att förtrycka dem andra arterna?

Svar:
Att se människan som speciell är inte att se oss som gudar.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Förstår ditt resonemang, är själv vegetarian i en övergång mot vegan. Tycker att all har själv en hund som en gång varit gatuhund i Rumänien, är starkt emot att man ska köpa djur från affär eller uppfödning, spelar ingen roll om djuren är döda eller levande. Finns för många djur som har det dåligt för att vi ska "producera" fler, hjälp de som redan finns genom att ge T.ex hemlösa hundar ett eget hem och bojkotta djuraffärer helt.

Som jag sa har jag läst igenom diskussionen flera gånger. Du svarar inte på en enda fråga jag har och du undviker att prata med mig genom att säga att jag är dum med dig och att du inte vill därför. Det känns som att du undviker att svara på varför du får utnyttja andra men andra inte får utnyttja dig och andra kvinnor, och det ser jag som att du inte kan ta debatten. Jag förstår att du inte vill diskutera med någon som beter sig illa men jag tycker inte att jag gör det. Att ifrågasätta ett beteende som du utför genom att sätta dig över och utnyttja djur är inte att vara tvärsäker på dig som person eller att använda personangrepp mot dig. Det är ungefär som när du påstår att föräldrar väljer rosa till sina döttrar för att samhället har format dem så. Jag tror inte längre att jag kommer få något svar från dig i just den här frågan, för jag tror inte att du vet varför det är rätt när du förtrycker, men inte när andra gör det. Dock har jag svårt att inte fortsätta svara för jag tycker att du beter dig dumt och jag tycker du använder fula knep, för att undvika ett ämne du känner att du inte kan vinna i. Jag har alltid sett upp till dig och sett din blogg som min bibel. Tyvärr påverkar den här diskussionen hur jag ser på hela din blogg numera. Varför får du ifrågasätta andras beteenden och tankar medan du inte kan ta att jag ifrågasätter ditt beteende och dina tankar? Det spelar ingen roll hur många gånger du säger att du inte vill prata med just mig endast för att jag beter mig dumt, för jag vet att det inte är där problemet ligger. Jag kan omöjligt ha varit tillräckligt otrevlig för att du ska totalvägra att svara på en endaste fråga, när du faktiskt svarar på kommentarer av mycket argare och omöjligare personer.(Jag har inte ens varit arg största delen av tiden, och har verkligen ingen anledning att vilja förolämpa dig eftersom du som sagt är min idol.) Det är nämligen ett ganska vanligt knep att lägga fokusen på något annat när man inte kan svara på något, och det känns som att det är det du sysslar med just nu. Hur som helst känns inte dina åsikter särskilt trovärdiga när du bemöter andras såhär. Om du bara skulle ha sagt att du inte kan svara på frågan, inte vill svara på frågan, inte har tänkt på saken ur den synvinkeln eller vad som helst istället för att börja anklaga mig för att vara omöjlig att diskutera med så skulle det känts okej, men just nu känner jag mig bara ledsen och lite kränkt. Jag tror att jag drar mig ur nu dock. Du har inte svarat på något jag undrat över, och diskussionen går numera bara ut på att jag försvarar mig och du anklagar mig för olika saker, så jag blir mest bara stött och ledsen faktiskt.

(Ursäkta för världens längsta kommentar…)

Svar:
Det är helt ok att ifrågasätta mig SOM DU KANSKE SER ATT ANDRA GÖR OCH FÅR SVAR, men som jag sa – din attityd stinker just nu. Du har redan bestämt dig för vad jag gör och inte gör. Det är meningslöst att fortsätta diskussionen. Men som svar på din fråga: jag håller inte med dig. Jag tycker inte att jag skiter i allt och bara offrar mig så länge det är bekvämt. Jag kräver inte att andra ska ge upp nåt för mig medan jag vägrar ge upp för andra. Fatta att jag inte ser på den här frågan som du m.fl men att det varken gör mig bekväm eller egoistisk. Inte mer än nån annan. Inte mer än dig.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Jag värderar nog oftast djur högre än människor, förutsatt att jag inte har någon relation till människan i fråga. Sen beror det ju också på vilket djur det är, men skulle alla gånger rädda en okänd katt framför en okänd människa.

Jag är vegan, tycker att det är fel att avla på djur och tycker inte att djur ska ha rösträtt då det politiska systemet är något människan lever i och inte djuren. Eftersom att människor har "förstört" t.ex katter och hundar genom att göra dem beroende utav oss så är det också en skyldighet att vi tar hand om de katter och hundar som numera inte skulle klara sig ute i det vilda (dessutom skulle vi väl förmodligen bara skjuta ihjäl dem om det fanns massa hemlösa katter och hundar ute på gatorna).

För övrigt, nej, djurrätt ligger dig inte varmt om hjärtat då du äter mjölk, ägg och fisk.

"Att se människan som speciell är inte att se oss som gudar."

Med tanke på vad mänskligheten gör mot djur så, jo, jag skulle vilja påstå att vi ser oss själva som gudar. Titta på vilken undercover-video som helst från ett försökslabb eller köttfabrik så kommer du förstå.

Svar:
Jag är inte mänskligheten,. Jag talar bara om MIG och MINA åsikter kring det här och vägrar ställas till svars för all skit som folk gör.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Jättebra att du förtydligade det. Jag var vegan och djurrättare i många år för jag vill inte orsaka någon lidande. Jag vill egentligen fortfarande vara vegan men orkade inte riktigt pga min psykiska ohälsa och att jag fått barn. Därför äter jag numera en del ägg och djurmjölksprodukter. Oftast hemma hos andra. Men också hemma en del eftersom jag som utförsäkrad bara har råd med det billigaste (vissa saker är dyrare andra billigare). Jag försöker att inte ha dåligt samvete eftersom jag gör det bästa jag kan. Och det önskar jag att alla gör: försöker göra det vi kan för djurens skull. Leva så veganskt och djuretiskt som vi orkar. För att ingen ska behöva lida.

Och jo jag dödar myggor för insekter har inget centralt nervsystem och kan inte känna smärta.

Och jo de allra flesta av oss värderar människor högre än djur i handling iaf. Jag tycker att vi är lika mycket värda, men skulle rädda en människa före ett djur. Möjligtvis med undantag för Breivik och andra som dödar andra och förstör liv.

Men så funkar vi väl psykologiskt att man räddar sin egen art först. Typ som att man räddar familj och vänner före andra.

Varför inte utvecklingstörda, våldsbrottslingar kastreras?

Därför att de är människor, så även utvecklingsstörda inte alla gånger kan reflektera över kastrering och andra frågor så kan de inte behandlas som djur i den bemärkelsen. T ex om utvecklingsstörda som bor på hem vill göra val, deras personal inte tycker är bra, så kan de inte bara tvinga dem att göra som personalen vill, pga de utvecklingsstörda har rätt till sin integritet. När det gäller våldsbrottslingar så är det samma sak, vi har gått ifrån det den period i historien där brottslingar ska behandlas på ett ovänligt sätt.

Svar:
ahaaa…. så det ÄR skillnad på människor och djur alltså?
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Nu har det skrivits så mycket om det här från så många olika perspektiv att jag inte förstår vad du tycker.

Jag har katt, äter kött men skulle gärna vara vegetarian. Är det fel att ha katt? Eller att äta kött? Eller kombinationen?

Sen kan man ju ha åsikter om saker men inte leva som man lär.

Svar:
att ha husdjur, äta animalier eller på annat sätt bruka djur är en del av djurförtrycket.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Jag är vegan, jag har valt att inte ha husdjur(även om jag verkligen försöker övertyga mig själv om att det nog inte skulle vara fel att ha en utekatt – de kan ju välja om de ska bo kvar eller inte, liksom?) och jag tycker verkligen att all form av djurhållning är fel.

Allt jag vill säga är bara att om någon vill veta något om veganism, eller hur man enkelt kan leva mer etiskt – typ genom att byta ut ägg mot bananer i pannkakor till exempel – så är det bara att fråga mig. Jag hjälper er mer än gärna!

Ett liv är ett liv, resonerar jag. Ett liv är ett liv och i slutändan är det det absolut sista och det viktigaste vi alla har. Det vi instinktivt kämpar för in i det sista. Vem är jag att ta ett liv, oavsett om det så är en myras? Jag har inte ihjäl djur med avsikt, men jag ligger inte direkt sömnlös och tänker på alla myror jag av misstag trampat på genom åren. Jo, jag slår ihjäl myggor för jag är överkänslig och får sanslösa reaktioner på myggbett, dessutom dras dom extra mycket till mig. Måste lukta gott.

Vilka är VI att föda upp djur (oftas under vidriga förhållanden) enbart för att VI ska äta dom? Sinnessjukt tycker jag. Jag äter inte kött och jag skulle gärna om det var lite enklare välja bort ägg (vi ska inte ens prata om den industrin) och mejeriprodukter för jag tycker hela den processen med tvångsbefruktning och sen sära på mamma och kalv och att stå uppstallad som mjölkko med förtvinade muskler är HEMSK. Fattar inte att det är en "kul grej" att åka med ungar och kolla på kor som släpps ut i hage, när man inte ägnar ens en tanke åt att de stackarna stått typ stilla inomhus i 8 månader. Jag tröstar mig med att enbart köpa ekologiskt så långt det bara är möjligt.

Det finns ingen anledning för dig och mig att avla på djur. Det är fruktansvärt egoistiskt att vilja ha valpar på sin egen hund när det finns så OÄNDLIGT många hundar och andra hemlösa tamdjur som lider världen över. En dag kommer jag behöva ta beslutet att avliva min hund, för att det så att säga "är dags". Det är ett stort ansvar att välja rätt dag, inte för tidigt och inte för sent. Och vem är jag att bestämma det? Hur fan ska man veta när ens djur vill dö?

Jag tycker att alla djur har rätt till bra mat, tak över huvudet, respekt, en känsla av trygghet, sjukvård och framför allt utrymme att få utlopp för deras naturliga behov vad det nu än må vara. Om det är att bo i en flock, i par med en artfrände, springa, flyga, simma, ligga i gräs och tugga, whatever.

Även om jag fattar att det skulle krävas helt orimliga resurser så önskar jag att alla djur var registrerade nånstans, så att de "finns" och inte bara kan "försvinna" när nån har tröttnat och släppt ut dom eller på annat sätt gjort sig av med dom.

Det är klart att det finns en logisk skillnad på djur och människor. Jag tror till stor del att värdet av ens eget liv sitter i vad man betyder för andra, jag vet inte om jag tycker att det är rätt, men så tror jag att det är. Typ att det är lätt att slå ihjäl en mygga för att den har inga relationer med eh.. andra myggor. Medan en hund eller katt har en personlighet och relationer till andra hundar och katter och människor. En fisk är bara EN fisk i fiskstim som ingen saknar, men börjar man tänka att fisken har en fiskfru som kommer sakna och sörja den då blir det lite jobbigare. Jag inser att det låter skitflummigt, men jag känner precis så i alla fall.

Jag skulle rädda ett barn framför hundra drunknande hundvalpar. Breivik skulle jag dock låta sjunka som en sten, hundra hundvalpar skulle göra mer nytta och bidra med mer kärlek i vår värld.

Jag tycker att en skall försöka undvika att hamna i en diskussion om vilket förtryck som är värst. Vi behöver inte hamna där. Vi behöver inte heller likställa förtryck mot ”djur”, kvinnor, svarta e funktionshindrande eller HBTS. Vilket förtryck som är värst är ointressant. Utan att likställa så kan vi se liknelser. Förtryck handlar om särskiljning, män särskiljs från kvinnor, människor från ”djur” och vita från icke-vita. Sedan sker en essentialisering ”människor är förnuftiga och rationella” ” djur är irrationella och oförnuftiga” jämför ”män är rationella, kvinnor är känslosamma och irrationella”( etc)

Sedan sker en hierarkisering var män överordnas kvinnor, människor överordnas ”djur”

Det handlar om konstruerade makthierarkier, hur kan en motarbeta en hierarki samtidigt som en försvarar ett upprätthållande av en annan?

Alla försvar av förtryck handlar om att en har ett intresse av att förtrycket fortgår. Vi äter andra djur och vi bär deras hud. Det är inte ett etiskt argument, det är egenintresse.

Lady Dahmer särskiljde människor från ”djur” genom att hävda att människor är intelligentare och rationella. För det första ligger inte intelligens som grund för ens rättigheter, för det andra så finns det många djur som har högre intelligens än somliga människor, barn är tillexempel inte nödvändigtvis intelligentare än ”djur”, inte förståndshandikappade heller.

Det finns en djup problematik i att särskilja människor från alla andra djur och hävda att alla människor är så och alla djur är så. Liksom det finns en djup problematik i att hävda att alla män är så och alla kvinnor är så. Det även felaktigt och exkluderande.

att djur äter andra djur är inte ett argument. Djur är amoraliska. Björnhannar dödar andra björnhannars ungar, ska människomän få döda andra barn?

Det här en sådan förbannat svår fråga som får min hjärna att vända sig ut och in. Egentligen är inte vi människor mer värda än djur, det är vi som har skapat ett samhälle där vi är mer värda. Varför vi tycker att vi är mer värda är för att vi har överlevnadsinstinkt, vi vill att vår art ska leva vidare. Jag vet inte hur jag värderar, faktiskt. Tror att jag värderar människor och djur i hur väl jag känner dem, deras handlingar och deras egenskaper. Om jag exempelvis skulle vara tvungen välja mellan mina kaniner som höll på att drunkna och Breivik (sämsta exemplet någonsin) skulle jag helt klart rädda mina kaniner, före allt annat. Men om det stod mellan en helt okänd människa och mina kaniner skulle jag nog välja människan. Varför vet jag inte, men magkänslan säger det. Men jag anser att vi har lika rätt till jordklotet. Att regnskogar fälls och djurarter utrotas för att det passar människor är så jävla motbjudande. Samtidigt sitter jag här och äter kött till middag de flesta dagar i veckan, och köttet jag äter dödas för min skull. Ambivalensen jag upplever i den här frågan! Och husdjur… Tja, de flesta husdjur räddas undan från ev tortyr (förutsatt att de får bo i en bra levnadsmiljö), förfrysningar, och all makabert naturen kan bjussa på. Men samtidigt är det fel, de får sällan ge utlopp för samtliga behov och misskötsel förekommer oftare än man tror. Det sistnämnda oftast pga okunskap. Så jag vet inte hur jag känner den frågan heller. Något jag är tvärsäker på att jag känner är att husdjur ALDRIG ska släppas i det vilda. Det är vanligt att katter och kaniner släpps ut i det vilda för att folk "inte har hjärta" att avliva dem. Det är så elakt mot husdjuret. Djuret har inte vuxit upp i vilda förhållanden, och har därför inte lärt sig hur denne ska överleva ute i naturen. De får inte direkt någon utbildning som kidsen i Hungerspelen får.

Jag tycker att en skall försöka undvika att hamna i en diskussion om vilket förtryck som är värst. Vi behöver inte hamna där. Vi behöver inte heller likställa förtryck mot ”djur”, kvinnor, svarta e funktionshindrande eller HBTS. Vilket förtryck som är värst är ointressant. Utan att likställa så kan vi se liknelser. Förtryck handlar om särskiljning, män särskiljs från kvinnor, människor från ”djur” och vita från icke-vita. Sedan sker en essentialisering ”människor är förnuftiga och rationella” ” djur är irrationella och oförnuftiga” jämför ”män är rationella, kvinnor är känslosamma och irrationella”( etc)

Sedan sker en hierarkisering var män överordnas kvinnor, människor överordnas ”djur”

Det handlar om konstruerade makthierarkier, hur kan en motarbeta en hierarki samtidigt som en försvarar ett upprätthållande av en annan?

Alla försvar av förtryck handlar om att en har ett intresse av att förtrycket fortgår. Vi äter andra djur och vi bär deras hud. Det är inte ett etiskt argument, det är egenintresse.

Lady Dahmer särskiljde människor från ”djur” genom att hävda att människor är intelligentare och rationella. För det första ligger inte intelligens som grund för ens rättigheter, för det andra så finns det många djur som har högre intelligens än somliga människor, barn är tillexempel inte nödvändigtvis intelligentare än ”djur”, inte förståndshandikappade heller.

Det finns en djup problematik i att särskilja människor från alla andra djur och hävda att alla människor är så och alla djur är så. Liksom det finns en djup problematik i att hävda att alla män är så och alla kvinnor är så. Det även felaktigt och exkluderande.

att djur äter andra djur är inte ett argument. Djur är amoraliska. Björnhannar dödar andra björnhannars ungar, ska människomän få döda andra barn?

"djur" är underordnade för att vi underordnat dem, på samma sätt som män underordnat kvinnan. Det är ingen absolut tillstånd, det är ingen naturlag.

Hemma hos mig är det snarare JAG som är slav under katten, ha ha! Lyder hennes minsta vink! Blir väckt klockan 04 när hon vill äta, sen vill hon gå ut en stund, kanske vill hon bli klappad men sen ändrar hon sig mitt i och biter mig i stället, hon tar upp halva sängen och blir skitsur om hon inte får som hon vill omedelbart. Hon får exakt den mat hon vill ha (ICAs kattmat i SÅS, absolut inte gelé!), hon blir pussad och lekt med och gullad med men alltid efter hennes egna villkor. Hon förstör dessutom möblerna men är lika älskad för det. Alltså jag förstår vad du menar men jag håller inte med (för en gångs skull!).

Min hund ar en underbar van och ger mig lycka. Jag forsoker ge henne det basta livet jag tror att hon behover och vill ha. Det ar mitt ansvar. Samma sak OM jag hade haft barn.

Kastrera manniskor? ABSOLUT! Jag tycker definitivt att det ska bli lag pa det. Pedofiler bor kastreras, aven kvinnor som foder barn och sedan inte tar hand dom pa ratt satt, tex misshandlar dom. Alldeles for manga skaffar barn utan att tanka pa konsekvenserna, ansvaret eller anstranger sig for att vara en BRA foralder. Om kastrering var lag sa skulle folk (forhoppningsvis) skarpa till sig o fundera innan dom gor saker och ting som att skaffa barn.

READ THIS…..

http://www.fargosisters.com/serendipity/archives/1630-Bullet.html

Usch, jag hatar verkligen när folk förmänskligar sina djur. Jag rider gärna, och har en hund. Men det betyder ju inte, som du skrev, att jag tycker att det är okej att missköta djur. Jag värderar också hundar, hästar, kor, katter m.m högre än fiskar och insekter. Det är nog för att jag har en relation till dem djuren. Men jag värderar mer sällsynta fiskar högre än andra också. T.ex. skulle jag aldrig äta en haj, eller delfin. Jag kan slå ihjäl en mygga ibland om den är riktigt irriterande, men jag skulle aldrig kunna vara fjärilssamlare och sätta upp fjärilar på nålar. Jag ryser faktiskt av bara tanken. Vet inte riktigt varför. Men det kan väl vara just det att myggor bara är dryga. Medans fjärilar är vackra. Vet inte.

Menade havsdjur. Delfiner är ju inga fiskar. Jag tror att jag ska sluta döda mygg, men fästingar kommer jag nog döda ibland. Även fast getingstick gör ondare, än myggbett, brukar jag inte döda getingar. Det är ju lite konstigt…

Jag tycker att djurens rätt bör sträcka sig så långt som att de slipper systematiskt misshandlas och mördas för våra smaklökars skull. Helt enkelt inte dö i onödan. Det är en sak att vara fast på en öde ö eller svälta, då tror jag alla håller med om att man räddar sig själv först. Men vi är inte i den situationen, snarare tvärt om. Miljön behöver räddas, men få människor tar på sig ansvaret att connecta the dots och ta eget fucking ansvar för sina barns framtid. Det är lite som med genus och feminism. Jag tror inte att de som är emot feminism är onda, jag tror bara inte att se ser strukturen och att feminister jobbar för att belysa den. Samma sak med folk som äter kött, det finns fortfarande ett gap i deras världsbild och det är djurrättsaktivisternas uppgift att fyll det, visa på strukturen.

Lisa Magnusson skrev också om detta för ett tag sen…och jag inser ju nu att detta är varför jag inte tycker om husdjur, vilket folk tycks tolka som om jag hatar djur av någon anledning. Nu fick jag ju lite hjälp att formuelera min ståndpunkt…hittills har jag bara kunnat referera till min instinkt och känsla vilket man inte kommer långt med inför så kallade "djurälskare".

http://rodeo.net/lisamagnusson/2013/02/25/husdjuren-ar-vara-slavar/

Lisa Magnusson skrev också om detta för ett tag sen…och jag inser ju nu att detta är varför jag inte tycker om husdjur, vilket folk tycks tolka som om jag hatar djur av någon anledning. Nu fick jag ju lite hjälp att formuelera min ståndpunkt…hittills har jag bara kunnat referera till min instinkt och känsla vilket man inte kommer långt med inför så kallade "djurälskare".

http://rodeo.net/lisamagnusson/2013/02/25/husdjuren-ar-vara-slavar/

På vilket sätt är PETA sexistiska?

Svar:
de har väldigt sexistiska annonser och använder ofta kvinnokroppar för att sälja sina budskap.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Lämna ett svar till Malin Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *