Kategorier
diskussion & debatt

När vänner pratar om varandra

Rose-Marie // Shop-a-holic Mom skriver om vänner som snackar skit om gemensamma vänner och det där är jag så himla kluven till. Givetvis är det inte ok att snacka ner någon på det där fula sättet som en del gör, men jag tänker att ibland kanske man behöver prata av sig och då till någon som känner alla inblandade och förstår hur man menar? Relationer är komplexa och ibland är det sårade känslor, ilska, sorg och miljoner andra tankar inblandande och jag tycker inte att man ska behöva känna sig som en dålig människa för att man vill prata om det.
 
Förstår ni hur jag tänker? 

Jag är ofta själv det där lyssnande örat. Och jag har inget emot det men jag är också tydlig med mina gränser. Jag tar sällan ställning och försöker ofta ge en annan vinkel och förklaring men tvekar inte att ge mitt perspektiv samt råd även om det kanske inte alltid är det vännen vill höra just då. så behöver det inte bli nedbrytande men jag förstår hur Rose-Marie menar. Ibland blir det bara destruktivt och energislukande och då måste man sätta stopp. Antingen säger man ifrån eller så får man bryta relationen. 

Äh jag vet inte. Som sagt, så himla kluven. Nån annan kanske har fler tankar?

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”När vänner pratar om varandra”

Självklart måste man kunna säga negativa saker om varandra. Däremot om det alltid är samma person som är utsatt är det väl inte så bra, eller om kritiken är helt random, typ "Jag hatar henne, hon har så fula tänder!" så kanske man bör fundera på hur rimligt det är.

Just i min situation med väldigt få vänner, och de vänner jag har bor låååångt bort. När vi träffas på tu man hand händer det lätt att vi pratar negativt om den andra, att man har "försvunnit" lite från varandra, att man aldrig hör av sig och man är för upptagen med sig själv osv. Men vi är lika stora rötägg alla 3 😉 Man måste få gnälla lite, men samtidigt är vi ju med på noterna. Det är inte lätt att bibehålla samma relation till någon som man hade när man träffades varje dag- till att träffas kanske 2-3ggr/år.

Klart man ska kunna kritisera en persons egenskaper men varför inte ta det direkt med personen i fråga? Så kan hen få chansen att ändra sig om egenskapen skadar andra. Utseende, personlig smak och sånt man inte kan rå för är ingenting man ska snacka skit om även fast det är lockande för många att klanka ner på andra för att må lite bättre själv. Tyvärr är det ofta så det går till :/

Svar:
För att man kanske inte vill såra? För att man kanske vet att folk inte ändrar sig för att man ger dem kritik? För att man inte vill göra det till en stor grej utan bara ventilera?
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Jag håller med, det är en fin balansgång. Jag behöver prata mycket, jag bearbetar saker på så vis, men jag försöker hela tiden att inte säga saker som jag inte skulle kunna ta upp med personen i fråga om det skulle bli aktuellt (även om jag nog skulle omformulera det). Jag försöker också påpeka att jag faktiskt tycker om vännen i fråga, men just den här lilla egenheten gör mig galen.

För mig är det oftast ett sätt att lägga saker bakom mig. När jag har fått gnälla på någon så är det klart och jag börjar om, ungefär. Men ja, svår balansgång. Ibland ångrar jag saker jag sagt, då försöker jag fundera hur jag skulle sagt det istället och ta med det till nästa gång jag är frustrerad på nån.

Det knepiga bli snarare när det är någon man inte gillar alls men ändå måste umgås med, som kollegor och studiekamrater. Samtidigt som det är skönt att inse att det inte bara är jag som har problem med kollegan/studiekompisen så inser jag att det finns risk för utfrysning/utmobbning om man inte aktar sig, och det gör det väldigt svårt.

Håller helt med dig! Tycker att det är jätteviktigt att kunna få prata av sig om problem i relationer, få ventilera sig och diskutera. Tycker att det är stor skillnad på att prata om någon och att snacka skit om någon. Snacka skit då säger man helt irrelevanta, onödiga, elaka saker (typ fan va ful, jobbig, dålig hen är).

Håller med dig helt, jag tycker det är en väldigt stor skillnad att prata skit om någon och bara prata OM någon. Bara för att man pratar om någon behöver det ju inte vara en massa skitsnack liksom.

Jag hatar att snacka skit och är emot det. Men är det ett beteende en gemensam vän har som är jobbigt eller att en vän har anförtrott något stort till oss båda, vill jagi diskutera detta jobbiga beteende med någon vän, komma fram till hur man ska prata med vännen och så!

Skitsnack triggar igång mer skitsnack. & att problematisera över något i en relation mellan en själv & en annan till en tredje prat ÄR skitsnack, det är inte bara "ful/kass/whatevz" som är skitsnack.

Sedan kan man väl ha en vän som är den ventilationspersonen, tex en partner eller någon slags BFF. Jag tar mitt med min shrink, där tar jag upp vad vissa personer sagt som gjort mig sårad & så löser vi det där, hon är som sagt en shrink, en utomordentligt bra sådan, & hon pushar inte vidare på att se der negativa & tolka saker på det sättet, utan lyfter fram perspektiv på varför en person agerat/sagt som den gjort osv. & jag snackar aldrig (okej, ska aldrig säga aldrig, men skulle det hända idag är det undantaget som bekräftar regeln) skit/skvallrar om någon & tar ordentligt illa upp & känner mig obekväm när folk runt mig börjar snacka om någon, oavsett om det är någon jag &så känner, om det är någon bara skitsnackspersonen är vän med eller om det är den påskkärringliknande gumman på tåget. Sedan dömer jag ju dom inte för att dom snackar skit, vet att det kan finnas många anledningar till varför det kan vara så, men jag försöker leda bort samtalet från ämnet eller börjar prata om nåt ballt den personen (om jag känner den som för tillfället är skitsnackämnet) gjort så att vi börjar prata gott istället.

Visst kan det vara kul att få den bitterljuva kicken att bli provocerad, men man behöver inte snacka om den som var upphovsman/kvinna till situationen som gjorde att man fick känslorna. Det är ett val. Jag valde att sluta umgås med vissa människor som snackade skit om folk/kompisar, då jag nmärkte att det liksom omedvetet smugit sig in skitsnack i även mitt beteende, & jag ville inte vara den personen. VILL inte vara den personen. Om det sedan blir komplikationer tar jag upp det med personen i fråga, eller koncentrerar mig på det som är bra i vår relation, vilket oftast är 99/100 saker & som alltså lätt överglänser det negativa.

Men det är som sagt bara jag. & jag var mycket bittrare förr & jag livet är mycket ljuvligare idag.

(Samhällsproblem är en helt annan sak)

Svar:
jag försöker alltid pusha för det positiva samt tolka saker på ett öppet och positivt sätt. Jag tror jag är förbaskat bra på att vara ett lyssnande öra faktiskt, just av den anledningen. 🙂
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Det är svårt det där… men jag tycker nog (eller uppenbarligen, eftersom jag gjort så) att det ska vara ok att ventilera om man är riktigt frustrerad över en grej en kompis sagt och/eller gjort. Å andra sidan är jag, på mitt initiativ, inte längre kompis med personer som gjort mig så frustrerad.

Annars tycker jag nog att det är bättre att ta det med nån annan än en gemensam vän.

Jag kan tycka det är skönt att prata "illa" om en kompis till en annan, för att reda ut vad jag egentligen är arg/ledsen/sårad över. Ibland kan känslor äta upp en inifrån, och en vet knappt till slut vad grundproblemet är. Då kan jag iallafall tycka det är svårt att ta upp det med kompisen det gäller, om jag inte har något "konkret" att ta upp.

Skitsnack föder negativitet och mer skitsnack. Det har jag dock lärt mig först på senare år och fortfardne är det ganska svårt att låta bli det. Jag brukar när jag tänker att det här behöver jag ventilera dra ett djupt andetag och llåta bli.

Tänker precis som du. Man måste få prata om saker för att utvecklas och växa i relationer, även till sina vänner. Ibland känns det inte som man kan prata med vännen direkt och då behövs en mellanpart som känner båda och som man kan ventilera problemen med. Ibland är problemen inte så stora och ligger hos en själv och det kan man då upptäcka med mellanparten istället för att såra vännen vid en konfrontation. Men ibland är det problem med en vän som suger all energi ur en och då är frågan Är detta en gynsamm vän-relation för mig? Eller är det så att detta är en övergående fas av något slag som blir bättre om jag väntar ut den och finns där för den energisugande vännen.

Det är skillnad på att snacka om skit man upplever hos sina vänner och snacka skit om (kasta skit på) sina vänner.

Hade mycket problem med mitt tjejgäng i gymnasiet med det där. Jag tycker att det är skillnad på att snacka skit om och att vädra känslor om en person. Bara för att man pratar om en människas negativa sidor så är väl inte det skitsnack? Skitsnack enligt mig är elaka saker man säger med mening att smutskasta eller göra narr av en person. Att vädra känslor vänner emellan är väl inget dåligt! (Förutsatt att man gör det på ett okej sätt.. Vart den gränsen går är nog rätt individuellt.) Jag sa flera gånger till mina dåvarande vänner att "Det är helt okej att ni pratar om mig, även negativt. Om det får er att förstå mig bättre eller stå ut med mina negativa sidor lättare så är jag helt för det!". Ofta kan man ju ändra sina negativa åsikter och tankar om personer om man får vädra dom och tänka över dom ihop med någon annan. Att få hjälp att förstå och acceptera sina vänners irriterande beteenden och små egenheter gynnar ju bara relationen!

Man behöver snacka om andra ibland. För mig är det en ventil, inte racka ner på nån utan mer vädra ut lite bara. Jag har samma tankar som du, jag lyssnar också ofta men försöker vara försiktig med att välja sida eller späda på (även om jag tycker samma sak som den som pratar).

Jag tycker att det är lättast och bäst att prata med nån som inte är vän med personen ifråga. Det känns mindre smutsigt och skitsnackigt, det kommer aldrig komma fram till personen och man får oftast medhåll om det är vad man är ute efter, eller en oberoende objektiv part om det är vad man behöver. Allt beror ju på hur man lägger upp samtalet, det märks ju ganska snabbt.

Om någon behöver ventilera negativa känslor kring mig hoppas jag dom gör det med nån som inte känner mig, där det faktiskt inte påverkar mig eller mina andra relationer.

Ibland behöver man lufta sina känslor och kanske få någon sorts feedback om det man känner är befogat. Till exempel så har man kanske känt sig felaktigt behandlad och vill återberätta sina upplevelser till någon som känner båda parter. Men det är lätt att det eskalerar till pajkastning. Människor generellt har en tendens att lyfta sig själv genom att trycka ner ngn annan.

Jag tror också att man behöver ventilera. Det bästa är ju om man kan ta det med någon som inte har samma relation som en själv till personen man vill prata om. Dvs inte snacka med ett syskon om konflikten man har med ett annat syskon, om en jobbig kollega i fikarummet osv. Då kan man få perspektiv och lätta hjärtat utan att samtalspartnern behöver ta ställning eller känna obehag nästa gång de ses.

Jag tycker som många andra att det nästan kan vara bättre att få ventilera med någon än att gå och hålla det inom sig. Jag ber dessutom ofta om att personen jag ventilerar till ska försöka sätta sig in i situationen och kanske hjälpa mig reda ut vad grundprobkemet egentligen är då man ofta trasslar in sig i sina egna känslor och tankar. Brukar som några andra nämnt välja en person som inte känner personen det handlar om, då skadar man inte en persons andra relationer och får kanske en mer objektiv bild.

När det kommer till arbetskollegor och chefer finner jag det nästan nödvändigt att få ventilera rejält ibland. Är det stora problem i arbetssituationen ska det såklart lösas på arbetsplatsen direkt men ibland är det helt enkelt små skitgrejer som samlas på hög och får man inte ut sig det finns det risk att man behandlar personen i fråga orättvist i en arbetssituation bara för att man retat upp sig så förbannat på hen. Chefer ska vi inte snacka om. Svårt att ta upp smågrejor och personlighetsdrag msn stör sig på till en chef. Men får jag snacka av mig och kräkas lite känner jag mig lite bättre och står ut med det sedan 😉

Jag håller inte med DMO om att allt prat "bakom någons rygg" är skitsnack. Under alla åren jag och mina nära varit vänner har vi alla gjort konstiga saker som kanske sårat eller varit märkligt och okaraktäristiskt och man kanske bara vill prata lite om det utan att skuldbelägga eller ta upp något som man vet inte är ett bestående personlighetsdrag. Vi är ju alla människor som gör konstiga saker i olika faser i livet och ibland vill man inte ta upp det som ett problem med personen det gäller. Om jag skulle uppleva ett problem som gör relationen i sig svår så tar jag självfallet upp det med den den gäller. Men ibland vill man bara prata om saker och försöka förstå och resonera kring personlighetsdrag och få någon annans input. Det har iallafall gjort mig mycket mer tolerant och förstående, att kunna se något ur någon annans perspektiv, som jag aldrig lyckats med om jag inte fått "snacka skit bakom någons rygg".

Jag ser en stor skillnad i att prata av sig och att prata skit om någon. Man kan ju oftast fråga sig själv varför man berättar det man gör och om det är för att få en annans synvinkel eller få den andre att framstå som en dålig person.

Sen kan man välja hur man uttrycker sig och prata utifrån sig själv. Istället för att säga "Hen är så elak som alltid…" kan man säga" Jag tog illa vid mig häromdagen när hen…"

Det är ju stor skillnad på att prata skit om någon och att bara prata om någon. Ibland stör man ju sig på någon liten småsak hos en vän som helt enkelt inte är stor nog för att vara värd att ta upp med den berörda personen. Då kan det ju vara skönt att få prata med någon annan om det, utan att för den sakens skull säga något elakt om vännen.

Pratar man om någon så pratar man om ett faktiskt beteende hos denna person och hur man upplever det. Snackar man skit om någon så handlar det mer om att man säger rent elaka saker och värderar personen negativt utan att egentligen ha saklig grund för det.

Jag håller helt med dig och faktum är att jag under en tid har pratat väldigt mycket om en nära vän till andra nära vänner och det som känns riktigt bra är att jag har berättat för min vän att jag gör såhär, och att jag behöver det just nu när hon beter sig så underligt. Hon var helt okej med det också så..

Jag håller verkligen med dig, man måste få lov att ventilera. Trots att man gillar sina vänner så finns det saker man gillar mindre och då kan det vara skönt att få prata av sig med en annan vän. Jag har ju saker/egenskaper som mina vänner gillar mer eller mindre och jag kan tänka mig att de oxå måste ventilera när jag har gjort något som de inte gillar. Har en väninna som säger exakt vad hon tycker utan att tänka på att det kan såra och då måste jag få lova att ventilera det med en annan vän eller sambon för att få ur mig lite frustration och att sen gå vidare. Jag är en sådan människa som måste få prata och få ur mig saker för att kunna gå vidare. Men visst det är lite av en balansgång.

Det där har jag skrivit om en hel del på sistone. Även pratat med en mycket nära vän om det då jag själv varit i "blåsväder". Inte snackat skit själv, men varit den som lyft fram skitsnacket. Är också den som mest lyssnar, ger råd och andra tankar, den s.k medlaren. Har alltid vart sån.

Det finns ju olika nivåer på att snacka skit. Det går att säga sådant man tror sig hört, typ skvaller, säga sådant man tycker, men inte vill säga direkt till vederbörande. Och så finns det rent skitsnack. Man säger sådant som absolut inte finns nån sanning i. Den delen tycker jag verkligen inte om!

För mig handlar det mest om att kunna ventilera om det är något man tänker på kring en annan person och dennes beteende. Och det kan jag tycka är helt ok. Tänk bara på vad man annars håller inne? Till slut brister det ju och då blir det en väldigt kladdig pannkaka av det hela.

Nä. Jag betackar mig för skitigt skvaller och sådant som man inte törs stå för om det kommer fram. Resten är bara tankar man ibland behöver lyfta fram för att själv inte tryckas ner totalt.

Jag tycker det är skillnad på att diskutera en situation eller något specifikt som har hänt för att man är arg/ledsen än att varje gång man möts diskutera personen generellt i negativa ordalag (ungefär som mobbning) om hur den klär sig, hur den är som person, och bara vara elak bakom ryggen på den personen.

Jag och mina vänner kan vara öppna och hårda med varandra. Vi tar varandra i försvar när och om det behövs och om någon kommer och säger något negativt brukar vi bara säga åt den andra att ta det med personen i fråga. Detta är närmaste gänget och skitsnack är verkligen tabu. Det känns VÄLLDIGT skönt tycker jag. Man kan lita på att om det är något så vet man det, det tas upp och därför behandlar vi varandra som vi själva vill bli behandlade. På det sättet behöver man inte "ventillera". (Ganska stort "gäng" kan jag tillägga och när det kommer in nya personer i gänget blir dom snabbt medvetna om "reglerna" runt detta.)

Däremot… Om någon ur BEKANTSKAPSKRETSEN beter sej dåligt och inte klarar av att man tar upp det så kan det hända att vi pratar om det. Oftast med syftet att lösa problemet om det går. Då kan vi bolla ideer om hur det skulle kunna lösas och ibland tom bli lite elaka. Om personen fortsätter beté sej illa finns det ju ingen anledning att fortsätta umgås och spendera energi på den människan.

IBLAND, och då menar jag kanske en gång om året eller mer sällan, så behöver man "kräkas" lite. Då säger man som det är. Kräks det man behöver och ringer sedan personen man kräkts om och låter den man kräktes TILL att allt är löst. Men detta är väldigt sällsynt.

Så tänker jag och de jag umgås mest med. Kanske lite dåligt formulerat, men jag gör så gott jag kan här med min telefon. 😉

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *