Kategorier
diskussion & debatt

Att enskilda individer ska få en betald resa till ett varmt land är inte poängen

”Men bjud din lilla mamma på en semester då!” , ”Sälj villan och skänk pengarna till bättre behövande!”.

Mmmm visst, fin gest och så vidare. MEN.

Min mamma är inte mitt ansvar. Att min mamma ska få en betald resa till ett varmt land är inte poängen heller. Poängen är att hon ska få drägligt betalt för det jobb hon utför och sliter ut sig för. Att alla ska få drägligt betalt. DET HÄR HANDLAR FÖR FAN INTE OM MIN MAMMA ELLER MIG UTAN OM SAMHÄLLET. Och ansvaret för ett rättvist samhälle kan inte dumpas i knät på enskilda individer på det sättet. Vi kan inte sträva efter ett välgörenhetssamhälle där de utsatta är beroende av allmosor från de rika.

Jag röstar vänster, alltså på ett samhälle som vill att alla ska ha det lika bra. Det är inte mitt ansvar som privatperson att se till att min mamma har ett drägligt liv. Att kunna vara hemma med sina barn på sommaren eller tjäna så pass mycket pengar att livet inte bara handlar om överlevnad borde vara en självklarhet för alla. Därför röstar jag på ett parti som tycker som jag. Tyvärr så röstar andra också. Folk som fokuserar på indiviiiiiden och sin egna lilla plånbok och därför har vi ett styre som ökar samhällsklasserna samt tar från de fattiga och ger till de rika.

Asså, nä jag orkar inte.

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Att enskilda individer ska få en betald resa till ett varmt land är inte poängen”

Det är bara det att i praktiken leder väldigt solidarisk politik till en rätt osolidarisk egenetik, enligt min erfarenhet. I så många diskussioner om vad man kan göra hemlösa bättre behövande eller som i mitt fall när man som vårdpersonal ringer och ber vårdtagares anhöriga följa med på sjukhusbesök etc, och får till svar ”vadå det ska väl inte jag behöva, jag betalar ju ändå skatt”…

Jag har fått lite samma känsla. En av de vanligaste fraserna i Sverige måste ju vara ”jag som betalar så mycket skatt”, viljan att hjälpa känns överlag ganska låg.
Köper dock inte Moderaternas politik, tycker den är extremt egoistiskt men förstår inte heller vad som hindrar vänstermänniskor som vill ha högre skatt från att hjälpa till och dela med sig redan nu?
Solodaritet uppstår inte genom tvång, vill man hjälpa gör man det oavsett om det betyder att man sätter in de extra pengarna till staten som fördelar dem eller ger dem direkt till någon eller några som behöver dem. Röstar gärna vänster men om ingen känner något individuellt ansvar att hjälpa andra spelar det ingen roll hur mycket skatterna höjs, då kommer för många hitta vägar runt systemet eller avsäga sig allmän medmänsklighet med hänvisningen att dom betalar skatt.

Omöjligt att fortsätta vara vän med någon efter att man upptäcker att bekantskapen är en förtryckande högermänniska. Hela dess personlighet & värderingar avslöjade, hur kan man fortsätta då?
Sedan är ju socialdemokraterna höger, om än inte extremhöger som ex det blå blocket.

Jag förstår hur du tänker gällande din mamma och att hon ska ha rätt till högre lön och själv kunna finansiera resor eller mer viktiga saker. MEN, du skriver också att du vill ha ett jämlikt samhälle. Skulle inte det då hjälpa att dela med sig till andra? Du har ju då skapat mer jämlikhet mellan de du hjälpt. Om fler med ekonomiska möjligheter gjorde så, vad skulle ske då? Men du VILL inte hjälpa ekonomiskt eftersom saker ska lösa sig på annat sätt. Men nu har vi det samhälle vi har, så att vara lite snäll och hjälpsam mot andra tills vidare skadar väl inte?
Sedan tycker jag inte att varje människa har rätt att unna sig, men det ultimata vore ju om alla kunde göra det. Allt utöver mat, vatten, kläder och tak över huvudet är egentligen lyx men som vi ser som självklara saker bara för att vi är så vana vid en viss levnadsstandard. Det finns de som inte har toa i bostaden eller rinnande rent vatten i köket. Det är lyx. Att tycka att man har rätt att unna sig saker tycker jag är ett konstigt resonemang. Det är lyx man kan ägna sig åt när man har möjlighet. Och vad det innebär att unna sig kan betyda mååånga saker. Det kan vara att strunta i disken och istället ta ett varmt bad. Det är gratis men ändå lyx med tanke på att vissa bor i trapphus!

NEEEEEEJ. Visst, nej det skadar inte att vara hjälpsam mot sin omgivning. Det uppmuntrar jag. MEN ansvaret för ett rättvist samhälle kan inte dumpas i knät på enskilda individer på det sättet. Vi kan inte sträva efter ett välgörenhetssamhälle där de utsatta är beroende av allmosor från de rika.

Jag haller med om att alla ska ha en inkomst som gar att leva pa (inte bara överleva). Bor i Tyskland och här är det ännu värre än i Sverige, manga människor med väldigt laga löner och skattefördelar som tillater att familjer med en (manlig) höginkomsttagare har den andra (kvinnliga) föräldern hemma och ända kan leva med nästan lika hög standard som om bada jobbat.
Sen är jag lite tudelad till att hjälpa sin familj. I princip anser jag att staten ska se till att alla har det bra, men jag skulle ha svart att se pa om jag hade det väldigt bra ekonomiskt och mina föräldrar knappt gick runt. I manga kulturer hör det ju ocksa till att man hjälper varandra. Jag antar att vi tappat det i Sverige pga det sociala välfärdssystemet, som tyvärr inte verkar fungera sa bra längre.

En av de mest irriterande kommentarerna man får när man röstar rött och har en bra lön är just att de faktorerna anses fullständigt oförenliga av så många. Alla som går från rött till blått när de tjänar mer eftersom deras tidigare ”ideologi” och ”värderingar om allas lika värde och möjlighet till lika chanser i samhället” visar sig bara ha handlat om vad som passar dem bäst för tillfället. Och med bäst menar jag ekonomiskt i stunden. Att man då inte följer i deras fotspår möts med total oförståelse. De har ju ”vuxit upp” och ”vet” att ”alla” kan. Jo precis. Säkert.

Hej.
Jag röstar också vänster och håller med om allt i din syn på ekonomisk jämlikhet. Det är skit att vissa jobb är så lågavlönade att man knappt klarar sig på sin lön.
Men av ren nyfikenhet undrar jag: Vad jobbar din mamma med?

Läckberg har inget med det här inlägget att göra. Hon var med i inlägget om att det inte är synd om rika. Det var nån dag sen. Det här inlägget föddes ur kommentarsfältet under inlägget om klass som skrevs innan inlägget med läckberg. Och från Läckbergs instagram uppkom diskussionen kring ”alla kan om de vill”. Thats about it. Det handlar inte om läckberg.

Du säger att du inte har ansvar för att försörja din mamma utan hon ska kunna försörja sig själv, då borde vi ju sluta betala skatt (hjälpa varandra) helt och så får var och en göra det man själv vill med sina pengar.
Jag vill också att alla ska ha det bra och ha en dräglig inkomst, men det är ju upp till dem och inte mig att se till att de får det. I Sverige finns alla möjligheter, men man måste lyfta fingret själv för att förändra sin situation.

Heja dig!! Är också vänster och blir så JÄVLA SATANS TRÖTT på att vissa människor, väldigt många människor (framför allt alla dessa som använder ordet INDIVIDER ständigt och jämt) helt saknar förmågan att ställa sig en bit ifrån sig själva och se världen från ett större perspektiv än från sitt eget ego. Ibland känner jag sådan lust och önskan att dessa människor verkligen skulle hamna i träsket själva eller fick byta liv med någon annan för att få dem att vakna. Var finns solidariteten? Medmänskligheten? Vad fan är detta liksom?? GRRRRRR. Om jag hade makten skulle jag bara knöla ihop hela världen och börja om från noll. Så känns det.

En sak som gör mig så irriterad när man diskuterar blå politik är att man förutsätter att ingen röstar blått med hjärtat. Guess what, det finns folk som tycker annorlunda än du utan att tänka på sin egen lilla plånbok. Jag till exempel. Jag röstar blått för att jag genuint tror att det är det bästa för alla, inte bara för mig.
Nu undanber jag mig 300 sossar och vänsterpartister som vill berätta hur dum i huvudet jag är och diskutera sakfrågor och exempel. Vi tycker olika och kommer alltid tycka olika men acceptera bara det faktumet att det finns, med största sannolikhet betydligt fler än ni tror som röstar annorlunda än er men fortfarande av ”rätt anledningar”. Det är inget det röda blocket har ensamrätt på.

Åh, du ska veta, Natashja, att dem här inläggen gör skillnad för mig. Jag vet inte hur jag ska ha råd med ungarnas vinterkläder (snön har redan fallit här) och julklapparna orkar jag inte ens tänka på, och ja, jag hatar dem som har det bättre ställt litegrann. Jag tycker att den där märkesjackan kanske kunde ha räckt till två och jag anser att deras superspeciella skor hade räckt åt varma fötter för fem barn. Jag förbannar och hatar helt enkelt – i smyg. Jag har tillräckligt med stolthet kvar för att inte säga det högt.
Sedan, det här med att betala för familjemedlemmar, har jag också en del åsikter om.
Min svärmor, farmor till tre av mina barn, vägrar skaffa sig ett jobb under ”hennes värdighet” och har därför levt på oss de senaste 6 åren. Hennes syster står för själva hyran (och ägare) så att säga och vi betalar el, cigg och mat medan vi inte har pengar över till ett par nya gympaskor åt ena ungen.
Jag blir arg och hatar min sambo för varje gång han räcker en femhundring åt henne då jag vet vad den hade kunnat göra för oss, samtidigt som jag förstår då det är hans mamma.
Hur lågt har man sjunkit då man hellre ber sina barn om försörjning än socialen? Vad kan vi göra åt det?

Utifrån din beskrivning av era förhållanden låter det som att du tillhör den ekonomiska underklassen, dvs. den fattigaste delen av arbetarklassen.
Jag tycker lite synd om dig. Dels för att du är väldigt fattig jämfört med mig. Men fr a för att du verkar tycka att du har det jävligt o det i slutändan är vår subjektiva upplevelse av hur vi har det som avgör hur vi mår.
Jag röstar själv vänster. Detta eftersom jag vill ha bort riskkapitalister från vård o skola samt allmänt vill tillföra mer resurser till dessa områden.
Med det sagt så tycker jag inte att det är självklart att socialbidragsnormen borde höjas. Självklart är det – jämfört med många andra svenskar – synd om dem som i praktiken är hänvisade till socialbidrag. Men jag fruktar att den sammanlagda kostnaden för att ge dem en ekonomiskt bättre tillvaro skulle kunna bli så hög så att den skulle kosta jätteresurser från annat. Dels för att drivkrafterna för att göra sig attraktiv för arbetsgivare som tillhandahåller trista o lågbetalda jobb skulle minska. Dels för den direkta kostnaden i sig. Hur trist det än kan låta så är jag rädd att det kan vara nödvändigt att de fattigaste i Sverige får nöja sig med en trist miljonprogramslgh i oattraktivt område, mättande mat från Euroshopper, internetuppkoppling på gammal dator som andra ratar o begagnade men värmande kläder. Om vi breddar perspektivet o blickar utanför landet så är det trots allt helt fantastiskt hur anständigt de fattigaste i detta land ändå har det.

I mitt landsting har man bestämt att gånghjälpmedel utomhus är något individen ska (’kan’) bekosta själv. Jag är partiellt gående inomhus med stöd och har således inte rätt till rullstol eller rollator som hjälpmedel. Landstinget anses att behoven kan tillgodoses på andra sätt, hemtjänst, färdtjänst, boendestöd och liknande. Man skyfflar alltså över kostnaden på kommunen, f.ö. samma skattebetalare som landstinget…
För mig är det en jävla skillnad att kunna handla själv eller få hjälp med det. Det är en jävla skillnad på att kunna få hem en lök nästa tisdag eller nu när jag är sugen på köttfärssås. Det är en jävla skillnad att kunna ta en promenad nu när vädret är vackert eller på torsdag när hemtjänsten har tid. Och så vidare.
För mig har det löst sig. Jag hade tur och jag hade ett enormt socialt skyddsnät som mobiliserade sina kontaktnät och så vidare. Jag har nu rullstol och rollator, men de är privatanskaffade. En solskenshistoria kan tyckas, ’då fungerar ju systemet’ och jag tycker att ’Eh, nej!’
Det är en jävla skillnad på att få lov att finnas eller att ha rätt att finnas. Jag vill kunna stå mitt i byxorna, inte med mössan i handen. Jag har inte bett om den här sjuka skitkroppen, jag har inte förtjänat den.
Så vad vill jag ha sagt? Att jag vill få finnas utan skuld eller tacksamhet, utan beroende av välvilja utan för att jag har rätt till det som människa. Där är vi inte längre. I alla fall inte i det landsting jag bor.

Nej LD, svårt att hålla med dig i dina politiska resonemang. Det du pratar om är relativ fattigdom, inte faktisk fattigdom. Och även om även relativ fattigdom är trist så kan man inte bygga ett samhälle på att försäkra sig om att alla får nya vinterkläder och cyklar.

Men om inte ansvaret för ett rättvist samhälle ska dumpas i knät på enskilda individer, vem är det då som ska ha ansvaret? Alla dessa enskilda individer utgör ju samhället. Det är ju enkelt att säga att jag röstar si och så jag jag tycker att politikerna ska göra det här och det här för att vi ska få ett mer rättvist samhälle. Genom att säga så tycker jag att man skjuter i från sig ansvaret. Jag anser att individerna i samhället också borde ta ett eget ansvar (utöver att rösta) för att vi ska få rättvisa. Tycker man verkligen att de ekonomiska resurserna borde fördelas mer rättvist, då borde man väl också vara beredd att avstå en del av sina egna? Eller vems pengar är det som ska fördelas till dem som har det sämre ekonomiskt?

Jag håller verkligen med dig till 100%. Det är precis så jag också för min argumentation: att fattiga inte ska behöva leva på nåd av de rika. Nej det ska vara en självklarhet att man tycker att alla ska ha det lika bra. Men det tycker verkligen inte alla. Personligen kan jag inte förstå det. Jag kan inte förstå den girighet som råder och att egoismen om att ”mina barn ska få vad de behöver (oftast jävligt mycket mer än vad de faktiskt rent materiellt behöver)” eller ”jag jobbar hårt och förtjänar en bra lön”. Nr folk säger sånt vill jag bara skrika mitt allra högsta rakt in det deras fejjas ”håll käften din idiot fattar du inte vilket jävla arbete det rävs av en sjuk person att genomgå alla jävla utredningar innan man har rätt till sjukersättning!!!?!??”
Det som också gör mig förbannad är att folk utgår från att personer som har sjukersättning (det som tidigare kallades sjukpension) är lata eller att de har det så jävla bra. Man bara fattar nk inte??! Det är en person som är SJUK!! Det är inget eget val. Det bara är så. Den personen ska fan ha lika stora möjligheter att ge sig själv, de den bryr sig om och sina barn en härlig barndom. Här kan man även komma in på rätten att få använda sig av den svindyra kollektivtrafiken. Bara för att privata kapitalistiska företag vill tjäna storkovan får man betala (iaf om jag vill åka buss till jobbet) 985kr/mån. Och det är bara för mig. Jag tjänsar pengar. Men de som inte tjänar pengar då? Ska de cykla? Okej, jag håller mig inte helt till ämnet kanske, men jag blir så jävla förbannad över orättvisorna i världen. Och föreställningar om fattiga som lata. Eller föreställningar som att arbeten med människor inte är värt att lägga mer än 19000kr i ingångslön på. Förbannad är ordet.
Lady Dahmer – du och din blogg behövds så jävla mycket! Varje dag går jag in och läser och blir glad över att du tar diskussion, du upplyser jordens befolkning (tex arbetar jag stenhårt på att sluta prata om det yttre även om det är skitsvårt för jag har också komplex och vill bli smal å snygg…). Tack å hej du är grym!

under tiden som du skriver bra inlägg och röstar på det parti du tror på så kan du ända hjälpa din mamma. man hjälper sin familj. betyder inte att det är ditt ansvar men av kärlek hjälper man sin familj.

Till Sandra.
Jag kobbar med ekonomiskt bistånd på socialtjänsten. Det du beskriver är ingen ovanlighet. Jag förstår verkligen din frustration och att du blir förbannad på både svärmor och sambo. Din svärmor har ett eget ansvar att kontakta socialtjänsten. Mitt tips är att ta upp det med din sambo och ta er tid att diskutera igenom det.
Personligen är jag av åsikten att din sambo och hans syskon (som också bidrar) får tala med henne vad det gör med er ekonomi när hon inte gör vad hon kan för sin. Att vända sig till socialtjänsten är för många det absolut värsta tänkbara. Vad många kanske inte vet är att många av oss som arbetar med försörjningsstöd vet precis hur jobbigt det är. Vi är väldigt måna om att försöka möta individen där denne står. Och motivera till att ett arbete den erbjuds.
Det kan ju vara så att (säger inte att det är så) din svärmor söker arbete men inte får något och känslor som skam, skuld, värdelöshet är inte ovanligt. Då är det lättare att säga att hon inte tar ett arbete som är unde hennes värdighet, än att säga att hon har sökt även dessa men fått nej. Det behöver ite vara så, bara en reflektion.
För att vara berättigad försörjningsstöd finns två grundkrav:
1. Är det så att din svärmor kan stå till arbetsmarknadens förfogande skall hon vara inskriven på Arbetsförmedlingen och aktivt söka arbete (där jag jobbar kräver vi minst 15 jobb/månad).
2. Kan hon inte stå till arbetasmarknadens förfogande skall hon ta kontakt med sjukvården för en sjukskrivning.
Rädsla inför nya saker kan också göra att man avstår att söka något man faktiskt kan ha rätt till. Så information är väldigt viktigt. Hon kan börja med att ringa till socialtjänsten och fråga hur det fungerar. Som ett första steg.
Men känn inte att detta är ett ansvar som hamnar på sig. För det är det inte. Kommunen har detta ansvar. Och det ska de ta. Individen har också ett ansvar., självklart och det får den ta. Du behöver inte göra det för henne.
Hoppas det var till lite hjälp.

Att rösta höger handlar inte för det mesta om att man tänker på individen. Det är få som är så egoistiska att de tycker att de själva är det enda som räknas, även om de personerna såklart finns. Däremot handlar det om en grundläggande skillnad i hur man ser på samhället, och vad som ska skötas av staten.
Många med mig som röstar på högern anser att det individuella ansvaret är väldigt viktigt; vi röstar inte på högern för att få det bättre för oss själva men för att vi anser att alla människor har ett ansvar, och att det bör lyftas fram och uppmuntras. Och att det i förlängningen leder till att det blir bättre för de flesta. Jag tror inget blir bättre av ett samhälle där staten sköter allt, bestämmer allt, tar stor del av lönen i skatt (för det gör de ju inte bara för de rika – även låginkomsttagare betalar ju en ansenlig summa i skatt) o.s.v. Då blir vi, som är fallet idag, beroende av att den starka staten alltid finns där. Människor sparar inte tillräckligt, tar för dyra lån, o.s.v. för man är van vid att om det är nåt man inte får/bör göra så säger staten inte till. Men sen kommer en finanskris eller liknande som drabbar staten betydligt hårdare än individerna och plötsligt hade de där pengarna på banken varit ganska bra att ha
Så för mig är den stora skillnaden mellan högern & vänstern att om man vill fortsätta befästa detta att staten är som en föräldrafigur som alltid visar vägen och säger vad som är okej, så röstar man på vänstern. Om man däremot vill uppmuntra att människor tar eget ansvar för både sig själva, samhället och sina medmänniskor – då röstar man på högern. Vilket av det man föredrar är såklart individuellt. Men det här klankandet på högeranhängare med att vi bara tänker på individen – det är fan inte sant.

Problemet är att alla människor inte kan ta detta ansvar. Därmed behövs en stat som skyddar och stöttar folket. Det är ALLTID de svaga som råkar illa ut när det kommer till att individen ska ta sitt egna ansvar. Alltid. En resursstark person har helt andra förutsättningar än en resurssvaga. Därför tycker jag att det faktiskt är egoistiskt att rösta höger – för man kan inte utgå från att alla andra kan ta det ansvar som en högerliberal regering kräver.

Ett problem med att omfördela resurser till de sämst ställda är att det driver upp inflationen och då urholkas effekten av omfördelningen, dvs de får nominellt mer men i reala termer samma eller nästan detsamma och då försvinner större delen av den önskvärda effekten. Men samtidigt blir incitamentstrukturen lidande så att folk inte anstränger sig lika mycket.
Så ur ekonomisk synvinkel förlorar de flesta på för stor utjämning. Samtidigt vinner nog de flesta ekonomiskt på en viss ekonomiskt utjämning. Sedan ska man inte ta politiska beslut enbart utifrån ekonomin men man bör vara medveten om de ekonomiska effekterna av besluten.

Ett par saker jag vill inflika i den här debatten. När det gäller inkomst och förmögenhetsskillnader så förlorar vi i konsumtion på stora skillnader.
Om vi fördelar så dom som har mest pengar får mest pengar kommer dom tillslut att slå i ett konsumtionstak. Nej, man kan inte åka tre bilar till jobbet eller äta ett ton mat i veckan, följden blir ren lyxkonsumtion eller att pengarna används till spekulation.
Ger vi däremot mer pengar till dom som har det sämst kommer konsumtionen att öka och fler jobb skapas. Det här är något som på sikt gynnar dom små företagen.
Låt oss säga att jag blir arbetslös och måste ta fram rödpennan. Vilka i första hand kommer att prioriteras? Har jag en köpt bostad blir det banken, annars ett fastighetsbolag som äger lägenheten.
Sen kommer väl elmaffian så dom inte slår av strömmen. Lite mat måste jag ju ha, alltså köper jag den där det är billigt hos en större koncern som Lidl.
Däremot kommer det gym jag går på som är familjeägt att tappa en kund, bensinmacken där jag tankar som är en typ av småföretag som jobbar på francise, kommer jag inte att köpa tidningar eller nybakt bröd av längre och ännu mindre bensin. Den lilla kiosken kommer heller inte att se mig, lunchrestaurangen där jag äter får göra en portion mindre om dagen o.s.v.
Tragiskt, men jag kan inte ta SMS-lån för att gynna småföretag.
När det gäller USA som håller på att skuldsätta sig långt upp över öronen, så påstår en del att landet hade brakat åt helvete för länge sen om man inte konsumerat för lånade pengar.
Tycker debatten när det gäller arbetslöshet borde handla om efterfrågan istället för att ge folk taskiga anställningsvilkor och skitlöner.
Sen när det gäller välgörenhet har vi blivit jävligt naiva i det här landet. Okej, jag köper Situation Stockholm och är månadsgivare till Rädda Barnen. Tack vare att vi har haft ett någorlunda anständigt samhälle i decennier har vi välgörenhetsorganisationer som är rätt trevliga.
Låt oss titta på hur det ser ut i utlandet. I USA hjälper Nation of Islam som har en kvinnosyn vi knappast skulle tollerera dom svarta i slummen.
Dom fattiga vita hjälps av program av den yttersta kristna tokhögern, när det gäller Londons förorter så organiserar nynazisterna soppkök o.s.v.
Försök vinna tillbaka dom människor som vi redan vänt ryggen åt och blir beroende av dom här organisationerna.
Men det kan väl knappast hända här eller …..
Skitsnack, det har redan hänt, kolla länken
http://kajsalisasblogg.wordpress.com/2011/06/09/lat-dom-ata-kakor-del-2/
Killen som dyker upp i kommentarsfältet är värd att googla på, han dyker knappast upp i några smickrande sammanhang. SvP står för övrigt för Svenskarnas Parti. Före detta Nationella Fronten.

Fast din analys är inte komplett. Du måste anta att lyxkonsumtionen respektive spekulationen inte skapar jobb i förlängningen eller åtminstone i lägre grad än vad din konsumtion gör. Detta är empiriskt inte helt säkert.
Din analys är vanlig bland vänstern då man hävdar att konsumtionsbenägenheten är större i offentliga sektorn än i privata och därför bör man beskatta högt och ha en stor offentlig sektor. Ett stort problem med detta är att man tar bort kapital för företagen så de får svårare att växa och färre jobb skapas.
Problemet med att öka efterfrågan är att det är ineffektivt då en stor del av det vi konsumerar importeras så att minska arbetslösheten på det sättet blir väldigt dyrt.

Du skriver att din mamma inte hade råd att vara ledig när du växte upp. Då styrde ju sossarna. Hör de till liberalerna menar du? Jag är också nyfiken på hur hon kan ha så tajt ekonomi trots att hon har ett jobb, men det förstår jag att vi inte får veta.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *