Kategorier
diskussion & debatt

Att ta ett steg tillbaka för att nån annan ska få plats

Ett nytt initiativ är #TackaNej som går ut på att få män att tacka nej till helmanliga paneler. Det är ju precis det där jag skrivit om så många gånger; att ta ett steg tillbaka, lämna plats, för att nån annan ska få utrymme. Istället för att kräva att den mindre privilegierade gruppen ska ”lära sig ta plats” eller ”våga ta för sig” hela jävla tiden, för det lägger ofta orimliga krav på den redan utsatte samt hur enkelt är det att ”ta för sig” om man aldrig får tillfället eller tillfrågas? ”Kvinnor kan, vi är starka”, jaha, men om JAG inte kan då? Är jag svag? Och om jag är svag, ska jag skylla mig själv?

Maktbalans kräver handling från de med privilegier men få är (förståeligt) villiga att släppa sitt lilla hörn för nån annan. Nu är inte jag ett speciellt stort fan av kampanjer (som föds och dör på kort tid) men det här initiativet ifrågasätter samt synliggör traditionella mönstren och ger förhoppningsvis en tankeställare. Kanske kommer det ha betydelse i sammanhang där arrangörer helt oreflekterat sätter ihop grupper med bara män.

Jag ser dock två eventuella problem med initiativet även om jag välkomnar det.

1. var är det intersektionella perspektivet? Kan vi applicera detta på helvita paneler? Jag hoppas det sprider sig till andra arenor också.

2. risken för att männen än en gång hyllas som hjältar för sin ”uppoffring”. (Detta är dock alltid en risk när privilegierade försöker göra nåt positivt med sin makt)

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Att ta ett steg tillbaka för att nån annan ska få plats”

Jag ser andra problem med initativet – det intersektionella perspektivet känns inte så vidare relevant att ta upp då paneler i sig brukar bestå av ganska få platser.
Om du har 3 platser i en panel till exempel och ska försöka få in flera olika ålderskategorier, religioner, hudfärg, sexuell läggning, klass, etc, etc som alla är kvalificerade att vara ämnesexperter och sitta i en panel så begränsar du panelen något enormt och sänker kompetensen snarare än höjer den (vilket var själva grundidén med initativet.
Låt oss säga att du mot förmodan hittar en bisexuell asiatisk transperson i 60 års åldern som är starkt troende muslim och som faktiskt är ämnesexpert och kan sitta i panelen. Ja, då kommer ju problemet att det finns fler än tre ålderskategorier, fler än tre religioner, fler än tre etniciteter, fler än tre sexuella läggningar, etc, etc. Någon kommer alltid att känna sig utanför.
Kvinnor känns rimligare att begära, då det inte är lika segmenterat utan att det faktiskt finns en stor grupp människor att välja mellan.
Med det sagt så ser jag ett annat problem med initiativet: det kan inte applicera det här tänket på ALLA paneler. Det finns områden där män vet bäst och då ska de sitta i panelen och det finns områden där kvinnor vet bäst och då ska de sitta i panelen. Jag skulle till exempel aldrig någonsin stödja en panel som har en endaste man på sig som ska besluta om aborter.

Det största problemet tycker jag är att kvinnors plats i en panel inte kommer tas på allvar, eftersom ”de bara kom in för att några män tackade nej”.
Vilket i sin tur kommer leda till att fler kvinnor tackar nej för att de inte vill vara ett alibi.
Vilket i sin tur i värsta fall leder till att du får kvinnor som är underkvalificerade som frontar en panel.
Vilket i sin tur förstärker gamla åsikter om att ”kvinnor inte kan”.
Rättviseförmedlingen är awesome eftersom de både får de som skall boka in frilansare och föreläsare att tänka till, samt pushar kvinnor att tacka ja. Positiv förändring, inte negativ.
Ovanstående förslag är helt värdelöst kan jag tycka. Det hade kunnat vara bra om killarna inte ville vara sådana ”knights in shining armour” och publikt skryta om att ”jag minsann tackat nej för jaaaag är sååååå jämställd”. De skall ju till och med lista vilka som tackat nej på hemsidan. WTF liksom. ”Jaha, där sitter du och ser gullig ut för att Jan Gradvall tackade nej”
Det leder också till att den som har mycket frilansuppdrag kan tacka nej och verka hjälte, medan killen som lever på gränsen får framstå som den ojämställda för att han inte har råd att tacka nej.
Hade de tackat nej i det tysta hade det kanske blivit en riktig förändring.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *