Kategorier
diskussion & debatt

Elaka kommentarer förklädda som omtanke

”Undrar hur du tänker när du lägger upp alla möjliga bilder på dina barn? Känner du verkligen att du respekterar dina barns integritet? Tror du inte att det kan vara problematiskt att dina barn har värsta pinsamma fotoalbumet på internet öppet för alla? Att de alltid kommer att vara barnen på internet till feministmamman? Försöker skriva det här med all respekt, menar inget illa, dock kan jag inte undgå att tycka synd om barnen”.

Det här är ett typiskt exempel på en kommentar som är ganska giftig men som levereras i en ”trevlig” förpackning.  Kritiken i sig är inte problemet, utan tvärtom relevant, men här har vi en kommentar full av skuldbeläggning och illa dolda antydningar om att jag inte vill mina barns bästa, att jag rentav skiter i dem och kanske t.o.m är en ganska kass morsa. Det är synd om barnen.

Nu kanske just den här personen bara uttryckte sig klumpigt (sånt händer ju och vi behöver inte spekulera i detta) men då behöver hen tänka igenom sitt sätt att uttrycka sig på. För de elakaste kommentarerna levereras ofta just så. Med ett leende och ”jag menar inget illa men”. Jo det är precis det du gör. Många har förfinat sin teknik att trycka till utan att det låter otrevligt för omgivningen. Man liksom lindar in det giftiga i omtanke eller välmening. Det är riktigt falskt och oschysst men ofta är det bara mottagaren som uppfattar piken och omgivningen står förvånade bredvid när man lackar ur.

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Elaka kommentarer förklädda som omtanke”

+1
Alla är inte socialt kompetenta. Framförallt inte i skrift.
Men….. jag har efter lång tid på nätet fått mindre tolerans men jag försöker att ha en välvillig inställning om jag stöter på ett nick som jag inte känner sedan tidigare. En vilja att lära känna hur just denna utrycker sig och efter förklaringar egentligen menar. Lyckas inte alltid.
Rent allmänt så verkar LD undanbe sig åsikter om hur man ser på det som hon gör eller är. Det känns lite märkligt med tanke på hur hon skriver men något som jag försöker respektera. Svårare blir det för mig när det utrycks åsikter om hur man ska göra när det gäller mot fler än henne.

Åh, vad jag avskyr sånt här. Ungefär som när min mamma undrar om jag inte ska gå ner lite i vikt eftersom övervikt kan slita på mina redan dåliga knän. NÄ MAMMA, MINA KNÄN MÅR BARA BRA. Och alla andra blir oförstående över min ilska eftersom hon ”bara menar väl”.

Får höra många sådana ’välmenande kommentarer’ som funktionshindrad. Eftersom jag tydligen ’ser frisk ut’ är det fritt fram att ifrågasätta mig och mina livsval. Över lag en passiv aggressivitet som ja uppfattar som vanligare från kvinnor än från män (som har andra sätt att vara skitstövlar på).

Nu blir jag helt orolig att min kommentar också var en förklädd elak kommentar. Det var den verkligen inte, så jag hoppas att jag inte formulerade mig fel. Jag reflekterade bara över mina egna tankar i frågan, och jag tycker som sagt att du har en vettig framställning av dina barn på bloggen. Hoppas att jag inte har foten i munnen, heh.

ingen fara. Jag är ganska bra på att snappa upp attityder. Dock är jag såklart mer liberal mot mina stammisar. Jag kollar alltid tidigare kommentarer när jag får en dryg kommentar från nån. Beroende på personens tidigare historia beror min reaktion.

Du stod och står inte alls ensam ang att lacka ur på kommentarer likt den… Jag tror att fler med mig reagerade och således fler med dig. Att uttrycka att det är synd om någons barn är nåt av det elakaste en kan göra – ffa inlindat i en låtsas-skepnad av att bry sig om. Nej tack.

Jag tänker att sådana hör kommentarer inte ens är förklädda eller levereras i en trevlig förpackning. Det är bara blandat fraser som bär olika typer av mening, som enligt avsändaren tydligen ska ta ut varandra. Tyvärr funkar det ju inte så. De fomruleringarna som används kan ju användas för att förmildra eller förtydliga ett budskap, men de tar ju inte bort innebörden av något man precis sagt eller skrivit. Som tex något så negativt laddat som att man tycker synd om någons barn.
Sedan tänker jag att det finns elaka kommentarer som verkligen är förklädda och som är svårare att upptäcka även för mottagaren. De är trixigare.

Jag fick en kommentar igår som jag har tänkt mkt på också…vi fick hem en barnvagn igår(ska ha smått om ca 2 veckor), och vi hann knappt ta in den innan vår katt hade smugit ner i barnvagnen. Jag tyckte det var komiskt och tryckte en bild innan jag lyfte bort katten och la ett skynke över.
Jag la upp bilden på instagram, och fick en kommentar av en kompis: ”Vi får hoppas att bebis inte föds allergisk ;)”
har ingen aning om vad kommentaren menade. Jag svarade att ”det skulle vara jävligt tråkigt då vi i så fall måste ta bort katterna.” För så är det ju – om bebis är allergisk så måste katterna bort. Det vet ju alla.
Jag och min sambo är riktiga kattmänniskor och tycker om våra katter som vi haft i 5 år. Att hon skulle skriva så förstår jag ej. Som om den betydde att vi skulle skylla oss själva för att vi hade skaffat katt innan vi skaffat bebis? Flirtgubben efteråt i meddelandet retar mig extra mkt – lite ”Haha, om bebis är allergisk kommer hen att dö för att ni låter katten ligga i barnvagnen!” Har ingen aning, men jag tycker inte att kommentaren var välmenande överhuvudtaget. Om bebis är allergisk så spelar det ju ingen roll om katten legat i barnvagnen eller ej, eftersom att hen förmodligen skulle vara allergisk mot ALLT i lägenheten…
Att he bort katterna skulle inte vara roligt alls. Det skulle vara tufft som fan…

Tror nog personen snarare menade att det blir hår i vagnen ( vilket kanske inte är så kul)och att man brukar få råd om att se till att katter håller sig undan vagn och säng eftersom katten annars kan göra det till en vanan att mysa där, och på så sätt fortsätta hoppa upp för att mysa när bebeis ligger där. Och ja, kvävningsrisk.
Men folk vågar inte skriva vad de menar utan ska kläin allt i lulllull.
En rak kommentar behöver ju inte va aelakt, en förklädd blir det dock lättare.

Men vaf… ”Tror du inte att det kan vara problematiskt att dina barn … alltid kommer att vara barnen på internet till feministmamman?”
Att vara barn till en feminist, är det alltså något slags STIGMA? Kommer det att bli ett STÖRRE stigma i framtiden? Här tror man att utvecklingen går framåt, och så dyker det upp nåt sånt här, som visar att vi bara har skrapat på toppen av det sunkiga, reaktionära isberget. Jag blir så fruktansvärt trött. Feministmamman…!

Jag kanske är korkad – men jag förstår inte vad som är otrevligt?
Är det inte så att ord kan verka hårdare i text än i tal?
Om man läser kommentaren på ett ”glatt” sätt så framstår den inte så elak alls. Utan mer som en person som kanske känner att Lady D är öppen för diskussion och att hon faktiskt UNDRAR hur hon tänkter kring det hela?
Är det för at hon skriver att hon tycker synd om barnen? Att det gör det hela lite ”smutsigt”, som att man ska tycka synd om barnen för att hon som skrev kommentaren tycker att det finns något att tycka synd om.
Hmmm.. ganska intressant när man tänker på det.

Håller med, vet inte om det alltid varit så men för mig känns det där extra ”jag menar inget illa” är något inlärt som folk inte riktigt tänker på vad det faktiskt betyder och vad det är som de säger. Annat exempel är ”inget personligt men” och ofta kommer det ju därefter något som inte är annat än personligt. Skumt att det ska ha blivit så egentligen. Kanske en liten extralektion i svenska skulle passa bra, lära sig skillnad på personligt och opersonligt, vad som är konstruktiv kritik och vad som är rent ut sagt elakt, skulle vara på sin plats?
Humhum.

Jag uttrycker mig klumpigt ibland, och då kan jag tillägga ”Jag menar inget illa, jag menade bara att…” och liknande. Det brukar inte vara nån pik, utan snarare sånt jag sagt som jag sen inser att kunde tolkas som en pik. Jag kan tänka på en sida av en situation, och sen inse att nån annan kanske ser en annan sida, och då måste jag ju ursäkta mig på nåt sätt, och berätta vilken sida det var jag tänkte på. Jag tror det kan vara problematiskt att säga att dessa ”Jag menar inget illa, men..” i precis varenda fall skulle vara nåt elakt egentligen, för det är det nog inte.
Om man däremot inleder med ”Jag menar inget illa..”, för att man på förhand vet att man är påväg att trampa på ömma tår, så kanske man ska fundera en extra gång, vad är syftet med kommentaren? Det skiner nog igenom ganska lätt vilken attityd man har.

Fast nu känns det bara som att du vrider och vänder på kommentaren för att hitta fel. Kommentaren var rätt ”harsh”, men jag fick inte intrycket av att det var en illvillig kommentar.

Fast vet du.. jag läste Elaines inlägg och kommentarer också, och drar tillbaka att du ”vänder och vrider på kommentaren för att hitta fel.” Inser att det nog mer handlar om att alla är olika och reagerar på olika sätt. Men håller mig fast vid att jag inte såg det som en illvillig kommentar direkt.

Det är snarare vackert hur engagerad du är i dina barn. Dina småttingar kommer nog vara tacksamma över att ha just dig som mamma i framtiden. Det finns så många som struntar i sina barn och har brister som inte är ok lägg fokus på dem istället om ni nu måste påpeka andras liv!!!
Tack för en härlig blogg LD! Tess

Varför ska man lägga sig i andras sätt att ta hand om sina små överhuvudtaget? Vi som hade det tvärtom, totalt oengagerade föräldrar och beteenden som skadat oss från vi var små ser verkligen vilken underbar mamma LD är… Ni bara söker efter något att störa er på, så jäkla lame.

”Du får inte ta illa upp nu! men allt du gör är fel, du ser ut som skit, du pratar fult, du beter dig konstigt och jag gillar inte dig, neee asså jag hatar allt med dig, men jag menar det på bästa tänkbara sätt! du får inte ta det negativt 😉 ”
Och tar man illa upp ”men guuu tagga ner, jag var ju bara ärlig, någon måste ju säga det, shit asså guuu va känslig du är”
typ så..
lite överdrivet, men egentligen inte så mycket som jag kanske skulle önskat.. ”neee men det var ju bara lite konstruktiv kritik, det måste man ju tåla”
öhm, ja..

Jag förstår helt hur du menar, det gör jag. Men ibland kan jag känna att man kanske måste uttrycka sig med meningen ” jag menar inget illa.” För ibland menar man inte illa, man menar väl och kanske redan innan vet att det kommer låta lite hårt och därför använder sig av de orden?
Ex. om jag pratar med en väninna som jag tycker är i en sits som är dålig för henne så tycker jag det funkar att säga: Jag menar inget illa nu men jag tycker att du borde tänka si och så i en situation som denna.
Dåligt exempel kanske men ibland måste man nog använda sig av såna ord.
Eller är det bättre att kanske bara välja att säga saker utan att innan förvarna? Hur ser du på det? Jag har inte tänkt så långt men fick mig lite en tankeställare nu när jag skriver min kommentar.
” jag tycker du ska tänka på det här” – utan nån förvarning liksom?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *