Kategorier
diskussion & debatt

Hur kan förskolan förbättras?

Idag lämnade jag ungarna tidigt. Tidigt för oss betyder klockan åtta. Ninja ska på teater och jag ska ha fikafest med Rose-Marie // Bambi inne på söder.
Men tillbaka till förskolan. Hur mår ungarna? Hur påverkas små barn (under tre) av den miljö förskolan erbjuder? Man kan hävda att ”förskolan behöver inte vara dålig” men det är tyvärr ofta önsketänkande för dagens förskola är inte anpassad för små barn.
Bambi skrev faktiskt ett intressant inlägg om det där hon frågade om dagens pedagogiska verksamhet egentligen var att föredra före den traditionella omsorgsverksamheten. Förskolan stoltserar ju med att vara just en förSKOLA med allt vad det innebär, men jag är benägen att tycka att det är en förbannad hets på att förskolebarn ska lära sig hela tiden. Det är projektarbeten, teman, utflykter, experiment osv. Ja, de lär sig mycket men behöver de verkligen det?
Jag hade mycket hellre sett att fokus låg på trygghet och omsorg. Skolan kommer sen.
20131128-084859.jpg
Med nya behörighetskrav så kommer det här dessutom bara försämras. Jo, jag är övertygad om det. Att anställa utbildade förskollärare kostar många gånger dubbelt så mycket som att anställa barnskötare. Det i sin tur kommer att resultera i att färre pedagoger anställs. Är det verkligen positivt? Jag tycker inte det.
Och när man snackar om barnens perspektiv som så många debattörer samt politiker gör, så klingar det tomt när man samtidigt slår ihop barngrupper och gör dem större och större. Tre pedagoger på 18 små barn är fan inte ok. Sex pedagoger på 35 barn är ännu sämre för personaltäthet har ingen betydelse i förhållande till gruppens storlek.
15 är rekommenderat eftersom att för stora barngrupper påverkar barns, speciellt små barns, stressnivåer ganska markant. Barnens grundtrygghet påverkas och deras inlärningsförmåga försämras.
Men jag tycker att femton är för mycket ändå, iallafall för barn under tre. Barngruppen bör vara så liten att varje pedagog har möjlighet och tid att bekräfta och uppfylla varje barns behov av närhet och trygghet, alltså max tre barn per pedagog. Helst två.
Det borde inte ens finnas ett behov av förskola för ettåringar men nu gör det det så jag talar hellre om vad vi kan göra för att förändra detta och hur vi kan möjliggöra för föräldrar att stanna hemma längre. Kan vi förlänga ledigheten? Höja ersättningen? Kan vi höja minimumersättningen? Finns det andra sätt?
20131128-085034.jpg

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Hur kan förskolan förbättras?”

Det handlar tyvärr inte bara om att det är ”för få” som intresserar sig för utbildningen. Det är inte ens huvudsakliga problemet. Problemet ligger i att staten inte avsätter tillräckligt med pengar till skolverksamhet (vare sig för-,grund- eller gymnasieskola) så det finns inte pengar till att anställa pedagoger. Att sänka lönerna för pedagoger till barnskötarnas nivå är dessutom nästintillt otänkbart,då skulle ingen ens tänka tanken att läsa till det.

Om jag någonsin får barn så kommer jag låta de gå på Waldorfdagis! Min mamma jobbar på ett, jag har jobbat lite på samma och jag gick själv i Waldorfskola fram till 6an.
Men iaf, jag tycker att waldorfdagis är jättebra då det är små grupper och man ser alla barn. I den yngsta gruppen (de upp till tre) är de på det dagiset 7 stycken, och det är ju alldeles lagom för då hinner pedagogerna med alla barnen! I de äldre grupperna är de ju fler självklart, men de är också bara ungefär 15 stycken.
Jag tyckte inte att Waldorfskola var så himla roligt att gå i, men Waldorfdagis tycker jag är jättebra.

Jag bor i Norge, och här är det ett minsta krav på en pedagog på tre (små)barn. Småbarnsgruppen överstiger sällan 9 barn. Jag har därför alltid känt mig bekväm med att lämna min 2,5 åring på föris. Okay, barnomsorgen är dyrare här 2500 kr per barn, och det är inte inkluderat varm mat (idiot att behöva packa ”lunch-box” varje dag) eller blöjor men det blir nästan oväsentligt i jämförelsen med Sverige och de stora barngrupperna. Sedan tycker jag kvaliteten på pedagogiken och speciellt genustänket kan förbättras här, Norge är hopplöst bakom Sverige på den debatten.

Håller helt med! Men, jag tycker faktiskt inte att privata förskolor tar så värst mycket tid. Vi har två halvdagar på termin på vi rensar i trädgården alla tillsammans, gräsklippning en vecka på sommaren och skottning en vecka på vinter plus att man ska tömma soporna två gånger om året. Jag är ensamstående med ett barn och jag säger inte att det är enkelt, bara att det faktiskt är möjligt. Småjobben får man dessutom göra när barnen är på förskolan, och på fixardagarna får barnen vara med och så går dem till en lekplats.
Och vad jag har förstått har de skyldighet att ha öppet samma tider som de kommunala.
Som ensamståeende och billös hade det varit kört för mig med kommunal förskola för vi hade inte fått plats i närheten till bostad/tågstation (då jag pendlar 3 timmar om dagen).
Sen tycker jag det är skit att privata aktörer behövs! Men jag har tyvärr inte möjligheten att föra den kampen.

Jag är utbildad förskollärare. Specialiserad i flerspråkighet ich språkinlärning. Nästan klar specialpedagog. Glad för att legitimeringen sker.
varför? Därför att ALLA väl utbildade förskollärare VET att inlärning och utveckling inte kan ske utan att det finns en trygg och stabil omsorg och värme i botten. Det finns ingen motsättning mellan pedagogisk verksamhet och omsorg.

Fast problemet ligger ju inte i vem som får jobbet för den tjänsten finns inte längre då de inte har råd att anställa pedagoger och slutat anställa barnskötare. Jag hade gärna sett att det fanns både pedagoger och barnskötare.
Jag bryr mig inte om temaveckor och häftiga bloggar, jag vill bara att någon finns där och hinner kolla min son i ögonen när han behöver det. När jag själv vikarierade som barnskötare var det MYCKET ofta som det inte var de tre schemalagda pedagogerna för att det skulle dokumentera all pedagogisk verksmhet. Ofta fick någon smita undan, och ofta var de stressade för att det var tvugna att hinna med det. Det lades alltså inte på planeringstiden utan det fick de göra på dagtid när barnen var där.
Och barnskötare med sin syn på uppfostran? Jag var inte ute efter att uppfostra någon. Jag pratade med barnen, fanns där hos dem. Det tycker jag är det allra viktigaste.
Jag som förälder klarar ju av att ta hand om mina barn utan en lång utbildning ich jag förväntar mig inte en massa resultat och framsteg av förskolan.
Självklart kan hag förstå att i större grupper är det bra att det kan finnas några pedagoger som kan få gruppen att lättare funka ihop och märka de barnen somhalkar efter. Men hellre blandade utbildningar eller ingeb alls.

Det är verkligen hemskt att det ser ut såhär i dagens samhälle.
Jag har turen att ha min barn på ett föräldrakooperativ. Det blir myycket jobb för oss föräldrar (städveckor, städdagar, fixardagar etc) och ibland funderar jag på att ge upp. Men så tänker jag på den fantastiska personalen och de små barngrupperna. 1-3 år där min yngsta går är de 9 barn på tre pedagoger och på 4-5 år som min äldsta går på så är de 14 barn på 4 pedagoger. På storbarnsavdelningen är de 14 barn på 3 pedagoger, de barnen är 5-6 år.
Vi valde den förskolan eftersom ett av deras slagord är att alla barn ska ha en trygg barn att krypa upp i.
Det känns tryggt. Barnen verkar glada och nöjda.
Så jag kavlar upp ärmarna och städar/jourar/fixar vidare.

Fast Anna, värme och trygghet är inget du måste lära dig att kunna ge. Antingen har du talang för att närma dig barnen eller så har du det inte och det har tyvärr inget med utbildning att göra. Jag menar inte att utbildningen är oviktig, tvärtom. Men att mena att värme och trygghet endast kan komma genom utbildning tycker jag är fel.

Jag har min dotter på Waldorf-förskola och känner inte alls den här oron längre. Hon började där när hon var 2,5 år, efter att ha gått i en förskola i Malmös innerstad. Skillnaden var enorm. I Malmö var det 3 personal på 17 blöjbarn, i kid you not, och dottern kom ofta hem med blåmärken och rivsår i ansiktet. Hon grät varje dag vid lämning, det var hemskt. Sen flyttade vi och skolade in henne på Waldorf. Ibland vill hon hellre stanna hemma men det är aldrig någonsin den där gråten. Om det uppstår något problem har de och vi kunnat lösa det och de har visat stor lyhördhet inför att alla barn har olika personligheter och behov.

Jag är väldigt nöjd just nu att vår förskola har 5 barn på småbarnsavdelningen (1-3) och 11 barn på storbarnsavdelningen (3-5) och att kommunen inte planerar att ta bort förskolan då det är det enda kommunala alternativet i området även om det inte blir fler barn. Iaf inte det närmsta åren. Och fler än det dubbla blir det aldrig för det finns inte plats, det känns väldigt skönt.

På förskolan där jag jobbar, på min avdelning alltså, har vi 22 barn på 3 pedagoger. Jag har jobbat där längst (i tre månader) så jag ”basar” över de två andra anställda. Vi är alla timvikarier. Föräldrarna hatar oss och jag förstår dem. På samma avdelning finns en förskollärare anställd, men hon spenderar max ett par timmar per dag i barngruppen. Resten av tiden har hon ”kontorsarbete”. Alltså hon hittar på för att komma ifrån. Min arbetsplats är jordens rövhål.
Tycker synd om de sönderstressade barnen som går och håller för öronen för att ljudnivån är så hög. Vissa får panik och börjar springa runt och slår vilt omkring sig när det blir för mycket. Jag ska sluta efter jul, jag står inte ut.

Tack Ida!
Tänk om det var fler ärliga människor, personal som kan skriva, säga som det är!
Jag ska vara sjukskriven pga mina och barnens arbetsförhållanden, ledningen ger oss 2.15 personal på 15 små nu i januari!
Varje morgon ska vi vara 2 personal på 15 små alltså!!!
Dax att säga ifrån för BARNENS skull!

De höga ambitionerna i förskolan, de höga kraven utifrån och inifrån från alla håll och i alla riktningar leder till en elitism som är så jäkla farlig! Barnets fantasi utvecklas genom leken, och framför allt den fria leken, där barnet själv får skapa lekens innehåll. Det finns massvis med forskning om hur viktig den är för barns emotionella utveckling. Idag ska förskolan vara miniskola och (med goda intentioner) ska barn lära sig läsa, räkna, skriva och det är grupper och projektarbeten till förbannelse! Det barn behöver är att leka, och det viktigaste för att det ska funka bra är de vuxna runt omkring. Om det är föräldrarna eller förskolepersonal kvittar lika så länge de är vänliga, engagerade och sätter det individuella barnets bästa först. Gör dom inte det har barnet det inte bra, inte i förskolan och inte hemma.

När jag jobbade på förskola med 1-3 åringar minns jag
Att vi delade upp oss. Så vi pedagoger hade 4-5 barn var
fördelade i olika rum/utomhus och fördelat på olika
aktiviteter. Det var mycket enklare än att arbeta
alla pedagoger på hela gruppen samtidigt och väldigt roligt! Det gäller att
hitta bra lösningar för stunden innan vi vet att barngrupperna minskar..

Hej Lady!
Älskar din blogg och ämnena du tar upp, men det hör behöver du läsa mer om. Färre förskollärare kommer inte anställas, då det är på väg att bli krav på högskoleutbildning i många kommuner.
Barngrupperna är på tok förstora, det måste göras något åt på politiker nivå. Barnen mår inte bra och inte pedagogerna heller. Men det här med att lärande ska ske i skolan.. Alltså lek är det mest lärande vi har och det måste vi använda oss av. Empati, värdegrunden, genus, sociala koder, allt! Lek och omsorg invävt i barns intresse (tema/experiment) är oerhört viktigt! För alla barn har inte lätt att leka utan hjälp.
Det var inte bättre förr. Bara storleken på grupperna. Pedagoger måste arbeta målnedvetet och reflektera/utvärdera för att varje barn skall utvecklas på bästa sätt.

Hon skriver ju inte heller att färre pedagoger kommer anställas utan att hur många pedagoger det går på x antalet barn kommer att sänkas. Om det inte börjas tillsättas mer pengar till förskola så är det den naturliga följden. Pedagoger har en högre lön än barnskötare, om bara pedagoger får anställas men pengapotten står still har man ju inte råd med lika många anställda som tidigare. Även om det är fler pedagoger än tidigare.

En sak till! Barnen skall INTE lära sig skriva/räkna osv som ovanstående skrivit.
Pedagogerna ska göra det möjligt för barn att vilja lära sig, bli nyfikna och intresserade samt utvecklas på bästa sätt.
Fri lek är bra för alla med vänner. För de som kan leka. De som kan lösa konflikter. De andra behöver vägledning. Annars missar de viktig socialkompetens!

All forskning visar att barn under tre år inte är i behov av förskola för att utvecklas men ändå är det just det argumentet som används mest mot oss som väljer att inte sätta barn i förskola… Spännande. Jag är mer kompetent att ta hand om mitt barn än en utbildad pedagog, det är jag övertygad om. Tyvärr motarbetas jag av alla, även BVC som menar att vi nu ska sätta det äldre barnet på förskola när nästa syskon kommer. Mitt barn kommer att vara nyss fyllda ett då…….. Jag förstår de föräldrar som går på att de inte är bra nog för sina barn med sådana påtryckningar. Det är synd. Några av oss har den stora glädjen i att faktiskt kunna planera för att ha barnen hemma länge. Vi borde få stöd i detta och inte tvärtom. Kan jag hålla mina två hemma länge är det ju två barn färre i redan allt för stora barngrupper.

Men dessa påtryckningar man får från omgivningen när man inte har barnet på förskola. Att barnet behöver det för utveckling osv, om de är yngre än tre år behöver de som sagt inte förskola. Jag har min äldsta hemma och jag får ofta höra att hen borde börja på dagis för det är ’bra för barn att gå på dagis’. Men det kan jag inte tro på när de är så små. Min minsta vill jag ha hemma till hen fyller två, minst!

Den tråkiga biten är att man ”straffas” om man väljer att stanna hemma länge med sina barn, då ditt pensionssparande står näst intill stilla då du är föräldraledig. Vilket i slutändan innebär att man ( oftast kvinnor) måste jobba längre innan de kan gå i pension.

Utbildade förskolelärare är otroligt viktigt! Min mamma är utbildad förskolelärare, under utbildningen fanns mycket fokus på det interkulturella och genus. Man får inte glömma att det finns mycket som en förskolelärare ska kunna hantera. Barn med diagnoser, barn från olika kulturer, barn med trauman, barn från otrygga hem osv. Det hjälper att man har en utbildning där man fått ta del av ny kunskap och olika perspektiv. Utbildning höjer även statusen och lönen för detta yrke, och det är viktigt att det satsas på så kallade kvinnoyrken!

varför skulle föräldrakooperativ bara vara för privilegierade föräldrar undrar jag??
Det finns dessutom andra alternativ som t ex Waldorf (där mina egna barn går)
Innan dess hade vi ett föräldrakooperativ och det krävdes inte mer avgifter, snarare tvärtom. Man hade god insyn, små grupper etc. Det handlar nog mest om att föräldrar inte orkar bry sig och engagera sig i barnomsorgen. Den ska helst bara funka. Lite lathet enligt mig.

Nja, det handlar mer om att föräldrakooperativ ofta har kortare öppet-tider och kräver mer jourverksamhet av föräldrar, fler sena kvällsmöten med styrelsen osv, tid som t.ex en ensamstående har svårt att klara av. Därmed handlar det om privilegierade som har möjlighet genom att de kanske är två, jobbar hemifrån eller kan ta ledigt några timmar. Jag tillhör de ensamstående som har haft barn på föräldrakooperativ och det var i princip omöjligt att medverka i verksamheten på samma sätt som de övriga föräldrarna kunde. Utöver detta älskade jag engagemanget och den insyn man fick i verksamheten, samt lärde känna alla barn och föräldrar på ett sätt som vi inte gör där vi är nu, på en kommunal förskola.

Åh Gud, de här storarbetslagen en del förskolor kör med nu för tiden då?! Jag har vickat runt på olika förskolor i två år ungefär, och värst var ett ställe med 48 (!!) barn och massa pedagoger. Lokalen var så stor, ljudnivån var fruktansvärd och JAG, som vuxen var enormt stressad hela tiden. Tänk då hur det måste varit för barnen!! De ringde mig massor av gånger efter att jag varit där några dagar, de hade jättesvårt att hitta vikarier som ville vara där (nähä?), och även jag tackade nej alla gånger…

Bortsätt från ensamstående, sjuka, och situationer där båda föräldrarna är arbetslösa – hur kan man då inte ha råd att investera i tid och god anknytning för sina barn?
Varför kan inte föräldrarna dra ner lite på lyxtillvaron för barnens skull, under bara några år? Barn bryr sig inte om nytt kök, teknikprylar, märkeskläder och 250 kvm boyta eller en charmig lgh mitt i stan.
Läser man lite psykologi och anknytningsteori förstår man snabbt att förskola inte är bra för framförallt små barn.
Jobba/plugga hemifrån, jobba helger och kvällar, jobba halvtid båda två och turas om att vara hemma, eller låt en av föräldrarna vara hemma och/eller byt av varandra en gång om året. Starta flerfamiljssystem och få ersättning från kommunen samtidigt som du arbetar halvtid och grannen passar dina barn och ta hand om dina och grannens barn på halvtid. Ta emot vårdnadsbidrag och få därmed rätt att behålla jobbet och SGI:n säkrad. Bli dagbarnvårdare. Var lite kreativa! Våga tänka utanför normen. Dagens förskola är katastrof! Vakna upp! Ge era barn trygghet och äkta kärlek, ta vara på den mest avgörande tiden för era barn – nu och i framtiden. Låt förskolan vara till för de barn som absolut måste vara där. Låt den då vara av oerhört god kvalité med små grupper och med hög personaltäthet.

SÅ JÄVLA NICE att diskussionen kommer upp! slåss just nu mot chefen på dagis då hon släpper in massor av barn men inte anställer fler pedagoger, jag blir tokig och min äldsta klagar på att ”fröknarna har aldrig tid” och tar upp problem som infunnit sig under dagen men som pedagogerna hävdar inte har skett (eftersom de inte har tid att se dem?!). Bor i en skitkommun där förskolorna säljs ut hit och dit och alla inom en radie av 10min bilåkning från oss är privata. har försökt diskutera problemet i vad som känns en miljard gånger, men ingen framgång. var hittade du infon kring att 15 barn/grupp är rekommenderat? jag behöver så mkt fakta som möjligt som jag kan slänga i ansiktet på de satans djävularna

OMFG!
Hela detta inlägg skriker OKUNSKAP.
Seriöst.
Visst är det så att förskolan idag är präglad av lärande inom vissa områden men det råder ej ”hets”. Med det menar jag att visst sker lärandedeverksamhet men omsorg ingår i det hela. Förskola heter förskola pga det inte är enbart omsorg som gäller, en verksamhet som ”tar hand om barn” pga att föräldrar arbetar = dagis. Förskola är en förberedande verksamhet inför skolstarten vari pedagogerna (om de är professionella)skapar intresse inför olika fenomen/ämnen inför skolstart. Detta sker via projekt/lek så de erhåller kunskap/meningsfullhet samt begriplighet INNAN de börjar skolan.Som sagt ”förskolan lägger grunden inför det livslånga lärandet”…
Och varför är inte förskolan anpassad för yngre barn? På vilket sätt passar/far små barn illa inom fsk, menar du?

att du inte håller med mig betyder inte att jag är okunnig så nästa gång du kommenterar så kan du skippa den biten tack. Det gör mig bara avig och ovillig att ha en dialog.
Nej jag är inte okunnig, jag är tvärtom väldigt påläst. Jag har dessutom mångårig erfarenhet i förskolan eftersom att jag jobbade som barnskötare innan jag fick barn.

Några saker!
Det känns väldigt storstadsfokuserat detta. (dvs diskussionen i kommentarerna!) För många är det inte bara att välja och vraka mellan olika omsorgsformer som kooperativ, waldorf etc. En liten stad/kommun har kanske bara två-fyra snarlika förskolor där skillnaden mest är geografisk plats. Och det handlar inte bara om föräldrarnas ovilja/vilja. I vår familj arbetar vi deltid bägge två (lågavlönade. Har ensamstående arbetskamrater som inte lika lätt kan gå ned, så vi har ändå tur att vi kan dela detta) men får ändå inte avsevärt kortare dagar. Jag på 75% har ändå 7 h arbetsdag. Min obetalda lunchtimma inräknad såklart och sen restiden på det så barnet går nästan heltid ändå när jag har förmiddagsskift. Alla arbetsplatser låter en inte byta skift hursomhelst heller. Alla arbeten kan inte skötas vid en dator, hemifrån. Finns många variabler att ta hänsyn till i en människas liv så jag tycker man ska passa sig från att för snabbt döma ut och säga sig veta hur detta kan lösas för alla. Lagen säger att arbetsgivaren ska ta ens önskemål i akt när det kommer till att gå ned i tid med anledning av småbarn men det är vad ”produktionen tillåter” i slutändan som avgör. Med andra ord, du har rätt att gå ned i tid men _hur tiden sen förläggs_ är helt upp till arbetsgivarens goda vilja.
Dessutom finns ingen garanti att ”dagmamma” är något vidare värst heller. I förskolan är de åtminstone fler vuxna som ser och kan ”kompensera” för en kollegas eventuella tillkortakommanden. För det vet vi ju alla att det finns en och annan inom barnomsorgen som ärligt borde byta bransch fullkomligt.
Jag håller med i övrigt att grupperna måste absolut minska. Fattar inte hur ”vård skola omsorg” bara blivit en klyschig ramsa på nåt vis för många politiker istället för nyckelord i budgetprioriteringarna.

Jag är stolt förskollärare. Jag har medvetet valt mitt yrke för att jag vill påverka.Vi behövs och vi kostar pengar.
Just för att vi har uppgiften att integrera pedagogiken i omsorgen. En god pedagog ger massor av kärlek och uppmuntran och inser att det inte går att ”leka skola” med våra yngsta. Det är i kramarna, blöjbytena och leken vi hittar kärnan till inlärning och kunskap. Och kunskap handlar inte om fakta enbart.
Förskollärare är förebilder. Vårt förhållningssätt påverkar era barn mer än ni anar. Hos oss skapas grundläggande värderingar kring medmänsklighet och jämlikhet. Här avgörs om ditt barn vågar vara sig själv.
Om ni visste hur avgörande pedagogerna är! Det finns, skrämmande nog, dem som inte har en aning om vad de håller på med- rycker i barnen, förstärker gamla könsroller och hetsar dem att ”passa in”. Jag menar inte att barnskötare inte behövs, men har du läst 3-4 år på universitetet torde det innebära att du vet en del om barns utveckling och behov och metodiken att möta dem.
När småbarnsföräldrar lämnar sina barn på förskolan, lämnar de över ansvaret för omsorg och uppfostran på pedagogerna som arbetar där. Vill man inte ha de bästa? Är kvantitet bättre än kvalitet när det gäller personal?
Alla som har ett eller fler små barn hemma, vet hur situationen kan vara. Det förvånar mig att man aldrig tycks reflektera över hur det går till när vi på förskolan ibland har 17 barn i 1-2 årsåldern och stundvis är två pedagoger på dessa barn. GIVETVIS kan förskolan inte ersätta en förälder. Men vi ger vad vi kan och vi är många där ute som arbetar över, köper material och planerar på fritiden. Utan ersättning. För att vi är förbaskat viktiga och från hjärtat tycker om era små.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *