Kategorier
diskussion & debatt

Jag kanske inte ska berätta om tortyrkammaren vi byggde i minecraft komplett med brinnande uppochnervänt kors?

20131112-173321.jpg
Som ”P” påpekar i kommentarsfältet: Det heter alltid att föräldern vet vad som är bäst för sina barn…. tills man säger att man spelar GTA. Men kom igen nu va, vad tror ni om mig? Att jag utsätter mina barn för våld och sexism? Jag är antagligen mer restriktiv med vad mina barn får titta på och inte än gemene man och hon är i förhållande till många av sina jämnåriga lyckligt ovetandes om mycket som handlar om just våld och sexism och könsnormer och människor som far illa och djur som dör.

Och vet ni, Ninja har inga våldsproblem eller aggressioner, hon slåss inte och hon drömmer inga mardrömmar (annat än de där lillebror ramlar ner på tågspåret) och hon är ganska bra på att förstå att man inte får döda eller slå folk i verkligheten. Hon förstår till och med att man inte få döda djur fast hon slår ihjäl ett och annat när hon spelar minecraft och har inte fått skev moral av att se på barnfilmer där monster far illa eller kaxiga katter åker på däng. JAG LOVAR. (ungefär som era köttätande ungar fattar att man inte får ta ihjäl djur bara för att man är hungrig. Eller? Mitt barn har lärt sig att man inte äter djur alls så den biten behöver jag inte förhålla mig till.)

Ja, GTA är ett ganska våldsamt spel. Om man vill iallafall. Att man KAN döda folk betyder inte att man måste göra det eller att mitt barn spelar så. Man måste inte bruka våld bara för att det går. Och Ninja är fem. Hon är nöjd om hon får hålla i kontrollen och gå runt lite. Pappa letade en cykel i en halvtimma häromdagen, för att hon skulle få cykla och det var vingligt och till slut så cyklade hon på nån och då kom polisen och DET var ju jättespännande och då skulle hon skynda sig därifrån. Ingen dog, inget blod spilldes och ingen hora blev skjuten.

skjuta horor

Men jag tycker inte att våldet i sig behöver vara ett problem alla gånger så vida man inte har ett våldsbenäget barn som imiterar allt hen ser, men då får man ju välja bort mycket mer än de spel som är för vuxna. Vi tror ofta att bara det är tecknat och gulligt med barnvänlig godkäntstämpel på så är allt frid och fröjd men jag försöker ta in hela bilden innan jag bestämmer mig för vad som är bra. (Läs gärna Nina Ruthströms inlägg ”Epic, en krigsfilm för barn” för ett annat perspektiv.)

Sexism är alltid skit men i barnfilmer är den oftare svårare att värja sig emot eftersom att den tilltalar barnen direkt. Ninja trodde att strippklubben var en skoaffär och att kvinnorna bara var nakenfisar. Faktum är att jag märker att hon påverkas mer negativt av prinsessfilmer och annat som riktar sig till barn än av spelen vi spelar.

Hur ä’r det med våldet då? Det beror på. Hur framställs våldet? Är det glorifierat som i superhjältefilmer eller Buffy där den eftersträvansvärda hjälten brukar det som ett medel för att göra sk. ”gott”? (och hur påverkar det barnen att se att visst våld är positivt? Kan det gå bra eller kan barnet få skev uppfattning om våld?) Eller framställs våldet som något dåligt, som bara dummisarna utövar? (som i t.ex Doctor Who, gud vad jag älskar detta program) Här säger jag inte heller att det finns nåt rätt eller fel för jag vet inte. Jag tror även att det hänger lite på barnet även om allt våld såklart är bäst att undvika.

Så tänker jag iallafall. Hur tänker ni? Vad för slags våld får ert barn se? Har ni rannsakat barnprogrammen och sagorna egentligen?

våldspel

Och lyncha mig inte nu, men jag planerar att spela igenom Zelda, Ocarina of Time med Ninja snart. Då ska ni få se på våld! Men jag tror faktiskt att hon kan hantera det. (Zelda är klassat som ett barnspel)

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Jag kanske inte ska berätta om tortyrkammaren vi byggde i minecraft komplett med brinnande uppochnervänt kors?”

Okej jag erkänner.
Vi har låtit henne se ganska mycket våldsfilmer och spela mycket och dessutom våldsamma spel
Och jag kan helt ärligt säga:
Det finns inget som skapar så fina minnen för far och dotter som att skjuta ihjäl lite horor!
So bring it!

Nä, ingen av dina barn är ju i en ålder där det moraliska i t.ex GTAV kommer påverka dem öht. Var själv rädd för nåt så ologiskt som dockor när jag var i den åldern, vissa tecknade serier som är helt harmlösa osv, det är svårt att veta vad som kommer vara läskigt och inte för barn i den världen.
När jag däremot ser föräldrar köpa den typen av spel med mycket våld och sexistiska budskap till sina 10-12-åringar utan en eftertanke blir jag lite fundersam. Hur spelar de hemma? Med kompisar? På LAN? Hur påverkar det att allt som riktar sig till flickor är gjort med ”pink it and shrink it”-mentalitet, och hur mår sönerna på skolgården när de prompt ska tåla spela läskiga våldsspel med stereotypa karaktärer?
Kulturbudskap är viktiga och spel betyder allt mer för oss människor, på olika vis. Det är en intressant värld, men det kräver analays och eftertanke.

För mig är hela resonemanget obegripligt av två anledningar. Jag har uppfattat ditt föräldraskap som en ambition att ge bra barnen bra värderingar. Låta dom utvecklas till enskilda och unika individer utan den press och förutsättningar som samhället lägger på flickor och pojkar. Du arbetar aktivt mot de normer som, anser jag, begränsar barnens personligheter. Hur man i det sammanhanget kan försvara att det litet barn spelar GTA kan jag inte förstå. Den andra anledningen är varför? Jag kan inte komma på en enda logisk anledning till varför ett litet barn ska spela ett sådant spel. Alla de anledningar som du ansåg vara positiva, i ditt förra svar, kan fås på oändligt många andra ställen som inte avhumaniserar och våldsglorifierar på samma sätt. Vad det gäller att spela tillsammans är mitt argument detsamma. Finns det inget annat man kan göra? Baka, läsa, busa, rita, gå, leka, mysa, sjunga, smyga, måla osv.
För det väl inte vara så att man själv, som vuxen, tycker spelet är kul och att man av bekvämlighet låter barnet också spela?

Jag tänker att i en familj där spel av olika slag ingår som en högst påtaglig del av vardagen är det mer naturligt att erbjuda detta till sina barn, än i familjer där spelandet saknas eller inte är lika frekvent. På samma sätt som en massa olika saker som ingår i en specifik familjs liv överförs till barnen. Att involvera sina barn i det man själv gör händer ju hela tiden, överallt. Just våldsamma spel hör kanske till ovanligheterna, jag vet inte, men eftersom de vuxna i familjen själva är så engagerade och framför allt medvetna om vilka typer av spel barnen spelar så blir ju spelsammanhanget betydligt tryggare och säkrare än i andra fall där man som förälder kanske inte har riktigt samma koll. Varför INTE spela spel tillsammans om man nu vet, i sin egen familjekontext, att det är precis lika skadligt som att baka, leka, klättra, springa etc? Det betyder ju inte att spelandet är det ENDA man gör med sina barn, det är ett tillägg som funkar i just den familjen.

Hur gör man med vegetariandelen? Har inga barn nu men hoppas på att få i framtiden. Min kille är helvegetarian (tycker ej om smaken) och jag ”halv” (för djurens och moralens skull) och äter bara om jag inte har nåt val. Hur gör ni med barnen på dagis? Får man kräva veggie som att man får kräva speciell mat av religiösa och allergiska skäl? Jag menar, en treåring kanske inte ens förstår att hen äter djur om den är mald/ i gryta. Tycker förskolelärarna att en är knepig om man kräver det? Typ ”du får väl vara vegetarian, men låt barnet prova allt”. Det är ju trots allt en sjuk svensk kultur att äta kött till tamefan allt (finns ju baconsmakande glidmedel..) och många påstår ju fortfarande att man får skört skelett, järnbrist å hela faderullan utan död i magen.

Det här är inte första gången du omvänder mig på andra omgången. Jag håller med dig säkert åtta-nio gånger av tio, men ibland kan jag rygga tillbaka lite och känna att jag kanske inte är helt ombord med ditt resonemang, särskilt om det har varit ett inlägg där du är mer kortfattad och mer eller mindre säger ”såhär gör jag, punkt slut, so what”. Men sen förklarar du och förtydligar vad du menat i nästa inlägg, vad du kommit fram till och varför. Och då får jag värsta aha-upplevelsen. Varesig det är medvetet retoriskt eller inte, så är det grymt effektivt i alla fall. Tummen upp.

Min son, 11 år, vet precis hur man spelar GTA och just därför är det förbjudet hemma hos oss. Sen har han ju klasskompisar där det inte finns gränser alls och då spelas det ju. Hur löser man det? Som kille vill jag inte att han ska ha den sexistiska synen

Jag är oförstående inför varför barnen ska spela sådana spel alls. Jag förstår att det känns okej just _nu_ (för dina barn). När barnen är små och inte förstår innebörden av tex GTA. Men sen då? När Ninja och Tamlin blir 10-12? När de börjar förstå vidden av vad man kan göra inom spelets ramar, och analyserar detta? Är det fortfarande okej, om de kommer vilja använda vapen i spelandet osv? Blir lika paff varje gång jag ser att ni tittat på Bones eller Buffy ihop och försöker förstå syftet, men lyckas inte riktigt. Du har dock absolut rätt i att mycket av skiten ungarna (inkl min egen) ser på tv är förkastligt och extremt könsstereotypt/unket.

Jag resonerar som du om spel men applicerar resonemnget på disneyfilmer. Jag kan inte se att mitt barn tar skada av en tecknad film, speciellt när hon vet att det är på låtsas och man förklarar att så görs det inte i verkligheten. Jag servitris den skillnaden du ser, snarare så är det tvärt om, tror min unge skulle påverkas dåligt av att spela ett sånt spel, finns ju andra bilspel som jag skulle välja istället. Intressant att läsa dina tankar i alla fall.

Nu hade vi inga data eller tv-spel när jag var liten. Men actionfilm har alltid varit min favorit ända sen väldigt låg ålder! Var inte alls rädd för blod, monster osv. Och tror inte alls barn som ser på våld blir mer våldsbenägna! STOR skillnad på att se på våld/vara våldsam i ett spel och i riktiga livet gå fram och slå någon.
Idag är jag 21, utbildad och har aldrig slagit någon 😉

Nu är det möjligt att jag pratar i nattmössan, och jag orkar inte Googla det här, men jag har för mig att jag har läst att barn under 7-9 år reagerar mer emotionellt och kan ty sig mer till enkelt avbildade varelser med människoattribut än till realistiska människor (därför är barnfilmen Bambi mycket hemskare för en unge än t.ex. barnfilmen Old Yeller)
Jag har inte ungar själv och har ingen erfarenhet av att spela med så små barn (så återigen, jag kanske pratar i nattmössan), men kan det inte vara så att t.ex. Zeldas dödande och ev. rosa prinsessor faktiskt kan påverka mer än vad GTA V slaktande och horköpande kan göra och därför faktiskt också kan påverka mer negativt (och positivt)?

Nu är jag en gamer själv, och har jobbat med att göra just barnspel så jag är nog lite färgad. Men barn vänjer sig vid media i en viss takt. De riktigt små kan nöja sig med pan and scan berättelser och att peka klicka på lite djur, sedan blir det gradvis mer och mer.
Jag tror att den där gradvisa tillvänjningen vid media är en bra sak. Har nämligen märkt att de ungar som drar på spelen vi har gjort på svårighetsgrad 3 inte sedan vill spela på en lättare nivå, eller andra spel som är ”lättare”. I och med det så missar barnet en hel del relevant inlärning.
Tex. kan nämnas att den klassiska gamla ”leta i en labyrint” där man ska följa en bana med sitt finger och ta sig ut ur labyrinten är en viktig del i att träna synapser i hjärnan (mer om det bla. här; http://www.amazon.com/The-Brain-That-Changes-Itself/dp/0143113100 )
Jag vill helt enkelt hävda att det finns en bra anledning till att spel som tex. GTA eller WOW har en åldersgräns, och det är inte för innehåll som sex, utan för hjärnans utveckling.

OoT definierade min barndom. Spelade det med min bror när vi var 7 eller så. Fortfarande mitt favoritspel alla kategorier. MAGIN! Äventyret! Sheik/Zelda-awesomeness! Söt Link!(tycker jag när jag var liten.)

Har ingen asikt angaende att lata sina barn spela GTA. Det finns val nan slags statistik darute som har undersokt huruvida barn blir paverkade av sant? Jag vet inte.
Daremot har jag ett film tips till dig LD och dina lasare. Whore’s Glory heter dokumentaren, jag sag den igar och jag har fortfarande en olustig kansla i kroppen pga av det jag sag. Det ar valdigt enkelt att avhumanisera en manniska (kvinna) genom att tycka det ar ok att skjuta eller ta ihjal horor och strippor, for dom ar val inget varda i samhallet anda….typ.
Jag forsorjt mig pa just att strippa i flera ar. Sa jag forstar.
Hursomhelst, se dokumentaren om du har tid…..och om du ser den, skriv garna hur du uppfattar den.
http://en.wikipedia.org/wiki/Whores%27_Glory

Helt briljant av dig att vilja spela genom Zelda med Ninja. Minns fortfarande idag att den bästa tiden I MITT LIV var när jag och min förälder spelade Ocarina of time. Ett helt underbart roligt spel och det bästa med Zelda är att man får blanda att tänka själv och förstå spännande sidequests med slåss och härja lite men på en rätt stabil och icke-blodig nivå. Blev så glad när jag läste det här att jag ska gå och plocka fram mina gamla game boys. MER ZELDA ÅT BARNEN! 😀

Hmmmmm……forsokte lamna en kommentar for ett antal timmar sedan men den maste inte ha gatt igenom?
Jag har ingen direkt asikt om att lata barn spela GTA…..det finns sakert statistik och undersokningar gjorda pa om det ar nagot positivt for barn eller inte att engagera sig i valdsamma spel, vad vet jag…..jag har inga barn.
Men jag vet att det ar sa latt att avhumanisera horor och strippor och bara skjuta dom eller ta ihjal dom pa oilka satt, for dom har val anda inget varde i samhallet…..typ.
Jag har forsojt mig genom att strippa i flera ar och jag ar medveten om vad folk (vissa) tanker och tycker. Inte for att jag bryr mig sa mycket, jag har enormt sjalvfortroende.
Ville tipsa LD och dina lasare om den har filmen….Whore’s Glory,
http://en.wikipedia.org/wiki/Whores%27_Glory
Den fick mig att kanna mig valdigt olustig och ledsen for vissa manniskors liv och oden. Skulle vara intressant om du sag den, LD o skrev hur du upplever den filmen.

Mina barn fick spela spel som hade 18-års gräns, vi lät dem också se både thriller, skräck och action ganska tidigt.
Deras kamrater fick dock vare sig spela eller titta om inte deras föräldrar godkände det..
Jag tror det viktiga är att man som förälder är den som väljer och att man som förälder finns med och tar del av det som barnen tar del av så att man kan förklara och sortera.
När det gäller internet fick mina barn också använda det tidigt, lägga upp egna sidor på communitys osv .. men också där var vi med, hade koll på vad som skrevs, till vilka och vilka platser de besökte.
Jag tror faran oftast inte är vad barn ser och tar del av (undantag finns givetvis) utan bristen på föräldranärvaro och förklaringar är nog den stora boven när barn tar sina intryck från spel, film, annat…
Jag kan dock säga att det fanns barnprogram som jag inte lät mina barn se på .. de var för mycket över gränsen och barnen fick svårt att sortera det som hände.

Uäh. Jag som brukar gilla din blogg. Men som kristen tycker jag att uppochnervända kors är ganska… osmakligt, oavsett om man vill komma med bortförklaringar om petruskors osv.. Man måste komma ihåg vilka symboler man slänger sig med på internet, och hur de kan uppfattas av andra. Och detta gör mig ganska illa till mods.

Apropå barnfilmer, häromåret var jag och såg filmen Bilar (2 tror jag?) med min kompis och hennes då typ 4-åriga barn. Det jag minns starkast från den filmen var när en av de ”elaka” bilarna blir avrättad av gängledaren. Då blev jag minst sagt förvånad och en smula upprörd, helt onödig grej att ha med i en barnfilm tyckte jag.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *