Kategorier
diskussion & debatt

Kuk fitta balle stake, det hänger tuttar i taket

Åh jag älskar svordomar, de rullar så härligt i munnen och ger eftertryck i det jag vill förmedla. Oavsett om jag är glad eller arg eller engagerad.
Ord blir ju bara fula och otrevliga om de används på ett fult eller otrevligt sätt (eller om de bär med sig en historia som är svår att bortse från såklart). Men då kan ju vilket ord som helst bli fult liksom. Svordomar berikar och är en tillgång för språket. Förstärkande och målande och nästintill nödvändiga, iallafall för mig.
svordomar
Själv har jag fått lära mig att om man avfärdar svordomar som bristande ordförråd så lider man av klassförakt. Jag förstår ju vad det betyder, men kan ändå inte undra vilka slags värderingar vi lägger i uttrycket och vad det egentligen innebär för en viss grupp av människor. (generellt arbetarklassen såklart). Och OM jag har  ett bristande ordförråd, vad innebär detta, vad betyder det? Att jag inte ska få komma till tals?
Vissa menar att det låter ovårdat eller otrevligt, vad är det egentligen de säger då? För vad betyder ”ovårdat” egentligen? Är det människor som jag? Som är lite oborstade, ofina? (jag gissar på ja) Och varför ska man vara ”vårdad”? Och vad händer om man inte är det?
storsnorkare

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Kuk fitta balle stake, det hänger tuttar i taket”

Jag svär som satan! Älskar det men det är inte alltid uppskattat. Ibland kan jag tycka det låter illa, om jag häver ur mig olika varianter av svordomar utan någon direkt anledning. Men jag älskar svordomarna som ytterligare en dimension till det jag säger. Och alla som säger att det tyder på dåligt ordförråd att svära är ju helt ute och cyklar, vi som svär kan ju bra många fler ord (uppenbarligen) än de som inte svär 😉 Fan å helvete att det ska vara så svårt att ta in då?

Det brinnande ordförråd de flesta bloggande feminister håller sig med (vad jag sett) gör dem mest skrattretande mitt i de patetiska försöken att krydda på lite i ilskan.
Bristande ordförråd är det näppeligen, varför det ska sväras så mycket är mest ett mysterium.
En klok människa sa en gång till mig att ”varje gång du svär så ropar du på Djävulen”.
Ja, och lite så är det.
Sedan får man ju ropa på vem man vill förstås, alla väljer vi våra önskesällskap.
Det värsta är trots allt barn som svär, det låter bedrövligt.
Och det är en underdrift.

Hmm, jag har aldrig tänkt på det sättet förut. Intressant, för jag tycker att det är rätt det du säger. Varför har jag själv aldrig tänkt så? Tonåring i mina bästa år, jobbig som fan är jag men NYTÄNKANDE och det kan ingen komma ifrån. Nu tänker jag gå och äta och fundera lite på det för det var klokt tycker jag…
Hur tänker du kring smileysar?

Men är verkligen kuk och fitta svordomar? Brukar själv säga fitta, men efter att en kompis tog riktigt illa upp av att jag ”smutskastat” ordet så har jag försökt tänka mig för lite mer

Jag försöker verkligen skärpa mig när barnen hör, men lyckas tyvärr dåligt. De snappar ju upp en hel del och jag har väl mest tur som inte fått lappar hem från förskolan än att mina ungar lär de andra fula ord. Tyvärr så tycker jag att det låter hysteriskt roligt när små barn svär och vek mig dubbel av skratt när Gnäll var 3 år och brölade ”Tyst med dig, kattjävel!” vid matbordet. Vi uppmuntrar inte det, men ibland kan vi inte låta bli att garva.

Hahahahah älskar svordomar! Underbar kommentar av Marcus!!!
Men jag kommer aldrig att kunna kalla min snippa för fitta, fitta är min favoritsvordom och oftast svär jag när jag är förbannad så jag kan liksom inte använda ett ord som jag associerar med att jag är förbannad.

hehe, jag älskade serien Dexter och hans styvsyster där, Debra Morgan, kunde svära helt underbart.
Bästa är väl typ ”sweet mary mother of fuck, thats goood” 😀 hon hade så härliga repliker!

Jag brukar vilja säga f●tta men hejdar mig alltid i sista stund och säger ”fisk” i stället då jag inte vill använda mitt fina könsorgan som en svordom. men fan och helvete är ord som används flitigt. Och fuck…måste alltid tänka en gång extra när barn är i närheten. Brukar få onda blickar av närvarande föräldrar. Själv hatar jag uppkäftiga snorungar som svär. Men det är attityden jag stör mig på då och inte självaste ordvalet. Blir mamma snart och då får vi se vilket djävulens barn jag kommer lyckas uppfostra 😉

Jag har svårt att motivera varför jag skulle förbjuda mina barn att använda de svordomar som jag frekvent tar i min mun. Eftersom jag själv varken anser det fult eller speciellt allvarligt att säga ord som ”fan”, ”djävlar”, ”helvete” eller ”jävla skit”.
Det är för mig kraftuttryck. De förstärker vad jag menar.
Mina barn, 4 respektive 2,5 år svär och det är helt ok för mig!
Varken jag eller barnens pappa har nånsin bannat eller ens uppmärksammat (jaja…så gott det går nån gång hat vi fått kväva ett fniss eller två)
Det här har lett till att barnen använder sig av orden på det sätt vi gör, ex ”faaaaan jag tappade ut alla pennorna”
Men tyvärr så ser inte alla lika liberalt på dessa oskyldiga svordomar och jag har flera ggr fått säga åt folk som velat läxa upp barnen att ”jo mina barn får använda sig av de orden, i vårt hus gäller våra regler ”

Jag tycker det är okej att använda kraftuttryck och eventuellt också könsord där det är motiverat .. att bara slänga sig med det för att man saknar andra uttryck framstår mest som vulgo och har ingenting med arbetarklass att göra..

Över huvud taget det här att allt måste vara så himla perfekt och efter reglerna hela tiden…
Minns när jag gick i högstadiet hur jag fascinerades av vissa klasskompisars sätt att skriva berättelser i ämnet svenska. Det var målande, levande och spännande. Jag tänkte shit här har jag verkligen konkurrens (för jag var en MVG-elev i ämnet).
Men nä. De fick skitdåliga betyg. Varför? Jo, för att de inte satte punkt på rätt ställen eller glömde stora bokstäver, stavade fel och what not.
Och de i sin tur trodde att de var dåliga på ämnet svenska och gav upp. Jävligt trist tycker jag.

Man väljer väl sina tillfällen då man svär och inte svär. Umgås jag med släkt eller om jag ska på arbetsintervju te.x då ”vårdar” jag ju språket så att säga. Men när man skriver blogg eller pratar med vänner ser jag ingen anledning att hålla tillbaka liksom.

När jag började i gymnasiet så blev jag kompis med en tjej som var väldigt troende. Jag förstod att hon inte alls var speciellt förtjust i att folk svor även om hon aldrig sa någonting. Så av respekt för hennes tro och vår vänskap så försökte jag sluta svära. Och även om vänskapen inte höll i sig när jag flyttade så fortsatte jag med att använda andra ord än svordomar för att förstärka det jag sa. Det håller i sig än, så när jag väl svär, då vet min omgivning att det är något riktigt allvarligt och handlar så gott som alltid om något väldigt negativt.
I vardagligt tal tycker jag det räcker med de vanliga förstärkningsorden, typ mycket, väldigt, extremt, ohyggligt, vansinnigt, otroligt osv.
Speciellt om jag vill förstärka något positivt så väljer jag ord som inte associeras med något dåligt/negativt. Min personliga åsikt är att det blir fel när man säger ex. jävligt bra, skitbra, osv. Så för mig så berikar inte svordomar det vardagliga talet, jag skulle nog vilja påstå att det förfular det.
Hela diskussionen tycker jag hänger ihop med sed och etikett. Precis som svordomar så kommer frågan om man får slicka på kniven eller inte skapa två olika läger, vad som anses fint eller ofint, och varför det ska ha betydelse.

Jag använder mig av fan, jävlar och helvete. Men jag har aldrig fastnat för att säga/skrika könsorgan. Kuk och fitta passar liksom inte in i min bild av svordomar. Det känns fel att folk säger fitta för att förstärka sin arghet, vad har fittor med att du slog i tån att göra. Jag vet inte, men jag vill liksom inte uppmuntra folk till att skrika kuk eller fitta när de blir arga för då är det lätt hänt att det slinker ut när de blir arg på någon också. Av någon anledning tycker jag det är såå mycket värre att få höra ”din jävla fitta” än ”är du helt jävla dum i huvudet”. Inte för att jag får höra det speciellt ofta, haha.

En sjuk grej sedan jag började läsa din blogg och överlag lära mig mer om och bli mer insatt i genus och feminism, är att jag börjat spamma ”fitta!” när jag blir arg. Det borde kanske vara tvärtom? Att jag liksom skulle börja hysa vördnad för ordet och inte använda det som ett svärord. Tidigare har jag inte ens vågat ta ordet i min mun, eller knappt ens tänka det. Jag tror att det är någon slags inre revolution:) Kanske är det för att jag börjat tänka mer på kvinnor och all skit vi får genomlida som ordet ligger så nära till hands. Det känns i alla fall lite bättre varje gång jag får ut mina aggressioner i en harang av 10 ”fitta” på raken:)

Det som är störande är väl mest om det överanvänds. Man måste och ska inte förstärka vartannat ord man säger, det blir bara jobbigt att lyssna på. Att inte förstå det och att inte kunna variera sig är en språklig brist.
Däremot kan man absolut ha ett varierat och rikt språk utan att låta som att man läser rakt ur svenska akademins ordbok typ. Exempelvis kan invandrare ibland ha ett väldigt målande språk fast att de egentligen inte kan så många svenska ord (jämfört med en svensk), eftersom de måste vara fantasifulla med vad de har.

Jag använder i princip inga svordomar, men jag kan se att de har en betydelse i att förstärka det man säger i vissa situationer. Könsrelaterade svordomar tycker jag later fruktansvärt och skulle aldrig använda själv. Vad jag tänker om andra som använder svordomar? Om det är mildare ord som inte kommer sa ofta tänker jag inget speciellt, om det är typ varannat ord reagerar jag, men det beror pa hur personen är i övrigt. Är det könsrelaterade svordomar dömer jag antagligen ut personen pa förhand (tyvärr), speciellt om hen använder fitta som jag tycker är nedsättande. Andra saker jag inte gillar är när folk plockar upp svordomar innan de knappt lärt sig svenska och barn som svär (fast det gör min son ocksa da hans pappa har hett temperament och ett antal svordomar pa lager).
Jag har ett väldigt akademiskt jobb och bland nuvarande och fd kollegor skulle jag säga att alla som använt svordomar mer regelbundet har haft sitt ursprung i arbetarklassen, lustigt nog har alla (det är inte sa manga) tillhört mina bästa vänner pa jobbet. Jag kan inte heller se att det har paverkat deras karriärer negativt. Nu har det inte handlat om riktigt grova svordomer, da kanske det hade varit annorlunda.

Det här med att lära sig ett svenskans svordomar ”innan man kan svenska ordentligt” tycker jag är intressant, hela det här med att lära sig ett nytt språk – när man är tvungen dvs inflyttad flykting osv och inte för att man vill och har ett intresse av språket och kanske lärare eller studiegrupp eller böcker eller lär sig själv. Enligt min erfaenhet när jag lärt mig nya språk så är svordomarna och vardagsuttrycken det första man lär sig för det är det första man HÖR. Vilka vardagsord hör man när man går omkring på olika ställen? När jag är på en (bestämd men inte namngiven) plats i Sverige hör jag…. Asså vafan… Helvete.. Fy fan… Nämen.. Men jävla… Nåt så jävulskt.. Ofta. Även ett sätt att uttrycka sig i tredjeperson mycket men just nu mest fokus på svordomar som man hör om man ställer sig på ett torg t ex och blundar. När jag lärde mig ett tredje språk utomlands var svordomarna betydligt grövre än så men med inflation på nåhot vis och varje dag på bussen till jobbet hör jag busschquffören skrika till trqfiken vad hans hund ska göra på deras begravning och långa helvetes- sex- sjukdomsrelaterat som ska ske med deras kvarlevande släktingar. Hela tiden. Då plockar jqg upp det. Och som en del av min integration applicerar jag själv såna svordomar om än i mindre skala. Detta såväl som andra vardagsuutryck. Svordomar är faktiskt för det mesta demokratiska och drabbar alla utan urskiljning och kan användas av alla som vill, jämfört med omständiga akademiska utteyck som i större hänseende kan användas som vapen.
I skriftspråk föredrar jag en text utan svordomr dock. Jag läser gärna Dostoevdki, mycket talspråkdialoger där även svordomar i diqlogen, denokratiskt, men i självavtexten kan dostoevskij skriva ungefär ”jaha.kära läsare nu ska vi inte oroa oss så mycket om vår huvudperson” eller ”rodyq gick fram tull ett jättestor hus”. Detta får mig att lämna texten för ett ögonblick och se det utifrån medveten om att jag läser en text och det stör mig. Samma effekt har svordomar i skriftspråk – för mig. Sen älskar jag dostoevskij inte mindre för det.

Oj vad svårt.
Jag svär nog mer än vad som anses ok (beroende på vem du frågar) även i text. Och så är jag helt okonsekvent ibland skriver jag typ j*vlar men sen tre rader senare skriver jag ut jävlar. Bra för att illustrera ilska tycker jag. Lite mer slagkraftig på något sätt. Men kanske onödigt. Eller inte. F*n också kan inte bestämma mig för vad jag tycker. Lägger ner 😉

En vän till mig sa för inte så länge sen ”Visst är det skönt att säga FITTA? Det är så kraftfullt och stärkande att använda det som en ”svordom”!”
Och fan, jag håller med! Jag säger kallar inte dåliga saker/människor för fitta, men jag använder det som ”utrop” eller förstärkning.
>Fitta vad ont det gjorde!< tex

Jag kanske är fördomsfull men jag tycker att anti-svordomsfolk verkar så jävla skitnödiga. Jag tycker att det är hundra gånger värre när någon är en riktig översittare och envisas med att dra fram sitt fin-vokabulär bara för att snacka över folk och använder språket för att knäppa folk på näsan.

Ja, det skulle jag säga är fördomsfullt. Jag känner mig inte skitnödig alls faktiskt och jag tycker inte att svordomar passar in i mitt språkbruk. Jag har vuxit upp i en familj med en väldigt massa svordomar, könsord och dödshot, dvd inte alls ett speciellt ”städat” språk. Men jag vill bara inte föra vidare det till mina barn. Jag lägger dock ingen värdering i att andra använder sig av svordomar för att krydda sitt personliga språk. Jag ser språkbruket som väldigt personligt oxh ett sätt att visa på vem man själv är. Att då komma med pekpinnar åt ena eller andra hållet, funkar inte enligt mig. Hör verkar det som att det är helt ok att tycka att människor som väljer att inte krydda sitt språk med svordomar utan använder andra sätt att uttrycka sig på är översittare och på så sätt mindre bra..
Kan vi inte bara se att vi är olika och därmed uttrycker oss olika?

Mitt favoritutrop är Röv(fan/huvud/helvete), varför vet jag inte. Men känns bättre att utropa det då alla har en röv och ingen behöver känna sig extra utpekad.
Men jag svär inte ofta, bara om jag slagit i stortån eller glömt något väldigt viktigt.
Förstärkande ord använder jag lite olika av. Bara fantasin som sätter gränser där.
Ser ingen poäng med att se ner på eller döma ut andra människor som använder väl valda svordomar och dylikt om de blir på dåligt humör eller slår i sin stortå.

Jag tycker att svordomar definitivt har en plats i språket, då i talspråket. Gillar det inte alls i skriftspråk. Min svenska är inte 100% men jag försöker behålla och förbättra den med artiklar, bloggar, litteratur och jag hqr svårare att både ta till mig innehåll och uppskatta texten som sådan om det är svordomar överallt. För mig handlar det inte om klassförakt alls, bara en uppskattning av språket. Svordomar som verktyg och effektmedel och ”gestikulering” osv menar jag kommer mer till sin rätt i pratet.

Jag brukar försöka säga till nära och kära som just använder ordet fitta som svärord! Framförallt så brukar jag fråga dom om det egentligen inte är så att dom faktiskt gillar fitta? Många gör ju just det, gillar fitta, och varför ska man då använda det i ett negativt ordalag?
För övrigt och kanske lite OT var det givetvis en killkompis som frågade varför det var så himla okej att använda ordet kuk då? ”Är inte det något positivt??# Jag svarade att han gärna fick engagera sig för att folk skulle sluta använda kuk i negativ bemärkelse men jag hade tyvärr bara tid att kämpa för ett ord – latmask! 🙂

Åh jag svär en hel massa! Tänker inte ens på det oftast. Blir jag lite irriterad eller upprörd så kryper de in lite halvt obemärkt. De är färre när jag är glad och positiv. Tycker svordomar är bra som förtydligande och förstärkande ord. Man får ju fram känslan och andemeningen så jäkla mycket tydligare om man har en och annan svordom med.

När jag växte upp så brukade alltid min far som var från arbetsklass förlora massa fyllediskussioner med min fasters man som var professor, p.g.a. hans vokabulär. Farsan förstod inte vad han menade helt enkelt. P.g.a. det så har jag delvis under min barndom hårdstuderat svenska för att jag insåg makten av språket, samt haft ett inbyggt shitstormsskydd mot folk som försöker vinna diskussioner genom språket, jag hatar dem!
Jag växte upp i Göteborg, vilket jag tror spelar roll också. En arbetarstad har nog fler människor som svär och i o m att det är Sveriges andra stad så finns ett inbyggt lillebrorskomplex som gör att den som försöker vara lite snofsig direkt blir nedtryckt – lyssna på typ ”Där jag kommer ifrån” av Håkan Hellström. I Stockholm är det nog mer ok att vara streber mot arbetarklassen, i Göteborg kallar vi dem storsnorkare eller en tetig jävel.
En liten rolig detalj angående könsord och sexuellt anspelade ord som hora och bög – jag är helt säker på att de används i mindre utsträckning av de som har spelat fotboll på licensnivå av den enkla anledningen att det ger rött kort. Du blir ju utvisad. Vilket jag har blivit efter att ha skrikit ”rövhål” (det är ju könsneutralt tänkte jag) till mig själv efter att jag missade öppet mål. Efter den dagen tar jag inte sådana ord till mig, utan började skrika ”sump” efter varje miss, eftersom det ansågs ok (vanliga svordomar ger gult kort, men inte sump). Så nu använder jag det hela tiden – ”men sump också”, ”din sump”, ”usch, vad sumpigt”.

Jag svär men det betyder verkligen inte att jag har ett dåligt ordförråd. Ordkunskp och skrivande i allmänet är något jag verkligen kan. Svordomar är för mig förstärkelseord. Dessutom tycker jag att de flesta svenska svordomar är tämligen mjäkiga, såvida man inte är kristen såklart. För vad är det som är så fult med ord som satan, helvete, jävlar och fan, egentligen?

Tycker precis som du LD
Min favorit svordom är Fuck
dels för att det är kort, internationellt och går att böja och använda på alla möjliga olika sätt!
Fuck you, fuck it, fuckalackadingdong, fuck this shit, fuck off, fuck me, fucker, fucked up m.fl.
Fuck vad jag är glad att jag kan säga det så mycket jag vill med dom jag umgås med utan att någon tar fucking illa upp 😀
tycker också att det är märkligt att prata med någon, alltså mer än bara ytligt, och den personen aldrig någonsin använder en svordom eller typ ber om ursäkt när den sagt typ ”fan” eller ”jävlar”..

Svärord är underbart!
Mina barn ska absolut få svära om dom vill och jag tänker inte prata annorlunda varken framför mina egna eller andras ungar, jag är jag liksom. Ungarna ska också få vara sig själv så dom får prata precis hur dom vill så länge man inte sårar varandra.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *