Kategorier
diskussion & debatt

”What do you see when you look in the mirror in the morning?’ the black woman asked. The white woman said, ‘a woman’. The black woman responded, ‘When I look in the mirror, I see a black woman.”

Elaine Eksvärd berättar en liten anekdot där hon konstaterar att Isabella Löwengrip är färgblind, i den betydelse att hon inte ser människors hudfärg men jag ställer mig alltid så skeptisk när människor påstår sig vara det. Visst, inte går jag runt och funderar över Elaines hud, eller Annas eller min bästis Intezars (som jag dessutom köpte ett puder till en gång när vi var yngre, ett puder för VIT hy. Så långt funderade jag över den biten liksom), men det är ett privilegium jag har. Och visst önskar man att alla sket i hud, ursprung, sexualitet, kön osv. Men det gör de ju inte. VI gör det inte även om vi gärna vill smickra oss själva med att vi minsann är öppensinnade och fördomsfria.

För grejen är att vi vita kan kosta på oss att ”inte se hudfärg” eller ”inte bry oss om folks ursprung” men svarta och andra rasifierade har inte den lyxen. Dessutom upplever jag att det osynliggör, inte bara människors ursprund och etnicitet utan problemen som följer. (rasism)

Klippet nedan illustrerar hur vårt vita privilegium ser ut och tar sig uttryck.

 

Elliot: “No. You don’t come back in here until you’ve apologized to every person in this room because you just exercised a freedom that none of these people of color have. When these people of color get tired of racism, they can’t just walk out because there’s no place in this country where they aren’t going to be exposed to racism. They can’t even stay in their own homes and not be exposed to racism if they turn on their television. But you, as a white female, when you get tired of being judged and treated unfairly on the basis of your eye color, you can walk out that door, and you know it won’t happen out there. You exercised a freedom they don’t have.

(Obs! Jag håller med om att lärarens metod är obehagligt MEN det är just det som är poängen och läxan i övningen)

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ””What do you see when you look in the mirror in the morning?’ the black woman asked. The white woman said, ‘a woman’. The black woman responded, ‘When I look in the mirror, I see a black woman.””

Tror mycket väl att man kan vara färgblind om den färgade personen ingår i en klasstillhörighet men jag undrar hur färgblind man blir om både färg och klass skiljer sig.
Sen, är det verkligen ett privilegium vi har. Kan man generalisera så att de med mörk hud går och tänker på att de bryter mot normen?

hur menar du med att en kan vara ”färgblind” mot människor med samma klasstillhörighet som en själv?
enligt min åsikt ”jag är färgblind” betyder oftast att en aldrig varken reflekterat över sin egen hudfärg, privilegierna som kommer med den eller vad en har för omedvetna fördomar mot människor med annan hudfärg.
och säg helst inte ”färgade personer”, det antyder att det är den vita ”ofärgade” som är normen och alla andra är avvikande.

Som jag uppfattat detta inlägg så ska man som vit känna en kollektiv skuld för hur mörkhyade personer har behandlats av vita? Jag tror mera på att se framåt. När det generellt gäller slaveriet så finns det också historiska fakta som ofta inte nämns offentligt, t ex det att slaveriet i triangelhandeln delvis baserades på att afrikaner fångade in sina egna för att sälja som slavar till de vita slavhandlarna. Samt efter imperialmakterna förbjöd slaveriet så fortsatte den inhemska slavhandeln i Afrika.

Den kortklippta tjejen säger en bra sak vid 8:15. Hon pratar om komplexiteten i utsatthet, att det finns flera, parallella sätt att vara utsatt på. T.ex. går det att prata om såväl färg, kön och sexualitet på ett strukturellt plan. Och det går att prata om dem på ett individuellt plan. På vissa plan kan man vara privilegierad och på andra utsatt, samtidigt.
Jag önskar att läraren t.ex. tänker vidare kring det som sker när hon tar fram en vit kvinna och en svart man bredvid varann (vid 10:15) och killen beskriver känslan av att vara man som ”strong and powerful”. Detta säger han som en självklarhet, TROTS att det är han som ska vara den utsatte i sammanhanget.
Jag vill in och prata hegemonier. Det är min slutsats efter att ha tittat.

Jag var VÄLDIGT kluven till detta klipp. Jag håller med om att poängen är viktig. Dock tycker jag att det blir problematiskt när läraren använder sig av tankegången att man inte ska ”förneka andras realitet”, när hon själv är vit, och dessutom undervisar (och därmed står i två maktpositioner). Jag har bara sett detta ena klippet, och vet inte om hon pratar om att hennes roll som vit kvinna som ska ”prata om hur det är att vara färgad i ett rasistiskt samhälle” framstår som något underlig. Jag vet att hon säger att ”hon har valet att bortse från färg”, men….ändå?
Jag hade ingen riktig poäng här, ville mest bara vädra en fundering som jag satt med medans jag såg på klippet.

Såg bara en snutt som lades ut av @vardagsrasismen på twitter och tyvärr är jag en för dålig människa för att kunna ta till mig av läxan. Ser bara en jävla kärring i maktposition som provocerar fram ett beteende hos någon som antagligen har issues of her own och sedan vänder elevens rättmätiga reaktion på av att bli kränkt emot henne och fortsätter använda eleven som verktyg för att bevisa sin egen poäng. Och när kränkningen nått sin spets och hon vill gå (detta sista har jag alltså bara sett i text) då ska hon be vissa i klassen om ursäkt för de kan minsann inte gå iväg när det är jobbigt. I den situationen ska hon alltså be om ursäkt för att läraren pushat henne så hårt att hon bryter ihop och går i försvarsställning?
JAG tror inte på att man lär någon någonting genom att knäcka och förnedra henom offentligt hur pissigt andra än har det. Och för mig måste en enskild individ ha bra mycket mer pondus/vana vid en sån här situation i kombination med att ha uttalat tjockskaliga åsikter för att ens vara i närheten av att förtjäna den sortens behandling.

Hon har bra poänger. Men hon nämner aldrig att vara kvinna. Det kan man ju inte fly från? Hon nämner inte heller intersektionalitet. Tyckte inte att hennes övning var… Speciellt genomtänkt på det sättet. Men jag kanske har missat något.

Lady D din blogg har börjat bli jätte tråkig! Varenda inlägg handlar om patriarkat, genus osv. Självklart är jag medveten om att din blogg handlar om sånt här men innan skrev du massa roliga inlägg om ungarna och ja lite andra saker. Börjar kännas lite för allvarligt..

Jag tycker inte att lärarens agerande mot tjejen i scarf kan rättfärdigas. Läraren kränker henne medvetet, och förminskar hennes upplevelse, både då hon är kvar i rummet och då hon har gått ut. Jag vet inte hur hon agerar efteråt, men tycker inte att det är etiskt att statuera exempel till den grad att man provocerar en ung tjej att bryta ihop framför en grupp jämnåriga, oavsett vilken poäng man försöker banka in.
Som flera andra sagt tycker jag dessutom att hon agerar alldeles för enkelspårigt, men jag får främst ont i magen av att se hur hon beter sig mot den upprörda, ledsna tjejen, och tänker på hur den tjejen påverkas av det hela.
För att de med mindre privilegier ska få det bättre behöver de med mer privilegier dela med sig av dessa, men behöver de förnedras, även om tanken är att det ska vara ”for a good cause”?
Det finns högvis av psykologiska experiment som leder till intressanta slutsatser, men numera är det mycket hårdare etiska krav.
Men det här är ju inget experiment, utan en ”övning”, så Elliott får väl göra som hon vill antar jag?
Så vitt jag kan få fram har övningen dessutom tveksam effekt.
Sen tänker jag också det som flera artiklar jag läst tar upp: hur hon från början använde denna övning på en klass med enbart vita barn (Barn, snacka om oetiskt, men det var ju på 60-talet.), där ögonfärg då blev en metafor för hudfärg, medan det i en grupp människor av olika hudfärg inte längre handlar om en metafor, en godtycklig uppdelning i grupper, eftersom ögonfärg korrelerar med hudfärg.
När hon pratar om hur olika vi är, och att vi ska notera det, men uppskatta det och acceptera det, låter det nästan som rasmotsvarigheten till särartsfeminism för mig- samtidigt som hon helt och hållet bortser från alla andra maktstrukturer och individuella skillnader förutom hudfärg.

jag tyckte också det var obehagligt men det är ju det som är poängen med övningen. Jag tänker att eftersom att det här är collegestudenter så har de antagligen valt hennes kurs. Elliot är ju ganska känd, just för sitt sociala experiment blue eyes, brown eyes. ??? (håller med om att det är helt sjukt med barnen)

Spelar det någon roll på olika grader av temperatur i ett brinnande helvete?
Känns som att man förlorar fokus i en debatt om det ska handla om vem som är minst eller mest diskriminerad, det är inte ok hur som.

För mig är att vara vit kvinna och påstå sig vara ”färgblind” samma sak som att vara man och påstå att man inte ser ojämnlikheten mellan könen.
Kan inte förklara det bättre än så. Plus att Blondinbella nog med all sannolikhet ser hudfärg när det gäller en riktigt svart man som har svårt för svenskan och som inte är trevlig. Och då ser hon nog BARA hudfärgen. Det brukar vara så med rika vita priviligierade brudar.

Igår var jag och handlade på en exklusiv klädbutik vid Hötorget – osminkad och med fett hår. Jag betedde mig som en högstatusperson, precis som vanligt, med enda skillnaden att jag inte var sminkad och möjligtvis såg lite ofräsch ut. Det var så intressant att uppleva förvirringen som uppstod hos personalen 🙂 Jag krävde samma betjäning som jag annars skulle ha gjort och var precis lika trevlig och charmerande som alltid… En lustig anekdot jag ville dela med mig av bara! På tal om sminkning, status osv. Kram!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *