Kategorier
diskussion & debatt

Botox hämmar din empatiska förmåga

Hannah Lemoine från One Way Communication skriver ett inlägg om hur botox påverkar den empatiska förmågan och det får mig att fundera lite på hur vårt moderna leverne påverkar våra kroppar och vår hälsa.Nej jag tänker absolut inte prata kost, men det är ju ett helt ämne för sig med alla hormoner och kemikalier som maten vi äter innehåller och jag vågar inte ens tänka på hur det fuckar upp hela vårt inre.

Även våra skönhetsprodukter är en belastning på kroppens naturliga utveckling, inte bara då den ofta orsakar allergier och hudproblen, man har även upptäckt att deodoranter och annat lukthämmande påverkar vår sexualitet, vår attraktionsförmåga och vår kommunikation. Så mycket av detta påverkas nämligen inte bara av hormonerna (som vi maskerar) utan även av våra dofter (som vi avlägsnar). Vi luktar oss till partners men också till känslor som exempelvis rädsla.

Men botox är lite intressant. Hannah skriver om en studie som gjorts som påvisar att botox, som minskar ansiktsuttrycken och muskelrörelserna bidrar till försämrad empatisk förmåga. Nä nu jävlar tänker säkert många av er här men såhär förklaras detta:

Minsta lilla baby härmar våra ansiktsuttryck. Och så fortsätter vi människor hela livet. Processen ger en återkoppling till hjärnans spegelneuroner, och är en förutsättning för att tolka och förstå känslor hos andra. Nu visar amerikanska forskare att injektioner med Botox stör processen.
– Botoxanvändare dämpar inte bara sin egen förmåga till ansiktsuttryck, de blir också sämre på att förstå vad andra känner, kommenterar David Neal, professor i psykologi vid University of Southern University, USA.

Jag är liksom Hannah inte speciellt förvånad över detta och funderar vidare på hur övrig ansiktsplastik påverkar hur vi uppfattar varandra. Inte bara bebisar läser av varandras ansikten, vi vuxna gör detsamma och förmågan att kunna detta är essentiell för vår kommunikation. Vad händer med ansiktsuttrycken på någon som har botox i pannan? Vad händer i ansiktet på någon som fyllt läpparna? Eller kinderna? Eller gjort ansiktslyft?

Har ni några funderingar kring det här?

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Botox hämmar din empatiska förmåga”

Detta var intressant. Jag har aldrig funderat på det innan, men det låter logiskt.
Klart det måste påverka. Tänker på mig själv som ibland har mycket lättare att samtala med folk öga mot öga istället för via telefon. Det är ju lättare att misstolka/missförstå när man inte ser en persons ansiktsuttryck/rörelser. Tycker iaf jag.

..och alla tv-serier och filmer med botox-kvinnor som bara har ett ansiktsuttryck. Är inte det en del av skådespelaryrket att kunna återge olika känsloregister. Buu för det
Blev tillsammans med en kille som använde jättemycket parfym som gjorde mig allergisk. Så jag bad honom att använda mindre och då insåg jag att hans egna lukt inte gjorde ett skit för mig. Attraktion baseras kanske 70% på kroppslukt och feromoner för mig.
Nu kanske jag spånar iväg men jag tänker att fler idag har problem med att bli gravida. Kanske har de en partner som de inte passar ihop med fertilitetsmässigt. Om man har minimerat kroppslukter och äter p-piller så förloras hela feromonaspekten av attraktionen. Enligt vissa studier så är det de kroppslukter man är mest attraherad av under ägglossning som man är mest fertil med.

Häromdagen på Ikea stod en kvinna bakom mig i kön som helt klart hade fyllt läpparna och fixat mungiporna så de gick uppåt. Hon hade också lyft sig så det nästan stramade i ansiktet. Det som jag då tänkte på var att det inte syntes i ansiktet vad hon kände. Hon såg ju naturligtvis likadan ut hela tiden. Första gången jag tänkte på det. Men det som förvånade mig var min egen känsla i kroppen. Att jag tyckte det var läskigt/ obehagligt.

Visst är det så, allt påverkar. Kan också tänka ett steg längre – hur ofta SER vi egentligen varandra? Vi gömmer oss inte bara bakom plastikkirurgi, smink och parfym. Vi gömmer oss också bakom surfplattan, ajfånen och Facebook i stället för att se och prata med varandra.
Hur ofta ser en inte småbarnsföräldrar som ”krafsar på klösbrädan” i stället för att leka med sina barn på lekplatsen?
Vi behöver nog fundera på hur vi vill leva tillsammans, på många vis…

Som person med funktionsnedsättningar inom det autistiska spektrat har jag inte omedelbar tillgång till de delar av kommunikationen som förmedlas genom ansiktsuttryck. Jag vet vilka problem detta kan ge både som avsändare och mottagare av budskap. Jag har läst mycket om detta och om de teorier som behandlar spegelneuroner. Jag har förstått vad jag är blind för och i i viss mån hittat strategier för att kompensera för detta, men stora delar av kommunikation och social interaktion är ändå svårtillgänglig för mig. Hur man frivilligt (eller oreflekterat) kan utsätta sig för detta är bortom min förståelse. Men problem med inlevelseförmåga är i och för sig också en del av min funktionsnedsättning… 😉

Mina tankar kring det här inlägget gick precis i den riktningen du tog upp. Ansiktsuttryck är som du skriver inte essentiellt i kommunikation för alla, för en del personer som har olika funktionsnedsättningar är de inte definitivt inte det. För mig som inte har den typen av funktionsnedsättning blir det en utmaning att kommunicera då, då jag själv omedvetet förlitar mig på att ansiktsuttrycken är meningsbärande. Det är väldigt intressant att lära sig mer om (för mig) alternativa strategier att kommunicera som inte exkluderar människor oavsett funktionsnedsättning. Jag är inte jättepåläst om det och jag tänker att det är ett spännande och viktigt utvecklingsområde.

Har bara träffat en person som sa att hon använde botox, hon använde det för att minska sina migränanfall, och det funkade. Hon fyllde bara i pannan och det syntes inte alls på henne, hon gav olika ansiktsuttryck. Och var smärtfri. Klart att majoriteten inte använder botox i det syftet, tänker inte så mycket på om jag träffar på någon som antagligen använder botox. Tycker nog att den breda massan på stan ser ut som om de använder botox i Sverige, inte många andra känslolägen än sur (okej då allvarlig) liksom.

Mycket intressant! Jag har länge funderat över vad alla dessa kemikalier gör med oss.
En annan reflektion, visste du att flour är giftigare för kroppen än botox? Flour är bra för vår emalj, men fruktansvärt skadlig för cellerna i vår kropp. Vad gör allt flour vi använder i tandkrämen dagligen när vi borstar tänderna ca 2 ggr/dag? Botox används ju inte i närheten lika ofta…

En sak jag tänkt på är att om ens föräldrar är biologiska är det lite kul att kolla vad man fått från vem (ögonfärg från mamma, konstiga fötter från pappa, osv..) men om till exempel mamma eller pappa opererat samma näsa som jag också har för de tyckte den var ful har jag svårt att se hur det inte skulle påverka hur jag ser på min näsa…

Det är intressant att fastän de flesta (i sverige) övergett tron på att olycka och sjukdomar sker till följd som straff av ogudaktigt leverne så vill de flesta ändå tro att kroppsliga och psykiska problem bara DRABBAR folk lite sådär från ingenstans.
ALLT som man stoppar i och utanpå huden påverkar kroppen mer eller mindre och alla små detaljer vi ser som självklara i vår vardag bidrar i många fall på sikt att vi förstör för oss själva.
Man kan ju tycka att det är präktigt att prata om att ”leva naturligt” men när samtidigt så många har problem med att bli gravida, behålla sin graviditet eller har nedsatt fertilitet innan trettio så är det knappast enbart slump. Miljögiter från alltifrån smink, till plaster och mat som ärvts ner genom generationer orsakar idag att många kvinnor har så kass kvalité på sina folliklar att många bara har ett par enstaka ägglossningar om året.
Nu avvek jag lite från ämnet kanske men hela grejjen att vi tar in så mycket skit i våra kroppar och tror att det bara påverkar oss själva personligen är något som börjar bli väldigt förlegat.

Det är helt klart korrekt. I psykologin fick vi reda på att om man sätter en penna i munnen så att musklerna formar sig till ett leende medan man ser på något roligt, kommer man att uppfatta det som ännu roligare än om man inte har pennan där. Ansiktsuttryck förstärker våra känslor och kroppars tillstånd visar oss hur vi själva och andra mår. Stresspåsar under ögonen som fixas bort med lyft kommer fortfarande att finnas där mentalt – men ingen ser det. Det låter ju inte så friskt, eller hur?

Det hela låter ganska logiskt. Menar, det är ju ett vanligt förekommande fenomen i skräckfilmer, människor eller varelser som är uttryckslösa eller fast i ett uttryck hela tiden. Dessutom är det väl alltid bra att tala om alla aspekter av ett fenomen?
Samtidigt kan jag anse att det är problematiskt. Det är väldigt mycket skuld som läggs på kvinnor i det här fallet då kvinnor är de som använder botox mest och dessutom har ett tryck på sig att göra det. Vi ska ju alltid vara unga och vackra och ska ju göra vad som helst för att uppnå detta! (Obs, men det ska ju såklart se NATUUUUURLIGT ut.)
Att då skuldbelägga kvinnor, särskilt i sin modersroll där redan så mycket skuldbeläggning finns, ytterligare känns så himla fel.
Jag är kluven till det här ämnet.

Jag håller med om att det är viktigt att inte skuldbelägga men jag tycker samtidigt att man måste kunna lyfta fram negativa aspekter av olika konsumtionsmönter utan att för den sakens skull bli anklagad för skuldbeläggande.
Att kritisera konsumtion innebär ofta någon typ av skuldbeläggande, oavsett om det gäller köttätande, skönhetsprodukter eller icke-ekologisk mat. Att ta upp forskning som visar på klimatpåverkan, sjukdomar eller andra negativa aspekter som är faktiska resultat av de köp vi gör tycker jag är en farlig väg att gå om man vill ha förändring. Som jag ser det handlar det om att kritisera utan att peka ut någon enskild och utan att komma med en massa pekpinnar om vad kvinnor/folk i gemen ”bör” och ”borde” göra.
Jag är medveten om att det är viss skillnad på skönhetsprodukter och tex ekologisk mat, men samtidigt tror jag att resonemanget lätt kan överföras: typ ”sluta skuldbelägga stressade småbarnsföräldrar som har svårt att få vardagen att gå ihop för att de inte köper ekologisk mat”. Jag skulle gärna se en bredare diskussion om vad man köper och vad det får för effekter på naturen, på kroppen, för arbeterna i fabrikerna m.m. utan pekpinnar och utan svartvita resonemang.

Mycket intressant!
Själv är jag väldigt empatisk men blir ofta uppfattad som dryg eftersom mina ansiktsdrag ”faller” neråt när jag är avslappnad. 😉
Fast jag skiter i det, jag vet vem jag är, och de som känner mig likaså. Shit the same om nån random människa tror jag är en stropp. Å andra sidan brukar det skämtas i min familj om att jag inte gillar människor. Det är inte sant, jag älskar människor – hatar folk.

Valdigt intressant amne du tar upp har! Overhuvudtaget har kvaliteten pa dina inlagg verkligen hojts. Bloggen kanns numera intelligentare, har blivit mindre svart/vit och fatt ett nytt djup. Det valkomnas – tack!

Aldrig tänkt på det på så vis förut, men nu känns det självklart.
Läskigt, tänk alla totalt socialt inkompetenta människor som kommer växa upp då kommande generationer. Alla får gå runt med en pin på sig där det står hur en mår idag. Och sen ha en skrivplatta runt halsen så att känslor kan kommuniceras kontinuerligt under dagen.

Lite off-topic. Men ovan snackades det tex om flour osv…
Botox är ett av de mest potenta nervgiften som finns. 500 gram av ämnen är nog att ta kol på jordens befolkning. Förutom detta så testas VARJE dos botox på djur. Vårt samhälle är bra skruvat..
När det gäller kemikalier i vardagen är det något enormt. Det är troligare att vi ”utrotas” snabbare pga dem än klimathotet. Se gärna dokumentären Underkastelsen.

Precis. Såg den för ett tag sedan, mycket obehaglig.
Ett annat problem är ju cocktaileffekten. Alla gränsvärden som sätts räknas fram för kemikalien ensamt, men hur den samverkar och förändras med andra kemikalier är det ingen som kontrollerar. Det betyder att något vi anser vara relativt ofarligt kanske rent av blir livsfarlig i kombination med andra, också ofarliga, kemikalier.

Min spontanas tanke är: du uttrycker empati på fler sätt än att använda pannan! Jag arbetar som psykoterapeut och tro mig, det finns enormt mycket resurser på människan att uttrycka sina känslor samt uppfatta de än enbart pannan. Dessutom, barn har sällan samma rörelse i ansiktet då deras hud inte är lika ’elastisk’ s vuxnas, hur ofta har du svårt att uppfatta dem?
/ e

Att våra ansiktsuttryck förstärker känslor är helt korrekt, men de kan ju även förstärka oönskade känslor såsom oro och nedstämdhet. Det finns studier som pekar på att botox som injiceras mellan ögonbrynen, där bekymmersrynkor ofta uppstår, kan bidra till en stämningsförhöjande effekt hos personer med depression. Inte för att jag förespråkar botox i allmänhet, jag bara tycker att det är viktigt att lyfta fram samtliga perspektiv så att debatten inte blir alltför ensidig.

Som botoxbehandlad migräniker drabbas jag lite lätt av panik när jag nu inser att min partner faktiskt har ”anklagat” mig för att ha Aspbergers . Enligt hen är jag katastrofalt dålig på att läsa ansiktsuttryck. Fast nu kan jag ju vråla till svar ”Jag har inte Aspbergers, jag har Botox!”. Snap!

Verkligen intressant.
Vad som också är intressant är att kvinnor och män använder gifter till att spruta in i ansiktet i syftet att se yngre ut. Det är sjukt. Det är sjukt att man hellre sprutar in ett nervgift i ansiktet i stället för att åldras naturligt.

Jag tycker studien och hennes inlägg är märkliga, för att uttrycka mig milt. även om botox och Aspergers syndrom är olika saker kan jag inte låta bli att dra paralleller dem emellan eftersom argumentationen kring dem är så pass lika: Att avsaknaden av ansiktsuttryck gör oss mindre empatiska. Bara för att man har svårt att tolka ansiktsuttryck gör gör oss inte automatiskt mindre empatiska. För det första går det att lära sig att tolka ansiktsuttryck. För det andra finns det strategier att använda sig av. Personligen ser jag inte skillnad på om en människa är ledsen eller trött och då brukar jag vara extra noga med att fråga hur personen i fråga mår. Jag må ha svårt med ansiktsuttryck men jag kan fortfarande känna med andra människor, jag har förmågan att stötta och trösta andra om det behövs.
Vi som, av olika orsaker har stel ansiktsmimik, har känslor även om de inte syns. Att inte visa (på ett tydligt sätt) är inte detsamma som att inte ha.
Det må vara forskare som gjort studien, men även de kan göra sig skyldiga till tankefel. Särskilt när de använder sig av snäva normer för hur människor fungerar/bör fungera.

Jag har fyllt läpparna (någonting som såklart inte görs med nervgift, vilket många har fått för sig) & jag förmodar att det får en del människor att läsa av mina ansiktsuttryck genom ett mer sexualiserat filter. Annars, då läpparna är större blir också ansiktsuttrycken ’större’ – ett större leende exempelvis, så jag kan tydlige signalera vilken inställning jag har (:

Människor som inte visar känslor i ansiktet när jag pratar med dem har jag oerhört svårt för. Jag klarar inte av att föra längre konversationer med människor som behåller samma neutrala ansiktsuttryck hela tiden, det känns som om jag missar halva kommunikationen och jag tappar bort mig. Kroppsspråk och ansiktssuttryck står för 70% av kommunikationen har jag hört…
//Emma Hå

Det är så vackert med ett gammalt fårat ansikte, det syns att människan har levat och formats av sina erfarenheter, skrattrynkor, bekymmersrynkor och andra fina bevis på livet.
Däremot finns det något annat som jag tycker är jobbigt och det är när kvinnor har niqab över ansiktet, det är väldigt svårt att prata med vederbörande när man inte ser minspelet. Fast nu får jag väl antagligen på tafsen för att jag skriver detta.

Sedan finns det dem(jag ex) som vill ha botox för att ha ett normalt liv. Jag lider fruktansvärt av min migrän, har 2 barn. 3 år och 3 månader. Jag får trycka i mig morfin, och ligga i dängor ca 12 timmar. Jag kämpat för att bli beviljad botox nu. Jag är djurvän och har kommit så långt med min snärta att jag. Väljer botox trots djurförsök. Jg kan inte levande denna migrän. Jag förlorar tid med mina barn, tappar vikt, får inte amma när jag tagit medicin. Så om jag får sämre ansiktsmimik skiter jag i faktiskt. Sedan finns det dem dom är ansiktsförlamade. Tror man kan kommunicera med ögonen, kroppen osv. Alla har olika förutsättningar. Sålänge det finns kärlek, så löser sig det andra

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *