Kategorier
diskussion & debatt

Kön är väl nästan alltid irrelevant?

Alldeles strax ska jag in till stan och träffa Burgschki (som aldrig riktigt avancerade till ärkefiende-status men som varit blockad ett par gånger) och Fanny. Det kommer såklart bli spännande och trevligt så jag behöver inte sitta och spekulera i hur det kommer gå till.

Apropå Fanny så var det hen-diskussion på twitter igår. Fanny får ofta kritik för att hon använder hen om människor hon faktiskt vet könet på men jag tänker som så att hen ju kan användas när könet är irrelevant och det är det väl nästan i alla sammanhang?

Jag personligen välkomnar ett neutralare språkbruk och tycker inte vi behöver hon och han som pronomen egentligen. Ett neutralare språkbruk skulle bidra till att onödigt könande upphör, att man inte könar fel samt till att könen kanske till och med uppfattas som mindre relevanta. (Och det är väl de flesta av oss feminister positiva till?)

Men jag förstår att det provocerar och upprör, det handlar ju bara om ovana. Många av oss har ju dessutom fått lära oss att våra kön är så pass viktiga för vår identitet att det kanske känns som att en bit av identiteten tas ifrån oss när vi så att säga ”avkönas”? Fast å andra sidan så avkönas man ungefär lika mycket av ”hen” som av ”person”, ”sambo”, ”förälder” eller andra benämningar som inte omedelbart berättar vilket kön vi tillhör.

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Kön är väl nästan alltid irrelevant?”

Jag tänker på könsneutrala namn. och hur oerhört provocerande det kan uppfattas av somliga. Du borde ha intressanta erfarenheter av det från dina barn tänker jag.
Har ofta använt könsneutrala nick på nätet, och det är väldigt olika hur jag uppfattas beroende på om personen som läser tror att jag är man eller kvinna. Åt båda hållen så att säga. Beroende på kön kommer man undan med och blir anklagad förr olika saker, om man kan förenkla det så.
Folk kan också bli mycket arga om de uppfattar att man ’vilselett dem’ angående sin könstillhörighet. Som om det behövs mer än det man skriver för att ge det ett relevant innehåll.

Jag använder också ”hen” ibland om personer jag faktiskt vet könet på. Oftast använder jag det dock om personer jag INTE vet könet på. Förr sa jag ”den” i sådana lägen, och då känns ju ”hen” som ett helt klart bättre alternativ – ”den” känns ju nästan avhumaniserande, som om jag pratade om ett ting och inte en person. Många jag känner säger ”han” om personer de inte vet könet på och det irriterar mig något enormt. ”Hen” är ett bra ord. 🙂
En sak jag tänkte på när det gäller det här med ”avkönande” ord. Jag tror inte att ”hen” kan jämföras med ”person”, ”sambo” eller ”förälder”, då det finns normer som starkt kopplar ”person” till ”man”, ”sambo” till det motsatta könet i en heterosexuell relation och ”förälder” till ”mamma”, medan ”hen” ligger bortanför dylika normativa föreställningar.

Jag tycker att den stora fördelen med ordet ”hen” är ju att det är könsneutralt samtidigt som det är ett ”mänskligt” ord. När möter, säg en pappa med unge och ifrågavarande unge gör något som bör kommenteras är jag helt bekväm med att säga ”nämen, vad duktig hen är. Sånt kunde inte jag göra i den åldern”. Att kalla barnet för ”den” känns helt fel. Det skulle låta som om jag talade om ett djur istället för en människa. Man ska inte behandla människor som djur och därför kan jag inte tilltalla någon som ”den”. ”Hen” däremot går jättebra.
Fast alla verkar inte se det så. När min syster var gravid och jag benämnde hennes ofödda barn som ”hen” blev det lite livat (”mitt barn är inget ’hen’!!!!”).
Min poäng är alltså att ”hen”-motviljan kanske inte bara har med oviljan att lämna könstänket utan att göra. Jag tror att många (dessutom) tycker att ordet är ”omänskligt” och att det låter som att man talar om djur (eftersom människor är han eller hon).
Bara en tanke.

Många vägrar greppa konceptet om de inte får det extremt tydligt förklarat för sig gång på gång – och ibland inte ens då. Man väljer att envist klamra sig fast vid missuppfattningen att det är ”ett tredje kön” liksom.. ett ”övrigt”-alternativ. Personligen tycker jag om att bli kallad hon som någon slags motpol till han (och ja, min könsidentitet känns som en ganska stor del i vem jag är å vart jag känner att jag hör till och dessutom känner jag definitivt en nypa personligt förakt för ”det motsatta” å därav önskan att avskärma mig därifrån – förmodligen något som präntats djupt in i mig via en mängd olika erfarenheter, förmodligen redan från födsel, men har åtminstone självinsikt nog att inse att det är något jag får jobba, och redan jobbar, på. Kan tillägga att det samma gäller för dylika benämningar. Föredrar att könas, men inser: absolut inte nödvändigt. Rentav rätt onödigt. Särskilt i skuggan av vad det kan ge mina medmänniskor). Definitivt visst ”antingen eller”/svartvitt-tänkande som kommer fram (är dessutom I ALLMÄNHET liiite väl förtjust i att sätta just etiketter, särskilt på mig själv, för egen del), men det är inte så konstigt – ÄR faktiskt personlighetsstörd. Skulle dock fortfarande inte börja veva och skrika, eller tjura, om någon kallade mig för ”hen” eller ”h*n”. Å kunde jag så borde fan även de mest oresonliga tjurskallar av er andra kunna också.. 😉

Alltså… nej, jag kan inte.
Det går bara inte.
Snart kräks jag på det.
Den dagen jag använder ”hen” kommer aldrig få se sin soluppgång. Om jag inte diskuterar höns på engelska vill säga.

Kan du utveckla det där? Eller är det en ren känsloreaktion? I så fall tycker jag lite synd om dig, som känsloblockeras från att kunna använda ett så bra och viktigt ord. Mvh. en ”hen”.

Jag har börjat använda hen mer och mer även om folk jag vet könet på.
Förr använde jag det mest när jag inte visste könet eller om jag ville att personen skulle vara anonym. <– har tänkt på det där. Om personen vill vara anonym. Är det inte konstigt ändå att avköning = göra person anonym? Bara ett sidospår.

Jag fattar inte folks problem med ”hen” egentligen. Tittar man på vissa andra språk, som finskan och samiskan, så har de bara ett ”hen” pronomen och inget för han och hon vilket fungerar fantastiskt.

Vi har fått en ny kollega på jobbet och han har ring på fingret, det roliga är att han aldrig säger något könsbestämmande om sin respektive, han kallar hen ”min partner”.
Jag tycker det är fint. Tidigare hade jag helt klart trott att ”partner” var likställt med en ”han” men sen hörde jag att nya kollegan arbetat i Australien och där är en pojkvän eller flickvän samma sak som ”partner” så … Inte för att det spelar någon roll om kollegan har en pojkvän eller flickvän, det är mer det att min nyfikenhet går i taket av att inte veta haha!

Jag har en kompis som gör likadant – det har hen gjort så länge vi känt varandra. Och hon hade argument för det också. Vi träffades alltså när vi var 14 (vi är 23 nu). Då tyckte jag det var märkligt och förstod inte alls poängen, men nu när jag funnit ljuset så är jag bara sjukt impad av att man kan vara så jävla långt fram i tanken när man är 14 haha.

Jag har ändrat mitt tal till mer o mer könsneutralt. Så fort jag upptäckte ”en=man” bytte jag snabbt. Känns mycket mer respektfullt med den jag pratar med, än om jag skulle förhäva mig med maktspråk o t ex anse att ”Man använder ju hen, så mycket man kan”. (jmf med ”En använder ju hen, så mycket en kan”)
Yrkestitlar är yrkestitlar tänker jag. I jämlikheten så är varken brandman, förman eller sjuksköterska könat. Det klassiska uppdelningarna av ”könsliga” arbeten luckras upp mer o mer o det är naturligt i utvecklingen av jämställdhet.

tycker det är enklare med ”han” eller ”hon”. om man till exempel pratar om två personer så blir det lättare att hänga med och mindre missförstånd. att säga hen om båda blir bara krångligt och snurrigt. att använda ordet hen är knappast nåt som känns naturligt eller mer logiskt/praktiskt, det är bara nåt som feminister försöker intala sig själva när de försöker avköna folk runtomkring sig. och till vilken nytta fattar jag faktiskt inte. det borde finnas ett bättre sätt att lösa orättvisor i samhället pga kön än att försöka sudda ut dom. och snälla påstå inte att det INTE är det alla genusfeminister vill.

”Kön är väl nästan alltid irrelevant?”
Förutom, när man ska diskutera de flesta frågorna inom feminismen. Som du, Fanny osv gör så handlar det ju extremt mycket om män och kvinnor och det delas upp bland könen vilka som är våldtäktsmän, vilka som är sexister och så vidare och så vidare. Så vad menar du egentligen?

Det jag stör mig på med den nya typen av könsneutralt språk är att det inte är konsekvent. Ord som han och hon anses vara helt OK att byta ut mot hen, däremot så vill samma ”hen” förespråkare absolut inte avköna ord som feminism, våldtäktsman eller gärningsman då de vill belysa könstillhörigheten där, och det känns falskt och fel för mig.
Rent generellt så tycker jag om att skriva könsneutralt, men jag tycker gott och väl att det språk vi har fungerar alldeles utmärkt som ett könsneutralt språk. Ta Tuchpennans exempel av att säga ”nämen, vad duktig hen är. Sånt kunde inte jag göra i den åldern”
Jag skulle mycket hellre säga ”nämen vad duktigt! Sånt kunde inte jag göra i den åldern” – då riskeras det inte att väcka uppstöt hos föräldrar som associerar ”hen” till mer än bara ett fysiskt kön på sin bebis, då hen faktiskt inte enbart används om fysiska kön, utan även sexuella läggningar…något som känns oerhört fel att förknippa med små barn till exempel.
En bebis till exempel går att referera till genom att just säga ”bebisen” istället. Könsneutralt och bra.
Om vi skulle struktuera om ALLA ord som har en könsbenämning i orden så skulle det kännas mycket bättre, och då skulle jag kunna tänka mig att använda ordet ”hen”. Fast att enbart omstruktuera vissa ord känns lite för oärligt för min del, så tills att det händer så kommer jag nog fortsätta få rysningar längs med ryggen av obehag när jag läser/hör ordet ”hen”…såvida det inte refererar till en slipsten eller är en del av ett annat språk.

Hej, förlåt att det inte hör till ämnet men:
jag vill bara säga ett enormt tack till dig. Jag har jobbat med barn sedan jag fjorton år gammal och det var inte förens två år sedan jag verkligen såg hur barnuppforstrats i pojkblått och flickrosa. Inte bara har du inte öppnat ögonen för mig (förhoppningsvis tusentals andra också) om olika samhälles problem. Till exempel att du inte alltid håller med Elaine men det gör inte er ovänner, ni möts på en gemmensamgrund (jag har ratat människor förut som jag sedan insett verkligen inte är så dumma som jag trodde).
Tack för att du har lärt mig att det är okej att gå emot strömmen och säga vad man tycker.
Tack för att du har lärt mig att du är okej att bli arg på samhället.
Tack för att du har lärt mig att livet inte är en dans på rosor.
Tack för att du att du medger att du inte är världens bästa mamma 100 %
Tack för att du har en blogg.
Din blogg är vad alla dessa tjejmagasin egentligen borde handla om- du vet hur alla tidiningar skriver om hur tjejer ska klä sig för att få killen, hur tjejer ska göra för att få dem kåta, hur tjejer ska få snyggaste brännan osv osv osv till oändligheten – det är ju aldrig några tidningar som tar upp hur det är att vara hjärtekorssad och hur man tar sig ur dåliga relationer eller om man har kompisar som dricker för mycket. Att vara utsött, vikt- och träningshetsen. För mig har du ersatt vad alla dessa magasin någonsin gett mig – du ger en nyanserad bild av hur livet är utan försköningar och det borde du få mer cred för. Dig hade jag behövt för 5 år sedan.

en sak som slår mig med den här texten är dock att även om det mest är en vana att könet spelar roll, så vänder sig den här texten till de som definierar sig med det kön de föddes som, till cismänniskor som altid känt sig som han eller hon och därför tycker att det är ovant att bli benämnda som hen? om vi skulle applicera det här tänkandet på en transkvinna skulle det kanske vara jättejobbigt för henne att behöva höra någon annan benämna henne som ”hen”. hon får kämpa hela livet för att bli accepterad som kvinna, men sen kommer någon och säger att ”jag pratar genusneutralt om folk, så du är hen för mig”, då betyder det här lilla pronomenet en helt annan sak än bara en genusneutral benämning tyvärr..
jag är transperson själv, och jag känner de som inte alls känner sig bekväma med hen som pronomen, eftersom de kämpar på samma sätt för att bli accepterade som de är. även om den här texten var bra och intressant och tog upp vad det verkligen handlar om i den här debatten, så måste vi väl ändå inse att hen kan användas på två olika sätt. dels som ett genusneutralt pronomen som kan användas för ett mer neutralt benämnande av personer, eller som ett pronomen för de som inte känner sig varken som män eller kvinnor. även om ordet betyder ungefär samma sak, genusneutralt och bra istället för han och hon, så finns det en djupare innebörd i det för de som inte identifierar sig med det kön de fick tillskrivet sig vid födseln. det är där det här argumentet känns bristfälligt för mig…
jag vet inte om det jag menar kommer fram i det jag skriver? det du säger är ju sant, men bara som jag ser det ur ett cis-perspektiv där hen betyder ett mer genusneutralt språk, och inget annat.. någon som förstår vad jag menar?

Här ser jag min egna dubbelmoral… Benämner gärna fradgatuggande hen-motståndare på ett könsneutralt sett men skulle aldrig göra det med en transperson. Å andra sidan blir den rabiata språkkonservativa knappast felkönad och annat betydligt mer obehagligt på daglig basis…

Det första jag tänkte när jag hörde någon säga hen var att det inte känns som ordentlig svenska. Ska man hoppa över könet på en person har man ju alltid kunnat säga ”den”, och det har i alla fall jag gjort. Någon sa en gång att ”den” låter nedvärderande, men det är ju värderingslöst. Den hästen, den idioten, den kungen… Den människan, den personen. Förstår därför inte varför man behöver hitta på ett nytt ord. Den eller det fungerar väl i alla sammanhang?

Jag är av rakt motsatt åsikt. Kön är för det mesta i allra högsta grad relevant. Jag är kvinna och det har format mig på många olika sätt. Det innebär att jag har en större förståelse och kunskap inom vissa områden pga av mitt kön tex har jag fött barn osv. Inom vissa andra områden har jag mindre praktiskt insikt eftersom jag inte är man dvs jag har svårare att identifiera och förstå vad det innebär att vara man. På samma sätt som jag hellre tar hjälp av någon som vet hur man lagar en bil när min går sönder än någon som har läst en bok eller sett på när någon annan har gjort det. När jag diskuterar tex min mammaroll och att balansera den med jobb och fritidsintressen så har motpartens åsikt betydligt mer tyngd om den kommer från en kvinna som befinner sig i samma sits. Varför? Därför att vi är olika och bemöts olika. Om det sedan är bra eller dåligt och vad vi ska göra åt det är en helt annan fråga. Vissa saker måste upplevas för att man ska kunna förstå. När min manliga förlossningsläkare skulle peppa mig under förlossningen med mitt första barn så sa han att ”detta är ju inte så farligt och det gör inte så ont som man kan tro”. Nähä, Och va fan vet du om det??
För övrigt, jag förstår att Fanny är din vän, men enda sättet att överhuvudtaget förstå vad hon pratar om är att sätta henne i ett könssammanhang. Hela hennes existens bygger på att hon är kvinna och den stora världskonspirationen mot kvinnor. Om könet nu är irrelevant varför inte blogga under ett könsneutralt namn? Kan man könsprofilera mer än som Flatfeministen Fanny?

De synpunkter jag har om ordet hen är att:
-det kan bli krångligt när man skriver (vilket jag gör väldigt mycket). Jag har liksom problem som det är när det är två han eller hon i texten, med hen skulle man ständigt behöva skriva namn och det blir jobbigt och tjatigt.
-det belyser hela tiden det faktum att kön ska vara någonting annat än rent biologiskt. Man säger liksom indirekt ”se här nu hur jag använde ett ord som ska få dig att inte tänka på vilket kön personen har. Tänker du på det? Sluta tänk på det!”
-jag, helt personligen hackar liksom till i språket när jag använder hen, men det kanske bara är en träningsfråga.
-det blir lite en sak man använder för att visa hur otroligt medveten man är, en sam man förväntar sig en belöning för.

Så rätt så rätt. Jag och mina skrivande vänner (manus-studenter) diskuterar detta ganska mycket. Eftersom att jag och ”dem på min sida” tycker att det NÄSTAN alltid är orelevant att skriva ut vilken kön karaktärerna har utan att man istället bör använda hen.
Dock upplever jag ordet hen ganska hatat av språkbrukare av skrivande sorten. Inget nytt osv osv.. Det är inte alltid jag vågar använda hen dock, nästan som någon slags rädsla för ”hen-hatet”
För att skilja karaktärer krävs bara namn och castingen kommer bli mer intressant.
MER HEN TILL FOLKET!

Tjollahop.
Jag använde ofta hen. Mermän jag trodde jag skulle göra ofta för att slippa förutfattade meningar pga av kön.
Jag känner mig till 98% av min tid nedvärderad för att jag är kvinna. Jag har försökt vända och vrida för att se bortom de men jag orkar inte bli tystad.
Igår sa min sambo att ja skulle knipa annars skulle han oxå blrja tjaffsa.
JAG SKREK. jag vägrar hålla käften i mitt eget jävla hem. Alla tystar mig och du. Får faaaan inte bestämma när ja skall vara tyst.
Vi har inte pratat om de efteråt…. hmn ?!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *