Kategorier
diskussion & debatt

TITTA EN TJOCK TJEJ SOM INTE BER OM URSÄKT FÖR SIN VIKT! MUST. DESTROY.”

Kakan Hermansson är tjock och som alla tjocka kvinnor som har mage att inte be om ursäkt för sin vikt så får hon med jämna mellanrum ”välmenade” kommentarer från självutnämnda hälsoexperter som inte har vett att hålla käften. Häromdagen fick hon en kommentar från en Anna som inte kunde hålla sig. Kakan blir med rätta förbannad och förklarar att hälsa och vikt inte hör ihop och det har hon rätt i, men vet ni… varför ska vi förklara oss? Försvara oss? ”Ja jag är tjock men jag rör på mig/äter bra/tänker på min hälsa”?

Om vi bortser från att det inte är någons ensak så blir jag så trött på alla fatshamers och tjockisföraktare som inte verkar fatta att vi har rätt att sitta på röven och trycka i oss chipsoch choklad och glass och pizza, feta som sjökor tills vi dör om vi skulle vilja det? Utan kommentarer och missplacerad ”välvilja”. För de ska fan inte försöka inbilla mig att min hälsa är något de bryr sig om. Det handlar BARA om att trycka till och vi har fan ingen skyldighet att redogöra för våra matvanor eller eventuella (o)hälsa.

Detta får mig att än en gång tänka på min bekant som insisterade på att jag valde att vara tjock. Hon hade nämligen full koll på vad och hur mycket jag åt. Jävligt creepy.

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”TITTA EN TJOCK TJEJ SOM INTE BER OM URSÄKT FÖR SIN VIKT! MUST. DESTROY.””

När jag var underviktig pga sjukdom fick jag ofta kommentarer om hur snygg och hälsosam jag var. Jävligt creepy det med.
Om folk bara kunde tänka till lite innan de bestämmer sig för att vara ’hjälpsamma’ mot andra, eller på andra sätt vardera och kommentera dem.

Köper att ni tycker att det är upp till var och en att äta/leva hur man vill men menar du på allvar att du anser att fetma/övervikt inte är förknippat med dålig hälsa? I så fall vill jag väldigt gärna höra hur du resonerar kring det.

det jag inte köper är att det finns tjocka människor i min närhet som anser att det är samhället fel att de är tjocka.
de som anser att de ska behövas tas om hand av samhället för att de är tjocka men inte själva bryr sig. sånt gillar jag inte.
sen får folk faktiskt se ut som de vill det är deras egenskap, tjock människa, blått hår eller piercingar, spelar ingen roll.

Du behöver inte vara orolig. Jag kan med säkerhet påstå att den ordentligt överviktiga människa (eller kvinna åtminstone?) inte finns som inte ständigt tänker på sin fetma. Om inte annat har vi ju folk som dig som ser till att vi inte för en minut får koppla av och inte bry oss.

Men alltså, snälla nån… Vad är det som är så svårt att förstå? Detta handlar inte om huruvida feta kan/inte kan vara hälsosamma. Det detta handlar om är att många tar sig rätten att berätta för enskilda kvinnor hur de borde leva sina liv och se ut.
Fattar ni inte hur sjukt detta är så tänk er att ni går fram till en tjock kvinna på stan och meddelar : ”Du borde faktiskt börja träna för din egen skull!”. Sluta objektifiera kvinnor och kränka deras integritet med era jävla åsikter. Ingen har bett om den. Enkelt va?

mm, alla dessa ”välmenande kommentarer som bara blir fel. Ang. första kommentaren: Kroppen kan må bra med övervikt också, som LD säger. Allt är så himla individuellt vilket ofta glöms bort.

Nej, det är fett störigt när folk skall kommentera på ens vikt, oavsett om det är övervikt eller undervikt. Låt folk se ut som de vill. Jag har gjort ett aktivt val att försöka att INTE döma folk för utseendet (samhället har gjort mig ytlig, jag har som en död fisk bara följt strömmen) och djävlar i min låda vad mycket bättre jag SJÄLV mår av att inte hitta fel hos alla andra.

Men okej, att ingen har rätt att kommentera och borde hålla käften om andra, stämmer. Fast att argumentera för att fett (i större mängd) är hälsosamt känns lite att blunda för sanningen. Kom igen, kroppen kan omöjligtvis röra sig bättre med för mycket fett jämfört med en ”hälsosam” vikt. Det försvagar kroppen på alla möjliga sett och ökar risk för diverse sjukdomar. Så håll dig till att ingen har rätt att lägga sig i, och försök inte få fetma att verka bra. 🙂

För det första är det ingen som sagt att fett är hälsosamt. För det andra; varför kan du inte hålla dig? Är behovet att förklara hur dåligt fett är så stort att du bara måste dela med dig av denna (felaktiga) information? Är det verkligen så svårt att hålla inne med fettföraktet?

Jag undrar jämt varför man VILL vara tjock om man har ett val. Det är mkt som blir jobbigare (tyngre) med övervikt. Och kläder passar dåligt m m. Men det är verkligen ingenting jag frågar någon högt.

En gång för alla.
Ingen väljer MEDVETET att vara överviktig (inte ens jag som sparkar bakut när någon kommenterar min vikt/hälsa, jag bara fungerar så och det går jäkla massa djupare till och med än rent trots, även om det är en liten del av reaktionen), det är himla massa triggers inblandat, psykologiska underströmningar som man kanske inte alltid är medveten om, sjukdomar som inte upptäckts eller hormonstörande preparat som rubbat kroppens balans. Rubbad sömn påverkar insulinet och gör att man äter mer än vad man skulle göra om man fick god nattsömn. Natriumglutamat påverkar hungerskänslor. Och det finns säkert ännu fler orsaker bakom övervikt.
Sluta, bara sluta lägga skulden på individen när det är så himla mycket mer komplicerat än så!

I mitt huvud är jag ibland tyvärr fortfarande snabb med att döma överviktiga människor. Det var värre förr och har dock avtagit REJÄLT det senaste året, och jag har aldrig någonsin fått för mig att förmedla de här tankarna till personerna det rör.
Det är som du säger bara en fet jävla ursäkt till att trycka ner, när en ska tjafsa om hälsosamt hit och hälsosamt dit. Jag själv är fången i idealet och får panik av tanken på att bli tjock men gläds åt att det finns människor som don’t give a damn.

Nja!
Självfallet håller jag med dej om att man inte ska hålla på att påpeka och ge välmenta råd till den som inte bett om det. Varesej man är tjock/ smal/ ser gammal ut eller vad nu det må vara.
Men att för den saken skull förneka att fetma inte är bra för hälsan… det är något annat.
Nej, det är inte bra för kärl, hjärta, leder mm att vara fet.
Det belastar individen och det belastar sjukvården.
En smal person är inte heller per automatik hälsosam men fetma är det absolut inte.
En tjock person kan inte heller röra sej på samma vis, de blir tröttare, knän å höfter tar stryk.
Hypertoni, diabetes, höga blodfetter… som i sin tur leder till allvarliga sjukdomar.
Det är olika saker att tala om vad en tjock person bör tåla för kommentarer och huruvida fetma är skadligt el ej.
Det första är inte ok att hacka på, det andra MÅSTE vi diskutera.
Ha en bra dag! / Asta

”Belasta” sjukvården? Vilken individ har inte gjort det?? Som barn t.ex. i deras gravida mammas kropp, genom vaccinationer… Belasta och belasta, även den som har hypokondri har väl rätt till vård, eller hur ska det annars fungera? Var skall sjukdomar upptäckas och behandlas? Ska vi ha en dörrvakt som ställer frågor när man kommer in till akuten, och om man har misskött sig, då får man inte vård. Näe, att individer ska tänka på att inte ”belasta” sjukvården är bara att skuldbelägga. Sparka uppåt istället, på de som har råd, på företag som gör stora vinster på vården men drar ner på personal, eller på de som gör reklam för godis, eller på affärerna, med sina strategiska placeringar av varor!

Det är fan otroligt att folk bara måste lägga sig i andras levnadsvanor. Är det så jävla självupplyftande att ”ge tips om” och påpeka andras vikt/storlek? Blir så förbannad. Det är inget annat än titta-på-mig, jag-är-så-jävla-hälsosam-och-smaaaaal-ego boost. Fy fan vilken sjuk bekant som sätter sig in i dina matvanor. Obehagligt, och vad fan ger hen rätten till det?

Nej, jag använder inte bara huvudet som prydnad. Å jag hackar inte på människors sätt att se ut. Kommer inte med oombedda råd.
Men OM man diskuterar fetma så måste man ju även diskutera att det kommer att orsaka individen hälsoproblem och lidande. Som jag ser varenda fucking dag på mitt jobb med mina patienter.
Visst kan vi ignorera det, låta bli att tala om att vi i västvärlden blir allt tjockare för att vi äter för mkt och rör på oss för lite men det är inte särskilt ”snällt” mot den som får hjärtinfarkt eller njursvikt heller. / Asta

Man behöver inte diskutera det hela tiden för alla vet redan hur man blir tjock och hur man blir ohälsosam och vad man ska göra för att blir hälsosam. Vi vet också vad riskerna är när man lider av övervikt. Därför behöver man inte säga det gång på gång på gång, det blir bara tjatigt.

”Sluta vara så upprörd över vad andra människor äter/gör/whatever. Visste du att för mycket irritation kan leda till t.ex. högt blodtryck, och DET är verkligen inte hälsosamt. Jag tänker på din hälsa jättemycket faktiskt nu genom att säga det här.”
Tycker jag är en asbra grej att svara.
Fast det vore ju ännu bättre att bara slippa svara.

Det är så jävla dumt. Alla fattar att ni som ”bara menar väl” inte är oroliga på riktigt. Varför skulle ni vara så oroliga för en främlings hälsa? Går ni fram till överviktiga personer på stan och upplyser dem om hur farligt det är att se ut som dem? Tror ni på allvar att folk inte är medvetna om att man kan drabbas av div problem pga övervikt utan bara går runt och lever i en lycklig bubbla och aldrig läser en tidning eller ser på tv?
Är du inte personens läkare så har du inte ett skit att göra med personens vikt och hälsa. Ge dig bara.

Hej!
Är det inte väldigt simpelt?
1) Skriv om detta på din egen blogg hur mycket du vill. All forskning, information, personlig relation till begreppet, vad du anser om samhällets förpliktelser eller vad som helst, GENERELLT = Inlägg i debatten.
2) Skriv om en person på din blogg, i en kommentar hos någon som inte efterfrågat det (eller aktivt förklarat att den inte vill ha det, wtf?) eller säg det direkt till en person som inte efterfrågat det = Fatshaming, ditt eget behov av att vara bättre än någon annan, förtryckande.
Själv försöker jag så gott jag kan att
1) Bara prata om mina egna satsningar på träning etc när de jag pratar med själva visat intresse för att diskutera ämnet
2) Aktivt inte prata om vikt/hälsa inriktat på andra över huvud taget om inte personen ifråga lika aktivt efterfrågar mina åsikter (vilket hänt ett par ggr) och i så fall försöka få bort fokus på vikten och utseendet
3) Inte lägga mig i/tänka på vad överviktiga personer äter, hur mycket eller när (det är svårare än vad det låter men jag jobbar på att bli av med denna ovana)
4) Sluta stirra ogillande när feta föräldrar med feta barn har hela kundvagnen fylld med chips och godis (skyldig till detta tidigare och på vilket sätt hjälpte jag dem? eller mig själv? och vad vet jag om deras vardag?)

Problem kopplade till övervikt är högt kolesterol, högt blodtryck, högt blodsocker. Och dåliga värden kan vara kopplat till dålig mat, mycket socker. Och av dålig mat och mycket socker kan man bli tjock. Men, betyder det att tjock = dåliga värden? Dålig hälsa? NEJ! Allvarligt talat är det mestadels människor som fortfarande nöter på sin tallriksmodell och tränar för att bränna kalorier i ett oändligt in-ut-vikthjul som som snöat in på detta. De vet ingenting om hur kroppen och hjärnan jobbar i hop, ingenting om hur den lagrar fett eller hanterar det man stoppar in. Lite mer fokus kunde med fördel läggas på träning och mat för hälsa utan att stirra sig blind på vikt. Det skulle alla människor bli friskare av. Vänder man på det kan man ju få för sig att man är hälsan själv för att vikten är stadigt låg. Värst är det när folk utser sig själva som sända från ovan, och börjar hålla föredrag om ”hur de gör”, man vet att de menar väl, men vad spelar det för roll när de gör antaganden om mig som person av att bara titta på hur jag ser ut.

Att ge sig på vilt främmande människor, även på nätet känns inte helt okey. Inte heller majoriteten av ens vänner. Däremot, om en har en person som står en väldigt nära så bör man kanske säga till om någon lever helt på skräpmat och aldrig rör sig. För som närstående är det ganska jobbigt när någon en älskar är sjuk och mår dåligt på grund av livsval. Det påverkar ju inte bara den ohälsosamma om den får diabetes, hjärtproblem m.m utan även dens partner, barn, nära vänner, föräldrar m.m.
Detta dock inte sagt att en inte kan ha mage och må bra samtidigt. Hälsa är en kombination av otroligt många saker.
Och att säga det till person på internet som en inte känner är bara förbannat lågt och otrevligt.

Alltså typ alla vet vad som är hälsosamt och inte. Det finns ingen mening i att ”upplysa” människor om risker med fetma. Det enda det bidrar till är att spä på redan rådande tjockisförakt i samhället – att skambelägga överviktiga.
Alltså du kan ju undra över varför folk ”väljer” att vara tjocka (och med väljer att vara tjock menas att inte hela tiden ursäkta sig och må dåligt över sin vikt?), på samma sätt som nån annan kan undra över hur tjejer kan vilja ha sex innan äktenskapet. MEN VARFÖR I HELVETE MÅSTE DU SÄGA VAD DU TÄNKER HELA JÄVLA TIDEN!!!!?
En får faktiskt fundera över vad det kommer innebära att uttrycka sin åsikt, vad den egentligen tillför. Det går inte att gömma sig bakom ”jag är bara ärlig” eller ”jag vill ju väl!” när resultatet av din ordspya blir att spä på fettföraktet i samhället.
INGENTING BRA KOMMER AV ATT UPPLYSA FOLK OM RISKER MED FETMA! Och ni som tror att det är farligt att kritisera fettfobin i samhället & lobba för att feta ska ses som värdefulla människor – vad är fel i era huvuden? Tror ni allvarligt talat att fetman kommer att öka och vi alla kommer dö bara för att folk slutar skämmas för sin övervikt?
Ni är ju förfan helt jävla blåsta, bara håll käften och stoppa upp fettföraktet i röven.

Jag känner flera personer som på riktigt tror att det är hälsosamt att inte äta kolhydrater trotts att de tränar regelbundet. Detta är ett exempel på att folk behöver upplysas om konsekvenserna av ett av de största problem världen står inför idag. Då menar jag så klart att det ska ske på ett sätt där folk inte upplever sig kränkta, t.ex inte direkt rikta sig mot enskilda individer.
Argumentet att tjocka människor vet vad de gör och låt dem vara tjocka håller inte. Mycket medicinsk forskning pekar tyvärr visst på att om överviktiga personer inte skärper till sina kostvanor kommer typ alla att dö om några decennium.

Jag funderar lite på vem som räknas som tjock av samhället, någonting säger mig att huruvida man är tjock eller inte i hög grad beror på var kilona hamnar på kroppen på kvinnor. En person som lägger på sig på till exempel rumpa och bröst anses vara kurvig snarare än tjock. Hade samma antal kilon istället hamnat på magen så hade hon varit överviktigt/fet/tjock och då uppfattas som dåligt och skuldbelagts för sin vikt. Det är generna som styr var fettet lagras på kroppen, det har inget att göra med vad eller hur man äter.
Ändå är det bara de som är feta på ”fel” sätt som drabbas av alla dessa ”välmenande” (läs skuldbeläggande) hälsoråd.

Men alltså, jag orkar inte. Hur jävla svårt ska det vara? JA, det finns risker med övervikt. NEJ, alla som är tjocka är inte per definition ohälsosamma. Och alla tjocka är inte tjocka pga. dåliga val, utan det finns många olika anledningar. Olika kroppskonstitution, gener, medicinering etc. Allt detta vet vi. Men vad har det att göra med att respektera alla människor som de är? Det finns risker med att utöva extremsporter, att pierca sig, att rida osv. i all oändlighet. Brukar ni varje gång någon säger att de tycker om att rida säga ”ja, men alltså, det kan faktiskt vara farligt!”. Jag tror inte det va. Det hela handlar ju om en jävligt nedlåtande attityd mot tjockisar som insinuerar att tjocka är korkade och inte fattar att deras tjockhet kan eventuellt medföra risker. Fattar ni inte det? Är ni så jävla hjärntvättade att ni på riktigt tror att det är av omtanke ni känner ett så starkt behov av att sätta oss tjockisar på plats? Fettförakt är vad det handlar om, och det finns inget ni kan säga för att övertyga mig om motsatsen. Rövhattar.

Folk är så j*vla rädda att bli tjocka…men det är inte för att de är rädda om hälsan…det är för att de är äcklade av tjocka och använder ”hälsan” som en slags ursäkt för att få ”spy av sig lite” Tjocka människor är inte dumma i huvet. De VET redan att de är tjocka. En kommentar som kommer och berättar att de minsann är tjocka och borde göra dittan och dattan för att bli smala – gör knappast så att den tjocka tänker ”Jaha oj är jag tjock?? Det visste jag inte…bäst jag gör som hen säger så jag blir smal!” alltså…lol…
Jag skulle t.e.x aldrig gå fram till en random rökare och ba ”Du…rökning ger cancer Det är inte bra. Du måste tänka på hälsan” Tror inte rökaren skulle sätta i halsen och fimpa skiten på en gång.
Låt folk leva som de vill, man har sina egna demoner att tampas med och det räcker faktiskt.
Jag har dock problemet att jag tycker att tjocka är så j*vla snygga och måste alltid hejda mig varje gång jag ser en snygg, tjock tjej på bild så jag inte skriver hur j*vla snygg hon är. Vill inte bidra med utseendehetsen.

När jag var 15 var jag på solsemester med faster med familj. Fick i två veckors tid höra ”du borde verkligen gå ner lite i vikt, och kanske skaffa linser”. Deras dotter var smal och glasögonfri och fick under hela semestern höra hur vacker hon var medan det hackades fritt på mig, skämtades och drevs med hur tjock jag var. Över tio år senare tittar jag på bilderna från då och ser en jättefin ung tonåring som var lite rund men inget mer. Vad gav dem rätten att få mig att må så jävla dåligt? Blir fortfarande gråtfärdig vid tanken att det är ok att behandla unga tjejer så.

samma här, jag gick upp i vikt (typ 15-18 kg) när jag var 17 år och innan det var jag slank, och oh jävlar vad mycket skit jag fick från mina kusiner/mostrar, syskon och ja nästan all min omgivning. De tryckte ned mig, fick mig att inte äta ibland och skällde ut mig konstant.
Jag och min syrra badade en gång när jag var runt 18 år och när vi kom hem så flippa hon ur på mig om varför jag har blivit så tjock.
När jag blev 22 år så gick jag ned i vikt och blev normalviktig och då helt plötsligt började jag känna mig älskad av alla och fick stor respekt av de.
Idag flera år senare så har jag gått upp i vikt igen, dock har jag tränat i 5 år så min kropp ser annorlunda ut idag, mer tränad. OCH återigen så har det börjat att mina syskon hånar mig, trycker ned mig, får mig att känna att jag inte är tillräcklig. Jag blir så arg. De kan dessutom inte ta mig seriöst bara för att jag är överviktig idag. När jag säger till de att jag har blivit väldigt bra på träningsmaskiner så säger de bara ’ja ja ja’ och totalt ignorerar mig.

Det inte hjälper någon att prata om hälsorisker. Det finns inte en enda person i världen som har någotsånär tillgång till internet/tidningar/tv/böcker som inte är fullkomligt medveten om vad som är farligt eller mindre bra för hälsan. Vi måste inte prata mer om hur olika saker påverkar den fysiska hälsan. Vi måste prata mer om hur hälsopratet påverkar den psykiska hälsan.
Ni som inte kan hejda er och måste upplysa oss andra om hur farligt vi lever ska veta att ni gör att vi mår dåligt. Vi blir inte smalare av det, vi får inte mindre stressproblem och vi blir definitivt inte psykiskt friskare. Det enda som händer är att vi mår dåligt, blir ledsna och känner oss misslyckade och värdelösa. Jag upprepar: Det leder INTE till att vi känner oss motiverade att banta och börja träna, om det är vad ni önskar oss.
Därför frågar jag er som skrivit kommentarer här där ni upplyser och undervisar oss andra om riskerna med fetma: Vill ni att vi ska må psykiskt dåligt och känna oss misslyckade, kanske så till den milda grad att vi inte längre vill gå på restaurang och skickar andra att handla åt oss? Om svaret är ja, då är ni väldigt osympatiska och bör lägga mer tid på att titta på ert inre än andras levnadsvanor. Om svaret är nej, då ska ni sluta. Nu. Varje gång ni känner det där behovet av att inte låta positivt fetmaprat stå oemotsagt bör ni gå ifrån datorn och meditera. Det kommer sakta men säkert ta bort impulsen att ni måste säga ifrån. Ni bör också fråga er hur pass troligt det är att vi kommer få en fetmaepidemi utan dess like om ni håller tyst på nätet i de här diskussionerna.
Ni tillför inget positivt alls. Ni bidrar till att sänka människor och få dem att vilja ta livet av sig. Så sluta nu. Klarar ni inte detta på egen hand kan ni söka hjälp där ni får lära er impulskontroll.

Fast åh, jag är så himla kluven till det här. Jag har aldrig brytt mig om personers utseenden osv, och vill verkligen inte bidra till att någon ska känna sig pressad att göra si eller så pga normer, men när det kommer till fetma (dock mer extrem sådan, pratar ju nu kanske inte om de där extrakilona som många av oss har) så blir saken en liten annan. Precis som jag skulle bli orolig om någon närstående plötsligt skulle rasa i vikt, skulle jag börja inombords känna en oro om någon också samlar på sig väldigt mycket vikt. För här handlar det inte längre om att man gör ett litet val för sig själv mera, blir du väldigt överviktig kommer detta att påverka ditt hälsotillstånd om du inte gör något åt det, och det påverkar dina närstående. Jag ser detta just nu i min släkt. En väldigt, väldigt överviktig (och ung!) mormor som nu lider av hjärtsvikt och höftproblematik, och som nog inte kommer att vara här så länge till. Jag blir så ledsen bara, för jag ser hur piss hon mår varje dag av hennes fysiska smärtor, och jag ser sorgen i hennes mans ögon som också är rätt ung. De skulle haft många fina år tillsammans kvar. Och jag, som också tycker så mycket om henne skulle kunnat ha så långt tid med henne. Och detta är ju inte cancer, eller någon annan sjukdom som är oundviklig, utan överätande. Ville bara visa på att vi som står runtomkring också påverkas och kan bli ledsna, och även fast ni har dåligt samvete som det är (jag förstår, ni har inte valt detta) så tycker jag även att de anhöriga måste få rum i en sådan här debatt. Faktiskt. Dock inte om det handlar om extrakilon och onödig fatshaming, sådant är bara äckligt. Så lite OT kanske, men ja.
*Slut på roman*

Det kommer alltid vara PK att hacka på tjockisar. Det är den enda folkgrupp som det fortfarande är ”bra” att försöka sätta på plats, for the greater good. För de vet inte bättre. Inte ens när de (vi) vet bättre, gör de det, för om de visste skulle de inte vara tjocka, typ.

Jag är sjukt intresserad av hälsa och pluggar inom ämnet och har också läst en del om att övervikt just kopplas ihop med ohälsa. DET STÄMMER INTE!! En överviktig person kan leva ett mycket hälsosammare liv än en underviktig. MEN jag har uppfattningen att övervikten från början kommer från en ohälsosam livsstil. Jag tänker också att det är hälsosamt att kunna bli överviktig. Det är från början kroppens sätt att förbereda sig för svält. Sedan kan man såklart rubba kroppens mekanismer med vanvård och så har vi ju alla olika förutsättningar.
Jag tycker om alla former! Jag ogillar dock svårigheterna att faktiskt få i sig hälsosam mat idag. Jag tror att många skulle höja sin livskvalité och förbättra sin hälsa genom att lägga om kosten. Mer ekologiskt, mer grönt, mindre kolhydrater och framförallt mindre halvfabrikat.
Skitbra att du tar upp detta. Eller om det var Kakan. Det är så trist när folk ska döma och lägga sig i folks val bara för att ge välmenande råd på grund av kroppsform.
Nu undrar jag en sak? Om du har någon i din närhet tjock/smal/medelmåtta/vemsomhelstmedandraord som äter urusel mat och som faktiskt mår dåligt av det på något sätt. Kan vara överviktig, underviktig, ha någon sjukdom eller andra symptom, kan du då tänka dig att prata med henom om det? Om du faktiskt är orolig och det känns som att det skulle hjälpa? Jag tycker att det är skitsvårt. Jag vill inte lägga mig i andras val och ser många nära som skulle kunna må bättre om jag delade med mig av mina kunskaper om hälsa. Men jag är rädd att kränka denne eller verka anklagande. MEN jag skulle faktiskt vilja göra det av välvilja och inte för att peka ut eller så.

Det är inte brist på kunskaper om hälsa som gör att dina nära är överviktiga och/eller mår dåligt. Det finns ingen möjlighet att någon i Sverige eller västvärlden skulle ha missat hälsohetsen som råder. Den aspekten behöver du inte oroa dig för. Därför ska du följa den instinkt som säger till dig att vara tyst eftersom risken finns att du istället för att hjälpa kränker dem. Vill du visa din omtanke och kärlek så gör det genom att vara samma goda vän som du förmodligen är med dina smala kompisar och släktingar. Och om du ändå tror att dina nära vill att du ska dela med dig av dina hälsokunskaper kan du alltid fråga. Vill du ha min hjälp att leva ett sundare liv? Vill du att jag ska undervisa dig i hur du ska leva ett sundare och nyttigare liv? Du kan också fråga om de mår dåligt p g a sin kost och livsstil. Och så får du lita på deras svar helt enkelt. Själv skulle jag ha svarat: Nej, jag mår dåligt av att folk fatshamar mig och förutsätter att min vikt och mina matvanor får mig att må dåligt och att de dessutom kommer uttryckande som någon Messias och ska frälsa mig från mig själv. Sluta med det.

Jag håller inte med dig om den biten att folk inte bryr sig om andra och bara kommenterar för att trycka ned. Jag bryr mig, just eftersom jag är har ganska bra koll på fetmarelaterade sjukdomar så blir jag ledsen när jag ser gravt överviktiga personer eftersom jag vet att trots att de kanske lever relativt hälsosamt har de på grund av sin övervikt en ökad risk att drabbas av fetmarelaterade sjukdomar.
Detta betyder inte att folk har rätt att kommentera andras utseende hur som helst, det håller jag med dig om. Men att folk kommenterar behöver inte nödvändigtvis betyda att de vill trycka ned, de kanske genuint bryr sig.

Nej, det betyder inte att du genuint bryr dig för då skulle du förstå hur din attityd påverkar överviktiga och bara lägga ner den omedelbart, särskilt efter att ha läst det här inlägget och kommentarerna. Vi feta vill inte ha ditt medlidande och veta att du blir ledsen när du ser oss. Det är en otroligt nedlåtande attityd. Du kan gömma dig bakom din ”omtanke” så mycket du vill, det tar inte bort det faktum att du först och främst ser oss som sorgliga fettklumpar som behöver din och andras hjälp vare sig vi vill ha den eller inte, och i andra hand (eller kanske inte alls) som fullt kapabla, intelligenta, värdefulla människor med stimulerande liv fyllda av kärlek, vänner och intressen. Ta till dig det här nu. Sätt dig ner i lugn och ro och rannsaka dig själv och dina motiv. Om det känns obehagligt vet du att du är på rätt väg. Håll kvar den känslan och låt insikterna komma till dig. Det här gäller f ö alla som skrivit liknande kommentarer under det här inlägget.

Och varje gång någon skriver om detta är kommentarsfältet full av IDIOTER som ska upprepa problemet som själva inlägget berör! Gång på gång! Kan ni fatta att vad ni tycker är äckligt, vad er definition av hälsa och mening med livet är HELT JÄVLA IRRELEVANT. Håll bara käften. Låt oss få existera ifred från er, fylla vår tillvaro med kärlek och stolthet utan er, utan att ni ska göra ert bästa för att riva ner det. Ingen bryr sig om vad ni äter, vad ni väger, hur ofta ni tränar. Sluta älta detta i varenda lilla jävla textfält på internet som ni kan komma åt. Sluta dra in oss i era fixeringar, era ätstörningar, ert förakt. Använd ert kontrollbehov och självspäkande beteende till att försöka hålla er i skinnet från att besudla alla samtal istället. Se om ni klarar av det.

När jag medelst kräkningar & hetsträning gick ner mycket i vikt fick jag höra hur duktig jag var.
Innan jag utvecklade min ätstörning, d.v.s. då jag var lite tjock men GLAD, HÄLSOSAM, då jag kunde äta utan ångest, då jag kunde gå ut & cykla för att det var KUL inte för att jag ville bränna kalorier, då jag kunde ligga och läsa en hel dag utan att få dåligt samvete för att jag inte tränat, när jag kunde bada i två timmar utan att frysa och TRIVDES. DÅ var det jävligt viktigt att säga till mig att det minsann är dåligt att vara tjock.
Kan inte alla välmenande människor bara dra.

okej, i min familj/släkt har vi haft en hel rad med ätstörningar. på pappas sida va det överätning/hetsätning & på mammas sida va det anorexi/bulimi.
min pappa är tjock, hans mamma är tjock & nästan alla har varit tjocka MEN alla deras värden är bra? precis lika bra som en ”normalviktig” persons värden ska vara.
medans min mamma som absolut inte är överviktig har högtblodtryck, höga sockervärden och får gå på massa mediciner för det. men det sjuka är ju att även fast mamma objektivt sätt är ”sjukare” än pappa, så är det pappa jag oroar mig för att han ska dö? samhället har gjort att allt som är relaterat till fett/övervikt anser jag vara negativt, samhället har gjort mig störd.
jag, precis som min syster fick anorexia när jag var runt 12-14, det började med att det va någon jävla kille som sa att jag va tjock och självklart ville jag bara passa in & tänkte väl ja jag är väl det då och började banta samma dag. jag bad mamma ta allt mitt godis och sluta köpa hem choklad osv. nu i efterhand när jag kollar tillbaka så var jag inte ens tjock, jag hade hull som alla har när man ska gå in i puberteten! men pga mitt jävla bantande så fick jag inte min mens förräns när jag var 16 år när jag gick i åttan. jag gick ner typ 7 kg på 2-3 månader och blev ett vandrande skelett.
de hemskaste med allt det är ju att när jag var som smalast fick höra ”gud va smal du blivit!!” på ett positivt sätt & fick mer kommentarer om mitt utseende än förut och klart som fan det kändes bra, alla vill ju ha bekräftelse speciellt 13 åriga jag.
därför fortsatte jag tills jag blev så smal att jag svimmade varje dag, blödde näsblod och frös konstant, men även under dem här perioderna fick jag höra SOM 16 ÅRING, ”va fin du är”, ”smalis ;)” osv ALLT såklart sagt med en positiv betoning medans jag som ”tjock” 12 åring bara fick höra saker som ”ska du verkligen ha på dig den?”, ”den frisyren passar inte ditt runda ansikte” osv.
allt detta va flera år sen men jag kan fortfarande inte se på mat på ett normalt sätt, allt är kolhydrater, protein & fett, kan tex inte avnjuta en pizza pga all ångest om hur mycket kalorier det är i. jag vet inte vem jag ska skylla på för att jag fick anorexia men inte fan är det mitt fel för jag hade inga som helst problem med hur jag såg ut förräns någon påpekade det, så ni som ”BRYR ER” håll bara käft, jag ser ut precis som JAG VILL, inte så som ni tycker jag ska se ut och jag äter vad jag vill.
om alla bara kunde hålla käft med sina ”välriktade tips” & ”genuina omtänksamhet” så skulle alla må så jävla mycket bättre. tack på förhand / jag vill inte ha ätstörda barn i framtiden.

”Jamen ni kommer bli sjuka och DÖ” På riktigt, ni vet att ni också kommer bli sjuka och dö va? Varför är ni så jävla intresserade av just tjockas hälsa? Går ni in på ica också och skammar smala personer som köper ”onyttig” mat? Känner ni aldrig behovet att gå fram till en smal på mc donalds och säga att hörredu gubben, den där burgaren har ingen näring i sig? Nähä, inte det heller. Men i så fall talar ni i alla fall om för smala på krogen att alkohol inte är bra? Men va fan inte det heller?! Okej, men ni berättar väl åtminstone för alla smala speedwayåkare, rökare, elitidrottare, bergsklättrare/whatever att deras livsstil ökar risk för död? Nähä, inte det heller. Bara
Tjockas liv ska ni lägga er i alltså.
Tänk nu igenom om det inte är er egen fettfobiska attityd och inte alls bajsnödiga välmenande ”bryr mig”-attityd som ligger bakom era kommentarer.
Plus – Tror du på riktigt att fettmängd på kroppen korrelerar med kunskap om hälsa? Om jag blir smal, kommer det beamas in hälsokunskap i mig då så att jag kan gå runt och skamma med er?
Och detta med att tjocka skulle kosta så mycket i vården. Ni får faktiskt bestämma er, antingen dör vi asunga av hjärtattacker/whatever och är krasst skitbra för samhället då vi tar ut noll pension, noll äldrevård. Eller så blir vi gamla och sjuka precis som vilken annan jävel som helst.
Och är detta verkligen så vi vill värdera människor? Som ekonomiska kugghjul i ett företag?
Skärp er för fan.

Det jobbigaste tycker jag är när man har ett självförakt som man lever ut på andra. Som jag har.
Jag är 163 lång och väger 74 kg. Jag är inte extremt överviktig men skulle må bra av att gå ner, jag känner mig ful och oattraktiv eftersom jag var smal förut. Jag vet att allt som behövs för MIN del är att börja träna eller åtminstone röra mig. Som det är idag rör jag mig inte alls. Går skitlite (bor nära min skola osv), tränar inget osv. Om jag åtminstone promenerade lite, inte drack så mkt studentöl och åt liiiite mindre portioner så hade jag gått ner. Jag väljer att inte göra något av detta. Jag väljer att leva mitt liv såhär och ingen annan kan göra något åt det förutom mig själv, kontentan av detta är att jag avskyr mig själv för att jag är lat, oförmögen, ”ful” och saknar disciplin, kontentan av mitt självhat blir att jag ”avskyr” alla överviktiga.
Jag vet att jag är lika mkt värd som en smal person och att alla som är överviktiga är det av olika skäl men jag blir så bombaderad av hetsen kring bantning att jag hatar mig själv och tänker samma tankar om andra överviktiga som jag gör om mig själv.
Jag hatar det.

Känner igen det där! Folk som konstant hackar på mig för min vikt och för att jag inte äter tillräckligt. Om jag säger att jag trycker nog i mig mer skit än de flesta fnyser de bara. Blir alltid bedömd och dömd utifrån min kropp – speciellt av kvinnor. Känner redan nu medkänsla med mina döttrar som är precis lika spinkiga som jag var som barn.

Den här utseendehetsen gör mig helt galen. Jag tycker att jag är ovanligt skonad från den i min närmsta umgängeskrets. Men lyckas ändå bli helt utbränd på hets från omgivningen.
Jag jobbar på ett tekniskt universitet. En otroligt mansdominerad värld.
Här får jag ofta höra att jag är så snygg. Mestadels från mina medelålders manliga kollegor.
Jag får mer beröm för mitt utseende än det jobb jag utför(!).
Det haglar också uppmuntrande kommentarer kvinnliga kollegor emellan om vältränade och snygga kroppar.
Jag blir bara helt matt.
Denna utseendehets nådde sin kulmen vid fikabordet igår, där två kvinnor som nyligen fött barn uttryckte sitt självhat inför oss andra.
Det hela började med en beklagan över att kroppen inte såg ut som den gjorde förr för att sedan eskalera i ett aggressivt ”jag väntar tills jag fött mitt barns syskon sedan blir det minsann dyrt för min man för då ska jag fixa allt”.
Efter det följde ett långt samtal om alla kroppsdelar som skulle korrigeras till en ännu bättre form än innan graviditeten.
Och jag vet bara inte vad jag ska säga. Min spontana tanke är att låta de veta hur destruktivt det låter. Men jag har ingen lust att läxa upp och anklaga någon som är så indoktrinerad i hur man SKA se ut.
Frågan är bara, vi är alla indoktrinerade i denna utseendehets. Hur gör vi för att inte föra den vidare till våra barn och på så sätt upprätthålla denna ohållbara hets?

Postade för tidigt 🙂
Jag tycker inte att det är min rätt att upplysa dessa kvinnor om mina åsikter kring deras utseendehets. För problematiken blir ju den att vad man än gör blir det fel. Vi lär oss att det är superviktigt att se ut på ett visst sätt, men när vi eftersträvar det är vi patetiska.
Detta vill jag inte utsätta dessa kvinnor för. Men samtidigt sprider de en utseendehets som många blir påverkade av. Vad fasiken är då lösningen på detta?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *