Kategorier
diskussion & debatt

Ska det vara en klassfråga att kunna röra sig inne i stan?

Klart man ska betala för sig. (ang. SL) men handen på hjärtat nu… om ni kliver på ett tåg utan spärrar och inte ser nån kontrollant just då, letar ni verkligen reda på en för att ”göra rätt för er”? Jag är glad om jag kan spara pengar på alla sätt. Nej, jag går inte tillbaka om jag betalat för lite i kassan eller på en nota. Jag skrattar hela vägen hem och känner mig hemskt tursam.

Sen kan vi ta och diskutera huruvida det ska vara en klassfråga att kunna röra sig inne i city för just nu så är det tyvärr just det. Inte för min del, herregud jag har ju råd, men alla har inte det och de utan pengar brukar ofta vara just precis samma personer som bor utanför tullarna. Vilket SAMMANTRÄFFANDE?! Nä just det.

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Ska det vara en klassfråga att kunna röra sig inne i stan?”

Jag ser alltid till att ha giltig biljett, antingen i form av månadskort eller mobilbiljett. De gånger jag gått förbi öppen spärr (biljettnisshen är på rast eller liknande och har ställt upp grinden) och åkt gratis är jag alltid lite nervös att jag ska åka på böter.

Jag är också en person som tycker att turen var med mig om jag ”tjänat” något gällande misstag av betalning osv…
Däremot det där med att planka är jag för feg för, och får för mig att jag kommer åka dit och få betala dyra böter.
När jag gick på gymnasiet så fanns det en sida som hette planka.se.
Man betalade organisationen 100 kr/månaden och plankade alltid när man åkte kollektivt, och om man skulle åka dit så betalade planka.se din böter.
Men sidan verkar inte finnas längre.
/Maddo

Jag har blivit vrålad på av en kontrollant från securitas inför fullsatt vagn (jättehärligt när man har social fobi!) för att jag åkte med ungdomsremsa 1 vecka efter att jag fyllt 20. Jag hade köpt den innan jag hunnit fylla år och ville använda upp den. Det fick jag tydligen inte och oj vad arg han var. Viftade med händerna och vrålade ”1200!!! Det blir 1200!!”. Jag pissade ner mig mentalt.
Sedan dess är jag jättenoggrann med att ”göra rätt för mig”. Jag vågar helt enkelt inte bli utskälld av en kontrollant någe mera. Konflikträdd som jag är.
Behöver jag säga att jag avskyr securitas-kontrollanter BTW? Maktgalna, oförskämda och arga människor. En annan gång såg jag hur de, i grupp, muckade med en ensam tonårskille som hade spottat i vagnen. JA, jättefel gjort av killen. Men kom igen?! Han såg skräckslagen ut medan kontrollanterna skrek honom rakt i ansiktet och såg hotfulla ut. Jag började nästan undra om de tänkte puckla på honom. Vidrigt!

Nej jag söker inte upp kontrollanten, men jag ser till att ha ett laddat kort med mig så att jag kan betala för mig. Jag går aldrig till tunnelbanan/pendeln/etc. utan pengar/laddat accesskort/mobilbiljett. Jag placerar mig heller aldrig ”fiffigt” i tåget för att slippa betala.
Det, i min mening, större problemet i frågan om vad som styr var människor bor är snarare bostadspriser/boendekostnader och bostadsbristen i storstäderna än SL:s biljettpriser.

LD menade knappast att SL:s biljettpriser styr vart människor bor utan att SL:s biljettpriser på många sätt påverkar människors möjlighet att färdas i staden. Om det är svindyrt att åka har de ”fattiga” inte råd att ta sig in till stan.

Jag är patologiskt laglydig, såväl ett hinder som en tillgång, så jo, jag betalar och säger till om det blir fel.
Visst kan det vara en klassfråga, vilket isf ska bekämpas politiskt. Men en klasskonspiration? Nej, jag är skeptisk. Tror snarare det isf handlar om aningslöshet, att man faktiskt inte förstår att en femtilapp kan vara mycket pengar för någon.

Nu bor jag i skåne och är inte helt insatt i det här med spärrar och hur det fungerar, men jag ser alltid till att ha en giltig biljett när jag åker tåget även om jag vet att de förmodligen inte kollar biljetten den korta biten jag åker.
Jag utnyttjar ju en tjänst och de pengarna jag betalar går ju till löner, underhåll av vagnar, spår osv osv.
Man kan ju inte bara strunta i att betala när man tycker något är för dyrt.
Är det ok att planka in på bion, snatta en mjölk i affären om man tycker att den är för dyr eller skita i att betala för sig när man åkt taxi?

Jag håller med, jag blir rentav irriterad på folk som ska gå tillbaka till kassan eller påpeka att de betalat för lite. Vafan liksom?! Minns när jag var yngre och skulle kolla bio och det råkade på nåt sätt bli för billigt, min kusin märkte det och SA det till personen i kassan. Hade lust att klubba ner henne. Nej inte riktigt men jaa jävligt irriterande. Bion går inte i konkurs för att jag betalar några tior mindre. Samma om jag hittar pengar på gatan, nog ska det vara en ganska stor summa innan jag går till polisen med dem.

Men om alla som egentligen har råd att betala faktiskt betalade istället för att planka skulle biljettpriset kunna sänkas vilket ju gynnar ALLA. Ju fler som vägrar betala av princip, desto mer höjs priset.

Försöker alltid göra rätt för mig, betalar på Sl, påpekar om notan, kvittot odyl är för låg, betalar alltid för nerladdad film, musik, böcker. Tycker faktiskt inte att ”någon annan” ska behöva betala för mig, en attityd som jag tycker börjar bli vanligare och vanligare i samhället idag.

Jag ser alltid till att ha biljett när jag åker med SL, mest för att jag skulle det var så otroligt surt att åka på 1200 kr i böter. Då köper jag hellre en sms-biljett just in case.
Dessutom jobbar jag på tåg (ej SL) och får ofta höra den ena bortförklaringen efter den andra om varför folk borde slippa betala, att det är för dyrt osv. Folk är även duktiga på att gömma sig på toaletten. Kanske är jag arbetsskadad men jag tycker att det är sjukt pinsamt med folk som hellre argumenterar än gör rätt för sig. Man kan tycka vad man vill om tågpriser osv men den krassa sanningen är att vill man inte betala kan man inte resa. (Jag jobbar på ett tåg som inte är det enda färdsättet till destinationen, billigare alternativ finns)

Ett tips om man tänkt åka runt mycket i Stockholm en dag eller tre är att de säljer biljetter för 24 timmar eller 72 timmar. Ska man då kuska runt lite så lönar det sig relativt snabbt. Exempelvis om det normalt kostar 156:- tur och retur från Segersäng så kostar en dygnsbiljett bara 115:-. Och ska man åka flera dagar i rad kostar en tredagars 230:-.

Haha! Alltid när jag åker med morsan förbi Segersäng så säger hon ”Folk flyttar hit och det första de gör är att gnälla över att här inte finns någonting” 😀
News flash: Flytta inte ut till jävla nowhere för att sen gnälla på att det är dyrt att åka till stan. Och att det inte finns nåt att göra. Det är så på landet, lev med det!
Och dessutom: du jobbar ju. Köp ett jävla busskort, det kostar 800 spänn i månaden. Om du inte har råd med det så är mitt tips att helt enkelt börja jobba heltid. Som vi andra får göra liksom.

Men alltså.. det här handlar ju inte om LD. Jag tycker hon har varit ganska bra på att påpeka det: att hon själv har råd, men att många inte har det (och inte heller har råd att bo närmare stan), och det är det som borde åtgärdas. Och där hjälper det inte med ”bra råd” om att jobba mer, flytta närmare eller prioritera.

Jag betalar också, tycker det är sniket och osolidariskt att tjuvåka om man har pengar. Kvittar om kontrollanter kommer eller ej. Bättre då att klaga hos ansvariga politiker om man är missnöjd. (Eller ta sig fram på ett alternativt sätt.)
Kan ofta tänka på hur extremt BILLIGT det är att åka tåg egentligen, särskilt längre sträckor. Någon kör en liksom snabbt och lätt (nåja) utan att man behöver bekymra sig eller själv ta ansvar och det kostar oftast mindre och går fortare än att köra bil samma sträcka. Visst finns stort utrymme för förbättringar, men grundidén med subventionerad kollektivtrafik är jäkligt fin och lyxig.

Om det är något som är osolidariskt så är det att kollektivtrafiken inte kan användas av alla, oberoende av socioekonomisk status. Det är osolidariskt och irrationellt att en mångmiljonär och en arbetslös ska betala samma pris, istället för att det anpassas efter deras inkomst (dvs skattefinansieras).

Blir så trött på folk som inte ser de skeva prioriteringarna som görs av politiker. Istället för att införa avgiftsfri kollektivtrafik – för att låta alla röra sig fritt – betraktas det som viktigare att bygga upp spärrar för att hindra folk från detsamma.
Folk förstår liksom inte (eller tänker inte så ”långt”) att det kostar att bygga spärrar, ha kontrollanter, spärrvakter, att trycka biljetter, ha biljettautomater, ha folk som jobbar i ”biljettkassorna”, folk som skall utveckla ”mobiltjänster” (som alla inte ens kan använda sig av pga för gammal telefon) osv osv.
Det nuvarande systemet KOSTAR. Och det leder till att folk inte kan röra sig fritt i det offentliga rummet. Och denna exkluderingen betraktas av allt för många som legitim (”man får skylla sig själv om man valt att bo icke-centralt”). Kom igen! Sparka uppåt istället för neråt. Jag vill inte att mina skattepengar går till att begränsa folk, till att UTESLUTA folk, men för andra verkar det ju inte vara några som helst problem. Men ve och fasa om någon skulle tjuvåka! Usch, vilka parasiter som inte GÖR RÄÄÄTT för sig!

Ja alltså, jag skulle tycka det är hemskt pinsamt att råka på en kontrollant. Men om det inte fanns någon spärrvakt på plats skulle jag ju kunna skylla på det. Annars drar jag mitt kort. Men klart man har plankat på tåget massa gånger. Men då var varje krona lite mer värdefull än vad den är nu.

Är det ett måste att kunna röra sig inne i sthlm city?
Själv bor jag på Gotland och är ytterst sällan i Sthlm city, och jag klarar mig rätt bra ändå.
Väljer man, eller om man är tvungen pga jobb, ekonomi eller annat, att bo på landet, så får man acceptera att det kostar att ta sig till närmsta stad (oavsett vilken stad det handlar om). Det är väl inte så mycket att tjafsa om. Allt kostar. Men kollektivtrafiken är åtminstone subventionerad. Skulle vi betala vad det egentligen kostar, så skulle vi få betala mycket, mycket mer.
Sedan kan man tycka att de offentliga resurserna skulle kunna fördelas annorlunda, så att vi exempelvis fick gratis kollektivtrafik (vilket skulle gynna miljön och förmodligen också samhällsekonomin på lång sikt). Och det skulle man kunna sträva efter genom att engagera sig politiskt.
Men att gnälla (med svepskälet att man är solidarisk och bryr sig om alla ”fattiga” i förorterna) och samtidigt indirekt snylta på systemet genom plankning fast man själv har råd – det tycker jag bara är rätt lågt.
Och nu får ni som en liten bonus lite prisuppgifter på vad månadskort för kollektivtrafiken (normalpris vuxen, ej rabatterat) kostar i olika delar av landet.
Gotland: 740 kr
Linköping med omnejd (motsvarande typ storsthlm): 750 kr
Uppsala med viss omnejd: 790 kr
Göteborgs kommun: 505 kr
Malmö (inkl. Lund, totalt 5 zoner): 750 kr
SL: 790 kr

Problemet, Kajsa, är att det inte finns allt man vill åt utanför tullarna. Stockholm är ju som du vet uppbyggt kring sin stadskärna och där finns affärer, caféer, banker, posten, läkare, myndigheter och allt annat man kan tänkas ha behov av att göra. Det kan finnas ute i förorterna men utbudet är inte lika stort och – framförallt – inte lika bra alla gånger. Jag som bor i Trelleborg klarar mig UTMÄRKT utan Stockholm city, men det beror bara på att jag har Malmö tre mil norrut. Det är med andra ord en riktigt dum poäng du försöker komma med rörande Gotland.
I Skåne kostar det 1190:- i månaden att pendla mellan Trelleborg och Lund. Det är knappt fem mil. Det kostar lika mycket att pendla mellan Trelleborg och Lund som mellan Osby och Ystad. Som student betalar jag 805:-, min sambo betalar 960:- för pendel Malmö – Trelleborg. Det är tre mil. Så du kan ju sitta där och mena på att man ”gnäller” och att man använder fattigdom i förorterna som ett svepskäl; jag ”gnäller” för att det är ett reellt problem och jag kan inte för mitt liv se hur en enkelbiljett till Malmö har gått från 46:- till 57:- på bara fem år, när den procentuella ökningen i kollektivtrafikåkande varit väldigt bra.

Alltså va, är ni allvarliga? 800 spänn i MÅNADEN för ett busskort är fan inte rimligt någonstans. Jag är själv ofrivilligt arbetslös och sjuk (utan bidrag whatsoever) och kan ni inse hur mycket 800 kronor är i matkassa? Kan inte ta mig ut för att leta jobb för att det kostar så orimligt mycket. Klart jag betalar för mig om jag har/hade pengar, annars kör jag stenhårt på planka.nu.

Ja det är ju det som detta handlar om! Jag är också sjuk och har svårt att ha råd (i Gbg). Har periodvis varit med i Planka.nu pga detta. (tvingas nu som utförsäkrad leva på min sambo). För kan jag inte åka någonstans blir jag totalt isolerad. Då blir det svårt att träffa vänner, släktingar, ta sig till sjukvården eller kunna handla annat än det minimala utbudet i närbutiken. Kort sagt att ha ett liv värt att leva.
Så ge fan i allt snack om att inte göra rätt för sig. Det är inte det det handlar om när man är fattig. Har man inte råd så har man inte.

Jag förstår fortfarande inte hur det kan tyckas vara en gudagiven rättighet att röra sig fritt mellan förort och city?! För det tycker du ju, när du vägrar betala för dig. Det ska inte spela någon roll om det sitter någon spärrvakt i båset, om det inte finns några kontrollanter osv. Och ni som gnäller på att kontrollanterna är taskiga när ni blir påkomna utan biljett, haha, LEDSAMT. Verkligen synd om er.
Jag har noll sympati för de människor som tränger sig bakom mig i spärren för att snylta på mitt kort. För det första, du rör inte min kropp på det sättet, för det andra, mina hårt förvärvade pengar ska inte gå till någon som bestämt sig för att h*n rör sig utanför spelreglerna.
Alla kan inte bo i innerstan. Jag kan inte bo i innerstan. Det har jag inte råd med. Jag anser mig inte berättigad att bete mig som en tjuv för det.

Ville bara säga hur glad jag är att du finns, att du delar med dig av din kunskap i genus och feminism. Du har öppnat mina ögon. Numera läser jag allt jag kan komma över, beställer böcker och har även letat mig fram till andra feministiska bloggar. Jag är evigt tacksam för att ni orkar blogga och ta upp frågor om kvinnoförtryck, för varje gång jag har försökt (om det inte är med familjen) så möts jag bara av motstånd, som jag riktigt inte vet hur jag ska tackla. Men jag vill så mycket.
Säger jag tex att kvinnor tjänar mindre än män så säger folk (män) att ”men byt jobb då”
Jag har fått en känsla av att män inte tycker att det är viktigt och det gör mig så arg. Jag tänker på det jätte ofta. Men nu vet jag iaf hur jag ska uppfostra mina barn 🙂

Det här med rätten till publika utrymmen, samlingsplatser och sin stad är inte särskilt utarbetat. Mina tankar går dels till VÅRT problem(för det är inte den enskildas problem, det är ett gemensamt problem för invånarna) som du beskrivit ovan, dels till rätten av vad som ska finnas på gatorna. Fyrahundra reklambudskap per meter är helt okej, men nåde dig om du skriver ditt namn med en tuschpenna på en busskur, du är en vandalist.

Jag håller med om att priserna är för höga och så vidare MEN att anse sig ha rätten att skita i att betala fast man kan löser väl knappast något problem? Tänker man inte betala för sig kan man strunta in att åka till stan eller ta bilen/cykeln/moppen.

Jag hatar kontrollanter av hela mitt hjärta för de har som vana att bete sig vidrig omänskligt. Till exempel en gång när jag hade betalat men registreringen inte fungerat så tvingar de av mig och min då 4-månders bebis omringad av 20 kontrollanter. Jag har flera år senare fortfarande spårvagnsfobi och det gör mig sjukare att åka pga det. Får jätteångest, hjärtat hoppar och jag har svårt att andas, av att se kontrollanter, har hoppat av vagnen flera gånger trots betald biljett för det skiter de ju i! http://tantmango.se/omansklig-behandling-pa-sparvagnen/

Jag är sån som säger till om jag får tillbaka för mycket pengar och som betalar även fast jag hade kommit undan med att låta bli. Jag tycker att man ska betala för sig men samtidigt så skulle jag aldrig döma en enskild individ om den person pga dålig ekonomi lät bli att betala på pendeln någon gång. Då känner jag tvärtom medlidande för den. Det är väl ingen som vill ha dåligt med pengar. Hade jag haft dåligt med pengar hade jag kanske gjort likadant.

Har lite kluven inställning till det hela. Är van att bussförbindelserna är undermåliga (som i att det finns en buss på förmiddagen och en på kvällen), så när jag nu har bussar som går en gång i timmen, känner jag mig jättefri. 810 kostar ett månadskort, och då ingår lokaltrafiken. (Bor en dryg mil söder om Umeå.) Det känns jävligt surt att lägga ut den summan, men jag hade inget val när jag flyttade, så det blev lägenhet utanför stan istället för korridorrum mer centralt. Kan säga att jag har förståelse för båda parterna i frågan.

jag har ganska dåligt med pengar (är student), men jag skulle aldrig planka, hellre betala 25 kr för en resa än typ 1000 spänn i böter. brukar dessutom kunna ”flirta” med busschafförer så att man får åka gratis.

”brukar dessutom kunna ”flirta” med busschafförer så att man får åka gratis.” <– Det där är också att planka. Bara för att chauffören släpper på dig gratis går du inte fri från böter om det kommer kontrollanter. Att planka är att inte betala även om man "flirtar" med den som kör bussen.

Jag är lite mitt emellan. Det beror helt klart på vilken summa man snackar om. När jag skulle pierca mig en gång fick jag tillbaka 300 (!!!) kronor för mycket. Jag fick sjukt dåligt samvete och gick tillbaka med pengarna dagen efter. Men om jag inte ”behöver” betala för en resa på under 100 kronor så skiter jag i det. Om dom är så slarviga så får dom väl skylla sig själv ;D

Har en liten fråga: Ni som förespråkar skattefinansierad (gratis) lokaltrafik, skall den dras på kommunalskatten inom Stockholm eller nånting som det övriga landet skall vara med på?
Är väl inte särskilt rättvist om folk i Norrland/Göteborg/Skåne ska betala för gratis resande för folk i Stockholm?

Jag vet inte ens hur mycket pengar det faktiskt handlar om. På 90-talet jobbade en vän till mig med betalsystemen på Västtrafik och han har berättat att på den tiden täckte biljettpriserna enbart kostnaden för biljetthanteringen (produktion, distribution, löner för de som jobbade med systemet etc). Dvs, all den faktiska kollektivtrafiken bekostades redan av skattemedel.
Jag är rätt nyfiken på hur det ser ut idag och i tex Sthlm. Vad händer med alla principfasta människors åsikter om ”att göra rätt för sig” om det skulle visa sig att det enda de egentligen betalar för är att det ska finnas coola, fungerande spärrar på alla tunnelbanestationer?

Jag blir så konfunderad. Du beskriver dig som socialist och en av den ivrigaste anhängaren i tråden titulerar sig kommunist och jag får liksom inte ihop det. Du har tidigare beskrivit hur du handlar mat för 10000 kr i månaden, sällan tittar på prislappen men tycker att det är dyrt. Där instämmer jag verkligen. Kvalitetsmat är löjligt dyrt. Hursomhelst, den dyra maten handlas utan protester i den kapitalistiska butiken med vinstintresse. Det ordnas inga föreningar för att tillsammans hjälpa åt att stjäla maten. Däremot, så är det ok att stjäla av det av staten ägda, dvs ägda av oss alla, och inte betala de subventionerade priserna. Så, om jag har fattat det rätt så betalar man som socialist/kommunist när det gagnat kapitalet men stjäl när det drabbar det av oss gemensamt ägda?
Är det inte viktigare att stötta de samhällsfunktioner som gör att det finns kollektiv även i de områden där det inte är ekonomisk vinning? Om vi vill att hela Sverige ska få en chans att leva så måste någon stötta de kommunikationer som inte kan täcka sina egna kostnader. Detta innebär att du med ditt ”höga pris” betalar din del i kollektivet för att andra som bor avsides ska kunna behålla sina kommunikationer. Är inte det grundtanken med socialism?

Din tro (och mitt användarnamn) till trots så är jag inte kommunist.
För att svara på ditt inlägg: Det väsentliga är förtrycket i sig självt, inte vem som utfärdar det. Spela roll om det är staten eller individer. Det är samma exkludering det handlar om. Det handlar om att folk som besitter en hög samhällsposition utnyttjar folk från lägre samhällsskikt. Det är det klassamhället bygger på.
Det finns för övrigt visst folk som går ihop i grupper och ”stjäl” mat, ockuperar hus eller vad det än må vara. Att låta bli att acceptera det nuvarande systemet som värderar folk utefter inkomst, ekonomisk position eller ”samhällsutgifter” (i form av exempelvis socialbidrag/a-kassa/förtidspensionering osv) ser åtminstone inte jag som något felaktigt. Det sjuka ligger i att folk tillåts värdesätta folk efter den ekonomiska samhällsnyttan de gör, alternativt hur mycket de ”belastar” samhället ekonomiskt. (Jag menar, tänk dig själv hur filosofilektionerna i gymnasiet var utformade; ”ett hus brinner, det är två personer där inne, du kan bara rädda en, vem räddar du? En knarkare eller en nobelprisvinnande läkare? En sjukskriven eller en forskare som utvecklar AIDS-vaccin? En kriminell eller en förskolelärare?” Osvosv.)

Men sluta låtsas, ni skulle också ha plankat om det inte fanns några spärrar och kostade 78kr att ta sig in till stan.
Om man vill hälsa på vänner/familj ofta blir det sjuka summor/månad.

Gudars, blir ju förbannad när jag läser era kommentarer.
”Uh det är ingen rättighet att åka till stan WÄÄÄH”
… Alltså, är ni på riktigt?
Det ska väl för fan vara en rättighet att kunna röra sig på fler platser än sitt närområde? Skärp er, alla som kommenterat här har plankat, sluta leka helgon.

Klart att det är en rättighet att kunna röra sig mer än i sitt närområde. Vem har påstått något annat? Frågan är om andra ska behöva betala för att du vill åka utan att göra rätt för dig. Jag anser att det borde vara en rättighet för alla att kunna nyttig och ekologisk mat, mat med kvalitet. Innebär det att jag har rätt att stjäla den maten eftersom min ekonomi inte räcker till? Eller man får själv välja vem man anser sig ha ett moraliskt övertag på?

Som student så betalar jag de få resor hem eller till stan som jag har råd med, för jag har inte råd med böter.
Det är för dyrt att åka kollektivt i Sverige.
Helt klart. Mest störda är SJ med sina priser.

Jag vet inte hur det går till i Sthlm, men i Skåne köper man biljett innan man går på tåget (om man inte har åkkort, dvs). Jag köper alltid biljett, och det känns alltid lika surt när man varit duktig och betalat för resan, delar vagn med ett gäng folk utan biljetter och ingen kontrollant kommer förbi. För jag tycker att man skall betala. Det känns fel att jag skall vara tvungen att lägga mina surt förvärvade slantar på en resa som alla andra tycker att de har rätt till gratis.
Jag håller med om att kostnaderna du nämnt är höga, och jag kan inte tala för andra än mig själv, men jag tycker att det är fult att gratisåka när alla andra tvingas betala. Men det står var och en helt fritt att göra som de vill, så länge de är införstådda med samt villiga att ta konsekvenserna.

Men med ditt resonemang är det väl inte alls konstigt att världen ser ur som den gör.
Dina argument kan appliceras på de flesta som är lite mer priviligerade som inte har lust att se till så att andra som har det sämre kan få det bättre. Allt från att fuska med deklarationen för att få någon tusenlapp extra till att fiffla undan skattepengar i miljardklass, alla skrattar lika gott och känner sig extra tursamma att just dom lyckats få lite extra i näven. Till allla bidragsfuskare som lyckas få det där bidraget de egentligen inte är berättigade till, samma där allt från någon hundralapp i månaden ditt hutlösa belopp. Alla skrattar säkert lika gott att just dom lyckats kringgå systemet och anser sig säkert lika berättigade till bidrag som du känner dig berättigad till att röra dig fritt.
Om alla som anser sig ha turen på sin sida och minsann förtjänar ditt och datt och inte vill göra rätt för sig förutom när de absolut måste så kommer vi aldrig kunna förändra klyftorna i samhället. Det är väl så det brukar vara, de flesta försöker sko sig när möjligheten finns och ju ”högre upp” man är dessto större möjlighter finns det, dessto högre belopp handlar det om.
Sen undrar jag kring varför du anser det vara en mänsklig rättighet att gratis, röra sig fritt med hjälp av kollektivtrafik? Vad är det i ens liv som kränks så fruktansvärt mycket om man inte får komma in till city?

Tycker inte de är så farligt.. Ja åker dock sällan varken buss eller tåg cyklar för de mesta. Fast nu när ja ska åka iväg så kostar de mig bara 116 kr med tåg och resan är över 3 timmar lång så de är inte extremt. Även om jag kan hålla med om att det borde vara billigare.(är en fattig student så jag har inte extremt med pengar heller)

Jag förstår helt ditt resonemang och tycker att det är förfärligt att priserna är så höga att många inte har råd med månadskort/engångsbiljetter. Redan utsatta människor blir mer isolerade och får sina möjligheter begränsade. Ett annat system vore absolut att föredra.
Samtidigt kan jag bli upprörd över att det är så otroligt mycket människor som plankar. Pendlar en timmes resa till och från jobbet varje dag och jag ser minst en person, oftast flera, per resa och dag som trycker sig igenom spärrarna på någon annans kort. Om alla som inte betalar betalade hade kanske inte priserna behövt vara så höga? Sen tycker jag också att det är fruktansvärt obehagligt när folk trycker en igenom spärren för att de ska in samtidigt som jag. Har stannat upp ett par gånger när jag känt att nån smugit tätt inpå i ryggen och sagt ifrån men då blir man oftast bara knuffad igenom och svuren åt. Inte okej!

Alltså, om det är 230 kr för tre dagar som jag läste att Maria skrev, så är det ju inte så konstigt att alla i Stockholm har bil. Det är ju för bövelen billigare att ha bil(inklusive försäkring, parkeringsavgifter, bensin, trängselskatt etc) än att åka med kollektivtrafiken.
Det är ju nästan billigare med en p-bot än plankningsavgift!

Nja.
Om ”alla har bil” i Stockholm så betyder det antagligen att de har behov av att åka bil varje dag. I Stockholm går det i princip kollektivtrafik överallt, så skulle man istället välja kollektivtrafik varje dag så skulle det bli betydligt billigare.
En årsbiljett kostar 8300 kronor, vilket blir en kostnad på nästan 23kr per dag. Kostar det verkligen mindre per dag att ha bil, med bensin, parkeringsavgifter osv inräknat?
Det är klart att det är dyrare om man bara ska göra enstaka resor med SL, men då tycker jag inte att man kan jämföra med ägandet av en bil heller. Hur många som har bil använder den bara en gång i månaden? Det kan ju inte vara så jättemånga.
Visst, SL är inte gratis, men det är inte gratis att åka bil heller. Ska vi ge bort gratis bilar och bensin till folk också då? Ge bort körkort gratis? Alla har ju inte råd med det heller.

Intressant hur kommentarerna handlar om folks privata situation, höga priser i kollektivtrafiken är väl ändå en politisk fråga? Inte en tävling i ’vem som har dyrast bussbiljetter’? Visst, vi står oss själva närmast, men jag uppfattade det inte som att LD ville poängtera huruvida hon själv har råd eller inte.

Jag kanske är knäpp och naiv, men jag betalar ALLTID för mig. Jag har ett bra jobb med hyfsad lön och lever ett ganska priviligerat liv (som jag har skapat själv genom långa studieår) och ser absolut ingen anledning att försöka spara in på sådana saker som för mig faktiskt är småsaker. Jag har råd att köpa ekologiskt istället för eldorado, fairtrade istället för fusk och kvalitet istället för kvantitet och jag gör det gärna. Lite OT och det kanske låter lite som att jag sitter på mina höga hästar och ser ner på andra, men det gör jag. Jag gör helt enkelt vad jag mår bra av. Dessutom, om jag inte betalar för mig – hur kan jag förvänta mig att andra ska göra det? Vi är alla sammankopplade, vare sig vi vill eller inte.
(oj, vad rörigt det blev, hoppas du förstår vart jag vill komma för jag orkar inte försöka skriva om det)
/Lina

”…lever ett ganska priviligerat liv (som jag har skapat själv genom långa studieår)…”
Jag vill bara poängtera att du inte alls har skapat ditt ganska priviligierade liv genom långa studieår. Det svenska, skattefinansierade utbildningssystemet har skapat det åt dig. Och även om jag inte håller med LD till 100% så tycker jag att henne poäng om skattefinansierad kollektivtrafik är väldigt viktig men tydligen går många förbi.
Det resomemang som många i det här kommentarsfältet för om huruvida det borde vara en rättighet att röra sig fritt eller inte i sitt närområde är nämligen samma diskussion som förs i tex USA, fast den där handlar om skattefinansierad sjukvård eller utbildning. Detta helt utan att kännas vid det faktum att att vissa föds till mer pengar än andra inte på något sätt handlar om att de har ”gjort rätt för sig”. Samma retorik om att ”göra rätt för sig” florerar där för att argumentera varför högre utbildning inte ska vara skattefinansierad och hade vi resonerat som de, att alla – oavsett förutsättningar – ska bidra på samma nivå, så hade din priviligierade tillvaro (till följd av långa studieår) kunnat se _väldigt_ annorlunda ut. Så det är absolut en jättebra idé att du håller dig långt borta från höga hästar.

Alltså, bor man i Nynäshamn, vilket är i Stockholms kommun, så betalar man ändå ca 800:- i månaden oavsett om man vill åka in till Stockholm eller bara kunna ta sig till jobbet/handla mat inom kommunen! Det är alldeles för dyrt! Att innanför tullarna betala för att kunna åka kommunalt, där det finns gott om kommunala medel är en sak! Men att betala lika mycket i Nynäshamn, där man inte ens kan lita på att tågen/bussarna går, är helt förjäkligt! Tågen går 2 gånger/timme om man har tur och inte ens dygnet runt. Nää nån ordning får det vara!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *