Kategorier
diskussion & debatt

Om du är tjock och inte hatar dig själv, då jävlar blir det liv!

VARJE gång jag postar en bild på min tjocka kropp eller uttrycker nån form av positivitet över min vikt så fullkomligen väller det in folk som ska berätta för mig hur ohälsosam jag är. Många uttrycker oro för att jag ”glorifierar övervikt” och att fetma ska bli ett nytt ideal som om det fanns den minsta risk att det skulle ske. Den enda risk som möjligtvis finns är att det kanske kanske kanske sitter nån fet jävel hemma och tänker att ”idag vågar jag gå till stranden”. Men knappast.
 
Överviktiga föraktas inte bara, de demoniseras på ett sätt som smala aldrig görs. Tjocka kroppar utsätts för ett omfattande hat som grundar sig i i klassförakt och patriarkala normer, men med utgångspunkt kring västerländska värderingar. Den tjocka kroppen kopplas till lathet, frosseri, dumhet, lägre klass, sämre hygien och dålig karaktär. Den tjocka kroppen är en belastning och man tycker inte synd om tjocka, man förargas av dem.
 
Smala stör inte samhällsordningen på samma sätt och slipper i de flesta fall den här typen av föreställningar. Det är det vi menar när vi talar om smalhetsprivilegier.
 
Så vad innebär privilegier? Innebär det att man aldrig utsätts för orätt eller att man alltid har det lätt? Kan en smal person må dåligt i sin kropp? Kan en smal känna ångest? Kan en smal person utsättas för hat och hån?
 
Absolut.
 
Och suger det?
 
Absolut.
 
Men skillnaden mellan det som smala människor får utstå och förtrycket som tjocka utsätts för är detta: när du är tjock så tar andra människor illa upp. När du är tjock så blir folk förbannade av att se dig. När du är tjock så förväntas du inte ta del av samhället på samma villkor som smala. När du är tjock så förväntas du täcka din kropp och för du inte det så blir folk äcklade.
 
Och vet ni vad som är riktigt provocerande? Att vara tjock och inte hata sig själv. Då jävlar blir det liv.
 
ld tjock
 
Smala blir bekräftade varje dag, överallt, i ett samhälle som hyllar smalt. I media. I butikerna som bara tar in kläder i små storlekar. I tidningar, i reklamen. Smala förebilder finns precis överallt. Ju längre en kvinna jobbar i tv-branschen desto magrare blir hon (och desto mer framhävs hon), hela Hollywood består av kvinnor som har ätstörningar men avgudas som vår tids gudinnor. På skolgården, på arbetsplatsen, i alla tänkbara sammanhang premieras den smala kroppen och ofta på den tjocka kroppens bekostnad. De flesta vill vara smala för smal är lika med lycklig och lyckad.
 
Men diskussionen kring smalhetsprivilegium handlar inte om att ogiltigförklara eller förminska smala kvinnors upplevelser. Diskussionen handlar om att smala har ett privilegium som tjocka saknar och det är kränkande när smala människor kapar en diskussion ämnad att lyfta det strukturella förtryck av tjocka med sina personlig upplevelser.
 
För även om smalas ångest eller personliga kamp är verklig och betydande så är poängen: Du kanske hatar din kropp, men samhället gör det inte.
 
ld tjock

Läs även Mondokanel / Lisas inlägg: ”Patriarkatet förtrycker alla kroppar”när ni ändå är igång.

För lite nyansering och perspektiv, läs Fanny Åströms #smala förtrycker och fristående strukturer.

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Om du är tjock och inte hatar dig själv, då jävlar blir det liv!”

Det spårade ur fullständigt men jag ångrar mig inte. Istället hoppas jag att alla andra miljoner feta därute skapar liknande taggar och att vi inte ger oss förrän förtrycket som bedrivs mot oss av samhället OCH smala ses som ett eget förstryck och inte som någon underkategori till alla andra förtryck eftersom det innebär att vi ALDRIG får prata om detta utan att alla andra icke-privilegierade grupper ska tas hänsyn till först.
Jag är glad att jag skapade taggen och deltog så länge som jag gjorde. Nu har jag bättre koll på vilka feminister som är beredda att skrika ”men vi smala då!!!” så fort feta försöker ta plats och vilka som fattar detta och håller käften eller ödmjukt stöder, som vi brukar begära att MÄN ska göra, remember? ”ALLA män förtrycker” slänger feminister ur sig i tid och otid och kräver att männen ska fatta detta NU annars jävlar och när feta säger att ALLA smala förtrycker så bah: Nejmen va, det gör vi inte alls! Fy så orättvist och elakt. Nu sååårade du mig!
Har fått en ny förståelse för männen av detta hur konstigt det än kan låta. Och måtte det aldrig bli ett matriarkat för männen kommer lemlästas på tre röda med tanke på hur vidrigt även feminister är beredda att bete sig när de har makten och tillhör den privilegierade gruppen.

Tack för att du återkommande skriver om detta! Genom att läsa din blogg under detta år som gått, då jag fått mitt första barn, har du hjälpt mig få perspektiv på ”mammmakroppen”. Hjälpt mig att ifrågasätta tankar om att jag inte vill gå ut, ta del av samhället på samma sätt som innan. Jag fattar det sjuka i att jag förväntas och känner att jag borde gömma mig hemma tills jag som förväntas gjort mig av med alla extrakilon. Likt Hollywood-stärnor som ”kommer tillbaka” efter intensivsvält och hårdträning efter barnafödande. Komma tillbaka – som att en varit borta. Som att en inte har funnits, inte finns om en inte är smal. Tidigare skakade jag på huvudet åt detta spektakel men efter jag fött mitt barn stod jag där med en helt ny kropp och jag var inte alls beredd på hur mycket denna smalhetshets skulle påverka mig, hur svårt det var att bara gå ute på gatan otrygg utan mina smalhetsprivilegier. Känna att jag alltid vill bära barnet med mig så att alla skulle förstå att jag är stor pga barn, känna att jag behöver berätta att jag ska börja träna om jag köper en bulle när jag fikar med en kompis. Nu har jag funderat många rundor på allt detta och känner mig bekväm med min kropp igen, även om den inte ser ut som innan. Och varför ska den det? Vi behöver prata mer om detta om vi någon gång ska kunna komma förbi att vår identitet och vårt egenvärde knyts till form och utseende på vår kropp. Tack igen!

Som smal inser jag, en del tack vare dej, att jag sitter som på en piedestal. Som männen jämfört med kvinnorna, typ. Det känns förjävligt att det ska va så, faktiskt. Att jag är med bland ”förtryckarna”.
Får ta och försöka smälta detta. Tack för att du skriver så bra och viktigt!
Heeeelt off topic… saknar dina inlägg om förskolan/amning osv (även om de naturligt glesat av iom att dina barn börjat fskl å slutat amma… men hittade dej när Ninja var liten pga inlägg om just amning/att ha barnen hemma, och vet många i bekanskapskretsen och familjen som läser din blogg… kanske de skunde sluta ifrågasätta så mycket om Idolen påminde lite… 😉 du gör så jävla skillnad, glöm aldrig det!)

Jamen eller hur?? De har fattat att namnet var missvisande och fortsätter ÄNDÅ problematisera namnet i tweet efter tweet UNDER taggen. De har fattat vad taggen var till för men fortsätter ÄNDÅ problematisera att annat förtryck också är viktigt i tweet efter tweet UNDER taggen.
Oh hur bekräftelsekåta vi människor är. Egot sväller upp som en ballong och tar över på 2 sekunder. MIN röst är viktig! Jag har RÄTT att säga vad JAG tycker! Internet visar så ofta människans fulaste mest destruktiva sidor även hos ”de goda” att tja, äckel känns som ett berättigat ord i sammanhanget.

Tack för dina viktiga debattinlägg. Med det här påminner du mig om vad som är viktigt och att jag inte vill vara en förtryckare.
Är dödligt trött på smalhets och att allt som rör hälsa och skönhet tycks handla om viktnedgång. Det är sjukt och sjukt tjatigt. Jag påverkas av det otroligt mycket och det är dags att hjärntvätten SMAAAAAAAL upphör.
Om det ska finnas några ideal så välkomnar jag ideal som faktiskt handlar om att må bra och som gör tydligt att det kan vara möjligt i olika kroppstyper.

Jag har så fruktansvärt svårt att förstå, hur vansinnigt provocerade människor kan bli av andras utseende och vikt och vad andra människor gör eller inte gör. Har de inte fullt upp med sina egna liv, utan har tid och energi över, att ständigt lägga sig i vad andra gör och hur mycket andra väger?

Det som verkar vara så provocerande för folk när man säger att någon förtrycker pga en grupp denne tillhör är att de tror det på ngt sätt är personligt. Om du tillhör en priviligierad grupp förtrycker du oavsett vad du gör eftersom samhället formats på ett sätt som gör att du alltid kommer gynnas för att du tillhör den gruppen. Du kan motarbeta ditt förtryckande för att skapa positiv förändring men du slutar inte förtrycka så länge strukturen finns. Jag tycker att du förklarat detta jättebra om o om igen, men det verkar inte gå in för vissa.

Gillar den nya taggen #tjockverklighet, inget fel på den. Men det som var/är bra med #smalaförtrycker är att jag tror faktiskt att det var några som tänkte om och tänkte rätt. Bemötte bla en spydig kommentar, och det visade sig va en relativt vettig tjej där bakom. Eller så va det bara en kanske… =)

Jag håller helt med om att #smalaförtrycker belyste en väldigt viktig sak som tappas bort i #tjockverklighet (även om jag älskar den taggen för gemensamma upplevelse-feelingen, röstar för båda). Men någonstans är det också viktigt att smala tar ansvar över det förtryck dom utövar och i många fall är helt ovetandes om och DÅ passar #smalaförtrycker mkt bättre. Och eftersom såå många feminister har nemas problemas att hantera #mänförtrycker för att det just handlar om det strukturella problemet var det så sjukt provocerande (men ej så chockerande tyvärr) att så många ba neeej. HUR KAN NI SÄGA DETTA? (tänk på dom med ÄS)!
OH well, grym #tagg WDF!

Jag brukar ogilla såna här diskussioner. Brukar argumentera utifrån mina erfarenheter som smal. Brukar gå i försvar. Nu önskar jag att jag kunde ta tillbaka varje korkat ord jag sagt genom åren. Denna gång lyssnar jag och inser att jag är en del av förtrycket.
Tack för ett nytt perspektiv

Samma här, ”börjar förstå”! Har när jag var yngre alltid lagt in ett ”men jag som smal då! Har alltid blivit retad genom min skolgång och hatat mig själv och inte ens KUNNAT gå upp om jag vill. Tjocka kan ju i alla fall banta. TÄNK PÅ MIG DÅ!” Spyr på mig själv idag. Tack för att ni visat oss, orkat med det och fått oss att tänka efter lite. Skäms som fan.

Sjukt bra debattartikel! Jag fick höra minst 10 ggr på en månad eller två om jag var gravid av 10 olika personer på mitt jobb (undersköterska). Jag tog inte åt mig men jag blir sur över att tjejer tydligen inte får ha mage. Om de har det måste de ju bara gravida, för riktiga tjejer är ju smala. Så jävla sjukt.
Jag gick dock ner 9 kg, men det var pga en operation jag ska göra (25 i bmi för att bli godkänd och jag hade 27).
Fattar inte varför folk måste lägga sig i andras liv hela tiden. Så länge de inte gör nåt olagligt eller verkligen skadar sig själva ska folk skita i vilket.

Håller med. ”Tjejer ska ha formeer” brölas ofta, och det menas alltid tuttar och rumpa då. Aldrig att de menar tjocka fingrar, dubbelhaka, feta vader, vadsomhelst. Så sjukt att tjejer inte får ha mage, speciellt som det lagras fett just där ofta om en är tjej? Eller om en blir gravid, ganska vanligt att just magen putar ut då…

Hej!
Förlåt om jag ställer en korkad fråga, men jag försöker förstå: går det att INTE förtrycka trots att man tillhör en priviligierad grupp (i detta fall smal-gruppen) eller gör man det alltid per definition?
Tack på förhand!

Helt och hållet går det ju inte att ”inte förtrycka” som priviligierad så länge maktstrukturen finns kvar, eftersom man upprätthåller strukturen bara genom att vara den man är (man/vit/smal osv). Det man kan göra är ju att motarbeta själva maktstrukturen – lämna plats, stötta, tänka på hur man pratar osv.

Jag vill bara få säga TACK <3! till både dig Lady Dahmer och till dig When Darkness Falls för att ni är så bra! Älskar när ni skriver om detta!
Heja er och alla andra som under dagen har besvarat och bemött den massiva mängden kritik som ramlar in från alla möjliga håll. Så tydligt hur laddad frågan är (och osynliggjord)när så många reagerar med ett Whaaaaat? och ballar ur och glömmer allt vad dom någonsin tänkt om vem som har tolkningsföreträde.
<3 to all the fighters!

Det är för jävligt helt enkelt! Blir megatrött på den här synen att (främst som kvinna) inte anses ens KUNNA få älska sig själv och vara glad även om en har övervikt eller fetma.
Som om kroppen alltid ska definiera VEM och HUR en är, det är faktiskt för jävla sjukt.
Visst kan man säga att patriarkatet förtrycker alla former som kvinnor har men när det gäller övervikt så är vissa kvinnor själva mycket duktiga på att rynka på näsan. Inte så sällan kvinnor som ALDRIG själva haft problem med övervikt – eller snarare tror att det enda som är viktigt är att vara smal och passa in i förväntade mallar.
Jag har själv haft det där föraktet men tack och lov har jag vuxit upp och fått bättre tankar…
Självkänsla är ett kapital vi alla ska sträva efter att samla på hög och vårda och den ska då aldrig fan vara beroende av vad en spegel visar eller vad en jävla siffra på vågen säger.
Man kan nog mest konstatera att de här individerna som alltid ska påpeka saker om kvinnors vikt och kroppar knappast har en särskilt bra självkänsla.
Har en det så mår en bra med sig själv och låter andra ta hand om sitt. Och kan också vara glad för att medmänniskan mår bra och är nöjd med sig utan att ta det som att det på något sätt förminskar ens eget mående. För det är ju det jag får en känsla av att de här ”duktiga” typerna känner – ”shit hon mår bra fast hon inte har storlek 34, det måste betyda att allt mitt slit med att gå halvhungrig och träna som ett jon inte är värt något och så kan vi ju inte ha det.”
Mätta kvinnor som inte ber om ursäkt för sin storlek har tid att lägga energi och tankar på annat. Och det ter sig säkert skrämmande för vissa individer i vårt samhälle…

Hittills har jag aldrig hört talas om någon som mår dåligt över att de inbillar sig vara smalare än de är, som liksom ”frossar sig själv” för att kontrollera sin kropp osv. Så, oavsett hur dåligt man kan må som smal, och faktiskt vilja gå upp i vikt, så finns det ju ingen tjock-norm att följa och ha ångest för.

Bra inlägg!! Jag befinner mig i ett land just nu där det är mycket övervikt och mina vänner tycker ”såååå synd om dom” eller tycker att det är ”sååå tragiskt”. Ju mer jag tänker på hur nedlåtande den typen utav argument är desto mer bisarrt känns det att det är socialt OK att uttrycka sig så. Om jag inflikar och frågar varför de bryr sig sååå mycket om dessa främlingars hälsa så blir många lite ställda. Och kanske berättar om någon som var RIKTIGT tjock och då jävlar. För att inte tala om kommentaren ”oj såg du hur korta shorts hon hade på sig? lite överdrivet kanske” när man själv (smal) springer runt och visar skrevet så korta som shorts är idag.
Ja, jag säger då det.. Det enda jag faktiskt reagerar på är små barn som är överviktiga. Då menar jag inte barn-knubberi, utan det som faktiskt är ohälsosamt. Det känns mer ok på något vis, men jag kanske har fel.

Åh så svårt det är när min världsbild ruckas!
Är det så här män som inte förstår att de är en del av patriarkatet känner? Jag vill liksom förstå och hålla med samtidigt som jag i mitt huvud bara vill säga emot, för jag är ju på ”andra sidan”.
Efter en karusell gällande kropps-självkänsla som heter duga så är det så svårt att föreställa sig att någon annan inte känner likadant. Jag har alltid tänkt att de flesta vill gå ner i vikt/hålla vikten nere – smal som tjock. Men skäms på mig antar jag! Klart att man ska känna sig nöjd med sig själv oavsett form/storlek.
När jag idag äntligen har släppt det där med låg vikt/smalhet som ideal för mig själv(eftersom jag tränar massor så går det inte att vara smal samtidigt som man ska vara stark) så inser jag att jag har istället dragit på mig ett träningsideal där jag tycker att alla ska träna och ”ta hand om sig själva”. Det är ju samma sak i en annan förpackning. Skäms på mig igen!
Usch vilken ångest att inse vad man gör mot andra människor genom att bara vara, utan att ta ställning.

Tillägg:
Jag tycker om att ”ta hand om mig själv”. Varför skulle man inte kunna göra det som tjock? Försöker forcera en viktnedgång i bland men då ligger faktiskt fokus på vad andra ska tycka. Bättre vore väl att bara fundera på matens funktion och träna när det är kul. Undvika socker t.ex. har ju andra fördelar som betyder mycket mer. Varför är då vikten det viktiga?
Intresse för hälsa behöver trots allt inte innebära att man blir smal. Och egentligen ska man inte behöva ”försvara sig” med det heller anser jag. Det finns ju flera sätt att må bra. Det vill ju alla? Tycka om sig själv. Att välja bort vikthetsen kan vara ett.

Jag förstår vad du menar pvh jag vet att du har rätt. Men.
Jag är väl ”smal” vad det nu är och HATAR min kropp hela tiden varje sekund. När jag var som smalast hatade jag min kropp som mest. Smala människor är för det mesta hela tiden medvetna om deras kroppar precis som tjocka människor.
Jag kommer aldrig duga åt samhället. Smal på fel sätt, inte tillräckligt smal. Media berättar hela tiden för oss att vi inte duger. Sen vet jag att man som smal har mycket fördelar. Men jag tror att man dömer sig själv lika hårt för det. Jag väger 55 kilo till mina 170 cm men tror inte att jag skulla hata min kropp varken mer eller mindre pm jag gick upp eller ner 20 kilo. Ja det blev flummigt men ville bara belysa att det finns mer än bara tjock och smal. Nåt på min axel berättar att jag är det tjockaste som finns liksom.

Som vanligt så landar debatten någonstans i ”jamen om man är hälsosam, då är det ok att vara tjock”. Det finns så många anledningar till att tjocka är tjocka. Varför ska vi diskutera dessa?
Dessutom kan ju fetma vara ett tillstånd i varierande längd av tid. Spelar det någon roll om någon var tjock en sommar? Ett helt liv? Eller om den var smal en sommar? Skillnaden är väl att det ses som mer ”fint” om en ”övervann” fetman, än om en ”blev tjock”. Detta pekar på skillnaden mellan tjocka och smala och privilegiet smala har.
För mig blir det liksom som att diskutera huruvida folk med ohälsa ska få existera… antingen så låter vi alla leva eller så kör vi med utrotningsstuket, fy för alla som sticker ut.
Låt folk se ut som de vill, eller som de råkar göra!!

Det ena är inte finare än det andra, problemet är väl också att hälsa inte ”kan” vara ett intresse hos en tjockis. Vilket gör det svårt att prata om, eftersom det låter det fel när det kommer från fel käft (kropp). Ingen vill väl mötas av skepsis, ”gör det bättre” och andra tips i stället för att låta det ena vara oberoende av det andra för att vara frisk. Det är liksom antingen eller, och vikten är det enda sättet att mäta hälsan med. Det används som ett argument för att inte acceptera tjocka människor för då accepterar man ”ohälsan” också, i stället för att fokusera på sånt som medför ohälsa för många, oavsett vikt. Sen finns det förstås inget värde i att vara hälsosam annat för en själv, väl. Om det är något man vill eftersträva. Det borde inte heller spela någon roll.

Det här är verkligen ett så otroligt viktigt ämne och jag är glad att du LD tar upp det då och då. Att det är så många som har svårt att ta till sig budskapet och blir så oerhört upprörda av ämnet är väl bara ett ytterligare bevis på att dessa inlägg behövs.

Jag anses väl som ”normalviktig”. Det gamla hederligt ordspråket, ”döm inte bok efter omslaget” kunde inte stämma bättre. Om tjockiZhatarna hade sett min kundkorg i affären hade de skämts. Jag äter gosaker mest varje dag, men ingen skriker ”fetto” efter mig när jag är på väg hem, till skillnad från vad min syster som väger 20 kg mer råkar ut för. Ingen kommenterar min vikt på mina bilder. Ingen säger åt mig att jag är ohälsosam, borde tänka på hälsan osv osv osv. Men ändå äter vi nästan likadan mat. Så viktrelaterade kommentarer handlar inte om att folk vill vara schyssta och bryr sig om ens hälsa. Det är för att de retar ihjäl sig. Avslutar med ett annat gammalt hederligt ordspråk, ”Har du inget snällt att säga så säg inget alls”. Asshole.

ja jag vill vara mullig så öppet att dom ibland på jobbet säger jaja vi kan hälla olja på din mat om den verkar för mager. jag är rörlig, vig, dansar minst 10 timmar i veckan och jag vill fan vara mullig. jag fattar inte grejen med svält, kaloriräkning, fjolla sig med olika dieter om man självklart inte väger 180 kg typ och är 150 lång. då kan det vara smart att gå ner i vikt men de flesta jag känner som ylar om sin jävla vikt är helt normala.
har aldrig hört någon man trängta efter en smal kvinna. tvärtom. alltid hull och tuttar. jaja ja nu är jag elak som vanligt mot dom som inte bigga boobies. alla får se ut hur de vill men att alltid bli pådyvlad de där jävla spagettimodeller som dessutom är långa som giraffer när uppenbarligen 90 procent av manligheten tänder på något annat är udda och nej jag analyserar inte världen utifrån vad män vill ha men sa det också.
jag vet vad jag vill ha av mig själv. fett.

Fast det där var ju en jävligt onödig kommentar? Varför skriver du att du inte analyserar världen efter vad män vill ha när du sedan gör precis detta? Tycker också smalhetsnormen är fruktansvärd, och det är fruktansvärt hur människor som inte är smala diskrimineras, verkligen, men det är fan inte okej att börja snacka om vad ”män tänder på” i det här sammanhanget. Varken tjocka eller smala kvinnors värde ligger i huruvida män tänder på dem eller inte. Tack och hej.

Jättebra debattinlägg (som vanligt)! När jag var yngre gick jag ofta i försvar och körde det vanliga ” men hallååee, vi smala då. Vi har också problem!!”. Det skäms jag över nu, kan jag ju säga…
Men tack för att du LD öppnat upp mina ögon! För ja, jag är en del av förtrycket men istället för att försvara mig och argumentera, så ska jag denna gången bara lyssna och stötta!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *