Kategorier
diskussion & debatt

forts. Privilegier

Debatten kring smala och privilegier har varit väldigt aktiv även under helgen men jag blir fortfarande väldigt ledsen och triggad av all fortsatt oförståelse. Som påpekats flera gånger så handlar det ju inte om att förminska andra kvinnors upplevelser (i det här fallet smala kvinnor). Kvinnor är alltid i en utsatt position i egenskap av kvinnor men även en utsatt grupp kan inneha privilegier som en annan grupp saknar.

Nej, det är inte ett privilegium att bli kallad för öknamn eller hånad eller ifrågasatt. Det är inte ett privilegium att må dåligt eller vara sjuk. Så jag förstår verkligen att man tänker ”men va fan jag har det inte så jävla lätt, varför hackar ni på mig?”. Jag förstår verkligen det och jag har varit i samma situation själv när det handlat om cisprivilegier eller de privilegier jag har som vit och som medelklass och fy fan vad jag inte tyckte om det. ”Varför får jag inte vara med? Kan vi inte hålla ihop?”

Däremot är det ett privilegium att samhället är uppbyggt kring dig. Eller att samhället hyllar människor som dig. Eller att alltid ha tillgång till kläder. Eller att alltid ha förebilder. Eller att tillhöra en grupp som helt enkelt är normen.

Man tycker gärna synd om för smala människor. (När man inte beundrar deras förmåga att ha självkontroll över sitt ätande eller tränande) Men man äcklas av och hatar tjocka. Smala människor som är sjuka i exempelvis ätstörningar eller i viktrelaterade sjukdomar (näringsbrister osv) får sympati och förväntas få hjälp. Tjocka får skylla sig själva och ”jag har ingen lust att betala hens sjukvård med mina skattepengar!” (vet ni hur ofta jag får kommentarer från folk som säger så till mig? Det får nästan alla tjocka) DET är privilegier.

Som Burgschki säger i kommentarsfältet; det är dags att vara lite ödmjuk.

Läs gärna When Darkness Falls’ inlägg: Det finns inget som gör privilegierade personer mer uppretade än att inte få vara med.

Detta händer väldigt ofta när det är en privilegierad grupp som inte ”får” vara med. Män som vill säga sitt när kvinnofrågor avhandlas. Vita som vill säga sitt när rasifierade pratar om rasism. Cis-personer som vill säga sitt när transpersoner pratar om sin situation. Smala som vill säga sitt när överviktiga och feta vill prata från sitt perspektiv.

Jag har själv reagerat likadant när exempelvis rasifierade kvinnor på sina forum talat om för mig att mitt perspektiv som vit inte bara var irrelevant, utan även ovälkommet. Jag kände mig oerhört kränkt och förolämpad och reagerade i mångt och mycket som de kränkta smala kvinnorna har gjort här. ”Men jag har det också jobbigt! Varför kan vi inte bara vara MÄNNISKOR istället? Vi är ju alla förtryckta av patriarkatet! Varför kan vi inte jobba tillsammans mot DET istället? Jag försår inte varför ni blir så arga på mig, jag är ju en SNÄLL och GOD person *snyft, snyft* Jag har faktiskt jättebra saker att säga, jag tycker ni ska lyssna på mig. Fy så taskiga ni är *snyft, snyft*”

Och nu i efterhand säger jag TACK OCH LOV att dessa kvinnor inte lät mig köra på i mitt fördomsfulla oförstånd utan ställde mig mot väggen och knuffade ner mig från den där fina vita hästen jag satt på.

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”forts. Privilegier”

Jättebra att detta diskuteras. Det är väl inte så konstigt om normalviktiga tycker att överviktiga är lata och/eller ointelligenta som inte kan gå ner i vikt nån gång? Det är ju så den samlade läkarkåren, Livsmedelverket, dietisterna tutar i oss att det är: Ät mindre och rör dig mer så går du ner i vikt. För att inte tala om alla tv-program som också spär på fördomen att feta är dumskallar: Du är vad du äter, Biggest Loser, Secret Eater, Superseze versus Superskinny… Jag har säkert glömt några. Många i övrigt intelligenta och intressanta bloggare kör på i samma stil; ingen nämnd och ingen glömd. Tack, LD för att du orkar ta fajten!

Det är intressant med program som tex Biggest Loser. Detta att om en människa är fruktansvärt smal och inte äter som hon ska, då är hon sjuk och behöver behandling. Om en människa är väldigt tjock och inte kan kontrollera sitt ätande, då gör vi ett underhållningsprogram i tv där smala hälsomedvetna människor skriker på henne att hon ska skärpa sig.

Ja, att besitta privilegier är sannerligen ett stort problem för människor… fascinerande! Och jag ska naturligtvis inte påstå att jag själv är helt chill med att bli kallad privilegierad alla gånger, även om jag (tror jag) oftast har vett att hålla käft.
Bra förtydligat, eller vad jag ska säga, om magerhet kontra tjockhet. Helt sant att magra människor behandlas på ett annat sätt; anses mer sköra, några man känner omtanke och oro för.
Återigen… blir så sabla förbannad på detta att smala mmänniskor tar sig friheter att tycka och tänka om tjockare människors vikt och leverne. Också det att folk inte kan fatta att bmi eller kroppsstorlek per automatik talar om hur människan mår. Aarrgh.

Jag har varit tjock. Gått ner till normalvikt. Gått ner till smalvikt. Gått upp igen. Och herrejävlar vilken skillnad i bemötande det är från omgivningen. Som kvinna finns det ett tillåtet sätt att reagera på vid problem i livet. Ett enda. Att krympa sig själv. När jag rasade lite för mycket i vikt var det plötsligt ingen hejd på hur omhändertagande folk var. Visst fanns det undantag men generellt. Både på samhällsnivå och det privata planet är det ett klart priviligium att tillhöra normen, idealet. Tänk om den som istället går upp i vikt och mår dåligt av det kunde visas samma stöd och omtanke någon jäkla gång. Tänk om alla kunde se att överviktiga är samma sorts människor de med. De har bara lite tyngre börda att bära i vårt samhälle.

Jamenherregud så påhoppad jag kände mig när vithetsnorm-debatten blåste igång på riktigt! ”Jag är ju snäll” ”jag är inkluderande” ”jag har inte gjort nåt fel” tills jag en dag fick upp ögonen och ba ”men shit, det handlar ju för fan inte om mig som individ utan dem som grupp”. Och då faktiskt kunna lämna platsen, inte ha tolkningsföreträde utan låta dom berätta. Låta dom ta plats.
Och precis samma i den här debatten. Jag är inte tjock men överviktig. Jag är inte utsatt även om jag inte är långt ifrån. Däremot har jag vänner som är det. Som berättar hur dom blir utstirrade på bussen för att dom tar upp lite mer än en plats, att dom knappt vågar gå in och käka en hamburgare på mcd för att folk tittar och tycks tänka att ”behöver hon verkligen den där hamburgaren” osv.
Nånstans får man se längre än till sig själv. Annars kan man likaväl bli moderat. (hehe)

Det är just för debatter som den här som jag verkligen vill att ALLA i min närhet ska läsa din blogg, för jag är så innerligt trött på alla fördomar som vi alla, inklusive mig själv, har. Jag skulle så gärna önska att de ALLA kunde gå in här, få sig en aha-upplevelse eller varför inte en knäpp på nosen som jag får emellanåt (hemskt nyttigt!!).
Jag ska fortsätta kämpa för den saken i alla fall. Du är grymmare än grymmast!

Vad Becka skrev ^, mer eller mindre.
Jag vet ju inte hur det är att inte vara cishet, vit och normalviktig så när det kommer in på någon eller flera av de grejerna så är ju liksom det smartaste att hålla käften och lyssna. Sen när vi pratar om saker som drabbar även mig så kan jag åsikta så mycket jag vill.
Samtidigt finns ju den här instinkten att förklara för dem som inte fattat än. (Och instinkten att förklara komplicerade biologiska funktioner för dem som så gärna vill simplifiera dem, men även det derailar ju från det faktiska ämnet: hur vi behandlar varandra.) Inte för jag tror att jag kan förklara bättre än den som drabbas utan för att den som behöver förstå ska se att det finns många röster som säger samma sak. För att jag själv ibland blir lättad när någon priviligierad stämmer in om de saker som drabbar mig – för det påminner mig om att det inte är jag som är galen och överreagerar: att strukturerna syns även för den som har fördelar av dem och inte enbart lever i mitt huvud.
Och jag vill ju så gärna säga något stöttande till Lady Dahmer som tar upp ett ämne som är så jobbigt för henne själv personligen. Jag vill ju inte bara vara tyst när det kan behövas så mycket som hundra röster för att uppväga en enda som bara vill hacka. Jag vill påminna om att det inte enbart är för döva öron.
Så jag får försöka med just det. Istället för att lägga mig i själva diskussionen, som jag inte har kompetens att föra, så får jag försöka hitta ett kort (till skillnad från det här inlägget då) sätt att visa att ”Här är en till som lyssnar och accepterar vad du/ni säger utan om, men eller kanske. Jag ser er och jag bekräftar att era erfarenheter syns.”
Jag ska försöka fundera ut ett sätt att sammanfatta det. Kanske genom att räcka upp handen och hojta ”Witness!” eller något liknande. Och bara om det ser ut som att det är på tok för mycket troll i diskussionen redan. Och sen hålla käften.

Nu kan jag bara prata för mig själv så andra överviktiga får gärna protestera om de inte håller med. Men om kommentarsfältet hade bestått av låt säga 70 procent överviktiga som pratade med varandra och 30 procent smala som understödde det vi sa hade jag inte tagit illa upp alls. Jag ser verkligen inte smala kvinnor som mina fiender. Jag känner inget hat för smala kvinnor eller vill trycka till dem. Det är liksom inte på något sätt så som jag känner för anti-feministiska män. Vi sitter ju ändå i samma båt vi kvinnor i ”vanliga fall”.
Jag blir bara så ledsen och arg när smala kommer under såna här inlägg och säger saker som: Jag håller inte alls med. Jag är smal och så här har jag det blablabla. Det här är inte alls något problem som bara tjocka har. Det kan faktiskt vara värre att vara riktigt smal för jag har minsann blablabla.
Då kapar de vårt samtal och osynliggör det förtryck vi utsätts för. Och det är respektlöst. Fast värre tycker jag ändå att kränktheten är. När smala säger så här: Så bara för att jag är smal ska jag hålla käften då? Mig får man alltså ge sig på hur som helst? Varför skulle bara tjocka kunna må dåligt? Jag är smal och har blivit utsatt för det här blablabla. Enligt er ska inte mina erfarenheter räknas. Ska det föreställa feminism det?
Då blir man tvungen att bemöta och förklara och så har de smala gjort om det till att handla om att det är precis lika synd om dem, om inte värre, när det inte ens handlar om vem det är mest synd om, utan om strukturellt förtryck. Och så ska vi som är fötryckta av samhället sitta där och trösta dem som inte är det, vilket ger en sur smak i munnen faktiskt. Och så här ser det ut VARJE gång någon försöker lyfta den här frågan. Klart att man tröttnar rätt rejält då.
Men smala som är stöttande och förstående har åtminstone jag ingenting emot. Helena och Burgscki klarade ju det galant. Och det kan kännas rätt skönt att få medhåll från ”andra sidan” så att säga 😉

Har tänkt på detta till och från sedan debatten drog igång. Att smala individer också upplever kommentarer är inte detsamma som att gruppen smala människor mottar samhällets förakt. För det är vad tjocka människor får utstå, samhällets förakt.
Den priviligierade gruppen (smala) behöver inte kommentera undantag för att ta fokus från den utsatta gruppen (tjocka).
Tack för att du belyser denna problematik. Hoppas att smala här kan förstå att de ingår i en priviligerad grupp, oavsett om de som enskilda fått kommentarer eller inte.

Jag vågar inte läsa kommentarerna på dina inlägg som handlar om det här, för att jag är rädd för att läsa hemska och triggande saker. Men jag blir glad av att du skriver om det. Min kroppspositivitet och fettkärlek började faktiskt med dig, när du började skriva om dig själv och tjockhet. Sen började jag nosa på vad internet hade att bjuda och hittade faktiska rörelser och maktanalyser i ämnet. Och sakta men säkert har jag börjat se mig själv och resten av världen med helt nya ögon. Det är stort. No pun intended.

Jag hade tänkt att vara tyst i denna debatten eftersom jag sitter på min höga smala häst. Men HUR är det ens möjligt att inte se sitt priveligium som smal? Hela samhället fullkomligt skriker ju ut att vara smal är det enda rätta.

Eftersom vi fortsätter så….
Jag förstår dig. Jag ser det du utsätts för varje dag. Jag har många som kallas för sk fet i min omgivning. Jag känner inte det de känner men jag hör det de hör. Jag ser de blickar de får. Jag ser de bemötande de får.
Men jag anser att du kallar fel grupp för privilegierad. Jag ser att de sk normalviktiga är den gruppen (och efter att ha fyllt 40 så tillhör jag nu själv den gruppen nätt och jämnt).
För alla ni som inte ser att vid ett vanligt kaffebord på jobbet folk som sitter och förfasar sig över hur smal den och den är och undra om de har någon störning, knarkar eller bara är allmänt neurotisk ni har inte levt i den underviktigas verklighet särklit länge. Där det är helt ok att i tid och otid lägga sig i vad denna äter och undra om den inte borde avsluta sitt mål mat med en kaka mm mm mm. Precis allt som sk överviktiga möter möter en underviktg. Svensson som sitter vid kaffebordet och är över 25 år tycker inte att vara smal till den grad är något eftersträvansvärt utan något fruktansvärt som ska bekämpas till varje pris. Och en tonåring som inte växer snabbare på höjden än bredden ses alltid med misstro oavsett om denna häver i sig mat kopiösa former och får höra att du skulle minsann se mycket vackrare ut om du inte hade så insjunka kinder.
Så ja modemagasinen håller extremsmala högt och därmed unga människor. Men det är baske mig inte många vuxna som gör det.
Det är den allmänna bilden att den som ser ned på överviktiga är puckon men den som bashar undervikt är den gode riddaren.
Så helt emot vad vissa här i kommentatorsfältet försöker säga så kan jag visst se mina privilegier. Idag har jag dem. Igår hade jag dem inte. Alla som försöker hävda motsatsen gör mig förbannad och säger att ni inte kan se saker från mer än ett perspektiv.
Jag tror inte på att ta bort en syn på hur en kropp ska se ut. Jag tror på att lägga till fler. Att det i samma skyltfönster ska finnas dockor i alla storlekar och former. Smala som tjocka. Korta som långa mm mm. Ta inte er kamp på bekostnad av någon annan. Lägg till fler. Om ni vill så ta en kroppsform i taget och prata om den. Men prata inte om sk fet samtidigt som sk smala om ni inte vill ha in dem i samtalet. Inte om ni ska förringar min verklighet i alla fall.
Någon som generaliserar friskt ang vikt framförallt ang smala som befäster allt jag säger?….
http://noboytoy.wordpress.com/2014/02/23/sluta-lagga-nasan-i-blot/

Det var rätt nyligen som jag fattade att hålla käften när överviktiga vill diskutera deras perspektiv. Tidigare blandade jag mig så gärna i och tyckte synd om mig som smal som fått höra så mycket dåligt (vilket inte är helt sant, för som smal får jag höra så mycket komplimanger jag aldrig tar åt mig av).
MEN. Det här tycker jag är jätteintressant. Jag älskar att få höra ert perspektiv, det som jag annars aldrig förstår. Go go go.

[…] Vem är du att värdera min kropp och hälsa? Det är sådant jag mår dåligt av.. Att det ska vara ett sånt förakt mot tjocka kvinnor förstår jag inte- är ni rädda att tjocka kvinnor ska få självförtroende och tro att de är något? Smala har privilegier som inte tjocka kvinnor har i detta samhälle, jag citerar Lady Dahmer nu (som är också en inspo) ”Däremot är det ett privilegium att samhället är uppbyggt kring dig. Eller att samhället… […]

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *