Kategorier
diskussion & debatt

Varför säger man att våld inte löser nåt? Det är väl ändå inte sant?

våld
Pacifism är verkligen ingenting för mig och jag kan bli lite provocerad av folk som menar att AAAAALLT våld är lika illa eller att man aldrig ska slåss. Det är inte budskapet jag kommer föra vidare till mina ungar iallafall.
Hur tänker ni? Diskutera!

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Varför säger man att våld inte löser nåt? Det är väl ändå inte sant?”

När våld accepteras som lösning på konflikter eller problem kommer utgången avgöras av vem som bäst behärskar våldets regler.
När du betecknar befogat våld som acceptabelt är det våldet som är befogat enligt din subjektivitet som du legitimerar. Det må vara fine enligt mig men det öppnar även för andra personer med åsikter vitt skilda från dina för att skaffa sin egna syn på när våld är acceptabelt, exempelvis rasister.

Mina föräldrar sa likadant och jag tyckte det kändes bra att veta att jag fick försvara mig. Men tyvärr är ju barn inte så bra på det här med nyanser. Min mamma sa en dag att ”Man får alltid försvara sig om någon är dum”. Nästa dag var det ett annat barn som fuskade när vi lekte och jag nitade honom, för han hade ju i allra högsta grad varit dum tyckte jag. Man får nog komma ihåg som förälder att vara väldigt, väldigt tydlig med vad som är ok och inte 😀

Våld är alltid dåligt, men det betyder inte att det aldrig är befogat. Det är inte heller alltid fel, utan beror helt på situation och sammanhang. Det kommer jag också förklara för mina barn, om en gjort något elakt får aldrig fokus helt flyttas till att en annan slog tillbaka, men jag tänker alltid uppmuntra att säga ifrån genom att tala själv eller säga till en utomstående person för att få hjälp att lösa situationen och endast slå om det är nödvändigt, vilket så klart kan vara svårt att avgöra därför pratar vi om det här varje(okej nästan, inte mitt i matlagningen kanske)gång det inträffar. Att föra en dialog med sina barn om vart gränsen bör gå känns viktigt för att det inte bara ska bli en regel utan en sanning för alla.

Jag är egentligen av åsikten att man aldrig ska ta till våld, men för att man inte ska BEHÖVA ta till våld. Alltså, någonsin. Nu är ju världen inte så sockerrosafluffisnuffig utan andra TAR faktiskt till våld ibland. Därför tänker jag lära min dotter att göra det samma, när någon hotar/slår/rör henne oombett. Hårt. Argt. Elakt. Där det gör som mest ont. Och på alla sätt som behövs för att få bort den oönskade personen. Det vikiga är nog inte att lära ut att våld _aldrig_ ska brukas av ens barn utan _när_ våld ska brukas/är tillåtet.

Eftersom jag är en sådan som tycker att vägen är lika viktig om ej viktigare än målet och också anser att vägen dikterar hurdant målet kommer att te sig, och att hyckleri inte kommer gynna någon, säger jag bestämt nej till våld. Idealt sett.
Dock…. om jag måste besudla mig med pragmatism måste jag erkänna att det kanske är det enda reella alternativet, att bruka våld i en eller annan form mot våldsbrukarna. Frågan är bara om ”vi” kan sätta stopp för det sedan, när ”vi” fått ”dem” på fall och själva står i topp. Historien tenderar att återupprepa sig med människor som ständigt tycker sig vara berättigade att använda våld från sitt underläge, för att sedan inte riktigt vilja kliva bort från det när det omvända råder. Inför detta scenario, pest och pest, tenderar jag att välja ”give less of a shit” och läsa en till bok istället.

Du vet att nazister anser sig vara krigsfångar när dom blir tagna av polis va? Att vår moderna socialistiska stat är en förtryckarregim som hindrar dom från att mer effektivt nå ut med sitt budskap?
Att deras handlingar är rättfärdigade för att dom i grunden anser sig handla för alla människors väl?
Dvs, dom tycker precis som du.
Grattis, du är i gott sällskap.

Grattis, du förlorade just diskussionen. Come join us up here när du vill ha riktig diskussion *måttar med handen en bit ovanför ditt huvud*
Goodwin’s Law:
I takt med att en Usenetdiskussion blir längre, går sannolikheten för att en jämförelse görs som involverar nazister eller Hitler mot ett”. Att sannolikheten går mot ett betyder att det förr eller senare kommer att ske. Anspelningar på lagen syftar på att vidare diskussion kommer att vara lönlös, och den som liknar sin åsiktsmotståndare vid nazister kan anses ha förlorat diskussionen.
Godwins lag gäller bland annat de fall då en part jämför sin motståndare med nazister eller Hitler på ett direkt eller indirekt sätt i någon form av guilt by association (se nazistargumentet), men det är bara en av lagens tillämpningar. Lagen brukar åberopas för att påpeka att liknelser med nazister och Hitler är klichéartade och sällan relevanta. Framförallt brukar sådana liknelser uppträda då diskussionen redan urartat till den grad att den knappast leder till något fruktbart. Att dra sig ur diskussionen i detta skede är enbart hedersamt.

Tyckte Torkel sade det bra. Våld i form av självförsvar är självklart. Det kan även vara förståeligt (men inte så produktivt) när det är provocerat. Men inte bara för att. Inte för hämnd och inte för jävelskap.

Detta har inget med inlägget att göra.
Jag har gav mig in i balsammetoden men det fungerade inte för mig. Antar jag gjorde fel och/eller använder fel produkter. Kan du ge mig ett kort svar med tips/kommentar eller rekommendera mig en sida? nopoo.se har väl ingen forumdel? Överväger uppsöka en hudläkare så de kan titta på min hårbotten.
Jag började med BM förra året. Jag köpte ett silikonfritt shampoo (Fructis Garnier) som sista shampoo (faktiskt osäker detta är ett så kallat ”sista shampoo”). Sen använde jag silikonfritt balsam (också Fructis Garnier). Försökte ngn gång i månaden efterskölja med äppelcidervinäger. Jag upplevde att håret blev lent och fint av ÄVC men det kanske inte ska kombineras med balsamet (alltså tvättade först med balsam och tog sen ÄVC)? För efter bara ngn dag eller två blev mitt hår fett och det kliade. Mitt hår har aldrig varit särskilt fett men när jag började med BM blev mitt hår jättefett och såg riktigt grisigt ut. Dessutom fick jag sån jobbig klåda (vet inte om den var mer eller mindre före BM nu) och tillslut gav jag upp och började använda shampoo (använder Barnängens). Mitt hår blev mindre fett men min hårbotten fortsätter kliar. Jag har även mjäll, inte sån mjäll som ”dammar” utan den sitter liksom fastkletad i hårbottnen och lossnar väldigt smått. Ser mer ut som små dammkorn i håret och de blir fler när jag kliar mig. Lägg därtill fet och du kan tänka dig…
Hur sjutton går jag tillväga? För många år sedan blonderade jag håret (är mörkhårig egentligen) och sen dess har min hårbotten strulat. Håret var äckligt torrt men jag färgade tillbaka och har klipp kanske 2-3 ggr sedan dess så det där torra håret är borta. Fast just hårbottnen har jag fortsatt problem med och denna mjäll jag beskriver har jag aldrig lagt märke till före blonderingen. Fast det är ju flera år sedan blonderingen nu…
Önskar tips och råd! Det ser förjävligt ut med fett hår men jobbigaste av allt är nog ändå klådan, det kliar ibland direkt när jag tvättat det (mer när jag tvättade med balsam än med t.ex. Barnängens shampoo men nog allt kliar det lite och speciellt efter någon dag eller två).
/Hopplöst hårfall

En till katt flyttade in hos mig för ett tag sedan. Den nya katten och den gamla katten slogs vildt i flera veckor, troligtvis för att ställa in hierarkin dem emellan för nu är de vänner. Skillnaden mellan människor och katter (och andra djur) är att vi har ett högt intellekt. Vi kan diskutera och fundera kring vårt egna och andras agerande. Jag anser att människor är (eller borde vara) för intelligenta för att bruka våld.

Hmm ja tyvärr lever vi i en värld där situationer uppkommer där våld är befogat. Men det gäller ju att skilja på begreppen befogat och rätt. Dessutom kräver ett sådant resonemang ett oerhört ansvar vad gäller att kunna avgöra när ens subjektiva uppfattning om befogat våld stämmer överens med den objektiva uppfattningen om befogat våld. Självförsvar är en sådan situation tex. Eller fredsbyggande och fredsbevarande militära insatser typ militär intervention osv. USAs uppfattning om när detta är objektivt riktigt stämmer sällan överens med världssamfundets syn på detsamma osv.

Jag tycker att våld är den absolut sista utvägen, men jag tycker också att det är fullt förståeligt att människor ibland tar till våld och jag håller verkligen med om att alla sorters våld inte är lika illa. Till exempel är det betydligt värre att använda våld för att förtrycka än att använda våld för att protestera mot förtryck.

Jag tror inte något blir bättre av våld, för flera år sen kanske när det inte fanns lika många sätt att kommunicera på som nu. Just det här med att slåss tycker jag är fruktansvärt obehagligt, förlorar ganska mycket vilja att fortsätta diskutera när folk t.ex. börjar skrika. Kan själv många gånger bli galen när jag försöker få något sagt och är omringad av idioter som inte förstår, SPECIELLT när man diskuterar feminism och killar beter sig ofattbart ointelligent! Men jag känner mig i alla fall mycket bättre än dem genom att hålla en vuxen nivå på samtalet, sitta med huvudet högt liksom. Tror faktiskt att folk t.o.m. slutar lyssna om man höjer rösten, det känns inte lika seriöst då. Oavsett hur lite man vill sitta och vara hyfsat trevlig och tillfredsställande mot personer man hellre spottar på, har man ju ändå ett budskap man vill få fram och då tror jag det är bättre att hålla nivån okej.

Det är ok att känna ilska, det är ok att känna att man vill slå till någon men bara för det måste man ju inte utagera det. Bara för att man får en impuls behöver man ju inte följa den. Självförsvar å andra sidan tycker jag är ok, men då sätts det ju i ett annat sammanhang – det finns liksom ingen annan väg ut.

Jag är inte pacifist. Ibland är fysiskt våld motiverat. Jag klippte till en och samma tjej vid två olika tillfällen när vi gick i mellanstadiet. Hade låg status och hon var min ”kompis” och styrde och manipulerade mig. Fick aldrig säga eller göra saker som hon inte tyckte om. Tillslut slog jag henne för att budskapet skulle gå fram att nu vare nog. Skulle ett barn göra så idag så tänker jag inte säga ifrån, jag kommer high-fiva den ungen!!!
Sen är jag för abort och ibland kan krig vara nödvändigt, 2:a världskriget är ett perfekt exempel då det handlar om att rädda folk, försvara sig. (människor kommer att dö men andra kommer också att få leva!)
Men dock är jag emot dödsstraff, onödiga krig där det handlar om pengar/olja/mera land/prestige osv.

En fråga, hade du sagt till denhär personen innan du slog hur du kände? Tänker mest på att folk inte alltid är medvetna om hur dem beter sig mot andra, visste personen om hur du kände men sket i det har jag större förståelse annars har jag tyvärr noll förståelse.

Allt våld är inte hemskt och framförallt – ALLT VÅLD ÄR INTE LIKA ILLA!
Fyfan va jag stör mig på folk som ba ”det är lika illa att kasta sten på nazister som på anti-rasister” och jag ba NEEEJ så in i helvete heller (tycker dock inte en ska kasta sten på nazister heller men ej min poäng)
Jag tror absolut inte på våld i hämndsyfte. Tror dock att det kan behövas för att avhjälpa större skada i vissa fall. Typ som kvinnorna i den här filmen Kairo 678 (som sticker en kniv i skrevet på män som tafsar), då minskade problemet pga män blev rädda för konsekvenserna om de tafsade.

Mina barn slåss inte och har aldrig slagits. Jag har lärt dem att aldrig kalla någon dum och att aldrig slå någon. Jag har sagt att om någon håller dem fast mot deras vilja ska de slita sig loss. Jag är en stark förespråkare för dialog och samtal som lösning. Alternativt polisanmäla och låta andra ta hand om bestraffningen. Det är så lätt att de annars hamnar i en ”det var du som började”-situation OCH att våldet trappas upp till livsfarliga nivåer. Nu är de 13 och 15 år och än så länge har de hanterat konflikter med jämnåriga genom samtal, antingen på egen hand eller med hjälp av vuxna.

Ibland är våld helt rätt, där jag sommarjobbar får alla lära sig att lite våld löser det mesta, vilket är sant. En misshandel helt random tycker jag är helt fel. Men om jag ser någon misshandla någon tycker jag att jag har rätt att slå denna person, självklart. Har tagit till våld mot en annan person en gång. Mot en kille när vi gick i nian. I tre års tid hade han mobbat mig för att jag tydligen inte var som alla andra flickor. Har en väldigt stark personlighet som inte alla älskar, han hatade den. Och hade lyckats ignorera honom så länge, i tre år. Men en dag rann det över, han blockerade vägen för mig när jag hade bråttom till tåget. Från en liten by till stan går tågen med tre timmars mellanrum så ville gärna med fyra tåget. Då han inte flyttade på sig när jag bad vänligt slog jag honom. Han: 185cm lång, väldigt muskulös och 75kg. Jag: liten och tunn, 163cm och 44kg. Boxade honom i magen, han böjde sig ner av smärta, jag smet förbi och hade en spricka i knogen. So worth it!

Har en liknande erfarenhet. På högstadiet fanns det en kille som skrek luder efter mig varje gång han såg mig. Han brukade även roa sig med att boxa mig på armarna varje gång jag var tvungen att gå genom hans korridor. En dag kom han inrusande i cafeterian, sprang rakt fram till mig, slog mig på armen bombombombombom och sprang ut. Då var det nog för mig. Jag tänkte inte, bara rusade efter honom och sen spöade jag upp honom inför hans kompisar. Slet tag i hans nackhår, fick ner hans huvud en bit och matade knytnäsvsslag till hans började gråta. Han bråkade aldrig mer med mig igen.

Jag tror på våld. För vad har jag kvar att tro på? Inte samhället iallafall. Det finns ingen rättvisa för mig här, inget hopp om förståelse eller hjälp när jag blir utsatt för brott. Gå till polisen som slår ner anti-fascister? Skulle inte tro det. Det hade varit trevligt att leva i en värld fri från våld, men jag har inga illusioner kvar. Barnen i min närhet kommer lära sig om smärtpunkter och stålhättade skor, och hur ingen kan skydda dem från samhällets institutioner som bestämt sig för förövarna är viktigare än offren.
Jag beundrar er som har kvar era bubblor, men försök FÖR I HELVETE inte att lägga skuld på oss som fått nog och tagit av oss skygglapparna. Lägg skulden där den hör hemma, och det är aldrig på personen som slår tillbaka mot förtryck och våld!

Oh yes baby. Skriver under på vartenda ord. Orkar inte ens diskutera med värlsfrånvända utopiker och idealister som tror att världen blir bra bara genom att prata om världen som om den redan vore bra. Världen ska vara bra för ALLA och inte bara våldsamma aggressiva svin till män med noll respekt för andras människovärde. Fuck’em.

Nu kanske jag riskerar att bli avstängd från kommerntarsfältet men hoppas inte det.
När folk klagar på din vikt och hela den här hälsogrejen, vad tänker du då? Tror du att dessa ljuger om hälsan osv? Ja vad svarar du på en hälsorelaterad viktkommentar?

Varför ”klagar” man på någon annans vikt? Vad är poängen? Tror de som ”klagar” att de kommer med ny information? Tror man att det hjälper på något sätt? I så fall – hur tror man att det kommer hjälpa? Om personen som det ”klagas” på har förklarat att det inte hjälper hen, varför fortsätter man då? Personligen kan jag faktiskt inte förstå hur (eller varför) någon kan kommentera någon annans vikt överhuvudtaget, än mindre klaga på den. Det är liksom grundläggande vett (och etikett) att inte kommentera andras kroppar, och bara väldigt pinsamt att göra det. (PS. Läs gärna Kroppspanik av Julia Skott.)

Men vem bestämmer om det är befogat då?
Det är just det som är problemet, annars kan man ju försvara vilket presidentmord som helst på det viset.
Himla mycket lättare att helt stryka våld från accepterade förhandlingssätt redan från början så slipper människor bli skadade pga att någon anser sig ha befogad rätt till att ta till våld.

Den enda situation som jag kan se då våld kan vara befogat är i självförsvar. Att ha en generell princip att våld får brukas uppåt känns helt fel, då skulle jag få slå min starkare partner, min son få slå mig och grannens yngre barn få slå min son fast inte tvärtom. Tyvärr tenderar våld som svar på förtryck, tex terrordåd, också att drabba oskyldiga, samt att det inom organisationer som använder våld verkar finnas en större acceptans mot våld även internt. Jag tycker att det är mycket bättre att staten griper in mot våldsverkare.
Annars håller jag med Viktor ovan. Jag tror inte att samhällsstrukturen kommer att ändras speciellt mycket för att våld accepteras, däremot kommer individer som är villiga att ta till våld att få mer makt på bekostnad av andra och våldet kommer att bli vanligare och grövre.

Måste hålla med de flesta att i självförsvar, då har jag inga problem med att använda det. Sedan så finns det ju tyvär människor som först slutar med mobbing etc efter att de har fått en rak höger, så 11 åriga jag kände ingen större ånger efter den lilla incidenten.

Tydligt ovan hur den typ av individualistiska tankegångar som liberaler argumenterar med, sällan tillåter någon form av djupare analys. Ämnet våld kommer upp, och det ska liksom diskuteras som ett tänkt scenario där två personer tycker illa om varandra och huruvida det kan vara rätt eller fel för dem att tillgripa våld mot varandra. ”I självförsvar”, ”aldrig för då är man lika dålig själv” osv.
En särskilt löjlig invändning är att om vi skulle tillåta våld så skulle den starke vinna och tyrannisera de svagare. Men det är ju något som redan pågår inför ögonen på oss. Inte direkt fysiskt våld, men likväl aggressivt och empatilöst beteende, förklätt som byråkrati och fri marknad. Carema. Ett ord som räcker för att påminna de flesta om den cyniska logik som präglar samhället. Det är fullt möjligt att utan fysiskt våld, likväl angripa och skada någon som är svag, för att gagna dig själv. Och det möjliggörs inte genom fysisk styrka, utan genom ekonomisk, normativ och juridisk styrka (jmf klassamhället).
För den som då står på samhällets botten, och saknar dessa styrkor återstår bara den fysiska styrkan. Men ajaj, den får en inte använda.

Jag förespråkar inte våld och kommer inte uppmana mina, eller andras barn till det. Sedan kan jag förstå att våld uppkommer i vissa situationer, men det är svårt att rättfärdiga våld i annat fall än självförsvar/försvar av andra.
Jag tycker verkligen inte man kan slå någon för att den beter sig illa, utan bara om personen i fråga är våldsam och man gör det för att skydda sig själv eller andra. Man ska bara ”slå tillbaka” om det är absolut nödvändigt, inte för att hämnas eller för att den andra började.
Sedan tycker jag väl att uppror, revolution, etc. där en grupp människor utövar våld (och på ett sätt försvarar sig) mot förtryckande är en annan sak än våld i vardagen och mellan enskilda individer.

Våld för att försvara sig: JA! Min mamma har lärt mig detsamma, att om någon våldför sig mot mig, slå dem i ögonen, halsen, solarplexus eller pungen.
Jag skulle aldrig bruka obefogat våld, är emot krig osv. Men om någon vill våldföra sig på mig inte fan kommer jag stå där och säga ” Ursäkta, kan vi inte samtala om detta istället?”.
Jag förstår precis vad LD menar. En får sparka, skrika och slåss ibland om en måste, t.ex. i en våldtäktssituation eller om någon skulle misshandla mig/sno min väska/om någon mobbat en (har varit med om detsamma jag också, en kille som var vidrigt sexistisk och och korkad redan när vi var typ 9, han hade nyss opererat knät, ropade någon efter mig och jag sparkade honom på gipset) etc. Då känner jag att våldet är rättfärdigat!
Nu är det ett par år kvar tills jag eventuellt känner mig redo för egna barn men då tänker jag lära dem att slå tillbaka. Personligen tror jag inte LD inlägg handlar om ”du tog min leksaksbil alltså nitar jag dig”, utan mer om att om någon klankar ner på dig på ett eller annat sätt – slå tillbaka.

Fint med pacifism. Lika fint när man betalar med sina barns liv? Med att folk utrotas? Om kriget kommer och ni är hotade ska jag putsa rycka in fast jag är rädd. Någon släkt i Litauen finns inte kvar, de är rök och aska. Men jag har gjort lumpen nu och är beredd. Pacifism är oftast en lyxig åsikt, inget har man behövt mista…

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *