Kategorier
diskussion & debatt

Vilka slags samtal vill du ha? Du bestämmer!

Jag får ofta kritik för att jag inte ”vill ta debatten” (det har vi iofs redan konstaterat att jag gör hela tiden, men bear with me). Jag blir även trött på anklagelserna att jag blockar alla som inte håller med mig på nätet. Det är ju inte sant nånstans. Mitt kommentarsfält är fyllt av folk som inte håller med mig. Precis varje dag så samtalar jag med läsare som tycker helt tvärtom eller läsare som har andra perspektiv och andra erfarenheter och läsare som tycker att jag är ute och cyklar.

Men det spelar ju ingen roll egentligen för en ovilja att debattera är helt rimlig och ok. Oviljan kan handla om många saker. Att man inte orkar. Att man inte känner sig trygg. Trygg i sällskapet, i sammanhanget eller bara inte helt trygg med sig själv, inte pga avsaknad av kunskap och kompetens utan för att man kanske inte vet hur man ska formulera sig. Men det är något fult över att inte vilja argumentera för sina åsikter i tid och otid. Det ses som svagt och karaktärslöst eller så avfärdas man som okunnig och dum. ”kommer du inte på nåt vettigt argument eller?” Jag ser ofta människor i sociala medier håna och raljera över konflikträdsla.

Jag tycker vi ska akta oss för att vara för dömande mot människor som väljer bort konflikt eller debatt, man är inte mindre intelligent för att man inte kan eller orkar argumentera för sin sak. Förmågan att kunna argumentera för sin sak är ju nånting vi lär oss och behöver öva på, och känner man sig osäker så ska man känna att det är ok att välja bort den biten.

Det jag vill uppmuntra hos andra är att de ska känna efter vilket slags klimat de vill ha i just sin blogg, på sin facebook, twitter eller LIV och moderera efter det. Vill man ha livlig debatt? Vill man ha lugna samtal? Vill man ha trygga rum för en viss grupp? Vill man ha separatistiska samtal? ALLT ÄR OK.

JAG personligen vill ha feministiska samtal i min blogg, inte tjafs. Inte bråk. Och absolut inga debatter mellan antifeminister och feminister, antirasister och rasister osv. Jag vill ha feministiska samtal. Och som jag påpekat så många gånger så måste man inte ha diskussioner med folk som är antifeminister för att lära sig eller få nya perspektiv. Feminister kommer i alla nyanser och vi lär oss otroligt mycket av varandra. (fast när vi debatterar med varandra så heter det ju att vi inte ens kan hålla sams i de egna leden)

Jag ogillar mångas moraliserande kring hur jag eller andra väljer att sköta våra kommentarsfält och plattformer på. Det är inte censur för att man inte får komma till tals precis var man vill och det är inte trångsynthet eller intolerans att vilja skapa egna rum på egna villkor. Detta vill jag förmedla för jag ser massvis med människor som ger sig in i debatter de egentligen mår dåligt i och av, pga nån missriktar önskan att vara till lags. Vara nyanserad. Ta ansvar. Sprida budskapet… eller vad det nu är för krav som konstant ställs på oss.

debatt kulturhuset

Apropå debatt: Kom till Kulturhuset i Stockholm 8 juni kl. 16 och lyssna till människor med egna erfarenheter, experter och debattörer. Jag kommer vara där OCH TA DEBATTEN. Så kom dit ni också!

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Vilka slags samtal vill du ha? Du bestämmer!”

Alla mina läsare kommenterar på mina facebooklänkar istället, det är lite trist. Det brukar dock vara god stämning och annars skulle jag radera, jag vill inte ha tjafs.
Skrev igår om trakasserier jag upplevde på vägen hem från jobb och har fått inget annat än stöd, vilket gör mig både förvånad och glad. Jag var övertygad om att någon skulle komma och hojta ”INTE ALLA MÄN GÖR SÅ” men istället har alla varit lika äcklade över situationen som jag.

Bra inlägg. Klart en inte behöver ta en debatt bara för att man tycker något. Din blogg dina regler till blockering också. Tycker klimatet i din blogg är bra och det förs oftast konstruktiva diskussioner här. Skit i vad en massa tomtar tycker om dig hela tiden. Lägg inte energi på det. Du är skitbra!

Ofta så är det ju så att de som kräver att man ska ”ta debatten” inte är ute efter någon debatt. Det går ju inte att debattera med människor som bara tjafsar och är ute efter att sätta dit en. Det är ju ingen debatt hur mycket de än påstår det.

Tillägg till detta också att så många inte har den blekaste om vad yttrandefrihet innebär. Yttrandefrihet=du kan inte arresteras och dömas för vad du säger (har vissa gränser, som t ex hets mot folkgrupp). Tryckfrihet=Motsvarande för press.
Yttrandefrihet och tryckfrihet=/=Så fort du vill publicera dina åsikter i någons tidning, säga något i ett TV-program, skriva något i någon annans blogg, skriva något i någon annans internetforum m m så har utgivaren/ägaren en SKYLDIGHET att låta dig komma till tals i HENS forum.

Mycket bra inlägg (som vanligt!). Jag lär mig massa argument av dig, Kakan Hermansson och Nina Åkestam. Tycker också att varje forum bör ta ansvar för vilken typ av debatt/samtal man vill ha.

Tack! Jag är en av alla dessa konflikträdda människor och om vi bortser från bloggvärlden (för jag ändå har möjlighet att tänka igenom länge hur jag formulerar mig) dop är det ett problem till vardags. När någon gör något nedsättande mot mig på jobbet så har jag så svårt att säga till (har mycket lättare att sälja till om någon gör något mot någon annan). Jag övat, men det är svårt. Visa konflikter måste jag ta men det gäller att lägga krutet och energin på de konflikter som faktiskt är viktiga och för framåt!

Hej LD!
Det jag nu kommer att skriva till dig är det värsta som jag någonsin har hört om vad gäller sexuellt våld mot kvinnor men det är även viktigt att det kommer fram. Jag ber i ytterst stor respekt att läsa det som jag har att säga, även om jag nu skriver i affekt.
Igår kväll såg jag en dokumentär på TV10 om Kongo som heter Ross Kemp Extreme World (finns att se på youtube här: http://www.youtube.com/watch?v=0ZgYso0vxnQ se speciellt 3:55 min in i videon). Jag är fortfarande i chock och skriver detta med tårar i ögonen. Läkaren i videon vittnar om att han behandlar kvinnor och även barn, så små som 3 år, som har blivit utsatta för extrem våldtäkt. Han säger att kvinnorna och barnen har fått brinnande pinnar med plast uppkörda i slidan, klitoris bortskärda, en 3årig flicka fick underlivet bortsprängt, händer som har huggits av och mycket mer sjuka saker. Längre fram i dokumentären får man också reda på att pappor har tvingats att våldta sina egna döttrar och att gruppvåldtäkter på 200 kvinnor förekommer.
Jag vet inte vad jag ska göra och jag är i chocktillstånd. Det enda jag kunde tänka på var att skriva till dig som feminist. Tillsammans kan vi uppmärksamma detta som annars inte är särskilt omtalat i media. Feminism har aldrig innan varit så aktuellt som idag och vi kan få andra att lyssna. Någon så fruktansvärt hemst som förekommer mot våra systrar i en annan del av världen får inte gå obemärkt förbi.
Jag ska erkänna att jag inte alls kände till vidden av hur utsatta dessa kvinnor och barn är, men nu vet jag. Vi måste göra någonting och vi kan inte bara sitta tysta och se på när detta händer försvarslösa kvinnor och barn. Vi måste våga prata om dessa extrema våldtäkterna och det är ett brott mot mänskligheten som pågår och har pågått i 10 år! Jag saknar ord och jag känner mig nästan handlingsförlamad men jag vet bara att vi måste våga uppmärksamma detta.
En stor anledning till konflikterna i Kongo är för att det utvinns ett material där som är avgörande för de stora teknikföretagen att kunna tillverka datorer och mobiltelefoner. Mer om det i dokumentären.
Vi måste göra något! Även om vi inte kan förändra världen så kan vi göra något iallafall!
Tack för att du läste! /S

Jag tycker att det är bra att du inte accepterar vilka oförskämda och osakliga kommentarer som helst på din blogg! När man läser för många taskiga kommentarer blir man bara låg. Det är mycket bättre som du gör, med krav på respekt och saklighet.

Jag tycker det är påfallande ofta som de som anklagar någon för att inte vilja ta debatten är helt opålästa och okunniga och sitter med massa förutfattade meningar. Typexemplet är väl antifeministen som säger något i stil med: ”Feminister hatar män, ni vill inte ha jämställdhet”.
Hur många gånger ska man behöva förklara grundläggande saker för folk som vägrar läsa på? Det går liksom inte ha en debatt när motparten är helt ointresserad av att gå utanför sin egen okunskap och fördomar…

Censurera kan alla göra, inte bara statliga myndigheter.
Att som feminist inte kunna diskutera med någon som inte är feminist ser jag som en ENORM svaghet. Vad skulle hända om liberaler och socialister slutade att prata med varandra? Om rasisters argument inte bemöttes med anti-rasistiska argument?
Hur ska vi ens kunna veta var vi står om vi inte får pröva våra argument och deras hållbarhet? Visst, man behöver inte debattera, men man bör öppna ögonen och läsa om olika åskådningar. Det är just då som man kan känna trygghet (och kanske våga ta debatten) i sina tankar och åsikter; när de är väl begrundade. Och bara för att en person inte håller med dig så innebär inte det att det inte finns andra saker som ni kan enas om. Den personen behöver inte automatiskt bestå av hat, som många verkar tänka. Tänk Mill och hans tankar om yttrandefrihet.

Snubbigt påpekande – var ju uppenbart vad hon syftade på med censur. På samma sätt som jag inte behöver släppa in vilken idiot som helst i mitt hem och låta hen basunera ut sina åsikter, behöver jag inte göra det i min blogg heller. Det är mitt val och bara mitt val när jag är beredd att ta diskussioner.
Och som feminist kan man diskutera med icke-feminister, men man behöver inte göra det hela tiden och överallt. Och dessutom kan feminister pröva sina argument och deras hållbarhet med andra feminister – till skillnad från vad vissa verkar tro så är inte feminismen så jävla enhetlig. Och det är oftast andra feminister som kommer med insiktsfulla och legit argument, snarare än icke-feminister. Där icke-feministers argument fortfarande håller sig på sandelådenivå (men män dÅ? FINNS INGET PATRIARKAT! såvarå, får jag inte raka mig lr?? osv.) kan andra feministers synpunkter faktiskt utveckla rörelsen framåt. När jag på jobbet hör ”men fan feminismen skrämmer iväg alla män, jag hatar feminism, dom säger att kvinnor som inte rakar sig är könsförrädare, jag skulle hellre rösta på SvP än F!” så känner jag att denna ”diskussion” aldrig kommer vara givande att ge mig in på. Hellre kommer jag in här och pratar med feminister som skiljer sig från mig, för feminister har i alla fall oftast fattat vadfan feminism går ut på.

Jag är en sån person som oftast undviker att ta diskussioner, framför allt på nätet (orka argumentera på nätet, det är som att åka till Donken för att äta sallad) och på jobbet.
På jobbet lägger jag mig aldrig i diskussioner om det inte är om exempelvis vegetarianer (folk är ofta felinformerade om vad det egentligen är och innebär) eller om nån säger nåt väldigt nedsättande. Men det var en diskussion om homosexuella mellan en ateist och en katolik och det blev hus i helvete.
Jag gick ut. Lägger mig aldrig i sånt där. En icketroende som diskuterar med en troende eller tvärtom, ingen vinner ju. Det blir bara onödigt bråk.
Så, jag tycker absolut inte att man måste ta alla diskussioner och jag tycker att man har rätt att blocka folk eller radera kommentarer. Jag ser det inte som min skyldighet att låta folk ordbajsa på varandra på min blogg eller min plattform.
De får väl gå över till mail i så fall.

Samma med mig. Jag är faktiskt också konflikträdd emellanåt och då menar jag IRL. På nätet är jag inte direkt konflikträdd men kan givetvis tröttna på vissa återkommande debattämnen. När det gäller IRL håller jag mig också undan troende vs. otroende debatter. Känner inte att det leder någon vart. Är ateist själv och är någon något annat så berör det inte mig. Däremot kan jag, precis som du om vegetarianer, lägga mig i debatten kring att fett skulle vara farligt (äter LCHF). Fast jag tar själv aldrig upp en debatt om LCHF och har dessutom slutat säga att jag äter LCHF, dock förstår folk ganska snart att jag äter LCHF eftersom jag inte äter allt de äter/serverar. De är oftast de som ”vill ta debatten” medan jag själv har blivit ganska ointresserad av övertyga folk. Jag är övertygad och mår bra, vad andra folk gör skiter jag blanka fan i.

Tack! Det här inlägget behövde jag läsa idag. Jag har godkänt kommentarer jag inte känner mig bekväm med bara för att inte verka ignorant eller tas som selektiv och oseriös. Men det har ju inte blivit diskussion, det har ju blivit en skitkastande hatgrej av hela kommentarsfältet där allt de båda parterna gör är att försvara sig själva och sin åsikt (och mig). Det här är något som jag aldrig vill uppleva igen, så lärdomen blir ju att faktiskt välja med magkänslan.
Har du några råd på hur jag bäst hanterar alla dessa kommentarer som inväntar godkännande/kastas? För även om de inte kommer synas för allmänheten så måste jag ändå läsa dem för att kunna avfärda dem som skit. Hur bör jag se på situation för att bäst inte låta kommentarerna dra ner mig eller suga min energi? Hur tänker du när du får hatattacker mot dig?

Om du har någon du litar på (partner, vän, släkting) och som inte mår dåligt av att läsa detta kan du be dem moderera din blogg. Jag lät min make göra det de första månaderna på den bloggen jag har nu för att jag inte ens skulle behöva läsa skiten innan den raderades. För det ÄR nedbrytande att ens behöva se kvinnohatet, även om man kan blocka och radera.
Jag har blivit väldigt hård och okänslig av detta och nu modererar jag bloggen själv eftersom det mesta studsar av mig. Det kan ju låta som något värt att uppnå, men jag tycker bara det är tragiskt och hemskt att kvinnor till slut blir så avtrubbade av hatet de möts av att det ska till något horribelt för att de ska reagera med något annat än en föraktfull fnysning.
Priset man får betala är nämligen högt. För min del var det månader av ångest, magont och fullständig uppggivenhet, vilket ledde till att jag la ner bloggen jag hade då (som dessutom inte hade någon blockfunktion eller någon av alla de andra smarta funktioner wordpress har för att stänga ute de man inte vill ska komma in). Det är inte alla som kommer ut på andra sidan hatet som betongmurar, somliga går faktiskt under på riktigt.
Jag tror inte de kvinnor som tycker så himla synd om de kvinnohatande männen och vill att vi ska vara snällare mot dem, fattar vilket lidande dessa män utsätter andra människor för. Ett lidande som påverkar ens privatliv och ekonomi, ens familjs trygghet och säkerhet och ens känsla av människovärde. Hela ens livskvalitet.
Att folk, både kvinnor och män, kan sitta och skratta åt detta och dessutom blir upprörda över att VI som utsätts för detta dagligen, säger ifrån med något annat än ödmjukhet och förståelse – ja det är ett sånt svek och ett sånt slag i ansiktet på alla dessa hatade och hotade kvinnor att jag saknar ord. Bedrövligt på alla sätt och vis är vad det är.

Jag blir så varm i hela hjärtat när jag tänker på att sådana människor som du faktiskt finns. Att du, likt många andra verkligen kämpar för en mer rättvis och fin plats att leva på. Du är en jävla förebild och ooj vad jag ser upp till dig.

Jag är väldigt glad över att många feministiska bloggar har ett väldigt strängt kommentarsfält och inte släpper igenom hat. Jag kommenterar gärna, och berättar om erfarenheter osv, och det är ju känsliga saker som jag inte vill att någon respektlöst ifrågasätter. Eftersom jag kan lita på att sånt inte släpps igenom känner jag mig mycket tryggare att våga skriva öppet, och det upplever jag är väldigt givande: när man kan skriva om sina erfarenheter och inse att andra varit med om samma sak och att det faktiskt är fråga om en struktur och inget man själv varit skyldig till. Så tack för det, jag känner mig mycket tryggare på hatfria bloggar (även om hatet inte riktas mot mig personligen).

Jag har tidigare varit ganska feg när det kommer till att uttrycka mina åsikter på internet, sett allt näthat på avstånd och varit rädd för det. Jag vill ju inte hamna där så många andra sitter och har en mobb efter sig.
Men du och några andra bloggare (ex Elaine) har fått mig att våga mer, så nu har jag börjat skriva lite då och då. Nu senast ett blogginlägg som jag fick inspiration till efter Sorans SvD-krönika.
http://rantsbycate.blogg.se/2014/june/halva-nationaliteter-och-hela-identiteter-vem-ar-svensk-och-vem-ar-inte-svensk.html
Tack för att du inspirerar så!

Gud vad jag är glad att du finns! Lite halvläskigt att säga som en för dig okänd internetnisse, men jag är så GLAD att du skriver texter som får mig att tänka om och tänka större. Så tack! Tacktacktack för att du hjälper mig när jag inte orkar.

Älskade Lady Dahmer! Jag har fått ett pinsamt kommentatortroll på min blogg som jag pga orkar inte hänvisade till det här inlägget som svar på sina ”frågor”. Hoppas det är ok. Du är modigast på hela internätet och en förebild för oss alla. Krigarkram!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *