Kategorier
diskussion & debatt

Bit ihop och lid kärringar!

”Gravid är ingen sjukdom” hojtas det från flera håll när man är gravid och har mage (!) att klaga på tillståndet. ”Du har ju valt det själv!” säger nån annan. Sådana uttalanden gör mig skitförbannad. Oftast uttalade av en man (jävla svin) eller en oempatisk kvinna vars graviditet har varit en fucking walk in the park.

Som Underbara Clara skriverFör att kvinnor ska få vara med och tävla på arbetsmarknaden måste allting som skiljer dem från män suddas ut. Allt naturliga funktioner i våra kroppar som kan innebära en utmaning för kvinnor; mensvärk, PMS, graviditet och barnafödande förminskas till ett ingenting. Det får inte ens finnas! Kanske har urprungstanken varit god – att inte göra kvinnor till det svagare könet. Men det får också många negativa konsekvenser. ”.

Nej, det är inte en sjukdom. Men en graviditet medför ofta fysiska komplikationer.

Jag älskade att vara gravid. Trots att det var svårt så kände jag mig full av styrka, gudinnelik och fantastiskt kvinnlig. Men den var inte lätt. Jag har en väldigt liten överkropp så nästan på en gång så började fostret och magen trycka på lungorna. Jag led av andnöd och hjärtklappning.

Foglossningen började i vecka 15 nån gång och den var svår. Jag blev omkörd av tanter på väg till jobbet. Jo det är sant, jag överdriver inte. Jag minns att jag tyckte det var lite komiskt när man hörde ”ursäkta” bakom sig och när en skröplig tant passerade.

Folk på pendeln såg oroat på mig där jag likblek stod och flåsade och vid fler än ett tillfälle så undrade folk om jag mådde bra, om det var dags och om de skulle ringa nån. ”Nej då”, svarade jag – ”så här mår jag jämt!”

Jag kunde inte gå de sista två månaderna. (jag blev sjukskriven) Bara promenaden mellan soffan och skithuset var en kamp och resulterade i pina och tårar. På kvällarna grät jag av värk när det var dags att sova.

Och det är helt ofattbart att det är så svårt för gravida att faktiskt bli sjukskrivna. Min chef och kolleger sa bara; ”lycka till!” när jag försökte, för de hade sett tidigare kolleger få nej. Trots tydliga besvär.

Och det roliga är att hade en man bett om sjukskrivning för samma besvär, ja då hade han fått det utan tvekan. Men bara för att det är ett barn i magen så ska man snällt bita ihop. Svårt att gå? Graviditet är ingen sjukdom! Ryggsmärtor vid rörelse? Graviditet är ingen sjukdom!  Andnöd och svår hjärtklappning? Graviditet är ingen sjukdom!

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Bit ihop och lid kärringar!”

För att inte tala om de som längtat efter barn, för att sedan upptäcka att man hatar att vara gravid. Ingen, INGEN, som har förståelse för detta. Man får skylla sig själv och man skuldbeläggs för att man borde vara skitglad. Jag hatade min graviditen fram till… nej, jag hatar den fortfarande. Barnet i magen älskar jag, men graviditeten…
Men jag får väl skylla mig själv och skämmas lite för att jag sa detta.

Idas Sanning, jag känner så igen mig. Jag hade länge velat ha barn men hatade varje minut av graviditeten och tyckte det var en evig plåga. Folk tyckte jag var konstig när jag helt ärligt nära nog skrek nej när folk frågade om jag inte kände mig vacker och moderlig. Gud nej, jag kände mig som en korsning mellan en val och ett bowlingklot. Psykiskt mådde jag helkonstigt hela tiden och även om jag klarade mig ganska bra när det gäller fysiska krämpor så var jag förlamande trött. Jag fick många hurtiga tillrop att jag minsann skulle orka mer om jag tränade lite mer. Hur då? Jag orkade knappt jobba och när jag kom hem ville jag bara gråta för att jag inte mådde bra och var så slut att det var ett hån att råda mig att träna.

Folk som uttrycker sig så brukar jag helt sonika be dra åt helvete. Jag har ALDRIG i mitt liv varit så sjuk som då jag blev gravid… Jag upptäckte min graviditet i vecka 6 genom foglossningarna…. I vecka 23 sjukskrevs jag på heltid. I vecka 26 kunde jag inte längre ta mig upp ur sängen själv, duscha eller klä på mig själv. Så ja… Ni med inställningen att man inte är sjuk när man är gravid och att man borde bita ihop – Dra dit pepparn växer! Mina svåra sjukliga graviditetet har gjort så att jag aldrig mer vill ha barn… Så illa har det varit för mig.
Rent lidande är det. Enbart lidande. Men på det ska man jobba heltid, alltid vara glad OCH sköta hushåll. Usch,

Hear hear!! Illamående i fem månader, trötthet från helvetet i fyra. Fick inte gnälla. Får inte gnälla. Har nu gått över tiden 12 dagar men ska inte gnälla för snaaart är bebisen här. Jag skäms när jag klagar för att människor blir besvärade. Ja jag valde att skaffa barn men jag valde fan inte tillståndet jag varit i. Och som det känns nu blir det inga fler barn.
Och jag blir vansinnig när människor säger att det är självvalt! Jävla skitmänniskor.

Det där är ju så himla märkligt. Jo, du har kanske ”valt” att vara gravid men du har ju inte valt att må skit, det är ju liksom inget en väljer att göra. Snacka om att en hel del personer behöver lite träning i empati…

Så sjukt! Dessutom, hade det faktiskt varit cismän som hade livmödrar och födde barn hade det säkert inte varit några problem med sjukskriven under graviditet. Då hade vi väl antagligen haft graviditetsledighet istället för att en skulle behöva sjukskrivas.

Precis de där jävla orden fick jag höra hela tiden när jag var gravid!
Tillslut blev jag så förbannad att jag bara vrålade rakt ut.
Väldigt ofta var det kvinnor som inte varit gravida själva eller män som sa så.
Jävligt irriterande. Nu blev jag provocerad hehe

Håller med! Och det är inte bara folk som säger att graviditet är ingen sjukdom. Min barnmorska förklarade att smärtorna kommer av att bäckenets fogar blir mer lösa, och att det är ”helt NORMALT”. Men jaha! Tyvärr skiter jag i hur vanligt det är jag vill ju ha hjälp! Annars behöver de ju inte fråga hur jag mår… (Gravid v 33).

Ska man förresten köra helt på den linjen att det inte är en sjukdom, borde man ju heller inte bevilja sjukskrivning till utarbetade personer som gått in i väggen som man säger, för de har ju valt att jobba mycket själva”.

Sant! Det finns ju fler ”tillstånd” som inte ses som typ sjukdomar, utan som ”naturliga” (allt som överhuvudtaget kan hända i människokroppen är väl i så fall naturligt dessutom?? Det är ju knappast onaturligt om det sker i en biologisk kropp…) men som kan lindras, varför inte graviditet?? Ex. sömnstörningar, fetma, ångestsjukdomar… och så vidare!
Eller personer som är substansberoende. Har ibland hört det omnämnas som sjukdom, men i vilket fall som helst är ju de flesta överens att en ska hjälpa dessa människor, inte lämna dem åt sitt öde med argument som ”det är natuuuurligt”, ”du har valt sjäääälv”

Det är så jävla sjukt och gör mig så fruktansvärt arg! Jag har ”turen” att ha ”rätt” gravidåkomma (svårt graviditetsillamående) så jag har inte haft några problem att bli sjukskriven från försäkringskassans sida. Men jag vet ju hur det är med i princip allt annat. Foglossning, sammandragningar, stress, osv osv. Bara om man har ett jobb med tunga lyft och inte går att omplacera får man graviditetspenning. Det är helt insane.

Håller med. Blir tokig på det där. Och har en inget fysiskt ansträngande jobb är det svårt att få förståelse för att koncentrationen är helt obefintlig i perioder samt att det är svårt att jobba sammanhängande när en inte kan sitta still i mer än 10 min utan att få ont. Och när en inte kan ta sig till jobbet tycker de att en kan jobba heltid hemifrån. Men på min barnmorskemottagning har de i alla fall ett team med sjukgymnast och läkare och de har varit enormt hjälpsamma och förstående. Nu väntar jag bara på att se om försäkringskassan godkänner sjukskrivningen…

Läste ett inlägg… nu kommer jag inte ihåg var det var, kanske Hannah? Som skrev om det här med att vi lär oss att det ska göra ont att vara kvinna och det är så jävla sant. Istället för att lägga resurser på kvinnors vård så romantiseras smärtan som något ”naturligt” som hör ihop med att vara kvinna. Naturliga förlossningar är väl något som romantiseras så in i helvete, ingen bryr sig om att man kissar på sig resten av livet o har förstört sexliv, det ser vi ju tydligt eftersom kvinnor ofta får betala sina operationer själva. Resurser bara försvinner från mödravården och ju mer jag tänker på det ju mer bisarrt är det.
Jag menar hela världen är helt beroende av att kvinnor föder barn, DET ÄR DET VIKTIGASTE FÖR ATT VÅRT SAMHÄLLE SKA FORTSÄTTA FINNAS?! Dom borde rullas in på en röd matta och matas kaviar och få världens bästa vård och möjligheter (förhoppningsvis har vi i framtiden andra alternativ än att kvinnor bär barn).

+ varför skulle man inte sjukskriva för att man själv blivit gravid + det är naturligt?
alla sjukdomar är naturliga, då ska vi inte sjukskriva någon. + ska vi sluta sjukskriva ex de som har lungcancer pga har rökt hela livet?

Avskydde att vara gravid och ”ockuperad” förlossningen från helvetet gjorde inte saken bättre. Tänkte direkt aint doin that again, och har alltså endast 1 barn.

Jag blir jäkligt provocerad när någon säger att ”det är ingen sjukdom att vara gravid”.. Nej, och? Det kan väl vara jobbigt/vidrigt/betungande/ont ändå? Och självklart är symptomen ”giltiga” oavsett orsak, kanske till och med i synnerhet när det ligger en människa och blir till i din kropp. Själv har jag ännu aldrig varit gravid, men man hör andra som klagar över gravida som ”beklagar” sig – allvarligt talat, visa lite medmänsklighet och förståelse eller håll åtminstone truten.

Det är valår i år folks. Vilket parti blir först med att avskaffa FK’s könsdiskrimineringen av gravida? När får vi en havandeskapspenning utan tjafs för alla som inte orkar arbeta fullt ut de sista tunga 60dagarna och snabb sjukskrivning av de som inte kan arbeta pga graviditeten? Nej, graviditet är ingen sjukdom. I ett jämnlikt samhäller skulle kvinnor ersättas till 100% för inkomstbortfall orsakade av att de bär runt på nya blivande skattebetalare och inte behöva vara något b-lag i sjukförsäkringen..

Ååhh, båda de där uttalandena får mig att se rött! Nej, det är ingen sjukdom att vara gravid, däremot kan det ge följder som faktiskt är grund för sjukskrivning. För det är ju heeelt normaaalt att kräkas dagarna i ända, ha ont i ryggen så man knappt kan röra sig eller ha andnöd för att barnet trycker på lungorna. Helt normalt? Ja, kanske, men inte mindre plågsamt för det.

Usch och fy! Att man inte ska kunna få sjukskrivning för de problem som kan uppstå bara för att man är gravid är ju helt sanslöst. Ja det kanske är självvalt, men då kan man ju diskutera om rökaren som rökt ett paket cigg om dagen i 30 år har rätt att bli sjukskriven för sina andningssvårigheter..Det är ju också ”självvalt” i så fall!

Jag blir så fruktansvärt provocerad av sånt skitsnack!
Nä, graviditet kanske inte är en sjukdom men det hindrar ju fanimej inte att biverkningar av graviditet mycket väl kan vara olika sjukdomstillstånd. Eller skulle en person som inte är gravid och kommer in med foglossningar, ständigt illamående, en expaderande och inflammerad bröstkorg etc inte anses vara sjuk?!
Själv är jag barnfri och tänker förbli så, men OM jag ändrade mig om detta skulle jag definitivt adoptera. Jag tänker inte sticka under stol med att ett av skälen är att jag verkligen inte litar på mödravården efter allt jag hört mina stackars vänner berätta om hur deras graviditeter (och postgraviditeter) har sett ut, vilken hjälp de (inte) fått och hur de ständigt förväntas vara ”tacksamma” över att de har kunnat få barn. Om det är en enda person som inte ska behöva vara ”tacksam” för att ett barn kommit till världen så är det väl mamman?! Alla andra kan gott vara tacksamma (andra föräldrar till barnet, far- och morföräldrar, samhället etc) men den biologiska modern har ju för sjutton producerat ungen – hon om någon behöver sannerligen inte vara ”tacksam”.

Oj,
har inte bott i Sverige på 15 år, känner att jag nästan inte kan ta in detta – tror självklart er alla som skriver, men har ändå svårt att förstå att man alltså inte kan bli sjukskriven om man har svåra graviditetssymptom..?!
Här i Norge blev jag i det närmaste övertalad av min läkare att sjukskriva mig (fick ’slåss’ för att få jobba kvar på deltid, hade blivit galen av sysslolöshet..). Och då hade jag inga extrema symptom (inget extremillamående, ingen foglossning, inga smärtor..) utan mest extra trötthet, och framför allt koncentrationssvårigheter och mental utmattning efter ett tidigare missfall + oförklarliga blödningar och rädslan detta framkallade.
-Det GÅR ju att jobba, försökte jag.
-Ja, men du ska ju ha ork sen också, när barnet är fött, kontrade läkaren och sjukskrev först 50% i ett par månader och så 20-30% resten.
Detta förändrade ALLT för mig, så glad att ha en läkare som genomdrev detta – jag hade aldrig kommit på tanken att försöka sjukskriva mig, för just det: jag var ju gravid – inte sjuk!
Det gjorde att jag orkade jobba och fokusera 100% de timmar jag var på jobb, att jag kunde vara en fungerande mamma för det barn vi redan hade, och som läkaren så klokt påpekat var jag inte helt slut när det väl skulle födas barn och tas hand om nyföding (det kräver ju trots allt lite fokus och insats..). Vet att detta var en superb lösning för mig och för familj antagligen också både bättre och billigare för min arbetsplats och samhället i stort – än alternativet: att låta mig bli ett totalt ras pga gravid..
Här i Norge går man också automatiskt i ’svangerskapspermisjon’ (graviditetsledighet – alltså bara kopplat till graviditetsvecka och inte betingat av ev. komplikationer el. symptom) sista månaden före bf. Tyckte vid min första walk-in-the-park-graviditet att det var jättelöjligt att jag inte fick jobba utan skulle vara så himla GRAVIIIID på heltid, men alltså fy tusan vad smart det är egentligen: lika för alla, ingen diskussion, ingen skuldbeläggning + jag tror faktiskt möjligheten till att zooma ut, kunna vila upp sig och fokusera på det som händer och komma skall kan hjälpa både till bättre födselsupplevelser och anknytning..
(nu kan en födsel inte jämföras med så mycket annat här i världen och är dessutom var och en helt unik – men, tänk om du ska springa maraton, och fundera på om du tror att du får olika resultat beroende på om du sista månaden före loppet kan fokusera, förbereda dig, känna av kroppens behov och kapacitet, gå in i uppgiften och träna för fullt – eller om du bara kör på ditt vardagsliv för fullt med stress, jobb etc..)
Nu sneglar den borgerliga regeringen här i Norge på det svenska sjukskrivningssystemet..

Jag valde att skaffa barn nr 2 eftersom jag gick på att ingen graviditet är den andra lik… Jag fick exakt samma besvär som första gången, enda skillnaden var att besvären kom tidigare och var värre…
Har en kropp som under första trimestern reagerar på hormonförändringarna genom att ge mig migränanfall 3-4 gånger i veckan. Då har jag ALLTID fått höra, vad konstigt, nästan alla kvinnor med migrän blir bekymmersfria under graviditeten… (jag gissar att dessa får migrän ex i samband med hormonerna kring mens, men så fungerar inte min kropp) ja, det hjälper mig JÄTTEMYCKET att veta att mina besvär strider mot normen! Lägg då till illamående from hell så jag under första tiden faktiskt går ner i vikt! En (manlig)läkare skrev ut tabletter mot illamående men sa att ”huvudvärken får du leva med”. Det enda du kan ta är alvedon. (Kan lika gärna äta sockerpiller). Medicinen mot illamående gav mig mer migrän (!!!), även detta var totalt nytt för vårdpersonalen. En vecka senare gick jag till vårdcentralen igen, och träffade en kvinnlig läkare som sjukskrev mig – var sjukskriven 2 månader.
Och ja, andra gången kom foglossningsbesvären redan i vecka 9. Började tröttna på att utbilda alla i att det beror på hormoner och inte tyngden från magen – för att ha svårt att röra sig när det knappt finns ett foster i magen var helt omöjligt för folk att greppa.
Och så hela tiden det där, ja men tänk på vad du får, visst måste det vara värt det? Jag hade väl aldrig tagit mig igenom någon av mina graviditeter om jag inte hade haft ett litet barn i tankarna. Men hade jag fått svart på vitt hur jag hade behövt må i 9 månader i förväg, så kanske jag hade valt annorlunda (så får man inte resonera för övrigt).

Angående andra tillstånd, så nog är det vanligt att personer som lider av fetma får höra att de valt själva, får skylla sig själva och att det bara är att äta mindre. Men det åsido – att vara gravid är ju i sig ett naturligt tillstånd MEN det är ju verkligen inte detsamma som att en gravid kvinna inte skulle kunna må fan, ha ont och LIDA av att vara gravid. Och då är det jäkligt o-empatiskt att rycka på axlarna och avfärda med ”valt själv, ingen sjukdom” och annat strunt. Har själv aldrig varit gravid men tycker det är ”att luras” med alla ”fina” ”vackra” skildringar om hur vackert det är att vara gravid e t c. Verkligheten ser ju inte alltid ut så och det kan bli en chock för en kvinna som kanske upptäcker att hon mår riktigt skit under graviditeten. Minns en kollega som hade en såndär romantisk bild av hur fint och vackert det skulle vara när hon var gravid och sedan mådde hon SKIT under hela graviditeten och var helt chockad och förtvivlad över hur verkligheten kunde vara… Det är ju naturligt med en graviditet och det borde väl snarare tala MOT smärtor och att må fan anser jag. Kvinnors mående som beror på specifika tillstånd endast biologiska kvinnor kan uppleva borde fan i mig tas på STÖRRE och BÄTTRE allvar! Hur många har inte fått höra att ”det går över när du fött barn” om smärtor vid mens t e x?

Om det nu är så självvalt och vi bör stå ut med alla inte så trevliga komplikationer och smärtor med ett leende utan att få vare sig sjukskrivning eller sympati – då får vi väl helt enkelt sluta skaffa barn.
Jag menar, det är ju det enkla och smarta sättet att undvika allt det där. Att välja att inte ha barn för att slippa plågas under graviditet, förlossning och efteråt.
Fast i så fall blir det väl ett jädra liv.

Fyfan. Världen är beroende av att kvinnor bär och föder barn, och ändå behandlar man gravida kvinnor så fruktansvärt dåligt. Och det här med att ha ”valt” det… Ibland önskar jag att man kunde organisera alla världens kvinnor och att vi bara skulle säga nej tack, vi VÄLJER att inte föda några barn eftersom allt slit det innebär inte uppskattas eller tas på allvar. Vilken panik det skulle bli.

Jag är en av dem som haft relativt lätta graviditeter (och förlossningar) så jag har sluppit de där kommentarerna och sluppit att slåss med försäkringskassan om sjukskrivningar dels för att jag mått bra och dels för att jag hade en förstående chef, och ett jobb som gjorde det möjligt att jobba hemifrån.
Men jag har fått höra det så många gånger om mensvärk, trots att jag har haft såna smärtor att jag varit svimfärdig och tom kräkts. Men då har jag fått höra från flera (min mamma förstod mig för hon hade likadant när hon var ung) att det är minsann ingen sjukdom utan naturligt. Men när jag hade samma symptom men pga migrän så var det ok att vara dålig. Jag förstår inte logiken i det.
Det är samma med foglossning, om jag har svårt att gå för att jag har ramlat eller för att jag är gravid, vad är skillnaden?
Men som flera skriver, hade det varit män som hade varit gravida hade det inte varit ett problem. Det är samma med förlossningar, jag är övertygad om att hade det varit män som hade fött barn hade förlossningar varit smärtfria och med betydligt mindre risk för komplikationer idag.

Jag blev inte sjukskriven jag heller för FK. De tyckte jag skulle arbetspröva istället. Graviditet är ett normalt tillstånd sa de. De tänkte aldrig på att jag, när de ville att jag skulle arbetspröva, låg inlagd på sjukhus med CVK insatt och näringsdropp för att jag fått Hyperemesis gravidarum. Kan säga att om en man inte fått behålla ens vatten under 1,5 månaders tid och gått ner ca 20% av sin vikt så skulle nog han vara rätt mör han också. OCH få bli sjukskriven.

MMMHM. Jag skrev om det i ett inlägg förut, när jag hittade en blogg som tyckte att de flesta gravida var lata jävlar.
https://facutvivas1.wordpress.com/2013/10/18/ingen-graviditet-ar-den-andra-lik/
Det kan hända att det är lättare att bli sjukriven i Norge för graviditeten, jag har tack och lov inte haft några problem att bli sjukriven. Fick dessutom jobba lite grann när jag orkade det. Helt fantastiskt att kunna göra så. Skulle önska att alla arbetsgivare var som min.

Minns när jag var gravid, tänkte att om jag hade åkt in med en bruten arm så hade de sagt att det var HEEEELT NORMALT och att det hörde till att vara gravid och man kunde jobba som vanligt.
Min mor hade fruktansvärda smärtor med sitt fjärde barn…men fick höra att det var HEEEEELT NORMALT. Hon svimmade tillslut och det visade sig att hon hade gallsten.
Som gravid tas man inte på allvar och om man mår dåligt får man höra att man ”får skylla sig själv som blev gravid”. Jag finner denna syn oehört unken! Det är vi kvinnor som föder de barn som kommer ta hand om oss när vi blir gamla. Utan barn finns det ingen framtid…och hur mycket uppskattning får vi? Nada! Jag blir fullständigt vansinnig över hur dåligt gravida kvinnor behandlas!!!

Ligger här i soffan, gravid i vecka 21, ich kan nästan inte röra mig för jag har så ont i rygg/höft. Vågar dock inte visa det på jobbet eller klaga om det för jag är ju inte sjuk….bara gravid…
Helt jävla sjukt är det.

När jag väntade min dotter som är 4månader nu fick jag foglossning i vecka 17. Jag jobbade i hemtjänsten så in och ut ut bil samt förflyttningar av de gamla gjorde att jag gt efter tre fyra timmar av smärta. Jag gick då till läkaren på mvc, kvinna, som uttrycker flera gånger att det är minsann ingen sjukdom så räkna inte med att bli sjukskriven. Det kändes hemskt att inte få stöd ens från mvc. Nä graviditet är ingen sjukdom men det är fan ingen dans på rosor heller. Som sagt hade en man haft ont och knappt kunnat gå då hade han blivit sjukskriven direkt.. Usch vad provocerad jag blir av sånt här.. (Muttrar till mannen att han skulle bara veta hur det känns att vara en vandrande valross)

Alltså, vadå inte en sjukdom? Nej, klart som fan det inte är en sjukdom, men det betyder ju inte att det inte kan vara farligt, jobbigt, smärtsamt och slitsamt? Det är ett sådant dumt argument, jag vet inte ens var man skall börja. Ba ”Näe, du har inte ont bara för att benen växer isär i bäckenet, det är ingen sjukdom! Sluta nu, det kan inte alls vara jobbigt att inte kunna gå, äta, sova eller andas, gud vad du gnäller.”

Väldigt skönt att du tar upp det här. Jag blir också skitförbanad när folk vräker ur sig att ”graviditet inte är någon sjukdom”.
Och sedan när man har genomlidigt en fruktansvärd graviditet som bagatellisera så får man bestående menn av förlossnigen som också bagatellisera. Graviditet och förlossning är naturligt och har skett i alla tider. -Men då dog betydligt fler. Skillnade mellan då och nu är att kvinnor accepterar inte längre att vara som ”en potatis som läggs i jorden och för att dö för att nya potatisar ska kunna bli till”. Man vill ha ett liv drägligt före, under och efter graviditeten.
Precis som du skriver, hade man bett om sjukskrivning för exakt samma symtom utan att vara gravid så hade man fått det utan tvekan. Lika så om man hade sökt vård för samma symtom som kvinnor får efter att ha fött barn utan att ha fött några barn så hade man granterat fått det.
Är det inte symtomen som ska räknas vid sjukskrivning och vård, och inte hur de uppstod och om man har orsakat dem själv och får liksom skylla sig själv. Tänk om andra symtom som inte har med barnafödande skulle behandlas lika. ”Jaha, du bröt armen för du ramlade med cykeln för du var full. Alltså benbrott är väldigt normalt och något som gott som alla kommer vara med om. Du är bara normal. Och så har ju faktiskt du dig själv att skylla. Så… jag tror vi var färdiga här. Du kan ju höra av dig om det inte går över eller om det blir värre”

Min arbetsplats lämnar inom andra områden mycket att önska och är definitivt inte jämställt. Men just när det gäller sådana saker som att sjukskriva sig pga fysiska komplikationer vid graviditet har aldrig varit något problem (Tack och lov). Har själv varit hemma de 2 sista månaderna nu på graviditetspeng pga bla foglossningar och tunga lyft. Kanske handlade det mest om att jag hade visa kollegor och världens gulligaste läkare som visste vad han sysslade med när han skrev intyg till försäkringskassan. Kanske har det att göra med att min arbetsplats är säkerhetsklassad, vad vet jag…
Men jo, visst är det sjukt att du inte skall kunna bedömas utefter symptom (foglossningar, trötthet etc) utan utefter situation (gravid eller inte)!
Många arbetsplatser är rå-puckade när det gäller sådana här saker. Men det finns bra arbetsplatser också!!! Tips till er som känner att ni inte vågar visa att ni har gravid-krämpor: Ta kontakt med ert skyddsombud, ta kontakt med facket! De skall ha utbildning på att hjälpa till i sådana här fall! Arbetsgivaren har inte med att göra om du är gravid eller inte! De är snarare skyldiga att omplacera dig och/eller ge dig lämpligare uppgifter om du som gravid inte kan utföra samma uppgifter. Det viktigaste är att hitta en riktigt bra läkare som kan hjälpa dig med ett säljande läkarintyg!!!

Lite oförskämt så där så har jag alltid mått väldigt bra och känt mig väldigt stark både psykiskt och fysiskt under mina fem graviditeter. Håret har blivit tjockare, glansigt och fint, huden bättre, och jag har känt mig pigg, glad och full av energi.
Det enda abert har varit att jag fått ischias de sista månaderna vid tre av graviditeterna.
Där kan jag säga att det blivit skillnad i bemötande från sjukvården/mödravården. Vid mina två första – på åttiotalet – så bemöttes det som problem som skulle avhjälpas, som togs på allvar.
Vid min sista graviditet på nittiotalet, nio år efter den första, så var problemen värre men nonchalerades helt – då var det normalt.
Något annat som också förändrades under mina graviditets år – ett spann på nio år – var inställningen till smärtstillande.
Vid mina första två graviditeter var inställningen att man smärta var inget man skulle tvinga sig igenom. Det fanns olika saker att välja på och man fick lära sig vad, när de kunde sättas in, hur de verkade, vilka alternativ de hade, för och nackdelar – och att man inte skulle avstå in i absurdum.
Min första förlossning var smärtfri – jag var fick ryggmärgsbedömning.
Vid mina tre senare avråddes jag från smärtstillande, vi mammor fick veta att smärta vid förlossning är naturlig.
Det är fan naturligt med smärta när bryter benet också – men ingen jävel skulle komma på tanken att säga att smärtlindring är onödigt då.
Jag kan tycka att man skall berätta om för och nackdelar och ge alternativ.
En annan sak som förändrats är att när jag fick mitt första barn fick jag lära mig att skrik lindrar smärta och ger styrka – hjälper till.
Det har jag använt mig av.
Senare har jag fått höra att man skall vara tyst för att inte störa andra som ligger på förlossningen.
Flera av mina väninnor har de bokstavligen sagt till att ”hålla käften och sluta sjåpa sig, de skall föda barn de har inte (lägg in trauma här)..”
Mig sa en sköterska till en gång att ”Du får nog vara tystare” .. Hon kom inte in i rummet igen .. och jag gav skrek när jag kände att det var läge att skrika kan jag säga.
Man tystar inte en kvinna på förlossningsbordet:
”Hela förlossningsförloppet kan ses som en serie vågrörelser.
Passiva skeden följs av aktiva. Inåtvänd gråt kan följas av kraftfulla skrik. Hur
kvinnan än reagerar är det viktigt att omgivningen är lyhörd och respekterar alla
hennes sätt att uttrycka sina känslor under förlossningsarbetet. ”
http://www.slso.sll.se/upload/M%C3%A4rsta/sm%C3%A4rtlindringsdokument.pdf
Störs andra mammor så är det dags att de isolerar om förlossningsrummen så att de dämpar ljuden helt enkelt.
Min ena väninna skaffade inga fler barn efter det, en annan vägrade föda sitta andra vaginalt – förlossningen blev en kränkning, ett trauma, inte på grund av själva födandet, utan på grund av bemötandet från personalen.
En kvinna skall äga sin förlossning. Där i rummet är det hon som gäller, hon som avgör vad som skall hända, vilka som får vara med, och hennes behov som skall täckas – den enda hänsyn utöver kvinnan som skall finnas med är den för barnets hälsa.
Är jag egoist när jag säger det – ja. Men på förlossningen äger kvinnan rätt att vara egoist faktiskt.

Dom godkände inte att jag blev sjukskriven som gravid. Sen förlorade jag min lägenhet pga att jag inte kunde jobba och ej hade råd att bo kvar. Kul att vara höggravid och hemlös. Jävla skitsystem! Jag fick paniksälja lägenheten och flytta in till mitt exs mamma.

Fick höra från läkaren när jag sökte för sjukskrivng pga foglossning from hell att det inte ingick i hans jobb att ta hand om graviditetsrelaterade problem,” och dessutom finns det. Tre som anser att detta inte är ett problem”. Jag som hade svårt att gå tyckte det var roligt sagt, skrattade till och sa att jag gärna bytte med någon av dem, varpå läkaren spänner ögonen i mig och allvarligt säger att det är inget han lägger sig i, men så är det. Sedan kunde han tänka sig att skriva ett intyg för en vecka åt mig medan jag ordnar så jag får träffa någon vars arbetsuppgifter inbegriper sånt här. Till saken hör att det var till läkare på vårdcentralen jag blev hänvisad, och det tillhörde hans arbetsuppgifter. Han undersökte mig inte ens, och när jag var till en sjukgymnast kunde hon efter tre enkla ”test” konstatera att det inte var någon tvekan om att det är foglossning jag har. Sedan har jag inte klarat av att söka till en ny läkare, kränkningen liksom upprepar sig bara jag tänker på att söka igen. Som tur är får vi ihop ekonomin ändå, men det borde fan inte behövas.
Även kränkning under förlossningen har jag upplevt varje gång, oönskade smärtsamma undersökningar under värkarna, blivit fasthållen under krystvärkarna i ett läge jag inte ville vara i, blivit nedlagd inför krystning trots att jag önskat annat i förlossningsbrev. Detta handlar om 2009-2011, så det är inte behandling som tillhör historien.
Ja, som gravid är alla sorters krämpor och smärtor normala, man ska funka lika bra ändå. Och som födande kvinna ska man lägga sig så personalen får en ergonomisk arbetsställning och trevlig arbetsmiljö

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *