Kategorier
diskussion & debatt

Patriarkala sexnormer?

Man ska akta sig noga för att moralisera kring folks läggningar och sexualitet, jag ser tyvärr detta ganska ofta i debatter där kritik mot normer och ideal ofta spiller över till att handla om folks enskilda preferenser. Men det är inte så att man kan rå för dem liksom. Jag tänder på våld och på underordning. Min amatörmässiga gissning är för att jag från tidig åder lärt mig att förknippa våld med sex och tvärtom. Problematiskt? Absolut! Men hur förhåller man sig till det när det redan är etablerat? Ska man skämmas? Avstå från att PÅ EGNA VILLKOR vara sexuell med människor som delar ens läggning? Gå i terapi? (varför?) osv.

Man kan såklart problematisera de sexuella normer som finns, även ur ett feministiskt perspektiv även om man inte ska förknippa feminism med moralism som en del tyvärr gör. Min sexualitet och de män jag tänder på är ju till exempel en direkt produkt av patriarkatet. Men det är ju inget jag kan göra åt. Den biten får man ta med kommande generationer tänker jag, för jag kan ju inte förväntas avstå från sex jag tycker om eller män jag föredrar för att de faller in i en patriarkal norm?

(Upptäckte för övrigt efter ett avsnitt Sherlock att jag tycker det är fruktansvärt sexigt att se en man bli nerslagen till golvet med en ridpiska. WHO KNEW?!)

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Patriarkala sexnormer?”

Vilket sammanträffande. Jag vaknade i morse med liknande funderingar. Jag njuter av underordning och är självklar feminist – men drabbas ibland av förvirrande skuld för att jag lever dessa lustar och samtidigt vill förinta mäns makt.
Jag är provocerande i mångas ögon. Jag är singel med ett aktivt sexliv där jag valt de personer jag vill ha sex med. Det handlar om tillit och att inte bli knullad av någon som tror att de kan köra över mig. Jag styr mitt sexliv och i slutänden är det jag som är överordnad – fastän jag är underordnad. Klappar jag ut mig, säger stopp – så slutar den jag har sex med. På så sätt är det inga problem. Men förvirringen dyker upp ibland.

Hmm jag håller inte med. Den korta förklaringen: Beteenden går att förändra och sexuella beteenden är faktiskt lika ok att kritisera som alla andra beteenden. Jag tror att det är farligt att vi ser sexualitet som väsensskilt från allt annat typ som ”en naturkraft” ”något som inte går att kontrollera” ” eller som du skriver ”det är inte något jag kan göra något åt”. Sexualitet går lika väl som andra beteenden både att kontrollera och förändra. Däremot tror jag att rädslan över att bli anklagad för att hålla på med moralism gör att vi är extremt rädda för att ifrågasätta och kritisera olika typer av sexuella beteenden.
Det är inte en mänsklig rättighet att bara för att jag råkar bli kåt så har jag genast rätt att agera utifrån min lust (tänk våldtäkt som sexuellt beteende) eller som många män tycker att det är helt ok att köpa andra människor, djur och barn för att de faktiskt tänder på det. Har skrivit om det till exempel här: http://oxhen.wordpress.com/2013/11/18/hundprostitution/
Det är en sak att fantisera om saker, det är självklart ok och det kan vi aldrig styra eller ens kritisera. Att leva ut alla sina sexuella fantasier och att agera efter alla sina tändningsmönster är något helt annat. Och där tycker jag visst att det är ok att kritisera vissa typer av förtryckande, skadliga och patriarkala samt kapitalistiska sexuella beteenden.

Sexualiteten har ju både en medfödd riktning och därpå en social dimension. Jag tror absolut att man kan påverka vad man tänder på, dock absolut att det är svårare om man redan tidigt blivit väldigt hårt präglad. Det finns många intressanta skildringar av hur personer i särskilda kontexter (arbetsläger med enbart män till exempel) agerat homosexuellt utan att från början varit dragna åt det.
Motsatt så finns det massvis med tips kring en om vad man borde testa (för att ”man inte vet om man gillar det förrän man provat”) och att då ändå avstå fastän det mycket väl kunnat visa sig att man tyckt om något är ju också ett sätt att styra sin sexualitet tänker jag. Men känna skuld över det andra överfört på en är ju klart onödigt.

Jag tycker en tydligare parallel till det oxhen skriver är mellan pornografi (jag menar då enbart mainstream-porr) och det som nämns i inlägget. Den porren reproducerar ju massa unkna patriarkala ideal om kvinnors kroppar och sexualitet, och därför är jag väldigt kritisk mot konsumtion av den. Jag är nyfiken på om du tycker det är skillnad på att vara kritisk mot de (oftast män) som konsumerar porr eller om det också är något vi inte bör beröra? Kan inte de ändra sig? Tänker mig att många män också för det argumentet att de inte kan ”rå för” vad de tänder på, men jag tror också det hänger ihop med många kvinnors otillfredsställande sexliv. Det är en svår balans.

Ja du har helt rätt Lina, misogyn porr är ju ett jättebra exempel.
Här tycker jag att folk generellt (läs folk som män) känner för LITE skuld&skam över att de sitter och runkar till (riktiga, levande, typ grannens dotter) kvinnor/flickor som ser ut som/är tonåringar. Om män insåg att det de tänder på bygger på extremt kvinnoförtryck och patriarkala normer kanske de skulle sluta konsumera porr och sluta förstärka sina kvinnoföraktande beteenden. Men jag vet att det här ämnet är kontroversiellt. http://oxhen.wordpress.com/2013/11/05/den-rosa-elefanten-i-flickrummet/
Män har ju allt att vinna på att det här (deras sexualitet) ska ses som ”privat” ”omöjligt att förändra” ”helt naturlig” ”påverkar inte någon annan” (vilket är den största lögnen av alla).
Det kanske skulle kunna finnas typ KRAV-märkt porr? (jämställd, jämlik och framställd/producerad på ett etiskt sätt)

Bra skrivet, Ladyn!
Jag tänder också på våld och underordning, eller som jag föredrar att kalla det, så är jag sexuellt undergiven. Det är ett begrepp som funkar för mig. Och jag tror öht inte att man kan förändra sin sexualitet som sexuellt dominant eller undergiven, lika lite som man kan förändra sin sexualitet som homo- eller bisexuell.
Och även om man kunde det? Ok, det jag tänder på är dominans/undergivenhet/tjejer/killar/whatever, medan det jag tycker är absolut mest avtändande är sk ”vaniljsex”, dvs sex där jag har lika mycket makt som den jag har sex med. Ska jag då försöka förändra (förnedra?) mig och utsätta mig för att ha sex jag absolut inte tänder på, och ha en lång period av sex som jag tycker är avtändande, för att på något sätt försöka ”avgifta” mig, med ytterst tveksamt resultat? Det skulle innebära att jag begick ett sexuellt övergrepp mot mig själv. Dessutom funkar det inte, tro mig, jag har försökt – jag har försökt flera år att tända på vaniljsex istället för underordnat sex, främst för att min sexuella läggning inte stämmer överens med min politiska inställning.
För mig innebär feminism i ett sexuellt sammanhang numer att jag får ha sex hur jag vill, med vem jag vill och på vilket sätt jag vill, så länge jag inte bryter mot någon lag och sexet är mellan individer som har samtyckt till vad som händer. Att lägga in moraliska aspekter på det är bara löjligt!

Du skriver ”Min sexualitet och de män jag tänder på är ju till exempel en direkt produkt av patriarkatet.”, hur ser du på det om texten ist. vrids till ”Patriarkatet är ju till exempel en direkt produkt av min sexualitet och de män jag tänder på.” Kanske inte ett grepp du finner intressant, jag påpekar det ändå då bägge meningarna i kombinerad form ter sig mest sanningsenligt i mina ögon, baserat på den tid, tanke & känsla jag har placerat i att fundera kring det starka bandet sex & våld.
I mitt tycke är vad som troligast är att flickans biologiska fallenhet att formas & falla sexuellt för någonting visst är just nedärvd – generellt – men att detta arv ’förleds’ av fostran i en patriarkal värld, s.a.s. Driften är sann men vrids i ett osunt patriarkalt samhälle om att vara någonting som ibland kan te sig just osunt (jag har inte upplevt det våldsamma sex som jag har haft som osunt – vet dock om att det är vanligt förekommande – men jag har trots det valt att analysera varför detta tänder mig & kommit fram till att det förmodat beror på att jag attraheras av en man som kan dominera mig & just våldssex får extremt mkt utrymme då det ska talas om erotisk dominans. Nu ser jag att den sortens dominans eg. känns vara plastig för egen del & detta blev en jävligt lång parentes) & patriarkalt.

Tampas med samma, framförallt med i samband med konsumtion av pornografi. För jag tänder på inte bara min egen, utan andra kvinnors underordning. FemDom är liksom ingenting för mig. Och det känns ASjobbigt att (er)känna.
Den där dragningen har funnits där sedan.. ja, ska jag vara helt ärlig så har jag haft den typen av tendenser sedan barnsben (även om det inte yttrade sig liksom ”sexuellt” så fanns det en dragning till det, och det ingick som en del i mina barbielekar). Men där jag är nu är väl att jag försöker hålla mig till illustrerad pornografi (då jag ej vet hur skådespelare mm blir behandlade) och med sexpartners så är det alltid, utan undantag, att prata om det före och efter. Öppet och ärligt. De gånger då gränser har passerats utan mitt godkännande har jag bara brutit ihop och storbölat, känns som att det är så mycket känslor kring rikig maktlöshet och förtryck som kommer upp då. Gränsen är verkligen hårfin. Nu svamlar jag. Bra topic.

För mig också, de är de första typer av sexuella känslor jag kan minnas, från att jag var riktigt liten, och känns på det viset som det alltid varit där.
Försökte förändra och döda känslan i alla år, för jag skämdes över den och såg den inte som normal (ser att många här skriver att det är vanligt inom porr, men har inte konsumerat sånt, var helt övertygad om att ingen normal människa tände på sånt). Det gick inte alls.
Håller mig till mitt eget sexliv och mina egna och andras fantasier (dvs i text typ noveller) så tycker inte att det drabbar någon annan. Som andra skrivit finns det ju en oerhört fin balans – måste alltid vara på den förnedrades villkor och det blir direkt obehagligt när det inte är så för mig.
Visst kanske man kan ändra sexualitet men jag kan inte ändra det här. Har försökt.

Nej, jag tror inte man kan påverka vad man tänder på. Även om man nu skulle försöka ändra på det så är jag övertygad om att det ”ligger kvar” i bakgrunden och skulle komma fram om man utsattes för det. Iaf förr eller senare.
En som är homosexuell exv, kan ju inte omprogrammera sig till heterosexuell.

Intressant att du tar upp detta. Jag tänder själv på att vara underordnad, men just nu är jag helt förvirrad gällande min sexualitet måste jag erkänna..Den senaste tiden har jag tagit in så mycket information och tagit del av så mycket debatter m.m m.m så nu när jag tänker på att bli dominerad så blir jag nästan äcklad/irriterad på tanken av att bli dominerad av min sambo(vill liksom slå bort honom när jag tänker på det,haha).. Inte heller tänder jag på ”vaniljsex”, och kommer antagligen aldrig att göra det heller. Känner en hopplöshet inför mitt sexliv och känner mig totalt förvirrad. Har typ blivit asexuell..Och det är ju inte så farligt, men nu pratar vi om en person som har ett extremt behov av sex i vanliga fall..Ja, det blir intressant att se vad som kommer utav detta! 🙂

Men eller hur. Jag älskar våldsamt sex, jag älskar när han tar stryptag på mig när vi har sex och jag älskar när han slår mig på rumpan. Jag gillar när jag är underordnad och fasthållen. Jag såg att det här diskuterades i apa-gruppen idag och en som inte kunde förstå hur vissa kvinnor tänder på det här medan det är hennes (och andras) kvinnors mardröm. Men det är faktiskt min mardröm också. Jag är livrädd för att bli våldtagen exempelvis. Jag skulle inte tända på det, då är det ju på riktigt. Det är bara med män jag känner och litar på (som mitt ex) som jag kan ha sånt sex med.

jag tycker att vi måste sluta se på sexualitet som något givet och statiskt. Jag anser att sexualitet är en en företeelse mer i rörelse än något medfött.
Såklart går det att ändra sin sexualitet och vad en tänder på, ofta så gör en det ”automatiskt” (dvs utan att reflektera över det) under livet men det är också något en kan aktivt ändra tror jag.
Däremot så ska en absolut inte shamea inivider för att de tänder på vissa saker eller har sex på vissa sätt. Men på ett kollektivt plan måste vi feminister problematisera vår sexualitet. Så ofta är icke-mäns sexuella preferenser baserade på patriarkala strukturer och detta måste vi prata om. Hur kan vi ha sex på ett sätt som vi även politiskt kan stå för?
Jag vill verkligen inte shamea nån och många olika praktiker kan vara bra i olika situationer och något som är frigörande för en upplevs tvärtom för nån annan.
Men min poäng är, är det verkligen politiskt bra att tända på att bli dominerad av en cis-man? hur kan vi börja luckra upp den sexuella preferenser som bygger på patriarkala strukturer, kanske börja tända på andra saker också, fylla på sexerfarenhetsförrådet med erfarenheter av sex som inte bygger på maktspel och sakta men säkert börja tända på sex för att det är skönt (fysiskt) och inte för att vi leker med makt

Vad är det som är så bra med att tända på sex enbart för att ”det är skönt fysiskt” ?
Om det är det enda vi feminister ”får” tända på kan vi ju lika gärna enbart onanera istället för att överhuvudtaget ha sex med andra människor. Att onanera är ju minst lika skönt fysiskt.Vad menar du då att sex med andra människor skulle fylla för funktion?
Tack och lov vet nog majoriteten av alla vuxna människor idag hur det kan göra det skönt rent fysiskt för sig själva. Jag har haft koll på hur jag kan göra det skönt rent fysiskt för mig själv i trettio år eller så men vill ändå ha sex med andra människor för att det ger mig något mentalt utöver det rent fysiska. Jag skulle tro att det är ett rätt vanligt förhållningssätt.
Som alltså skulle vara ”fel” ur ett feministiskt perspektiv av någon dunkel orsak?!

Shit… vet inte hur jag ska skriva eller vad jag ska skriva. Detta är ett sådant komplex ämne. Men jag har kommit att intressera mig för det mer och mer.
Jag tycker och håller fast vid min stånd punkt att inget är fel när det gäller sex och sexualitet så länge de inblandade samtycker.
Du skriver ”Min amatörmässiga gissning är för att jag från tidig åder lärt mig att förknippa våld med sex och tvärtom.” Och jag delar din gissning och därför tycker jag att det är problematiskt att våld normaliseras till sex. Jag tänker tillexempel på: http://www.kultureliten.nu/wp-content/uploads/2014/02/calvin-klein-is-another-brand-that-strives-to-be-daring-and-is-often-chastised-for-its-suggestive-ads-this-ad-ran-in-australia.jpg och http://www.kultureliten.nu/wp-content/uploads/2014/02/Dolce-Gabbana-Ad-Sexist.jpg. Men även på åtskilliga låtar och musik-videos och ett aktuellt exempel är Beyoncé och Jay Z:s Drunk in love (http://m.youtube.com/watch?v=p1JPKLa-Ofc&feature=kp), där Beyoncé är underordnad och Jay Z sjunger att han att han är hustrumisshandlaren Ike Tunner
”I’m Ike, Turner, turn up / Baby no I don’t play / Now eat the cake, Anna Mae / I said eat the cake, Anna Mae”
Vilket refereras till en scen i Tina Tunner biografin (http://m.youtube.com/watch?feature=youtu.be&v=DadlLq2yrBw&t=1m6s)
(Mer finns att läsa här: http://www.theguardian.com/music/musicblog/2014/jan/28/beyonce-drunk-in-love-problem-lyrics)
Att Beyoncé och Jay Z gillar underordning/överordning och våld i deras sexliv är helt Ok, och de får självfallet säga vad de vill i deras ”bedroom talk”, men att de väljer att göra misshandel till sex i en av Beyoncés nya låtar på hennes senaste platta som miljontals människor kommer höra och inte undantag unga människor som är påväg att bilda sig en sex identitet. Vad ger det här för bild om våld och sex till dessa människor?

Jag tycker inte att kvinnor ska behöva försöka ändra sin sexualitet p.g.a politisk korrekthet. Och det verkar som att det är lite olika hur lätt folk ändrar på vad de tänder på. För mig har det definitivt ändrats genom livet, om att jag har introducerats för nya saker (t.ex. via kultur) som jag inte visste att jag tände på innan. Och sen utforskat det vidare. Det kan ju även göra susen i en långvarig relation där sexet går på slentrian om ens partner också är up for it.

Jag tror absolut att man kan förändra vad man tänder på. Det har jag gjort flera gånger under mitt liv och då är jag inte ens så gammal. För några år sedan var smisk bara ”en kul grej”, idag tänder jag på att ge smisk på riktigt. Jag har utvecklats ganska mycket från en ”klassisk kvinnlig sexualitet” (att vilja bli betraktad, vara den sexiga, passiva) till något helt, helt annat. Idag är det jag som betraktar och tänder på att betrakta, mer än något annat. Och är en aktiva, den som styr. Det går! Om man har ett intresse av det, är nyfiken, och testar sig fram. Och hittar partners som också är intresserade av att utvecklas.
Skrivit lite om sexuella roller mellan män och kvinnor här:
http://www.ling0n.se/synliggor-den-vackra-passiva-och-undergivna-mannen/

Det är svårt att skriva om det här med förnedring/kränkning av kvinnor när det blir personligt som i detta inlägg.
Men det personliga är politiskt.
Det finns sadister som försvarar sitt agerande med att kvinnorna/flickorna ville bli förnedrade, samtidigt som de själva kallar dem slynor, och att dagens ”jämställda” kvinnor egentligen inte mår bra, dsv de hävdar att kvinnor vill bli förnedrade för att upprätthålla ordningen. De antifeministiska männen kan alltså både ha kakan och äta den.
Men det är mer komplext än så givetvis. Förnedring av kvinnor och flickor måste ses i en historisk och global kontext. För 30 år sedan fanns inte förnedring som en del i den normala sexualiteten som det finns idag. Vad har hänt? Porren har influerat samhället och vars och ens sexualliv i stor utsträckning och förnedringen av kvinnor i har blivit mycket grövre på bara de senaste 10 åren. Självklart är det en oroande aspekt.
I våra domstolar gör sig också denna problematik påmind. De utgår ifrån i dom efter dom att kvinnor och flickor VILL bli förnedrade som en del i en normal sexualitet. Varför? Och vilka blir mest drabbade? De starka? Eller de unga och eller utsatta?
Jag tror en ska tänka efter som kvinna – varför vill jag bli förnedrad?
Sexualiteten är inte ett avskilt rum eller en privat del av ens varseblivning- den är del av tillvaron. Våldet mot kvinnor som finns i samhället och det internaliserade självföraktet finns även i sexualiteten.

Tack, blev så glad för att du skriver precis som jag också tänker Aloha!
Jag tycker inte att de som går igång på att bli förnedrade osv ska shameas och jag tycker också det är viktigt att det diskuteras. Men parallellt med sådana diskussioner saknar jag ett bredare grepp, generellt i debatten om det här ”fenomenet”. Problemet du nämner, Aloha, med att domstolarna alltmer börjat påverkas av förändringar i bilden av sexualitet såsom något kopplat till våld är så läskig. Och jag förvånas över att den utvecklingen i stort sett inte synliggörs överhuvudtaget. Jag tänker på hur skuldbelagda de kvinnor blir som anses få skylla sig själva enligt rättsväsendet för att hänvisningar till att hon ”gillar hårt sex” numera ges hänsyn i rättsväsendet i en viss typ av fall. Vilket är ett faktum (som få verkar ha koll på? Varför det förvånar mig att det knappt diskuteras).
Men jag vet också på ett personligt plan att det kan drabba utsatta när sadistiskt våld accepteras alltmer (och den aspekten blir jag ledsen av, när den osynliggörs pga en väldigt långtgående acceptans som jag inte vet varför den ska utsträckas till UTÖVANDET av sadism och avhumanisering av andra? När det går ut över utsatta? och när det faller bort ur diskussionen… Hu, freaks me out!) Synen på någonslags väldigt långtgående ”tolerans” har iallafall drabbat mig när jag de facto varit destruktiv och sedan sökt stöd för det. Jag har då blivit varse att många ser ganska grova saker som helt okej att utöva mot andra bara det är ”samtycke”. Där upphör liksom alla etiska principer kring hur man beter sig (mot andra) vilket varit en chockerande, hemsk insikt för mig. Och det är ju precis samma tendens som börjat få visst inflytande över rättsväsendet.
Jag kan nog, liksom många andra här, inte heller ha vaniljsex någonsin men även om jag kan bygga min sexualitet på att förnedra mig utan att ”vara destruktiv” så undrar jag samtidigt om jag tycker det är värt priset. Att fortsätta internalisera den bilden. Och det kan kännas skönt att tänka att: nej, då vill jag inte betala det priset (även om celibat blir alternativet. Men det är min värdering av det). Och där blir ett fokus på det personliga som politiskt och mera frågetecken kring ”varför?” något oerhört befriande för mig (kanske inte för andra, men jag kanske inte är ensam i världen med att känna så heller). Jag vet inte hur man går balansgången utan att shamea men för mig känns det jätteviktigt också med värden utöver det individualistiska, som jag själv hade behövt höra och reflektera över tidigare i mitt liv. Och det är viktigt att viljan att skada och förnedra ANDRA sätts under lupp.

Mitt x var värdens snällaste till vardags och såg mig som hans jämlike, men mellan lakanen var han väldigt dominant och till gränsen förnedrande kallade mig både det ena och det andra vilket jag dock gillar och har gillat sen jag sexuellt aktiv.Men jag undrar varför det är så varför jag tänder och gillar maktlöshet och att vara i underläge sexuellt men i alla andra situationer så hatar jag det. Och att varför min kille som älskar mig tänder på att dominera och förnedra mig det känns väldigt motsägelsefullt.
Jag tänder på tanken av dominans och underkastelse och ”hårda” tag psykiskt men för att det ska vara skönt fysiskt så behöver jag så kallat vaniljsex det känns som att jag tänder på en sak jag har lärt mig tända på i tanken men mitt psykiska stämmer inte överens med mitt fysiska.

Vill nog mest bara säga att jag tycker att det är skillnad på att utvecklas i sin egen sexualitet och att aktivt försöka förändra vad man tänder på för att det anses fel eller liknande.
Att man under sin livstid testar nya saker och upptäcker nya preferenser innebär ju inte att man lärt sig tända på något nytt – man var väl snarare inte medveten om allt man faktiskt finner tändande.
Nej… jag gillar inte riktigt det där att man kan ändra på vad man tänder på… det brukar ju i regel vara argumentet män har när man som kvinna säger att man inte vill göra det ena eller det andra för att man faktiskt inte tänder på det.

Oavsett om du ogillar det eller ej så är det en sanning, som heller inte behöver vara obehaglig eller ha med gnatargument att göra. Varför inte omfamna att det _kan_ ske – att en kan förändra preferenser av vilja – & då med anledning av att en av olika skäl vill detta utan att syfte påprackas externt?

Jag vill bara börja med att ta upp smärta. Utan smärta skulle jag inte kunna ha sex. Jag har nedsatt känsel i mitt könsorgan och utan smärta känner jag ofta knappt ens att någonting är där. Och sex utan att känna något är inte något jag vill syssla med. Pga min nedsatta känsel är analsex också en perfekt grej eftersom jag då kan få njutning utan smärta. Jag kan gärna ha romantiskt och kärleksfullt sex (vilket jag dock känner att jag har även när jag har bdsm med min partner, men alltså så som de flesta klassificerar det), men jag kan ändå inte ha mjukt vaniljsex, det måste vara hårt. Annars blir det det klassiska förtrycket mot kvinnors sexualitet, att vi behöver inte njuta fysiskt bara männen och vi får ut tillräckligt av ”närheten” och ”kärleken” och av att ge denna ”gåvan” till mannen vi älskar. Och det ser jag faktiskt mycket mer problematiskt än att kvinna tända på att bli dominerad av män. Många kvinnor har fortfarande sex (oftast vanilj) för att det förväntas av dem, för att de känner att de bör unna sin man det osv trots att det inte är skönt alls för henne och att mannen ifråga inte bryr sig ett dugg om att tillfredställa henne, för även killarna har lärt sig att för tjejerna är sex bara att vara kär och att ge. Jag har aldrig haft bdsm med en man som inte gjort allt för att tillfredsställa mig.
Sen att folk ser sexuellt dominanta män som sadistiska svin känns väldigt okunnigt. Min karl är det mjukaste och mest empatiska ni kan tänka er. Han gör allt för att få mig att må bra, han vill alltid hjälpa alla, han blir förkrossad och gråter när jag mår dåligt, sätter ständigt andra före sig själv (inte nödvändigtvis bra men ni förstår vad jag menar), och han skulle ha väldigt svårt att skada någon ens i självförsvar. Men i sovrummet gillar han att ibland när vi båda är sugna dominera mig och orsaka smärta på mig som vi båda tänder på. Han skulle aldrig kunna göra något sådant på någon som inte tänder på det minst lika mycket som honom och det han njuter allra mest av är att se hur jag njuter av det.
Och de flesta män jag träffat ino bdsm som varit dominanta har haft väldigt mycket bättre kvinnosyn, är bättre på att kommunicera och bryr sig mer om kvinnans njutning än män generellt gör. Sen finns det självklart rötägg.
Jag tycker dessutom inte att vi kan begränsa kvinnors sexualitet innan vi ens lyckats claima den. Att kvinnor säger ja till sex de inte njuter av bara för att att det är kvinnans roll att ge sex, speciellt om hon är kär och att detta ofta ses på som normalt. Och att tjejer bara kan ha sex om de är kära. Och att det ses som normalt att killar/män mest tar och att kvinnor mest ger. Det är ett jävligt mycket större problem än att en kvinna tänder på att bli smiskad. Om smisk nu ens är ett problem.
Och när vissa säger att vi borde testa andra saker vi inte är sugna på (för att hitta ”sundare” saker att tända på) för att det värsta som kan hända är att ”vi har tråkigt eller lite obekvämt sex” så känns det väldigt obehagligt. Varför ska en annan kvinna få säga åt mig att göra något sexuellt som jag inte vill för det ”kan ju bara bli lite obehagligt” när jag hade kastat ut den man som försökt säga så till mig. Det ger mig the creeps. Fruktansvärt obehagligt!
Jag väljer att vara anonym här för det är trots allt internet och jag vill dessutom inte hänga ut min partner.

Folk väljer att ta till sig det som passar dem. Spelar ingen roll om det handlar om religion, feminism, kommunism, kapitalism eller annat. ”Ja jag är feminist, men inte i sängen”… Går liksom inte ihop. Eller gör det det?
Att ”bli” homosexuell är fel att säga. Man kommer ut som homosexuell eftersom man egentligen alltid har varit det men inte utvecklats till det än. Det finns forskning på att det finns i en från början. Inget som man kan ”råda bot på”.
Undergivenhet då? Våld? Varför tänder vissa på det? Många säger att både män och kvinnor kan göra detta men det är klart övervägande kvinnor som gör det, vare sig en vill erkänna det eller ej. Om undergivenhet är något som finns med en från början så som homosexualitet, då är det inget som kan göras åt det. Detta skulle isf. innebära att många tjejer är undergivna av naturen (eller gäller detta bara sex?) och det innebär alltså att tjejer mår bäst av att ha undergivet sex, men varför inte då vara undergiven även till vardagen? Varför kämpar vi ens för feminism isf? Eller menar vi att sexet är så fundamentalt grundläggande, så dessa grundbehov kanske ska undantas från feminismen?
Alternativt är undergivenhet något man uppfostras till eller som Lady Dahmer skriver ”från tidig åder lärt mig att förknippa våld med sex och tvärtom”. Isf är det ett inlärt beteende som kan bli ”unlearnt”. Eller menar vi att sexet är så fundamentalt grundläggande, så dessa grundbehov kanske ska undantas från feminismen?
Oavsett om en tycker att sex ska undantas från sin feministiska övertygelse så är det problematiskt. Jag tycker att sex påverkar individen, individer, förhållanden och i stort samhället så mycket att det inte kan undantas, tyvärr…

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *