Kategorier
diskussion & debatt

Ska man kunna välja arbetsuppgifter?

Asså det här med att barnmorskor och annan sjukpersonal ska kunna välja bort att utföra aborter? Vad är det för vansinne? Självklart ska man respektera människors personliga etiska ställningstaganden men det är rimligt att kunna begära att folk gör sitt jobb.
Vill man ej utföra aborter så väljer man ej ett yrke där detta ingår. Precis som man ej väljer att jobba på äldreboenden om man vill slippa torka bajs. Svårare än så är det inte. ”Amen jag vill förlösa bebisar!” Jaha? Tough shit.
Vad är nästa påfund? Läkare tillika jehovas vittnen som vägrar att utföra blodtransfusioner?
Äh jag vet inte. Såklart kan man kringgå detta utan att det går ut över patienter. Alla barnmorskor jobbar ej på kommunala förlossningsavdelningar och läkare kan man jobba som på olika sätt, men rent generellt tror jag att vi är farligt ute när vi börjar tumma på patienters trygghet till förmån för personliga åsikter. Se bara hur det ser ut i USA. I vissa stater är det nästintill omöjligt att göra abort. Inte pga att det är olagligt men för att det är svårt att hitta kliniker som utför dem.

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Ska man kunna välja arbetsuppgifter?”

Fan det är precis så jag tänker!
Om man inte vill göra arbetsuppgifterna bör man inte jobba med det. Det är ju ändå ett aktivt val med lång utbildning att bli barnmorska, inget man bara råkar bli..

Men varför är detta ens en diskussion? Och varför är detta en icke-fråga i Norge? Där har man ju löst det utan problem. Så vad är egentligen problemet? Kan vi inte bara göra så här som det görs där liksom. Jag fattar bara inte!

Vad menar du med ”löst det utan problem”? Med den stärkta samvetsfriheten kommer vårdpersonal i Norge nu att inte bara kunna neka att utföra aborter, utan också att neka att remittera en patient vidare för abort någon annanstans. I mina ögon är samvetsfrihet ett problem i så många aspekter att man inte vet var man ska börja.

Amen to that! Halkig väg man vandrar om folk som jobbar inom sjukvård ska få välja bort arbetsuppgifter hit och dit. Och det går INTE att jämföra med till exempel tatuerare som inte vill tatuera vissa motiv.
Jag frågar mig om det även finns folk som tycker att lärare ska få välja bort att lära ut vissa saker. Biologilärare som vägrar berätta hur barn blir till, historielärare som vägrar lära ut om förintelsen, och så vidare.

Det hela handlar om patientsäkerhet. Vårdpersonal ska tillhandahålla vård baserad på medicinsk forskning och i enlighet med gällande lagstiftning. Inte spela rysk roulette med patienters hälsa pga egna fördomar/trosuppfattningar. Lika lite som vi kan ha läkare som vägrar att behandla vissa patienter pga hudfärg eller ursprung/religion/sexuell läggning kan vi ha barnmorskor som har en negativ attityd till något som en väldigt stor del av patientgruppen ifråga kan ha kommit i kontakt med.
Anser du att abort är mord har du absolut inget att göra inom kvinnohälsan öht. Det absolut sista en kvinna som någongång i livet gjort abort behöver är skuldbeläggande vårdpersonal även om hon just då söker för att föda eller något helt annat måste hon veta att hon tryggt kan ta upp sin medicinska historia och få det stöd hon behöver. Att verka för att de som vill förvägra kvinnor vissa typer av lagstadgad vård breder ut sig inom kvinnohälsan är ett uttryck för rent kvinnohat, ingenting annat.

Dock så blir man ju barnmorska för att hjälpa livet att bli till. Vem som helst skulle nog tycka att det var jobbigt att ta ut ett foster som rör sig och är väldigt utvecklat, vem som helst skulle nog tycka att det kändes fel och orättvist när man ser en så liten försvarslös varelse, dö. Någon som aldrig får bli mer än ett litet blodigt foster. Jag känner barnmorskor, som inte är emot abort, men som ändå önskar att det fanns en annan yrkesgrupp som kunde ta hand om detta. Det är väl förståeligt? Vi är alla människor. Nu säger jag inte att alla gör abort i vecka 20, men det händer ju fler än en gång. Och det är väl bara ren mänsklighet att inte vilja se något så litet och försvarslöst långsamt dö på ett sjukhusbord? :/ jag är inte heller emot abort, men jag tycker banne mig att när en graviditet har gått över 12v, så är det bättre att adoptera bort barnet sen. det är väl ingen nyhet att sex leder till barn? Folk har blivit så egocentriska, och sexualiteten har blivit så vriden att folk inte ens bryr sig om konsekvenserna längre. Skapa en ny gren inom läkarkonsten som jobbar mer med aborter, och sluta lägga det på en yrkesgrupp som oftast verkligen inte vill. Folk borde höra och se hur sådana aborter går till innan de slänger sig in i debatten.. It’s not a pretty sight.

Kicki, jag tycker personligen att det behövs en varning på ditt inlägg, jag tyckte det var mycket obehagligt målande och oerhört skuldbeläggande!
Jag har själv gjort en abort i v 12-13 och mötte en bm som var väldigt negativ och anklagande, som om jag inte redan mådde dåligt liksom.

Självklart skall man inte kunna välja bort enstaka av yrkets arbetsuppgifter som man av en eller annan anledning ogillar. Sjukvårdspersonal får bara finna sig i att delta i aborter likaväl som brevbärare får finna sig i att distribuera valsedlar från SD.

Jag håller med dig Lady Dahmer. Jag valde att avstå detta yrke själv (ville förlösa bebisar men klarade inte av att utföra abort). Man får välja ett annat yrke helt enkelt. En annan störande grej är när barnmorskor väljer att inte tala om könet på barnet, redan där har det gått för långt. Kvinnans kropp, hennes val liksom. Men samhället är fyllt av sådana här små kränkningar utan att vi ens reflekterar. Abortfrågan är en stor fråga och även om jag är emot abort för min egen del i teorin så måste en annan få ha sin egna rätt att göra det som känns rätt för henne. Och rätten till säkra ingrepp och sedan vård måste väga tyngre än ens egna moraliska ställningstaganden.

Jag är kluven, jag kan absolut förstå invändningarna men samtidigt kanske man också förlorar människor som har en värdefull plats inom vården om abort alltid måste ingå som arbetsuppgift för en barnmorska. Om man ska ha en sådan samvetslag måste man i så fall definiera den väldigt tydligt. Vad får man i så fall ha samvete om? Min personliga åsikt är att om man inför en sådan lag så bör den endast tillåta samvetsfrihet från den aktiva handlingen, dvs att man kan vägra ge en aborttablett eller delta i själva den medicinska delen men att man i så fall måste kunna göra alla kringarbeten el övervakning av en patient som genomför en abort och att man är skyldig att informera och vidarebefodra patienten till någon annan samt informera patienten om att man oberopar samvetsfrihet.

Med andra ord ska man göra det ännu värre för en patient som kanske (med betoning på kanske) redan tycker att det är jobbigt att behöva göra en abort? Att vägra ge behandling för att sedan vidarebefordra patienten till någon annan vilket kan ta tid är oprofessionellt och att sedan åberopa samvetsfrihet inför patienten som mycket väl kan känna att du skuldbelägger denne är bara vidrigt.

Btw LD, jag vill bara informera om en sak angående din blogg. När jag skriver kommentarer via mobilen så tar det lång tid innan kommentarerna visas. Dessutom så måste jag radera cookies och cache-minne varje gång innan jag går in på bloggen på mobilen för annars kan jag inte se nya kommentarer. På datorn fungerar det utan problem dock och mina kommentarer visas direkt eller mycket fortare. Tänkte att du ville veta det.

Alltså, jag kan köpa att man har rätt att vägra att göra abort som barnmorska om det går emot ens tro. Dock kan man i så fall inte kräva att något sjukhus kommer anställa en. Jag menar, om något sjukhus endast behöver en barnmorska till förlossningsvård så gör det väl detsamma om hen inte vill utföra aborter. Däremot kan man aldrig kräva att bli anställd som barnmorska om man vägrar utföra arbetsuppgifter som ingår i jobbet.
Ärligt talat, om jag vill jobba i butik och tycker att det är jätteroligt och härligt att stå i kassan men skulle vägra att packa upp varor får väl varje arbetsgivare avgöra huruvida jag passar för tjänsten de söker eller ej. Vill de endast ha någon som står i kassan kanske jag är perfekt, vill de ha någon som kan utföra båda arbetsuppgifterna så är jag uppenbarligen inte lämplig för tjänsten. Det är ingen rättighet att få arbeta med det man vill!

Förhoppningsvis vet en vilka arbetsuppgifter som ingår i ett jobb innan en utbildar sig, känner en att en inte klarar av att utföra dessa så får en nog utbilda sig/jobba med något annat. Hur många jobb annars finns det där folk bah ”men jag VILL ju så gärna jobba med hälften av de där arbetsuppgifterna pga det är kul, men det där andra, det tycker jag inte om och tänker inte göra”.
Jag ville bli veterinär, men varken vill eller pallar att döda djur (speciellt friska), så då får jag helt enkelt finna mig i att göra något annat.

Jag har noll förståelse för att det här ens är en fråga att diskutera. Gillar du inte arbetsuppgifterna som ingår i yrket? Men packa ihop dina grejer och dra då. Good riddance. Du är inte oumbärlig.

Fast det är ju just det, det handlar om liv; i första hand kvinnans liv (annars är man fel ute som barnmorska oavsett var man väljer att arbeta). Även om man väljer bort att arbeta på platser som utför aborter ska man på ett helt icke-dömande sätt kunna möta en kvinna som har genomgått/kommer att genomgå abort. Om man har några som helst betänkligheter kring kvinnans rätt att göra det valet har man inte i det yrket att göra.

Känn som en icke-fråga. Det finns anställningar för bm som inte innebär abort, ex på mvc och bvc. Vill man bara jobba på förlossning så går det i vissa fall också, men ofta är man anställd på kvinnokliniken/specialistmödravård och det vet bm redan under utbildningen. Om ett jobb/en anställning inte passar, då får man ta sitt pick och pack och gå vidare, man sätter inte nya krav på anställningen/jobbet. Nej sjukvården är inte en rosa fluffig gullig dröm, det inser man ganska tidigt i utbildningen!

Jag tycker att man får ändra sitt yrkesval om man inte tänker utföra de sysslor som kommer med yrket.
Jag som undersköterska kan inte vägra att torka bajs eller duscha gamlingar. Då kan inte barnmorskor heller neka att medverka till aborter. Så enkelt är det och något annat är fan galenskap.
Religion har inget i vården att göra.

Håller med dig. När man utbildar sig så lär man sig vad yrket innebär, vill man bara göra vissa saker kanske man borde se över sitt val av yrke. Det finns INGEN del inom vården som bara är bra och positivt, det kommer alltid finnas delar som man inte gillar men som ändå måste göras.

Jag har jobbat utomlands som sjuksköterska på ett ställe (operation) där det ibland utfördes aborter. Det var frivilligt för personalen att säga nej till att vara med om man inte ville av något skäl. Det var aldrig några problem, det togs hänsyn till när man la schema. Det fanns även de som inte arbetade söndagar osv. Funkade fint. Jag förstår inte varför man ska tvinga vårdpersonal att utföra arbetsuppgifter de känner starkt att de inte vill utföra om man inte måste?
Jag ska tillägga att detta var en stor arbetsplats med mycket personal så kan såklart vara annurlunda på ett mindre ställe. Jag är absolut för fri abort, men jag gillar inte inställningen att bara för att man jobbar innom vården ska ingen hänsyn tas till religion/åsikter/när man kan jobba etc utan det är bara “tough shit” gör som du blir tillsagd.

Men alltså, det är ingen som vill tvinga någon att utföra aborter mot sin vilja. Jag har full förståelse för att man inte vill och tycker att det är jobbigt. MEN om man inte vill utföra aborter så kan man ju inte söka en tjänst där det är en av arbetsuppgifterna.

LD, jag undrar över en sak i texten också. Är detta en felskrivning eller hur menar du här?:
”Äh jag vet inte. Såklart kan man kringgå detta utan att det går ut över patienter. Alla barnmorskor jobbar ej på kommunala förlossningsavdelningar…”
Det finns ju ingen barnmorska som arbetar på någon kommunal förlossningsavdelning? Vad menar du med kommunala förlossningsavdelningar?

Skojar du eller?
Klart hon menar på en vanlig förlossningsavdelning. Som ju drivs av landstinget och ej kommunen, men det är väl ganska jävla uppenbart att det var det hon menade.
Att missuppfatta med flit för att försöka fördumma någon är otroligt otrevligt.

Har själv gjort en sen abort (pga sjukdom hos fostret, ej livsdugligt) och hade en underbar bm som var där, stöttade, gjorde allt och svarade på allt och framförallt respekterade mig och min sambos smärta i det här (fick föda fram i v 16). Tyvärr blev det skiftbyte och världens häxa kom. Det var tydligt vad hon tyckte om abort och oss som gjorde detta. Noll respekt. Hon uttryckte även tydligt att hon inte valt att göra sånt här, hörde vi när hon pratade med en kollega i korridoren.underbemanning så vi fick ingen annan heller. Gjorde självklart en anmälan på detta.
Min åsikt är att om allt inte passar så försök lösa det med arbetsgivaren. Går det inte så DRA. Det går ut över patienterna nå fruktansvärt..

Att ringa för att boka min abort är det svåraste jag någonsin behövt göra. Jag var sjutton år, hade inget stöd från pappan till barnet och stod helt ensam i det hela. Hade personen som svarade i telefon sagt att aborter ej utfördes på grund av en samvetsklausul eller liknande hade jag blivit helt förstörd. Skulden jag kände var tillräcklig, ett ytterligare skuldbeläggande från vården (som ALDRIG borde döma eller skuldbelägga angrepp som är fullt lagliga) hade jag inte orkat. Då hade jag kanske blivit mamma vid sjutton års ålder. Jag var svårt deprimerad på den tiden, var sjukskriven deltid och jobbade på McD deltid. Gymnasiet började jag aldrig. Jag kunde inte bo hemma pga. missbruk hemma utan bodde i en källaretta på 20 kvadrat. Pappan ville inte ha med mig att göra. Jag hade blivit världens sämsta mamma och är så otroligt tacksam över förståelsen jag mötte hos personalen jag mötte. Över värmen.
Jag tycker att vårdpersonalen ska respektera mig som patient, inte tvärtom. För jag valde inte att bli gravid. Kvinnan som hjälpte mig igenom aborten, hon valde däremot att bli barnmorska. Med allt vad det innebär.

Självklart så skulle inte du ha avvisats. De barnmorskor som inte villutföra abort skulle ju inte ta mot samtalen och säga jag utför inte aborter…!! Utan det ska fungera som nu förutom att de som inte vill utföra abort inte arbetar med det.

Nej vet ni vad? Nu är det såhär att jag är så upprörd till den grad att jag är nära att ta till tårarna. När människor sitter och ska predika för mig om att sorgen jag känner efter att jag gjorde abort inte är en verklighet, att det bara är BULLSHIT att må dåligt över en abort, att jag på något vis skulle försöka frambringa skuldkänslor för de som gör abort, att det är fel och icke-korrekt att jag anser att livet börjar direkt vid befruktning och dessutom har två chefer (!) försökt att vinkla lagar och rutiner kring säker patientvård som jag vet att jag till 100% har rätt i. Den som fortfarande misstror mig på detta får gärna kolla upp det själva så kan ni se att det jag säger är sant. Här varsågoda: http://www.vardhandboken.se/texter/delegering-och-ansvar/fordelning-delegering/ Däremot om det uppstår stora problem med detta på arbetsplatsen kan det bli aktuellt att omplaceras men det brukar kunna lösas inom personalgruppen. Hur patientsäkert tror ni att det är att en person som inte känner sig helt hundra på sina kunskaper ger tunga och livsviktiga mediciner? Det är både ditt eget ansvar och den som delegerar ansvar att se till att patienten får säker vård, ytterst faller det på sjuksköterskan och/eller chefen.
Nu är det såhär att jag tänker lämna diskussionen och bloggen överhuvudtaget då jag tycker att det kommer mer negativa än positiva effekter av att vistas här. Jag vill tacka er som respektfullt och sansat har diskuterat med mig i olika frågor och jag hoppas att ni känner att jag har bemött er på samma sätt tillbaka. Tyvärr känner jag mig dock påhoppad, ledsen och illa berörd av en del andra kommentarer och av den anledning kommer jag inte att besöka bloggen något mer. Jag har besvarat dessa kommentarer med samma mynt men jag väljer nu istället att avbryta detta för det kommer inget positivt av att kasta paj på varandra fram och tillbaka. Tack och hej!

Jag skulle kunna sträcka mig till att tycka att barnmorskor som fått sin examen innan 1975 kan få ha åsikter om att ha abort som arbetsuppgift. Resten borde ha varit fullt medvetna om vad de gav sig in på. Min mamma valde bort barnmorskeyrket eftersom hon är abortmotståndare, så jag förstår inte varför andra inte kan göra likadant. Det finns ju andra spännande saker en kan jobba med inom vården. Visst kan ens åsikt kanske förändras med åren, men patienterna måste komma först.

Jag tycker att det hela verkar solklart. Oavsett ens egen uppfattning om abort så säger ju lagen vad som är OK då det gäller abort. Lagen är inte en människa med tankar och känslor. Jag har t.ex. obehag för blod, dvs. väljer i mån av möjlighet livsväg så jag slipper se blod. Simple as that.
Vill man påverka lagen så väljer man ju inte att vara barnmorska. Då är det väl bättre att bli politiker.

håller helt med. detta gäller även lättkränkta brevbärare som inte vill dela ut sd-reklam, folk i vården som inte kan följa hygienkraven för att de är religiösa och vill täcka sig, osv.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *