Kategorier
diskussion & debatt

SD växte i takt med att välfärden schabblades bort

Den här krönikan har jag skrivit med massa hjälp. Med er hjälp såklart. Men också tack vare samtal med bland annat Hanna/Flickvänmaterialets  (Och rippat hennes formuleringar) maken (rippat hans också) samt grannarna här i byn. Det är svårt att vara proffstyckare ibland, speciellt i ämnen som Fan och hans mormor har en åsikt om. Vad skriver man som inte är en upprepning? Vad tycker jag egentligen. Ja jag lyckades väl reda ut det till slut.

Här kan ni läsa. SD växte i takt med att välfärden schabblades bort. Dela i era sociala medier! Sprid!

Väljarna röstar på SD eftersom att SD är det enda parti som erbjudit en lösning på arbetslösheten, den bristande vården och den undermåliga äldreomsorgen. Visserligen har de byggt upp ett luftslott men i desperata tider greppar man tag i det man får och när de andra partierna var upptagna med att schabbla bort välfärden smög SD in en fot.

diskussion

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”SD växte i takt med att välfärden schabblades bort”

Apropå välfärd – har du läst Reinfeldts bok ”Det sovande folket”?
Där beskriver vår tidigare statsminister att han vill avliva välfärdsstaten (välfärdsstaten anses vara en omöjlig konstruktion).

Jättebra krönika, som vanligt 🙂
Att ökade klyftor och ekonomisk och social osäkerhet främjar främlingsfientliga rörelser känns rimligt (och ganska vedertaget), men det känns också som att det finns något mer.
Jag tror det för att jag kan känna det i mig ibland. Inte för att jag någonsin har röstat på SD (det går verkligen emot min moral), med jag kan förstå de som gör det. Tanken på ett framtida Sverige, förändrat eller segregerat, skrämmer.
Jag vet heller inte om man alltid kan döma de som röstar på SD (många är kräk, det medger jag), men det finns så mycket annat i samhället som vi alla medverkar till för att skapa detta. Om man som vit medelklass, ärligt, tittar på sig själv; I vilken stadsdel bor jag (vad har jag valt bort)? I vilken skola har jag mina barn (varför)? Vilka är mina vänner?
Om jag upprätthåller den här strukturen, hur kan jag då döma andra? Att jag självgott klappar mig på axeln för att tillhöra landets ”goda” 87% samtidigt som jag faktiskt är ganska nöjd med mitt segregerade liv känns sådär faktiskt.
Känner ni aldrig så?

Jo, jag tänker också ibland på det. Känner mig inte supersäker i min förort heller, kommer rapporter om både våldtäkter, misshandel och häromdagen var det någon dödsskjutning. Men det är ändå inte konstant oro som många verkar känna i förorterna längre ut.
Samtidigt när jag åkt längst ut på t-banelinjerna i något ärende, både kväll och dagtid så kände jag inte igen mig i mediabilden heller, eller vad jag fått berättat för mig. Även om jag såklart fattar att det händer saker. Första tiden i Stockholm vågade jag knappt åka blå linje för alla sa att det var så mycket bråk på den och gäng som levde rövare. Sen när jag bodde längs den ett tag och åkte den varje dag fick jag en helt annan bild, den största skillnaden jag lade märke till var att det var väldigt många fler på den som åkte till sina jobb klockan fem en söndag morgon än på andra linjer. Fler ob-arbetande personer helt enkelt.
Jag tror absolut på att låta människor berätta om sina rädslor och farhågor. Men också våga ställa motfrågor och inte bara köpa bilden de målar upp rakt av. Och såklart, lämna våra segregerade medelklassbubblor lite oftare för att få bättre insyn i vad som håller på att hända med Sverige.

Helt OT (förlåt, stör detta bloggen så ta bara bort kommentaren) men känner att jag måste få lufta det någonstans. Mårten Andersson är ju en jävligt sexistisk och jävligt känd komiker men hans soloshow tar ju ändå priset och jag blev så fruktansvärt ledsen och illamående, så här beskrivs det på ticnets hemsida:
”Om en normal människa vaknar upp på morgonen, liggande på köksbordet med pommes frites och räksallad i håret och en Gin Tonic i handen samtidigt som två transvestiter slinker ut genom dörren skulle hen förmodligen tänka: ”Det här är inte bra. Jag borde ta tag i mitt liv”. Det gjorde inte komikern Mårten Andersson. Han tänkte högt: ”Det där är vad jag kallar en bra tisdag och fortsatte! Tills han en sen festnatt bara var sekunder från att dö.””
Varför måste cis-människor och då särskilt cis-män alltid använda transpersoner på det här sättet? För att måla ut att det inte går att sjunka lägre och att transpersoner är det äckligaste som finns men samtidigt askul att håna som underhållning?
Listan på det värsta som kan hända en ’normal’ (läs vidrig) kille går ju seriöst 1. Ligga med en transperson 2. Fler än jag får rättigheter 3. Någon jag älskar dör

Jag blev så glad när du frågade oss som röstat på SD varför vi gjort det. Jag trodde att du verkligen ville veta. Men du tycks inte ha läst och förstått, för jag ser på din krönika att du upprepar samma floskler och målar upp samma bild av SD och dess väljare som alla, och jag menar då den förkrossande majoriteten av svenska journalister, politiker och ”tyckare” har gjort i åtta års tid.
Det är inte sant det du skriver i ditt inledande stycke. SD:s argument och faktauppgifter har inte falsifierats. Antagligen tror du det eftersom du kanske enbart läst de okritiska hyllningarna av OECD-rapporten och liknande material i mainstream-media.
Du och resten av etablissemanget i Sverige ser omvärlden som galen, men omvärlden ser Sverige som galet. Framtiden får visa vilken världsbild som bäst stämmer överens med verkligheten.

Fast vi som tycker det är fel väg att gå att ge ett rasistisk parti makt och ni som tycker SD är lösningen är ju inte överens. Vi kan lyssna på varandra men det kommer ju finnas saker vi helt enkelt inte håller med varandra om.
Och ja, nu skrev jag vi och ni och delade in litegrann men att du berättar varför du röstade på SD kommer ju inte automatiskt betyda att alla köper resonemanget rakt av, för mig är det en sån fruktansvärt destruktiv grej att göra.
Men jag uppskattar ändå att du och flera andra ville berätta och jag är inte längre lika rädd för SD:s väljare (däremot partiet och deras agenda) och kommer blir bättre på att tillbringa mer tid och engagera mig i områdena som beskrivs av SD-väljare som helvetet på jorden för att lära mig mer, jag var bättre på det förut men kom av någon anledningen av mig.

Jag tror inte riktigt på att göra det här till en politisk fråga där nån får bära skulden (typ borgerligheten) för SD:s framgångar. På vissa låter det som att Sverige förvandlats till helvete på bara åtta år. Men helt ärligt, jag vet inte om vi hade märkt nån skillnad om sossarna hade suttit vid makten. För mig känns det lite som att förminska problemet. Jag tror snarare det rör sig om ett missnöje som legat och grott i decennier, oavsett vem som styrt har det växt. Allt jag vet om SD:s väljare är att de är outbildade, vita män bosatta på landet. Det har pratats över huvudet på dessa människor hur länge som helst och jag tror att det är dags att de blir bemötta. All denna dumförklaring kring SD:s väljare tror jag bara förvärrat situationen. Som du gjorde i bloggen för nån dag sen, fråga vad de vill. Åk inte ner till Jönköping och vänd ryggen mot SD på nåt torgmöte, vad fan ska en sån grej tjäna nåt till?!

Jag tror att vi måste sluta dra alla sd-väljare över en kam. Alla är inte outbildade vita män. Alla bor inte på landet. Det är inte så enkelt och vi kan inte luta oss mot den förklaringsmodellen.
I de två samhällen där jag växte upp röstade nära respektive drygt trettio procent på sd. Det ena är ett starkt moderatfäste med många höginkomsttagare. (Moderaterna fick fler röster, men sd lyckades skrapa ihop nära trettio procent ändå.) Där är outbildade vita män med låg inkomst bristvara. Det andra, ptja, per definition landsbygd förvisso. Men den senaste där som jag hörde outa sig som sd-väljare är uppväxt i storstad och har ett chefsjobb på ett välkänt stort företag på pendlingsavstånd. Röstat m tidigare. I år ”tröttnade” han och det blev sd.
Den enda i min nära släkt som sagt rakt att att hen funderar på att rösta på sd är invandrare, högutbildad, kvinna med ett högstatusjobb. Hennes argument är bland annat att hon har själv varit inne i ”systemet” och sett hur dåligt det funkar, och att hon i sitt nuvarande jobb möter många invandrare vars situation är ett resultat av en dåligt fungerande integrationspolitik.
Jag börjar inse att åtminstone delar av sd:s väljarbas är ganska spretig. Annars får man inte ihop 13 procent i riket, mellan 20 och 30 procent i stora delar av åtminstone södra Sverige, och nära 10 procent i den segregerade, medvetna, trendkänsliga stadsdel där jag själv bor. Det sistnämnda förvånar mig nästan mest. Vem tusan röstar på sd här? Där alla har myranstolar, höga årsinkomster, kosmopolitiska vanor, ekomjölk i kylen? Där både mp och fi har höga siffror? Inte är det outbildade vita män på landet i alla fall.

Ja eller så kan det helt enkelt vara så, utan vilda spekulationer och långsökta bortförklaringar för att slippa beröra själva ämnet, att folk vill minska invandringen och främst asylmottagandet av ekonomiska skäl samt att de helt enkelt inte tror på mångkultur i en alltför stor utsträckning.
Jag vet att vi i Sverige i princip är indoktrinerade till att vara för invandring, mångkultur, ett ”öppet och tolerant samhälle”. Men det är faktiskt inte empirisk fakta att mångkultur är bra. Det är ett subjektivt värdepåstående och alla behöver inte tycka likadant där. Det behöver inte vara nåt fel på människor som inte tror på mångkultur och att det fungerar, de behöver inte vara lågutbildade, arbetslösa, frustrerade, inskränkta och allt vad man försöker komma fram till.

Jag brukade vara antirasist när jag var ung, jag gick med i någon förening för att jag tröttnade på det godtyckliga pratet om att invandrare är si och så. Där står jag fortfarande fast.
Dock gick jag på en skola där 90% var första eller andra generationens invandrare. Jag blev kallad svennehora och behandlad som en sådan också. Det var folk som bara gick på min skola, jag kände dom inte ens.
Elever i min klass använde ”rasist”-kortet gång på gång mot lärare som de tyckte var orättvisa på ett eller annat sätt. Fick höra att jag fick bättre betyg och inga tillsägelser för att jag var svenne. Det drevs om att vi svennar i klassen var så tysta och aldrig sa något på lektionerna.
Vi sa ingenting tillbaka men en stämning växte i vår tilldelade lilla svenneklick.
Ett tag när det var som värst med kommentarer och händelser tänkte jag sjukt rasistiska tankar. Inte speciellt konstigt för det var så jag kände mig behandlad. Även lärare skrev brev om att man inte fick kalla läraren för rasist som en hotelse.
Jag anser mig inte vara rasist idag, däremot kan jag tänka rasistiska tankar (som jag logiskt tänker mig ur de flesta ggr) precis som personerna på min gamla skola tydligen gjorde om mig och mina ”svennevänner” (varav bara en var min vän på riktigt i klassen).
Jag åker ogärna till områden där jag vet att det bor många invandrare, just för att jag flera gånger har blivit sedd som en slampig svennehora bara för att jag uppenbarar mig. Även fått höra av invandrartjejer att man ”snor deras killar”…..Ett ex till mig hade en mamma som sa att jag inte dög för att jag var svensk.
För att inte tala om hur många gånger jag hört typ en turk snacka skit om somalier eller tvärt om, varför är inte det rasism?
Rasism går inte åt ett håll. Man kan inte lyssna på en persons historia.
Det är samma sak att jag som ”svenne” behandlar någon invandrare som skit för att jag råkat ut för en taskig person som var invandrare, som att denne behandlar mig som skit för att hen råkat ut för taskiga svennar.
Och ja, antagligen blir det mer åt ena hållet om man bor på ett ställe med mycket invandrare eller mycket svenskar för att folk grupperar ihop sig.
Att vara ensam svart på en skola är väl lika kul som att vara ensam svenne idag. Att vissa vägrar lyssna på det gör bara saken värre.
Eftersom vi inte har 12 invandrare i en skola längre utan snarare 120 så blir situationen inte likadan.
Antagligen finns det fler som jag som blir kallad svennehora dagligen. Varför är det inte lika hemskt som att bli kallad blattehora? Är man två svenskar i en klass med resten första/andra gen. invandrare är man i minoritet. Utanför klassrum/skola är en annan sak.

Fast då är det något fel på skolan antagligen och inte eleverna. Jag har själv gått på en skola där majoriteten av eleverna var andra generationens invandrare (och även muslimer men också en del kristna katoliker och ortodoxa) från de fattigaste förorterna. Efter flera helsvenska skolor fulla av mobbing, inkompetenta lärare och bortskämda snorungar var det som att hamna i himmelriket. Stämningen var fantastisk, jag hörde aldrig ens talas om eller såg mobbing, lärarna tog eleverna på allvar, tjejerna tog mycket mer plats i klassrummet och jag hörde aldrig ens någon använda bög (som var en favoritförolämpning på helsvenska skolor) som förolämpning, tvärtom fanns det en eller två öppet homosexuella elever.

Det är så underbart att du finns här på internet, men även ute i verkligeheten. Du ger mig mod att våga ställa krav, och ställa de som förespråkar våld och intollerans mot väggen. Du ska veta att din blogg betyder mycket för mig. Tack!

Det kanske är lätt att tro att SD nått framgångar enbart bland desperata människor i utanförskap där SD presenterat en enkel lösning.
Tar man en titt på valresultatet så kan man ju dock slå fast att så inte är fallet. SD har gått fram stort bland akademiker, höginkomsttagare, villaägare osv. Inte minst bör det vara tydligt eftersom det i stort sett enda som hänt sen senaste valet är att Moderaterna tappat sina väljare till SD. Tror någon att Moderatväljarna har fått det så dåligt ställt under alliansens tid vid makten att de i desperation röstar på SD?
Jag tror snarare det är människor som har bra koll på ekonomi och bryr sig om landets framtid.

Jag håller eg med dig men har lite frågor;
1. Du påpekar risken med att behandla SD som vilket annat parti som helst. Det kan du väl ändå inte säga att vi gjort? Varken andra politiker, media eller folk i allmänhet ser på SD som vilket annat parti som helst.
2. Jag-tänket. Jag har läst ganska mycket om demokratifrågor och det har visat sig att Sverige är det mest individualiserade landet i världen men att det faktiskt bidrar till förståelse, öppenhet och demokrati. Jag säger inte att jag inte förstår din poäng och jag håller som sagt egentligen med (trött på att vi inte kan tänka på kollektivet i stället för att alltid sätta oss själva främst) men många forskare hävdar motsatsen. Jag förstår dock att du som skribent inte kan vara superdiplomatisk men det är nog inte så enkelt/onyanserat som du alltid beskriver det.
3. Satan vad trött jag är. På SD och på allt som händer. Bra att du orkar fortsätta dela med dig.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *