Kategorier
diskussion & debatt

Konsumtionssamvetet – vår nya jultradition

Ho ho ho i stugan, nu är det jul igen och vi delas i två läger: de som köper getter och tampas med det dåliga samvetet  och vi som slår på stort och handlar klappar till förbannelse för att barna ska få den där julen vi själv drömde om (eller fick?) när vi var små.

Jag har såklart skrivit en raljant ledartext i ämnet, konsumtionssamvetet – vår nya jultradition, som ni gärna får läsa!

Lagom till första advent så ploppade det upp likt skumsvamparna i adventsstaken. Vad pratar jag om? Jo, det dåliga konsumtionssamvetet som välbeställda svenskar drabbas av mellan första och sista december. Den årliga avbönen som fungerar som ett avlatsbrev för höginkomsttagare och medelklassinvånare.

etc jul konsumtion(Fick be om ursäkt i nån slags panik till Underbara Clara som PRECIS skrivit om att hon ska ge bort en get, då min text skrevs för ett tag sedan och inte riktas till nån speciell person utan tvärtom är en reaktion på de dussintals texter jag redan läst om det, i år och åren dessförinnan. Haha, men lite pinsamt kändes det ändå. Tror dock att hon förstår och inte tar illa upp.)

Vi firar alltid en sån där äckligt idyllisk drömjul, sen cirka tolv år tillbaka iallafall, sen jag träffade Oskar firar vi nämligen alltid jul i hans föräldrahem upp i Delsbo. Oskar har tre syskon och de kommer alltid dit med sina familjer, sen är det gamla farmor och så svärföräldrarna såklart. Det är alltid djup, vit, gnistrande snö. Sparkåkning och pulka vankas. Dagen före julafton går vi ut på julgransjakt tillsammans, hittar en som inte är alltför skabbig och så hugger vi den tillsammans. Barna jublar. Sen får de klä den i hiskeligt fult pynt från familjen Blombergs barndomar och det blir så fint och julmysigt!

spark julgran jultomten

Sen efter julhandlingen så stökar vi loss. Det ska kokas skinka, göras jansson, bakas saffranspannkakor och kokas bruna bönor (?) och sen får man inte glömma alla julklappar som ska slås in och läggas under granen och barna kan knappt vänta. Kalle Anka är ett måste, herregud svenska traditioner måste upprätthållas, Jultomten tittar förbi med ett paket och så är det en sån där lång mysig julklappsutdelning senare på kvällen där ett paket i taget öppnas medan alla tittar på. (Med glögg och snask till)

Vill du förändra ditt konsumtionsmönster så behöver du göra en förändring som varar längre än december. Istället för att spara in en månad om året, tillåt dig frossa vid jul men tänk mer på vilka inköp du gör resten av året. Det kanske gör skillnad på riktigt och du kan ha en skamfri god jul där barnen slipper betala priset för din konsumtionsångest.

Julklappar köper vi många. Alla tas inte med till Delsbo dock men vi försöker handla så det blir mycket under granen ändå. I år har jag köpt ett Lundby dockhus med möbler till, men det får barna öppna härhemma när vi kommer tillbaka. Under granen blir det mer sånt som används upp eller kan lämnas kvar: pyssel, papper och pennor, playdoh, mer lego, böcker, pussel, ett monopol Zelda-edition osv. Jag tycker det är svårt att hitta just sånt som inte fyller upp rummet med skit.

Hur gör ni? Blir det en get till svärmor eller blir det en hög under granen? Vad köper ni då? Jag önskar för övrigt att jag kunde få en get. Alltså en egen. Fy fan vilka roliga och fina djur.

Bääää!

get

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Konsumtionssamvetet – vår nya jultradition”

Jag lider aldrig av varesig konsumtionshets eller dåligt samvete om jag väl köper saker eftersom jag då känner att jag behöver/vill ha dem.
Under julen köper vi sällan klappar till våra egna barn eftersom de får nog mycket av släkten.
Vi köper åt släktens andra barn istället, ofta begagnat. Antingen på loppis, Blocket eller via efterlysningar.
Barnen får mer för samma peng och ingen i vår släkt tycker att begagnat på något vis är sämre.
Våra barn får också mycket begagnat av släkten, och i år får vår äldsta ärva sin fasters gamla dockskåp som julklapp (med lite nya möbler)! Helt perfekt! 🙂

Vi handlar paket och saker (bara roliga) till barnen. Till en vuxna familjen ger vi bort en upplevelse , att vi alla – vuxna och barn – gör något tillsammans. En dag på Grönan, ävenryrsbad el dyl

Eftersom min ekonomi befinner sig i fritt fall neråt just nu kommer jag inte köpa några julklappar. Men en get rekommenderar jag. Vi hade getter när jag var liten, mamma och pappa var lite ”gröna-vågare”… de var coola. Getterna alltså.
Sen angående konsumtionshetsen.. en kompis hade läst något om att när människor inte längre bryr sig om varandra utan istället bara vill köpa och underhållas då är civilisationen på väg att dö. Minns inte om det låg någon historisk fakta bakom, typ romarrikets fall.. men å andra sidan, historien lär oss att vi inget lär av historien.

Civilisationen kommer bara dö ut om männen får styra världen. Feminismen, dvs kvinnors ökade rättigheter och ökade makt, är en bidragande orsak till att världen är bättre nu än vad den nånsin varit. I de länder med lite jämlikhet och mycket manlig makt är de mänskliga rättigheterna eftersatta, miljöproblemen nonchaleras och alla mår sämre, men särskilt kvinnor.

Är inte mycket för konsumtion över huvud taget, varken jul eller resten av året. Jag handlar mat och det andra jag behöver typ kläder ibland köps företrädesvis på Kupan, (Röda Korset). Även annat köps second hand. Win win för alla, hjälpbehövande och miljön.

Jag har inte upplevt att det dykt upp särskilt många konsumtionsavlatsbrev nu i jul, men det kanske beror på att jag i just min mediebubbla följer så många som diskuterar konsumtion året runt så jag inte nog inte märker det på samma sätt. Jag håller både med och inte; på sätt och vis tycker jag att det är bra att bemedlade människor reflekterar över sin konsumtion någon gång, en är bättre än ingen, men såklart inte om det resulterar i att en känner sig ännu mer berättigad till hysterisk konsumtion resten av året. Har inte sett så mycket exempel som tyder på sånt tänk dock men det kan ju som sagt vara jag som missar. Däremot att folk året runt kan beklaga sig över sin konsumtion för att sedan nöjesflyga flera gånger samma år och liknande… Det är svårt att förstå.
Vi firar oftast hemma hos oss på landet i Värmland. Julbord till lunch, Kalle, fika, julklappar. Mest till barnen och det blir mer begagnat för var år, men från resten av släkten nyproducerat. Väldigt blandat vad de får! Vi har minskat julklappar mellan de vuxna för varje år och i år blir det ingenting, tror de flesta tycker det är skönt. Det är verkligen så klyschigt att vi tycker det bästa är att ses, äta gott och spela sällskapsspel tillsammans 🙂 Vi hyr en stuga en bit härifrån och åker skidor en vecka under vintern också, det känns också som en present till oss själva.
(Och just idag har jag ju skrivit om hållbara julklappstips på min blogg, hehe. Om man vill: http://mellanskogochgard.blogspot.se/2015/12/guiden-till-en-gron-jul-julklapparna.html?m=1

Kan vi konsumerar vi utan nå dåligt samvete. Vi har varit nere i botten och skrapat så nu när vi kan så vill vi ge barnen allt och lite mer. Konsumtionen blir en plåga för en när man känner att man Måste köpa nått. folk lånar och köper på avbetalning. Folk TROR att man måste köpa allt men oftast är det det lilla som oftast gör skillnad.

i min familj har det aldrig gett direkt några extrema mängder klappar till oss barn, när jag var barn, pga av pengabrist. Så för mig har stora mängder paket alltid inneburit extrem ångest och äckel. Har aldrig förstått hur människor/barn kan bli glada av enorma mängder paket då så mycket av det dom får bara blir nått i mängden som glöms bort. Är det inte så att extrema mängder paket egentligen bara är ett sätt att döva något hos givaren. Dåligt samvete av andra orsaker..brist på uppmärksamhet eller what ever?

Nej vi gör precis som ni.
Konsumerar inte alls mycket under året men tycker om att få ge barnen måååånga
klappar(inte nödvändigtvis dyra) på jul. Kör också på åtgångsvarorna, böcker och
kanske varsin något ”större” present. Till mina andra nära och kära försöker jag ge bort
ätbara saker om det är en typisk person som ”har allt”. Mat måste en ju alltid äta och
då ska den ju bannemej vara god.

Vi firar också storjul. Köper nog något litet till mina föräldrar, inget till de andra vuxna. Jag och min man köper våra egna julklappar, priset är inte så viktigt utan vi väljer något vi vill ha (och antagligen skulle ha köpt ändå). Det mindre barnet förstår inte det här med jul än så hen får något litet, det större får en legobyggsats av mina föräldrar. Jag hade gärna betalat hälften, men det vill de inte så vi kanske sätter in lite pengar på hans konto då jag tycker att en stor present räcker. Här där vi bor har alla barn en paketkalender (vissa flera), plus att man firar Nikolaus, så även om man försöker hålla det på ett minimum blir det mycket presenter i december.
Jag är rätt trött på konsumtionshetsen. Jag tycker att vårt äldsta barn har relativt mycket saker, ändå händer det att kompisar frågar varför hen har så lite (typ, har du en låda playmobil, jag har fyra hemma). Det handlar inte bara om pengar, utan jag vill inte köpa saker som inte används.

Tänker förresten tvärtom, slår hellre ut presenterna jämnare över året än köper jättemycket vid ett tillfälle. Tycker att det gör att mina barn hinner glädja sig mer över varje sak, även de som är lite mindre. Sen kanske det kommer något de jättegärna vill ha eller behöver framåt våren som är svårt att förutse nu.

Kul att höra om era trafitioner, det låter helt fantastiskt. Jag har alltid köpt EN julklapp var till all barn i familjen (2 egna och 2 kusiner) just för att de får så många av resten av släkten. Jag har alltid tänkt att man får passa på att göra så när barnen är små och ändå inte förstår riktigt. Men i år går jag all in. Gick in på BR-leksaker och köpte allt jag vet att kidsen vill ha. PLUS attjag småhandlar lite småsaker då och då. Nu har det gått så långt att jag tom kommer köpa saker till mig själv.. Man får passa på när man är i detta moodet. Tänker att vi kör mer ekonomiskt nästa år :):)

Jag blir rent utav äcklad och mår illa av konsumtionshetsen. Såg en kvinna häromdagen kliva ut med två jättekassar från Telia som i princip var större än henne själv. Literally, så ville jag gå fram och ruska om henne och bara skrika ”DU MÅSTE INTE, DU ÄR FANTASTISK ÄNDÅ”. Men så fick jag snabbt lugna mig och tänka att jag har ju faktiskt ingen aning VAD hon har handlat och till VEM samt VARFÖR.
Hon kanske sparat hela året för att unna sina barn eller sig själv.
Och sådär måste jag prata med mig själv ofta.
Så….här är en person som varsamt hela året handlar med hög eftertänksamhet. Handlar jag och min man till oss själva handlar vi secondhand och prylar vi inte behöver gör vi oss av med genom att skänka eller sälja.
Kan tillägga att allt vi äger faktiskt används. Det finns inte jättemycket prylar i vårt hem.
Så till julklapp blir det i princip inget. Vi har inte gett varandra något på flera år.
Sonen är två och han förstår inte riktigt detta med presenter. Till jul har vi därför bett alla släktingar köpa EN klapp till sonen PER FAMILJ. Inte mer.
Det kommer vi fortsätta med tills han blir så gammal så att han kan önska sig egna saker (förmodligen redan nästa år) men vi vill gärna att våra familjer är sparsamma.
Men jag kan hålla med dig också att man kan försöka vara eftertänkdam resten av året och sedan shoppa loss kring jul. Men…för min familj är det viktigt att lära sonen (och ev kommande barn) att julen handlar om mer än gåvor.

Superbra krönika! Sätter fingret på massor av saker som jag håller med om. Kan bara bocka och buga. Så jävla sunkigt när det ska till att dömas. Både Lyxfällan och Ullared är ju förresten helt vidriga teveprogram som bara går ut på klassförakt.
Sen är jag själv en sån som får ångest av prylar. Men det är mer en känslomässig grej än en värderingsgrej. Är typ motsatsen till hoarder. Rensar halvtomma garderober gång på gång för att jag känner mig så himla ofri av saker. Äger flera par trosor från 2001 och det är kanske lite väl hardcore. De är inte sönder, men verkligen sjukt fula och helt utan resår. Vi har tre djupa tallrikar i vårt hem. Det är milt uttryckt opraktiskt. Resten av tallrikarna har gått sönder genom åren och jag pallar inte köpa nya. Vi är både höginkomsttagare och akademiker och kommer från den typen av barndomshem. Men jag reflekterar ofta hur jag kan ”kosta på mig” att typ se ut som Göran Greider till vardags (har ganska kackig klädstil också). Jag har så sjukt mycket annat samhälleligt kapital och unnar verkligen arbetarklassmorsorna på barnets förskola en sprojlans ny bugaboovagn och snygga naglar, för jag fattar liksom att det kan ha ett starkt symbolvärde. Om jag ville skulle jag kunna slå mig för bröstet över hur bra jag är som bara har ärvda barnkläder. Men det är liksom ingen merit. Dessutom så är de ärvda kläderna nästan alltid typ Polarn&Pyretoveraller, pumadojor, tröjor från Petit Bateau, Pomp Deluxe och så vidare och så vidare. Övre medelklassmarkörer som jag fått av mina övre medelklasspolare. Ja, jag är verkligen en så goood och fiiin människa som har ÄRVDA kläder till mitt barn och inte bara konsumerar SKIT från HM eller KappAhl. Det beror ju uteslutande på min moraliska överhöghet i denna värld 😉

Är också högutbildad och känner igen mycket, även om jag inte är så extrem och kan lägga relativt mycket på enskilda tekniska prylar. Tycker att tanken att man har råd att välja att leva ”enkelt” är intressant.

Jag vill oxå ha en get, de är smarta djur! Här fick barnen bestämma hur julen ska firas för några år sedan så vi spelar TVspel hela dagen och äter godis. Tacos till middag och sen snacks oh film tills vi somnar. Julklappar bara till barnen och mest från släkt och vänner, inte så mycket inom familjen. I år extra snålt eftersom jag är sjukskriven och det tär på ekonomin. Vi handlar inte så mycket under resten av året heller, så det är inget som uppstått som protest, det är det här som passar oss.

Jag har inget dåligt samvete, gör vad jag vill med mina pengar. Men i år köper jag 1 julklapp var åt barnen, inte för att de inte varit snälla eller för att jag tänker på mitt konsumerande utan för att dessa varn verkligen har allt… Sen firar vi en traditionell jul med allt vad det innebär. sen kan jag ge bort en get som komplement i alla fall. Så härligt med Jul ?

Julklappar köper jag utan dåligt samvete, men inga enorma drivor. Jag har inga extra pengar att köpa ”onödiga” grejer under året, utan sparar för att barnen ska kunna få saker på jul som de önskar sig även om de är lite dyrare. Det blir mest grejer de behöver som nya hörlurar eller träningskläder. Våra barn brukar få 2-3 paket var + något gemensamt, tex ett spel. De av barnens kusiner vi byter julklappar med får en liten grej var och vuxna får också en symbolisk grej, tex en pocketbok eller något ätbart. Svårast är att köpa till de av kusinerna som vi egentligen inte känner så bra utan bara träffar på högtider. Jag försöker undvika såna där plastleksaker som bara blir skräp och istället satsa på pyssel, målarfärger, lera osv, men det blir svårare och svårare att komma på vettiga grejer som inte är för dyra när barnen blir större.
Har lite svårt för såna där ”välgörenhetsklappar”. Det är konstigt att det första folk väljer att dra in på när de ska minska sin konsumtion är andras julklappar. Och att man sedan presenterar det som en julklapp att man inte köpt något. Tycker det i så fall är bättre att bestämma att inte byta julklappar och sedan själv skänka pengar till någon organisation utan att göra det som en ”present” till någon annan. Men barnens släkt på pappas sida är väldigt förtjusta i sådana grejer, så antagligen kommer vi att få en symbolisk get eller två av dem.

Håller verkligen med dig om detta med välgörenhetsklappar. Vilken pekpinne det kan vara att liksom minska andras konsumtion. Och svårt för mottagaren om man faktiskt hellre hade velat ha en sak och så måste man ändå bli glad för annars är man ingen god människa.

Åh jag vet att det är raljerande för att formen är sådan, men det blir så platt tycker jag, när du kallar valet/det påtvingande att inte köpa så mycket för ett dåligt ”konsumtionssamvete”. Jag är helt med på klassanalysen och moraliserandet över ”prioriteringar” och ”att unna sig”, men jag tycker nog ändå att det finns något väldigt tröstande i att min egen inkapacitet att köpa julklappar faktiskt också har ett värde och kan bidra både som ”miljöinsats” och som ett lyft av andra värden. Jag har detta år inte möjlighet att köpa varken skit eller kvalitet till mina ungar, och julklappspengarna de får av farmor och farfar går till hyacinter, knäck och gran. Är normen stenhård på att granen ska lyfta under klappberget så skulle det kännas mycket fattigare än det är. Nu får jag hjälp att se hur det kan ge en väldigt fin jul med helt andra värden än konsumtion och grejer. Jag vägrar att se det som att mina barn får ”betala priset” för min ”konsumtionsångest”.

Vi brukar försöka att inte köpa drivor med julklappar till vårt barn, just för att det lätt blir lite hysteriskt när de ska öppnas och det känns som att barnen knappt hinner se vad de får. Samtidigt är det svårt, för jag tycker det är roligt att ge vårt barn saker jag vet att hon vill ha och hon uppskattar verkligen allt hon får. Just i år får hon en stor och dyr present, nämligen en säng, eftersom hon behöver en ny.
Jag försöker snarare att inte konsumera jättemycket under resten av året och använder gärna saker tills de verkligen faller i bitar. Jag får nog mer ångest av att köpa exempelvis en ny mobil än jag får av att handla julklappar.

Nä, jag tycker faktiskt att det är rätt oartigt att ge bort ”ingenting” till någon i julklapp. Hellre något litet och skänka pengar på egen hand. Men varför ta av de pengarna man tänkt unna någon annan? Då är det väl bättre att strunta i julklänningen man tänkt köpa eller inte gå på mellandagsrean tänker jag. Ska personen man ger geten till som inte får något bli tacksam? Det känns snarare som att dessa gåvor är till för givaren ”Titta så duktig jag var nu som gav 49 kr till välgörenhet, jippie!”. Det är naturligtvis annorlunda om någon som typ Clara önskat sig att folk ska ge pengarna till välgörenhet istället för att köpa något.

Återigen känns det inte märkligt att köpa massa mat och klappar för pengar som du själv inte jobbat in ? Jag skulle få panik av tanken om jag visste att allt finansierades av min partner. Jag är nog lite larvig men jag har sån stolthet i det där. Vem är jag att ”vaggas ” av någon annan ? Någon slags falsk trygghet , eller förstår ni hur jag menar ? Det är så viktigt att kunna klara sig själv tycker jag. Sedan har jag ju faktiskt noll koll på vad du drar in på att skriva. I så fall tar jag tillbaka min undran ?

Va trist (och märkligt) att du värderar dig själv utifrån antal kronor du drar in. Det gör inte jag. Jag behöver inte dra in en massa pengar för att känna stolthet eller värde och jag ”finansieras” inte av min man. Jag möjliggör däremot hans livsstil, hans karriär och hans lön.
Eller ja, kanske inte så märkligt ändå att du känner så, vi lever i en kultur där kvinnor ska bli mer som männen och där det som är manligt är bäst och det som kvinnor gör (tar hand om barn osv) är sämst och värdelöst och där vårt värde bara kan mätas i hur många kronor vi drar in. Trist att du behöver bidra till detta med din kommentar.

Det är faktiskt ganska anmärkningsvärt att det är så många feminister och andra med samma åsikter, som anser att det traditionellt manliga är det eftersträvansvärda. Typiskt manliga egenskaper är ju anledningen till i stort sett allt dåligt någonsin, sett ur ett samhällsperspektiv. Kvinnor ska tuffa till sig och slå tillbaks (ge han en redig pungspark bara!). De ska satsa på karriären och bli mer egoistiska. Tänka mer på sig själva och mindre på vad andra tycker. Skaffa sig lite skinn på näsan och inte känna in så himla mycket.
Och allt det där är ju jättebra om man ska överleva som kvinna i ett patriarkat, men det är fanimej inga bra egenskaper att odla på om man vill ha ett samhälle som är bra för alla. Det som förknippas med kvinnlighet – omtänksamhet, lyhördhet, hänsynstagande, empati, omsorg, kontakt med sina känslor, fredliga lösningar – det är vad som gör världen till ett bättre ställe att leva på.
Och ändå föraktas det av både kvinnor och män och värderas som sämre egenskaper som man bör jobba bort, samtidigt som de kvinnor som gör det bestraffas socialt för att de inte är tillräckligt kvinnliga. Så kontentan är att kvinnor ska vara kvinnor för annars är de aggressiva, gapiga, högljudda, har svårt att samarbeta osv, men om de blir kritiserade för sin mjuka kvinnlighet så ska de skämmas och sänka blicken och hålla med om att det är dåligt och varken förtjänar respekt, beundran eller reda pengar. Patriarkatet vann visst i dag med.

Jag är ensamstående så mängder av julklappar blir det inte! Var ju såklart lättare o billigare när barnen var små. Nu är de 11 o 12 år o sakerna blir så mycket dyrare!! Men jag har nog ändå lite tur, jag tycker mina tjejer är bra på att önska sig så’nt de verkligen behöver! För övrigt kan jag tycka att det har blivit lite hysteri kring julklappar (o presenter) idag. Jag jobbar i en låg o mellanstadieskola, o jag hör många önskelistor just nu, o attityder kring att få saker, o lite förvånad blir jag allt då o då..

Jag kanske är lite avvikande, men jag tycker det är lite bra att vi får upp ögonen över hur sjuk julens konsumptionshets är, och barnen som överöses med drivor av plastleksaker (gjorda under usla förhållanden dessutom) som senare glöms bort och slängs, allt detta på bekostnad av en planet som mår sämre och blir varmare för varje år som går. Jag kan liksom inte inte märka det, på samma sätt som en ser alla strukturer i samhället när man tagit på sig genusglasögonen. Jobbigt läge, så får väl dras med den ångesten i jul igen och försöka bidra så lite som möjligt själv. Ge bort bakverk och liknande kanske.

Men är det så då – att ungar normalt sett får drivor med grejer som sedan bara slängs? Menar inte att det inte finns, säkert får en och annan unge för mycket grejer – men jag har själv aldrig upplevt det så, varken som barn eller vuxen. Visst, när barnen var små fick de mycket presenter av släkten, men jag kommer inte ihåg det som drivor av skräp utan mer som många fina saker som köpts med omtanke och som gjorde barnen glada. Tror inte de på något sätt for illa av att få mycket paket, utan det bidrog till att de upplevde julen som fantastisk och något alldeles extra. Jag har lite en känsla av att folk som pratar om dessa drivor av värdelösa julklappar som ”alla” barn får väldigt sällan själva har firat på det sättet, utan det är liksom bara en negativ stereotyp som alla slänger sig med och som blir en ursäkt för att slippa lägga ner arbete på att tänka ut presenter till andra.

För det första: jag har fått både getter, malariavaccin och solugnar som skänkts till bättre behövande i gåva och jag blir SKITGLAD av sådana gåvor. När jag satt med min bebis i famnen och fick vaccin till X antal barn så var det årets bästa julklapp för jag önskar att alla mammor ska kunna se sina barn överleva.
För det andra: jag har under flera månader köpt sådant jag anser att ungen ska ha och maken har sagt – Det där kan han få i julklapp! Sagde make förfärades sedan över hur många julklappar som ackumulerats men det är sånt han får ta. Det blev så i år. Vissa saker har legat i presentskåpet i över ett år.
För det tredje: min make drar in stålarna just nu. Till våren går jag upp i tid på mitt jobb och – SURPRISE – han måste gå ner i tid på sitt jobb för att våra gemensamma önskemål kring korta dagar på förskolan ska kunna infrias. Hur man väljer att dela upp arbetet (betalt som obetalt) tycker jag är upp till varje familj. Självklart med förhoppningen att alla ska dela upp det ”rättvist” vilket jag förmodligen kan se i stjärnorna efter i åtminstone några generationer till. 🙂

Vi skänker till välgörenhet, oavsett tid på året och vi köper mängder med julklappar till våra barn och ganska många julklappar till varandra också samt till övrig släkt – helt utan dåligt samvete faktiskt!
Jag tycker att så länge man ”drar sitt strå till stacken” så kan man köpa vad man vill i övrigt – det är inte ngn enskilt persons ansvar att ”rädda världen” och jag tycker alla ska göra det som de vill, har ekonomi för och mår bra av!

Jag är arbetslös och fattig, så jag känner ingen skuld vad gäller konsumtion. Jag sparar kläder i flera år, även om jag kanske inte kan använda dom just nu, men man vet ju aldrig! Jag kanske krymper på både längden och bredden, haha.
Sen så tycker jag att julen automatiskt blir skittråkig så fort du är vuxen eller ”stor nog”. Varför ska julen bara vara kul för barn? Om man kan borde alla skämmas bort och ha skoj på julafton, oavsett ålder. Jag är 27 år och älskar Kalle Anka. Jag älskar att slå in presenter och att få överraska mina nära och kära (har dock bara min man, men ändå… fler paket till honom, haha). Jag tycker inte att presenterna i sig måste vara dyra eller lyxiga, huvudsaken är att de är personliga och visar eftertanke. Generella presenter som är väldigt random är oerhört tråkiga och rätt fail.

Vi avskaffade julklappar redan på 90-talet. Min mor hade inte råd att ge alla och därför tog vi beslutet att endast de barn som fortfarande var små (mammas barnbarn vill säga) skulle få. Nu är alla mina brorsbarn vuxna så i mer än 10 år har jag inte köpt några klappar alls och jag saknar det inte ett dugg. Varken att ge eller få. Slipper stressen och har pengar även i januari vilket känns som en stor befrielse. Hur andra löser sin jul är upp till dem men personligen är jag glad att slippa det jag upplever som en stress. Har aldrig varit jättebra avlönad så det var en f b stress förr när exet förväntade sig att jag skulle sköta julklappsinköpen och sedan kallade mig snål för att mina pengar inte räckte till häftiga saker han tyckte skulle ges bort… Så det är skönt att ha gjort sig av med den sortens stress…

Jag tänker att vi pratar om olika saker. Jag tycker inte heller att barnen ska bära ansvaret för vårt dåliga klimatsamvete. Dvs jag ger inte mina barn malariavaccin istället för lego i julklapp. Däremot önskar jag mig sådant själv från släkt som absolut vill ge varje jul. Och så ger jag det själv till andra vuxna. Men i år köpte jag faktiskt inga julklappar till mina egna barn – för att de får så sjukt mycket av alla släktingar. (En jul började Bertil gråta av alla paket pgav övermäktigt) hade de däremot inte fått paket av släkten hade jag givetvis själv köpt till barnen. För jag tycker absolut att barnen ska få paket på julafton. Däremot kan man ju diskutera mängden.
Och ps, jag tog inte alls ditt inlägg som ett påhopp utan tyckte att det var spännande att du lyfte debatten! Puss

❤️ du lever som du lär, du lyfter det du tror på ödmjukt och kommer aldrig någonsin med pekpinnar o förmaningar. Det är en konstart du behärskar till fullo! Tycker att dina inlägg om medvetenhet enbart är inspirerande o uppmuntrande.
(Lilla Bertil sötnosen då! Jag får ofta lägga band på mig själv av samma anledning, familjen vill ju också ge! Jag tror också det kan bli för mkt av det goda.)

Alltså. Jag har inte dåligt samvete för att jag vill köpa fina/roliga/bra/vettiga klappar till barnen som jag har närmast i bekantskapskretsen, och då håller jag mig till ett paket/barn – de har så sjukt mycket grejer ändå. Jag tycker om att ge presenter, om jag hade råd skulle jag strössla med presenter hela året om… Eller näej, inte riktigt så, men ja. Jag tycker som sagt att ge personliga presenter, som jag har lagt lite tanke kring och som verkligen är ”rätt” för mottagaren.
Ibland tänker jag på vad jag gör för påverkan på klimatet, och vad jag kan göra för att åtminstone göra någon skillnad, men så liksom blir jag alldeles matt och tänker att lilla jag inte kan göra nånting åt den globala uppvärmningen och hela faderullan.
Men, i mitt jobb som förskollärare i en f-klass pratar vi mycket om miljön, och vad en kan göra för att iaf hjälpa till där en kan och är; källsortera, försöka att inte slösa på papper, tänka på att inte slänga för mycket mat i bamba, släcka lamporna på toa eller andra rum när en är klar osv. Så jag tänker att jag gör nåt positivt när jag utbildar nästa generation, trots att jag kanske inte alltid är ”spot on” med välgörenhet etc.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *