Kategorier
diskussion & debatt

Medvetenhet schmedvetenhet

Cissi Wallin skriver också om medelklass och ansvaret för miljön och vår konsumtion idag. Hon skriver att hon är medveten om sina privilegier och det är väl skitbra.

Men jag tänker väl generellt, utan att fokusera på just Cissi som privatperson för detta gäller ju oss alla, att medvetenhet schmedvetenhet liksom. Den kommer man inte långt på om man inte också gör aktiva konkreta val, (och gärna obekväma sådana)

Ju mer man har desto mer har man att avvara, ”prioritera” bort som det heter. Och det gör ju sällan medel- eller överklassen, även när de är medvetna, bor på söder och skänker en hundring till välgörenhet varje månad.

Debatten kring ekologi, konsumtion och miljö har slutat handla om hur vi kommer tillrätta med de stora bovarna och blivit nånting som medelklassen kan skrävla om vid fikabordet, ”titta på mig jag äter ekoloooogiskt minsann och i år väljer vi bort julklapparna” trots att vårt leverne i mångt och mycket är ett större hot mot miljön än maten vi bytte bort och julklapparna vi skippade. (Det är ju fortfarande medel- och överklassen som konsumerar mest, som flyger mest, som slösar mest, bor dyrast och lever tyngst ur miljösynpunkt. Även de medvetna.)

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Medvetenhet schmedvetenhet”

Nej men vad säger du? Inte kan man väl VÄLJA BORT den fjärde Thailandsresan i år så att de som faktiskt bor i Thailand kanske får det lite bättre? Nej du, det går ju inte, de fina och besuttna äter ju ekologiskt det räcker väl?
(Nej men, lev som man lär istället. Avgudar dig ATM)

Ja fast bättre att vara medveten medelklass än totalt omedveten, även om jag förstår din poäng! Vill minnas att Underbara Clara skrivit ett briljant blogginlägg på temat för ett par år sen. Det där med att man inte kan göra allt men bättre att göra det man gör än inget alls liksom. Men visst, viktigt att lyfta att det inte räcker för miljöns skull med lite ”bekväm medvetenhet”. Det räcker inte på långa vägar. Alla har dock sina egna prioriteringar och att ropa MEN TITTA DU FLYGER JU FLERA GÅNGER OM ÅRET när nån förespråkar ekologisk mat känns ju lite fel…

Det största problemet som jag ser det är när allt skall göras med lite lagom dåligt samvete, annars är det inte okej. När människor sitter runt fikabordet och pratar om att de ju inte borde ta den där kakan, men det är ju ändå fredag, och de får kompensera med en extra runda i löpspåret och lite klädsam flagellans. Ät kakan. Njut av kakan. Gör bra saker när du kan och däremellan lev lite. Äg den förbannade kakan!

Heh, whaat… kan hålla med om att det finn X antal dryga typer i medelklassen som inte har en aning om vad de sysslar med på riktigt… men det är de som syns mest som provocerar, right? Förstår inte alls raddan om ”konsumerar mest bor dyrast slösar mest” osv. Låt oss ta ett par exempel. Om man konsumerar dyrt men pretto-miljövänligt så är det endast bra. Slösar mest… ja men på pretto-ekologiska saker, endast positivt right? Bor dyrast… jag vet inte ens vad det betyder i detta sammanhang? Om vi tar en lyxvilla, ok typ galet mycket uppvärmning och lampor etc, men en vanlig lägis i en storstad är väl helt Ok? Så bortsett från drygheten, vad är problemet? Jag kan ha fel – men ser gärna nån form av bevis isåfall. Finns många som inte åker till thailand, utan istället jobbar häcken av sig för att kunna konsumera lyxigare varor som också är mer miljövänligt gjorda. Skulle säga att oavsett klasshat så kan man inte förneka detta. Om nån mår bra av att ge bort getter juletid istället för att köpa ytterligare en meningslös grej – nä inget negativt i detta.

Det hjälper knappt om man konsumerar mycket att fortsätta konsumera lika mycket fast ekologiskt och miljömärkt. Visst, det är bättre, särskilt mat och förbrukningsvaror är ju mycket bättre, men vi behöver också ändra vår livsstil och konsumera mindre. En förändring där man behöver ”offra” något till skillnad från att bara byta ut. En person som inte flyger, inte gör massiva renoveringar, inte kör stora bilar, inte byter ut garderoben med jämna mellanrum osv har ett mycket, mycket mindre ekologiskt avtryck en en person som gör allt det även om den väljer de miljövänligaste alternativen medan den gör det.

Kan inte nog säga hur mycket jag älskar de här inläggen om konsumtion. Den här navelskådande konsumtionskritiken från dunk-i-ryggen-mänskorna påminner så himla mycket om när folk började bli medvetna om klimatet och folk ba’ ”men alla kineser KAN faktiskt inte ha bil för då pajar klimatet” (jag hörde folk som sa detta på fullt allvar). Det är så dumt så jag bara vill facepalma mig ut i yttre rymden. För de som säger sånt här är det alltid självklart att det är någon annan som ska avstå. Och har man allt året om så är det klart att den där guldkanten som en extra julklapp innebär inte betyder lika mycket, så hur stor uppoffring är det egentligen? Ingen alls.

Jag har aldrig träffat de där personerna som du beskriver i sista stycket, men tänker att det måste vara bättre att vara lite medveten än att bara strunta i allt.
De verkligt miljömedvetna som jag känner tänker på vad de handlar samtidigt som de försöker påverka ”de stora bovarna”. En vän syr sina egna kläder, är vegetarian, köper bara ekologiskt (och så vidare…) och jobbar med att upplysa folk om vikten av bin. Detta får hen inte betalt för, men det är iallafall vad hen gör. En annan köper mestadels ekologiska produkter och arbetar med att få ner antalet bilar i staden genom att utveckla ett system för spårbilar. Hen är med i centerpartiet och jobbar med detta på deltid. En annan är vegetarian, bor på landet och har precis utbildat sig till trädgårdsmästare.
Det finns så klart en del åsiktsmaskiner som mest bara tycker saker, men man behöver ju inte fokusera på dem. Precis som överallt annars handlar det väl om att se förbi alla de där som mest bara står skriker och istället börja lyssna på människorna som har något att säga.
När jag har pratat med mina miljövänner har alla sagt att det är bättre att göra något än ingenting alls. Man vet ju att förändring tar tid, men att allt måste börja någonstans. Och jag måste bara tillägga att nästan alla dessa människor är ganska fattiga, men ändå har råd att prioritera bort saker.

Håller med till 100%. Jag flyger mycket, alldeles för mycket, och umgås med folk som lever på samma sätt som jag. Klarar inte av att lyssna på dem när de sitter och ojar sig över att folk köper billiga Primark eller HM-kläder ”för det är ju SÅ dåligt för miljön, man måste ju tänka lite!!”. Kära du, du flyger flera gånger per MÅNAD. Är helt övertygad om att nån småtjej som shoppar nån topp på HM per månad inte kommer upp i samma döda-planeten-kvot som du gör (vill jag säga).

Sedan så handlar det ju också om vad man gillar, jag gillar ofta kläder från HM och har dem länge och använder dem, varför ska jag då köpa dyrare kläder jag inte gillar från andra ställen? Det är i min mening bättre att köpa något man gillar och använda det än att man ska köpa något bara för att det är ekologiskt som man ändå inte gillar.

I slutändan gör ju inte debattartiklar eller vårt funderande till eller från så mycket. Kall hård vetenskap visar att vårt leverne bidrar till ett varmare klimat, och det kan man tycka vad man vill om. Att istället befria sig från ansvar genom att skylla på att det är ett medelklassens beteende – visst, om det får en själv att må bättre. Jag som skriver detta lever på fattigdomsgränsen, och jag är oerhört medveten. Är ingen medelklass som ”koketterar med mitt miljötänk”. Jag tycker det är bra att dom här tankarna kommer upp kring julen, så folk som konsumerar, mig inkluderat, (för marknadsundersökningar visar ju att det ÄR en tid då konsumptionen ökar) åtminstone kan tänka sig för lite mer, och ge mer medvetna klappar. Jag tror det finns folk som kan kombinera både detta och miljömässigt tänk resten av året, nämligen. Det är ju i slutändan våra handlingar som gör skillnad och inte spaltmetrar av åsikter om vilken klass som gör vad.

Nu blir jag väldigt nyfiken. Hur får du kritiken från exempelvis mig och LD att handla om att vi vill befria oss från ansvar och skylla allt på medelklassen? Jag tycker jag skriver oerhört tydligt och lättfattligt. Jag har nästan svårt att förstå att man kan läsa mina kommentarer och ändå missförstå så kapitalt. Handlar det om att du vill missförstå pga att du känner dig provocerad? Läser du inte igenom kommentarerna ordentligt?
Fakta är att det är medel- och överklass som konsumerar mest och som ägnar sig åt mest miljöförstörande beteenden. Detta pga att arbetarklass och underklass helt enkelt inte har råd. Det här handlar också om att ha förutsättningar som tid och pengar att kunna göra medvetena val. Nu är ju du en ”duktig” fattig som minsann klarar det ändå, men med största sannolikhet har du någon annan form av kapital eller förutsättningar som gör att du klarar detta.
I slutändan varkar detta alltid koka ner till moraliska fördömanden av individer och särskilt dem som har minst och bidrar minst till miljöförstöringen. Så här: ”Jaha, du kanske lever på ett sätt som är jättebra för miljön 364 dagar om året för att du inte har något val (måste cykla till jobbet, flyger aldrig, äter nudlar fem dagar i veckan för att det är billigast, använder kläder och skor tills de går sönder, återanvänder kaffefilter och ungsplåtspapper in absurdum osv) men det spelar då rakt ingen roll om du tänker ställa till med kalas på julafton. Dina barn ska minsann inte få några julklappar utom möjligtvis en second-handfyndad yllemössa från 1974 och nudlarna duger gott på julbordet med! Tänk på miljön!”
Och detta sägs av människor som aldrig i livet skulle ställa upp på att leva så själva år efter år efterår.

Jag tycker att det bara är ett kasst sätt att lätta sitt dåliga samvete. Skiter fullständigt i om du är hur medveten som helst. Vad kan du tänka dig att ändra på som verkligen spelar roll?
Blev så jädra provocerad av en kollega som för några år sedan slog sig för bröstet om hur fantaaaaastiskt duktig hon var som bytt till lågenergilampor i hela huset.

Okej, kort svar p.g.a stundande tenta och annat som pockar på uppmärksamheten.
Det som bara irriterar lite är att du gör antaganden om mig som du inte har någon grund för. Som att jag inte vore ”fattig på ritkigt” för att jag är duktig, och därmed måste ha annat kapital. Ja, nu råkar det ju sig bara så att min ”duktighet” baserar sig på enorm ångest över vad vi gör med den här planeten, och jag är verkligen fattig (mm, sån självförtroendeboost att behöva upprepa det åt folk). Mer orkar jag inte kommentera.

Ja här kände en sig ju en aning träffad! Tänker samtidigt lite surt att de som inte åker till Thailand (eller reser/flyger generellt) sällan avstår av ädla miljöskäl utan för att de inte har råd – annars skulle de gärna åka de också… Men miljövänligare är det ju för all del oavsett. Men det var väl iofs inte din poäng, att arbetarklassen skulle vara större miljökämpar. Oavsett så var det ett klokt och läsvärt inlägg. Läser ofta här med liksom skräckblandad förtjusning. Med vänlig hälsning, från medelklassen som har en potta i bambu till kidsen.

Alltså att jag är så van vid att alla försöker spela duktiga att jag inte längre uppfattar det. Men det tror jag egentligen inte heller. Återigen känner jag inte igen attityden, och jag tycker ändå att jag rör mig i kretsar där man pratar om sådant här. Tanken är väl inte att någon ska känna sig dålig. Folk är väl inte dummare än att de förstår att alla inte har råd att ändra på sig och/eller att detta inte bara handlar om julen. Ungefär så har jag tolkat mina låtsasmedvetna medelklassvänner iallafall.

Jag stör mig på folk som gör grejer de anser är dåliga men ursäktar sig med att de vet att det är dåligt. ”Jag flyger nästan en gång i månaden men jag är ju åtminstone medveten om hur dåligt det är till skillnad från många andra”. Jaha, som att du är medveten gör saken bättre? Som att just dina flygresor skadar miljön mindre bara för att du läst om det i tidningen?

Det beror ju på vad som menas med ”medveten”. Om det betyder att man har en plan att tex byta jobb om två år för att slippa belasta miljön men idag inte kan sluta sitt jobb (för flyger man en gång i månaden är det ofta jobb involverat) så kan det vara OK i min mening även om man inte gör något idag.

Det här inlägget har fått mig att tänka väldigt mycket. Bland annat på hur jag själv konsumerar och vill konsumera, men också på min bristande insikt i de makroekonomiska följder det skulle få om resande och konsumtion minskade drastiskt, och möjligheten att väga upp de negativa effekter det skulle få att ta miljömässigt positiva steg. Många tankar.

Medveten eller omedveten så ökar miljö problemen enormt. Därför måste alla försöka göra sitt bästa för att minska utsläpp.
Jag reser aldrig, äter inte kött, äter när odlat. köper ekologiskt, åker väldigt lite bil. Skaffade nyligen körkort, men vi ska skaffa elbil eller hybrid snart just för att minska utsläpp.
Vi gör det vi kan för att barnen ska få en bra miljö i framtiden.
Cowpiracy är en bra dokumentär att se på netflix, och verkar som mer och mer folk börjar förstå vart dom stora utsläppen kommer ifrån. Metangas från kor och koldioxid är dom största bovarna, samt att man skövlar regnskogen för att göda alla dessa djur.
Jag hoppas alla tänker framåt och vill att planeten, framtiden, generationen ska må bra och få överleva.

Känner igen fenomenet. Psykologerna kallar det moralisk licensiering (moral licensing eller self-licensing på eng.). Genom att man har en god självbild (t.ex. ”jag är faktiskt meedveeteen”) så tenderar man att bry sig mindre om konsekvenserna av sina omoraliska handlingar och därmed ökar man sannolikheten att man faktiskt utövar dessa omoraliska handlingar. Med andra ord så unnar man sig något omoraliskt när man väl har gjort något man anser vara moraliskt. Fenomenet har långtgående negativa effekter på samhället eftersom ”medvetna” människor ”unnar sig” sexism, rasism och i det här fallet konsumism.

Läser kommentarerna här ovan, och det som jag tycker är lite trist är att det stundtals verkar finnas ett individfokus som överskuggar vad problemet egentligen är.
När LD konstaterar att personer med större ekonomiskt kapital på GRUPPNIVÅ sliter mer på miljön än de som inte har samma kapital, så är det inte att döma. Det är att konstatera ett sakförhållande. Hon har aldrig påstått att det inte finns individer i en mer besutten grupp, som trots sin rikedom inte belastar miljön så mycket.
Sakförhållandet sätts sedan i relation till en viss sorts retorik som LD finner irriterande och kontraproduktiv. Fortfarande har LD inte själv uttalat sig om några individers enskilda livsstil i relation till miljön. Jag ser snarare hela LD:s inlägg som en kritik av det individualiserade perspektivet.
Det faktum att världen är groteskt ojämlik och att vissa på gruppnivå parasiterar på jordens resurser ÄR ett sakförhållande som man skulle kunna välja att läsa som omoraliskt. Det går på något sätt emot mänsklig anständighet att världen är så ojämlik. Men ingen har påstått att det beror på att alla som lever i fattiga länder t.ex Malawi på något sätt är moraliskt överlägsna människor som bor i Sverige. Jag är säker på att om vi genom något magiskt trollslag bytte plats, så skulle Malawis befolkning onödighetsrenovera exakt lika många kök och åka på exakt lika många Thailandsresor som svenskar gör idag. Så det är liksom ingen som kastar skit på någon av den anledningen.
Däremot så är det intressant att fråga sig vilka mekanismer som gör att konsumtionen på ett generellt plan är så överdriven i t.ex Sverige. Här finns inget entydigt svar som går att finna i människors privatmoral. Däremot massor av samverkande faktorer. Vi har ett ekonomiskt system som bygger på en idé om evig tillväxt t.ex. Många människor lever liv som är ganska obalanserade, med ett ensidigt fokus på arbete. Det kan göra att man kompenserar denna obalans med olika typer av lyxkonsumtion som distraktion. Ska man basha människor för att de är olyckliga och genom en strategi försöker få det att kännas lite bättre? Många är också vana vid en viss materiell standard, och vi ska inte underskatta vanans makt. Det räcker att åka till England så ser man att minimikravet på acceptabel ”lägenhetsstandard” kan vara väldigt annorlunda.
Ja, jag kan hålla på och spekulera, för jag har inga bevis för det jag skrivit ovan. Men jag är ganska säker på att den ohållbara konsumtionsnivån i väst inte entydigt är kopplade till någon sorts dålig moral som på något magiskt sätt drabbar alla (besuttna) svenskar.
Och då till poängen. Om det nu är så att det inte är kopplat till dålig moral att vara en miljöbov relativt sett, så kanske inte heller ENSKILDA PUNKTINSATSER som en get på julafton, eller ekologisk mat ger en så himla mycket moral high ground?
Man kan såklart tycka att det är onödigt att påpeka denna dubbelmoral, men jag tycker att LD gör en jätteviktig analys här. Om vi alla kommer ifrån det här individualiserade perspektivet och istället lägger energi på vad som är effektivt för att åstadkomma en verklig förändring, så skulle det väl vara bra för alla? Jämlikhet och miljötänk. Och om LD med sitt inlägg väcker en eftertanke hos någon, har hon isf inte gjort en insats som är värd något?

Åh, jag har verkligen tänkt (och håller delvis på) att skriva om det här med ”medvetenhet”!
Liksom, hur katten hjälper det mig som underklass att någon medelklasskribent gör en liten avbön i början av sin text om att den ”minsann är medveten om sina privvs som vit medelklass”? Jaha, duktigt navelskådat tänker jag mest.
Medvetenhet – både den kring sina privilegier och sin omvärld – verkar för vissa mest betyda att slå sig för bröstet över medvetenheten en innehar och att ständigt skriva ”jag som vit medelklass”. Önskar att fler kunde använda sin medvetenhet om de nu har den, istället för att kokettera med den. Inkorporera både en ras- och klassanalys i texterna, handlandet och åsikterna istället för att göra ytliga markeringar och positioneringar jämt och ständigt.
I klimatfrågan skulle en verkligt medveten medelklass till exempel kuna anamma en ödmjukhet inför att alla varken har tid eller pengar nog att konsumera ”rätt”. De skulle också kunna inse att de inte är några ekologiska riddare utan tvärtom generellt och totalt sett konsumerar mer än arbetar- och underklass trots att de köper eko-mat. De skulle också kunna sluta formulera sig med hjälp av upmmaningar som endast är applicerbara för dem med lika mycket eller mer kapital, ex sluta propagera för vikten av att sluta köpa en massa, massa dyra/onödiga saker jämt. Eller åtminstone propagera för detta inför någon som en vet håller på så och inte tro att det är en allmänt applicerbar världsbeskrivning med totalt oföränderligt förklaringsvärde. Typ inse att arbetar- och underklass finns. Det vore fint.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *