Kategorier
diskussion & debatt

Mina barn svär och det får de göra

Den här lappen delas och hyllas på Facebook just nu men jag blir mest irriterad när jag ser den. 
  
Det här tycker jag är ett uselt sätt att hantera kränkande språk på. En nolltolerans mot mobbing, kränkningar, personangrepp och glåpord hade såklart varit helt rimligt. Men svordomar? 
Det går inte att likställa svordomar (eller könsord) med kränkningar som att tex bli kallad hora eller att nån säger bögjävel eller rasistiska glåpord eller vad det nu må vara ungarna säger till varandra. 
Dessutom påvisar detta bara klassförakt (vi vet alla vilken grupp som svär mest och att detta ses som ovårdat, obildat och lite sämre). Det begränsar och stympar språket. Och det skuldbelägger barn som kanske lärt sig att det är helt ok att använda svordomar hemma. (Som mina barn, de skulle bli förvirrade och ledsna om de fick höra att de gjort fel då). 
Mina barn svär som sagt. Inte som borstbindare men där det är rimligt och lämpligt. Som sig bör. ”Va fan” är vanligast förekommande. Sen ”jävla”. (Vad de däremot aldrig gör är kalla sina vänner eller andra för kränkande ord och skulle de göra det så skulle jag ta dem i örat. Bildligt alltså, jag begår ej våld på barna)
De svär och detta har de såklart fått från sin ömma moder och skulle lärarna skicka hem lappar eller ge mina barn konsekvenser så skulle de få höra en hel del nya profaniteter om man säger så. 

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Mina barn svär och det får de göra”

Jag tycker det är stor skillnad på svordomar och könsord som riktas mot en person och om de bara sägs. Att säga ”Jag har en fitta” och ”Du är en fitta” är två olika saker och att säga ”jävla bok” och ”jävla idiot” och också inte samma. Jag hade mest blivit irriterad om mitt barn fått hem en lapp för att de sagt ”jävla bok” men inte om de använt ordet för att förolämpa någon.

Eftersom att gränsen för vilka kraftord man kan säga eller inte så är det lättare att dra sträcket vid alla.
Att det sätter stämningen rent generellt att tillåta svärord i skolan gör att det lättare dras mot att få lov att använda nedlåtande ord i andra sammanhang eller mot varandra.
Man gör det oändligt svårt för sig att förklara för någon att det inte är ok att svära med ordet ”kuken”, finns ju dem som gör istället för att säga ”fan”. Det säger; kuk också, eller; fitta, i precis samma kontext som andar använder ”fan”. Ord är olika laddade för alla. Vem har rätt i den frågan? Hur ska man kunna ”vinna” den diskussionen?
Att sedan kunna förstå att man får göra på ett sätt hemma och på ett annat sätt på arbetsplatsen tycker jag inte är komplicerat alls för barn att förstå samt att göra dem en stor tjänst inför framtiden.
Att faktiskt inte alltid ge utlopp för sin frustration med interjektioner utan att verbalisera sig i hela meningar. Att lära sig att sätta förklarande ord på sina känslor.

Ja, var ska man dra gränsen? Jag tycker nog den luddiga gränsen är ett argument för att INTE ha ett generellt förbud mot svordomar. Är attan okej? Jäklar? Varför är det okej att säga det men inte fan eller jävlar om man menar samma sak? Håller också med LD om att svordomar inte är ett tecken på bristande ordförråd, finns studier som visar att det snarare är tvärtom.

Jag förstår helt syftet med att förbjuda svordomar på skolan. För precis som i kommentaren ovan handlar det om gränsdragningar och vad som ses som ett ”ok” svärord. Vem bestämmer det? Och jag tror det är många barn som får göra saker hemma, men som inte anses ok i skolan. Eller hos farmor. Eller på stan. Inget konstigt med det heller, att olika regler gäller på olika ställen.

Jag tycker det är helt riktigt att barnen får lära sig ett korrekt språk i skolan, det är ju liksom skolans uppgift att utbilda barnen. Att barnen sen får svära hemma är upp till var och en.

”Du är ful och dum och du borde dö” – Korrekt språkbruk, helt OK.
”Fan också, mitt skosnöre gick upp!” – AJA BAJA så säger man inte.
Jag tycker svordomar kan berika, det ligger en viss kreativitet i hur man t.ex. binder ihop så många som möjligt i en mening. Hur de ändrar innebörden i uttalanden. ”Där går en häst” vs. ”Där går en jävla häst”. Tänk vad mycket mer vi får reda på i andra meningen! Åsikter! Attityd mot hästar!
Min nya favorit kommer från den så kallade förortssvenskan. ”Jävla fan!”. Helt briljant, Fan som substantiv, hade aldrig slagit ihop dom orden själv.

Kreativa på sjukhuset:
”Nej, jag tror fan det är kört när det gäller ryggraden. Djävligt segt för dig just nu såklart men du kommer ju typ få stöd och hjälp liksom, kuka inte ut – det fixar sig vettu”
Kreativa på Konsum:
”Keso? Det finns vid alla andra jävla mejeriprodukter i kyldiskarna”
Kreativa metreologer:
”Sen kommer typ snö ba, svinmycket i lapphelvetet men mer som nån djävla slask liksom om man kollar längre ner men ett riktigt fittväder ser det ut som ändå.”
Kreativa lärare:
”Asså, så jävla svårt är det inte att lära sig namnet på några satans städer. Ta hem läxan och be era päron om hjälp om ni inte fattar själva. Anton, för helvete, håll käften nån jävla gång!”
Kreativa försäkringsbolag:
”Det är fan ditt eget fel att du krockade, du kan fetglömma självrisken, vi lär inte pröjsa en jävla spänn”

Jag tror att det var Hyfs- och stilgurun Magdalena Ribbing som sa att det är bra att lära sig ett propert språk och hur man uppför sig i sociala sammanhang för då har man det som säkerhet och ram när det behövs och slipper vara osäker på vad som kan förväntas av en. Sen kan man ju i privata sammanhang göra som man vill. Ett bra råd av henne tycker jag.

Om barnen blir ledsna när dom blir tillrättavisade angående språkbruket i skolan så är det ett gyllene tillfälle att förklara att olika miljöer och grupper har olika krav och förväntningar på uppförande och språkbruk.

Låter som vanligt klassförakt o fördomar som sagt. Att barn som svär skulle vara sämre fostrade eller ha föräldrar som är sämre.
Jag svär. Därför svär mina barn. Det är inget jag aktivt lärt eller uppmuntrat utan de tar efter som alla barn gör.

I min familj svor vi aldrig, vi ”missbrukade inte herrens namn”, vi sa inga könsord eller skällsord. Pga detta svär jag aldrig när jag pratar, fast tack vare internet skriver jag MÅNGA såna ord när jag diskuterar 😉 Jag pratar HELT annorlunda än jag skriver på internet, haha!
Sen tycker jag verkligen inte om att höra småungar kalla varandra för fitta, hora, horunge, cp, mongo, utvecklingsstörd/efterbliven/förståndshandikappad (som skällsord), dampbarn, bögjävel, n*ger mm. MEN, jag tycker det är helt fel att det är okej att säga ”du är dum i huvet, jag hatar dig, hoppas du dör din fula äckliga dumskalle” men det är fel att säga ”fan, det där var jävligt elakt sagt”. What????

Kränkningar är vad som skulle resultera i en lapp hem till föräldrarna. .. Sen så har jag sett ett Facebook inlägg ( har ej koll på källan tyvärr så ta det jag skriver med en nypa salt) som handlade om att forskare sett samband mellan rikt ordförråd med vanliga ord och rikt svärordsförråd vilket indikerar att det inte har med ointelligens att göra att en svär.

Det stora felet man gör här är att man inte förklarar VARFÖR man föredrar ett annat språk. (det kanske görs i ett annat sammanhang, nu är det ju bara lappen här som blivit viral).
Argumentet att man kan använda ett mer formellt språk i ”offentliga” sammanhang kan jag i någon mån köpa. Men lappen som sådan signalerar inte att det är målet. Jag tolkar det mer som att svära är något man ska skämmas över om man gör. Undrar om de diskuterat detta med barnen innan? Att kommunicera det offentliga samhällets förväntningar ser jag inget fel med. Typ ”det blir svårt att t.ex jobba på kafé om man uttrycker sig så här i kunders närvaro”. Och så vidare. Samt att använda ett personligt språk. JAG gillar inte att höra de här orden, så i mitt klassrum vill jag att ni låter bli dem, så länge jag är er ledare.
Som förälder skulle jag skriva på lappen för att hålla fred. Men det skulle bli lite larvigt med tanke på att både jag och mannen svär som borstisar här hemma.

Allt som är okej hemma behöver väl inte vara okej i skolan och tvärtom?? Svär ibland privat men inte på jobbet (ok har väl muttrat fula ord när dator%#$<~.|£$ hänger sig) men det är ju inte det de är ute efter här såklart! Förstår dig inte i denna fråga LD, tycker att det är vettigt och välkommet att skolan sätter gränser i denna frågan. Trodde att det redan var en självklarhet!

Det är väl jättebra att barnen får öva sig i att anpassa sitt språk? Oavsett om det är rätt eller fel att använda svordomar och könsord. De kommer att ha nytta av det i framtiden, jag lovar.

Nu har jag inte läst alla kommentarer, så någon kan redan ha sagt detta, men det är väl inte speciellt märkligt om man finner svordomar stötande. Det finns grupper, t ex kristna, som kan uppfatta det som att man kallar på djävulen, eller i alla fall vanhedrar gud, vilket kan kännas djupt olustigt att höra. Det känns spontant bättre att använda mindre laddade ord om man känner att man behöver ta till olika kraftuttryck. Jag tror knappast att folk hade tyckt att det var okej att använda uttryck som skulle kunna tolkas kränkande mot t ex Allah eller islam, så blir ledsen när man inte respekterar vårt kristna arv lika mycket. Hoppas att du förstår vad jag menar, utan att jag behöver förklara mer ingående hur jag känner.

Nej, jag tycker inte att barn bör svära. Det låter riktigt illa när folk svär. Inte outbildat, men det låter fult. Och vet barn innebörden av orden? Att Fan är är ett annat namn för djävulen? Jävlar? Satan? Helvete? Jag antar att det är för komplicerat för barn att förklara var dessa svordomar kommer ifrån (kristendomen) och varför de inte är ”korrekta”, men jag tycker ändå att de borde få lära sig att inte svära.
Det var få barn som svor i min klass, de som svor var pojkar eller finnar, och var minoritet. Föräldrarna svor inte heller runt oss barn. Att man inte svor i skolan var ganska uppenbart, det behövdes ingen regel. Få svor i klassrummet på högstadiet, och de som gjorde det fick lära sig finska svordomar.
Nej, svordomar låter väldigt illa, det finns bättre sätt att uttrycka sig på, både glädje och missnöje.

Väntade bara på att nån skulle nämna finnar! Jag är halvfinne, mina barn är 3/4 finnar och vi svär jävligt mycket mer än genomsnittssvensken. Jag är akademiker, högutbildad och har pluggat retorik. Men att få häva ur sig ”helvettinsataanaperkelvittu!!!” när en är förbannad är befriande. Även 5-åringen och framförallt 8-åringen svär. Men som LD skriver får dom ALDRIG använda svordomar för att kränka andra. Men att slänga ur sig ett ”fan också!” eller ”jävla skit!” när nåt går åt skogen gör inte mina barn mindre väluppfostrade, intelligenta eller välanpassade.

Såg en spännande populärvetenskaplig dokumentär om språk med Stephen Fry där det hävdades att svordomar är bra att ha till hands i de situationer som kräver dem. Någon som sällan svär har större effekt av svordomar som smärtlindring än den som svär för jämnan. För att svordomarna tappar sin magi om de överanvänds, och att de faktum att de är tabu medför att de går att använda som smärtlindring tex då det förbjudna aktiverar hjärnan på nåt speciellt vis. Spännande, tycker jag som svär rätt sällan men inte tycker att det är felav princip, ens inför barn. Jag vill bara ha mitt hemliga vapen kvar i funktionsdugligt skick 🙂

Jag känner igen det. Svordomar var förbjudet i mitt hem när jag var liten så därför blev de mer laddade. Så jag svor bara när jag var riktigt arg, ledsen eller rädd. Det känns faktiskt bra att jag kan dra en ramsa med fula ord när jag är arg så känns det bättre sen 🙂 Det är som att jag får adrenalin av att säga så fula ord jag bara kommer på!
Låter kanske barnsligt enligt vissa men skit samma.

Den här kommentaren hittade jag på fb, skriven till en av mina vänner som går igenom en jävla skit- och pisskris just nu. ”Livet suger fan emellanåt” – utmärkt användande av svordom må jag säga. Och btw, ge fan i mina svordomar, it’s my party and I swear if I want to.
”Vännen. Har följt din, er, upplevelse lite på håll. Känner så för er. Önskar oxå att jag hade kunnat göra ngt för att allt skulle bli som ni önskar. Livet suger fan emellanåt. Jag vet… Men. Du är en stark underbar godhjärtad fantastisk person med en dito familj. Önskar er en bra jul! Stor varm kram!!!!!”

Man har även gjort forskning på hur svordomar och smärta hör ihop. Människor som svor när de slog sig nånstans på kroppen (typ stortån i golvlisten eller nåt) hade inte ont lika länge som de som inte använde svordomar. Smärtan släppte snabbare för de som gav uttryck för ilskan/smärtan och upplevde inte att de hade lika ont efteråt jämfört med de som inte svor.
Denna forskning har jag tyvärr ingen länk till längre så kan inte ge källa. Men den kom ut för iinte så många år sen.
Vad gäller barn och svordomar är jag rätt likgiltig, FÖRUTOM grova grejer som könsord, kulla osv. Det tycker jag inte att småungar (från 0 till typ 12) ska springa runt och sägs till varandra. Men sen spelar det ingen roll om de säger skit, fan, helvete, jävlar osv. Jag älskar mina svordomar och använder dom jämt. De är ett kraftuttryck som sätter den rätta stämningen för det jag vill förmedla i text och tal, oavsett om jag är arg, glad, berättar en historia eller bara skriver en kommentar.

Det är antagligen den här studien, fast jag tror de använde isvatten: Swearing as a response to pain-effect of daily swearing frequency. Stephens 2011.
Den visade även att effekten var betydligt större för individer som normalt inte använde svordomar.

Jag blir helt häpen av att människor fortfarande blir upprörda av att någon oavsett ålder säger ”fan”… Vad är det som ska hända tror man? Om ett barn säger ”jävla cykel” efter att hen trillat med cykeln – vad är problemet? Däremot som så många skrivit här så är kränkningar aldrig ok och ord som h*ra eller N-ordet är ju aldrig ok att använda mot varandra (eller överhuvudtaget, i alla fall det ena ordet) men det är ju självklart? Händer sådant så bör läraren kontakta föräldrarna, absolut.
Jag svär och är bekväm med det och gör det även på min arbetsplats – mina ungar kommer göra likadant förmodligen, helt ok. Jag kränker inte andra människor som beskrivet ovan – det kommer inte mina barn heller göra.

Apropå raljerandet om ”kreativa” i olika yrkesområden ovanför:
sjuksköterska här, jag svär på jobbet, i samtal med patienter. Jag kan använda alla ord i hela världen när jag pratar med en person som har cancer, men ibland är det först när jag håller med och säger att det ”var då fan att det hade spritt sig” eller ”illamåendet är ett jävla otyg” som vi når varandra och kan samtala. Har upplevt detta ett otal gånger med personer av olika kön, olika social status och olika språkbakgrund. Tror det visar att jag är människa och inte är oberörd av andras lidande.
Jobbar nu inom intensivvården, svär som en borstbindare när saker går åt helvete. Ut med paniken, skräcken och den där isande känslan som går över ryggraden och meddelar att något är fel, så blir det lättare att fokusera sen.
Att barn svär för att förstärka sitt språk rör mig inte i ryggen, jag ser inte varför jag får svära men inte de.

Finns vettigare saker att ha noll tolerans emot! Det är som sagt stor skillnad på att svära som en borstbindare och att nu och då uttrycka ”skit, också”, fan eller jävla(r). Häromdagen kom min 7-åring hem och sa att en tjej i hans klass hade sagt att han inte ”passade in” med sin klädsel eftersom det var julavslutning!! Hör ni det sinnessjuka här? Jag känner inte att jag behöver eller måste förklara hur han var klädd, men det var på intet vis något fel på hans kläder. Särskilt med tanke på att han på de stackars timmarna han var i skolan den dagen, fick byta om minst en gång då han hade blött ner sig. Han hade som alla andra dagar varit ute och lekt, julavslutning eller ej, liksom! Min son bemötte det inte alls utan gick därifrån. Tjejerna (de var 2 st) gick efter honom, men de bad inte om ursäkt, sa han. HÄR, HÄR tycker jag däremot att vi ska ha 0 tolerans. Hör man att någon säger något dumt till någon annan, ska det skickas hem en lapp hem för påskrift av föräldrarna. Sånt här gör mig komplett galen! I de här fallen är småtjejer rent ut sagt överjävliga! När det kommer till att kommentera klädsel och utseende. Frågan är: var kommer det ifrån? Var hör de det? VEM avgör vad som passar in och inte?? Fiii faaan, säger jag bara. Och här har jag oerhört svårt att tänka att ”det är ju bara barn” bla bla bla. Kan man slänga ur sig kommentarer liknande den ovan, får man ta konsekvenserna. 7, 10, 17 eller 70 år. Spelar ingen roll. Hemma hos oss påtalar vi ständigt vikten av att man får se ut och vara precis som man vill, bara man är SNÄLL! Om min son avfyrar en svordom kan han komma undan med det, men ALDRIG, ALDRIG om han säger något som sårar någon annan!

Det där hatar jag. Barn säger elaka saker och det bortförklaras med ”barn säger dumma saker ibland”. Var går gränsen? En sjuåring säger något elakt om hur någon är klädd och det är okej. En tioåring eller trettonåring då? Eller artonåring? När slutar det vara okej att säga dumma saker?
Man har aldrig någon rätt att säga dumma saker om någons utseende, kläder, frisyr eller liknande. Och tyvärr märker jag till och med på förskolan där jag jobbar att barn i 4-6-årsåldern kommer med elaka kommentarer om varandras utseenden 🙁 Jag säger att man inte måste säga allt man tycker om hur andra ser ut utan man kan hålla det för sig själv, men det är redan inlärt. Kalla någon ”ful” så vet de att man blir ledsen. ”Ful” är ett effektivt ord om man vill såra någon. Varför lär man barn såna här saker?!

Lärarna borde tänka på hur pedagogiskt det faktiskt är med svärord, inte minst när man ska lära sig ordklasser:
Substantiv är alla ord som man kan sätta ”jävel” efter, t.ex. gubbjävel, bolljävel.
Verb är allt som man kan sätta ”som fan” efter, t.ex. springa som fan, cykla som fan.
Adjektiv är de ord man kan sätta ”skit” framför, t.ex. skitglad, skitkul.
Ska man prata klassfrågor handlar det om att medelklassen och överklassen vill att människor ska kontrollera sitt språk genom att inte svära, medelklassen och överklassen älskar ju att kontrollera sig på allehanda sätt genom olika normer för att visa hur de skiljer sig från den övriga pöbeln. Exempelvis genom att inte låta sina barn skrika ”Helvete” på bussen.
Jag är från underklassen och svär därmed så jävla mycket jag vill både hemma och på jobbet och har aldrig tänkt tanken på att något annat skulle vara önskvärt. Man skulle ju kvävas inombords av att behöva tänka på att ”åååh, nu är jag utanför hemmets fyra väggar, bäst jag tonar ner mitt ordförråd”. Nej, folk borde svära mycket mer för det är jävligt befriande!

Jag tolkade lappen mer som att man inte fick svära och använda könsord MOT varandra. Men nolltolerans är förstås nolltolerans så då görs nog inga undantag. Jag svär också ibland. När jag är arg, när jag är ledsen, när jag är glad. Har ett barn som inte svär alls konstigt nog :-S

Jag håller med dig. Jag anser överlag att man bör införa mer ordning och reda för barn i bl.a. skolan, men detta känns som fel prioriteringar med tanke på hur mycket djävulskap som sker i skolan i form av mobbning och liknande.

Nu har även mina barns skola fått svordomshybris och infört nolltolerans mot svordomar inklusive ett rapporteringssystem 🙁 för att få bukt med kränkningarna… Alltså jag blir så jävla trött! Ord är bokstäver, det är sammanhanget som ger dem mening! Vad är det för jävla moralpanik som plötsligt härjar runt i svenska skolor?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *