Kategorier
diskussion & debatt

Att hålla två tankar i huvudet

12 personer mördades ju häromdagen, det har nog ingen förutom min man som aldrig läser nyheterna missat. Men det är mycket som skaver, dels i nyhetsrapporteringen men också dels i hur folk reagerar kring det som hänt. Offrena beskrivs helt okritiskt som pennfajtande hjältar som sparkade på makten och dog för yttrandefriheten, och inget ont om de döda men jag vet inte riktigt hur mycket hjälte man är just när man kränker och sparkar på utsatta grupper? (Bildgoogla charlie + hebdo + racism för referens, jag vill inte posta bilderna här)

Nu menar nån kanske att de minsann sparkade på alla och ja det stämmer, det gjorde de ju men man måste ha nån slags förståelse för att det inte ursäktar de rasistiska karikatyrer som de med flera av sina teckningar upprätthållit och spridit. (Ej förvånande dock, med tanke på att det just i Frankrike finns lite tolerans för bland annat muslimer.)

Det verkar helt omöjligt att tycka båda delarna. Vilket jag och många med mig ändå gör. Charlie Hebdo slog åt många håll, de slog mot politiker och religiösa ledare med makt, men de slog också mot minoriteter. De slog även mot personer utan makt. Många av deras bilder var/är klart rasistiska och andra högst sexistiska, homofobiska eller problematiska på andra vis. Att de gjorde i vissa fall osmakliga bilder är dock på inget sätt varken förklarande, försvarande eller förmildrande omständigheter för attentatet.

Attentatet går inte att försvara, och ingen människa med förnuft kommer heller att göra det. När yttrandefriheten kommer på tapeten är det dock viktigt att ändå kunna diskutera kring det, att kunna lyfta att all satir inte är oproblematisk. För satir är ett maktmedel och det kan användas för gott likväl som för ont. Att satiriker blev kallblodigt mördade gör inte att deras rasistiska bilder plötsligt slutar vara rasistiska eller problematiska. Vi måste kunna hålla isär saker och ting. 

Vardagsrasismen på FB

Bara för att du sparkar på människor med makt också så blir det inte mer ok att sparka på de utan. Att sparka ner och att sparka upp kan aldrig jämställas för det har inte samma effekter och konsekvenser. Rasistiska nidbilder blir inte mindre rasistiska även om du också hatar fascism eller kritiserar vita med makt. Förstår ni hur jag menar? Jag har svårt att förklara men jag ser samma rasistiska nidbilder spridas i medier nu som om kränkningar helt plötsligt blivit ok bara för att vi flaggar för rätten att tycka och säga vad vi vill.

Sen när blev yttrandefrihet ett verktyg för förolämpningar? 

Det politiska klimatet känns just nu så polariserat. Man måste välja sida, antingen eller. Är du inte med oss så är du emot oss och vice versa. Varje litet ställningstagande resulterar i ett fullskaligt krig där du tvingas positionera dig inte bara mot åsikter utan mot personer som bär fel sort. (Och nej, kom inte och böla om Sverigedemokrater nu för jag syftar inte på dem eller folks aversion mot fascism nu. Detta ser jag tvärtom som en medmänsklig självklarhet.)

Sen är det såklart självklart att ingen förtjänar att bli mördad och offrena hade ingen skuld i det hela. Man kan vara emot terrorism och samtidigt vara emot rasism, man kan tycka att dådet var fruktansvärt och ändå tycka att vissa av teckningarna var problematiska. Det går att hålla två tankar i huvudet. Hoppas jag iallafall.

So what should we do? We have to condemn obvious racism as loudly as we defend the right to engage in it. We have to point out when an “edgy” cartoon is just a crappy Islamophobic jab. We shouldn’t pretend that every magazine cover with a picture of Mohammed is a second coming of The Satanic Verses. Making those distinctions isn’t going to placate the sorts of militants who are already apt to tote a machine gun into a magazine office. But it is a way to show good faith to the rest of a marginalized community, to show that free speech isn’t just about mocking their religion.

– ”Charlie Hebdo is heoric and racist

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Att hålla två tankar i huvudet”

Touché. Kändes innan som jag va typ ensam om att tänka sådär men skönt att fler ser det på det här sättet. Som sagt sjukt sorgligt det som har hänt och ingen förtjänar att dö. Me yttrandefrihet och hån är två helt olika saker, många tycks blanda ihop de två just nu.

Jag tycker också att det är rätt anmärkningsvärt att Frankrikes historia som kolonialmakt inte heller diskuteras i detta sammanhang.
Vi får inte glömma Frankrikes långvariga kolonisering av länder i bland annat Nord Afrika, där många av de muslimer som idag bor i landet kommer ifrån. De misstänkta gärningsmännen skall enligt uppgifter ha rötter därifrån.
Vilka post-koloniala strukturer finns i Frankrike idag? Hur ser staten Frankrike på dess historia och hur påverkar de medborgare och diskursen kring muslimer som minoritet?
Förutom anti-muslimska budskap så finns det också gott med exempel på den ”evige juden”-nidbilden med krokig näsa (som araber – ett annat semitisk folk fick dela i CH’s bilder).
CH publicerade också många homofoba och sexistiska bilder.
Serietecknarnas död förvandlar inte dessa bilders innehåll. Vi måste fortfarande kritisera och analysera deras verk.

Tycker det som Lo tar upp angående det koloniala/post-koloniala är intressant och extremt anmärkningsvärt att media varken här eller där diskuterar. Alla de unga, 2:a, 3:e, 4:e generationens ’invandrare’ från tidigare kolonier, som växer upp totalt alienerade och stigmatiserade i Frankrike.
Det är också anmärkningsvärt att det gång på gång nämns att de senaste dagarnas fruktansvärda dåd är det blodigaste på fransk jord sedan andra världskriget, vilket igen och igen totalt osynliggör de hundratals algerier som under en fredlig demonstration mördades av fransk polis, för femtio år sedan, i centrala Paris:
http://www.voxeurop.eu/en/content/article/1066201-long-history-forgotten-massacre
(Kan säga mycket om detta, har bott många år i Frankrike och genom Charlie Hebdo-saken blir det så tydligt hur lite man i Skandinavien vet och förstår av fransk kultur, kontext och historia som bär mycket extremt paradoxalt och kolmplext i sig.)

För mig handlar det om att det måste vara okej att säga och göra även provocerande saker. Det är en sak att debattera om rätt eller fel, men att hota och döda någon pga det kan vi nog instämma i är sjukt.
Vad ska vi göra, sluta med vissa saker för att en viss maktfullkomlighet säger att det inte är okej? Vad är nästa grej?
Jag har mycket hellre ett öppet samhälle med debatt än ett samhälle där man är rädd att uttrycka vissa saker för att man kanske blir mördad/mordhotad annars.
Det är fullt möjligt att nå utveckling genom debatt, titta bara på kvinnorörelsen. Inte så många kvinnor som gick och mördade män i kvinnokampens namn eller?
Ett samhälle utan debatt men med våld – nej tack.
Att jag själv inte skulle ritat något sådant har ingen betydelse. Min rätt är inte större än någon annans så länge det inte handlar om fysiskt våld.

klart det är helt orimligt att bli mördad för att man sagt nåt provocerande eller förolämpande eller för att man är rasist eller allmänt dum i huvudet. men det betyder ju inte att man måste kränka folk bara för att man kan och får liksom?
Jag tycker inte vi ska sluta kränka människor pga fanatiker som hotar oss utan pga det är moraliskt rätt att vara medveten om sin position och att inte sparka på redan utsatta grupper. Jag förespråkar inte censur, men tycker att alla har ett ansvar för hur vi uttrycker oss.

Sen handlar det också om att journalistiken inte kan göra sitt jobb för att det finns idioter som mördar dessa i syfte att tysta ner. IS-män har halshuggit x-antal journalister. Enligt dom själva är det gjort med något slags gudomligt motiv. Vari ligger faran att diskutera det om det nu är möjligt att vara både antirasist, för öppenhet och kritisk mot extrema krafter?
Var det några ”vanliga” muslimer som gjorde/gör detta? Nej. Så varför blanda in dem som faktiskt kan visa kränkthet utan att döda? Det handlar inte om muslimer eller judar eller whatever utan om maktfullkomlighet.

Det här är problematiskt för satir har alltid sparkat åt makten och åt sånt ingen annan tar i. Att teckna satirer om Islam som är en världsreligion att räkna med, är det att sparka neråt? Eller gäller det att inte sparka på Islam i västvärlden bara? De sparkar lika mycket åt Kristendomen som i och för sig är accepterad i vår del av världen men även mot Judendomen. Är Islam en helig ko i väst eller ska man kunna skämta även grovt om den religionen? Tanken med satirer är väl att väcka debatt och provocera grovt. Du själv har ju ofta provocerat för att skapa debatt. Är det inte samma sak?
Jag hajar grejen med makt men Islam har makt, det är väl västvärldens andra största religion eller? Klart folk upprörs av provokationer men ska man sluta att provocera? Jag citerar här: ”Frågan nästan varje satiriker, varje komiker får och är trött på är. Kan man skämta om allt?
Ja, ja och åter ja.” Özz Nûjen Länk till artikeln: http://www.expressen.se/kultur/darfor-ska-vi-skratta-terrorismen-i-ansiktet/
Jag tenderar att hålla med även om jag ofta blir provocerad av komedi och satir etc., så ska man få göra narr av allt även det som är heligt för många och det som är hemskt. Det skapar debatt och jag tror att det är en viktig del i ett öppet samhälle. Vi har ju lagar att följa och hetsar någon mot en folkgrupp så ska rättssamhället ta och straffa det och på så sätt skapas mer debatt om kränkningen och om de lagar vi har. Jag tycker inget ska vara en helig ko, för bara för att saker slutar publiceras så betyder det inte att dessa tankar inte finns i samhället. Att förneka att det finns rasistiska nidbilder och föreställningar leder ingenstans tror jag. Publiceras skiten stå kan debatten tas i alla fall. Jag är väldigt kluven och det här är spontana tankar som inte är huggna i sten för mig, ska bli intressant att se hur andra tänker här.

Ja kan hålla med dig men samtidigt är det intressant att många som nu höjer röster för att CHs osmakliga satirbilder ska få publiceras också tyckte att det var rätt att ta bort den svarta dockan och jude-kariatyren i Kalle Ankas jul. Var ligger skillnaden där undrar jag? Håller med LD om att yttrandefriheten inte bör användas för att förolämpa.

Jag ställer mig bakom detta citat av evelyn hall ”I disapprove of what you say, but I will defend to the death your right to say it”.
Jag förstår samtidigt vad du menar med att ofta gömmer sig rasister och allmänt kassa förolämpningar bakom yttrandefriheten men anser att det är svårt att inskränka yttrandefriheten på ett tillfredställande sätt.

Är det verkligen någon av er som kommenterat som läser tidningen eller gör ni en bedömning utifrån senaste dagens händelser och de bilder ni har sett i andra tidningar/googlat fram?

Då kan man säga det istället för att plötsligt hylla tidningen världen över. Himla fånigt att alla plötsligt älskar en fransk satirtidning bara för att muslimer gett sig på den.

Det blir ju ofta ganska onyanserat när journalister och media ska rapportera om något som hänt journalister eller media. Jag håller verkligen, för en gångs skull, med LD helt och fullt. Det var osmakligt och grovt. Ingen ursäkt att mörda men det finns fler sidor än en.
Jag blir så trött på att vissa har obegränsad yttrandefrihet och andra inte har någon, som tex Björn Söder…

Vi har i Sverige något slags punknazi-motsvarighet till dessa gubbar i Dan Park. Som kan håna makten men som minst lika ofta håller på med ren nazipropaganda. Han sitter just nu dömd för hets mot folkgrupp för grovt rasistiska bilder som ansetts kränka de avbildade. Det tycker jag är helt riktigt. Yttrandefrihet är inte ovillkorlig utan måste avvägas mot andra människors fri- och rättigheter, detta är alltså ett rent juridiskt faktum som jag ställer mig helt bakom. Det är väl det man måste ta med i beräkningen tänker jag, att bilder likt Charlies inte nödvändigtvis behöver släppas igenom i ett demokratiskt samhälle, beroende på vilka de kränker och hur illa. Det betyder ju givetvis inte att man förespråkar något slags våld.

Muslimer är utan makt? Jag tror det är du som generaliserar och ser på alla bruna människor som offer, precis som många feminister gärna alltid ser kvinnor som offer. Man ska inte behandla folk olika, och ta i vissa med silkesvantar bara för att de råkar ha en viss hudfärg. Vad brukar man säga om det här med ”vi och dom”?
Sen sa du i kommentarerna att man inte måste kränka folk för att man kan. Kränkning är dock väldigt subjektivt och ska man resonera som du gör så kan inte humor öht existera. Då måste man helt skippa yttrandefrihet.

Jag förstår hur du tänker, men idag kan jag inte vara förstående. Pressfrihet ska styras genom etik, inte rädsla där den som tar till våld styr vad som får publiceras, vare sig det är en grupp, en individ eller en stat. Jag tror dessutom att det kommer att hända igen.

Det var det vettigaste som sagts hittills. Själv blir jag skiträdd när jag läser om detta och liknande försök att styra och tysta journalister och andra som skriver.
Jag tänker också att den som känner sig i underläge eller upplever sig förtryckt och maktlös inte kommer ändra uppfattning för att den får höra att den tillhör en privilegierad grupp och därmed är rätt att sparka på, för det sparkas ju uppåt så då är det okej.
Det finns gott om såna män och en hel del av dem kallar sig anti-feminister. De känner sig oerhört provocerade och kränkta av det feminister skriver och somliga av dem delar ut dödshot, våldtäktshot, terroriserar kvinnor och deras familjer samt ringer till privata hemnummer och dyker upp där kvinnorna befinner sig.
I Sverige har vi inte haft någon dödsskjutning av feminister ännu, men på andra håll i världen händer det. Så när kommer det hända här? Jag drar paralleller mellan detta och det som hänt i Frankrike. I båda fallen handlar det om män som tar till dödligt våld för att hämnas på och tysta de som skrivit något de inte gillar.
Oavsett hur olämpligt någon uttryckt sig är det här ett hot mot demokratin. Det är aldrig rätt väg att gå. Och det spelar ingen roll att vi tycker att vi slår uppåt och de neråt för de som anser sig drabbade tycker alltid att det slagits neråt.

I teorin kan man väl hålla hur många tankar som helst i huvudet samtidigt, men att teoretisera och tycka så här dagar efter massakern – hur fasiken orkar man?! Hade detta hänt på Sveriges Radio eller liknande hade vi gått i landssorg, och det är väl ungefär det jag vill göra just nu. Allt är bara skit. Inget kan stå i relation till denna massaker, och att dra upp yttrandefriheten hit och dit och vem som skändad vem känns bara så jävla futtigt. Ursäkta tonen.

Jag är övertygad om att LD hade nyanserat det inträffade om det var Dan Park eller Lars Vilks som blivit skjuten. Att dra in Sveriges Radio som en jämförelse tycker jag är rätt märkligt. Ponera att Dan Park blev utsatt för något liknande; då hade jag förfasats över skjutningen OCH SAMTIDIGT skrämts av det faktum att media ”skickat vidare” hans rasistiska och sexistiska bilder. Det är vad som sker nu, i Frankrike, vilket media i Sverige hakar på.

Jag är inte Charlie, men jag sörjer och fördömer dådet. Rätten att vara ett praktarsel är värt att försvara, men därmed inte sagt att jag tänker hylla praktarslets verk. Jo, det går att hålla två tankar i huvudet samtidigt. Jag blir nästan full i skratt när jag hör hur många som menar att de som inte delar deras syn på total yttrandefrihet borde tvingas hålla käften. Nästan, om det inte varit så skrämmande och sorgligt.

Charlie Hebdo har ALDRIG varit min grej. Har aldrig förstått humorn, det geniala och det relevanta med deras bilder. Jag som icke-muslim tog illa upp av många av deras karikatyrer, tyckte snarare att det spädde på bilden om islam och terrorister som en enhet. Dom kanske försökte få till en diskussion där man diskuterade om islam är synonymt med terror och krig eller om det är så att vissa individer använder islam som en ursäkt för att utföra terror och krig. Enligt mig verkade dom mest missa målet med sin bilder.
Men ALDRIG att det rättfärdigar att mörda de som jobbade på tidningen.

Charlie Hebdo har under de senaste 22 åren blivit stämda 21 gånger- 20 gånger av katoliker.
(källa Gerard Biard, Chefredaktör CH)
Det är bara att bildgoogla CH, så ser man ganska grova bilder på påven, gud, Jesus och diverse europeiska politiker i tillägg till nämnda bilder på profet och muslimer.
I Frankrike finns en lång och viktig tradition av kritik och satir. Man slår åt alla håll och kanter, ingen kommer undan. Tack och lov.
Det är, i min mening, inte undertryckta muslimer (Islam är för övrigt den andra religionen i Frankrike, efter katolicism) som blivit kränkta och därefter dödat/avrättat de 12 satirtecknarna- det är terrorister.

Problemet idag är kanske att islam förtjänt och oförtjänt får bära hund huvudet för mycket ondska i världen idag. Till skillnad från katolicismen som känns ganska blasé så är islam högst aktuellt, i media tex. Kristendomen har de senaste tusen åren varit normen i Europa och i koloniseringen. Krigen i Afghanistan och Irak bestod i krossa islamska terrorister.
Betyder det att alla personer i Irak tex var/är terrorister?
Hur många kyrkor kontra moskéer blir bombade?
Hur många muslimen blir trakasserade för sin religion kontra kristna, generellt i Europa?
Det är problemet i publiceringen av Charlie Hebdos bilder. Det rättfärdigar inte att mörda dom som ritade och publicerade bilderna. Det bästa sättet att poängtera hur illa man finner motivet vara är att stämma tidningen.
Men ska man jämföra olika religioner måste man också ta i aktning hur deras makt ser ut i samhället och hur deras medlemmar har det. Katolicismen och islam är religioner men dom existerar inte på lika villkor i vårt samhälle.

Som han skrev på sin blogg ganska nyligen, vilket nu är ganska relevant angående Lady Dahmers (och Vardagsrasismens) viktbetoningar på frågan:
””‘Je suis Charlie’ [Jag är Charlie]. It’s a phrase in every newspaper, in every Twitter feed, on demonstrations in cities across Europe. The expressions of solidarity with those slain in the attack on the Charlie Hebdo offices are impressive. They are also too late. Had journalists and artists and political activists taken a more robust view on free speech over the past 20 years then we may never have come to this.

The irony is that those who most suffer from a culture of censorship are minority communities themselves. Any kind of social change or social progress necessarily means offending some deeply held sensibilities. ‘You can’t say that!’ is all too often the response of those in power to having their power challenged. To accept that certain things cannot be said is to accept that certain forms of power cannot be challenged. The right to ‘subject each others’ fundamental beliefs to criticism’ is the bedrock of an open, diverse society. Once we give up such a right in the name of ‘tolerance’ or ‘respect’, we constrain our ability to confront those in power, and therefore to challenge injustice.
Yet, hardly had news begun filtering out about the Charlie Hebdo shootings, than there were those suggesting that the magazine was a ‘racist institution’ and that the cartoonists, if not deserving what they got, had nevertheless brought it on themselves through their incessant attacks on Islam. What is really racist is the idea only nice white liberals want to challenge religion or demolish its pretensions or can handle satire and ridicule. Those who claim that it is ‘racist’ or ‘Islamophobic’ to mock the Prophet Mohammad, appear to imagine, with the racists, that all Muslims are reactionaries. It is here that leftwing ‘anti-racism’ joins hands with rightwing anti-Muslim bigotry.

What is called ‘offence to a community’ is more often than not actually a struggle within communities. There are hundreds of thousands, within Muslim communities in the West, and within Muslim-majority countries across the world, challenging religious-based reactionary ideas and policies and institutions; writers, cartoonists, political activists, daily putting their lives on the line in facing down blasphemy laws, standing up for equal rights and fighting for democratic freedoms; people like Pakistani cartoonist Sabir Nazar, the Bangladeshi writer Taslima Nasreen, exiled to India after death threats, or the Iranian blogger Soheil Arabi, sentenced to death last year for ‘insulting the Prophet’. What happened in the Charlie Hebdo offices in Paris was viscerally shocking; but in the non-Western world, those who stand up for their rights face such threats every day.
What nurtures the reactionaries, both within Muslim communities and outside it, is the pusillanimity of many so-called liberals, their unwillingness to stand up for basic liberal principles, their readiness to betray the progressives within minority communities. On the one hand, this allows Muslim extremists the room to operate. The more that society gives licence for people to be offended, the more that people will seize the opportunity to feel offended. And the more deadly they will become in expressing their outrage. There will always be extremists who respond as the Charlie Hebdo killers did. The real problem is that their actions are given a spurious moral legitimacy by liberals who proclaim it unacceptable to give offence.
””
https://kenanmalik.wordpress.com/2015/01/08/je-suis-charlie-its-a-bit-late/

Mm, vi tänker olika. Jag tänker att tolv människor precis har dött och alla våra försök att i dagsläget teoritisera kring händelsen bara blir smaklösa. Särskilt eftersom knappt någon av oss antagligen har känt till denna tidningen särskilt länge. Jag är kluven till censur i största allmänhet, och särskilt när det kommer till satir, men i vilket fall orkar jag inte ta en sådan här debatt redan nu, kanske av någon sorts respekt för offren(?) Men visst kan man sätta igång och tycka redan idag, fast då tycker jag nog att man bör granska sig själv först. Det finns något irriterande över att reagera först när människor gått lååååångt över gränsen. Reaktionen står liksom inte i proportion till ens tidigare engagemang. Jag menar plötsligt är man insatt, någon som tycker något i frågan(?) Var fanns det där engagemanget bara för några dagar sedan?! Bättre sent än aldrig kanske, men släpp då hellre fram någon som blivit kränkt av denna tidning ”på riktigt” än sitt och gaffla själv. Och eftersom jag inte känner till någon svensk satir av detta slag drog jag bara till med något journalistiskt (SR). Poängen var att hade något liknande hänt här hade folk nog inte orkat prata om det på samma sätt. Och jag vet att jag låter sjukt negativ och jag är ledsen för det. Jag beundrar verkligen LD för hennes outtröttliga driv och schysta attityd – därför var min kommentar egentligen inte riktad till henne egentligen utan till Sverige i största allmänhet. Jag älskar detta land, men ibland tycks det bara för mycket. Och från alla möjliga olika håll dessutom! I grund och botten är vi säkert av samma åsikt du och jag, men med den lilla skillnaden att jag helst ser att folk inte tycker någonting precis efter en sådan här grej annat än att allt jävligt sorgligt. Att publicera tidningens teckningar hit & dit är också att tycka något, vilket för mig känns minst lika lika dumt. Jag vet inte, det skulle bara vara så skönt om alla höll tyst, åtminstone i några dagar. Att sörja och objektivt rapportera måste man ju få göra, men det är ungefär på den nivån jag tycker att det ska ligga just nu.

Mycket bra inlägg.
Har svårt att relatera till de som blir kränkte för sin tro eftersom jag själv är ateist. Men jag gissar att de som är troende känner en stark kärlek för sin/sina gudar och sin religion, och jag vet att jag skulle bli väldigt upprörd om någon jag älskade blev kränkt på ett sådant sätt.
Självklart inte det som hänt okej någonstans men bra att tänka ett steg längre.

Hej. Du spenderade dina soc-penar på dåligheter så du förtjänade det säkert.
Hej. Du hade kort kjol så du förtjänade det säkert.
Hej. Du ritade kränkande bilder så du förtjänade det säkert.

Ingen har skrivit att ngn förtjänade att bli mördad! Herregud att de blivit utsatta för terrorism och att folk blivit mördade är helt fruktansvärt!!! Rättfärdigar ändå inte att media idag sprider deras rasistiska bilder.
Mord=fel.
Rasism=fel.
Spread the fucking love i stället!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *