Kategorier
diskussion & debatt

Du kan inte spara dig till bättre ekonomi om du inte redan har bra ekonomi från början

Jag tänkte att jag fortsätter på ämnet fattigdom och utsatthet. Det finns nämligen en föreställning, nej tre förresten, om att fattiga skulle sluta vara fattiga om de bara gjorde som rika gör och det vill jag göra upp med.

Till exempel så verkar många i sin enfald tro att:

1. …folk blir eller är fattiga för att de är dåliga på att hantera pengar alt. slösar bort dem på fel saker.

2. …alla kan spara ”om än så lite” och att detta skulle göra någon skillnad ekonomiskt för den som är fattig.

3. …man blir rik om man är ekonomiskt kompetent, bra på att snåla och hantera pengar.

Som vi konstaterat redan så blir en låg inkomst inte högre bara för att du blir bättre på att vända på kronorna. Du kommer fortfarande ha en låg inkomst och pga detta begränsade resurser och möjligheter.

Jo du kan förvisso välja att flytta till ett torp utan el och rinnande vatten ute i skogen nånstans på landsbygden med flera timmars pendlingstid och odla dina egna grödor och få ner dina kostnader dramatiskt (eller varför inte en pappkartong om du verkligen vill få ner onödiga utgifter herregud var inte så jävla BEKVÄM NU!) men det känns inte heller riktigt hållbart och om inte annat så skulle det kräva en massa tid som du kanske inte har eller behöver till annat. Ungefär som när människor med mycket pengar och tid tycker att man som ensamstående småbarnsmorsa med två timmars pendling om dagen ska börja odla och förvälla sina egna jävla bönor och laga mat från ”grunden” pga detta tydligen ska vara så himla mycket billigare.

Som om tid inte var pengar och som om tid inte var ett jävla privilegium som man kanske kan kosta på sig om man har resurserna att kunna ”prioritera” bort andra saker i livet som tja typ existentiell ångest över att räkningarna kanske inte kommer kunna betalas denna månad heller. Men ok, betala lilla Rut för att sköta din städning så har du ju all tid i världen att förvälla bönor. Sen tar du en spadag med väninnorna på det. TANKA ENERGI, fast just ja de som inte har några pengar får väl unna sig en halv gurka över ögonen i en sunkig tunna därute i torpet. Nä vet ni vad.

”Men 100 kronor är också pengar! Alla kan ju lägga undan nåt!” Du kan aldrig spara dig till en bättre tillvaro om du inte redan har väldigt mycket pengar och resurser till hands. Det spelar ingen roll om du lägger undan varenda krona som blir över när du knappt har nåt över i slutet av månaden. 100 kronor växer inte. 200 kronor växer inte heller.

Men låt oss för argumentationens skull låtsas att alla kan spara 200 kronor i månaden. På ett år så blir detta 2400 kronor. På tio år har de växt till 24000 kronor. Det är ingenting. Det kanske är mycket om du fick dem i handen idag, men att vänta och dra in och snåla och vända på kronor under tio års tid för att få ihop till en summa pengar som kanske räcker till nåt lyxigare nöje för familjen…. det är inte värt det. För att få ihop pengar till något mer hållbart som en insats till en lägenhet så får du spara i 40 år.

”Storhandla!” Nej men lessen hörru men har man ingen bil (”Men du kan ju cykla med ryggsäck på ryggen ju” asså nej men NEJ sluta nu) och bor där det är längre till affärerna så är det inte så jävla enkelt att storhandla. Speciellt inte när man precis hämtar två ungar från förskolan och behöver skynda hem med den där bussen som går varje halvtimme så ungarna får mat i magen innan det är läggdags. Dessutom så är det svårt att bunkra upp med varor som det är sänkt pris på eftersom att man helt enkelt inte har de extra pengarna över just då. Du kan inte köpa tre för två om du bara har pengar till en. Många fattiga behöver handla mat kortsiktigt för det helt enkelt inte finns några större summor till storhandling att tillgå.

Ett av mina favoritråd är det där om att köpa bättre kvalitet. (med ”favoritråd” så menar jag det sämsta jävla rådet jag nånsin fått). Jo, men såklart dyrare kläder i bättre kvalitet håller ju längre. Köp en jacka för 2000 spänn så håller den ju ett tag och det är ju mer ekonomiskt ju! Mycket bättre och miljövänligare (jo lite skuld skadar ju inte) än att köpa en ny varje säsong som bara går sönder. Jo men visst men om man inte kan dra 2000 spänn ur arslet då? …”ja men spara….” JAG BEHÖVER JACKA NU. Det är vinter nu. Jag kan inte vänta till sommarn för att köpa nåt på rea för mina sparpengar som tog ett år att spara ihop till. Barnen fryser! De behöver skor. NU.

dyrt att vara fattig

Läs gärna Lisa // Mondo Kanels senaste inlägg ”Stackars stackars stackars” om just rika som ger råd till fattiga om hur de bäst ska förvalta sina pengar. 

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Du kan inte spara dig till bättre ekonomi om du inte redan har bra ekonomi från början”

Jag har vänt på varenda krona sedan jag började studera i höstas. Innan dess hade jag gått två år på konstskola med extrajobb vid sidan av, och innan dess haft ett hyfsat heltidsjobb som ändå täckte, hyra, mat, räkningar, sparande, och nöje.
Nu misslyckades jag med den tenta jag behövde ha för att kunna fortsätta få studiemedel, vilket innebär att jag inte får något nu i januari, utan förmodligen först i mars då omtentan är i slutet på nästa månad. Kul.
Sparpengarna har redan stadigt dalat nedåt, och nu har jag knappt någonting alls kvar.
Så jag blir natuuuuuurligtvis jätteglaaaad över dessa jävla råd, för gubevars, jag får väl skylla mig själv när jag inte planerade mitt liv fem år framåt!

Så jävla bra att du skriver det här. Men så jääävla deprimerande att folk inte fattar?! Blir så jävla less och deppig på alla medel svenssons och ”rika” som inte VILL fatta. Som tycker att allt är så jävla enkelt och lätt. Som älskar rut och rot och suckar över ev skattehöjningar. Ja, det känns ju verkligen för jävligt om fler fick det bättre…
Heja LD!!

Precis det här försökte jag förklara för min morsa när jag fick 6500 kr av soc att betala hyra, el, internet, kläder och mat för (samtidigt som jag hade CSN-lån som skulle betalas in även om Soc vägrar betala sånt…) och hon tyckte liksom att jag skulle spara. Vad skulle jag dra in på? Mat? Hyra? El? Jag köpte ju kläder typ en gång om året om jag hade tur. Hon satt ju där med en full månadslön och sin mans lön på typ 35 000 kr. Han gav henne 5000 kr i månaden som hon kunde göra vad fan hon ville med. Men JAG skulle minsann försöka spara.
Fuck you, kände jag.

Har väldigt svårt att förstå föräldrar som är så där okänsliga mot sina barn. Självklart vill man inte curla vuxna barn och lära dem att morsan kan man alltid utnyttja men i detta fall låter det helt sjukt. Mina föräldrar stack alltid till mig och mina barn något när de visste vi var i stort behov och detta hade de igen när de själva blev sjuka och fattigpensionärer och det blev vår tur att ställa upp på dem vilket vi verkligen gjorde. De hade aldrig mycket pengar, det gick precis runt men de var alltid frikostiga och generösa med det lilla de hade.

Åh alltså JA! Jag stör mig som fan på alla dessa ”smarta” människor som ska komma med tips som ”om du bara köper havregryn för tio kronor paketet och bara äter gröt varje månad kommer du ha råd med en Thailandsresa efter några år, visst är jag smaaart och duuuktig som hjälper dig? Varsegod!”. Nu är det fyra år sedan jag var i riktigt ekonomisk knipa, sedan dess har jag klarat mig, enligt mina egna mått mätt, helt okej.
En riktigt värdelös sak med att vara fattig är kläderna. ”Det är bara rika som har råd med slit- och slängkläder” har jag hört någon säga, och det är sååå sant. Jag levde med slit- och slängkläder hela min barndom. Billiga kläder som gick sönder efter att ha tvättats X antal gånger, eller som fick en reva och inte gick att laga. Jag vågar inte ens tänka på hur mycket pengar som gick åt av de där 99 kronorna vi betalade för varje klädesplagg som sen fick slängas.
Är man fattig behöver man dyra kläder som håller i en evighet. Nu kanske någon tycker ”om ni hade sparat pengarna för de billiga plaggen och istället köpt dyrare kläder hade ni ju sparat pengar”, jo men, jag var ett barn och jag växte. Jag behövde nya kläder. Hade vi köpt en overall för 2000 hade jag ändå bara kunnat använda den en vinter, sen skulle vi kanske kunnat sälja den på loppis för max någon hundralapp, om någon var så generös.

Vilket bra inlägg!
Jag har försökt förklara det för min man. Tog exempel när jag inte hade råd att köpa dyra bra vinterskor/stövlar utan fick köpa billiga som gick sönder efter en säsong. Han menade på att det lönar sig att köpa dyra. Ja visst! Det gör det men när pengarna inte finns?!
Det verkar så oerhört svårt för dem som aldrig varit fattiga.Jag fattar inte varför.
Stör mig också på dem som så ofta säger ”jag har inga pengar” så vet msn att det finns massor på sparkontot och det som menas är bara att det inte finns så mkt på lönekontot. Det är så föraktfullt.

Håller med, det där sista om folk som kallar sig panka när de har ett fett arv på sparkontot eller pengar från pappa etc (”ja men de ska jag ju ha till när jag köper lägenhet,de kan jag ju inte röra!”) Och snålar och beklagar sig. Kan inte acceptera deras pengaångest. Förstår att de inte menar något illa, men för någon som aldrig haft något att falla tillbaka på sticker det i ögonen att ha förmånen att se en klump pengar som något oberörbart.

Jag och min sambo har precis kommit från en pissig ekonomisk situation. *peppar peppar*.
Ibland fick vi 200:- över en månad. Visst, vi hade kunnat spara det, men å andra sidan kändes det jähävligt gött att bara få köpa en jävla pizza för en gångs skull. Eller chips, dipp och läsk. Och det var värt det, för vi fick nåt att se fram emot. Även om vi gick miste om 200 på sparkontot.
Såna där råd. Bespara mig det. I alla fall när jag inte har bett om det. Fast vill aldrig få ”rådet” att köpa kvalité, för även om jag ville/vill så kan jag inte.

Jag vill bara tacka för dina texter om oss fattiga bidragstagare.
Är en arbetssökande, ensamstående mamma som lever på soc.
Alltså en parasit. En sån där misslyckad människa. En fattig, skuldsatt sak.
Att få läsa om andra får min egen vardag att inte kännas lika ensam.
Så tack.

Känner samma sak. Så tack ld <3
Har alltid känt mig mindre värd än alla andra och misslyckad men sen märker man att man inte är ensam att va i den situationen man är i.

Oj oj oj här var det pessimistiskt! Jag är den som cyklar till Willys med ryggsäcken mitt i vintern för att få låga matkostnader. Har inga barn än och är student. Är inte orolig trots att jag lever på lån och kommer arbeta inom ett relativt lågavlönat yrke. Jag tror mycket på ekonomisk planering och att minska mina utgifter! Att budgetera, skippa småköp på stan/i kafeterian/närköpet, välja ett billigt transportsätt, planera sina köp kommer man långt på! Det tar kanske ingen ur total fattigdom men ger lugn i sinne. Individens förmåga bör ej underskattas!

Berätta MER om DIG Julia! Det är så jävla intressant vad man förstår om fattigdomens logistik när man har student-turistat den. Och ingen är ju intressantare än DU, Julia. Det är därför du gillar att prata om dig själv så mycket, jag förstår det.
Det här är inte ens min fight. Jag har det helt okej. Jag har varit den där personen som gick (varje cykel jag skrapade ihop till blev stulen eller vandaliserad – när det dyra låset hindrade stöld – i mitt kackiga bostadsområde) med ryggsäcken till Willys fem km bort, på den tiden det var knackigt.
Jag har också varit student och som student hade jag jävligt mycket TID. Som student hade jag tillgång till studentrum som kostade nada och el och värme ingick. Som student behövde jag aldrig bo längre från min dagliga id än att jag kunde gå.
Jämför _förihelvete_ inte studentlivet med institutionaliserad fattigdom! Gör dig inte dummare än du är, det är redan pinsamt.
Och du. Vi som inte har barn… Är det _en_ sak jag kan hålla med om att vi ska hålla käften om så är det i diskussioner om att vara fattig när man har barn. Det är garanterat en helt annan jävla sport än att leka Dickens med studiebidraget. Din jävla flane.

Asså det här med att fattiga borde lära sig använda pengar bättre… Det här är min egen personliga situation, do no yelling please. Jag är av uppfattningen att fattiga kan hantera ekonomin bättre, och prioritera. Det fanns många fattiga där jag växte upp, och där var barnen prioriteringen. Säger inte att rika inte prioriterar sina barn, men de rika barnen hade inte vad vi hade. Julafton och födelsedagen var magisk, för det var enda gångerna en fick presenter och paket, rika fick det ofta som kompensation för föräldrarna inte hade tid. Fattiga barn hade gifta föräldrar, de rika skiljde sig. Men ja, vi barn blev retade av både vuxna och barn p.g.a. fattigdom, likaså föräldrarna. Men jag var lycklig som barn.
Jag vill även säga att i och med fattiga vrider på varenda krona och kanske därmed har färre slösaktiga utgifter, ursäkta mig men man MÅSTE inte gå på spa varje helg, och därmed är mer ekonomiska. Men ja, H&M kläder och skor från COOP FORUM är ju fel… (Min fejkade skinnjacka för en 500:- är inne på sjätte året)

Håller med för egen del. Jag tror konsumtionsmönster handlar delvis om det sociala arvet man får av sina föräldrar. Min mamma sparade in så mycket som det gick, allt köptes på rea, maten var av det billigaste märket och cykeln vann kommunaltrafiken året om. Jag har blivit lika både i gott och ont, väljer alltid det billigaste alternativet då jag handlar men försöker vänja mig vid att jag också kan köpa det som är gott, bara för att jag kan. Nu när jag har studielån är jag mycket slösaktigare än då jag levde på mindre… Hade en kompis som levde tvärtom, slösade på märkesvaror då lönen kom och hade tomt konto i två veckor. Förstås är det en annan sak om man lever på existensminimum, då blir valen färre och sparsamhet ett tvång snarare än ett tecken på sund privatekonomi.

Det är sant, jag köpte en massa linnen och t-shirtar på rea på Åhléns år 2005, de kostade typ 19 kr/st och jag köpte typ en i varje färg bara så att jag hade lite baskläder. Typ 11 stycken köpte jag, och sju av dessa använder jag fortfarande 🙂
Sen handlar jag en del på second hand, och kläder som har märkena Impuls, Hennes och Mauritz, Sinclair by Kappahl, Number one by Kappahl, såna där retromärken från de billiga svenska kedjorna verkar hålla för alltid, det är kul 🙂

DENNA JÄVLA SPARAHETS! Får ångest upp till öronen om att höra alla som sparat till framtida lägenhet osv. Oftast har dem inte sparat själv utan har fått av mor och far, och sen ser dem det som en självklarhet att alla andra också ska ha ett sparkapital och har man inte det är man slarvig och dum. Nej, jag flyttade hemifrån när jag var 18 och hade direkt en dyr hyra att betala, mina föräldrar sparade aldrig ett öre åt mig. En gång sparade jag ihop 20000 kronor under 2 år och la på en resa, min största bedrift någonsin och så jävla värt det, men ibland har jag ångest för kanske skulle sparat dem ännu längre…FAST NEJ JAG VÄGRAR FAN HA ÅNGEST jag gjorde någonting som är få förundrat och jag är så jävla tacksam och jag förstår att inte alla ens har möjligheten att spara vad jag gjorde SÅ FUCK YOU MORALSVERIGE! Det är klart att det är lätt att spara om du får över varje månad men nej jag tycker ingen ska leva på spagetti för att inte bli dömda av samhället eftersom dom ej har ett sparkonto.

Någonting jag reagerar på i alla sådana här diskussioner är det ständiga pratet om barn. Barnlösa får inte kalla sig fattiga för de har minsann inga barn att ta hand om. Det blir liksom en hets mitt i allt tal om empati och förståelse. Vem är mest fattig? Vem lider mest?
Sedan är ju en annan tanke att det faktiskt inte är en rättighet att ha barn. Självklart kan man ha goda förutsättningar när barnet blir till och sedan hamna i en annan situation. Eller andra skäl till att det blir som det blir. Men, åtminstone på mindre orter, så tycks folk skaffa barn utan någon längre plan. För att de vill ha en unge eller för att det är det man ”ska” göra. Ibland ett helt drös barn. Det verkar konstigt med de som har det tufft och går på soc och mitt i allt skaffar barn. Det känner jag kan vara oansvarigt och dumt, men det kanske finns andra mer nyanserade sätt att se det som jag inte tänkt på?

Jag är barnfri men jag har inga problem att se att:
* barn händer. Oavsett om vi andra tycker det är en bra idé eller inte.
* fattigdom som (någorlunda sund) förälder är en helt annan situation en den jag befann mig i som barnfri fattig.
Det behöver inte bli förtrycksolympiad för det. Jag var fattig när jag var fattig. Ingen har sagt att jag inte fick kalla mig det. Men det är såklart inte bara ångesten över ansvaret – pengarna måste räcka till så mycket mer för en förälder. Det säger sig självt.
Mänsklighetens historia är en enda lång räcka människor som skaffat barn under krig, naturkatastrofer, diaspora, farsoter och hungersnöd. Men nu helt plötsligt sprids den här uppfattningen att det är förbehållet dem som belönas av innevarande, orättfärdigt system. Man kan ta det beslutet för sig själv (det har jag gjort) men jag är generellt iffy om att försöka begränsa eller skamma bort andras prokreation p.g.a historia. Särskilt i dessa tider när nassejävlarna redan vädrar morgonluft.

Ser två problem här, för det första så kommer sällan dom ”goda” råden från dom som själva är fattiga. Typ att alla arbetslösa skall sluta röka, vad fan menar dom, blir man röksugen om man får sparken. Ingen frågar någonsin om arbetslösa verkligen röker mer än dom som har jobb och varför skulle dom göra det egentligen.
Sen finns det en annan sak som är väldigt fult att diskutera, folk som är fattiga är oftast mycket bättre på att hushålla än vad som påstås.
Tänk alla som blir av med jobbet och skall leva på halva lönen, bara att ta fram rödpennan och sätta ett stort jävla streck över allt som inte är mat och hyra. Hur går det med dom företagen man stryker över och deras anställda.
Att säga som det är att fattiga ”bojkottar” små företag eftersom dom inte har råd är väldigt fult, men det är dom som drabbas värst, banker, hyresvärldar och Willys klarar sig.
Vi har idag inflation som ligger på minus och en ränta på noll, vad vi behöver är inte att det skall vara lättare att säga upp folk utan efterfrågan och då skapas nya jobb.
Det enda sättet att nå dit är en rättvisare fördelning så alla har råd att konsumera.
Får en fattig 500 kronor i månaden så kommer hen att konsumera och skapa sysselsättning.
Får en VD en miljon kommer han inte att köpa tre nya bilar och ta dom till jobbet eller äta tio luncher till om dagen.

Jag har varit en del av prekariatet större delen av mitt vuxna liv. Det första året (åren?) kanske det kan vara lite spännande, man känner sig smart och duktig när man klarar att bara handla second hand, på Willys och att cykla överallt.
Men så går åren, och det är inte så jävla roligt längre.
Man slutar gå till tandläkaren, det är bland det första som ryker.
Sen går man inte till vanlig läkare heller, både besök och medicin kostar.
Man ger upp tanken på att nånsin ha ett körkort. Eller en bil.
Man går inte på gym. Man tränar inte på egen hand heller, för träningskläder och utrustning kostar.
Man flyttar aldrig, om inte till mindre och billigare.
Man ser folk omkring en åka på semester både på sommaren och vintern. Själv går man hemma.
Har man tur är man den som får jobba lite medan de lyckliga har semester.
Man lagar hålen i jackornas fickor och lappar jeansens knän.
Man köper bara kött ibland på söndagkvällar när Willys har extrapris på det som börjar bli gammalt.
Man börjar gråta om man råkar trycka på biståndsknappen när man har pantat burkar.
Man läser högskolekurser för att inget annat alternativ till inkomst finns. Man skjuter det faktum att studiemedlet ska betalas tillbaka en dag framför sig.
Typ så.

Väldigt väl beskrivet.
Räkna inte med att världens Julior begriper, ens efter denna pricksäkra beskrivning. Jag hade en gång en liknande utväxling med en kvinna som visste precis hur man är fattig, för när hon läste till läkare i USA på sina föräldrars bekostnad så blev det ibland lite knackigt med fickpengar i slutet av terminerna… Visst, hon bodde på campus nära allting och behövde inte ägna sin tid åt att ta bussar mellan tre deltids- eller timm-jobb och en avlägsen förort för att täcka hyran, men hon visste ändå hur en person i den situationen skulle använda sina pengar. Själv cyklade hon ju och det var ju bara kul.
De fattar helt enkelt inte och de fattar inte hur fattigdom maler ner för de har aldrig utvecklat inlevelseförmåga.
Och det här jävla cyklandet gör mig förbannad på en helt anna nivå. Jag cyklar. Jäpp det gör jag. Men jag har ett val. När det regnar för mycket kan jag låta cykeln stå. Blir det snökaos kan jag meddela chefen att jag måste jobba hemifrån. Om jag inte känner för att cykla till affären så kan det vänta. Att ge sig ut i spöregn, halka, kolmörker, bristfälliga cykelvägar, aggressiv biltrafik på cykel för vad man vet är knappt med lön för hyran… Vad gör man om man bor där det blir för djup snö för cykeln? Köper en spark för femtonhundra man inte heller har? De här mupparna tänker helt enkelt inte igenom innan de öppnar munnen. De har för bråttom att utropa sin präktighet.

Jag tror att hetsen på fattiga grundar sig i att flera personer som inte alls är fattiga tycker att dom är det. T.ex. lyxfällantyperna, de brukar ha en ok lön som många bara kan drömma om, och ändå tycka att de måste kompensera lönen med lån. Bara för att man inte har råd med allt man vill ha nu så är man inte fattig.
Fattig är man om man efter hyra och mat har under 3000kr kvar om du är ensamstående(tycker jag). Sen kommer flera tycka olika där, vissa tycker att det är lågt, andra högt med 3000kr.
Är du ensam och lever upp 10 000 i månaden så har du det bra.
Är du ensam och lever upp 20 000 så finns det utrymme att spara(och ja det finns folk som tjänar så mycket och tycker att de är fattiga).
I dagens konsumtionssamhälle har folk fått en skev bild av vad som är fattigt

Alltså en ”rolig” och högst märklig grej i detta kommentarsfält är att vissa (fullt seriöst) kommer med råd till fattiga. Hahaha jag döööör varje gång detta händer. Typ som när LD skriver ett inlägg om förtryck mot feta och de kränkningar de får stå ut med och jämförelsen med smala som också kan bli kränkta men att de INTE är för förtryckta.
Då är det alltid några smala jävlar som visst har blivit retade/ kränkta och mår dåligt.

Bara för att det GÅR att sänka standard och kompromissa och bara äta bröd och göra soppa av lök och potatis (och gräs) osv, och handtvätta i kallt vatten eller vad det nu kan vara, betyder inte det att det ska vara acceptabelt. Helt enkelt ska ingen behöva leva så och man kan ge hur många tips som helst på hur man ska smaksätta luft eller meditera sig varm men fokuset måste ju ligga på hur man istället kan underlätta för människor och BIDRA för att höja levnadsstandarden för de som har de svårt. Folk behöver skor och varma kläder, inte tomma råd om när på året de ska köpas eller vars de ska köpas. Folk behöver mat och värme, inte åter tomma råd om storpack eller hur låg temperatur man ska nöja sig med i sitt boende. Istället för att människor ska ”ta ansvar för sin ekonomi” och behöva vända på sin enda krona så måste handfasta lösningar till som tar människor ur fattigdom, hur svårt kan det va.

ja hur svårt kan det va?
Ge mig gärna några konkreta förslagpå hur DU tycker att vi kan lösa problemet!
Hur kan vi tillsammans se till att människor tar sig ur fattigdom?
För jag har mycket svårt att komma på ett sätt där den absolut största delen av ansvaret inte ligger hos individen själv.

Dumpstring är ju inne nu har jag hört. Snacka billigt! Kanske något för soc att rekommendera?
Skämt åsido… Jag tycker att det är gräsligt att fattiga får utstå skam och spott och spe och inte får någon verklig hjälp att vända sin situation. Men det går ju inte att dela ut hur mycket pengar som helst? De ska ju räcka även till mina läkarbesök för det är så systemet är skapat. Syrier på flykt måste få sin del när de kommer hit. Men det kanske inte är antalet pengar som inlägget handlar om?

Tjänar 10.000 i månaden efter skatt. För att få det att gå runt gör jag så här:
– flyttade ihop med kompisar. 4 tjejer i en 2a gick bättre än trott. Ena flyttade ut och nu bor vi tre stycken i en tvåa. Vi får ha respekt för varandra och bete oss bra så går det finfint att leva på mindre yta.
– storhandla. Ge upp ni som skriver att man inte kan storhandla när man är fattig. Jo, för de där 200kronorna som LD skriver om som ”man inte kan spara för det räcker ingenstans” – spara de där 200kronorna i tre månader så kan du storhandla en gång då! Det behöver inte ens vara 200. Allt som är ”över” i slutet av månaden, oavsett om det är 3 kronor eller 100, sparar jag för framtida handlingar etc.
– köttfri mat är ofta billigare. Linssoppa, linsgryta, linsbiffar, bönor, bönor i krossade tomater. Funkar fint om man inte är för kräsen. Lägg tid på att researcha och hitta de absolut billigaste maträtterna.
– drick alltid vatten istället för kaffe, te, juice. Nyttigt och bra.
– byt bort ditt abonnemang till ett kontantkort där du sätter in 100kr i månaden.
– prenumerera inte på tidningar, Spotify, gymkort, dyra tvkanaler. Läs en bok gratis från biblioteket istället.

Det roliga är när man ger ”spartips” till folk som har det bra. Hade en vän som tjänade rätt bra och alltid hade åsikter om hur fattigt folk skulle sluta vara fattiga. En dag beklagade hon sig över att de senaste månaderna hade varit så dyra (då hade hon dagen innan köpt ett par skor för 1000 kr) och att hon inte skulle ha råd att åka utomlands på semestern i år. Jag tog då upp allt hon vanligen sa, spara och inte köpa godis, inte gå ut, göra kaffet hemma, linsoppa, secondhandkläder, och hon svarade ”Men man måste ju få unna sig ibland”.

Jag undrar dessutom vad alla studenter gnäller på? När jag levde på 9800 kr (CSN + bostadsbidrag) levde jag som en kung. Jag bodde själv i en tvåa med två katter, pluggade och festade precis hur mycket jag hade lust med. Köpte kläder, mat och käkade ute ofta.
Visst, jag hade ingen kurslitteratur jag behövde köpa eftersom det gick att låna på skolans bibliotek. Men jag kunde ändå spara och inte sommarjobba om jag inte orkade. Så… Ska jag också komma med spartips till alla ”slarviga” studenter, för vi har ju varit i EXAKT samma sits, eller hur? Alla studenter bor ju precis likadant, med exakt samma hyra, elräkning, interneträkning, mobil osv. Hade inte det varit toppen om ni fick lite spartips ifrån mig? Det hade väl inte alls varit irriterande eller kränkande eftersom jag inte vet NÅNTING om er och er exakta situation, men jag tar mig ändå den friheten. Varsågoda, var tacksamma nu era jävlar!

Okej, tveklöst den mest ogenomtänkta kommentaren hittills. Vadå, menar du att alla studenter delar samma utgifter i form av boende, mat, kurslitteratur etc etc? Är inte detta något av en grov generalisering? Givetvis kan en klara sig på CSN. Men att säga att ett liv i en tvåa med två katter, pengar över för matbesök ute och så vidare och så vidare är verkligen inte att besitta den enhetliga sanningen. Jag, hur jag ens skulle försöka, skulle aldrig klara mig på endast CSN och jag bor i ett korridorsrum har inga djur och äter möjligtvis ute en till två gånger i månaden men detta för att jag kämpar i hemtjänsten efter skolslut. Så snälla; upplys mig gärna om hur du tenderade att uppfylla en så hög levnadsstandard så kan jag upplysa dig om hur jag, också student, inte har en chans till samma sak.

hej
jag är riktigt fattig. jag är femtiofem år gammal o har sju sjukdomar. bipolär, fibrymyalgi, diabetes osv
jag får ut 10 200 kr inkl bostadsbidrag på 1400. mina pengar går till behandlingar, osv och mat. måste ju vara noga med maten då jag har diabetes. jag har varit sjuk i 29 år i år
tufft
jag har förtidspension sedan 2001 pga svår värk, snart ska jag stelop höger tumme o kommer få gå med gips i sex veckor. jag är ensamstående. jag bor i en etta på 37 kvm o en hyra på 4000. huset är från 1947 o ligger vid handens centrum.

Vill bara säga att argumentet om att det inte är någon idé att spara 200 kr i månaden för att det ändå dröjer så många år innan det blir någon större summa inte är så värst bra.
Lägg undan en liten summa varje månad, hur liten den än är så kommer den sakta men säkert växa.
Efter ett halvår kanske du har tillräckligt för att kunna fylla upp frysen när det är extrapris på bra mat. Då kan du spara lite extra månaden efter eftersom du inte behöver handla lika mkt dyr mat.
Jag påstår inte att en sparad hundralapp i månaden kommer göra att man har råd med en bostadsrätt eller för den delen gör att livet blir glassigt. Det jag vill få sagt är att det skapar frihet och möjligheter att ha en buffert. Det är en trygghet att veta att det finns några sparade hundralappar eller tusenlappar att ta av om maten tar slut innan lönen kommer eller om vinterjackan blir stulen och det är -20 grader. Någonstans måste man börja.
Försök hitta vänner att diskutera med och hjälp varandra att hitta smarta lösningar. Lycka till.

@Emma (kan inte svara direkt i tråden)
Studenter får jättegärna berätta om sitt studentliv, som självklart inte är något lyxliv, och sina ekonomiska problem. Det jag tycker studenter ska låta bli att göra är att säga ”jag vet hur det är att vara fattig för jag har levt på csn”, för det är helt enkelt inte sant. Studenter får jättegärna dela med sig av tips till andra studenter om hur man klarar sig på studiemedel. Det de bör låta bli är att göra anspråk på att deras tips är giltiga för människor som lever i en helt annan situation och under andra villkor än de själva. Alla får ha en åsikt och berätta om sin vardag, men det är ofta en bra idé att tänka en extra gång innan man börjar komma med råd och pekpinnar om andras.

Vill bara säga att de senaste inläggen har hjälpt mig massor. Jag skäms -lite mindre- för bidraget jag har för att klara vardagen. Och kan känna att ja, några kronor mer hade hjälpt.
Ni andra är bara för mycket. Som om jag inte redan mår dåligt och känner skam över min situation så vrider ni om en dolk i det redan infekterade såret.

Alltså, delvis stämmer din analys väl, men din ekonomiska kalkyl är väldigt off. Om man räknar på en väldigt låg årsränta på 10%, fonderat i en kapitalförsäkring som bara har årlig kapitalskatt, dvs ingen vinstskatt, så blir 200 kronor i månaden på 10 år ca 40 000 kronor.
Man behöver inte spendera mer än säg, en timme om året på att se till så att autogirot à 200 kronor fungerar, och att pengarna sätts in i den valda fonden (bara att välja ur topplistor).
Med vänlig hälsning,
en ekonomstuderande

Din realistiska analys är väldigt off. Din ekonomiska kalkyl stämmer bara om 1. personen ej har några oförutsedda utgifter på 10 år, 2. personen har samma ork och kunskap som du, 3. personen kan ej kallas rik bara för att den har 40 000 kr om tio år. Ergo, ej lösningen på problemet fattigdom – som ju konstateras redan i rubriken till det här inlägget.

Jag hade så låg inkomst en gång att jag faktiskt gick ned i vikt för att jag inte kunde köpa nog med mat. Det var nåt med att jag sökt sjukpenning på fel sätt eller vad det var, i vart fall fick jag veta att det minsann inte var någon idé att försöka överklaga. Jag trodde handläggaren och orkade inte heller bråka med soc eller annan myndighet. Jag bodde som tur var mycket billigt men kunde inte göra nånting socialt som kostade det minsta pengar. ”Men kan du inte baka en paj eller nåt bara så träffas vi och fikar” sa någon. Nej, för jag har inte råd med äpplen, mjöl, eller smör och havregrynen måste jag ha till morgongröten. Att leva under så knappa förhållanden är oerhört begränsande och slitsamt. För mig var det tillfälligt. Jag kan inte föreställa mig hur det är att leva så en längre tid.

TACK för det här inlägget! Jag och min pojkvän har kämpat med ekonomin i vad som känns som en evighet nu, vi är båda fast i skulder och det känns omöligt att komma ur. Det jobbigaste är att så många tycker att så länge man ”sköter sig” så ordnar det sig snart. Men det gör det inte, inte när samhället ser ut som det gör idag. Fattiga bestraffas för att dom är fattiga, med avgifter, dyrare priser, sämre kvalitet på mat och kläder, sjukdom orsakad av uteblivna köp av läkemedel till följd av brist på pengar, minskade möjligheter till förändring och ett enormt förtryck. Och rika håller sig lätt rika i och med att de har råd med försäkringar, läkemedel, storpack och 3 för 2 erbjudanden, SL-månadskort och så vidare. Väldigt många människor inser inte sina privilegier, vilket jag tror är grunden till mycket av det slentrianmässiga ekonomiska utanförskapet.

Efter att ha läst hela kommentarsfältet här så har jag ett förslag som löser allas problem. Vad sägs om att alla självutnämnda spargurus helt enkelt skänker alla sina ”överflödiga” inkomster till en stor fond som såna där slashasar som inte klarar av att följa alla deras extremt hjälpsamma tips kan få plocka ur för att täcka allt sitt slösande? Så blir alla glada.
Alla dessa människor som liksom snubblar över sig själva i sin iver att förklara hur en investerar 200 kr/månaden på ett sparkonto med 5 procents ränta eller varför inte i lite aktier/fonder (för de går faktiskt alltid upp – det är inte alls en bekväm myt bara för att det finns nåt enstaka exempel här och där och möjligen även där på att det inte stämmer) eller hur en ska storhandla, handla på second hand, planera matlådor och jag vet inte vad – det känns som att de egentligen själva skulle vilja göra alla dessa saker. Som att det liksom kliar lite i dem att få visa hur lätt det är och hur smidigt det går om en bara är sådär osannolikt duktig som de minsann är. Då tycker jag faktiskt att det är lite missunnsamt av oss andra att inte låta dem få leva under existensminimum så att de kan få imponera på oss alla med sin talang för och hängivenhet till ett liv i fattigdom.
Mitt system kan omsättas i praktiken idag. Om DU tillhör kategorin människor som tänker att du minsann skulle kunna visa alla hur lätt det är att leva på svältgränsen så är det bara att du hör av dig! Så kan vi se till att upprätta ett autogiro som tar hand om alla dina överflödiga pengar varje månad samt via en engångsbetalning ta hand om den där irriterande bufferten som hindrar dig från att verkligen excellera i konsten att leva utan skyddsnät. Välkommen!

Jag försökte vara tydlig med att LDs analys var korrekt i stort, jag ville bara korrigera den faktiska ekonomiska uträkningen; Jag menar inte alls att det är rimligt att faktiskt lyckas spara 200 kronor per månad. Jag tror på inget sätt att det på något rimligt sätt går att komma ur skuld-/fattigdomsfällan på egen hand.
Jag skänker redan nu pengar till alla i min omgivning som har det ekonomiskt svårt, och hjälper även alla mina bekanta som vill det med att hantera deras ekonomi, så din kritik biter inte riktigt på mig.
Det är för övrigt inte alls en myt. Oavsett vilket index man kollar på så går de alltid upp över tid.

Väldigt mycket meningar här,ska försöka att inte trampa nån på tårna.
Att ta emot råd från de som har pengar verkar det finnas en stor bitterhet mot så då ställer jag frågan så här istället.
Finns samma ilska mot råd från de som börjat med två tomma och skuldsatta händer och jobbat sig till en bättre livssituation och ekonomi?
I så fall så är det i mina ögon inte så genomtänkt,där finns ju kunskapen om hur man kan vända ett ekonomiskt helvete till motsatsen.
Bara en tanke.

Jag jobbar inom vården… Vi är i ständigt behov av vikarier. Vi skriker efter folk! Jobbade som vikarie i flera år vid sidan av studierna, kunde få jobba hur många timmar jag önskade, allt från lite till heltid. Så är det i många kommuner.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *