Kategorier
diskussion & debatt

För att vara värdig måste du LIDA ordentligt.

Så fort man snackar om bidragstagare, tiggare, arbetslösa eller andra utslagna människor eller människor med sämre kapital generellt så visar sig klassföraktet sitt fula tryne. Vettiga, kloka, snälla människor kan bli som förbytta när man synliggör utsatthet som inte stämmer överens med Astrid Lindgrens-visionen en haft om fattiga människor. De där värdiga fattiga som det är synd om på riktigt. Lite samma grej som när man snackar om värdiga vs. ovärdiga våldtäktsoffer där den oskyldiga vita fina tjejen som aldrig haft sex (eller bara haft sex med långtidspartners) alltid ses som mer oskyldig och mer som ett offer än hon som kanske legat runt, klädde sig som en slampa och betedde sig utmanande.

Värdig vs ovärdig.

För att vara värdig måste du LIDA ordentligt. Försaka precis allt. Aldrig unna.

Som bidragstagare är du livegen. Du kan inte bo hur du vill, var du vill, som du vill. Bor du för stort så får du byta ner dig. Äger du ditt hem får du sälja. Allt som är värt nåt får du sälja, möbler, klenoder, arvegods, presenter, sånt du kanske sparat till en annan period i livet. Har du undanlagda pengar, ett sparkonto eller liknande så får du inga bidrag förrän de pengarna levts upp. Inget får läggas undan, inget får sparas till senare för kan du spara så har du inte behovet av pengarna och då får du dem inte. 

Röker du eller festar du på helger eller på nåt sätt har en liten slant över (Jag valde till exempel bort mat för att röka och gick upp 15 kilo första året tillsammans med Oskar då jag äntligen kunde äta tre gånger om dagen) så har man det för bra.

vesslan vesslan2 vesslan3

Men att tro att det är lätt att leva på bidrag är så jävla verklighetsfrånvänt att jag baxnar av okunskapen. Som om den sortens utsatthet är att jämföra med nån slags ”semester”, att man ”glassar runt” eller ”lyxar”. Men visst, när jag gick på bidrag så var jag hemma mest förutom de timmar jag var på komvux eller de kvällar jag jobbade på Le Bistro. Det var mycket sitta i soffan, mycket hängandes med vänner (som också var arbetslösa) ibland målade hela dagarna. Söp hela helgerna såklart, 500 kr för fem liter hemkoka och det räckte länge. Fördrev tid och liv. Men glassigt? Lyxliv?  Jag förstår att det sticker i ögonen på folk att jag inte ägnade all min tid till att typ samla burkar eller annat PRODUKTIVT men det fanns ju inget annat att göra.

tid klass fattig

Men man är ju sig själv närmast och har man aldrig varit utsatt på samma sätt så kan man aldrig relatera. Vår empati sträcker sig bara till gulliga djur och vackra snälla människor som gör så gott de kan och bara de vi kan identifiera oss med. Därför tänker man kanske att ”det är inte så svårt att leva snålt” om man jämför med när man själv studerade på högskola, bodde i pappas bostadsrätt och ändå alltid kunde komma hem och äta middag för det är den enda erfarenhet man har av ”lite pengar”.

De förstår inte skillnaden mellan att kunna välja att leva snålt, välja fattigdom kanske pga studier under kort period i livet och på att tvingas till socialbidrag pga att det helt enkelt inte finns några jobb eller andra möjligheter.

Och då har jag inte ens slängt in psykisk ohälsa i ekvationen för då ni, då blir det ett helt nytt perspektiv att ta hänsyn till. Mer om det nån annan dag. 

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”För att vara värdig måste du LIDA ordentligt.”

Håller med om att det är sorgligt att det finns en syn som säger att det är mer ok för vissa människor att ”slösa” eller som jämförelsen du gjorde med våldtäkt.
Människosynen överhuvudtaget äcklar mig och jag struntar fullständigt i vad du gör för DINA pengar. Att folk ens har kommentarer eller åsikter kring vad en annan gör med sina pengar är ganska märkligt överlag.
Jag har aldrig varit fattig och jag hoppas att jag slipper känna på hur det känns men om jag skulle hamna där så är jag glad över det välfärdssystem vi fortfarande har. Jag tycker det är fantastiskt att det finns möjlighet att bo och leva, om än ett jävligt tråkigt liv, tack vare andra människor.

Vilket är det ignoranta och emapatilösa jävla folket?
De som ser till att arbeta och därmed betala skatt = betala bidragarnas hyra och el och mat mm. ??
Är det mer ignorant än att inte se till att skaffa sig arbete eller utbildning som leder till jobb och leva på arbetarnas pengar??
Really?

Jag måste bara få vända på det då. Tycker du, eller ni, inte att utbildning och slit inte ska löna sig? Ska man kunna softa hemma i soffan och ha minst lika mycket pengar och tillgångar som de som jobbar och har lagt tid och pengar på att göra karriär?
Jag har pluggat 4 år och jobbat heltid sen dess men jag har inte heller råd att bo flott eller lyxa och ser inte det som en mänsklig rättighet.

Jag har utbildat mig och slitit med timvikariat och blivit behandlad som en slav av samordnare och kollegor. Jag får ändå inget jobb. Jag får liksom vara glad om jag blir inringd när någon är sjuk.
Utbildning ger inte automatiskt jobb. Många efterfrågar lång erfarenhet och hur ska man få det när man har pluggat?

Har tänkt mycket på detta, att bidragstagare eller andra utsatta förväntas vara närmast heliga för att förtjäna det de får. En fb-vän t.ex hade minsann sett att tiggaren utanför den lokala matvarubutiken köpte öl för pengarna och sådant ville hon inte bidra till. Jag undrar då: Alla som får pengar genom ”godkända” sysslor, hur kan det komma sej att de får köpa sej exakt vad de vill och motsäger sej all insyn i deras privatliv, men den, som i kyla, tiggt ihop sina pengar får köpa endast ”godkända” varor?

Det allra mest störiga är ju att folk ger (om de ens ger något alls) typ 2 kr till personer som tigger. Och sen har de mage att gå runt och oroa sig för vad som ska hända med dessa _två kronor_ de investerat i fattigdomsbekämpningen med samma upprördhet som om de donerat en månadslön. För tääääänk om man råkat bidra till att en fattig människa kunde köpa en öl och fick må lite lite bättre en stund.

Har varit fattig hela mitt liv.
Pappa hos kronogogden (numera hemlös)
Mamma som inte ens tyckte jag var värd att ge mat till.
Ett par år på bidrag (något många av mina vänner tyckte var asballt, för fyfan vad mycket pengar jag fick! 3000 i månaden!.. vad de inte verkade fatta var att det var inte 3000 kr i shoppingpengar direkt.) nu studerar jag och går därmed på studielån. har inte råd att fika. har inte råd att gå ut med vänner.
jag ligger och ”softar i soffan” som det så fint uttrycks. för jag har inget annat att göra. Ingen vill gå ut och hänga med någon som inte har råd att gå ut och hänga. Isolering, ensamhet, depression, utsatthet och skam.
Ignoranta kommentarer gör inte saken bättre.
Tack LD för bra inlägg.

Amanda, först: <3
sen: hoppas du kan finna fint folk att hänga med ändå. Inte måste en ju ut å köpa fika osv jämt.
Har själv aldrig fattat grejjen med det, en kan ju göra nåt hemma också eller bara ta en promenad eller vad som helst annat som är gratis.
Stor kram!

Jag skulle aldrig få för mig att kalla mig själv fattig, bara för att jag går på högskola och får studielån. Kanske i höstas när jag tjänade noll kronor, inte pluggade och blev försörjd av min pojkvän på studielån, men jag levde ungefär som innan minus shoppingen och umgänget. Bidrag är knappast enklare än studielån, studier kan man ju välja vilka man vill gå liksom. Förstår inte ens hur man kan jämföra det där, eller hur man kan utgå från att alla som lever på bidrag är lata jävlar som ligger på soffan dagarna i ända. Och även om man är det, vad sjutton har folk för rätt att döma dem?
Tack för att du skriver sånt här. Det är otroligt viktigt.

Så ofta folk la sig i… tyckt och tänkt kring alla möjliga utgifter som jag inte ens haft, för ”många bäckar små”, ”allt går om man prioriterar”… Ja, för jag var fattig och då tydligen också helt okunnig om hur man är ekonomisk och hur man kan spara in pengar… när tillvaron går ut att vända på varenda krona är det klart att man är noll kunnig och spenderar allt på onödigheter – annars hade ju pengarna såklart räckt. De som kritiserar tror även att de har stenkoll på hur alla sociala säkerhetsnät fungerar – hävdade jag att min a-kassa var si eller så liten på grund av den eller den regeln, så menade de att jag hade fel – trots att det var jag som fick specifikationen i brevlådan.

Det finns inte plats i samhället för oss arbetslösa,långtidssjuka med psykisk ohälsa, fast man jobbat och betalt skatt i hela sitt liv är man plötsligt en parasit. Är 52 har varit arbetslös och sjuk sedan 2011, lider av recivid depression,GAD, ångeststtacker, Hade man få bli frisk innan arbetsförmedling och försäkringskassa tvingat en i åtgärd, som arbetsträning och FAS3 så hade jag kanske varit friskare idag, är nu mycket sämre, blev inlagd innan jul pga af och fk jagar och är aldrig nöjda, man ska ordna sina aktiviter själv, och när man väl har acklammatiserat sig så får man inte stanna kvar, de ska hela tiden testa hur mycket man orkar med.Säger man nej att man inte orkar får man inga pengar Jag har varit utförsäkra,haft rehab varit sjukskriven och när sjukintyget inte godkändes utslängd i FAS3. Nu orksar jag inte mer, det får vara nog nu,,, är sönder

Till Marie
Dina ord berörde mig starkt, att gå från en fullvuxen, självständig individ med ett människovärde till att bli i stort sett omyndigförklarad och fråntagen allt.
När ens ord inte räknas, när allt förbanne mig ska bevisas och man vet ( men det erkänner ingen) att det är resurserna som fattas både det som finns i huvudet på de som har makten över folk, för det har de ju gör att det känns hopplöst och skit helt enkelt.
Jag vill be dig om att hålla ut denna dag, snälla du en dag till!
Orka lite till! Ring någon om du funderar på att ta livet av dig. Googla på alternativ du kan ringa. Kramar och hoppas det ordnar sig.

Jättebra inlägg!
Det här med att alla plockar fram sina studieår som jämförelse när fattigdom diskuteras är verkligen ett problem, det är en sån väldigt dålig jämförelse i livssituation.

Men oj, är det jag som missuppfattat inlägget eller halva kommentarsfältet.
Jag förstod det som att diskussionen handlade om att man gör skillnad på fattiga och fattiga. Att folk överlag lägger sig i vad fattiga gör med sina pengar samt vilken fattig person som ska ha rätt att ”leva på andra” och vem som inte är värd detta pga. olika orsaker.
Att man, om man kan, bör söka jobb eller studera, eller om man ska vara tacksam eller inte eller om bidrag bör vara mer eller mindre är väl en helt annan fråga. Eller som någon skrev att vi andra betalar skatt för att försörja dessa bidragstagare ”vi som ser till att jobba”. Ja jag behöver inte utveckla den kommentaren vidare…..vadå ser till att jobba?!
Och om folk klagar på empatilösa människor så är det på människor som inte ser något värde i vissa fattiga människor, inte för att man tycker det är kul att vara fattig och ofri.

Så bra att detta tas upp! Jag är en av dem som per automatik tänker ”det är bara att skaffa sig ett jobb” även om jag intellektuellt vet att det inte är så enkelt. Det ligger i många fall så mycket mer bakom. Mer än vad som syns utanpå.
Jag har haft den där trygga uppväxten, studerat, kunnat bo hos mina föräldrar i perioder, levt på studielån och jobbat för att ha lite extra, kunnat spara och fått en liten slant av mina föräldrar om det kniper. Nu har jag jobb och tjänar bra. Jag har ingen aning om hur det är att vara fattig och jag hoppas vid min själ att jag slipper få reda på det.

Jag tror att inställningen till vad som är ok som fattig springer ur just den punkten att vi har det system vi har i Sverige med relativt höga skatter sett ur ett världsperspektiv. Många känner nog att fattiga gottar sig på deras hårt arbetande bekostnad. I USA finns snarare inställningen att alla kan hamna på botten och har man pengar är det självklart att skänka till välgörenhet. Där är ju klyftorna dock mycket större och jämför man så är ju vårt välfördssystem mer generöst. Det ligger väl helt enkelt i människans avundsjuka natur att titta snett på dem man uppfattar ”får” pengar. För precis som Lady D säger så ger vi inte pengarna frivilligt, visst vill vi ha vårt skattesystem, men handen på hjärtat tror jag de flesta tycker att det är lite göttigare efter att jobbskatteavdraget infördes…

det här har inget med detta inlägg att göra men jag har tänkt på det länge men aldrig tagit mig för att kommentera. tycker det e kul att du ofta använder dig själv som exempel när du pratar om icke-normativa utseenden/fulhet för har alltid tyckt du är så jäkla snygg. denna kommentar fyller inget annat syfte än att jag vill säga att du e snygg, å det e inte för att undervärdera värdet av att lyfta fram icke-normativa utseenden eller sk ”fulhet” utan helt enkelt för jag alltid tyckt att du e väldigt vacker. å rätta mig om jag har fel, men jag tror du snackade om det i er podd om att du ”en gång vart snygg” å jag ba: what, en gång i tiden..? nu kanske du tycker jag e helt dum i huvet som skriver detta, å kanske kan man aldrig okritiskt ge varandra komplimanger kring utseenden när man väl börjat analysera utseende/snygghet/fulhet osv (jag vet själv inte vad jag tycker om utseendekomplimanger, än)
kanske är det kontrproduktivt att jag ens nämner detta, men jag e bakis å ville säga det för jag tycker du är snygg.

När jag lyfter mig själv som icke-normativ så är det främst pga min vikt och ålder! Jag vet ju att jag är väldigt normativ på andra sätt, utseendemässigt. Precis som en icke-normativ kropp kan vara svart men fortfarande smal och snygg. Sen så vet jag ju att samhället som stort dömer mig som ful också, även om enskilda kan tycka att jag är snygg. 🙂

Hade jag inte haft min älskade familj som har få stå ut med så mycket under de här åren hade jag nog inte levt, men jag är inte ensam och de finns dem som inte har någon familj, de blir ofta hemlösa för man får ingen ekonomisk hjälp av soc om man det minsta lilla tillgångar, även om allt går åt att betala räkningar,,,tex hur ska du kunna bo kvar i ditt hus om du inte kan betala det? Då tar fogden det och du får fortsätta betala till fogden och du får bo på gatan, sen är ruljansen igång med missbruk och elände, tänk på det när ni går förbi de hemlösa, jag har ändå tak över huvudet och en varm säng att krypa ner i, när jag skakar av ångest ….

Blev arbetslös utan SGI för några år sen. Arbetsförmedlingen tyckte att jag skulle ordna praktikplats (fick ingen hjälp) i den närliggande staden. Kravet var att det skulle vara heltid, deltid gick inte. Så som ”ensamstående” med en tvåring skulle jag vara borta tio timmar per dag (med resor) för typ ingenting och samtidigt hinna leta efter ett riktigt jobb. Som tur var hade jag en veckopendlande partner som tjänade pengar och hade råd att strunta i alltihop. Det tog bara några manader innan jag hittade ett vanligt jobb, men det gör mig fortfarande arg när jag tänker på det.

Det lät märkligt. Var du inte kodad om det inte kunde jobba mer än deltid? För då får man ju helt andra möjligheter och anpassning. Men sen är det ju olika på olika handläggare med förstås… :/

Men har inte diskussionen (kanske främst under förra inlägget) kommit att bli en enda röra där folk verkar argumentera väldigt spretigt? Så här tolkar jag:
1. Det inläggen handlar om är väl: andra ska ge fan i att bry sig om vad folk väljer att lägga sina pengar på, oavsett hur dess pengar är förtjänade. Fattiga/folk som har lite pengar har precis lika mycket rätt som alla andra att bestämma hur man vill spendera sin inkomst.
2. Det kommer upp i många svar är att det är svårt att få ekonomin att gå ihop och att kunna leva som man vill när man har lite pengar. Det är sant.
1. har inte med 2. att göra. Ja, alla ska få göra fria val i sitt liv utan att andra ska döma. Ja, det är svårt att leva med en inkomst som ligger långt under genomsnittet.
Har man inte en anledning (yrkesmässig eller privat) att lägga sig i hur andra prioriterar sin ekonomi, ska man inte heller göra det. Punkt slut.

Jag är väldigt anklagande mot mina föräldrar i den här frågan. Eller ja, det är väl vi allihopa mot varandra. De har för många djur, min syster röker för mycket, min andra syster köper för mycket merchandise, min bror är lat och vill inte hitta jobb, yadda yadda.
Men här handlar det ju egentligen bara bara om missunnsamhet. Att jag, som deras dotter, inte kan få låna pengar till kurslitteratur, men att de har råd att äga tre hästar, tre hundar och 8 katter?
Jag förstår mycket väl om de vill att jag ska stå på egna ben, och jag försöker verkligen! Men hur sjutton ska någon förstå hur mycket jag försöker när ingen ser det?
Och när jag då måste ägna många många timmar på universitetets bibliotek med den kurslitteratur som går att hitta i referenslitteraturen så känns det en aning skevt. Och besvärligt. Och framförallt ovärdigt.
Då blir jag ledsen och arg, och tycker absolut att de prioriterar pengarna fel. Missunnsamheten som talar.
Och jag hatar att det ska behöva vara så.

Nagot som provocerar min ända in i själen är dock alla ”rika” människor som självgott konstaterar att det där ”kan inte/kommer inte hända mig”. Som att det bara hände en viss sorts personer, de som liksom inte förtjänar bättre. Alla kan hamna i fattigdom av en eller annan anledning och om det väl slulle, först da kanske de här personerna förstar vad det innebär eller hur en känner sig som människa.
Plus att det här med att utbildning ska löna sig. Ja, det ska det kanske. Men först när alla har samma möjligheter eller rättighet att skaffa sig utbildning. Och i ett system där vi ser ner pa de som inte har samma ekonomiska möjligheter som andra, kommer detta inte att ske. Det gör ju en del för självbilden och jag tror att manga med lite pengar drar sig för att ga den där utbildning eller ta lan, istället för att försöka fa ett jobb. Ett evigt kretslopp. Basinkomst vore det enda rätta för att slippa den förudmjukelse och redogörande för utgifter.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *