Kategorier
diskussion & debatt

Hur stöttar man bäst andra utsatta gruppers kamp?

allies

Ogillar starkt att positionera mig som en ”allierad”. Jag är här och stöttar och är beredd att sätta egot åt sidan för andras kamp, men jag tänker inte slå mig för bröstet. Det känns ofta som att positionen som allierad får ta plats på bekostnad av den utsatta gruppen man säger sig solidarisera med och jag provoceras enormt av allierades beteenden i debatter (och drev!) där ilska och utskällningar blir vardagsmat. Här har vi liksom en grupp som inte är förtryckta, som har det lyxiga privilegiet att inte behöva vara arg, (eller ja arg över orättvisor är man väl, men ni fattar hur jag menar hoppas jag) och hur nyttjar de detta?

Fan, som allierad får man väl ta de där diskussionerna den utsatta gruppen inte orkar?! Vara pedagogisk. Ha tålamod. Vara den där jävla frågelådan som utbildar omgivningen så att den utsatta gruppen man säger sig värna om kan luta sig tillbaka och andas en stund. Förklara om och om och om igen.

Att transpersoner, rasifierade, homosexuella m.fl inte har det tålamodet är förståeligt. De är förbannade, orkeslösa, rädda, trötta, de ska inte behöva stå i skottlinjen. Att man som allierad vägrar vara pedagog är jävligt bekvämt. Det är att appropriera utsatta gruppers ilska och utsatthet. Att vara allierad är inte att lajva grupptillhörighet. Gör nytta istället. What are you here for liksom?

Vad tycker ni? Har ni nåt annat perspektiv? Har jag glömt bort nån aspekt? Finns det andra nyanser att ta hänsyn till?

allies 2 allies 3

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Hur stöttar man bäst andra utsatta gruppers kamp?”

Bra skrivet av både dig och vardagsrasismen. Här har du en till som blir provocerad av de aggressiva allisarna, så pass att jag väljer att vara tyst för jag är inte säker på att jag kan uppföra mig 😉
Jag har följt den senaste veckans otäcka drev mot enskilda personer på instagram och jag är ganska säker på att majoriteten som sitter i kommentarsfälten och spyr galla egentligen inte bryr sig särskilt mycket om själva sakfrågan. De är bara där för att få aggrokickar. Det kan vara skönt för egot att få ingå i en arg mobb som ger sig på en enskild person. Faktiskt. Jag tror de flesta av oss kan känna igen känslan om vi gräver lite.
Och sen kommer rationaliseringarna, för ingen vill ju känna sig som en dålig människa. ”Har man ett offentligt konto med tusentals följare får man faktiskt ta [välj valfria personpåhopp som ingen själv vill utsättas för]!” Avhumaniseringen är total. Det är så jäkla otäckt hur nära vi alla har att bli en del av mobben som rasande sparkar på personen som vi just slagit till marken.
När man har utsatts för det själv pga välbesökt blogg och liknande blir det väldigt svårt att rättfärdiga det beteendet hos sig själv igen. Jag personligen orkar inte mer. Det är inte värt att sitta framför datorn och gråta och inte kunna sova pga av att man ältar, och sen dessutom få höra att är man så känslig ska man inte ha ett kommentarsfält. Skyll dig själv liksom.

Något som också gör mig ledsen är när personer som inte tillhör en gruppen pratar för gruppen.
Exempelvis efter jag precis hade kommit ut som bisexuell så satt vi i matsalen och åt. En av mina kompisar visste allvarligt inte vad det betydde att vara bisexuell så han frågade typ ”Så du gillar fortfarande killar eller?”
Innan jag ens han svara så reste sig en tjej upp som satt bakom mig och läxade upp honom (högt och tydligt) hur han inte ska få definiera min sexualitet samt hur korkad han var samt okunnig.
Jag ville ju försvara min kompis men än så länge kanske det var några som visste att det inte var mig hon pratade om… Samma tjej sa också att hon var besviken på mig när hon hade fått reda på att jag och min flickvän hade gjort slut och jag nu hade en pojkvän… Själv var tjejen i ett förhållande med en kille så jag vet inte varför jag inte skulle få vara det… Usch traumatiska ungdomstider.
Typ som när Apan ska ha sagt något transfobiskt. (läste det aldrig) och alla kommentarer hatade sönder henne, när någon sa emot hatarna så blev frågan ”vadå är du trans eller?”. Man kanske inte känner sig bekväm med att säga det öppet liksom :/

Jag håller med. Personer som ska ”visa sig duktiga” och vinna pluspoäng genom att ”försvara” oss jämt och ständigt stör jag mig på. Låt mig i första hand tala för mig själv!
Sen finns det heterosexuella som, precis som du säger, föraktar bisexuella som är i förhållande med en person av annat kön. Då räknas man inte som bisexuell längre och är inte värd något längre. Såna personer vill jag inte ha något stöd alls av, faktiskt.

Jag tycker den här frågan är så svår. Vad får man göra och inte göra? Jag menar, man vill ju inte prata för andra om man själv inte har upplevt vad de har fått utstå men å andra sidan vill man ju inte heller stå vid sidan av och låta folk säga vad fan som helst. Så hur gör man? Hur gör jag rätt utan att ta plats men samtidigt visar stöd? Ska jag vara tyst? Ska jag säga ifrån? Ska jag säga ”lyssna på [namn]”? Hur hjälper man utan att stjälpa?

Tack för alla svar! Det här är en jätteviktig fråga. Tyvärr finns det ju de som vill visa sitt stöd men som istället trampar den utsatta gruppen på tårna och gör dom ännu mer osynliga och tystade.

De transvänner jag pratat med extra mycket senaste tiden kan såklart inte tala för alla, men de har ändå pratat om att de tycker att stöd från allierade är viktigt för dem. Jag tycker det är problematiskt att kritisera allierade, t.ex. för trans, om en själv inte är trans. Vad jag har sett den senaste tiden så verkar allierade lyssna på transpersoner och stöttar på det sätt som transpersoner önskar (enligt dem, inte mig). Men självklart ska en ändå var vaksam pga TF när en är allierad.

stöd från allierade ÄR skitviktigt, men det finns ju olika sätt att ge stöd på. Jag kan såklart ha fett fel – och tror säkert att det är olika från person till person. Det kan säkert kännas skönt att se allierade ryta till åt folk så man själv slipper – men tänker också på hur man kan UNDERLÄTTA och föra kampen framåt för gruppen man stöttar och jag kan bara relatera till mig själv o där uppskattar jag t.ex när män pratar med varandra om sånt jag inte pallar ta. T.ex så ägnar min man mkt tid åt det med vänner o killar på nätet.

Har följt det som har skett på instagram och kan enbart känna en stor uppgivenhet och sorg över hur lite som har skett i denna rörelse då det för ca 15 år sedan var det samma navelskåderi, drev och elitism. Delar av rörelsen borde verkligen lära sig av borgarnas strategi om att lägga locket på och ha en benhård och sammanhållen fasad utåt. För hur ofta brukar en kunna följa den här formen av åsiktskannibalism hos tex Magasinet Neo-följarna/Alliansen mfl?
Och nej, jag vill inte förtrycka någon nu då jag ser mångfalden och alla starka röster inom vår rörelse som något gott och bra men att trasha sönder ett riktigt bra och pedagogiskt konto som ”kvinnohat” var tragiskt att se.
LadyD, apan och Fanny , ni är riktigt grymma på att synliggöra och lyfta upp problem. Tack för att ni gör det ni gör.

Ville bara säga till dig LD att jag tycker att du sköter den biten vad gäller rasifierade riktigt, riktigt bra. Du är ett föredöme när det gäller detta ämne du pratar om. Finns mycket jag kan tycka du resonerar knepigt kring men här kunde du bara inte göra det bättre. Om alla feminister ändå vore som du är i approach! Du är en förebild som jag hoppas folk tar efter 🙂

När jag läser kommentarerna så får jag känslan av att det har pågått någon slags intern debatt som jag inte har följt. Min kommentar innan var mer generellt till dig LD.

Något jag stör mig framför allt på är vita människor som talar över rasifierade.
T ex, jag och många andra araber tycker det är okej att personer som respekterar vår kultur och inte ser oss som ”terrorister” och ”svartskallar” bär arabiska smycken, gör hennatatueringar, klär sig i arabiska dräkter etc. Alltså, så länge ni respekterar oss är det okej, eller hur?
Men då finns det vita människor som säger att detta är helt fel. ”DET ÄR CULTURAL APPROPRIATION!”.. fast vi som faktiskt är del av kulturen säger att det inte är det. Men nej, ”Den vita riddaren” har alltid rätt. Vi ska vara tacksamma att det finns vita personer som stöttar oss. Okej.
Sen finns det ett motsatt problem, med vita människor som stjäl vår kultur för att ”göra den fin”. Vita personer med dreads är ”alternativa” medans svarta personer med dreads ”luktar illa och är knarkare”. Vita personer med hennatatueringar är ”konstnärliga” medans araber med hennatatueringar är ”trashiga”. Vita personer som rakar bort ögonbrynen och piercar ansiktet är ”hiphop” medans färgade personer som gör detsamma är ”ghetto”. Vita personer förstorar läpparna, fyller i ögonbrynen och permanentar håret för att se ”afro” ut medans svarta barn blir mobbade för sina läppar, ögonfransar och hår. Vita personer som twerkar är sexiga medans färgade personer som twerkar är äckliga och slampiga.
”Men var tacksamma att vita personer vill ta del av er kultur! Vi tycker ju att den är fin och vill att andra också ska se det!”.. Jomen.. varför kan vi inte få ha vår kultur ifred så ni kan beundra den utan att ta den ifrån oss? Varför är vår kultur fin på er men ful på oss?
Det känns ofta som att vita personer ser oss som lite dumma och att det är synd om oss. Vi måste räddas och utbildas. Vita personer vet allt och vi vet inget. Inte ens om våra egna kulturer. ”White saviors” kallar vi dem i USA. Jag kan inte tala för andra, men jag uppskattar åtminstone inte detta.

Håller med denna kommentar
Henna-tatueringar t.ex används i både Afrika och Asien, från ett ämne som kommer från en växt (man kan inte ta patent på en växt, lika lite som bara vissa får äta bananer)
Indianer säljer ju smycken till turister så vad är felet med det?
Jag tycker man ska köpa vad man vill men samtidigt ha lite förståelse och uppskattning, jag förstår t.ex inte de som har Buddha-statyer som inredningsaccessoar men inte ens vet vem Buddha är
Samtidigt så måste man förstå att folk inte är så genomtänkta i sina val, men vissa saker är för universella för att vara CA
Men jag känner att det är samma med mode
Om jag skulle ha gått runt med speciella kläder/frisyr/något annat som de flesta inte gillade och så skulle det bi mode och alla skulle plötsligt gilla det, så skulle man bli sur

Mycket bra och viktigt inlägg! En annan bra grej är att ge av det egna tal-/skrivutrymmet till den utsatta gruppen, att kliva åt sidan till förmån för de vars röster sällan får höras. Jag som transperson (och ”homosexuell”, eftersom jag av i princip alla könas som kvinna, även om jag är ickebinär, och lever med en kvinna) ser och hör ofta andra skriva och tala OM oss, istället för att låta någon av oss få ge vårt perspektiv. Absolut, andra ska orka förklara när den utsatta inte orkar förklara samt backa upp när det blir diskussion, men samtidigt vara försiktig så det inte blir för mycket tala ÅT och OM en utsatt grupp. Jag älskar när stora bloggare har gästinlägg tex. Jag har själv börjat göra mer och mer så, dvs låter rasifierade vänner skriva gästinlägg om rasism och funkisvänner skriva gästinlägg om funkofobi, även om min blogg inte är så stor. Och när någon kritiserar mig för att utelämna ett viktigt perspektiv (som jag missat då jag ej tillhör den gruppen) bjuder jag in dem att skriva ett gästinlägg om det. Det är en bra grej tycker jag!

Jag älskar gästinlägg! Det händer ju ofta tyvärr att när t ex en cisperson ska skriva om transpersoner så uttrycker sig hen fel och då blir det felet man fokuserar på istället för allt det andra som skrevs. När en transperson istället berättar om saken ur sitt perspektiv blir det ju liksom inte fel, eftersom det är hens upplevelser och åsikter det handlar om.

Jag var med i diskussionerna på kvinnohat men höll mig bara till frågan om klasshat. Jag försökte verkligen vara pedagogisk och försvara klasshats synvinkel utan att attackera tillbaka, och jag är väldigt ledsen att folk började attackera admins med personangrepp och att stämningen blev så hätsk. Jag är helt övertygad om att ingen i admin är vare sig transfob eller klasshatare och att de gjorde så gott de kunde i den svåra situationen. Allt blev bara fel ändå.
Men jag är ledsen. Jag är en av de lyckligt lottade som kan de politiska teorierna och politisk historia, men ändå kände jag mig helt överkörd av en del av kommentatorernas och admins syn på klass. Då kan jag knappt tänka mig hur de utan universitetsutbildning i statskunskap kände sig. Jag kan helt respektera att fokuset inte föll i god jord hos alla. Ingen kan gilla allt, speciellt inte om det är en hjärtefråga. Jag läste nyss Paulas krönika på politism och det verkar som vi i grunden har samma syn på verkligheten, men av någon anledning verkar det inte kunna komma fram.
För mig personligen är klassförakt ett mycket känsligt ämne och alla förolämpningar om liberalism, nyliberalism och ytlighet gjorde ont. Mina minnen fyllda med skam, skuld och ångest trampades på och kallades ett liberalt icke-problem. Så jag är bara väldigt väldigt ledsen just nu.

Här måste jag bara tipsa om den finaste filmen på temat solidaritet: Pride. Filmen handlar om hur en LGBT-rörelse i London stöttar gruvstrejkarna i 1984. Baserat på en verklig händelse.
I övrigt tänker jag att om en stöttar en annan minoritets kamp så ska det vara just stöd. Stå vid sidan och stötta så att den utsatta gruppen orkar föra sin kamp vidare.

Jag kan försöka: Anna (Apan) skrev ett inlägg om hennes mammas inställning till allas rätt att bli accepterade just för att dom är människor och att en person inte har rätten att diskriminera en annan pga den inte är likadan som du (och hur då den här inställningen blev en del av Annas uppfostran)
Annas mamma är thai så Anna använde sig av ett exempel från Thailand men använde uttryck som fick många transpersoner att reagera eftersom uttrycken blev fel och upplevdes som kränkande (är inte trans, så jag kan ej uttala mig om frågan – följde dock tråden i fråga, därav kan jag skriva såsom jag skriver).
Eftersom det var lördag morgon (om jag minns rätt) så var adminsen för Kvinnohat och Anna inte tillräckligt närvarande på kontot (Anna hade sina tre barn hemma just då, enligt egen utsago) för att hinna reagera vilket gjorde att många följare började kräva att inlägget togs bort och en ursäkt.
I slutändan togs inlägget bort från Kvinnohat men fanns fortfarande att läsas för att bilda en egen uppfattning på Annas egna konto, @apansattigranen för ett par dagar sedan.
Hoppas ni fick lite klarhet och att jag inte trampade någon på tårna, det var absolut inte med mening isf!

Majoriteten av det jag ser överallt är cis-kvinnor och icke-binära personer (med det tilldelade könet kvinna som har ett så kallat kvinnligt könsuttryck) som skapar så kallade drev på grund av något som inte kränkt dem utan enbart binära transkvinnor eller män. Sedan blir alla transpersoner kritiserade av andra cis-kvinnor och ickeinära som inte lever på samma villkor som binära transpersoner och icke-binära med behov av vård i form av operationer och hormoner. Jag känner att alla transpersoner behöver inse att vi alla inte lever under samma villkor och det skulle vara jävligt skönt om man kunde sluta säga transpersoner när man talar specifikt om något som händer transkvinnor eller män och sluta prata om att transpersoner bryter tvåkönsnormen när detta bara gäller icke-binära.
Men åter igen: En icke-binär person utan behov att ändra på sin kropp och en transperson som har det lever under helt olika villkor och det är tröttsamt med dessa icke-binära som ständigt appropierar på förtryck de faktiskt inte står under eller påverkas av.

Fast det finns många ickebinära transpersoner som behöver vård och korrigerande behandling. Jag står själv i kö. Dock är kunskapen dålig inom vården (och samhället, där vi liksom inte riktigt finns) och därför upplever vissa att de behöver ”lajva” binär transperson för att få korrigerande vård öht. Många många lever med dysfori runt sin kropp och ingen möjlighet till behandling. Och det finns ett stort förtryck från samhället. Vi existerar liksom inte ens. ”Vadå ingetdera, antingen är du kvinna eller så är du man?” och alla som skämtar om pronomenet hen (”höna på engelska”) och säger att det inte borde finnas. Ursäkta men det är faktiskt mitt pronomen, liksom.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *