Kategorier
diskussion & debatt

”Att säga att ammande också får skit är som att säga att smala också har det jobbigt”

Att hävda att ”ammande mammor också får skit” är precis detsamma som att hävda att ”smala personer har det minsann också det jobbigt” eller ”vita människor lider också av viss rasism”

– Siobhan

Jag tänker att det här du skriver om är att jämföra med när smala klagar över att de minsann också är utsatta pga sin vikt precis som tjocka.

– Jenny

Detta är inte första gången jag stöter på denna reaktion när jag skriver eller pratar om skit ammande får så jag ska berätta varför jag tycker, även om jag fattar hur hen tänker, att detta är en skitdålig jämförelse om ni ursäktar franskan.

Tjocka och svarta/rasifierade är två förtryckta grupper. De får sämre sjukvård, lägre lön, har svårare att få jobb, diskrimineras på olika sätt i vardagen samt är offer för ett ganska omfattande samhällshat. Och så vidare. Smala och vita är inte förtryckta utan tvärtom privilegierade grupper som premieras och idealiseras av samhället. Dvs åtnjuter fördelar och privilegier, ofta på den utsatta gruppens bekostnad.

Personligen har jag inga problem med att smala pratar om hat eller skit de får heller eller om kroppshån de får utstå. Det behövs rum för dem också, det behövs rum för alla kvinnor att kunna samtala om skeva normer och krav för dessa drabbar alla på olika sätt.

Dock är denna grupp ej förtryckt som sagt och det är när de kapar samtalet mellan tjocka som problem uppstår. (Eller när vita kapar diskussioner om rasism med sina erfarenheter) Eller när de menar att de antingen är förtryckta eller till och med MER utsatta än tjocka. (Detta är tyvärr vanligt förekommande, varje gång tjocka pratar om sin utsatthet så dyker smala upp som gubben i lådan med sina ”hallå men vi då?”)

Att jämföra två förtryckta grupper (tjocka och rasifierade) med mammor som flaskmatar eller ammar funkar inte eftersom att inget av de två sistnämnda är förtryckta eller diskriminerade på nåt sätt. (Ska vi absolut prata diskriminering så diskrimineras ammare generellt mer i det offentliga rummet isåfall, men jag skulle inte dra det så långt ens även om det inte är nån nyhet att offentlig amning ofta ses på med onda ögat)

Mammor som ger flaska får som jag redan konstaterat en hel del skit, framförallt skuldbeläggs de – medvetet och omedvetet. Men de förtrycks inte. Inte överhuvudtaget. Jämförelsen hade KANSKE PÅ SIN HÖJD haltat fram OM jag kapat diskussioner som flaskmatare har om sina problem med ett ”tänk på oss också!” Vilket jag aldrig gjort.

Jag skriver om amning och dess problem utan att positionera mig och utan att jämföra vem som har det värst. Jag konstaterar bara att vi får skit hur vi än gör och att denna skit ser olika ut beroende på vem som levererar den.

Dessutom är det skitviktigt att belysa den skit, de fördomar och föreställningar och krav som ammande mammor utsätts för eftersom att den begränsar många kvinnor, förpassar oss till hemmet och tvingar oss att välja bort amningen tidigare än vi önskar. Skitviktigt för fasen! 

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ””Att säga att ammande också får skit är som att säga att smala också har det jobbigt””

Kloka och intressanta tankegångar! Jag ser det som att både de kvinnor som ammar och de som flaskmatar skammas, men på olika sätt. Det är ju trots allt kvinnor båda ”grupperna” består av och som kvinna är det sällan lätt att göra rätt! Upplever nog ändå att de som flaskmatar har det värre, om en nu ska jämföra, vilket det här inlägget iofs inte handlade om. Själv har jag bara ammat så kan inte riktigt veta. Slutade dock i ”rätt” tid, när barnet var 8 mån (i hopp om att mitt bäcken skulle bli bättre samt var ändå rätt färdig). Hade jag fortsatt till nu (barnet fyller 2) hade nog tongångarna varit andra. Damn if you do and damn if you don’t.

Jag håller med om att folk som flaskmatar inte alls är förtryckta på samma sätt som tjocka eller icke-vita. Men jag förstår precis hur personerna ovan tänker, och håller i stort med. Amning är normen, och om du väljer att gå emot normen så får du (av vissa) höra att du är en dålig mamma, du bryr dig inte om dina barn, du tänker bara på dig själv, du borde inte ha skaffat barn. Kvinnor som flaskmatar får överlag skit på en helt annan nivå än kvinnor som ammar. Sen är det klart att folk har all rätt i världen att promota amning och prata om problemen kring amning som du och andra gör trots det.

Om amning vore normen hade vi sett ammande kvinnor överallt i offentligheten. I reklam, filmer och tv-serier. Ingen kvinna hade blivit aggressivt angripen och skammad som äcklig, vulgär och omoralisk på nätet och IRL. Kvinnobröst är inte normen oavsett hur de ser ut eller vad de används till. Detta handlar inte om antingen eller. Detta handlar om både och. BÅDE ammande och flaskmatande mammor skammas, skuldbeläggs och ifrågasätts. Det är poängen. Och jag blir väldigt illa berörd över att folk använder förtrycket mot feta för att göra en poäng här. Sluta med det.

Tycker det känns jätteobehagligt att människor blir så upprörda över att man ammar offentligt! Känns ju inte alls kul sen när bebisen kommer och man måste mata den att man då kommer få arga påhopp!? Varför är människor fyllda med så mycket hat och negativitet? Förstår inte. Kolla bort om det stör dig?

Jag får nog hålla med om att inte ta ut rädslan i förskott. Jag har fått ett fåtal kommentarer och ammade ändå offentligt fram tills mitt barn var 2 år (då valde jag att avsluta dagamningen och eftersom vi inte sover i ett skyltfönster blir det därför få som ser att vi ammar). Om någon stirrar vilket händer är mitt förslag att stirra lika intensivt tillbaka, då brukar de sluta. Om någon säger något så svara något kort och lugnt. Jag råkade ut för en dam som kommenterade ”Ammar du det DÄR barnet?” när jag ammade min dotter som då var snart 2 år. Jag svarade bara lugnt ”Ja, självklart, hon är bara två år.” och fick inga fler kommentarer. Genom att våga äga sin amning så brukar kommentarerna bli färre men det är ingen garanti.

Hej:)
Det betyder otroligt mycket för mig att du skriver om amning, i synnerhet långtidsamning.
Jag ammar min treåring, och det är något jag talar jävligt tyst om. Jag väljer noga vilka jag berättar det för, jag är rädd för att bli dömd och jag orkar inte försvara mig.
Jag känner ingen annan som har ammat/ammar så länge. Det kan kännas ensamt, trots att det är ett medvetet beslut och trots att min partner och jag är helt överens.
Bloggar som din är ett ovärderligt stöd för mig.
Så. Tusen tack!

Bebisar och barnafödande borde locka fram det bästa ur omgivningen, men tyvärr verkar det ibland locka fram motsatsen. Den personliga integriteten suddas många gånger ut.
Random kvinna, random ålder, gärna lägg till totalt okänd;
– Ammar du? Varför, varför inte? Det är det bästa för barnet, bla bla …. För JAG…..
– Hur var förlossningen, hur mycket sprack du, hade du bedövning – för JAG……. *totalt ingående beskrivning och kuk-mäteri*
– Åh du är gravid, hur mycket har du gått upp? För JAG…… *kladda kladda mage utan att fråga*
En jag träffade när minsta var nyfödd, rätt ytlig bekant sa typ:
– Åh, vad söt. Är han född normalt eller med kejsarsnitt? Ja, alla verkar ju föda med kejsarsnitt nu. Jasså, vanligt? Ja, det ÄR ju det bästa.
Eh. Fråga hur JAG mår, först??

Haha, vissa vill bara berätta om sina upplevelser tror jag hellre än att faktiskt höra vad man har att säga. Jag beslöt mig efter några veckor att bara låta folk berätta och nicka och le.
En annan irriterande grej är min svärmor som berättade vitt och brett om min förlossning till deras grannar osv. OK, visst jag berättade en del för henne men jag utgick från att hon förstod att jag inte ville att det skulle berättas för precis alla hon mötte utan att jag kunde få välja själv vad jag skulle berätta till andra.

Uppskattar dina inlägg! Med andra barnet var jag mer ”skit på er, jag ammar” men med första tyckte tom min man att jag skulle gå undan med vår fyramånaders när jag ammade på restarang. Om det blir en trea tänker jag skita i allt och amma varsomhelst.

Jag är inte i närheten lika begåvad som dig i att uttrycka mig i skrift så därför blir det här väldigt kortfattat. Ville bara att du skulle veta hur mycket jag beundrar dig. Trots att du får ta hemskt mycket skit så ger du dig aldrig. Det du gör är så otroligt viktigt och jag tror att du har varit en riktig ögonöppnare för många inklusive mig själv. All kärlek till dig! <3

Här vill jag ändå säga att normen är att amma sina bebisar. Som jag hyllades av sjukvård och omgivning när jag ammade mina första två. Och att jag ammade mycket och ”länge” (över ett år) gjorde mig till en bra mamma i andras (och mina) ögon. Jag ammade helt fritt, överallt, och har aldrig skammats för det. Inte haft en tanke på att jag skulle ha betett mig annorlunda i det avseendet.
Nu kunde jag inte amma lillebror och som jag skämts. Jag har tyckt att det har varit jobbigt att ta fram den där j-a flaskan, ursäktat mig och i princip bett om förlåtelse för att han fick flaska som spädis. Överallt står det att bröstmjölk är bäst för barnet, överlägg med din bvc sköterska om inte amningen fungerar, ersättning är just ersättning från det bästa till något sämre.
Så.
Min erfarenhet är att lika så som smal är norm, är amning det med. Vi diskrimineras inte, men vi får överallt läsa och bemöts med att ersättning inte är ett första alternativ till bebisen.
Jag vet inte om min skam har att göra med att jag själv älskade att amma och tyckt synd om dom som inte kunnat/velat? Att jag sett amning som norm, att jag aldrig bemöttes med att jag skulle gömm mig. Men, jag försöker att se det från den positiva sidan; att nu har jag egna erfarenheter från båda sätten att mata mina bebisar på. Och ja, jag föredrar amning men ibland blir inte livet som man tänkt sig helt enkelt!

Tänk så olika det kan vara. Jag blev påhejad av vård och vanligt folk när jag flaskade första och ifrågasatt när jag ammade andra (först för att jag HELammande till 6 mån och sen för att jag ammade över huvudtaget efter 6 mån).

På tal om andras reaktioner på offentlig amning.. Jag personligen har aldrig fått kritik för att jag ammar offentligt, utom av, hör och häpna, min genusvetarkarl. Jo, jag trodde nog att han skulle vara okej med det, men han frågar ofta om jag inte kan bara vänta 20 minuter tills vi kommer hem, istället för att ta en paus och mata unge mitt i stan. Njae, jag tycker väl att ungen ska äta när hon är hungrig istället för att behöva gnälla en lång stund. Det är väl en känsla av ”äganderätt” han känner över mina bröst.
Annars, och det här stör jag mig ofantligt på, främmande människor som TROR att de säger något positivt. De säger någonting i stil med ”Vad häftigt med en kvinna som bara kan riva fram brösten så där mitt bland folk.” Ja, det är positivt och vi ska kunna göra det utan att skämmas. Men jag skulle vilja slippa att folk gör en grej av det. Det är givetvis skillnad när man aktivt väljer att diskutera amning. Men när jag ska mata mitt hungriga barn, då vill jag göra det utan att mina bröst är en grej.

Personligen har jag aldrig fått kritik eller blickar när jag ammat, men när jag flaskmatning bland ammande kvinnor på ett badhus och även vid vissa andra tillfällen så har jag fått utstå blickar med avsmak i. Hemskt. Låt för fan folk vara säger jag bara. Vill msn amma eller ej, vad spelar det för roll egentligen, ungen blir mätt och får närhet i båda fallen.

Jag blir så jävla arg. Ammade ungen, först helamning till 6 mån sen började jag plugga igen och då fick hon vara utan dagtid, delammade fram till 8,5 mån sen orkade jag inte mer. Fick skit för att jag ammade så länge först. Sen skit av exempelvis sjulvårdsupplysningen för att jag slutat amma då ungen var magsjuk nån månad senare. Jävligt jobbigt. Varför måste det vara en jävla grej? Sjukt coolt att kunna mata ungen med sina bröst. Antingen gör man det diskret eller ej, folk behöver inte bry sig. Jag täckte för pga min egen skull, är väl uppfuckad av samhällets normer. Enda som jag tyckte la sig i i offentlgienheten var äldre kvinnor som ofta berömde. Blev glad av det. Upplevde aldrig att män öht var obekväma eller så. Däremot kvinnorna i min närhet var förjävliga. Först ”guuuuuud vilka enoooorma bröstvårtor du fått” etc. Sen ”ska du verkligen amma igen?” ”Blir hon inte mätt?” ”Skäm inte bort henne nu” etc. Sååååååå jävla jobbigt att höra och behöva diskutera. Är jag Ok med att vara en mänsklig napp får jag väl vara det eller??! Dessutom skrämmande hur dålig koll folk (även med barn själva) har på amning, tex myten om att brösten töms vid mkt amning och att barnet inte blir mätt om de vill amma hela tiden osv. Även min mor som är läkare rådde att jag skulle amma var 4:e timme vilket jag lyckligtvis inte lyssnade på, något jag var tacksam för när det framkom mkt senare att hennes mjölk ”tagit slut” vid 4 mån och jag fått ersättning redan från start. ?

När det gäller amning och rasism håller jag med dig, men inte att smala har mer förmåner än tjocka eller blir diskriminerade mer sällan än tjocka, osv. Det är bara rent skitsnack taget ur luften eller har du statistik på att det är verklighet?!

Det räcker att bara vara måttligt överviktig för att få uppleva det. Vården upplever jag vara det största problemet, om man så har brutit handen ska vikt och matvanor diskuteras och de utgår ifrån att man ljuger när man berättar att man lever ett vanligt liv och många tjocka får ”goda” råd om att gå till affären ibland, ta trapporna istället för hissen eller gå till simhallen ibland. När jag tränade som mest tränade jag flera pass i veckan, åkte jag och simmade simmade jag 2000-5000 m och var bättre på roddmaskin än flera av mina manliga vänner men jag var fortfarande överviktig. Mina allmänna matvanor har alltid varit bra oavsett vikt.
(Varför är jag överviktig? Helt ärligt vet jag inte fullt ut men jag kan se faktorerna genetik och perioder av dåligt psykiskt mående som de mest troliga orsakerna.)

Ja, då kan DU kliva in min värld som naturligt smal (inte ätstörd på något vis) och förklara för mig varför människor med alla olika kroppshyddor säger till eller frågar mig varför jag är så smal/mager? Har aldrig hört någon säga det till en tjock för det får man ju inte! Nästa person (smal, mullig eller tjock) som kommenterar min kropp ska få höra detsamma från mig. ”Oj, vad DU är mager, halvfet eller fet!”.
Diskriminering finns i alla kategorier och du borde se dig om lite mer, men såna som du ser bara till sig själva.
Du kämpar för feta kvinnor och deras rätt i samhället. Inget annat. Bevisligen!

du, jag har varit smal – underviktig – större delen av mitt liv så jag vet precis hur det är att få kommentarer om att man är smal. Och att du aldrig hört nån säga nåt till en tjock beror kanske på att du inte är tjock. Du kanske ska öppna öronen. Till exempel lyssna på de som är tjocka och berättar.

Bara för att jag är smal betyder det inte att jag inte diskriminas av både kvinnor och män eller slipper kommentarer om min kropp, min längd, osv. Många människor är helt väck i kolan och kan inte låta andra människor vara som de är utan måste kommentera, nervärdera och vara allmänt dumma i korken. Det är s å människor är mest hela tiden, enligt mig. Idioter. Blir lättare att stå ut med all skit de kläcker ur sig med den insikten. Det är mest kvinnor som kommenterar min kropp för övrigt.

att kvinnor utsätts för kroppskommentarer är ingen nyhet, detta drabbar alla oavsett form, vikt, hud och är en produkt av patriarkatets kvinnohat. Ingen kvinna duger. Inte ens när man är smal.
Men du behöver nog läsa på lite om vad diskriminering innebär. Du kommer aldrig få sämre villkor, lön, rättigheter för att du är smal. Det får däremot tjocka.

Jag ska läsa dina inlägg som du tipsade mig om. För att öppna ögonen och lyssna lite mer på de tjocka, som du så vackert uttryckte det. Jag tycker ändå du borde ha större förståelse för smala människors situation om du själv varit smal, men tydligen inte. Arrogans ger väldigt dåligt gensvar!

som tidigare smal så förstår jag skillnaden mellan att få höra ”vad smal du är, ät en macka” och på att få sämre sjukvård, lägre lön och rent hat. Smala premieras och idealiseras i samhället. Samhället är uppbyggt för smala. Samhället älskar smala. Det är inte ett dugg synd om smala överhuvudtaget. (Inte för att de är smala alltså, sen kan man ha andra problem trots att man är smal t.ex missbruk, hudfärg, homosexualitet osv) Samhället hatar tjocka och låter oss få veta det precis hela tiden. Inte bara i hatet och kommentarerna vi konstant får av människor utan på hur vi porträtteras i film, i media, på tv, i böcker – hur tidningarna skriver om oss som epidemier och problem. osv.
”smala människors situation”? Ja att hela samhället är anpassat efter dem. Verkligen skitjobbigt.

Du kan väl inte veta hur andra tänker?
Jag kanske inte vill bli idealiserad för att jag är smal eller få idiotiska kommentarer från rikspuckon bara för att jag är smal. Ni tjocka blir säkerligen diskriminerade i samhället, det blir vi alla med tanke på hur samhället ser ut i sin helhet. Men ha du fokus på ”tjocka kvinnors rättigheter”. Vet inte om jag vågar kalla dig feminist direkt, men för alla de tjocka är du väl det.

min kamp för överviktiga har inget med feminism att göra. Och jag fattar inte vad du vill säga? Att jag borde kämpa för smalas rättigheter? Vilka rättigheter är det smala saknar menar du? Ska jag kämpa för vita och heterosexuella också?

Shit, har inte instagram och vill inte ha.
Mitt svar till Felicia; Ja, Lady D har rätt att skriva och visa det du har skrivit. Hur mycket människa är du?
Vad är en människa?
I min värld är människan god i grund och botten.
Felicia, du är så ung och du har redan så mycket hat inom dig. Försök att reda reda ut varför du sprider hat.
Felicia; du är en mobbare.
Lägg bara av.

Sanna: Jag har mina egna åsikter och jag diskuterar gärna om helheter istället för att inrikta mig på detaljer.
Bara för att LD skriver om något specifikt betyder det inte att jag (eller någon annan) inte får spinna vidare. Lite typiskt svenskt, måste jag säga. Håll dig till ämnet, men mina tankar vandrar i väg och jag är snabb att ändra mig om jag inser att jag har haft fel. Och ja, jag har nu läst en hel del om hur tjocka/överviktiga diskrimineras i samhället.

Jag är inte den som fäller elaka eller nervärderande kommentarer om andra människor.
Jag tycker att alla ska få vara som de är och så länge människor är trevliga mot mig är jag detsamma mot dem. Synd bara att många inte kan låta bli att kommentera hur andra människor ser ut. Smal, mullig eller tjock.
Min kropp har inget med min personlighet att göra överhuvudtaget. Jag tycker inte att jag har fler privilegier än andra människor, men jag har däremot självförtroende och är stolt över den jag är.
Jag träffade nyligen en överviktig tjej med den charmigaste personligheten någonsin! Hur du är som person viktigare än hur du ser ut! ?

”Ni lönnfeta extremfemenister är inte kloka någonstans”. Citat från dig. Du har noll verklighetsuppfattning och du är fruktansvärt förminskande och oförstående för andra människor. Dina åsikter ändrar inte på hur det faktiskt ser ut, dina åsikter ger inte överviktiga människor bättre villkor, dina åsikter är inte fakta.

Så smala är inte en grupp som blir förtryckta säger du?
Jag är precis 30 år fyllda jag är smal som en sticka inte snyggt för 5 öre men jag har lärt mig att leva med det. Jag är 162 cm lång och väger 42 kilo dvs undernärd. Allt jag vill är att gå upp i vikt men trots hjälp från dietister och dvs läkare så går det bara inte. Jag har fått höra hela mitt liv att jag ser sjuk ut jag måste ha anorexia fått smeknamn som räkan, Stickan , plockepinn etc. Jag fick inte ta mat själv när jag gick i skolan utan det gjorde läraren åt mig sen satt hon brevid mig och tvinga mig att äta tulls jag kräktes då ringer kärringen hem till mina föräldrar och säger att jag har bulemi. Kan fortsätta har hur mycket som helst. Så kom inte och säg att vi smala inte är förtryckta och för den sakens skull så är det lika dåligt att vara kraftigt överviktig som det är att vara underviktig….

Oavsett vad LD och WDF tycker (för det gör ni – era åsikter är inte värt mer än andras även om ni hänvisar till forskning och annat blaha) så är diskriminering även något som är individuellt. Inte bara gruppvis. Det ÄR skitjobbigt att vara för smal och få elaka eller ”välmenande” kommentarer om att ”du borde äta mer” eller ”ta en kaka till, du som är så mager”. Kan jämföras med de bantningstips ni tjocka får.

Att ta hand om feta inom vården är inte det roligaste man gör. Det är tungt och man riskerar att göra illa sig själv när man hjälper dem. Även om lyftar finns så ska lyftskynket under den feta… Förstår att vårdpersonal inte är överförtjusta i överviktiga patienter. Dessutom luktar överviktiga mer illa än andra om de inte får duscha dagligen pga av alla veck och bilringar som samlar svett och skit. ?

Och alla kvinnor med stora bröst? Det blir svettigt under brösten. Tycker de också luktar illa om de inte duschar varje dag? Kvinnor med stora bröst kanske också är jobbigt för vårdpersonal? Sök dig till ett annat yrke omedelbart.

Igår gick en fet ful man in i en mataffär utan tröja. Osmakligt, och äckligt med allt fett som vällde ut. Hur tänker ni angående det? Skulle ni göra detsamma bara för att provocera? Ni är rätt bra på det! Ni är äckligt feta båda två!

Det finns värre personer än jag inom vården. Jag är alltid proffessionel på arbetet, glad, trevlig, hjälpsam och har ett vänligt bemötande. Det jag tycker säger jag inte. Men visst drar både jag och mina kollegor en tung suck när vi ska hjälpa en överviktig eller kraftigt överviktig eftersom risken att skada sig ökar markant. Trots förflyttning och lyfttekniker.

Alltså. Eloge till LD och wdf som orkar ta diskussion om och om igen med troll som inte lyssnar (läser), förstår eller ens försöker att ta in ny information till deras värld som tydligen är oföränderlig.
Men vem vet, en dag kanske det sås ett frö i en av dessa hatande människor också.
Tack för att ni finns tjocka underbara damer – ni gör världen til ett trevligare ställe. Önskar bara att resten av befolkningen hade ett uns av ert intellekt.. Skål!

Flaksmatning är bara fint om det utförs av män, och amning är bara fint om det utförs där ingen ser det. Jag tror det här är samhällets sätt att utplåna sig själv på. Om inga bebisar får mat, kommer vi sakta dö ut som en pinsam parantes i evolutionen. Kanske lika bra. 😉

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *