Kategorier
diskussion & debatt

Har ni tänkt på att kvinnor som ammar också får mycket kritik?

Har i dagarna, förståeligt nog, tänkt mycket på den kritik som mammor får oavsett om de ger sina barn flaska, ersättning eller ammar. Att mammor som flaskar får enorma skopor ovett och skuldbelägganden är ju inga nyheter. Man ska ju som sagt amma om man är en God Moder eftersom att ”bröstmjölk är det bästa för barnet”.

En fotnot i sammanhanget innan jag går vidare till min ursprungliga poäng: Som ammare är jag såklart övertygad om att bröstmjölk OCH amning är just bästa alternativet (generellt, för den enskilda individen så beror det på fler faktorer) men jag önskar att vi kunde släppa det där kravet på att alltid göra bäst. ”Det bästa för barnet” används nästan bara för att trycka till varandra eller spela duktig i sådana här samtal men hur ofta ser man folk ropa att lax minsann är bättre än fiskpinnar för barnet eller att saft är sämre än vatten? Tänk om det såg ut så, varje gång en morsa serverade mamma scans köttbullar så fick hon kommentarer om att ”jo men hemlagat är minsann bättre, vill du inte det bästa för dina barn?”. (ok det finns folk till det också men you get my point)

Det bästa innebär inte att alternativen är sämst, uselt, skadligt, dåligt föräldraskap och jag tror amningshetsen bottnar där: I kraven från samhället på att som mamma alltid göra rätt och alltid välja bäst och i skuld och skam kring att man inte alltid orkar just det. Utan dessa orimliga krav så skulle det inte spela nån roll att bröstmjölken är bättre än ersättningen. Förstår ni hur jag menar? 

Men tillbaka till kritik som mammor får när de matar sina barn. Nåt som flaskare kanske inte vet är ju att vi som ammar också får skit. Den ser något annorlunda ut än kritiken som flaskmatare får. Som ammare får man mest tummen upp såklart, inom vården och från omgivningen. Alla hejjar på och är uppmuntrande, eller de flesta iallafall, jag har såklart fått kritik för att jag ammar nattetid osv, men generellt så förväntas det att jag ska amma. Iallafall i sex månader sen jävlar ska det tryckas in mat och välling.

Däremot så ser en del av omgivningen annorlunda på det. Som ni sett i min blogg så får jag till och med renodlat hat när jag ammar så det syns. Från de som tycker att mina bröst är äckliga, (kotuttar, juver, slaskpattar, sladdertissar är saker som jag fått höra) mjölk är äckligt (jämförs gärna med kukar och bajs och piss), jag är äcklig som ammar, att jag ska visa hänsyn, hålla mig hemma, sitta under en filt. Amning provocerar och detta har jag märkt under mina andra amningsperioder. Jisses vad jag bråkat med folk om detta. Mest på nätet men även IRL.

Som ammare får du heller aldrig klaga på att det är jobbigt för då kommer flaskhetsarna till undsättning. Jo jag kallar dem för det. En grupp som till varje pris ska pracka på ammande mammor fördelarna med ersättning och flaska och som inte verkar ta hänsyn till att jag faktiskt VILL amma även om det inte är kul eller mysigt alltid. Fick några aha-moments (och ursäkter) från några mina följare på instagram häromdagen när jag påpekade att detta mest är jobbigt och inte hjälpsamt. De som flaskmatar utgår ofta från att vi som ammar inte vill amma egentligen utan att vi är tvingade till det av samhällets amningsnorm och ger då (oombedda) råd som utgår från det.

Respektera alltid mammans val, oavsett hur hon matar!

När jag långtidsammade Ninja (tre år) så såg kommentarerna annorlunda ut. Många oroade sig. Anklagelser och funderingar om jag verkligen ammade för barnets skull eller om jag, osund förälder som jag tydligen är, egentligen ammade så länge för att binda barnet till mig. Göra mig oumbärlig och göra barnet beroende av mig (som om hen inte redan är det?). Att jag rentav skadar barnets anknytning till pappa genom att amma länge. (Denna kommentar har jag visserligen fått i början av amningsperioderna och det är en vanlig kommentar som ammare får)

Värre anklagelser har varit pedofili och incest. Att det jag gör är perverst och sexuellt. Att jag njuter av det sexuellt. Att jag skadar mina barn. Att mina barn kommer mobbas för att de ammat länge och detta är alltså kommentarer jag får av vanliga människor, mest andra föräldrar, inte antifeminister och troll.

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Har ni tänkt på att kvinnor som ammar också får mycket kritik?”

Vet du, jag tycker att du är riktigt bra på att vända, vrida, ”sätta på dig andra glasögon” och se saker ur flera perspektiv! På en blogg tycker jag att det bör få förekomma tankar, funderingar och kanske t o m ifrågasättande, utan att man för den sakens skull ska kallas för oförskämd, hatare eller troll. Du verkar kunna skilja på det där. Inte alla som kan 😉 Vill man inte ha andra människors tankar och funderingar, vilket är ofrånkomligt om man har en stor blogg, bör kommentarsfältet hållas stängt. Tycker att du balanserar detta skickligt! Min kommentar har inget med amning att göra, men jag gillar som sagt att du resonerar nyanserat.
Ha en fin dag!
Maja

Jag tycker att det är intressant vilka tankevurpor som sker ibland. Vissa mer trevliga än andra. Att man med omtanke säger strunta i amning och mata med flaska istället. Det är ju oftast ändå med omtanke man säger det utan att kanske tänka sig för.
Men de här miffona som kopplar sex till amning verkar ju ha lite skum syn på sexualitet. Hur blev det incest för att barnet är äldre än året? Jag vet inte själv om jag skulle amma ett barn längre än året blev övertygad att sluta amma sonen vid åtta veckors ålder.. Men om barn och förälder vill det så varsågod. Gör det då. Jag har en kompis som ammar länge och det stör inte mig. Jag vet ju inte själv hur jag skulle göra.

Jag tror att de som tipsar om att en inte behöver amma ofta har varit i den situationen där de försökt men inte kunnat och då känt det som en extrem lättnad när någon föreslagit flaska. Min upplevelse av amning och flaskmatning är att trycket på att amma är MYCKET större än vad det är på att flaskmata. Jag tyckte det var mer jobbigt att ge flaska offentligt än att amma för fick så många fler negativa kommentarer på det. ”Du kan inte ge välling så tidigt!” ”Nu saknar bebben bröstet va” ”det där ser inte så mysigt ut” ”förstår inte varför alla har slutat amma nu för tiden” osv. Jag kan tänka mig att det är svårt att sätta sig in i om en inte givit flaska, hur massivt ifrågasättandet är. Jag fick panikångest av att amma (med första barnet lite senare i amningsprocessen och med andra direkt, kunde inte äta, gick ner tio kilo och hade panikångest dygnet runt, ändå kan jag hata på mig själv för att jag inte kunde amma och blev föreslagen antidepressiva hellre än att sluta amma, så det är komplicerat från det hållet också precis som du skriver.
Det finns ju kanaler för både flaskmatning och amning numera, jag tänker att en får hämta sin info där och försöka se resten som välmenande men okunnigt om just min situation.

Att hävda att ”ammande mammor också får skit” är precis detsamma som att hävda att ”smala personer har det minsann också det jobbigt” eller ”vita människor lider också av viss rasism”
LD, snacka om hur bra amning är tills tuttarna glöder. Är superbra att du skriver om amning! Men jämför för tusan inte ditt lidande mot de som inte kunde amma! Det är enorm skillnad! Jag kunde inte amma eftersom min dotter hade för kort tungband vilket de inte upptäckte på BB och jag fick dessutom inte det stöd och den hjälp jag behövde, och jävlar vilken skit man fick för det!

SIOBHAN. Ja, smala kan också minsann ha det jobbigt. Betyder ingenstans i det, att tjocka inte har det jobbigt. Ja bägge kan existera, samtidigt, i samma värld.
Menar du att smala inte kan ha det jobbigt? Eller, får vi ha det, men bara inte yttra oss om det för att någon annan kan ha det värre? Måste allt isåfall stå mot varandra och det ena slå ut det andra, för att det ena ska få existera? Finns ju alltid någon som har det värre. Ska inte en tjock människa, eller en svart få berätta om sina upplevelser då heller? För att dessa personer kanske har tak över huvudet, bor i ett tryggt land utan krig, har mat på bordet och en massa andra härliga saker?
Du kanske inte säger detta nu. Har viss förståelse för att någon kan tycka det är fel som smal att säga att en haft det jobbigt som smal. Att det ”sticker i ögonen” på dom som inte är smala och har haft tuffa upplevelser pga det. För att dom kan relatera till hur tufft det är att vara tjock, och få höra om att de borde vara smala. Förståelsen har jag för att världen är byggd lättare för smalare människor, lättare hitta kläder och allt vad det kan vara.
Men För den enskilde behöver det inte vara EN ENORM skillnad i ens lidande. Även om det generellt skulle vara så. Jag kan ju bara ta mina erfarenheter och utgå ifrån dom. Och hur jobbigt det varit. Jag växte upp som smal och blev mobbad dagligen, sagd att jag var äcklig, anorextisk, ful osv. Alla skulle känna på min kropp och skrika ut hur äckligt smala mina armar var, känna på mina ben. Att bli mobbad för det under hela ens skoltid satte spår på mig. Samt få höra av släktingar och bekanta att jag ”borde äta upp mig”, få höra negativa kommenterer om ens kropp varje gång man sågs, och speciellt när man skulle samlas vid måltider.
Att bli mobbad som smal ledde för mig till självskadebeteende, ångest, depressioner, dåligt självförtroende, försök att dölja kroppen med större kläder, och hetsätning för att försöka komma upp i vikt.
Jag tycker att allas erfarenheter borde få finnas till. Allas berättelser.
Ammade kvinnor får också ta emot skit ja. Och DET måste också få berättas om. INGET behöver utesluta det andra. Varför vilja tysta någons berättelse??

Amningen ska vara lagom för att inte få kommentarer eller åsikter från folk. Jag har inte fått en droppe av amningshets riktad mot mig, däremot försökte min bvc-sköterska få mig att tro att jag var tvungen att ge ersättning för en mindre dipp på kurvan. När jag sa ifrån och sa att jag i första hand vill öka mjölkproduktionen och att hon likaväl som jag kan se att barnet är piggt och friskt så erkände hon att så kunde jag ju också göra. Det fördes inte alls på tal något om ökad amning ”du måste ge tillägg” var hennes direkta ord trots att det absolut inte var någon viktnedgång eller eller ett trött och uttorkat barn eller något (mitt barn hade gått upp 400g istället för 550-600 som hon gått upp innan). Hade jag inte varit påläst hade sannolikt detta blivit döden för min amning då jag inte verkar producera så stora mängder utan måste amma ofta för att upprätthålla produktionen men även detta så skadade det mitt självförtroende så himla mycket. Jag var ledsen för det i månader efteråt fast jag överbevisade dem med normal uppgång följande månad.
Sedan så är jag långtidsammare, min fyraåring ammar fortfarande en gång per dag och det är inte heller OK för vissa. Man bara ska amma 8 mån till ett år och gör man något annorlunda så är det fel. Jag överväger faktiskt att ge lite ersättning med denna bäbis från 4-6 månader med denna bäbis om jag haft felfri amning för att tidigare kunna vara iväg utan honom och jag gissar att detta också är helt fel enligt många. Gillar han mat kan det bli det istället också. Jag märkte att jag själv gillade det äldre barnets amning bättre och hoppas ändå kunna göra detta och bibehålla amningen minst till 2 år även med honom så jag måste vara lite smart (tex använda kopp) om jag väljer att göra så.
En sak som jag också kan se som problematiskt med debatten om att visa brösten är att det också finns ett förakt hos vissa mot ”diskret amning”. Det behandlas som moralism och svaghet att inte vilja amma offentligt eller använda tex en filt. Det ska vara självklart att alla ska få amma offentligt och att man inte ska känna att man behöver täcka sig men det blir samtidigt problematiskt om kvinnor som täcker sig skammas. En person i min bekantskapskrets var så blyg att hon inte ens vågade amma med en filt över sig så hennes amning gick åt skogen fort eftersom hon använde flaskor hit och dit från tidig ålder. Jag försökte att uppmana henne att sätta sig avskilt, amma med filt och våga gå ut och röra sig med bäbis utan flaska men hon var så rädd att få skit för att amma ens med filt över sig att det inte gick. Man ska inte glömma att bland de hemska mammorna med filt gömmer sig kvinnor som henne. Jag själv är också en rätt diskret ammare, jag bryr mig aldrig om var jag ammar men jag ammar bara i undantagsfall i annat än kläder som döljer så mycket det bara går. Varför? Jag anser att mina bröst är mitt område att bestämma över och jag är inte så sugen på att visa dem till folk. Mitt barns hunger går självklart före i ett nödfall men annars är jag bekvämast så.

Jag har nog aldrig stött på nån amnkngspositiv person som tycker att mammor som ammar diskret eller under filt är dumma eller dåliga eller hemska på nåt sätt. Aldrig faktiskt. Det som är dåligt är kravet på att vi ska amma diskret, inte att vissa har ett behov av att göra det. Men jag har ej tolkningsföreträde här då jag aldrig som sagt upplevt det.

Funderar lite på om någon av de som kommer med dessa kommentarer själva har ammat ett barn? För jag tror inte att man förstår vad amningen verkligen är förrän man gjort det själv (amma nån månad och sen gå över på flaska räknas ej)…jag var verkligen inte själv beredd på hur mkt amningen skulle betyda för mig och min bebis. Hur svårt det faktiskt var att amma typ med sjal över huvud på bebis osv. Amningen har liksom berört mig djupt på en själslig nivå och om man upplevt det så tror jag inte att man sen skulle kunna stå och vråla att nån är äcklig som slänger fram bröstet eller håller på med incest som ammar länge.
Sen tror jag att folk är så välvilligt inställda till ersättning för att de vill väl, vill lyfta bort bördan från kvinnan som kämpar med sin amning utan att förstå att det hon eg önskar är stöd för att klara kampen.

Det verkar som att man får kritik oavsett hur man matar sitt barn… Ger man ersättning, oavsett anledning, är det dåligt för då vill man inte barneta bästa. Man är även lat, för man vill troligen ge ersättning för att pappan ska kunna ha hand om barnet lika mycket. Ammar man är det äckligt om man gör det för länge, om man gör det offentligt, om man gör det offentligt men skyler sig etc. Ärligt talat blir jag less på att andra personer än barnets föräldrar har NÅGON åsikt om hur, när och vart barnet matas!

Jag har inte planerat än hur länge jag ska amma (bf augusti) och vet ju inte ens om jag KAN amma. Folk ska ge fullkomligt FAN i hur mammor gör. Om de vill/kan amma, om de vill ge ersättning även om de kan amma, om de vill göra både ock och oavsett hur länge. Har läst att i vissa andra länder ammar mammor ofta under flera år och ingen verkar tycka att det är nåt konstigt med det. Det är folk som har tråkigt och vill hitta saker att klaga på i vårt, i det stora hela, trygga i-land som verkar få dille på detta. Hoppas verkligen jag och min fru slipper det mesta av alla olagliga trakasserier man hela tiden läser om att nyblivna mammor blir utsatta för. Bebistiden ska vara en underbar tid vi inte ska förknippa med hat från folk runtomkring och över nätet.

Jag har inte mött så mycket otrevligheter när jag ammat så det kan mycket väl bli så för dig också. Mest brukar det vara folk som stirrar och att stirra tillbaka tycker jag funkar väldigt bra. De flesta tror jag inte ens är otrevliga, de bara ”fastnar”. De kommentarer jag fått mest av har varit för att jag långtidsammat, med bäbis har jag mest fått fina kommentarer eller neutralt beteende.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *