Kategorier
diskussion & debatt

Behöver barn manliga förebilder?

Jag håller med när Elaine skriver att kön egentligen inte betyder nåt i jakten på förebilder för barnen. De behöver goda sådan. Inte specifikt män eller kvinnor. Inte egentligen.
Men samtidigt tror jag, som Cissi, att ur ett genusmedvetet perspektiv, att det är viktigt för barn att se män i andra positioner än exempelvis familjeförsörjaren och machokillen eller värre: den våldsamma. Han på TV som åkt dit för brott eller han som slåss eller han som skrämmer mamma eller han som vi inte får prata med.

”Kan Helmer se att till exempel Martin är mjuk och omhändertagande lär han sig väl att det är helt normalt att killar är så? Vilket absolut behövs som en livsviktig motvikt i all samtida skit av machoideal á la Paolo Roberto-style.”

Män har ett jävligt taskigt trackrecord. De krigar, misshandlar, mördar, våldtar. De skiter i sina ungar, är aldrig hemma, deltar inte i familjesysslorna, låter mamma sköta allt, tar ej hand om barn eller människor, jobbar jämt. När han är hemma är han lekfabror eller den som mamma hotat med (vänta tills pappa kommer hem).
Att se män i andra positioner t.ex på äldreboenden sörjande för de äldre eller på förskolor i mjuka omhändertagande roller tror jag påverkar barns syn på män och manlighet. Jag tror det är skitbra. Jag tror det är väsentligt för barns självbild, framförallt pojkarnas och jag tror det är viktigt för kommande eventuellt normbrytande att se att det finns flera sätt att göra kön på. Flera sätt att vara man på. 
Men jag håller med Elaine om att barns säkerhet alltid kommer i första hand. Hon skriver:

”Hur lyckas männens rättigheter komma framför barnens? Hur kan männens offerkofta fladdra när det är tre barn som blir utsatta i VARJE klass (minst). Hur har folk att skifta fokus på en sån viktig fråga. Det är inte synd om vuxna män, det är synd om de barn som blir sexuellt utnyttjade. Klart det är synd om de oskyldiga männen som obefogat blir misstänkta för att de jobbar med barnen. Men de är så försvinnande få mot alla de barn som faktiskt blir utnyttjade.”

Jag undrar också hur det alltid kommer att handla om män när vi pratar om barns (eller för den delen; kvinnors) utsatthet? Så fort denna fråga lyfts eller luftas offentligt så ska det gråtas ut och ojjas över alla de stackars oskyldiga killar som känner sig misstänkliggjorda. Ja det är säkert skitjobbigt men för fan, perspektiv??? Hur kan man se sig själv som offret när det finns offer på riktigt? Det är lite som när män bölar över att kvinnor är rädda för dem när de går bakom dem på kvällen. ”Men jag är faktiskt snäll!”. Jaha?
Det jobbar män på N och T’s skola. Som jag faktiskt gillar och känner mig relativt trygg med. Jag tror såklart inte att de utgör en risk, men det tror man väl aldrig. På deras förskola jobbade det också en kille som vi alla gillade. Men det handlar inte om oss nu eller om vår enskilda erfarenhet.
Övergrepp på förskolor och skolor har kommit att bli en epidemi. Det är liksom vardag. Jo, på riktigt. Vardag. Det sker hela tiden. Överallt. På förskolor men också skolor.
Jag känner inte en endaste tjej som inte kan berätta om lärare som tafsat, kommit in i omklädningsrummet, till och med haft relationer med elever. Det är så jävla vanligt och på förskolorna har de fri tillgång till små människor som knappt kan berätta om de övergrepp de utsätts för.
På sajter som Kamrat sitter vuxna män och medvetet försöker inleda sexuella relationer med trettonåringar. Överallt finns de. Det är här våra barn lever och rör sig. Klart jag är livrädd.
Men nu luftar jag mest tankar här, jag säger inte att män inte ska få jobba här eller där även om jag personligen vore tryggast med att de höll sig långt från barn.
Men jag ser ett stort problem som inte får ignoreras. Där män är begås övergrepp. Där barn är söker sig pedofiler.

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Behöver barn manliga förebilder?”

Hur mycket vardag är det med sexuella övergrepp på dagis (där en man ur personalen är förövare och ett barn är offer)? Finns det någon forskning på det? Och finns det någon forskning som visar att det har ökat sedan det blivit vanliga att män jobbar med barn? Frågan är inte nödvändigtvis riktad till dig, LD, men tänker att kanske någon av läsarna har koll på ämnet.

Bor i Norge och här verkar det vara mycket vanligare att män jobbar både på förskola och skola (lägre årskurser) – som jag upplever det i alla fall, har ju aldrig haft barn i förskola/skola i Sverige. Lämnade just barn i förskolan där det idag var tre män och en kvinna i personalen, och i vår förskola har det sett ut så i de sju år vi haft barn där – av 4-5 personal har ca 2-4 varit män i den perioden. (Kollade siffror: 10% män i förskolan i Norge (med nationellt mål på 20%) mot 3% i Sverige.) På vårt fritids på skolan är det ca 50/50 män och kvinnor i personalen.
Då Sverige och Norge är länder som är ganska lika varandra på många sätt vore det ju intressant om det finns jämförande undersökningar på detta tema.

På våra barns förskola jobbar det en man. När jag frågar min dotter om hon bajsar på förskolan säger hon att hon bara gör det om han är i där, för han håller sig i närheten av toan och hon behöver inte vråla över hela förskolan att hon är klar. Han verkar vara en av de få stabila delarna på den förskolan.

Det är naturligtvis helt vidrigt att lärare/förskolepersonal utnyttjar barn.
Dock kan det vara bra att nyansera statistiken lite, för att kunna ha ett nyktert förhållande till risker. Jag vet inte vilka siffror Elaine refererar till när hon pratar om att tre barn i varje klass (ca 10 %) är utsatta. Men jag läste lite i den här rapporten från Allmänna Barnhuset. Jag hittade den på Rädda Barnens hemsida. De säger att det i själva verket är så många som sex barn i varje klass som råkat ut för något.
http://www.allmannabarnhuset.se/wp-content/uploads/2015/11/Det-g%C3%A4ller-1-av-5.pdf
På sidan 7 kan en läsa att 1 % av de rapporterade övergreppen begicks av en lärare. Och 0,1 % av en idrottsledare eller liknande (bara för att ge en hint om proportioner).
För att få reda på hur många barn totalt som utsatts av lärare kan vi gånga 20%, (alla barn som uppgett att de blivit utsatta) 0,2 med en procent, (alla som uppgett att läraren varit förövaren) 0,01. 0,2*0,01 = 0,002. Det betyder att av hela gruppen barn så är det 0,002, alltså två promille som uppgett att de utsatts av en lärare eller liknande. (Det kan så klart finnas ett mörkertal).
De som intervjuats är barn under 18 år. Jag försökte hitta medelåldern vid övergreppet, men jag gjorde inte det. Det absolut vanligaste var att övergreppet hade begåtts av en helt okänd person. Det näst vanligaste var en jämnårig kamrat eller partner.
Jag skriver inte detta för att relativisera eller ursäkta pedofiler i pedagogiska verksamheter. Bara för att tydliggöra att det inte är så att tre barn i varje klass råkat ut för en pedofil på förskolan, om någon tolkat Elaine så (jag säger inte att hon påstått det). Jag tycker också att barns säkerhet går före eventuella vuxnas rättigheter. Men den värderingen måste göras med de verkliga riskerna i medvetande. Mot det kan en ställa de positiva effekterna för barn av att möta män i andra roller än de normativa, precis som du pratar om LD. Hur stor är den faktiska risken i förhållande till hur stor vinsten är?
Sen är det ju också så att rent statistiskt har 20% utsatts. Det betyder att i vissa klasser är det inte någon som råkat ut, i andra är det fler.

Jag tycker vi ska ha en minst tvåvuxen regel på alla förskolor för att minimera att vuxen vistas ensam med barn. Visst, det är inte vattentätt system och kommer inte alltid vara möjlig. en utformad arkitektur kan hjälpa. Minimera antal dörrar osv.

Tycker problemet är att argumentet ”barn behöver manliga förebilder” typ alltid används för att försvara mäns rätt till barn, och inte för att försvara barn ur barnets perspektiv. Barn behöver trygga vuxna och jag tror också att det är bra att barn har förebilder av alla kön, men det livsnödvändiga är att förebilderna är trygga – inte att de är just män.

Angående förebilder tror jag kön enbart kan vara viktigt på grund av det du skriver, att vi lever i ett så könat samhälle att det därför blir viktigt att visa att det finns alla sorters kvinnor och män och att det inte behöver ha med kön att göra. Men det är ju av större betydelse att barnen har bra förebilder och bra vuxna överhuvudtaget runt omkring sig. Könet är ju sekundärt vad gäller det.

Vill bara flika in att även om män jobbar på förskola ifrågasätter inte det könsrollerna. Jag har erfarenheten att det ibland kan förstärka dem, för männen på förskola får/förväntas bete sig precis som i samhället. De spelar fotboll och brottas, de lägger inte pärlplattor osv. Det räcker alltså inte att räkna antalet män bland personal utan att tänka på hur man arbetar.

Väldigt bra rapport måste jag säga (som sara refererar till) på Rädda barnens sida står aTT läsa att 85% av övergreppen som drabbar 1 av 5 barn sker innan 11 år. Fruktansvärt obehaglig läsning. Tyvärr är jag glad att inga män jobbar på min dotters dagis då kvinnor står för väldigt väldigt liten del sexuella övergrepp. SÅ länge de hiskeligt stora siffrorna på sexuella övergrepp är tabu att diskutera i förskolan samt regler om hur blöjbyte samt vila får ske, inte följs, är det säkrast utan manlig närvaro. (Vikarier får ej vara ensamma och byta, stänga toa dörren ellet vila med barnen men … så sker ändå) Trist att tänka så men ja. Säkerheten först.

Tack Sara för nyanserand statistik över övergrepp och lärare samt förskolelärare! Ogrundad moralpanik har redan spridits så att det räcker och blir över, naturligtvis allt annat än till gagn för det allmänna kunskapsläget om sexuella övergrepp mot barn.
Och så det här med att den manliga förebilen är ett hittepå. Några belägg för detta har jag inte sett eller hört annat än teorier. Är detta inte ett slags omvänd mansplaining? Kvinnor som talar om för pojkar, för debatten rör ju oftast pojkar, att de minnsan inte behöver någon sådan. Ämnet kan väl diskuteras, men det finns ganska omfattande forskning som pekar åt annat håll.

Kamrat är heaven för pedofiler, trodde (hoppades) att sidan inte längre fanns. Är 27 år idag och hängde på Kamrat från att jag var 12. Idag har jag förstått allvaret i de förslag och mejl jag fick på Kamrat. Bla en man på 46 år som mejlade mig komplimanger och noveller som handlade om hur han (skriver exakt för minns) ”bli inte rädd nu, men jag kommer in i dig nu” osv. Ringde mig även och sa att jag skulle få en mobiltelefon om vi träffades. Detta är ETT exempel, från 2001………

Min dotter är 3,5 år, snart ska det börja en trainee på hennes avdelning, en man, som ska vara där i 18 (!) månader. De har redan en man på den andra avdelningen. Arbetsförmedlingen här sätter många nystartsjobbare och praktikanter i barnomsorgen och jag vill skrika rätt ut. Onödiga risker. Jag skiter i diskriminering, barnens säkerhet FÖRST! Och varför vill dessa män in i barnomsorgen? Det finns ju äldrevården att tillgå. Jag är livrädd. Jag har tagit upp detta med personal, att jag förutsätter att barnen inte lämnas ensamma och att han aldrig ska få hjälpa på toa och personalen lyssnar och tar till sig MEN jag har själv bevittnat den andra avdelningen som lämnat med ”praktikaten” flera gånger och detta känns bara förjävligt rent ut sagt.. Jag får väl ringa kommunen också och föra liv..

Jag har tre barn som nu börjar bli vuxna. Alla tre har haft olika manliga pedagoger både på förskola o i skolan, o dessa män har, med något undantag, varit några av de allra bästa pedagogerna de haft. Kanske en slump, men så ser mina erfarenheter ut.
Jag tror det är väldigt riskabelt att börja generalisera över manliga pedagogers syfte med sitt yrkesval, eftersom det i sig riskerar att skrämma bort alla de fantastiska män som vill välja denna yrkesbana.
Kan också tillägga att vi såklart haft problem med olika typer av situationer genom åren, framförallt med barn som gett sig på andra barn, o pedagoger som inte klarat att få ordning på detta. Tyvärr har de som varit allra sämst på detta genomgående varit kvinnor, medan männen mycket mer resolut o konsekvent tagit tag i o rett upp situationen. Plus att männen ofta haft ett generellt bra sätt, manligt o mjukt i kombination, att hantera inte minst killarna o att ”se” de tjejer som inte gillar pärlplattor o rosa fluff.
Jag tror det vore en stor förlust om männen skräms bort från förskola o skola.
Men givetvis måste rutiner o översyn vara säker (olämpliga kvinnliga pedagoger finns det ju också), så två personers-regel, ordentlig utbildning, ordentliga intyg o referenser, o i princip inga dörrar inom verksamheten, är väl en bättre väg att gå kanske.

”I princip inga dörrar inom verksamheten?”
Hur tänkte du där?
Sitta på toaletten ifred/integritet much? Dela upp i mindre grupper och begränsa ljudnivån och lugna rum, hört talas om det?

”Män har ett jävligt taskigt trackrecord. De krigar, misshandlar, mördar, våldtar.”
Ja i feministiska kretsar inser jag att ni ser män på detta sätt (Aftonbladet har exakt samma bild) men den icke trångsynta delen av befolkningen skulle nog hellre lyfta fram att män 2016 fortfarande står för 95% av alla patent som godkänns varje år, som startar nästan alla företag med fler än fem anställda, som skrivit 99% av alla låtar som nått förstaplatsen på listorna, mm, mm.

Men här vill jag lägga in ett ’inte alla män’, för alla män verkar inte vara patenterat smarta – du Peter missar ju till exempel sambandet mellan det du själv skriver: det är FÖR ATT män förtrycker och får möjligheter på andras bekostnad som dina sorgliga siffror (antagligen, du anger inte källa) stämmer.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *