Kategorier
diskussion & debatt

Får man testa tankar öppet?

Jag har tänkt mycket på det här med att våga prova tankar. Inte ensam utan på nätet, i sammanhang med andra människor, i diskussionsforum och så vidare.
Som admin för det största feministiska gruppen på facebook så konfronteras man ofta med den tanken. Trådar anmäls hela tiden och medlemmarna uttrycker ilska för att vissa diskussioner tillåts eller förs. ”hur kan det vara ok att fråga så här!”, ”Hur kan det vara ok att diskutera x och y!! Hallå Admin, radera tråden nu!”, ”Hur kan det vara ok att tycka så här, hallå admin, blocka hen och hen och hen!”
Vissa saker har jag såklart noll tolerans för. Är man nazist eller antifeminist så är man kanske på fel plats. Och att medvetet provocera och söka konflikt (istället för samtal) är också ett problem.
Men att fråga, tycka, testa och vilja diskutera olika tankar och föreställningar… kan det verkligen vara fel? Även när tankarna och åsikterna är obekväma? Eller ignoranta? Eller på gränsen? Är inte poängen med diskussionsforum… diskussion? Två parter (eller fler) som tycker olika och som argumenterar emot varandra. Alla får prata. Alla får tycka.
Jag tänker på mitt eget bloggande. Jag har skrivit så jävla mycket blaj genom åren. Jag har kränkt människor till höger och vänster, inte medvetet eller pga illvilja, men för att jag uttryckt mig klumpigt eller okunnigt. Och tack vare detta så har jag kunnat utvecklas framåt.
Jag har testat mina tankar på en publik som med stort tålamod (och ibland ilska) tillrättavisat, förklarat, diskuterat och hjälpt mig att förstå sammanhang, strukturer, förutsättningar och varför mitt resonemang varit fel eller problematiskt. Jag har inte alltid hållt med men jag har definitivt alltid kommit vidare i mitt resonemang.
Jag har även tagit del av andras testade tankar i olika forum på nätet. Läst trådar där människor bråkar och argumenterar emot varandra och på så sätt lärt mig massa mer. Många av dessa trådar är just de trådarna som medlemmarna vill ta bort i ap-gruppen.
Jag förstår resonemanget att andras testtankar kan kränka och vara problematiska och att man ska ta hänsyn till de grupper som utsätts. Jag är kluven. För utan allt detta hade jag antagligen stått och stampat på samma ställe. Jag hade inte utvecklats alls. Jag kan visserligen ”ta ansvar” och ”läsa på” men det är inte alltid alla har tillgång till den biten heller.

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Får man testa tankar öppet?”

Håller med dig helt och hållet, MEN… problemet jag ser på diskussioner av det slaget, är att alldeles för många delar dessa undringar och UTTRYCKER DOM i tråden/kommentarsfältet, och likt hat mot feministiska texter spårar ur totalt i kommentarsfälten om (författaren av texten är tillräckligt stor) man ej editerar bort det första hatet, är att antifeministerna diskuterar knullbarhet, psyksjukhet, borde bli inspärrad, borde bli visad ett och annat, borde bli våldtagen av XX stycken X(annangruppänvita)X, borde mördas, någon lägger ut adressen.
SÅKLART inte i samma grad när diskussioner går mellan fmeinister på aporna, men aggressiviteten. Många känner samma fördomar och förtryckande tankarna och analyserna och filosoferandet, och det blir allt hetsigare, folket med dessa fördomar och tankar blir mer stärkta i sin sak. Liksom övertygade. Vilket gör att många ur gruppen som diskuteras / folk som förtrycks av tankegångarna set in action, ej vågar svarar och blir ledsna och får än mer ångest.
Been there, orkar ibland inte ens gå in där.
Dom trådar som skapats med fördomar och ”tankegångar” jag drabbats av pga tillhör gruppen dom tänker och har fördomar mot, och där EN person uttryckt dessa – trådskaparen – och folk ur den utsatta gruppen /samt/ folk mer insatta /samt/allys kommer in och besvarar, dom har jag inget emot. Dom gillar jag, uppskattar, för jag vet att många läser. Folk med samma fördomar. Och dom liksom trådskaparen blir då upplysta.
Dom gångar jag ser trådar skapade av dessa slag där JAG delar fördomarna, följer jag på samma sätt, kommenterar ej utan hoppas fördomskommentatorerna håller sig få och gruppen fördomarna riktas mot / upplysta / allys är i flertal. Håller mig gärna från att like-a kommentarer också (om det ej är av den gruppen fördomarna uttrycks mot när jag väl blivit upplyst, TACK VARE en sådan text).
Hur jag tänker…

Jag hade aldrig blivit feminist om det inte vore för mina diskussioner med dig ? Är dig evigt tacksam för det tålamod du visade mig då. En får väl lägga ribban på den nivån en klarar just i stunden. Men i ett diskussionsforum så borde väl alla frågor vara tillåtna. Det är väl snarare svaren som det kan ställas högre krav på?

Jag tycker absolut att det borde vara okej att testa icke färdigtänkta tankar. Men min erfarenhet av sånt är att det tråkigt nog finns ett antal ömma tår att trampa på, på vägen
Och de ömma tårna har tyvärr oftast noll och intet tålamod med icke fördigtänkta tankar.
Ett annat problem jag har mött är att aggressivt eller (ännu värre) passiv-aggressivt plocka isär varenda bokstav i tanken och bygga halmgubbar av var och en. Sånt är inte att diskutera, sånt är att argumentera och debattera. Samtalsdelen försvinner helt i diskussionen. Då återstår bara positionering i varsitt hörn. (Som tvdebatterna.)
Så dödas diskussioner, vilket gör att jag i alla fall har slutat engagera mig helt och hållet i sånt på nätet.

Så länge diskussionen är konstruktiv – absolut. Det jag märkt är att vissa som ställer frågor, som inte är insatta i ämnet och som VILL lära sig mer, blir dumförklarade. Klart att alla kan uttrycka sig klumpigt och det är skillnad på att vilja veta/vara genuint intresserad och vara cynisk/hatisk/fobisk. Där skulle jag vilja se ett annat klimat som är mer ödmjukt – frågar man ingenting får man ingenting veta och man vinner inte över folk på ”rätt sida” genom att vara dryg.

Det är ju en sak att uttrycka sig kränkande (av okunskap eller ej) på sin egen plattform och att uttrycka sig kränkande i en stor diskussionsgrupp. Risken med att alla får tänka högt hur de vill i en sån grupp är att de som kränks inte kommer vilja vara kvar. Att de lämnar diskussionerna pga för smärtsamt och kvar blir de som som kränker utan att de lär sig särskilt mycket. Det är också en sak att fråga för att man vill förstå och fråga trots att man egentligen redan bestämt sig. Exempel: ”Beror fetma på lathet?” Personen får svar med bifogade länkar till forskning och tackar för infon. Eller personen får svar med länkar och avfärdar dem och berättar varför feta är latare än andra och vad det kostar samhället och att fetma är jättefarligt osv. Ska man låta folk kränka andra som ett sätt att lära sig måste man som moderator/admin övervaka de diskussionerna noga, helst delta själv och veta när man ska bryta. Annars kommer det bara bli ytterligare en tråd om hur dålig grupp X är och det lär sig ingen nåt nytt av. Det är min åsikt.

Har ofta tänkt liknande tankar, och skulle vilja kunna möta IRL (fånigt ord, men så mycket sker på nätet) en grupp, hur ska jag säga, spontant ihopblandade människor, just för att diskutera.
Det vore en dröm – alla lyssnar på alla utan att avbryta, ingen bryter upp och lämnar sin stol i ilska, alla får samma utrymme, och alla är överens om att inte vara överens om sakfrågan, ämnet.
Men finns så många ämnen jag inte skulle vilja finnas med, som nazism, feminism, homosexualitet, sånt som rör Försäkringskassan och religion, vilket såklart snävar till vad som skulle kunna diskuteras.

Det är jätteviktigt att få ställa basic frågor, särskilt när man kanske inte känner någon irl som det aktuella ämnet berör. Men som någon annan skrev så har admin ett stort ansvar – många förställer sina redan etablerade åsikter med ”frågor” och det gäller att sortera ut dem om diskussionen ska bli konstruktiv. Sen måste man inte svara på allt. Jag ser dumma frågor på fb hela tiden men svarar bara när jag har tid och lust. Jag är inte med i några stora diskussionsforum längre utan bara mindre, där alla medlemmar är personligt inbjudna av någon. På så vis kan man på ett annat sätt utgå ifrån att alla har goda intentioner med sina mer och mindre ”dumma” frågor, det är högt i tak och alla lär sig mer.

Detta är en av många anledningar till varför jag helt dragit mig ur alla slags diskussionsforum, slutat följa feministiska och antirasistiska bloggar, instagramkonton osv. Att man inte kan få fråga saker, alltså. Det känns som det är ett heltidsjobb att hålla sig uppdaterad, och när man inte ens vågar fråga så… hur ska man kunna (och orka) lära sig? En dag är det okej att säga att någon är en transperson, nästa dag är det minsann inget man ÄR utan det är en DIAGNOS -och så är man plötsligt transfob som uttryckt sig fel, osv osv. Om någon verkligen försöker lära sig så blir det så tröttsamt när denne får huvudet avbitet bara för att denne inte har full koll på allting hela tiden. Vanliga människor med vanliga liv har liksom inte tid att plugga på all terminologi och sätta sig in i alla diskussioner och debatter, men så länge man försöker vara ödmjuk inför andras upplevelser så borde ju det vara nog, kan jag känna. Men det är det inte, så jag har liksom gett upp. Jag kikar in på din blogg emellanåt men håller mig borta från kommentarsfält och andra ”diskussioner”, för det är inte ens diskussioner längre. Ingen lyssnar. Alla bara skriker åt varann.

+1 på detta! Särskilt gällande transfrågor. Liksom det finns (eller känns så i alla fall) tusen olika begrepp, sätt att använda begrepp, åsikter om begrepp osv. och just när det gäller transfrågor så GÅR det inte diskutera utan att bli kallad transfob x antal gånger. Liksom, vill man genuint bara veta hur man ska göra för att typ inte kränka nån är det som att man först måste ha läst Genus A-C. Blir knäpp på det! Visst, en transperson ska inte behöva förklara tusen miljarder gånger varför det är bra att använda ordet hen eller andra basics, men när folk genuint vill veta och diskutera är det orimligt att skrika transfob åt varenda kotte. Ibland är det som att definitionen på ”transfob” är ”person som inte håller med en transperson om en fråga”. Liksom självklart ska folk se till att använda rätt pronomen och inte på andra sätt aktivt kränka folk men det är orimligt att räkna med att alla människor redan vet alla dessa saker utan att man har fått fråga först. Att läsa på tar en en bit på vägen och läsa på bör man göra, men det tar en inte hela vägen fram. Och som du säger, är folk ödmjuka och öppna för att ta till sig och försöker göra rätt så räcker det långt.
Fast det är kanske ett sidospår, ursäkta ranten 😀

Antar att det är aporna du menar. Ibland kan jag tycka att folk verkligen är för lättkränkta där,på gränsen till löjliga. Någon kanske skriver en lite halvspydig kommentar på någon annans kommentar och sen tar det inte lång tid förrän någon ”åh var är admin?? Herregud var är admin?? Blocka snälla jag blir jättetriggad!!” Jag förstår till 100% att man inte kan utyrycka sig anti-feministiskt, rasistiskt, homofobiskt osv men det är inte dom exemplena jag menar. Jag menar när folk testar sina tankar/brainstormar och precis allt triggar något hos någon. Man kanske inte ens ska vara med i ett diskussionsforum om man blir kränkt och triggad av allt..?

En obehaglig tanke att testa är kanske att fråga sig själv hur många av ens tankar som egentligen är kränkande mot andra? Nu menar jag inte personligt mot dig, utan i allmänhet.
Jag vet själv att jag har både tysta tankar som jag inte delar med mig till någon och tankar som jag uttrycker på olika sätt som många definitivt inte håller med om. Sen funderar jag lite på det här med olika rum och situationer. Tänk så mycket jag gått miste om, om jag inte varit med i diskussioner med så många olika typer av människor, så mycket kunskap jag inte skulle haft idag. Visst är det svårt, speciellt om du är administratör för en väldigt stor grupp, men var ska gränsen egentligen sättas då? För hur vi än diskuterar, särskilt ämnen som kan uppfattas och upplevas känsliga så kommer det alltid finnas någon som tycker att det går för långt. Och visst ska människor få känna så, men om vi inte ”luftar våra tankar” så är det som du säger: då står vi där på samma ställe och kommer aldrig framåt. Och utveckling är väl egentligen en sak alla strävar efter, medvetet eller omedvetet.

Samma här. Jag gick ur aporna av den anledningen. ”Problematisk-stämpeln” är som en dödsdom. Hur ofta ser man förresten givande och tagande i diskussioner på nätet? Alldeles för sällan tycker jag. Jag saknar ett reflekterande perspektiv.

Jag tyckte det var värre förut. Väldigt många som svarade ”nya” att de får väl fan läsa på t.ex, istället för att förklara. Mycket otrevliga och något förolämpande kommentarer.
Men samtidigt tycker jag att det har blivit lite väl hårt på andra ställen. Ibland uttrycker man sig dåligt, fel osv, och det är väl inte alla som orkar förklara varför det är så utan reagerar med ilska och upprördhet istället, vilket jag förstår. Men samtidigt kommer man ingenvart med det. Så jag tycker det är jättesvårt.
Jag gjorde min första tråd i ”aporna” och den spårade ut helt till slut, vilket gjorde mig trött. Jag blev lite sur och bad personerna att starta en egen tråd istället för att kapa min, men sen sket jag i hela tråden för jag orkade inte hålla på. De började kommentera om nåt helt annat än vad tråden handlade om och ville att admin skulle ta itu med vad en eller två hade skrivit, som de tyckte var problematiskt. Jag tyckte ju att de antingen kan ta det direkt med personen/personerna eller starta en ny tråd. Men så blev det inte.
Det är ju rätt trist. Men detta är en svår fråga! Vad är rätt och riktigt?

Jag tycker detta är ett svenskt problem! Jag bor utomlands sedan 10 år och upplever ett helt annat debatt/diskussionsklimat i större utsträckning grundat i nyfikenhet och respekt för frågeställaren. Svenskar (och då menar jag dom som hänger på diskussionsforum) är INTE nyfikna, utan vill bara bekräfta att frågeställaren har rätt åsikt, och av den finns det bara en. Det skapar ett polariserat klimat där frågor inte ställs när det skulle behövas, för svaren som ges blir arga/dömande och vill censurera frågaren. Ingen lär sig att tänka större, nytt och annorlunda på det sättet. Jag anser det vara en samhällsfara när man inte får lufta/testa tankar, som i längden skapar grupper som inte kommunicerar, fördomar som förhårdnar och byggs på, och en intellektuell grupp i mitten som klappar varandra på axeln. Livsfarligt. Vi behöver alla träna i att tänka, och därför måste frågan också få vara fri och svaret inte innebära att personen stängs ner/förskjuts.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *